SE504675C2 - Ligands to Increase B-Cell Proliferation - Google Patents

Ligands to Increase B-Cell Proliferation

Info

Publication number
SE504675C2
SE504675C2 SE8702463A SE8702463A SE504675C2 SE 504675 C2 SE504675 C2 SE 504675C2 SE 8702463 A SE8702463 A SE 8702463A SE 8702463 A SE8702463 A SE 8702463A SE 504675 C2 SE504675 C2 SE 504675C2
Authority
SE
Sweden
Prior art keywords
cells
cell
bcgf
proliferation
bp5o
Prior art date
Application number
SE8702463A
Other languages
Swedish (sv)
Other versions
SE8702463D0 (en
SE8702463L (en
Inventor
Jeffrey A Ledbetter
Edward A Clark
Original Assignee
Oncogen
Priority date (The priority date is an assumption and is not a legal conclusion. Google has not performed a legal analysis and makes no representation as to the accuracy of the date listed.)
Filing date
Publication date
Application filed by Oncogen filed Critical Oncogen
Publication of SE8702463D0 publication Critical patent/SE8702463D0/en
Publication of SE8702463L publication Critical patent/SE8702463L/en
Publication of SE504675C2 publication Critical patent/SE504675C2/en

Links

Classifications

    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C12BIOCHEMISTRY; BEER; SPIRITS; WINE; VINEGAR; MICROBIOLOGY; ENZYMOLOGY; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING
    • C12NMICROORGANISMS OR ENZYMES; COMPOSITIONS THEREOF; PROPAGATING, PRESERVING, OR MAINTAINING MICROORGANISMS; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING; CULTURE MEDIA
    • C12N5/00Undifferentiated human, animal or plant cells, e.g. cell lines; Tissues; Cultivation or maintenance thereof; Culture media therefor
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K16/00Immunoglobulins [IGs], e.g. monoclonal or polyclonal antibodies
    • C07K16/18Immunoglobulins [IGs], e.g. monoclonal or polyclonal antibodies against material from animals or humans
    • C07K16/28Immunoglobulins [IGs], e.g. monoclonal or polyclonal antibodies against material from animals or humans against receptors, cell surface antigens or cell surface determinants
    • AHUMAN NECESSITIES
    • A61MEDICAL OR VETERINARY SCIENCE; HYGIENE
    • A61KPREPARATIONS FOR MEDICAL, DENTAL OR TOILETRY PURPOSES
    • A61K47/00Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient
    • A61K47/50Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient the non-active ingredient being chemically bound to the active ingredient, e.g. polymer-drug conjugates
    • A61K47/51Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient the non-active ingredient being chemically bound to the active ingredient, e.g. polymer-drug conjugates the non-active ingredient being a modifying agent
    • A61K47/68Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient the non-active ingredient being chemically bound to the active ingredient, e.g. polymer-drug conjugates the non-active ingredient being a modifying agent the modifying agent being an antibody, an immunoglobulin or a fragment thereof, e.g. an Fc-fragment
    • A61K47/6835Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient the non-active ingredient being chemically bound to the active ingredient, e.g. polymer-drug conjugates the non-active ingredient being a modifying agent the modifying agent being an antibody, an immunoglobulin or a fragment thereof, e.g. an Fc-fragment the modifying agent being an antibody or an immunoglobulin bearing at least one antigen-binding site
    • A61K47/6849Medicinal preparations characterised by the non-active ingredients used, e.g. carriers or inert additives; Targeting or modifying agents chemically bound to the active ingredient the non-active ingredient being chemically bound to the active ingredient, e.g. polymer-drug conjugates the non-active ingredient being a modifying agent the modifying agent being an antibody, an immunoglobulin or a fragment thereof, e.g. an Fc-fragment the modifying agent being an antibody or an immunoglobulin bearing at least one antigen-binding site the antibody targeting a receptor, a cell surface antigen or a cell surface determinant
    • AHUMAN NECESSITIES
    • A61MEDICAL OR VETERINARY SCIENCE; HYGIENE
    • A61PSPECIFIC THERAPEUTIC ACTIVITY OF CHEMICAL COMPOUNDS OR MEDICINAL PREPARATIONS
    • A61P35/00Antineoplastic agents
    • AHUMAN NECESSITIES
    • A61MEDICAL OR VETERINARY SCIENCE; HYGIENE
    • A61PSPECIFIC THERAPEUTIC ACTIVITY OF CHEMICAL COMPOUNDS OR MEDICINAL PREPARATIONS
    • A61P37/00Drugs for immunological or allergic disorders
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K14/00Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof
    • C07K14/435Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof from animals; from humans
    • C07K14/52Cytokines; Lymphokines; Interferons
    • C07K14/54Interleukins [IL]
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K14/00Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof
    • C07K14/435Peptides having more than 20 amino acids; Gastrins; Somatostatins; Melanotropins; Derivatives thereof from animals; from humans
    • C07K14/705Receptors; Cell surface antigens; Cell surface determinants
    • C07K14/715Receptors; Cell surface antigens; Cell surface determinants for cytokines; for lymphokines; for interferons
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C12BIOCHEMISTRY; BEER; SPIRITS; WINE; VINEGAR; MICROBIOLOGY; ENZYMOLOGY; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING
    • C12NMICROORGANISMS OR ENZYMES; COMPOSITIONS THEREOF; PROPAGATING, PRESERVING, OR MAINTAINING MICROORGANISMS; MUTATION OR GENETIC ENGINEERING; CULTURE MEDIA
    • C12N5/00Undifferentiated human, animal or plant cells, e.g. cell lines; Tissues; Cultivation or maintenance thereof; Culture media therefor
    • C12N5/06Animal cells or tissues; Human cells or tissues
    • C12N5/0602Vertebrate cells
    • C12N5/0634Cells from the blood or the immune system
    • C12N5/0635B lymphocytes
    • AHUMAN NECESSITIES
    • A61MEDICAL OR VETERINARY SCIENCE; HYGIENE
    • A61KPREPARATIONS FOR MEDICAL, DENTAL OR TOILETRY PURPOSES
    • A61K38/00Medicinal preparations containing peptides
    • CCHEMISTRY; METALLURGY
    • C07ORGANIC CHEMISTRY
    • C07KPEPTIDES
    • C07K2317/00Immunoglobulins specific features
    • C07K2317/70Immunoglobulins specific features characterized by effect upon binding to a cell or to an antigen
    • C07K2317/74Inducing cell proliferation

Landscapes

  • Health & Medical Sciences (AREA)
  • Life Sciences & Earth Sciences (AREA)
  • Chemical & Material Sciences (AREA)
  • Organic Chemistry (AREA)
  • Engineering & Computer Science (AREA)
  • General Health & Medical Sciences (AREA)
  • Immunology (AREA)
  • Genetics & Genomics (AREA)
  • Bioinformatics & Cheminformatics (AREA)
  • Zoology (AREA)
  • Medicinal Chemistry (AREA)
  • Biochemistry (AREA)
  • Biomedical Technology (AREA)
  • Cell Biology (AREA)
  • Wood Science & Technology (AREA)
  • Biotechnology (AREA)
  • Pharmacology & Pharmacy (AREA)
  • Public Health (AREA)
  • Veterinary Medicine (AREA)
  • Animal Behavior & Ethology (AREA)
  • Biophysics (AREA)
  • Molecular Biology (AREA)
  • Proteomics, Peptides & Aminoacids (AREA)
  • Nuclear Medicine, Radiotherapy & Molecular Imaging (AREA)
  • Chemical Kinetics & Catalysis (AREA)
  • Gastroenterology & Hepatology (AREA)
  • General Engineering & Computer Science (AREA)
  • Toxicology (AREA)
  • General Chemical & Material Sciences (AREA)
  • Microbiology (AREA)
  • Epidemiology (AREA)
  • Hematology (AREA)
  • Preparation Of Compounds By Using Micro-Organisms (AREA)
  • Medicines Containing Antibodies Or Antigens For Use As Internal Diagnostic Agents (AREA)
  • Peptides Or Proteins (AREA)
  • Micro-Organisms Or Cultivation Processes Thereof (AREA)
  • Medicines That Contain Protein Lipid Enzymes And Other Medicines (AREA)
  • Medicines Containing Material From Animals Or Micro-Organisms (AREA)

Abstract

A new B-cell receptor, Bp50, a 50 kilodalton polypeptide, that functions in B-cell proliferation is described. Ligands such as lymphokines, antibody molecules or the Fv fragments of antibody molecules that bind to Bp50 and augment the proliferation of activated B-cells can be used to regulate B-cell proliferation or differentiation.

Description

504 675 2 10 15 20 25 30 35 de sig uppenbarligen från vissa B-celltillväxtfaktorer. Så exempelvis blockerar monoklonala antikroppar (mAb) mot en murin BCGF (O Hara m.fl., 1985, Nature (LondJ 315:333) eller mot human BCGF (Ambrus m. fl., 1985, J. Exp. Med. 162:13l9) BCGF-aktivitet men ej IL-l- eller IL-2-aktivitet. Ehuru B-celltillväxt- faktorerna skiljer sig från IL-l eller IL-2 synes de själva vara heterogena baserat på biokemiska data och differentialaktivitetvid olika B-cellsubuppsåttningar eller sa mstimuleri ngsanalyser. Så exempelvis har man identifierat 60 kilodalton (kDa) högmolekylär human BCGF, BCGF (hög), som skiljer sig från en 12-kDa lågmole- kylär form, BCGF (låg) (Ambrus m. fl., 1985, J. Clin. Invest. 75:732). Den cDNA som kodar for en 20-kDa murin-BCGF, som preliminärt betecknas B-cellstimule- rande faktor pl (BSF-pl), har nyligen klonats och sekvensbestämts (Noma m. fl., 1986, Nature 319:640). Rekombinant-lymfokinen har ej endast BCGF-aktivitet utan kan även aktivera vilande B-cellenoch inducerar differentiering av IgGI- producerande celler; således skiljer den sig från human-BCGF (hög) och BCGF (låg) både när det gäller molekylvikten och dess aktivitetsintervall. 504 675 2 10 15 20 25 30 35 they are obviously derived from certain B cell growth factors. For example, monoclonal antibodies (mAbs) block against a murine BCGF (O Hara et al., 1985, Nature (LondJ 315: 333) or against human BCGF (Ambrus et al., 1985, J. Exp. Med. 162: 139) BCGF activity but not IL-1 or IL-2 activity Although B cell growth factors differ from IL-1 or IL-2, they themselves appear to be heterogeneous based on biochemical data and differential activity in different B-cell subsets or For example, 60 kilodaltons (kDa) of high molecular weight human BCGF have been identified, BCGF (high), which differs from a 12-kDa low molecular weight form, BCGF (low) (Ambrus et al., 1985, J Clin. Invest. 75: 732) The cDNA encoding a 20-kDa murine BCGF, tentatively termed B-cell stimulating factor p1 (BSF-p1), has recently been cloned and sequenced (Noma et al. , 1986, Nature 319: 640) The recombinant lymphokine not only has BCGF activity but can also activate dormant B cells and induce differentiation of IgGI-producing cells; it differs from human BCGF (high) and BCGF (low) both in terms of molecular weight and its activity range.

Dessa aktiverings- och tíllväxtsignaler reglerar förmodligen celler genom att vâxelverka med specifika B-cellytstrukturer. Förutom den antigenspecifika signalen genom yta lg har flera andra B-cellyte-polypeptidkandidater identifie- rats, vilka på något sätt kan utöva verkan vid aktivering eller tillväxt av B- celler. Så exempelvis har cellytereceptorer for IL-l (Dower m.fl., 1985, J. Exp.These activation and growth signals probably regulate cells by interacting with specific B-cell surface structures. In addition to the antigen-specific signal through surface Ig, your other B-cell surface polypeptide candidates have been identified which may in some way exert activity upon activation or growth of B-cells. For example, cell surface receptors for IL-1 (Dower et al., 1985, J. Exp.

Med. 160:510) och IL-2 (Robb mfl., 1984, J. Exp. Med. 160:1126) karaktäriserats och nyligen har funktionella IL-2-receptorer identifierats på B-celler (Zubler m. fl., 1984, J. Exp. Med. 16021170; Jung m. fl., 1984, J. Exp. Med. 160:1597; Muraguchi m. fl., 1985, J. Exp. Med. 161:181). Receptorer för B-celltillväxt- och -aktiveringsfaktorer måste fortfarande till fullo karaktäriseras. Flera B-cel1yte- polypeptidkandidater har identifierats, vilka på något sätt kan utöva verkan vid aktivering eller tillväxt av B-celler. Så exempelvis fann Subbarao and Mosier (Subbarao m. fl., 1983, Immunol. Rev. 69:81-97) att monoklonala antikroppar (mAb) mot murin-B-cellantigenet Lyb2 aktiverar B-celler och nyligen har bevis framkommit som antyder att Lyb2 kan vara receptorn för BSF-pl (Yakura, 1985, Fed. Proc. 4411532). Vi har likaledes funnit att en lämplig mAb (1F5) mot en 35 kDa polypeptid, Bp35, aktiverar human-B-celler från G0 till G1 (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766-1770; Gollay m. fl., 1985, J. Immunol. 135:37 95-3801). Aggregerad C3d eller antikroppar mot 140 kDa C3d-receptorn,.With. 160: 510) and IL-2 (Robb et al., 1984, J. Exp. Med. 160: 1126) and recently functional IL-2 receptors have been identified on B cells (Zubler et al., 1984, J Exp. Med. 16021170; Jung et al., 1984, J. Exp. Med. 160: 1597; Muraguchi et al., 1985, J. Exp. Med. 161: 181). Receptors for B cell growth and activation factors still need to be fully characterized. Several B cell surface polypeptide candidates have been identified which may in some way exert activity upon activation or growth of B cells. For example, Subbarao and Mosier (Subbarao et al., 1983, Immunol. Rev. 69: 81-97) found that monoclonal antibodies (mAbs) to the murine B cell antigen Lyb2 activate B cells and recently evidence has emerged that Lyb2 may be the receptor for BSF-pl (Yakura, 1985, Fed. Proc. 4411532). We have also found that an appropriate mAb (1F5) against a 35 kDa polypeptide, Bp35, activates human B cells from G0 to G1 (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766-1770 ; Gollay et al., 1985, J. Immunol. 135: 37 95-3801). Aggregated C3d or antibodies to the 140 kDa C3d receptor.

