SE510296C2 - Sätt och anordningar vid mätning av flöde - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 510 2_96 2 komponenter, såsom pumpar, kompressorer, snabba reglerven- tiler och liknande. Om flödesmätaren vid ett pulserande flöde utför en medelvärdesbildning av det momentana flödet under en tidsperiod som är mycket längre än pulsationspe- rioden kan fel flödesmätvärde erhållas.

Flödesmätare kalibreras för en bestämd flödesprofil, nämligen den fullt utvecklade flödesprofil som erhålles när ett inkompressibelt fluidum har flutit genom en rak cirkulär ledning med viss längd. En verklig installation avviker emellertid ofta från-kalibreringsinstallationen.

Detta kan medföra att flödesmätaren mäter ett flöde med en annan flödesprofil än den är avsedd för eller kalibrerad för, vilket i sin tur således kan leda till att flödes- mätaren ger en felaktig utsignal.

Flödesmätaren kalibreras vidare för ett visst flödes- område och det säger sig självt att flödesmätaren kan ge felaktig utsignal om det mätta flödet ligger utanför det kalibrerade området.

Vidare samplar vissa typer av flödesmätare normalt med en fast samplingsfrekvens. Om fluidumströmmen pul- serar, kan en olämplig samplingsfrekvens leda till aliasingeffekter, så att en felaktig utsignal erhålles.

Om man inte upptäcker att flödesmätaren mäter fel, kan de felaktiga flödesmätvärdena leda till exempelvis felaktiga debiteringar i fjärrvärmesystem, felaktiga reg- leringar i processindustri eller felaktiga doseringar vid blandning av mediciner eller livsmedel. Det är alltså av största vikt att en flödesmätare mäter korrekt eller att man åtminstone kan ta reda på om den mäter rätt eller fel.

Problemet med installationseffekter är känt sedan länge och mycket arbete har lagts ned på att försöka lösa det.

Ett sätt att lösa problemet, eller åtminstone reduce- ra det, är att konditionera flödet så att en fullt utveck- lad flödesprofil erhålles vid flödesmätaren. Detta kan t ex göras genom att anordna ett rakt rör med konstant diameter framför flödesmätaren, vilket dock inte alltid är 10 15 20 25 30 35 51Û 296 f 3 möjligt av utrymmesskäl, eller genom att anordna en s k "flödesuträtare" framför flödesmätaren. En sådan inför emellertid ett tryckfall i systemet, vilket inte alltid kan accepteras. Om pulsationer förekommer i flödet, kan dessa vidare minskas genom införandet av en dämpare.

Ett annat sätt att lösa problemet med installations- effekter är att kalibrera flödesmätaren in-situ eller genom simulering av de aktuella flödesförhållandena. Om emellertid flödesförhållandena ändras efter kalibreringen, t ex på grund av ändringar i systemet eller ändrad funk- tion hos någon komponent, riskerar man likväl att få fel- aktiga mätvärden från flödesmätaren. Dessutom är det inte alltid möjligt att utföra in-situ-kalibrering, och i vart fall är det tidskrävande och dyrt.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är således att anvisa ett sätt och en anordning som gör det möjligt att avhjälpa problemet med installationseffekter, eller åtminstone reducera det.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att anvisa ett sätt och en anordning som gör det möjligt att under drift få en indikation på när flödesmätaren mäter fel. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett sätt och en anordning som gör det möjligt att vid de- tektering av att flödesmätaren mäter fel, identifiera orsakerna till detta.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett sätt och en anordning som gör det möjligt att vid detektering av att flödesmätaren mäter fel, korri- gera för felet utan att ta flödesmätaren ur drift.

Dessa ändamål uppnås med ett sätt och en anordning som har de i de efterföljande patentkraven angivna särdra- gen.

Närmare bestämt är uppfinningen baserad på insikten att bruset i mätsignalen från en flödesmätare innehåller information som kan användas för att avgöra om mätaren mäter rätt eller fel och i förekommande fall identifiera orsaken till att mätaren mäter fel. 10 15 20 25 30 35 510 296 4 Det av flödesmätaren mätta momentana flödet kan skri- vas som: v(t) = V + v', där V är flödesmedelvärdet som bildar flödesmätarens utsignal och v' är det brus som nor- malt bara filtreras bort i flödesmätaren, varvid bruset alltså kan definieras som mätsignalens v(t) avvikelse från flödesmedelvärdet. Genom att analysera brusets frekvens- och amplitudkomponenter kan man emellertid enligt upp- finningen få en indikation på om mätaren mäter rätt eller ej.

