SE506444C2 - Odontoterapeutiska material baserade på två vätskor - Google Patents

Description

506 444 2 med varierande terapier, såsom anges nedan. (l) Mekaniskt skydd av ytorna av exponerade tandtubuler mot stimuli av externt ursprung. För detta ändamål belägges para- formaldehydhaltigt "Hyperband“ på dessa ytor. (2) Skydd av tandtubuler mot stimuli av externt ursprung genom att gynna dessas intra-kalcifikation för tillslutning av dessa.

För detta ändamål belägges "Saforide" innehållande en diammin- silverfluoridlösning eller en "F vanish" innehållande en natriumfluorid på tandtubulerna - terapi (2-1). Alternativt tillämpas principen för jontofores för att tillföra ett jonise- rat medikament i en lösning djupt in i det påverkade området med hjälp av ström - terapi (2-2). (3) En silvernitratlösning belägges på odontoblaster för modifiering och koagulering av dessa för att härigenom för- hindra att dessa reagerar med stimuli av externt ursprung. (4) Bestrålning med laserstrålar.

Dessa terapier (1)-(4) har visat sig vara ineffektiva för dem som lider av hypersensitivitet, dvs. de har följande defekter.

Exempelvis beläggningen av paraformaldehydhaltigt "Hyperband“ för att skydda ytorna hos exponerade dentintubuler mekaniskt mot stimuli av externt ursprung - terapi (1) - innefattar mycket arbete, eftersom pulver- och vätskekomponenterna måste blandas och knådas samman för användning, och är sålunda begränsad beträffande tiden, eftersom så lång tidrymd som 5-6 timmar erfordras för fullständig härdning av pulver/vätske- -blandningen. Effektiviteten hos terapi (1) är vidare i allmän- het så låg som 50 %.

Terapi (2-1), varvid "Saforide" innehållande en diamminsilver- fluorid eller "F vanish" innehållande en natriumfluorid påföres pà dentintubuler för att gynna dessas intra-kalcifikation för soe 444 i 3 tillslutning av dessa och härigenom skydda dem mot stimulifav externt ursprung, svärtar det belagda påverkade området och är sålunda icke önskvärt från estetisk synpunkt och olämpligtflför vuxna. Vidare är verksamheten av terapi (2-1) i allmänhet så låg som 47 %. Problem med terapi (2-2) eller jontoforesteräpi, varvid principen för elektrofores tillämpas för tillföringïav ett joniserat medikament i en lösning djupt in i den påverkade delen med hjälp av en ström, är att ett dyrbart jontillförfngs- medel erfordras; detta innefattar mycket arbete; det orsakár patienten rädsla; och liknande. Vidare är terapi (2-2) föga lönsam, eftersom dess verksamhet i allmänhet är så låg som 40 %.

Terapi (3), varvid odontoblaster modifieras och koaguleras genom beläggning med en silvernitratlösning för att förhindra att dessa reagerar med stimuli av externt ursprung, gör det belagda området svartbrunt och är sålunda estetiskt icke önskvärt och olämpligt för vuxna. Vidare visar det i allmänhet en verksamhet av högst 50 %.

Terapi (4) med bestrålning med laserstrålar, varvid laserstrå- lar bringas att inverka på dentinytan av den påverkade delen under c:a 1 minut, är effektiv men kräver en dyrbar laser- í bestrålningsanordning. Vidare visar terapi (4) en verksamhets- grad av 80 % i vissa fall men är icke lika bra i andra fall.