Bp140, orsakar proliferation av B-celler, som är T-cellberoende (Melchers m. fl., 1985, Nature 317:264-267; Nemerow m. fl., 1985, J. Immunol. 1353068-3073; 10 15 20 25 30 35 s 504 675 Frade m.fl., 1985, Eur. J. Immunol. 15:73-76). Ehuru B-celltillväxtfaktorer har identifierats både hos mus och människa har receptorerna for dessa faktorer hittills icke isolerats. Wang och medarbetare (Wang m. fl., 1979, J. Exp. Med. 149: 1424-1433) framställde ett polyklonat antiserum, som identifierade en 54-kDa polypeptid (gp54) på human-B-celler och visade att kaninantisera mot gp54 i nducerade tonsill-B-celler till delning. Nyligen isolerade Jung and Fu (Jung m.fl., 1984, J. Exp. Med. 160:1919-1924) mAb (AB-1) mot ett 55-kDa antigen, som var begränsat till aktiverade B-celler och blockerar BCGF-beroende proliferation.Bp140, causes proliferation of B cells that are T cell dependent (Melchers et al., 1985, Nature 317: 264-267; Nemerow et al., 1985, J. Immunol. 1353068-3073; 30 35 pp. 504 675 Frade et al., 1985, Eur. J. Immunol. 15: 73-76). Although B cell growth factors have been identified in both mice and humans, the receptors for these factors have not been isolated to date. Wang et al. (Wang et al., 1979, J. Exp. Med. 149: 1424-1433) prepared a polyclonal antiserum, which identified a 54-kDa polypeptide (gp54) on human B cells and showed rabbit antisera against gp54 in induced tonsil B cells for division. Recently, Jung and Fu (Jung et al., 1984, J. Exp. Med. 160: 1919-1924) isolated mAb (AB-1) against a 55-kDa antigen, which was restricted to activated B cells and blocks BCGF -dependent proliferation.

Huruvida antingen anti-gp54 eller AB-1 känner igen en BCGF-receptor är emellertid ännu icke känt. 3. Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning avser en ligand, som utmârks av att den (a) binder till Bp50, ett 50 kilodalton B-cell-ytantigen, och definieras av den monoklonala anti kroppen G28-5; (b) vid bindning till en aktiverad B-cell stimulerar denna att genomlöpa cellcykeln så att proliferationen av B-cellen ökas; och (c) vid bindning till vilande B-celler, i frånvaro av andra faktorer, ej stimulerar proliferation, varvid liganden utgörs av en monoklonal antíkroppmolekyl eller ett Fv-, Fab-, F( ab ')2- eller Fab '-fragment av den monoklonala antíkroppmolekylen innehållande det antigenkombinerande ställe som binder till Bp50-receptorn, framställd medelst en hybridomcell-linje, som har deponerats hos ATCC under depositions- numret HB9110.However, whether either anti-gp54 or AB-1 recognizes a BCGF receptor is not yet known. Summary of the Invention The present invention relates to a ligand which is characterized in that it (a) binds to Bp50, a 50 kilodalton B-cell surface antigen, and is defined by the monoclonal antibody G28-5; (b) upon binding to an activated B cell, stimulates it to undergo the cell cycle so as to increase the proliferation of the B cell; and (c) upon binding to dormant B cells, in the absence of other factors, does not stimulate proliferation, the ligand being a monoclonal antibody molecule or an Fv, Fab, F (ab ') 2 or Fab' fragment of the monoclonal antibody molecule containing the antigen combining site that binds to the Bp50 receptor, prepared by a hybridoma cell line, which has been deposited with the ATCC under the deposit number HB9110.

Liganderna enligt föreliggande uppfinning kan vara kemiskt modifierade, exempelvis genom länkning eller koppling av en förening till liganden. Dylika föreningar innefattar, men är ej begränsade till cytotoxiska medel, terapeutiska medel, kemoterapeutiska I medel, markörer såsom radiomarkörer, färgämnen, enzymer, radioopak-föreningar och liknande. Ligandema enligt föreliggande uppfinning kan i modifierad eller omodifierad form användas för att styra, reglera och modifiera human-B-cellproliferation och/eller -differentiering Föreliggande uppfinning baserar sig på den upptäckten att två human-B- celldifferentieringsantigener, Bp35 och det häri beskrivna B-cellantigenet Bp50, uppenbarligen spelar avgörande roller som signalreceptorer vid B-cellaktivering.The ligands of the present invention may be chemically modified, for example, by linking or coupling a compound to the ligand. Such compounds include, but are not limited to, cytotoxic agents, therapeutic agents, chemotherapeutic agents, markers such as radiolabelers, dyes, enzymes, radiopaque compounds, and the like. The ligands of the present invention can be used in modified or unmodified form to control, regulate and modify human B cell proliferation and / or differentiation. The present invention is based on the discovery that two human B cell differentiation antigens, Bp35 and the B the cell antigen Bp50, apparently plays crucial roles as signal receptors in B cell activation.

Monoklonala antikroppar (mAb) mot Bp35 och Bp50 avger båda positiva signaler till B-celler, vilka stimulerar deras övergång genom cellcykeln. MAb mot bp35 utövar i likhet med anti-Ig-antikroppar i huvudsak verkan for att aktivera vilande B-celler att bli kompetenta for att inträda i Gl-fasen av cellcykeln. I 504 675 4 10 15 20 25 30 35 motsats härtill utövar en häri beskriven monoklonal antikropp eller dess F(ab')2- fragment mot Bp50, en 50-kDa polypeptid uttryckt på alla B-celler, verkan for att stimulera aktiverade B-celler att genomlöpa cellcykeln och ökar proliferationen av aktiverade B-celler. Monoklonala antikroppar mot Bp35 aktiverar i likhet med anti-lg-antikroppar tonsill-B-celler och inducerar låga nivåer av B-cellprolifera- tion. I motsats härtill varken aktiverar monoklonal anti-Bp50-antikropp separat B-celler eller inducerar B-celler till proliferation men ökar tillsammans med anti- Bp35- eller anti-Ig-antikroppar B-cellproliferationen. I detta avseende liknar verkan av anti-Bp50-antikroppen aktiviteten hos B-celltillväxtfaktorer (BCGF).Monoclonal antibodies (mAbs) to Bp35 and Bp50 both deliver positive signals to B cells, which stimulate their passage through the cell cycle. MAb to bp35, like anti-Ig antibodies, essentially exerts an effect on activating dormant B cells to become competent to enter the G1 phase of the cell cycle. In contrast, a monoclonal antibody described herein or its F (ab ') 2 fragment against Bp50, a 50-kDa polypeptide expressed on all B cells, exerts an action to stimulate activated B cells. cells to undergo the cell cycle and increase the proliferation of activated B cells. Monoclonal antibodies to Bp35, like anti-Ig antibodies, activate tonsil B cells and induce low levels of B cell proliferation. In contrast, anti-Bp50 monoclonal antibody neither separately activates B cells nor induces B cells to proliferate but, together with anti-Bp35 or anti-Ig antibodies, increases B cell proliferation. In this respect, the action of the anti-Bp50 antibody is similar to the activity of B cell growth factors (BCGF).

Så lite som 0,05 pg/ml av anti-Bp5O krävs för att öka proliferationen och i likhet med BCGF är anti-Bp5O effektiv även vid tillsats av 12-24 timmar efter det att B-celler har aktiverats med anti-lg eller anti-Bp35. Utan ytterligare exogena signaler inducerar anti-Bp35- och anti-BpSO-antikroppar tillsammans kraftig proliferation -av renade vilande B-celler. Dessa resultat visar att Bp35- och Bp50- ytmolekyler utövar verkan för reglerande kontroll av B-cellaktivering och -progression genom cellcykeln. På grund av den betydelse anti-Bp35 och liknande molekyler har på effekten och verkan av liganderna enligt föreliggande upp- finning införlivas härmed Clark m. fl., 1985, Proc. Natl. Acad. Sci. (USA) 82:1766- 1770) genom hänvisning därtill.As little as 0.05 pg / ml of anti-Bp5O is required to increase proliferation and, like BCGF, anti-Bp5O is effective even when added 12-24 hours after B cells have been activated with anti-Ig or anti-Bp5O. -Bp35. Without further exogenous signals, anti-Bp35 and anti-BpSO antibodies together induce strong proliferation of purified resting B cells. These results show that Bp35 and Bp50 surface molecules exert an effect on regulating B-cell activation and progression through the cell cycle. Due to the importance of anti-Bp35 and similar molecules in the effect and effect of the ligands of the present invention, Clark et al., 1985, Proc. Natl. Acad. Sci. (USA) 82: 1766-1770) by reference thereto.

Ehuru aktiviteten hos anti-Bp5O liknar aktiviteten hos BCGF (låg) eftersom både anti-Bp5O och BCGF (låg) är samstimulerande med samma medel men ej med varandra och både anti-Bp5O och BCGF (låg) endast påverkar aktiverade B-celler och arbetar i en löslig form, kan aktiviteten hos anti-Bp5O särskiljas från aktiviteten hos BCGF (låg) eftersom proliferationen av B-celler, som har stimulerats med optimala mängder av anti-Bp5O och anti-Bp35 (eller anti-Ig), kan ökas ytterligare med BCGF (låg) och både blod-B-celler och vissa B- cell-lymfom svarar olika på anti-Bp5O kontra BCGF. För optimal aktivitet bör anti-Bp5O tillsättas inom 12 timmar efter B-cellaktivering, medan BCGF (låg) bibehåller optimal aktivitet även vid tillsats 24 timmar efter aktivering. Vidare uttrycks Bp5O på alla B-celler medan receptorer eller BCGF (låg) är begränsade till aktiverade B-celler. Således kan anti-Bp5O och BCGF (låg) samverkande reglera B-celltillväxten men gör uppenbarligen så via olika signaler.Although the activity of anti-Bp5O is similar to the activity of BCGF (low) because both anti-Bp5O and BCGF (low) are co-stimulating with the same agent but not with each other and both anti-Bp5O and BCGF (low) only affect activated B cells and work in a soluble form, the activity of anti-Bp5O can be distinguished from the activity of BCGF (low) because the proliferation of B cells, which have been stimulated with optimal amounts of anti-Bp5O and anti-Bp35 (or anti-Ig), can be further increased with BCGF (low) and both blood B cells and some B cell lymphomas respond differently to anti-Bp5O versus BCGF. For optimal activity, anti-Bp5O should be added within 12 hours after B cell activation, while BCGF (low) maintains optimal activity even with addition 24 hours after activation. Furthermore, Bp5O is expressed on all B cells while receptors or BCGF (low) are limited to activated B cells. Thus, anti-Bp5O and BCGF (low) interact can regulate B cell growth but apparently do so via different signals.

Enligt en utforingsform av föreliggande uppfinning kan ligander, som binder till Bp5O och ökar proliferationen av aktiverade B-celler, användas för att öka ett immunsvar. Så exempelvis kan dessa ligander, som binder till Bp50, användas som "adjuvans" for att öka ett immunsvar mot ett vaccin. Alternativt 10 15 20 25 30 35 5 504 675 kan dessa ligander användas för att öka immunsvaret hos en individ med immunsuppression.According to one embodiment of the present invention, ligands that bind to Bp 50 and increase the proliferation of activated B cells can be used to enhance an immune response. For example, these ligands, which bind to Bp50, can be used as "adjuvants" to increase an immune response to a vaccine. Alternatively, these ligands can be used to increase the immune response of an individual with immunosuppression.

Enligt en annan utföringsform kan liganderna enligt uppfinningen kemiskt modifieras så att de ceUer till vilka liganderna binder dödas. Eftersom samtliga B-celler uttrycker Bp50-antigenet skulle denna metod kunna resultera i suppres- síon av immunsvaret. Så exempelvis kan ett cytotoxiskt läkemedel, som är kopplat till en ligand enligt föreliggande uppfinning, användas in viuo för att framkalla immunsuppression i syfte att passera histokompatibilitets-barriärer hos transplantatpatienter; alternativt kan dessa modifierade ligander användas för att kontrollera autoírnmunsjukdomar.In another embodiment, the ligands of the invention can be chemically modified so that the cells to which the ligands bind are killed. Since all B cells express the Bp50 antigen, this method could result in suppression of the immune response. For example, a cytotoxic drug coupled to a ligand of the present invention may be used in vivo to induce immunosuppression in order to cross histocompatibility barriers in transplant patients; alternatively, these modified ligands can be used to control autoimmune diseases.

Enligt en annan utföringsform av föreliggande uppfinning kan maligna celler, såsom tumörceller, vilka uttrycker Bp50, behandlas under användning av en ligand enligt uppfinningen kopplad till ett kemoterapeutiskt medel, som är användbart för behandling av en dylik neoplastisk sjukdom. Dessa modifierade ligander kan användas in uiuo för att styra det kemoterapeutiska medlet mot varje typ av malign cell, som uttrycker Bp50-antigenet, innefattande celler som ej är B-celler men som uttrycker Bp50. Vid användning av liganderna enligt uppfinningen, vilka ökar B-cellproliferationen, kan en speciell fördel uppnås vid behandling av maligna B-celltillstånd, där det kemoterapeutiska medel som kopplas till liganden innefattar ett sådant som är effektivare när det gäller att döda proliferativa celler; i detta fall bör en potentiering av lâkemedelsverkan kunna uppnås.According to another embodiment of the present invention, malignant cells, such as tumor cells, which express Bp50, can be treated using a ligand of the invention coupled to a chemotherapeutic agent useful for the treatment of such a neoplastic disease. These modified ligands can be used in vivo to direct the chemotherapeutic agent against any type of malignant cell that expresses the Bp50 antigen, including cells that are not B cells but that express Bp50. When using the ligands of the invention, which increase B cell proliferation, a particular advantage can be obtained in the treatment of malignant B cell conditions, where the chemotherapeutic agent coupled to the ligand includes one which is more effective in killing proliferative cells; in this case, it should be possible to achieve a potentiation of the drug effect.

Alternativt kan liganderna enligt uppfinningen användas in vitro för att identifiera eller separera celler, som uttrycker BpÖO-antigenet, och/eller för analys av kroppsvätskor med avseende på närvaron av Bp50-antigenet, vilken kropps- vätska eventuellt har avtappats. Vidare kan ligandema enligt uppfinningen användas in. vivo i syfte att avbilda celler eller tumörer, som uttrycker Bp50- antigenet.Alternatively, the ligands of the invention may be used in vitro to identify or separate cells expressing the Bp 50 antigen, and / or to analyze body fluids for the presence of the Bp 50 antigen, which body fluid may have been drained. Furthermore, the ligands of the invention can be used. vivo for the purpose of imaging cells or tumors expressing the Bp50 antigen.