Det har nämligen visat sig att en ändring av drifts- förhållandena för flödesmätaren, exempelvis en ändrad in- stallation som leder till en ändrad flödesprofil, i för- hållande till de driftsförhållanden för vilka flödesmäta- ren är kalibrerad, leder till en ändring av nivån och/el- ler den spektrala sammansättningen av bruset i mätsignalen från givaren i flödesmätaren. Genom att jämföra det aktuella bruset med ett referensbrus som har bestämts för de driftsförhållanden för vilka flödesmätaren är kalibre- rad kan man alltså få en indikation på om mätaren mäter rätt eller fel.

Ett sätt att analysera bruset är att bestämma ett spridningsvärde, t ex standardavvikelsen, för mätsignalens amplitud under en förutbestämd tidsperiod. Om detta sprid- ningsvärde avviker från ett referensvärde, som fastställts på motsvarande sätt när flödesmätaren arbetar under de förhållanden som den är kalibrerad för, exempelvis vid en fullt utvecklad flödesprofil, eller genom simulering, är detta en indikation på att de aktuella driftsförhàllandena avviker från referensdriftsförhållandena och att flödesmä- taren därmed eventuellt ger felaktig flödesutsignal. Både en ökning och en minskning av bruset kan vara en indika- tion på ändrade driftsförhållanden. Det aktuella sprid- ningsvärdet jämförs därför företrädesvis både mot en övre och en undre gräns för vad som kan anses vara "normalt" brus under de driftsförhållanden som flödesmätaren är avsedd att arbeta under. Ändringen av driftsförhàllandena kan, såsom angivits ovan, bestà i en ändrad installation, 10 15 20 25 30 35 510 296 5 men även i fel i elektroniken i flödesgivaren, avlagringar eller korrosion pà flödesgivaren eller liknande, som kan leda till felaktiga mätvärden fràn flödesmätaren. En trasig förstärkare kan exempelvis leda till en sänkt brusnivà pà grund av att mätsignalen inte förstärks som den skall.

Genom analys av bruset, spektrum, kan olika orsaker till fel identifieras. Om orsaken till att flödesmätaren eventuellt mäter fel kan identifieras blir det också möjligt att automatiskt korri- gera för felen, exempelvis med i förväg bestämda korriger- i synnerhet dess frekvens- ingsdata som lagrats i flödesmätaren. Korrigeringen kan exempelvis bestà i en korrigering av mätsignalen från flö- desgivaren, en korrigering av utsignalen från flödesmäta- ren eller en korrigering av flödesmätarens funktion, t ex en ändring av samplingstakten.

Brusets frekvensspektrum kan med fördel bestämmas med hjälp av FFT-teknik (Fast Fourier Transform). Ett enklare sätt är att bestämma standardavvikelsen för ett flertal olika långa tidsperioder. Andra metoder som ger ett mått på brusets frekvensinnehàll kan också användas.

I det följande skall föreliggande uppfinning beskri- vas mer i detalj genom ett utföringsexempel under hänvis- ning till bifogade ritningar, på vilka: Fig 1 är ett blockschema över en flödesmätare för genomförande av sättet enligt uppfinningen; Fig 2 är ett flödesschema för ett första utförande av uppfinningen; Fig 3 är ett flödesschema för ett andra utförande av sättet enligt uppfinningen; och Fig 4-9 är diagram som visar standardavvikelsen för mätsignalen från en flödesgivare som funktion av Reynolds tal för olika driftsförhàllanden för flödesgivaren.

Sättet enligt föreliggande uppfinning kan tillämpas pà alla typer av flödesmätare. I fig l visas schematiskt hur en flödesmätare för genomförande av sättet kan vara uppbyggd. vilken allmänt betecknas med 1, Flödesmätaren, 10 15 20 25 30 35 53p,296 6 innefattar i huvudsak en givare 2, en signalbehandlingsen- het 3 och en kontrollenhet 4 med ett tillhörande minne 5.

Givaren 2 och signalbehandlingsenheten 3 kan utgöras av en traditionell flödesmätare, medan kontrollenheten 4 med dess tillhörande minne 5 är ett tillägg som används för att genomföra sättet enligt föreliggande uppfinning.