De terapier som hittills använts för behandling av hypersensi- tivitet innefattar icke endast tidsödande och besvärligt arbete utan kan även erfordra speciell utrustning. Även utan dennaí orsakar de avsevärda kostnader. Från patientens synpunkt äríå andra sidan ett problem att det belagda området blir svart och sålunda estetiskt icke önskvärt. Ett annat problem är att iš avsaknad av varaktig effekt måste det påverkade området be-å läggas periodiskt. Forskarna måste således fortfarande försöka finna verkligt effektiv terapi trots att många människor lider av hypersensitivitet. 506 444 4 Pulpalgi å andra sidan induceras genom fysiska eller kemiska faktorer, såsom kavitetspreparation, tandpreparation för fastsittande proteser, hartsfyllning, traumatisk ocklusion, förändringar av atmosfärstrycket, trötthet och födoämnesrester, och orsakar alla slags smärtor från akut eller stickande, pulserande och stingande smärtor till ringa smärtor. Pulpalgi anses huvudsakligen orsakas av skäl likartade med de som nämnts beträffande hypersensitivitet men är fortfarande långt ifrån patogeniskt klarlagd, såsom är fallet med hypersensitivitet.

Pulpalgi har sålunda hittills behandlats med beläggningar, såsom kalciumhydroxidpreparationer, zinkoxid-eugenolcement, glasjonomercement och karboxylatcement och annat. Dessa cement är utformade för att mekaniskt beläggas på ytorna av dentin- tubuler för att skydda dessa mot stimuli av externt ursprung.

Problem med kalciumhydroxidpreparationerna är att dessa aldrig hårdnar; de kan icke bilda röntgenogram; de har dålig håll- fasthet och liknande. Zinkoxid-eugenolcementen utgöres av pulver- och vätskekomponenter, som måste blandas och knådas samman för användning. Eftersom vätske/pulver-förhållandet bör vara c:a 0,5 och en stor mängd av pulverkomponenten bör inför- livas i vätskekomponenten, innefattar blandningen och knåd- ningen framförallt mycket arbete. Vidare kan detta cement icke användas för fall, vid vilka ett kompositharts skall fyllas på plats, eftersom den vätskeformiga komponenten eller eugenol stör polymeriseringen av hartset. Zinkoxid-eugenolcementen erbjuder dessutom problem beträffande hållfasthet, etc.

Glasjonomer- och karboxylatcementen utgöres båda av pulver- och vätskekomponenter, som måste blandas och knådas samman för användning. Blandningen är likaledes besvärlig. Eftersom vätskan har pH av 1,2 till 1,7, orsakar blandningen en stic- kande smärta för patienten. Eftersom cementfilmens tjocklek kan förväntas öka, blir det en motsvarande minskning av tjockleken hos ett kompositharts, vilket erbjuder ett estetiskt problem. 506 444 Hanteringsproblemen med de terapier som hittills använts för behandling av pulpalgi är att blandning och knàdning är L besvärligt; cementfilmen kan förväntas erhålla ökad tjocklek.

Från patienternas synpunkt är problemen att de orsakar en stickande smärta för patienterna; och ingen estetisk färganf passning kan åstadkommas. å Forskarna måste sålunda fortfarande finna verkligt effektiv terapi eller ett effektivt smärtstillande medel (eller primer- material) för pulpalgi trots att så många människor lider av pulpalgi.

Olika rotkanalfyllmedel har använts i avsikt att blockera en passage från munhàlan till området runt rotspetsen genom z r k |,. i tillslutning av den beredda och rengjorda rotkanalen och apica foramen, eller gynna tillväxt och förkalkning (kalcifikation) av bindväv runt rotspetsen. Såsom exempel har guttaperkaspet- sar, silverspetsar, kalciumhydroxidpreparationer, jodoformpre- parationer, formaldehydpreparationer och zinkoxid-eugenolt¶p- fyllmedel använts. (1) Guttaperkaspets Detta material har lämplig plasticitet, ger hög tillslutbarhet och är stabilt men har svårt att finna vägen genom de fina, slingrande rotkanalerna. (2) Silverspets Detta material är så fint och har så hög elasticitet att det är lämpligt för tillslutning av den slingrande rotkanalen men det är så svårt att draga ut och så benäget att korrodera att det kan orsaka vävnadsskador. É (3) Kalciumhydroxidpreparat Problem med detta preparat, som är ett pastaformigt material avsett att huvudsakligen gynna läkning av ossifera sár och: 506 444 6 bildning av hård vävnad, är att det aldrig hårdnar; det saknar lufttäthet; det kan icke radiograferas; det är fritt fràn antiseptisk verkan och liknande. (4) Jodoformpreparat Detta material är mindre skadligt för vävnader, kan radiografe- ras och är antiseptiskt men har olägenheten att det icke härdar efter fyllning pá plats. (5) Formaldehydpreparat Detta material uppvisar antiseptisk och desinfekterande verk- ningar men kan förväntas bringa parodontium vid rotspetsen i dåligt tillstànd när materialet skjutes ut ur denna. (6) Fyllmedel baserat pá zinkoxid-eugenol Detta material uppvisar smärtlindring och antiseptisk verkan med ökad förslutbarhet men är irriterande för parodontium i rotspetsen och benäget till kontraktion.