Det renade Bp50-antigenet kan användas för framställning av antikroppar och för framställningeller konstruktion av andra ligander enligt uppfinningen.The purified Bp50 antigen can be used for the production of antibodies and for the production or construction of other ligands of the invention.

Vidare kan Bp50-antigenet användas vid analyser såsom diagnostiska immun- analyser. Bp5O kan dessutom själv användas som mediator av cellimmunitet in viuo eller in vitro. 3.1. Definitioner De förkortningar som används i föreliggande sammanhang har följande 504 675 6 10 15 20 25 30 35 betydelser: AO = akridinorange BCGF = B-celltillvâxtfaktor BCGF (hög) = en 60 kDa human-BCGF BCGF (låg) = en 12 kDa human-BCGF Bp35 = en 35 kDa specifik B-cellyte-polypeptid (CDZO) definie- rad av mAb lF5 Bp50 = en 50 kDa specifik B-cellyte-polypeptid definierad av mAb G28-5 Fv = den variabla regionen eller antigenkombinerande stället hos en antikroppmolekyl. Denna kan vara vilket som. helst fragment som innehåller idiotypen av mole- kylen innefattande men ej begränsad till Fab F(ab')2, Fab' och liknande.Furthermore, the Bp50 antigen can be used in assays such as diagnostic immune assays. In addition, Bp5O can itself be used as a mediator of cell immunity in viuo or in vitro. 3.1. Definitions The abbreviations used in the present context have the following meanings: AO = acridine orange BCGF = B-cell growth factor BCGF (high) = a 60 kDa human BCGF BCGF (low) = a 12 kDa human BCGF Bp35 = a 35 kDa specific B cell surface polypeptide (CDZO) defined by mAb lF5 Bp50 = a 50 kDa specific B cell surface polypeptide defined by mAb G28-5 Fv = the variable region or antigen combining site of an antibody molecule. This can be any. preferably fragments containing the idiotype of the molecule including but not limited to Fab F (ab ') 2, Fab' and the like.

IF = immunfluorescens Ig = immunglobulin IL-l = interleukin 1 IL-2 = interleukin 2 kDa = kilodalton mAb = monoklonal antikropp SDS-PAGE = natriumdodecylsulfat-polyakrylamid-gelelektrofores TPA = 12-O-tetradekanoylforbol-IB-acetat 4. Beskrivning av figurerna Fig. 1. Expression av Bp50 är begränsad till Bp35 i B-celler. Cytometrisk två färgsfl ödesanalys av 50.000 celler utfördes såsom beskrivits (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82:1766-17 70). Data avsett som celltal mot log av grön fluorescens och log av röd fluorescens, där 4-5 punkter representerar en ungefärli- gen fördubbling av fluorescensen. Data presenteras fór att visa autofluorescerande negativa celler. PE (röd)-anti-Bp35 (1F5)-färgníng kontra FITC (grön)-anti-Bp50 (G28-5)-f'ärgníng visar att samtliga Bp50+-celler även år Bp35 +.IF = immunofluorescence Ig = immunoglobulin IL-1 = interleukin 1 IL-2 = interleukin 2 kDa = kilodaltons mAb = monoclonal antibody SDS-PAGE = sodium dodecyl sulfate-polyacrylamide gel electrophoresis TPA = 12-O-tetradecanoylforbol-IB-Figure Fig. 1. Expression of Bp50 is limited to Bp35 in B cells. Cytometric two-color fate analysis of 50,000 cells was performed as described (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82: 1766-17 70). Data intended as cell numbers against log of green fluorescence and log of red fl uorescence, where 4-5 points represent an approximately doubling of the fl uorescence. Data are presented to show autofluorescent negative cells. PE (red) -anti-Bp35 (1F5) -colouring versus FITC (green) -anti-Bp50 (G28-5) -colouring shows that all Bp50 + cells are also Bp35 +.

Fig. 2. Biokemiskjämfórelse av Bp50-polypeptid med andra B-cellyteanti- gener. Immunprecipitation av Bp50 från 125 I-märkta tonsill-ytceller utfördes såsom beskrivits. Isolerade antigener underkastades elektrofores på 10% SDS- polya krylarnid-gelplattor utan reduktion. Gelerna visualiserades med autoradio- grafi och intensifierande skärmar. Panel A: spår 1, anti-Bp50 (G28-5); spår 2, anti- 10 15 20 25 30 35 7 504 675 Bp95 (G28-8); spår 3, sepharose-get-anti-mus-Ig enbart. Exponeringstid: 4 dagar.Fig. 2. Biochemical comparison of Bp50 polypeptide with other B cell surface antigens. Immunoprecipitation of Bp50 from 125 I-labeled tonsil surface cells was performed as described. Isolated antigens were electrophoresed on 10% SDS-polya crylarnid gel plates without reduction. The gels were visualized with autoradiography and intensifying screens. Panel A: lane 1, anti-Bp50 (G28-5); lane 2, anti- 10 15 20 25 30 35 7 504 675 Bp95 (G28-8); lane 3, sepharose-get-anti-mouse-Ig only. Exposure time: 4 days.

Panel B: spår 1, anti-Bp5O (G28-5); spår 2, anti-Bp45 (BLAST-2); spår 3, anti-Bp39 (G28-1); spår 4, anti-Bp39 (41-H16); spår 5, sepharose-get-anti-mus-Ig enbart. En exponeringstid av två da gar valdes så att banden i spåren 2-4 ej överexponerades och lätt kunde särskiljas från Bp50. Ett av tre försök.Panel B: lane 1, anti-Bp5O (G28-5); lane 2, anti-Bp45 (BLAST-2); lane 3, anti-Bp39 (G28-1); lane 4, anti-Bp39 (41-H16); lane 5, sepharose-get-anti-mouse-Ig only. An exposure time of two days was chosen so that the bands in lanes 2-4 were not overexposed and could be easily distinguished from Bp50. One of three attempts.

Fig. 3. Tvåfärgs-immunofluorescensanalys av Bp50-expression. Perifera blodceller eller enkärniga toncillceller isolerades genom centrifugering på Ficoll och färgades med PE (rödykonjugerade G28-5_(anti-Bp50)-antikroppar i kom- bination med fluorescein (grön)-konj ugerade referensantikroppar innefattande 2C3 (anti-IgM); (anti-Bp35); HBIOa (anti-DR); och 9,6 (anti-CD2, E-receptor). Celler analyserades med en FACS IV försedd med fyradekadig log-förstärkare i både röda och gröna dimensioner. Framåtriktat och högervridet spritt ljus användes för att spärra monocyter. Ofärgade celler är placerade på baksidan av gallret; röd fluorescens är till höger och grön fluorescens är till vänster.Fig. 3. Two-color immunofluorescence analysis of Bp50 expression. Peripheral blood cells or mononuclear tonic cells were isolated by centrifugation on Ficoll and stained with PE (red-conjugated G28-5_ (anti-Bp50) antibodies in combination with fluorescein (green) -conjugated reference antibodies comprising 2C3 (anti-IgM); Bp35); HBIOa (anti-DR); and 9.6 (anti-CD2, E-receptor) .Cells were analyzed with a FACS IV equipped with four-decad log amplifier in both red and green dimensions. Forward and right-angled scattered light was used for to stain monocytes.Colored cells are located on the back of the grid, red fluorescence is on the right and green fluorescence is on the left.

Fig. 4. Dos-svarskurvor för ökning av proliferationen av täta tonsill-Er-B- celler med anti-Bp50-antikroppar såsom angivits; endast medium; anti-Bp5O enbart; anti-Bp35 (5 reg/ml enbart; BCGF enbart; anti-Bp35 plus BCGF; anti-Bp35 plus gra derade doser av anti-Bp50. Medelproliferation z standardfelet vid fyrdubbelprover uppmättes på dag 3.Fig. 4. Dose-response curves for increasing the proliferation of dense tonsil Er-B cells with anti-Bp50 antibodies as indicated; medium only; anti-Bp5O only; anti-Bp35 (5 reg / ml only; BCGF only; anti-Bp35 plus BCGF; anti-Bp35 plus graded doses of anti-Bp50. Mean proliferation z standard error in quadruplicate samples was measured on day 3.

Fig. 5. Anti-Bp50-mAb är synnerligen effektiva för att öka proliferationen vid tillsats efter en B-cellaktiveringssignal. Kompakta tonsill-Er-B-celler in- kuberades under 4 da gar med endast medium, anti-Bp5O (0,5 lig/ml) tillsatt vid olika tidpunkter efter inkuberingen, anti-Bp35 (5 leg/ml) tillsatt vid olika tid- punkter efter inkuberingen; anti-Bp5O i konstant halt till vilken sattes anti-Bp35 senare vid olika tidpunkter; anti-Bp35 i konstant halt till vilken sattes anti-Bp5O till kulturer vid olika tidpunkter. Under de sista 10 timmarna tillsattes 3H- tymidin och dess införlivande uppmättes.Fig. 5. Anti-Bp50 mAbs are extremely effective in increasing proliferation upon addition after a B cell activation signal. Compact tonsil-Er-B cells were incubated for 4 days with medium only, anti-Bp5O (0.5 lig / ml) added at different times after the incubation, anti-Bp35 (5 leg / ml) added at different times points after the incubation; constant-level anti-Bp50 to which anti-Bp35 was later added at various times; anti-Bp35 at a constant level to which anti-Bp5O was added to cultures at different times. During the last 10 hours, 3H-thymidine was added and its incorporation was measured.

Fig. 6. Jämförelse av förmågan hos anti-Bp35 och anti-Bp5O att inducera vilande tonsill-B-celler att lämna GO-stadiet i cellcykeln. Dag 3 efter behand- lingen endast medium ( ), endast anti-Bp35 (-); och endast Ig (.....), A, icke några tillsatta additiv; B, anti-Bp5O (0,5 leg/ml) tillsatt till varje grupp; C, 5% BCGF tillsatt till varje grupp. Data är avsatta som relativt celltal kontra log av AO röd fluorescens (RNA).Fig. 6. Comparison of the ability of anti-Bp35 and anti-Bp5O to induce dormant tonsil B cells to leave the GO stage in the cell cycle. Day 3 after treatment only medium (), anti-Bp35 (-) only; and only Ig (.....), A, no added additives; B, anti-Bp 50 (0.5 leg / ml) added to each group; C, 5% BCGF added to each group. Data are plotted as relative cell numbers versus logs of AO red fluorescence (RNA).

Fig. 7. Kinetíken hos B-cellproliferation efter stimulering med anti-Bp5O kontra BCGF. Kompakta tonsi ll-E-B-celler stimulerades med medium enbart; 10% BCGF enbart; anti-Bp35 enbart; anti Bp5O enbart; anti-Bp35 plus 10% BCGF; 504 675 8 5 10 15 20 25 30 35 anti-Bp35 plus anti-BpöO; och anti-Bp35 plus anti-Bp5O plus 10% BCGF. Pro- líferatíonen uppmättes på de angivna dagarna medelst en 18-timmars puls av 3H- tymidin. Proliferationen uppmättes i fyrdubbla prover och standardfelen visas.Fig. 7. The kinetics of B-cell proliferation after stimulation with anti-Bp5O versus BCGF. Compact tonsil II-E-B cells were stimulated with medium alone; 10% BCGF alone; anti-Bp35 only; anti Bp5O only; anti-Bp35 plus 10% BCGF; 504 675 8 5 10 15 20 25 30 35 anti-Bp35 plus anti-BpöO; and anti-Bp35 plus anti-Bp5O plus 10% BCGF. The proliferation was measured on the indicated days by an 18-hour pulse of 3 H-thymidine. Proliferation was measured in quadruple samples and standard errors are shown.

Ett av tre försök.One of three attempts.

Fig. 8. Tidpunkter efter anti-Bp35-stimulering vid optimal anti-Bp50(A)- eller BCGF'(B)-ökning av proliferationen. Kompakta tonsill-E-B-celler stimulera- des såsom visas och proliferationen uppmättes medelst en 18-timmars puls av 3H- tymidin på dag 3. Medium; anti-Bp35 enbart tillsatt vid angivna tidpunkter; anti- Bp50 el ler BCGF enbart; anti-Bp35 tillsatt vid odlingens början följt av en tillsats av anti-Bp5O eller BCGF vid angivna tidpunkter; anti-Bp5O eller BCGF tillsatt vid odlingens början följt av anti-Bp35. Ett av två försök. Proliferationen upp- mättes i fyrdubbla prover och standardfelen visas. Använda doser: anti-Bp35, 5 /cg/ml; anti-Bp50, 0,2 /eg/ml; BCGF (låg) 5%. Använda koncentrationer var följande: anti-Bp35, 5 jeg/ml; anti-BpöO, 0,2 pg/ml; BCGF, 5%.Fig. 8. Timing after anti-Bp35 stimulation at optimal anti-Bp50 (A) or BCGF '(B) increase in proliferation. Compact tonsil E-B cells were stimulated as shown and proliferation was measured by an 18-hour pulse of 3 H-thymidine on day 3. Medium; anti-Bp35 added only at specified times; anti-Bp50 or BCGF alone; anti-Bp35 added at the beginning of the culture followed by an addition of anti-Bp5O or BCGF at specified times; anti-Bp5O or BCGF added at the beginning of the culture followed by anti-Bp35. One of two attempts. The proliferation was measured in quadruple samples and the standard errors are shown. Doses used: anti-Bp35, 5 / cg / ml; anti-Bp50, 0.2 μg / ml; BCGF (low) 5%. Concentrations used were as follows: anti-Bp35, 5 ug / ml; anti-BpöO, 0.2 pg / ml; BCGF, 5%.

Fig. 9. Anti-Bp5O och BCGF har additiva effekter på B-cellproliferationen.Fig. 9. Anti-Bp5O and BCGF have additive effects on B-cell proliferation.

Kompakta tonsill-E-B-celler stimulerades med graderade doser av BCGF (låg) tillsammans med anti-Bp50 enbart; anti-Bp35 enbart; anti-Ig-kulor enbart; anti- Bp35 plus anti-Bp50; eller anti-Bp50 plus anti-Ig. Proliferationen uppmättes på dag 3 efter stimulering med en 18-timmars puls av aH-tymidin. Proliferationen uppmättes i fyrdubbla prover och standardfelen visas. Ett av fyra försök. Doserna utnyttjade 106 celler: anti-Bp35, 5 jag/ml; anti-Bp50, 0,2 yg/ml; anti-Ig-kulor, 50 /lg/ml.Compact tonsil E-B cells were stimulated with graduated doses of BCGF (low) along with anti-Bp50 alone; anti-Bp35 only; anti-Ig beads only; anti-Bp35 plus anti-Bp50; or anti-Bp50 plus anti-Ig. Proliferation was measured on day 3 after stimulation with an 18-hour pulse of αH-thymidine. Proliferation was measured in quadruple samples and standard errors are shown. One of four attempts. The doses utilized 106 cells: anti-Bp35, 5 μg / ml; anti-Bp50, 0.2 ug / ml; anti-Ig beads, 50 μg / ml.