Givaren 2 påverkas, såsom schematiskt visas med pi- larna F, av flödet som skall mätas. Den kan, men behöver inte, vara i fysisk kontakt med fluidumflödet.

Givaren 2 kan vara av vilken som helst typ som kan avge en utsignal som väsentligen i realtid representerar det momentana flöde som påverkar givaren på något sätt som bestäms av den aktuella mätmetoden. Utsignalen, som kan vara analog eller digital, måste ha en tidsupplösning som är relevant i förhållande till de strömningsmekaniska fenomen som givaren är utsatt för.

Många kommersiellt tillgängliga flödesmätare har en pulsutgång eller en analog utgång på vilken ovannämnda givarsignal finns tillgänglig. Ett specifikt exempel är turbinflödesmätaren FT8-BAEEI-GAE-I från Flow Technology Inc. Denna mätare har en pulsutgång, på vilken erhålls en pulssignal i vilken varje puls motsvarar detektion av en förbiroterande turbinvinge.

Signalbehandlingsenheten 3, som är kopplad till giva- ren 2, innehåller företrädesvis en mikrodator med program- vara för att behandla signalerna från givaren på lämpligt sätt. Programvaran skall t ex filtrera och/eller beräkna medelvärdet av mätsignalen från givaren för åstadkommande av en flödesutsignal som representerar det mätta flödet i form av en spänning, en ström, eller på något annat lämp- ligt vis på en utgång 6 från flödesmätaren.

Kontrollenheten 4, vilken har en ingång från givaren 2, en utgång till signalbehandlingsenheten 3 och en larm- utgång 7, utgörs lämpligen av en dator, vilken har pro- gramvara för att analysera amplitud- och frekvenskomponen- ter hos mätsignalen från givaren 2. 10 15 20 25 30 35 510296 7 I det till kontrollenheten 4 hörande minnet 5 lagras referensbrus och korrigeringsdata som används för att be- stämma om mätaren mäter rätt och för att utföra eventuella korrigeringar. Minnet 5 kan exempelvis vara av typen läs- minne.

I ett enklare utförande av uppfinningen, som exempli- fieras i fig 2, analyseras bruset för att detektera om mätaren mäter fel och ges i förekommande fall ett larm. I ett mera avancerat utförande, som exemplifieras i fig 3, identifieras och korrigeras dessutom felet.

I ett första steg 21 av utförandet enligt fig 2 mäter givaren 2 det momentana flödet kontinuerligt eller samplar det ett stort antal gånger under en tidsperiod T så att hög tidsupplösning erhàlles. Hur hög samplings- frekvensen behöver vara bestäms av tillämpningen. Gene- rellt bör samplingsfrekvensen vara dubbelt så hög som frekvensen för stora ändringar i flödesamplituden. Ut- tryckt i siffror bör samplingsfrekvensen normalt ligga i intervallet 0,01 Hz - 10 kHz.

Givaren 2 behöver inte bestämma det momentana flödet med lika hög tidsupplösning hela tiden, utan det räcker att hög tidsupplösning används när mätaren skall kontrol- leras, vilket kan ske intermittent. Under normal drift utan kontroll av flödesmätarens funktion gàr mätsignalen fràn givaren 2 direkt till signalbehandlingsenheten 3, medan under kontrollförfarandet mätsignalen fràn givaren 2 passerar via kontrollenheten 4 till signalbehandlingsenhe- ten 3.

För att förenkla behandlingen i kontrollenheten 4 är tidsperioden T med fördel minst 30 gànger samplingsperio- den. Längden av tidsperioden T kan vara adaptiv. Företrä- desvis används en jämförelsevis làng period i början av kontrollförfarandet, vilken kan kortas efterhand om den långa perioden inte visar sig ge mer information än en kortare del av den. 10 15 20 25 30 35 510 296 8 I ett andra steg 22 beräknar kontrollenheten 4 stan- dardavvikelsen O eller någon annan funktion som åter- speglar spridningen för mätsignalens amplitud under tids- perioden T. Företrädesvis kan standardavvikelsen för flera olika tidsperioder bestämmas. Pà så sätt erhålles en viss indikation pà frekvensinnehàllet i bruset.