I det följande anges vad smärtlindrande medel för hypersensiti- vitet màste uppvisa: (1) det skall vara icke-stimulerande för tandpulpan och gingival och lindra eller avlägsna inducerad smärta; (2) det bör icke orsaka skada pà tänderna; (3) det bör icke orsaka missfärgning av tänderna; (4) det bör ge dess effekt genom enkelt arbete; (5) det bör ha omedelbar effekt; (6) det bör bibehålla denna effekt; (7) det bör icke orsaka smärta för patienten under eller efter behandlingen; och (8) det bör onödiggöra speciella verktyg eller utrustning.

Det följande hänför sig till vad pulpalgimedel (beläggnings- sus 444 -primermaterial) måste ha: (1) det bör vara icke-stimulerande för tandpulpan och gingival samt lindra eller avlägsna eventuell inducerad smarta; (2) det bör icke orsaka skada pà dentin; ¿Å (3) det bör icke orsaka missfärgning av dentinen:É (4) det bör ge sin effekt genom enkelt arbete (bear- betning); (5) det bör ha en omedelbar effekt; (6) det bör bibehålla sin effekt; (7) det bör icke orsaka smärta för patienten under eller efter behandlingen; É (8) det bör onödiggöra speciella verktyg eller utrustning; och ä (9) det bör icke inhibera polymerisering av hartsï Tabell 1, som anges nedan, visar hur effektiva de konventio- nella terapierna är mot hypersensitivitet och pulpalgi. E Tabell 1 1 2 s 4 s 6 'z a 9 Verk- Ham&fl_ ( ) ( ) ( ) ( ) ( J ( ) ( ) ( ) ( ) sam_ mkr-hit!! het Hyperband O O A A X O O O 50 X SafQI-ide A A X A A A A 0 47 ai» Silvernitrat4 Ö Ö X Å Û A A 0 59 % lösning _ Laserstrålar Û 0 0 0 0 Û 0 * 50 5 Kalcium- V hydrgxid- 0 Û Å O A ß 0 Û Û 50 95 preparat i zimmfidf 0 0 A x A A o o x so ä; -eugenol- ¿ cement V Karboxylat- 0 0 A A 0 0 x 0 O 50 X cement § V02 Tillfredsställande (1)"(9)= Se Ovan A: Mindre tillfredsställande X: Otillfredsställande 506 444 Såsom framgår av tabell 1 ger de konventionella hypersensitivi- tetsterapierna icke endast problem genom att de exempelvis är irriterande för tandpulpan och orsakar missfärgning av gingival och dentin utan är även ofördelaktiga genom att de exempelvis gör blandnings- och knådningsarbetet besvärligt och effekten varken är tillförlitlig eller beständig. De konventionella pulpalgiterapierna medför icke endast problemen att de exempel- vis är irriterande för tandpulpan och ger upphov till miss- färgning av gingival och dentin utan är även ofördelaktiga genom att de exempelvis kan förhindra hartsfyllning.

Det är därför ett ändamål med denna uppfinning att åstadkomma ett odontoterapeutiskt material, som med gott resultat upp- fyller både vad som kräves för behandling av hypersensitivitet och vad som kräves för behandling av pulpalgi.