Fig. 10. Jämförande effekter av anti-Bp5O och BCGF på normala och maligna B-celler. Perifera blod E-B-celler (A) eller kompakta tonsill E-B-celler (C) stimulerades med eller utan TPA (75 ng/ml) i närvaro av 10% BCGF eller 1 yg/ml anti-Bp50. Två separata lš-cell-lymfom (panelerna B och D) stimulerades på samma sätt. Proliferationen uppmättes på dag tre genom införlivande av 3H- tymidin under en 12-timmars puls. Proliferationen uppmättes i fyrdubbla prover och standardfelen visas. 5. Detaljerad beskrivning av uppfinningen Föreliggande uppfinning avser en ligand, som utmärks av att den (a) binder till Bp50, ett 50 kilodalton B-cell-ytantigen, och definieras av den monoklonala anti kroppen G28-5; (b) vid bindning till en aktiverad B-cell stimulerar denna att genomlöpa cellcykeln så att proliferationen av B-cellen ökas; och (c) vid bindning till vilande B-celler, i frånvaro av andra faktorer, ej stimulerar proliferation, 10 15 20 25 30 35 9 504 675 varvid liganden utgörs av en monoklonal antikroppmolekyl eller ett Fv-, Fab~, F(ab')2- ell er Fabïfragment av den monoklonala antikroppmolekylen innehållande det antigenkombinerande ställe som binder till Bp50-receptorn, framställd medelst en hybridomcell-linje, som har deponerats hos ATCC under depositions- numret HB9110.Fig. 10. Comparative effects of anti-Bp5O and BCGF on normal and malignant B cells. Peripheral blood E-B cells (A) or compact tonsil E-B cells (C) were stimulated with or without TPA (75 ng / ml) in the presence of 10% BCGF or 1 μg / ml anti-Bp50. Two separate lš-cell lymphomas (panels B and D) were stimulated in the same way. Proliferation was measured on day three by incorporation of 3 H-thymidine during a 12-hour pulse. Proliferation was measured in quadruple samples and standard errors are shown. Detailed Description of the Invention The present invention relates to a ligand, characterized in that it (a) binds to Bp50, a 50 kilodalton B-cell surface antigen, and is defined by the monoclonal antibody G28-5; (b) upon binding to an activated B cell, stimulates it to undergo the cell cycle so as to increase the proliferation of the B cell; and (c) upon binding to dormant B cells, in the absence of other factors, does not stimulate proliferation, wherein the ligand is a monoclonal antibody molecule or an Fv-, Fab-, F (ab ' ) 2 or er Fab fragment of the monoclonal antibody molecule containing the antigen combining site that binds to the Bp50 receptor, prepared by a hybridoma cell line, which has been deposited with the ATCC under the deposit number HB9110.

Liganderna enligt föreliggande uppfinning innefattar monoklonala anti kroppmolekyler och fragment av dessa antikroppmolekyler, som innehåller det antigenkombinerande ställe som binder till Bp50-receptorn, inklusive kemiskt modifierade antikroppar och fragment; dylika fragment innefattar Fv, Fab, F(ab')2 och Fabï Liganderna enligt uppfinningen kan användas i sin modifierade eller omodifierade form för att modulera och reglera immunsvar och vid terapi av maligna tillstånd, som uttrycker Bp50-antigenet. Dessa användningar diskuteras närmare i detalj i avsnitt 5.4 nedan. \ Når liganden är en monoklonal antikropp eller ett fragment därav kan den monoklonala antikroppen framställas mot Bp5O under användning av vilken som helst teknik som medger framställning av antikroppmolekyler genom kontinuerli- ga cellinjer i odling. Så exempelvis faller inom ramen för föreliggande uppfinning den hybridomteknik som ursprungligen utvecklades av Kohler och Milstein (1975, Nature 256:495-497) liksom annan teknik, som mera nyligen har blivit tillgäng- lig, såsom human-B-cell-hybridomtekniken (Kozbor m. fl., 1983, Immunology 'Today 4:72) och EBV-hybridomtekniken för framställning av monoklonala humanantikroppar (Cole m. fl., 1985, Monoclonal Antíbodies and Cancer Therapy, Alan R. Liss, Inc., sid. 77-96) och liknande.The ligands of the present invention comprise antibody monoclonal molecules and fragments of these antibody molecules, which contain the antigen-binding site that binds to the Bp50 receptor, including chemically modified antibodies and fragments; such fragments include Fv, Fab, F (ab ') 2 and Fab1. The ligands of the invention can be used in their modified or unmodified form to modulate and regulate immune responses and in the therapy of malignant conditions, which express the Bp50 antigen. These uses are discussed in more detail in section 5.4 below. When the ligand is a monoclonal antibody or a fragment thereof, the monoclonal antibody can be prepared against Bp 50 using any technique that allows the production of antibody molecules by continuous cell lines in culture. For example, the present invention encompasses the hybridoma technique originally developed by Kohler and Milstein (1975, Nature 256: 495-497) as well as other techniques which have become more recently available, such as the human B cell hybridoma technique (Kozbor m. fl., 1983, Immunology 'Today 4:72) and the EBV hybridoma technique for producing human monoclonal antibodies (Cole m. fl., 1985, Monoclonal Antibodies and Cancer Therapy, Alan R. Liss, Inc., p. 77- 96) and the like.

Antikroppfragment, som innehåller idiotypen av molekylen, kan alstras medelst känd teknik. Så exempelvis innefattar dylika fragment: F(ab')2-fragrnen- tet, som kan alstras genom att man behandlar antikroppmolekylen med pepsin; Fabïfragmen-ten, som kan alstras genom att man reducerar disulfidbryggorna i F(ab')2-frag1nentet; F(ab')2-fragrnentet, som kan alstras genom att man behandlar antikroppmolekylen med papain; och 2Fab- eller Fab-fragmenten, som kan alstras genom att man behandlar antikroppmolekylen med papain och ett reduktions- medel fór att reducera disulfidbryggorna.Antibody fragments, which contain the idiotype of the molecule, can be generated by known techniques. For example, such fragments include: the F (ab ') 2 fragment, which can be generated by treating the antibody molecule with pepsin; The fabric fragment which can be generated by reducing the disulfide bridges in the F (ab ') 2 fragment; The F (ab ') 2 fragment, which can be generated by treating the antibody molecule with papain; and the 2Fab or Fab fragments, which can be generated by treating the antibody molecule with papain and a reducing agent to reduce the disulfide bridges.

Beroende på den avsedda användningen kan liganden eller lämpliga fragment av liganden kemiskt modifieras genom koppling till liganden av någon av en mångfald föreningar under användning av inom tekniken känd kopp- lingsteknik. Dylik teknik kan innefatta, men är ej begränsad till användningen av ka rbodiimid, cyanogenbromid, bifunktionella reagens såsom glutaraldehyd, N- 504 675 10 10 15 20 25 30 35 succinimidyl-B-(Z-pyri dylditio)-propionat(SPDP), Schiffskabasreaktioner, koppling till sulfhydrylgrupper, användningen av natriumisotiocyanat eller enzymtisk koppling, för att nämna några få. När en radioisotop skall kopplas till liganden kan detta även åstadkommas på enzymatisk väg, genom oxidativ substituering, komplexbildning etc. För en sammanfattning av de kemiska reagens som kan användas för proteinmodifiering hänvisas till Lundblad och Noyes, Chemical Reagents for Protein Modification, Vol II, CRC Press, Inc., Boca Raton, Florida, kap. 5, sid 123-139, 1984.Depending on the intended use, the ligand or suitable fragments of the ligand may be chemically modified by coupling to the ligand of any of a variety of compounds using coupling techniques known in the art. Such techniques may include, but are not limited to, the use of carbodiimide, cyanogen bromide, bifunctional reagents such as glutaraldehyde, N-504 675 10 10 succinimidyl B- (Z-pyridyldithio) propionate (SPDP), shipbuilding reactions , coupling to sulfhydryl groups, the use of sodium isothiocyanate or enzymatic coupling, to name a few. When a radioisotope is to be attached to the ligand, this can also be achieved by enzymatic means, by oxidative substitution, complex formation, etc. For a summary of the chemical reagents that can be used for protein modification, see Lundblad and Noyes, Chemical Reagents for Protein Modification, Vol II, CRC Press, Inc., Boca Raton, Florida, chap. 5, pp. 123-139, 1984.

Den kemiska länkningen eller kopplingen av en förening till liganden kan dirigeras till ett ställe på liganden som ej deltar i bindningen till Bp50. Detta kan åstadkommas genom att man skyddar bindningsstâllet i liganden innan man utför kopplingsreaktionen. Så exempelvis kan liganden först bindas till Bp5O i syfte att skydda Bp5O bindningsstället bch därefter kan kopplingsreaktionen utföras för att länka den önskade föreningen till tillgängliga reaktiva ställen på ligand-Bp50-komplexet. Då kopplingsreaktionen är fullbordad kan komplexet sönderdelas och därvid alstra en modifierad ligand, till vilken den önskade föreningen är kopplad, så att BpSO-bindningsstället i molekylen påverkas till ett minimum. Når liganden innefattar en monoklonal antikropp, såsom G28-5, i vilken Fc-domänen i molekylen ej krävs för att liganden skall utöva sin verkan (se avsnitt 5.3.3 nedan), kan det vara fördelaktigt att dirigera kopplingen av de önskade föreningarna till molekylen Fc-domän.The chemical linkage or coupling of a compound to the ligand can be directed to a site on the ligand that does not participate in the binding to Bp50. This can be accomplished by protecting the binding site in the ligand before performing the coupling reaction. For example, the ligand may first bind to Bp 50 in order to protect the Bp 50 binding site and then the coupling reaction may be performed to link the desired compound to available reactive sites on the ligand-Bp 50 complex. When the coupling reaction is completed, the complex can decompose, thereby producing a modified ligand to which the desired compound is coupled, so that the BpSO binding site in the molecule is affected to a minimum. When the ligand comprises a monoclonal antibody, such as G28-5, in which the Fc domain of the molecule is not required for the ligand to exert its action (see section 5.3.3 below), it may be advantageous to direct the coupling of the desired compounds to the molecule. Fc domain.

Underavsnitten nedan beskriver den nya 50-kDa B-cellytmarkören, Bp50, som uppenbarligen utövar verkan vid B-cell-proliferation, liksom ligander som binder till den nya 50kDa-receptorn och deras anvândningar. Som exempel på ligander enligt föreliggande uppfinning beskrivs även en monoklonal antikropp, som definierar Bp50, och dess F(ab')2-frag1nent, som i likhet med BCGF ökar B- cell proliferationen. I motsats till anti-Bp35 mAb, som kan inducera vilande B- celler i G0 att inträda i G1, aktiverer ej anti-Bp5O mAb vilande B-celler. Anti- Bp35 och anti-Bp5O mAb inducerar tillsammans, utan några ytterligare exogena signaler, kraftig aktiyering och proliferation av renade B-celler.The subsections below describe the new 50-kDa B cell surface marker, Bp50, which apparently exerts an effect on B-cell proliferation, as well as ligands that bind to the new 50 kDa receptor and their uses. Examples of ligands of the present invention also describe a monoclonal antibody, which defines Bp50, and its F (ab ') 2 fragment, which, like BCGF, increases B-cell proliferation. In contrast to anti-Bp35 mAb, which can induce dormant B cells in G0 to enter G1, anti-Bp50 mAb does not activate dormant B cells. Anti-Bp35 and anti-Bp5O mAb together, without any additional exogenous signals, induce vigorous activation and proliferation of purified B cells.

De försök som beskrivs nedan visar även att anti-Bp50-aktiviteten liknar BCGF-aktiviteten men att anti-Bp5O skiljer sig från en BCGF, eftersom anti-Bp5O och lågmolekyl är BCGF är klart additiva och verkar olika på olika B-cell- subuppsättningar eller maligna B-cell-tillstånd. Bp5O kan vara en receptor för en distinkt BCGF eller för en transmembransignal, som modulerar BCGF-produktion el ler BCGF-receptorexpression. 10 15 20 25 30 35 11 _ 5 Û 4 6 7 5 5.1. Metoder använda för att karaktärisera BQEO-recegtorn Cellpreparat. Enkärniga celler isolerades från normalt eller leukemiskt hepariniserat perifert blod medelst Ficoll-Hypaque-gradienten (Pharmacia, Piscataway, NJ). Enkärniga celler erhölls från tonsillvåvnad såsom beskrivits (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82:1766-1770). T-celler fórbrukades med AET-beha ndladfårerytrocyt-rosettering och Ficoll-Hypaque gradientsepara- tion. Vid vissa försök anrikades blod-B-celler genom "isolering av nylonull- vidhäftande celler. Monocyter avlägsnades genom inkubering i plastpetriskålar en eller två gånger vid 37° under 45 minuter, om ej annat anges. Flytande eller kompakta tonsill-B-cel lfraktioner isolerades medelst Percoll-steggradienter såsom beskrivits (Clark m.fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766-1770). Kompakta tonsill-B-cellpreparat hade genomgående mer än 95% sIg+ Bp35 +-celler. Blod-B- cellanrikade preparat hade 60-857: sigi-celler. B-cell-lymfomceller isolerades genom att 'man försiktigt "retade" lymfomceller i medium följt av Ficoll-Hypaque gradientcentrifugering.The experiments described below also show that the anti-Bp50 activity is similar to the BCGF activity but that anti-Bp5O is different from a BCGF, since anti-Bp5O and low molecule are BCGF are clearly additive and act differently on different B-cell subsets or malignant B-cell conditions. Bp5O can be a receptor for a distinct BCGF or for a transmembrane signal that modulates BCGF production or BCGF receptor expression. 10 15 20 25 30 35 11 _ 5 Û 4 6 7 5 5.1. Methods used to characterize the BQEO receptor Cell preparation. Mononuclear cells were isolated from normal or leukemically heparinized peripheral blood by the Ficoll-Hypaque gradient (Pharmacia, Piscataway, NJ). Mononuclear cells were obtained from tonsil tissue as described (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82: 1766-1770). T cells were consumed by AET-treated sclerotic erythrocyte rosette and Ficoll-Hypaque gradient separation. In some experiments, blood B cells were enriched by "isolating nylon wool adhering cells. Monocytes were removed by incubation in plastic petri dishes once or twice at 37 ° for 45 minutes, unless otherwise indicated. Liquid or compact tonsil B cell fractions were isolated. by Percoll step gradients as described (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766-1770) Compact tonsil B cell preparations consistently had more than 95% sIg + Bp35 + cells. Blood B cell-enriched preparations had 60-857: sigi cells B-cell lymphoma cells were isolated by gently "irritating" lymphoma cells in medium followed by Ficoll-Hypaque gradient centrifugation.