Därefter jämför kontrollenheten 4 i ett tredje steg 23 den beräknade standardavvikelsen 0 mätt med ett eller flera referensvärden som finns lagrade i minnet 5. Refe- rensvärdena utgörs också av standardavvikelser som har bestämts för samma tidsperiod T vid användning av flödes- mätaren under de driftsförhàllanden som den är avsedd för eller kalibrerad för. Referensvärdena kan alternativt be- stämmas genom simulering. De kan exempelvis utgöras av ett nedre och/eller ett övre gränsvärde för bruset dminref Om standardavvikelsen bestämts för flera maxref' olika långa tidsperioder sker naturligtvis jämförelsen mot resp 0 motsvarande referensvärden.

Om jämförelsen i steg 23 indikerar att bruset ligger utanför referensintervallet ges ett larm på utgången 7, varefter mätningen fortsätter enligt steg 21. I annat fall fortsätter proceduren direkt enligt steg 21. I vissa fall kan storleken pà standardavvikelsen ge en indikation pà orsaken till att mätaren mäter fel, varvid flödesmätarens utsignal eller funktion kan korrigeras on-line pà så sätt som kommer att beskrivas nedan. Kontrollenheten 4 regist- rerar företrädesvis under vilka tidsperioder som larm ges, så att flödesmätarens funktion kan kontrolleras i efter- hand.

Enligt det något mer avancerade utförandet som visas i fig 3, mäts eller samplas det momentana flödet med hjälp av givaren 2 i ett första steg 31. I ett andra steg 32 be- stäms ett frekvensspektrum för mätsignalen fràn givaren 2 för tidsperioden T, varvid T väljs på samma sätt som ovan.

För att fà en indikation pà om flödesmätaren mäter rätt eller fel, kontrollerar kontrollenheten 4 i ett tredje steg 33, som kan hoppas över, om mätsignalens frekvenser 10 15 20 25 30 35 j51o 296 - 9 fx och amplituder AX ligger inom ett förutbestämt frek- vensintervall (fo, fl) resp ett förutbestämt amplitud- intervall (Ao, Al). Om så är fallet anses mätaren mäta rätt och flödet àtergàr till steg 31. Om så inte är fallet jämförs i steg 34 det aktuella frekvensspektrumet med olika referensspektra, som finns lagrade i minnet 4 och som är uppmätta för olika kända driftsförhàllanden, för pulserande flöden med olika amplituder och frekvenser, t ex för olika installationer med olika rörböjar och för fallet med avlagringar pà flödesgivaren. Om kontrollenheten 4 kan identifiera de aktuella driftsförhàllandena med hjälp av referensspektrana, korrigeras i steg 35 mätsignalen on-line med hjälp av korrigeringsdata för de identifierade driftsförhàllandena innan den korrigerade mätsignalen skickas vidare till signalbehandlingenheten 3. Alternativt kan flödesgivarens funktionssätt korrigeras. Om det exem- pelvis har detekterats att mätsignalen innehåller pulsa- tioner, kan ett jitter läggas pà flödesgivarens samplings- frekvens för att undvika aliasingeffekter. Korrigerings- datana, som är lagrade i minnet 5, kan vara lagrade som funktioner av Reynolds tal, i tabellform eller pà annat lämpligt vis. Om de aktuella driftsförhàllandena inte kan identifieras ges ett larm och fortsätter behandlingen sedan med steg 31. Korrigeringen beroende på de identifie- rade driftsförhàllandena kan alternativt göras i signal- behandlingsenheten 3 och alternativt pà utsignalen istäl- let för pà mätsignalen.

Utförandena i fig 2 och 3 kan vidare kombineras pà olika sätt. Standardavvikelsen kan exempelvis användas för att avgöra om flödesmätaren mäter rätt eller fel och frek- vensspektrumet i förekommande fall för att avgöra vilka som är de aktuella driftförhàllandena och korrigera för dessa.

I fig 4 - 6 visas tre olika diagram för standardav- vikelsen för amplituden av ett flöde som funktion av Samtliga flöden har mätts med en ultraljuds- Standard- Reynolds tal. flödesmätare med en samplingsperiod på ca 50 ms. 10 15 20 25 30 35 5.10 296 - 10 avvikelsen 1 har beräknats för en tidsperiod av 0,7 s och standardavvikelsen 2 för en tidsperiod av 7 s. I samtliga fall har flödet genererats med en falltank. Vid mätningen svarande mot fig 4 fanns en raksträcka pà 100 gånger rör- diametern före mätaren, vid mätningen svarande mot fig 5 fanns en enkel rörkrök 12 rördiametrar framför mätaren och vid mätningen svarande mot fig 6 fanns en dubbel rörkrök i olika plan 12 rördiametrar framför mätaren. I vart och ett av diagrammen finns tre mätningar redovisade.