I det följande anges vad rotkanalfyllmedlet måste uppvisa: (1) det måste ha god biokompatibilitet med den levande kroppen; (2) det måste vara icke-stimulerande och oskadligt för delen av parodontium runt apical foramen; (3) det måste vara icke-poröst; (4) det får icke orsaka missfärgning av dentin; (5) det får icke undergå någon förändring ifråga om kvalitet; (6) det måste kunna avlägsnas, om så erfordras; (7) det måste vara strålningsopakt; och (8) det måste vara lätthanterligt.

Bland för närvarande tillgängliga rotkanalfyllmedel finnes ett tillslutningsmedel, som har förmåga att tillsluta apical foramen i rotkanalen, för vilket väsentligen kräves att det har god biokompatibilitet. För detta ändamål användes nu huvudsak- ligen en guttaperkaspets. Även med en kommersiellt tillgänglig rotkanallängdmätare är det emellertid nästan omöjligt att nog- grant mäta storleken av rotapex i rotkanalen. Ett problem med 506 444 9 E .

E guttaperkaspetsen är att när den fylles under tryck in i rotkanalen, tränger den genom rotapex eller också tillsluter den icke väl.

Enligt vad som anges av Brännströms hydrauliska dynamiska teori beträffande orsaken till hypersensitivitet, bringar en extern irritation som pålägges på ytan av dentin en vävnads- (eller pulpal)-vätska att strömma genom dentintubuler och härigendm ge upphov till en variation av dessas interna tryck och irriterar dentinnervfibrer och orsakar smärta. En nyckel för lösningfäë problemen som är förenade med konventionell hypersensitivitets- och pulpalgiterapier och som uppfyller vad som kräves för W behandling av dessa är sålunda att reglera vätskans rörelse i dentintubulerna. Från resultaten av olika undersökningar sdm gjorts för att uppnå detta har man nu funnit att det är önsk- värt att tillsluta dentintubulerna med ett material, som äå h svårlösligt i vatten och som är icke-stimulerande. Man haršäven noterat att ett sådant material bör tillsluta de långsträckta dentintubulernafl É Med hänsyn till det föregående har uppfinnarna utfört intensiva och omfattande undersökningar för att finna ett material, som kan tillsluta långsträckta dentintubuler och ge större säkerhet vid användning samt lyckats finna ett odontoterapeutiskt material enligt denna uppfinning.

Föreliggande uppfinning avser sålunda ett odontoterapeutiskt material baserat på vätskor A och B avsedda att i följd påföras på den påverkade delen, på vilken de får reagera med varandra och bilda ett material som är svårlösligt i vatten. Detta 7 Å material kan därefter användas för förslutning av långsträckta dentintubuler eller rotapex i rotkanalen.

Föreliggande uppfinning avser ett odontoterapeutiskt material baserat på två vätskor A och B innehållande material med förmåga att bilda svårlösliga fällningar omedelbart vid bland- ning, varvid nämnda vätska A och vätska B är avsedd att i följd 506 444 påföras på det påverkade området, varvid vätska A är en vatten- haltig lösning innehållande totalt 10-70 vikt% av en eller flera av natriumfosfat, kaliumfosfat, natriumfluorid, natrium- pyrofosfat, natriumakrylat och natriummetakrylat, och varvid vätska B är en vattenhaltig lösning innehållande totalt 10-70 vikt% strontiumklorid.

De ämnen som användes för vätskor A och B i form av 10-70 vikt%-iga vattenlösningar är alla vattenlösliga. En del av vattnet kan ersättas med alkohol, aceton, dimetylsulfoxid eller liknande. Även om det icke kan anges generellt, kan ämnena utgöra 10-70 vikt% av vätska A eller B. Ãmnena bör emellertid företrädesvis utgöra 10-30 vikt% av vätska A eller B för behandlingen av hypersensitivitet och pulpalgi. Vid en koncentration lägre än % utfälles mindre reaktionsprodukt och påföringen bör sålunda upprepas tre eller fyra gånger för tillslutning av rotkanalen.