Monoklonala antikroppar. G28-5-antíkroppen mot Bp5O alstrades genom att man immunicerade BALB/c-möss med E-humantonsillymfocyter och fusionera- de immuna rniältceller med NS-l-myelom (Kohler m. fl., 1975, Nature 256495- 497; Ledbetter m. fl., 19.79, Immunol. Rev. 47:63-82). Hybridcellkulturer, som avsöndrade antikropp som var reaktiv med tonsill-B-celler och ej med T-celler, identifïerades genom användning av indirekt immunfluorescens (IF) och analys med en FACS IV-cellsorterare; kulturer med antikropp, som gav histogram- mönster liknande känd mAb mot pan-B-cellmarkörer (exempelvis Bp35) klonades och utvaldes fór vidare undersökning. G28-5-klonen producerade en IgG1-mAb, som reagerade endast med normala eller maligna B-celler eller B-cellinj er. Andra mAb som användes vid denna undersökning har beskrivits i detalj (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 821766-1770; Clark m. fl., 1986, Human Immunol, 16:100; Ledbetter m. fl., 1986, Human Immunol. 15:30-44; Ledbetter m. fl., 1985, i Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, sid. 325-340). Dessa innefattar 1F5 (lgGza) anti-Bp35, HB10a (lgGga), anti-HLA-DR, 2C3, (IgGI) anti-u-kedja, G19-4 (lgGl) anti-CD3, FC-2 (lgGza) anti- Fc-receptor CD16 och 9,6 (lgGza) anti-CD2 (E-receptor) tillhandahållen av Dr.Monoclonal antibodies. The G28-5 antibody to Bp5O was generated by immunizing BALB / c mice with E-human tonsil lymphocytes and fusing immune cells with NS-1 myeloma (Kohler et al., 1975, Nature 256495-497; Ledbetter et al. ,., 19.79, Immunol. Rev. 47: 63-82). Hybrid cell cultures that secreted antibody reactive with tonsil B cells and not with T cells were identified using indirect immunorescence (IF) and assayed with a FACS IV cell sorter; cultures with antibody, which gave histogram patterns similar to known mAb against pan-B cell markers (eg Bp35) were cloned and selected for further investigation. The G28-5 clone produced an IgG1 mAb, which reacted only with normal or malignant B cells or B cell lines. Other mAbs used in this study have been described in detail (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 821766-1770; Clark et al., 1986, Human Immunol, 16: 100; Ledbetter m et al., 1986, Human Immunol. 15: 30-44; Ledbetter et al., 1985, in Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, pp. 325-340). These include 1F5 (IgGza) anti-Bp35, HB10a (IgGga), anti-HLA-DR, 2C3, (IgGI) anti-u chain, G19-4 (IgG1) anti-CD3, FC-2 (IgGza) anti- Fc receptor CD16 and 9.6 (IgGza) anti-CD2 (E receptor) provided by Dr.

Paul Martín (Martin m. fl., 1983, J. Immunol. 131:180). IgGI-mAb renades genom precipitation Linder användning av 45%-i gt eller 50%-igt mättat ammoniumsulfat och DEAE-Sephacryl-kolonnkromatografering och IgG2a-mAb renades genom användning av protein A-Sepharose-kolonner. F(ab')2-fragxnenten av G28-5 504 675 H 10 15 20 25 30 35 framställdes medelst en av Parham angivna metoden (Parham m. fl., 1983, J.Paul Martín (Martin et al., 1983, J. Immunol. 131: 180). IgGI mAb was purified by precipitation Linder using 45% or 50% saturated ammonium sulfate and DEAE-Sephacryl column chromatography and IgG2a mAb were purified using protein A-Sepharose columns. The F (ab ') 2 fragment of G28-5 504 675 H was prepared by a method specified by Parham (Parham et al., 1983, J.

Immunol. 131:2895), som renades på en 2 meter lång Sephacryl S200-kolonn och analyserades med avseende på renheten medelst SDS-PAGE (Ledbetter m. fl., 1985, J. Immunol. 135:1819). 2C3-mb mAb mot u-kedjor konjugerades till Sepharose 4B-kulor (Pharmacia Fine Chemicals, Uppsala) under användning av cyanogenbromid-koppling.Immunol. 131: 2895), which was purified on a 2 meter long Sephacryl S200 column and analyzed for purity by SDS-PAGE (Ledbetter et al., 1985, J. Immunol. 135: 1819). 2C3-mb mAb to u-chains was conjugated to Sepharose 4B beads (Pharmacia Fine Chemicals, Uppsala) using cyanogen bromide coupling.

Fluorescein- och fykoerytrin-konjugationer. Renad mAb konjugerades antingen direkt med fluorescein under användning av fluorescein-isotiocyanat (FlTC; Molecular Probes) (grönt) medelst den av Goding angivna metoden (Goding m. fl., 1976, J. Immunol. Meth. 131215-226) eller konjugerades till R-fykoerytrin (PE) (rött) genom användning av SPDP (Pharmacia) medelst den metod som vi i detalj har beskrivit i Ledbetter m. fl., 1985, i Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6,\119-129. Lymfoidceller inkuberades i rundbottnade mikrotiterplattor under 30 minuter med lämplig spädning av grön och/eller röd mAb, tvättades två gånger och analyserades därefter på en FACS IV-cellsortera re.Fluorescein and phycoerythrin conjugations. Purified mAb was either conjugated directly to fluorescein using fluorescein isothiocyanate (FlTC; Molecular Probes) (green) by the method described by Goding (Goding et al., 1976, J. Immunol. Meth. 131215-226) or conjugated to R-phycoerythrin (PE) (red) using SPDP (Pharmacia) by the method we have described in detail in Ledbetter et al., 1985, in Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, \ 119 -129. Lymphoid cells were incubated in round-bottomed microtiter plates for 30 minutes with appropriate dilution of green and / or red mAb, washed twice and then analyzed on a FACS IV cell sorter.

Tvåfärgsimmunofluorescens. Tvåfärgsundersökningar utfördes med en fluore- scens-aktiverad cellsorterare (FACS IV: Becton-Dickinson-Mountain view, CA) genom användning av en 560 nm dikroisk spegel för uppspjälkning av strålen och ett 580 långpassage-filter och ett 540 kortpassage-filter (Ditric Optics, Hudson, MA) framför det röda respektive gröna fotomultiplikatorröret. Vidare användes en tvâfärgskompensator (T. Nozaki, Stanford University) fór att korrigera för mindre överskott av gröna och röda signaler. För varje tvåfárgad fläck uppsam- lades data från 40.000 celler och förvarades på disketter. Data anges som celltal (vertikalt) kontra log grön. fluorescens kontra log röd fluorescens på ett 64 x 64- punktersraster. Cirka 4,5 punkter representerar en fördubbling av fluorescensen.Two-color immunofluorescence. Two-color studies were performed with a fluorescence-activated cell sorter (FACS IV: Becton-Dickinson-Mountain view, CA) using a 560 nm dichroic mirror splitting mirror and a 580 long-pass filter and a 540 short-pass filter (Ditric Optics , Hudson, MA) in front of the red and green photomultiplier tubes, respectively. Furthermore, a two-color compensator (T. Nozaki, Stanford University) was used to correct for small excesses of green and red signals. For each two-colored ck corner, data were collected from 40,000 cells and stored on diskettes. Data are given as cell numbers (vertical) versus log green. fluorescence versus log red fl uorescence on a 64 x 64 dot grid. About 4.5 points represent a doubling of the ores uorescence.

Ofärgade celler är lokaliserade vid det bakre hörnet av rastret; röd fluorescens är till höger och grön fluorescens är till vänster. Vårt flödescytometrisystem för tvåFárgs-IF med fluorescein och fykoerytrin beskrivs närmare i detalj (Ledbetter m. fl., 1985, i Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, 119-129 och 325-340).Unstained cells are located at the posterior corner of the grid; red fluorescence is on the right and green fluorescence is on the left. Our flow cytometry system for two-color IF with fl uorescein and phycoerythrin is described in more detail (Ledbetter et al., 1985, in Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, 119-129 and 325-340).

Cellodling. Blod- eller tonsillymfoidceller odlades vid 5-10 x 105 ml i fyrdubbla prover i mikrotiterplattor med 96 fack innehållande 200 ul RPMI-1640- medium, kompletterat med 15% bovinfetalserum, antibiotika, glutamin och pyruvat (R15). Efter 1-7 dagar pulsades cellerna med 0,5 yCi av sH-tymidin per 10 15 20 25 30 13 504 675 fack (New England Nuclear, 6,7 Ci/mmol; 1 ci=37) under 18 timmar. Cellerna skördades därefter på glasfiberfilter med en cellskördare och radioaktiviteten uppmättes i en scintillationsräknare. Vid vissa försök tillsattes antikroppar eller faktorer vid olika tidpunkter efter odlingsstarten; proliferationen vid dessa försök uppmättes på dag 3.Cell culture. Blood or tonsillymphoid cells were grown at 5-10 x 105 ml in quadruplicate samples in 96-well microtiter plates containing 200 μl of RPMI-1640 medium supplemented with 15% bovine fetal serum, antibiotics, glutamine and pyruvate (R15). After 1-7 days, the cells were pulsed with 0.5 μCi of sH-thymidine per 7550 compartment (New England Nuclear, 6.7 Ci / mmol; 1 ci = 37) for 18 hours. The cells were then harvested on a glass fiber filter with a cell harvester and the radioactivity was measured in a scintillation counter. In some experiments, antibodies or factors were added at different times after the start of culture; the proliferation in these trials was measured on day 3.

Samstimulerande faktorer. Renad BCGF köptes från Cytokine Technology (Buffalo, New York) och innehöll icke någon påvisbar IL-1-, Il-2- eller interferon- aktivitet. Denna BCGF framställdes medelst den metod som har angivits av Maizel och medarbetare (Maizel m. fl., 1982, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 7915998), som har visat att BCGF-huvudaktiviteten i detta material är att hänföra till ett IZ-kDa-fragment, som i det följande betecknas "BCGF (låg)" (Metha m. fl., 1985, J. Immunol. 1353298). Reningsstegen innefattade DEAE-affinitetskromatografi i preparatív skala, följt av hydroxylapatid-kolonnkromatografi. IL-l renad till homogenitet utgjorde en generös gåva från Dr. Steven Dower (Dower m. fl., 1985, J. Exp. Med. 162:501). Rekombinant IL-2 tillhandahölls välvilligt av Cetus Corporation. TPA (12-O-tetradekanoylforbol-13-acetat) köptes från Sigma.Co-stimulating factors. Purified BCGF was purchased from Cytokine Technology (Buffalo, New York) and did not contain any detectable IL-1, II-2 or interferon activity. This BCGF was prepared by the method set forth by Maizel et al. (Maizel et al., 1982, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 7915998), which has shown that the main activity of BCGF in this material is attributable to an IZ -kDa fragment, hereinafter referred to as "BCGF (low)" (Metha et al., 1985, J. Immunol. 1353298). The purification steps included preparative scale DEAE affinity chromatography, followed by hydroxylapatide column chromatography. IL-1 purified to homogeneity constituted a generous gift from Dr. Steven Dower (Dower et al., 1985, J. Exp. Med. 162: 501). Recombinant IL-2 was kindly provided by Cetus Corporation. TPA (12-O-tetradecanoylphorbol-13-acetate) was purchased from Sigma.

Påvisande av cellaktivering. Förändringar i cellvolym inducerade av mAb och/eller andra faktorer uppmättes under användning av en cellsorterare och framvinkelljusspridare. Cellcykeländringar på cellulär RNA- och DNA-nivå uppmättes genom färgning av aktiverade celler med akridinorange och uppmät- ning av den relativa cellulära RNA(röd)- och DNA(grön)-halten med en cellsor- terare enligt den metod som har angivits av Darzynkiewicz m. fl., (Darzynkiewicz m. fi., 1980, Proc. Nat. Arari. sei. UsA vvreesv-svoz). Ändringar i relativa nivåer av cellyteantigener övervakades genom användning av mAb direkt konjugerad med fluorescei n och kvantifierades därefter medelst direkta IF-fluorescensnivåer med en Epícs V cellsorterare.Detection of cell activation. Changes in cell volume induced by mAb and / or other factors were measured using a cell sorter and front angle light diffuser. Cell cycle changes at the cellular RNA and DNA level were measured by staining activated cells with acridine orange and measuring the relative cellular RNA (red) and DNA (green) content with a cell sorter according to the method set forth by Darzynkiewicz et al., (Darzynkiewicz m. fi., 1980, Proc. Nat. Arari. sei. UsA vvreesv-svoz). Changes in relative levels of cell surface antigens were monitored using mAbs directly conjugated to fluorescein and then quantified by direct IF fluorescence levels with an Epícs V cell sorter.

Biokemisk karaktârisering av Bp50. Immunprecipitation av Bp50 från 1251- ytmärkta tonsillceller utfördes såsom beskrivits (Ledbetter m. fl., 1985, J.Biochemical characterization of Bp50. Immunoprecipitation of Bp50 from 1251-labeled tonsil cells was performed as described (Ledbetter et al., 1985, J.