I fig 4, båda standardavvikelserna 1 och 2 på ca 0,5%. som motsvarar en ideal installation, ligger I fig 5 ökar speciellt standardavvikelsen 1 redan för låga Reynolds tal, medan i fig 6 både stndardavikelsen l och 2 ligger på en högre nivå än i fallet i fig 4 redan för låga Reynolds tal.

Såsom framgår av fig 4 - 6, ökar alltså storleken av standardavvikelsen mätt över olika tidsperioder vid över- gång från de ideala installationförhållandena i fig 4 till de icke-ideala installationförhållandena med en eller två rörkrökar i fig 5 och 6.

I fig 7 - 9 visas också tre diagram över standardav- vikelsen för amplituden av ett fluidumflöde som funktion av Reynolds tal. Flödena är uppmätta på samma sätt som i fallet i fig 4 - 6 och för samma installationer som i fig 4, 5 resp 6, dvs för en 100 rördiameters raksträcka, för en enkel rörkrök resp för en dubbel rörkrök i olika plan.

Flödet har emellertid i dessa fall genererats av en pump.

Vidare finns en felkurva inritad i diagrammen.

Av fig 7 framgår att både felet och standardavvikel- serna 1 och 2 ligger på en relativt låg nivå för Reynolds tal mellan 40 000 och 100 000, medan både felet och stan- dardavvikelserna blir stora för lägre värden på Reynolds tal.

I fig 8 ökar felet och standardavvikelserna först vid ett värde på Reynolds tal under 20 000, men stiger à andra sidan brantare. 10 15 20 25 30 35 510 296.- ll I fig 9 ligger bàde felet och standardavvikelserna generellt pà en högre nivå än i fig 7 och 8.

Det syns alltsá tydliga skillnader vad gäller nivàn för standardavvikelserna, åtminstone för vissa värden av Reynolds tal, mellan olika rörkonfigurationer även när flödet genereras av en pump så att det innehåller pulsa- tioner. Det syns också tydliga skillnader mellan samma rörkonfigurationer, exempelvis fig 6 och fig 9 när flödet genererats pà olika sätt. Denna information kan alltså användas för att detektera om flödesmätaren mäter rätt eller fel, hàllanden som leder till att flödesmätaren mäter fel och för att identifiera orsaken eller de driftsför- för att om möjligt korrigera mätsignalen från givaren eller utsignalen från flödesmätaren eller någon mellanlig- gande signal i beroende av de identifierade driftsförhål- landena.

Claims (13)

510 2-9-6 10 15 20 25 30 35 12 PATENTKRAV

1. Sätt vid mätning av mätsignal, ett fluidumflöde, varvid en som väsentligen representerar det momentana fluidumflödet, bestäms med hjälp av en flödesgivare (2) i en flödesmätare (1), av att mät- signalens amplitudvariationer bestäms för minst en förut- bestämd tidsperiod; och de sålunda bestämda amplitudvaria- k ä n n e t e c k n a t tionerna jämförs med förutbestämda referensamplitudvaria- tioner för detektering av om de aktuella flödesförhàllan- dena för flödesgivaren (2) avviker fràn de som flödesgiva- ren är avsedd för, för att avgöra om flödesmätaren (1) mäter rätt eller fel.

2. Sätt enligt krav 1, att, när det detekterats k ä n n e t e c k n a t av att de aktuella flödesförhàllan- dena avviker från de som flödesmätaren är avsedd för, jäm- förs de sålunda bestämda amplitudvariationerna med ett flertal andra förutbestämda referensamplitudvariationer, som var och en bestämts för specifika flödesförhållanden, för identifiering av de aktuella flödesförhàllandena.

3. Sätt enligt krav 1 eller 2, av att bestämningen av amplitudvariationerna i mät- k ä n n e t e c k - n a t signalen innefattar att ett spridningsvärde för amplituden för mätsignalen bestäms.

4. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att, när det detekterats att de aktuella flödesförhàllan- dena avviker fràn de som flödesmätaren är avsedd för, be- stäms mätsignalens frekvenskomponenter för en förutbestämd tidsperiod och jämförs med ett flertal uppsättningar refe- rensfrekvenskomponenter, som var och en bestämts för spe- cifika flödesförhállanden, la flödesförhàllandena.

5. Sätt vid mätning av ett fluidumflöde, varvid en för identifiering av de aktuel- mätsignal, som väsentligen representerar det momentana fluidumflödet, bestäms med hjälp av en flödesgivare (2) i en flödesmätare (1), k ä n n e t e c k n a t av att mät- 10 15 20 25 30 35 296 13 signalens frekvenskomponenter bestäms för minst en förut- bestämd tidsperiod; och de sålunda bestämda frekvenskompo- nenterna jämförs med åtminstone en första uppsättning för- utbestämda referensfrekvenskomponenter för detektering av om de aktuella flödesförhàllandena för flödesgivaren (2) avviker från de som flödesgivaren är avsedd för att avgöra om flödesmätaren (1) mäter rätt eller fel.

6. Sätt enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t av att, när det detekterats att de aktuella flödesförhàl- landena avviker från de som flödesmätaren är avsedd för, jämförs de sålunda bestämda frekvenskomponenterna med ett flertal andra uppsättningar av förutbestämda referens- frekvenskomponenter, som var och en bestämts för specifika flödesförhàllanden, för identifiering av de aktuella flö- desförhàllandena.

7. Sätt enligt något av krav 4-6, k ä n n e - t e c k n a t av att bestämningen av frekvenskomponen- terna i mätsignalen innefattar att ett frekvensspektrum för mätsignalen bestäms. k ä n n e - t e c k n a t av att när det detekteras att de aktuella flödesförhàllandena avviker fràn de som flödesmätaren är

8. Sätt enligt något av föregående krav, avsedd för, korrigeras flödesmätaren med hjälp av förut- bestämd korrigeringsinformation.

9. Anordning (l) för mätning av fluidumflöden, inne- fattande en flödesgivare (2), vilken är anordnad att avge en mätsignal som väsentligen representerar det momentana flödet, av organ (4) för bestäm- ning av mätsignalens amplitudvariationer; ett minne (5), i k ä n n e t e c k n a d vilket är lagrat minst en uppsättning referensamplitud- variationer som har bestämts för de flödesförhàllanden som flödesgivaren (2) är avsedd för, och organ (4) för jämfö- relse av mätsignalens amplitudvariationer med nämnda minst en uppsättning referensamplitudvariationer för detektering av om de aktuella flödesförhàllandena för flödesgivaren (2) avviker från de som flödesgivaren är avsedd för, för att avgöra om anordningen mäter rätt eller fel. 10 15 20 25 30 35 510 296 14

10. Anordning enligt krav 9, k ä n n e t e c k - n a d av att organen (4) bestämning av mätsignalens amplitudvariationer innefattar organ för bestämning av ett spridningsvärde för amplituden för mätsignalen från flö- desgivaren.

11. ll. Anordning (1) för mätning av fluidumflöden, inne- fattande en flödesgivare (2), vilken är anordnad att avge en mätsignal som väsentligen representerar det momentana flödet, ning av mätsignalens frekvenskomponenter; ett minne (5), i k ä n n e t e c k n a d av organ (4) för bestäm- vilket är lagrat minst en uppsättning referensfrekvens- komponenter som har bestämts för de flödesförhàllanden som flödesgivaren (2) är avsedd för, och organ (4) för jämfö- relse av mätsignalens frekvenskomponenter med nämnda minst en uppsättning referensfrekvenskomponenter för detektering av om de aktuella flödesförhàllandena för flödesgivaren (2) avviker från de som flödesgivaren är avsedd för, för att avgöra om anordningen mäter rätt eller fel.

12. Anordning enligt krav ll, k ä n n e t e c k - n a d av att organen (4) för bestämning av frekvenskom- ponenterna i mätsignalen innefattar organ för bestämning av ett frekvensspektrum för mätsignalen.

13. Anordning enligt nàgot av krav 9-12, k ä n n e - t e c k n a d av att i minnet (5) är lagrat ett flertal uppsättningar referensvärden som är uppmätta för olika specifika flödesförhàllanden samt korrigeringsdata för korrigering av anordningen när specifika driftsförhàllan- den, som avviker från de som flödesgivaren är avsedd för, detekteras.