Vid en koncentration högre än 70 % tager det å andra sidan lång tid att upplösa komponenten i vatten, vilket gör arbetet besvärligt. Ett koncentrationsområde, som ger effekt vid en behandling och möjliggör att effekten bibehålles samt gör upplösningsarbetet lätt, kan sålunda anses vara 10-30 %. Ämnet bör företrädesvis utgöra 10-60 vikt% av ett behandlings- material för tillslutning av rotapex i rotkanalen. Vid en koncentration lägre än 10 % utfälles mindre reaktionsprodukt, så att rotapex icke kan tillslutas fullständigt, under det att vid en koncentration högre än 60 % det tager lång tid att upplösa komponenten i vatten, vilket gör arbetet besvärligt.

Ett lämpligt koncentrationsområde, som möjliggör att rotapex i rotkanalen tillslutes i en behandling och gör upplösnings- arbetet lätt, kan sålunda anses vara 10-60 %.

Vätskorna A och/eller B kan, förutom vatten och den väsentliga komponenten, innehålla en monomer komponent med en eller fler hydrofila grupper, såsom hydroxyl-, karboxyl- och sulfongrupper ß sos 444 ll och samtidigt en polymeriserbar dubbelbindning. Såsom åskåd liggörande kan exempelvis nämnas 2-hydroxietyl-(met)akrylat 2-hydroxipropyl-(met)akrylat, 3-hydroxipropyl-(met)akrylat, 2,3-dihydroxipropyl-(met)akrylat, metakrylsyra, akrylsyra, 2-akrylamid-2-metylpropansulfonsyra, N-vinylpyrrolidon, pol n ye- tylenglykol-di(met)akrylat och blandningar därav. Koncentratio- nerna av dessa monomerer i vatten är företrädesvis inom omr %l Hur man skall använda det odontoterapeutiska materialet enl denna uppfinning kommer nu att förklaras.

För hypersentitivitet: (1) det påverkade området rengöres och torkas: (2) vätska A påföres på det påverkade området från dentalplatta med en svamp; àdet igt En (3) vätska B påföres på beläggningen av vätska A från en annan dentalplatta med en svamp: och (4) överskott av vätska som avsatts på den påverk och andra delar avlägsnas med en bomullssudd.

Ordningsföljden av påföringen av vätskorna A och B kan omkas- tas.

För behandling av pulpalgi (med en beläggningsprimer): (1) En kavitetsrengörare som föres i handeln av G- Dental Industrial Corp. under varunamnet (varumärke) "GC Dentine Conditioner" påföres på det påverkade området för avlägsnande av smetiga skikt, som har bildats genom den mek niska skärningen av dentinen; (2) det påverkade området rengöres och torkas; (3) vätska A påföres på det påverkade området med) svamp; Éde En (4) vätska B påföres på beläggningen av vätska A med en svamp; (5) överskott av vätska som avsatts på den pàverkaße och andra delar avlägsnas med en bomullssudd; och 506 444 ' 12 (6) ett dentalbindematerial belägges pá de erhållna beläggningarna för härdning.

Ordningsföljden av pàföringen av vätskorna A och B kan omkas- O För tillslutning av rotapex i rotkanalen: (1) Rotkanalen utvidgas med en brotsch, en fil eller liknande och rotkanalen rengöres väl inuti; (2) rotkanalen rengöres pà nytt invändigt med vätska A med användning av en dentalinjektionsspruta; och (3) vätska B tvingas genom rotapex in i rotkanalen, likaledes med användning av en injektionsspruta.

Ordningsföljden av pàföringen av vätskorna A och B kan omkas- tas.

Uppfinningen kommer att förklaras mer utförligt med hänvisning till de följande àskádliggörande exemplen.

I exemplen rengjordes och torkades det påverkade området hos en patient som led av hypersensitivitet och vätska A pàfördes pà detta med hjälp av en svamp. Därefter pàfördes vätska B pà beläggningen av vätska A med hjälp av en svamp. Patienten befriades omedelbart frán smärta.

Exempel 1 Vätska Al - En 10%-ig vattenlösning av trinatriumfosfat, som justerades till pH 7,0 med en 10%-ig vattenlösning av mononatriumfosfat.