Immunol. 134:4250-4254). Isolerade antigener underkastades elektrofores på 10% SDS-polyakrylamid-gelplattor utan reduktion. Gelerna visualiserades under användning av autoradiografi vid -70°C och Cronex ljusgivande samt intensifie- rande skärmar (Dupont). 504 675 14 10 15 20 25 30 35 5.2. Karaktärisering av BQEO-recegtorn Underavsnitten nedan beskriver resultaten av de försök som utfördes under användning av ovan beskrivna metoder. 5.2.1. Identifiering av en specifik 50 kDa-B-cellyt_emarkör, Bp5O En mAb mot Bp5O framställdes genom immunisering av BALB/c-möss med humantonsillymfocyter och fusionering av immuna mjåltceller med NS-a myelo- met. En klon, G28-5, producerade en IgGI-mAb, som icke innehöll den lätta NS-l- kedjan. Vid noggrann undersökning medelst IS-analys visade sig G28-5 reagera endast med normala eller maligna B-celler eller B-cellinjer. En omfattande screening av normala vävnader medelst vedertagna metoder (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8211766-1770; Ledbetter m. fl., 1986, Human Immunol. 15:30-44; Ledbetter, 1985, i Perspectives iri Immunogenetics and Histocompatibili- ty, ASHI, New York, 6, sid. 325-340) avslöjade att G28-5-antikroppen reagerar med E-rosettnegativa (Dr-) celler från blod eller tonsiller men ej med icke- nylonullvidhäftande T-celler, PHA-inducerade T-cellblaster eller med blodgranulo- cyter, monocyter, röda celler eller blodplättar. Den reagerade kraftigt med samtliga testade sju B-lymfoblastoidcellinjer och med tre Burkitts lymfomlinjer (Raji, Daudi, Namalwa) men ej med fyra T-cellinjer (CEM, HSB-2, JURKAT och HPB-ALL). Alla testade kroniska lymfocytiska leukemier (3/3) och 90% (9/ 10) av testade B-lymfom uttryckte Bp50-markören medan endast 28% (2/7) av akuta lymfocytiska icke-T-, icke-B-CALLA+-leukemier uttryckte Bp50.Immunol. 134: 4250-4254). Isolated antigens were electrophoresed on 10% SDS-polyacrylamide gel plates without reduction. The gels were visualized using autoradiography at -70 ° C and Cronex brightening and intensifying screens (Dupont). 504 675 14 10 15 20 25 30 35 5.2. Characterization of the BQEO receptor The subsections below describe the results of the experiments performed using the methods described above. 5.2.1. Identification of a specific 50 kDa-B cell surface marker, Bp5O A mAb to Bp5O was prepared by immunizing BALB / c mice with human tonsil lymphocytes and fusing immune spleen cells with the NS-α myeloma. One clone, G28-5, produced an IgGI mAb, which did not contain the NS-1 light chain. Upon close examination by IS analysis, G28-5 was found to react only with normal or malignant B cells or B cell lines. A comprehensive screening of normal tissues by accepted methods (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8211766-1770; Ledbetter et al., 1986, Human Immunol. 15: 30-44; Ledbetter, 1985, in Perspectives in Immunogenetics and Histocompatibility, ASHI, New York, 6, pp. 325-340) revealed that the G28-5 antibody reacts with E-rosette negative (Dr) cells from blood or tonsils but not with non- nylon wool adhesive T cells, PHA-induced T cell blasts or with blood granulocytes, monocytes, red cells or platelets. It reacted strongly with all seven B-lymphoblastoid cell lines tested and with three Burkitt lymphoma lines (Raji, Daudi, Namalwa) but not with four T-cell lines (CEM, HSB-2, JURKAT and HPB-ALL). All chronic lymphocytic leukemias tested (3/3) and 90% (9/10) of B lymphomas tested expressed the Bp50 marker while only 28% (2/7) of acute lymphocytic non-T, non-B-CALLA + - leukemias expressed Bp50.

Den begränsade fördelning av Bp5O i normala vävnader har ytterligare bekräftats genom kvantitativ tvåfärgs-immunofluorescensüvåfärg-IF)-analyser.The limited distribution of Bp5O in normal tissues has been further confirmed by quantitative two-color immuno-fluorescence (IF) assays.

Under användning av en R-fykoerytrin(PE)-konjugerad antikropp (röd) mot pan-B- cellantigenet Bp35 (B1, CD20) och fluorescein-konjugerad anti-Bp50-antikropp (grön) har vi funnit att Bp5O uttrycktes endast i Bp35+ B-celler (Fig. 1) i blod eller tonsiller. Blod-B-celler uttryckte genomgående något lägre nivåer av Bp5O än tonsill-B-celler; detta liknar HLA-DR-expression (Ledbetter m. fl., 1986, Human Immunol. 1530-44) och gp54-expression (Wang m. fl., 1979, J. Exp. Med. 1491424-1433), som även är lägre i blod-B-celler. Bp5O uttrycktes på liknande nivåer på tonsil1-B-cellsubpopulationer separerade med Percoll-gradienter i flytande och kompakta fraktioner. Under användning av vår PE-konjugerade mAb mot T-cellmarkören, CDS (T3), och den NK-cellassocierade markören, CD16 (Fc-receptor) (Ledbetter m. fl., 1979, Immunol. Rev. 47 :63-82), har vi funnit att Bp5O ej uttrycks på T-celler eller N K-celler. Under användning av tvåFärgs-IF har 5 10 15 20 25 30 35 15 504 675 vi även funnit att CD3 + PHA-blaster, som uttryckte höga nivåer av IL-Z-recepto- rer, ej uttryckte Bp50.Using an R-phycoerythrin (PE) -conjugated antibody (red) to the pan-B cell antigen Bp35 (B1, CD20) and fluorescein-conjugated anti-Bp50 antibody (green), we found that Bp5O was expressed only in Bp35 + B cells (Fig. 1) in blood or tonsils. Blood B cells consistently expressed slightly lower levels of Bp5O than tonsil B cells; this is similar to HLA-DR expression (Ledbetter et al., 1986, Human Immunol. 1530-44) and gp54 expression (Wang et al., 1979, J. Exp. Med. 1491424-1433), which is also lower in blood B cells. Bp50 was expressed at similar levels in tonsil1-B cell subpopulations separated by Percoll gradients into liquid and compact fractions. Using our PE-conjugated mAb to the T cell marker, CDS (T3), and the NK cell-associated marker, CD16 (Fc receptor) (Ledbetter et al., 1979, Immunol. Rev. 47: 63-82) , we have found that Bp5O is not expressed on T cells or N K cells. Using twoColor-IF, we have also found that CD3 + PHA blasts, which expressed high levels of IL-Z receptors, did not express Bp50.

G28-5-antikroppen reagerade med en enda polypeptid på tonsill-lymfocyter, som migrerade vid cirka 50 Kd under icke-reducerande betingelser (Fig. 2A).The G28-5 antibody reacted with a single polypeptide on tonsil lymphocytes, which migrated at approximately 50 Kd under non-reducing conditions (Fig. 2A).

Denna molekyl är större än tidigare rapporterade B-cellmarkörer inom samma molekylviktsintervall, såsom Bp39 eller Bp45 (Zipf m. fl., 1983, J. Immunol. 13113064-3072; Kitner m. fl., 1981, Nature 294, 458-460; Clark m. fl., 1986, i Leukocyte Typing II, red. Reinherz m. fl., Springer Verlag, Berlin, kap. 12 vol. 2, 155-167; Slovin m. fl., 1982, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 79:2649-2653; Thorley- Lawson m. fl., 1985, J. Immunol. 134:3007-3012 och Fig. 2B). Exponeringstiden för denna gel valdes så att molekylvikterna fór de andra B-cellmarkörerna lätt kunde _iämföras med Bp50. Bp39-markören uttrycks i motsats till Bp5O på granulocyter och Bp45 år i motsats till Bp5O begränsad till B-cellblaster. Anti- kroppar mot Bp39 (41-H16) och Bp45 (MNM6, Blast-1, Blast-2), som har gjorts tillgängliga via en internationell arbetsgrupp (Clark m. fl., 1986 i Leukocyte Typing II, red. Reinherz m. fl., Springer Verlag, Berlin, kap. 12 vol. 2, 155-167), blockerade ej bindningen av fluoresceínerade anti-Bp50-antikroppar mot B-celler.This molecule is larger than previously reported B cell markers within the same molecular weight range, such as Bp39 or Bp45 (Zipf et al., 1983, J. Immunol. 13113064-3072; Kitner et al., 1981, Nature 294, 458-460; Clark et al., 1986, in Leukocyte Typing II, ed. Reinherz et al., Springer Verlag, Berlin, chap. 12 vol. 2, 155-167; Slovin et al., 1982, Proc. Nat. Acad Sci. USA 79: 2649-2653; Thorley-Lawson et al., 1985, J. Immunol. 134: 3007-3012 and Fig. 2B). The exposure time of this gel was chosen so that the molecular weights of the other B cell markers could be easily compared with Bp50. The Bp39 marker is expressed in contrast to Bp5O on granulocytes and Bp45 in contrast to Bp5O is limited to B cell blasts. Antibodies to Bp39 (41-H16) and Bp45 (MNM6, Blast-1, Blast-2), which have been made available through an international working group (Clark et al., 1986 in Leukocyte Typing II, ed. Reinherz et al. et al., Springer Verlag, Berlin, chap. 12 vol. 2, 155-167), did not block the binding of fluoresceinized anti-Bp50 antibodies to B cells.

Baserat på vävnadsffórdelning, biokemisk analys och blockeringsstudier känner således den monoklonala antikroppen G28-5 igen en 50-Kd-struktur som skiljer sig från andra kända B-cellantigener. 5.2.2. Egression av ßgäfl är begränsad till B-celler Både hematopoi etiska vävnads- och cellinjefördelningsstudier och detaljera- de tvåiärgs-flödescytometriska analyser har avslöjat att Bp5O uttrycks endast på B-lymfocyter. Såsom åskådliggörs i Fig. 3 uttrycks Bp5O på en liten underupp- såttning av blodlymfocyter och på en stor population av tonsillymfocyter. Prak- tiskt taget alla Bp50+-celler i både blod och tonsiller uttryckte även Bp35 och HLA-DR men uttryckte ej CD2 (Fig. 1) eller CD3, T-cellmolekyler eller de IgG FC- receptorer som återfinns på N K-celler. Vidare uttryckte ConA-aktiverade CD3 +- T-cellblaster IL-Z-receptorer men uttryckte ej Bp50.Thus, based on tissue distribution, biochemical analysis and blocking studies, the G28-5 monoclonal antibody recognizes a 50-Kd structure that differs from other known B-cell antigens. 5.2.2. Egression of ßgä fl is limited to B cells Both hematopoietic tissue and cell line distribution studies and detailed bivalent flow cytometric analyzes have revealed that Bp5O is expressed only on B lymphocytes. As illustrated in Fig. 3, Bp5O is expressed on a small subset of blood lymphocytes and on a large population of tonsill lymphocytes. Virtually all Bp50 + cells in both blood and tonsils also expressed Bp35 and HLA-DR but did not express CD2 (Fig. 1) or CD3, T cell molecules or the IgG FC receptors found on N K cells. Furthermore, ConA-activated CD3 + T cell blasts expressed IL-Z receptors but did not express Bp50.

Cytometriska tvåfärgsflödesanalyser medger kvantitativ bestämning av täthetsförhållandet mellan två yta ntigener. Vi har tidigare visat att de kompakta vilande B-cellerna i mantelzonen av sekundära follikler uttrycker IgM och låga nivåer av Bp35 medan de flytande aktiverade B-cellerna i det germinala centret är IgM-negativa och uttrycker förhöjda nivåer av Bp35 (Ledbetter m. fl., Human Immunol. 15:30). Figur 3 visar att både IgM-positiva och IgM-negativa B-cell- 504 675 16 10 15 20 25 underuppsättningar uttryckte Bp50 i lika mängder, vilket antyder att Bp50 uttrycks både på vilande B-celler och B-celler aktiverade in viuo. 5.3. Ökning av B-cellgroliferationen med anti-Bgöfl-antikrogg Såsom tidigare förklarats kan B-celler aktiveras med låga doser av specifika antí-u-kedje-antikroppar. Vi har nyligen funnit att den B-cellspeciñka markören Bp35 (Bl), en 35-kDa-polypeptid, även kan utöva verkan vid tidig B- cellaktivering: 1F5-mAb mot Bp35 aktiverar i likhet med låga doser av anti-u- antikropp B-celler till att öka i cellvolym och i RNA-halt och att svara på BCGF (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82:1766-1770; Gollay rn. fl., 1985, J. Immunol. 135:3795-3801). Därför var det av intresse att jämföra verkningarna av anti-Bp50-mAb vid proliferationen av obehandlade B-celler eller B-celler aktivera de med antingen anti-Bp35- eller ahti-u-antikroppar (Tabell 1). Anti-Bp35 i lösning eller anti-u-antikroppar bundna till Sepharose-kulor, kunde under lämpliga betingelser separat stimulera viss B-cellproliferation (Tabell 1, rad 1); i motsats härtill stimulerade ej anti-Bp50-antikroppar separat proliferation (Tabell 1, rad 2). Emellertid ökade anti-Bp50-mAb proliferationen avsevärt vid odling med anti-u-kulor eller med anti-Bp35. I detta avseende liknade anti-Bp50- BCGF (Tabell 1, rad 3). Det var således väsentligt att fastställa huruvida anti- Bp50 och BCGF tillsammans kunde inducera B-cellproliferation. Såsom åskåd- liggörs i Tabell 1, rad 4, inducerade anti-Bp50 och BCGF tillsammans icke någon proliferation men ökade proliferationen av antingen anti-u- eller anti-Bp35- aktiverade celler något mera än endera stimuleringsmedlet enbart. BCGF hade inom ett trelog-intervall vid användning med anti-Bp50 utan andra signaler icke någon verkan på proliferationen av kompakta B-celler, icke ens när anti-Bp50 användes i doser varierande från 0,1 till 10 lag/ml.Cytometric two-color flow analyzes allow quantitative determination of the density ratio between two surface ntigens. We have previously shown that the compact dormant B cells in the mantle zone of secondary follicles express IgM and low levels of Bp35 while the liquid activated B cells in the germinal center are IgM negative and express elevated levels of Bp35 (Ledbetter et al. , Human Immunol. 15:30). Figure 3 shows that both IgM-positive and IgM-negative B cell subsets expressed Bp50 in equal amounts, suggesting that Bp50 is expressed on both dormant B cells and B cells activated in viuo. 5.3. Increasing B Cell Groliferation with Anti-Bgö fl Antibody As previously explained, B cells can be activated with low doses of specific anti-u chain antibodies. We have recently found that the B-cell specific marker Bp35 (B1), a 35-kDa polypeptide, can also exert action on early B-cell activation: 1F5-mAb against Bp35 activates similarly to low doses of anti-u antibody B cells to increase in cell volume and in RNA content and to respond to BCGF (Clark et al., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 82: 1766-1770; Gollay et al., 1985, J Immunol. 135: 3795-3801). Therefore, it was of interest to compare the effects of anti-Bp50 mAb in the proliferation of untreated B cells or B cells activating those with either anti-Bp35 or ahti-u antibodies (Table 1). Anti-Bp35 in solution, or anti-u antibodies bound to Sepharose beads, could, under appropriate conditions, separately stimulate certain B-cell proliferation (Table 1, row 1); in contrast, anti-Bp50 antibodies did not stimulate separate proliferation (Table 1, row 2). However, anti-Bp50 mAb proliferation increased significantly when grown with anti-u beads or with anti-Bp35. In this respect, anti-Bp50-BCGF was similar (Table 1, row 3). Thus, it was essential to determine whether anti-Bp50 and BCGF together could induce B-cell proliferation. As illustrated in Table 1, row 4, anti-Bp50 and BCGF together did not induce any proliferation but increased the proliferation of either anti-u or anti-Bp35-activated cells slightly more than either the stimulant alone. Within a three-range range when used with anti-Bp50 without other signals, BCGF had no effect on the proliferation of compact B cells, even when anti-Bp50 was used at doses ranging from 0.1 to 10 layers / ml.