Vätska Bl - En 20%-ig vattenlösning av strontiumklorid, som justerades till pH 7,0 med en 1%-ig vattenlösning av natriumhydroxid. 506 444 13 Exempel 2 Vätska A2 - En 5%-ig vattenlösning av dinatriumfosfat, som justerades till pH 7,0 med en 5%-ig vattenlösning av mononatriumfosfat. _ Vätska B2 - En 20%-ig vattenlösning av strontiumklorid, som justerades till pH 7,0 med en 5%-ig vattenlösning av natriumhydroxid.

Exempel 3 Vätska A3 - En 20%-ig vattenlösning av natriumpyrofosfat, s justerades till pH 7,4 med en 5%-ig vattenlösni av mononatriumfosfat.

Vätska B3 justerades till pH 7,4 med en 5%-ig vattenlösni av natriumhydroxid.

Jämförelseexempel 1 En diamminsilverfluoridberedning innehållande en diamminsil fluoridlösning - som föres i handeln av Bibrand Medico Dent Co., Ltd. under varunamnet "Saforide" - pàfördes pà en patí som klagade över hypersensitivitet, men patienten befriades icke från smärta. Patientens tänder blev svarta.

Jämförelseexempel 2 Patienten exponerades under 30 sekunder för mjuk laser med "Stmalaser“ tillverkad av Sedatelec Co., Ltd. Smärtan avläg des frán överkäken men underkäken befann sig fortfarande i dåligt tillstànd.

Jämförelseexempel 3 För fyllning med ett dentalharts utformades en kavitet av k II i den övre första molaren hos en patient. Páförd på kavi, Om ng - En 20%-ig vattenlösning av strontiumklorid, somMg ns ver- al gnt sna- ätt lass 506 444 14 ten härdades en ljushärdande komposition - som föres i handeln av Kuraray Co., Ltd. under varunamnet "PhotoBond" - genom exponering en minut för synligt ljus med en dental bestràl- ningsanordning för synligt ljus. Därefter fylldes en ljushär- dande typ av harts - som föres i handeln av Kuraray Co., Ltd. under varunamnet "PhotoClearfil“ - i kaviteten, följt av exponering 30 sekunder för synligt ljus med en dental bestrål- ningsanordning för synligt ljus. Omedelbart efter fyllningen klagade patienten över smärta. Smärtan varade en vecka. På den :e dagen, när smärtan blev mer allvarlig, genomfördes pulpek- tomi.

Jämförelseexempel 4 Den molar som krävde en rotkanalbehandling upprymdes och filades för förstoring av rotkanalen och rotkanalen rengjordes väl invändigt. Därefter användes några pappersspetsar för att avlägsna överskott av vatten och några guttaperkaspetsar fylldes därefter in i rotkanalen.

Efter fyllningen visade röntgenundersökning att spetsen trängde c:a 1 mm genom rotapex. Nästa dag blev inflammationen allvarli- gare och smärtan ökade. Rotkanalbehandlingen måste därför genomföras på nytt.

Enligt denna uppfinning páföres vätskorna A och B innehållande ämnen med förmåga att bilda svårlösliga fällningar hastigt vid blandning i följd på det påverkade området, på vilket de får reagera med varandra och bilda den svårlösliga substansen, varigenom en långsträckt dentintubul tillslutes.

När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning användes såsom ett botemedel för hypersensitivitet, påföres vätska A på det påverkade området, som i förväg rengjorts och upptorkats, med en svamp och vätska B belägges därefter på beläggningen av vätska A med en svamp. Ordningsföljden för påföringen av vätskorna A och B kan omkastas. 506 444, När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning användes såsom botemedel för pulpalgi (eller en beläggnings primer), påföres ett kavitetsrengöringsmedel, som föres i handeln av G-C Dental Industrial Corp. under varunamnet “GC Dentine Conditioner", på dentindelen av det påverkade området för avlägsnande av smetiga skikt, följt av rengöring och torkning av det påverkade området. Vätska A påföres på det påverkade området med en svamp och vätska B belägges på beläggningen av vätska A med en svamp. Därefter påföres ett dentalt bindematerial på de erhållna beläggningarna för härd- ning. Ordningsföljden för påföring av vätskorna A och B kan omkastas.