Tabell I Ökning av anti-Ig- eller anti-BpBS-inducerad B-cellproliferation med anti-Bp50- antikroppar . 10 15 20 25 30 17 V 504 675 Medelproliferation i standardfel for B-celler odlade med: Linje Samstimul. Medium Anti-u-pärlor Anti-Bp35 medel 1 ingen 1212 1547 10219:462 55391308 2 anti-Bp50 7191718 3879211329 25465:616 3 BCGF 456 *_- 217 14217 *_- 445 9443 r 343 4 anti-Bp50 + BCGF 1456: 126 543931-2537 46488:3387 \ Proliferation av kompakta Er-tonsill-B-celler (95% IgM + -ytceller) uppmättes på dag 3 såsom beskrivits. I korthet innebär detta att 2 x 105 celler/200 irl-fack odlades i fyrdubbla prover under 48 timmar med RPMI 1640-medium innehållan- de 15% bovinfetalserum plus additiv utan antikropp eller med antingen mono- klonal 2C3-antikropp mot u-kedjor kopplade till Sepharose-kulor ("anti-u-kulor", 50 icg/ml) eller fri 1F5-anti-Bp35-antikropp (5 pg/ml). Kulturer innehållande medium, "anti-u-kulor" eller anti-Bp35 odlades separat eller med BCGF (5% slutkoncentration, Cytokine Technology, Buffalo, New York; har icke någon påvísbar IL-l- eller IL-2-aktivitet) med anti-Bp50 (1:1000 utspädning av ascites) som samstimulerande medel. Efter 40 timmar pulsades cellerna med ßH-tymidin och införlivade pulstal uppmättes efter 18 timmar. 5.3.1. Anti-Bg50-mAb ökar groliferationen endast efter det att B-celler har aktiverats med anti-Bg35- eller anti-Wang' oggar Resultaten i Tabell 1 visar att anti-Bp50-mAb ej kunde inducera pro- liferatíoni sig. Såsom visas i Fig. 4 hade doser av anti-Bp50 varierande från 0,05 ,ug till 2,0 leg/ml icke någon effekt på aH-tymidinupptagningen. I närvaro av optimala nivåer av anti-Bp35-mAb ökade emellertid så liten mängd som O,1-0,5 pg/ml av anti-Bp50-antikroppar proliferationen väsentligt. Så mycket som 50.000- 70.000 pulser per minut kunde påvisas vid den optimala proliferationstiden när högrenade B-celler odlades endast med anti-Bp35 plus anti-Bp50. En genom- gående observation var att högre doser av anti-Bp50 (över 2-5 yg/ml) var mindre effektiva än doser inom intervallet 100-200 ng. 504 675 w 10 15 20 Dessa resultat visade att anti-Bp50 kan utöva verkan endast efter det att B-celler har aktiverats med andra signaler. Data i Fig. 5 visar att detta verkligen är fallet. Om B-cellerna först har aktiverats med anti-Bp35 kunde anti-Bp50 tillsättas så sent som 24-48 timmar senare och fortfarande öka proliferationen på dag 4. När celler först behandlades med anti-Bp50 vari motsats härtill anti-Bp35 endast effektiv om _ den tillsattes inom några timmar efter odlingsstarten.Table I Increase in anti-Ig or anti-BpBS-induced B cell proliferation with anti-Bp50 antibodies. 10 15 20 25 30 17 V 504 675 Mean proliferation in standard errors for B cells cultured with: Line Co-stimulus. Medium Anti-u beads Anti-Bp35 agent 1 none 1212 1547 10219: 462 55391308 2 anti-Bp50 7191718 3879211329 25465: 616 3 BCGF 456 * _- 217 14217 * _- 445 9443 r 343 4 anti-Bp50 + BCGF 1456: 126 543931-2537 46488: 3387 \ Proliferation of compact Er-tonsill B cells (95% IgM + surface cells) was measured on day 3 as described. Briefly, this meant that 2 x 105 cells / 200 irl compartments were grown in quadruplicate samples for 48 hours with RPMI 1640 medium containing 15% bovine fetal serum plus antibody without antibody or with either monoclonal 2C3 antibody to U-chains linked to Sepharose beads ("anti-u beads", 50 icg / ml) or free 1F5 anti-Bp35 antibody (5 pg / ml). Cultures containing medium, "anti-u-beads" or anti-Bp35 were grown separately or with BCGF (5% final concentration, Cytokine Technology, Buffalo, New York; has no detectable IL-1 or IL-2 activity) with anti -Bp50 (1: 1000 dilution of ascites) as a co-stimulant. After 40 hours, the cells were pulsed with βH-thymidine and incorporated pulse rates were measured after 18 hours. 5.3.1. Anti-Bg50 mAb increases groliferation only after B cells have been activated with anti-Bg35 or anti-Wang 'eyes. The results in Table 1 show that anti-Bp50 mAb could not induce proliferation itself. As shown in Fig. 4, doses of anti-Bp50 ranging from 0.05 .mu.g to 2.0 .mu.g / ml had no effect on αH-thymidine uptake. However, in the presence of optimal levels of anti-Bp35 mAb, as little as 0.1-0.5.5 pg / ml of anti-Bp50 antibodies significantly increased proliferation. As much as 50,000-70,000 pulses per minute could be detected at the optimal proliferation time when highly purified B cells were cultured with anti-Bp35 only plus anti-Bp50. A consistent observation was that higher doses of anti-Bp50 (above 2-5 ug / ml) were less effective than doses in the range of 100-200 ng. 504 675 w 10 15 20 These results showed that anti-Bp50 can exert action only after B cells have been activated with other signals. The data in Fig. 5 show that this is indeed the case. If the B cells have first been activated with anti-Bp35, anti-Bp50 could be added as late as 24-48 hours later and still increase proliferation on day 4. When cells were first treated with anti-Bp50 in which anti-Bp35 was only effective if it was added within a few hours after the start of cultivation.

Liknande resultat erhölls när anti-u i stället för anti-Bp35 användes. 5.3.2. Anti-Bg50-mAb aktiverar ej B-celler ut från Go men inducerar aktiverade B-celler att gå igenom cellcykeln Vi har tidigare funnit att anti-Bp35, i likhet med låga doser av anti-u- antíkroppar, inducerar vilande tonsill-B-celler i G0 att förstora sig (Clark m. fl., 1986, Leukocyte Typing II red., Reinherzl m. fl., Springer Verlag, Berlin, vol. 2, 455-462) och-att inträda i cellcykelns Gl-fas (Gollay m. fl., 1985, J. Immunol. 13513795-3801). Det var således av intresse att jämföra förmågan hos anti-Bp50- mAb och hos anti-BpRS-mAb att utöva verkan på B-cellaktivering. Såsom visas i Fig. 6A hade icke-stimulerade kompakta tonsill-B-celler även efter 3-4 dagars odling enjämn RNA-profilka raktäristik av celler i G0 (Darzynkiewicz, 1980, Proc.Similar results were obtained when anti-u instead of anti-Bp35 was used. 5.3.2. Anti-Bg50 mAb does not activate B cells from Go but induces activated B cells to go through the cell cycle We have previously found that anti-Bp35, like low doses of anti-u antibodies, induces dormant tonsil B cells in G0 to enlarge (Clark et al., 1986, Leukocyte Typing II ed., Reinherzl et al., Springer Verlag, Berlin, vol. 2, 455-462) and to enter the G1 phase of the cell cycle ( Gollay et al., 1985, J. Immunol. 13513795-3801). Thus, it was of interest to compare the ability of anti-Bp50 mAb and of anti-BpRS mAb to exert an effect on B cell activation. As shown in Fig. 6A, even after 3-4 days of culture, unstimulated compact tonsil B cells had uniform RNA-profile characteristics of cells in G0 (Darzynkiewicz, 1980, Proc.

Nat. Acad. Sci. USA 7 7 :6697-6702). Cirka 15-30% av de celler som hade stimule- rats med anti-Bp35 eller anti-u hade emellertid ökad RNA-halt, vilket tydde på inträde i G1. I motsats härtill inducerade varken anti-Bp50 (Fig. 6B) eller BCGF (Fig. 6G) separat något signifikant antal B-celler att inträda i G1. Så exempelvis inducerade anti-Bp35 och anti-Ig-mAb 2 dagar efter aktivering 13,5 respektive 20,97: av tonsil lceiler att inträda i G1, medan celler behandlades med endast anti- Bp50 (2,7°7r) eller BCGF (3,2%) förblev på mediumkontrollnivåer (2,2%). När endera anti-Bp5O eller BCGF emellertid tillsattes tillsammans med anti-Bp35- eller anti-u-antikroppar ökade drastiskt antalet celler som inträdde i G1. Lika- ledes inducerade ej anti-BpSO och BCGF separat B-celler att inträda i S-fasen (Tabell 2) men tillsammans med antingen anti-Bp35 eller anti-u ökades antalet S-fasceller 2- till S-faldigt. 5 10 20 25 30 ,, 504 675 Tabell 2 Effekt av anti-Bp5O och BCGF på cellcykelprogression i tonsill-lymfocyter Kompetens- Progressions- % celler S/Gz/M signal signal GO G1 medium ingen 89,9 7,1 2,5 anti-Bp35 ingen 80,4 14,5 3,7 anti-Ig ingen 65,6 27,6 5,7 medium anti-Bp5O 83,6 12,0 3,3 antí-Bp35 anti-Bp5O - 54,1 35,5 9,7 anti-lg anti-Bp5O 43,6 36,2 16,2 medium BCGF 85,4 11,7 2,2 anti-Bp35 BCGF 56,6 32,6 11,6 anti-Ig BCGF 48,4 36,1 14,1 Procentuella andelen celler i G0, G1 eller S och G2 bestämdes med an- vändning av akridinorange-färgningsfórfarandet (Darzynkiewicz m. fl., 1980, Proc.Nat Acad. Sci. USA 7 7: 6697-6702). However, approximately 15-30% of the cells that had been stimulated with anti-Bp35 or anti-u had increased RNA levels, which indicated entry into G1. In contrast, neither anti-Bp50 (Fig. 6B) nor BCGF (Fig. 6G) separately induced a significant number of B cells to enter G1. For example, 2 days after activation, anti-Bp35 and anti-Ig mAb induced 13.5 and 20.97, respectively, of tonsil cells to enter G1, while cells were treated with only anti-Bp50 (2.7 ° 7r) or BCGF ( 3.2%) remained at medium control levels (2.2%). However, when either anti-Bp50 or BCGF was added along with anti-Bp35 or anti-u antibodies, the number of cells entering G1 drastically increased. Similarly, anti-BpSO and BCGF did not induce separate B cells to enter the S-phase (Table 2), but together with either anti-Bp35 or anti-u, the number of S-phases increased 2-fold to S-fold. 5 10 20 25 30 ,, 504 675 Table 2 Effect of anti-Bp5O and BCGF on cell cycle progression in tonsil lymphocytes Competence- Progression% cells S / Gz / M signal signal GO G1 medium none 89.9 7.1 2.5 anti-Bp35 none 80.4 14.5 3.7 anti-Ig none 65.6 27.6 5.7 medium anti-Bp5O 83.6 12.0 3.3 anti-Bp35 anti-Bp5O - 54.1 35 5.7 anti-Ig anti-Bp5O 43.6 36.2 16.2 16.2 medium BCGF 85.4 11.7 2.2 anti-Bp35 BCGF 56.6 32.6 11.6 anti-Ig BCGF 48, 4 36.1 14.1 The percentage of cells in G0, G1 or S and G2 was determined using the acridine orange staining procedure (Darzynkiewicz et al., 1980, Proc.

Nat. Acad. Sci. USA 7 7:6697-6702); 1 x 106 kompakta tonsill-lymfocyter med anti- Bp35 (5 /eg/ml), anti-u på kulor (50 pg/ml), anti-Bp5O (0,4 gig/ml), BCGF (5%) eller kombinationer såsom visas. 5.3.3. Optímala betingelser för att öka B-cellgroliferationen med anti-Bp50- antikroggar Antikroppar mot Bp5O har som sådana ringa eller ingen påvisbar effekt på kompakta vilande B-celler (Tabell 3). I närvaro av medel, som kan aktivera B- celler, såsom anti-Ig,-anti-Bp35 och TPA, ökar emellertid antí-Bp50-mAb klart proliferationen. Anti-Bp5O utövar icke samstimulerande verkan med flera interleukiner, innefattande renad IL-1, rekombinant IL-2 och BCGF (låg). En jämförelse av effekten av anti-Bp5O med effekten av BCGF (låg) visade att samma medel som utövade samstimulerande verkan med anti-Bp5O även utövade samstimulerande verkan med BCGF (låg) (Tabell 3). Av speciellt intresse var upptäckten att BCGF och anti-Bp5O tillsammans fortfarande icke utövade någon 'so4 675 20 10 15 20 25 30 samstimulerande verkan på vilande celler.Nat Acad. Sci. USA 7 7: 6697-6702); 1 x 106 compact tonsil lymphocytes with anti-Bp35 (5 / eg / ml), anti-u on beads (50 pg / ml), anti-Bp5O (0.4 gig / ml), BCGF (5%) or combinations as shown. 5.3.3. Optimal conditions for enhancing B cell cell proliferation with anti-Bp50 antibodies As such, antibodies to Bp5O have little or no detectable effect on compact dormant B cells (Table 3). However, in the presence of agents that can activate B cells, such as anti-Ig, anti-Bp35 and TPA, anti-Bp50 mAb clearly increases proliferation. Anti-Bp5O exerts non-stimulating action with several interleukins, including purified IL-1, recombinant IL-2 and BCGF (low). A comparison of the effect of anti-Bp5O with the effect of BCGF (low) showed that the same agents that exerted a stimulant effect with anti-Bp5O also exerted a stimulant effect with BCGF (low) (Table 3). Of particular interest was the discovery that BCGF and anti-Bp5O together still did not exert any co-stimulating effect on dormant cells.