När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinnihg användes för tillslutning av rotapex i rotkanalen, förstoras rotkanalen med en upprymningsanordning (brotsch), en fil, eko. och rengöres därefter väl invändigt. Därefter rengöres rot- kanalen på nytt invändigt med vätska A med användning av en; dental injektionsspruta. Därefter tvingas vätska B genom É rotapex in i rotkanalen med användning av en injektionsspruia.

Ordningsföljden för påföring av vätskorna A och B kan omkastas.' I När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning användes såsom botemedel för hypersensitivitet, påföres såsom angivits utförligt ovan vätskorna A och B med eller utan justering av pH i följd pà det påverkade området för reaktion av dessa med varandra och bildning av en svårlöslig substans. med förmåga att tillsluta långsträckta dentintubuler. Dettašgör det möjligt att reglera en sådan vätskerörelse i dentintubuier som avses i Brännströms hydrodynamiska teori, så att stimulå för tandpulpan avskärmas.

Det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning kan även uppfylla alla de åtta krav som tidigare uppräknats, som konventionella botemedel för hypersensitivitet förväntas Å uppvisa. 506 444 16 När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning användes såsom botemedel för pulpalgi (en beläggningsprimer), påföres vätskorna A och B med eller utan justerat pH i följd på det påverkade området, på vilket de reagerar med varandra och bildar en svårlöslig substans i dentintubulerna och på dentin- ytan, vilken därefter kan härdas med eller utan en ljushärdande komposition. Detta gör det möjligt att reglera en sådan rörelse av vätska i tubulerna som anges i Brännströms hydrodynamiska teori, med avskärmning av stimuli från tandpulpan. Det odonto- terapeutiska materialet enligt denna uppfinning möjliggör även att kommersiellt tillgängliga dentalcement eller beläggnings- material användes såsom baser som ifylles på plats och att dentalhartser placeras därpå med större säkerhet. Såsom samman- fattning kan det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning uppfylla alla de nio krav som uppräknats tidigare som det konventionella botemedlet för pulpalgi förväntas uppvisa.

Det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning kan även användas efter skalning eller rotplanering.

Det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning kan även användas för fastställande huruvida smärtan är inducerad genom hypersensitivitet eller pulpitis.

När det odontoterapeutiska materialet enligt denna uppfinning vidare användes för tillslutning av apex i rotkanalen, tvingas i följd vätskorna A och B med eller utan justerat pH in i rot- kanalen, i vilken de reagerar med varandra och bildar en svárlöslig substans och tillsluter härigenom rotapex statio- närt. Genomstötning av en guttaperkaspets genom rotapex, som är ett av problemen med det konventionella materialet, kan sålunda undvikas.

Claims (4)

PATENTKRAV 506 17

1. Odontoterapeutiskt material baserat på två vätskor och B innehållande material med förmåga att bilda svårlösli fällningar omedelbart vid blandning, varvid nämnda vätska A vätska B är avsedda att påföras i följd på det påverkade området, varvid vätska A är en vattenlösning innehållande totalt 10-70 vikt% av en eller flera av natriumfosfat, kali fosfat, natriumfluorid, natriumpyrofosfat, natriumakrylat o natriummetakrylat, och varvid vätska B är en vattenhaltig lösning innehållande totalt 10-70 vikt% strontiumklorid.

2. Odontoterapeutiskt material enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det har förmåga att härdas en ljushärdad komposition.

3. Odontoterapeutiskt material enligt patentkrav 1 el 2, k ä n n e t e c k n a t av att vatska_A och/eller väts B, förutom vatten, innehåller en eller flera av hydroxylgru per, hydrofila karboxylgrupper, sulfonsyragrupper och monom som samtidigt har en polymeriserbar dubbelbindning. 44 4 A ga Och ch med ler ka p- erer ler

4. Odontoterapeutiskt material enligt patentkrav 1 el patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a t av att vätska A ooh/el- ler vätska B, förutom vatten, innehåller 1-70 vikt% 2-hydrokie- tylmetakrylat.