Tabell 3 Ökning av B-cellproliferationen med anti-Bp50-antikroppar eller B-celltillväxt- faktor Medelproliferation 1 standardfel för B-celler odlade med: Samstimulera nde Medium Anti-Bp50_ BCGF medel (200 ng/ml) (5%) inget 9611 267115 285174 anti-Ig 58331391. 4163412103 25094161 anti-Bp35 l (5 pg/ml) ' 457 1 45 8143 1280 1733 1 32 'FPA (2 ng/ml) 73611537 211631871 1306411030 IL-l (10 U/ml) 26412 308123 22118 IL-2 (100 U/ml) 204134 35017 2201 11 BCGF (5%) 22017 851128 270118 Kompakta Er-tonsill-B-celler (mer än 95% sIgM+-cel1er) odlade 48 timmar med 2 x 105 celler/fack följt av 24 timmars pulsning med 3H-tymidin före puls- räkning.Table 3 Increase in B-cell proliferation with anti-Bp50 antibodies or B-cell growth factor Mean proliferation 1 standard error for B-cells cultured with: Co-stimulating Medium Anti-Bp50_ BCGF agent (200 ng / ml) (5%) none 9611 267115 285174 anti-Ig 58331391. 4163412103 25094161 anti-Bp35 l (5 pg / ml) '457 1 45 8143 1280 1733 1 32' FPA (2 ng / ml) 73611537 211631871 1306411030 IL-1 (10 U / ml) 26412 308123 22118 IL-2 (100 U / ml) 204134 35017 2201 11 BCGF (5%) 22017 851128 270118 Compact Er-tonsill B cells (more than 95% sIgM + cells) cultured for 48 hours with 2 x 105 cells / compartment followed by 24-hour pulse with 3 H-thymidine before pulse counting.

Kinetiken för den proliferation som ökades med anti-Bp50 visas i Fig. 7.The kinetics of the proliferation increased with anti-Bp50 are shown in Fig. 7.

Proliferationstoppen inträdde på dag 4 och avtog därefter vare sig eller ej cellerna aktiverades med anti-Bp35 eller andra aktivatorer såsom anti-Ig eller TPA.The peak of proliferation occurred on day 4 and then decreased whether or not the cells were activated with anti-Bp35 or other activators such as anti-Ig or TPA.

Kinetiken för 'den proliferation som ökades av BCGF eller av anti-Bp50 var lika.The kinetics of the proliferation increased by BCGF or by anti-Bp50 were similar.

Så liten mängd som 0,05 pg av anti-BpSO-antikroppar ökade proliferatio- nen. En optimal dos av 0,3 /Ig/ml användes i efterföljande undersökningar. En genomgående observation var att vid användning av hela antikroppmolekyler högre doser av anti-Bp50 (större än 2-5 pcg/ml) var mindre effektiva än doser inom intervallet 0,1-0,5 yg/ml.As little as 0.05 pg of anti-BpSO antibodies increased proliferation. An optimal dose of 0.3 / Ig / ml was used in subsequent studies. A consistent observation was that when using whole antibody molecules, higher doses of anti-Bp50 (greater than 2-5 pcg / ml) were less effective than doses in the range of 0.1-0.5 ug / ml.

Humana B-celler är utomordentligt känsliga för inhiberande effekter som förmedlas av Fc-receptorerna hos antikroppar som binder till yt-Ig (Parker, 1980, Immunol. Rev. 522115; Bijsterbosch m. fl., 1985, J. Exp. Med. 162:1825). Det var således väsentligt att jämföra effektiviteten hos hel anti-Bp50-mAb med effektivi- 10 15 20 25 30 21 5 0 4 6 7 5 teten hos anti-Bp50-F(ab')2-fra gment. Inom ett 100-faldigt dosintervall var F(ab')2- fragmenten klart lika effektiva som eller effektivare än hel antikropp när det gällde att öka B-cellproliferationen (Tabell 4). Således krävs icke Fc-domänen av anti-Bp50-mAb för att anti-Bp50 skall utöva sin verkan och kan eventuellt vara inhiberande. Med andra ord kan anti-Bp50 i likhet med BCGF uppenbarligen tjäna som en löslig mediator utan medverkan av Fc-receptormedierad tillhörande cellfunktion.Human B cells are extremely sensitive to inhibitory effects mediated by the Fc receptors of antibodies that bind to surface Ig (Parker, 1980, Immunol. Rev. 522115; Bijsterbosch et al., 1985, J. Exp. Med. 162 : 1825). Thus, it was essential to compare the efficacy of whole anti-Bp50 mAb with the efficacy of anti-Bp50-F (ab ') 2 fragments. Within a 100-fold dose range, the F (ab ') 2 fragments were clearly as effective as or more effective than whole antibody in increasing B cell proliferation (Table 4). Thus, the Fc domain of anti-Bp50 mAb is not required for anti-Bp50 to exert its action and may be potentially inhibitory. In other words, like BCGF, anti-Bp50 can obviously serve as a soluble mediator without the involvement of Fc receptor-mediated associated cell function.

Tabell 4 Fc-domänen av anti-BpSO-antikroppar krävs ej för att öka B-cellproliferation Medelproliferation hos B-celler odlade med: \ Anti-Bp50' Dos Medium Anti-Bp35 (u g/ ml) Ingen -- 295 1 16 269 1 27 Hel Ab % 0,125 278132 5140120 1,24 275124 46861342 12,5 1631 15 38521203 F(ab')2 0,125 594 121 10635 1449 1,25 53113 108931575 12,5 27918 94111870 Cellodlingsbetingelserna var de som har beskrivits i Tabell 3. 5.3.4. Skillnader mellan anti-Bp50- och BCGFQågLaktivitet Anti-Bp50 och BCGF (låg) hade liknande effekt på B-celler och var samsti- mulerande med samma medel (Tabell 3). Flera indicier antyder emellertid att anti-Bp50 och den BCGF som användes vid denna undersökning uppenbarligen arbetar via olika signaler. För det forsta uttrycks Bp50-molekyleri motsats till BCGF(låg)-receptorer (Bijsterbosch m. fl., 1985, J. Exp. Med. 162: 1825) på vilande blod-B-celler (Fig. 3). För det andra var anti-Bp50 klart optimalt effektiv vid tillsats 12 timmar efter odlingsstarten (Fig. 8A) ehuru både anti-Bp50 och BCGF (låg) utövar sin verkan synnerligen effektivt vid tillsats efter anti-Bp35 eller anti- 504 .675 22 10 15 20 25 Ig. I motsats hårtill kunde BCGF (låg) tillsättas så sent som 24 timmar efter odlingsstarten och fortfarande optimalt öka proliferationen (Fig. 8B). Dessa kinetikförsök, som bygger på en modell enligt Howard och Paul (1983, Ann. Rev.Table 4 The Fc domain of anti-BpSO antibodies is not required to increase B cell proliferation Mean proliferation of B cells cultured with: \ Anti-Bp50 'Dose Medium Anti-Bp35 (ug / ml) None - 295 1 16 269 1 27 Hel Ab% 0.125 278132 5140120 1.24 275124 46861342 12.5 1631 15 38521203 F (ab ') 2 0.125 594 121 10635 1449 1.25 53113 108931575 12.5 27918 94111870 The cell culture conditions were those described in Table 3. 5.3 .4. Differences between anti-Bp50 and BCGFQ low activity Anti-Bp50 and BCGF (low) had similar effects on B cells and were co-stimulating with the same agent (Table 3). However, several clues suggest that the anti-Bp50 and the BCGF used in this study apparently work via different signals. First, Bp50 molecule is expressed in contrast to BCGF (low) receptors (Bijsterbosch et al., 1985, J. Exp. Med. 162: 1825) on dormant blood B cells (Fig. 3). Second, anti-Bp50 was clearly optimally effective when added 12 hours after the start of culture (Fig. 8A), although both anti-Bp50 and BCGF (low) exert their activity particularly effectively when added after anti-Bp35 or anti-Bp50. 15 20 25 Ig. In contrast, BCGF (low) could be added as late as 24 hours after the start of culture and still optimally increase proliferation (Fig. 8B). These kinetics experiments, which are based on a model according to Howard and Paul (1983, Ann. Rev.

Immunol. 1:307), visar att en Bp50-beroende signal normalt kan utöva sin verkan före BCGF.Immunol. 1: 307), shows that a Bp50-dependent signal can normally exert its action before BCGF.

Både anti-Bp50 och BCGF (låg) ökade proliferationen av B-celler aktiverade med anti-Bp35 eller anti-lg (Tabell 3). Effekten av anti-Bp50 och BCGF (låg) var emellertid additiv vid många försök (Fig. 7). Fig. 9 visar en titrering av BCGF (låg) vid ett försök, där anti-Bp50 användes i sin optimala koncentration (0,2 pg/ml). BCGF (låg) kunde ytterligare öka proliferationen av vilande Bfceller i närvaro av anti-Bp50 efter aktivering med antingen anti-Ig eller med anti-Bpßö.Both anti-Bp50 and BCGF (low) increased the proliferation of B cells activated with anti-Bp35 or anti-Ig (Table 3). However, the effect of anti-Bp50 and BCGF (low) was additive in many experiments (Fig. 7). Fig. 9 shows a titration of BCGF (low) in an experiment where anti-Bp50 was used at its optimal concentration (0.2 pg / ml). BCGF (low) could further increase the proliferation of dormant Bf cells in the presence of anti-Bp50 after activation with either anti-Ig or with anti-Bpßö.

Optimala koncentrationer av BCGF (låg) var 5-10%, medan 25% var inhiberande.Optimal concentrations of BCGF (low) were 5-10%, while 25% were inhibitory.

När således anti-Bpöf) och BCGF (låg) båda användes i sina optimala koncentra- ti oner iippvisade de fortfarande additiva effekter på B-cellproliferationen.Thus, when anti-BpoF) and BCGF (low) were both used at their optimal concentrations, they still showed additive effects on B cell proliferation.

Slutligen skilde sig både normala och maligna B-cellunderuppsättningar åt när det gällde deras svar på anti-Bp5O och på BCGF (låg). Så exempelvis svarade vissa blod-B-celler på BCGF (låg) men svarade ej på anti-Bp5O (Tabell 5).Finally, both normal and malignant B-cell subsets differed in their response to anti-Bp5O and to BCGF (low). For example, some blood B cells responded to BCGF (low) but did not respond to anti-Bp5O (Table 5).

En ytterligare aktiveringssignal, såsom anti-Bp35 (Tabell 5) eller TPA (Fig. 10), var genomgående nödvändig för att få blod-B-celler att svara på anti-Bp50. Medan kompakta tonsill-B-cel ler i allmänhet ej svarade på varken BCGF eller anti-Bp50, svarade flytande B-celler (Tabell 5). Maligna B-celltillstånd skilde sig även åt när det gällde deras svar på anti-Bp5O kontra BCGF. Så exempelvis svarade vissa B- cell-lymfom på TPA plus BCGF (låg) men ej på TPA plus G28-5-anti-Bp5O (Fig.An additional activation signal, such as anti-Bp35 (Table 5) or TPA (Fig. 10), was consistently necessary to make blood B cells respond to anti-Bp50. While compact tonsil B cells generally did not respond to either BCGF or anti-Bp50, liquid B cells did respond (Table 5). Malignant B-cell conditions also differed in their response to anti-Bp5O versus BCGF. For example, some B-cell lymphomas responded to TPA plus BCGF (low) but not to TPA plus G28-5 anti-Bp5O (Fig.

IOB och D). I motsats härtill svarade kompakta tonsill-B-celler och perifera blod- B-celler på TPA plus antingen BCGF (låg) eller anti-Bp50 (Fig. 10A och C). 23 504 675 .^Nm. ummcficuuwwmmflumflcs __ cofluxmuuv møcmuæfim umafim Aumfifimmv muxmmsox HHHH Hmucmwwmumsflfiooumm m:Hcwcm>:m uwwcfl mmwmuwcoHuxßuw umuæoouëæfl |um|HHHm:oB .m:HumHsEHum wunw mEEHu _ umfimxmummfim wa mcHumn:x:H Eocmw uwuæoocøë :www umu>oøwE>H|m|@0Hn mmflmwuwmn m xßmunm H .Am xmmuæm :oo _ xmmummv :wm:HuwHsEHum mumw cmuum: um>m umfiwxmummfim wa m:Huwnsx:H Eocmm umuæuocoë cwum mmvmHHwwA .uwuæoocoë msfim umfifimunmv uwu>o0wE>H©0HQ wflcmuumn©H>HH::oH>z ._ Hfimnmæ H muH>Huxmwn Eowwm ummHmmcHumnmm:HHwoHHwo +I _N mmæ N m_ H NHN _ m__ H MHN N 11 || Nøum + ommm-H»=~ @N_ H MHN N mmm _ H mmm wm mmm H Nww m_ www H HNN N_ || mNmm|H»=~ . + °mmm|H»=~ Nm H NN_ _ oæ H m_« N m__ H www NN H m«w om H qmm .Ns\@= m. mNmm|H»=~ ON H Nvm _ N H NNN _ NN H _m_ _ _m H N_° _ NN H N_m .He\@= m_Q_ , _ .ommm|H»=m Nm H _m« _ NN H NNN «__ H NQNN NNO N W Hmm NN NNQ _ H @_N ~_ .Nm_ Nwum N_ H Nwm _ NH H mwm @°_ H wow NN_ + mmm GN H »Nm . =@m=H wu=m»>Nm mßxmmsox N xwmumm N xwmuwm __ xmmumm m=H~wH=eH»m ~wH__m=oa . uoHm cmuw umuæuowäæfi Hmm Afiwwwumwcmum HV :oHumumuHHoumHwum2 mUUm Hwflflw ommm|Hucm wm um>m mcHm H um mHm umfifiwxw um@cHcuuwmmmsHwflc:|HHmuzm m Admmdë 504 675 24 10 15 20 25 30 35 5.4. Användning av anti-Bgöfl-liggnder och Bp5O Liganderna enligt föreliggande uppfinning kan användas in uíuo eller in uitro i deras omodifierade eller modifierade former för att modulera immunsvar.IOB and D). In contrast, compact tonsil B cells and peripheral blood B cells responded to TPA plus either BCGF (low) or anti-Bp50 (Fig. 10A and C). 23 504 675. ^ Nm. UMMC fi cuuwwmm al microns al cs __ co al uxmuuv møcmuæ f m uma f m Aum fifi MMV muxmmsox HHHH Hmucmwwmums flfi ooumm m Hcwcm>: m uwwc al mmwmuwcoHuxßuw umuæoouëæ fl | um | HHHm ob .m: HumHsEHum wunw mEEHu _ um fi mxmumm f m wa mcHumn x: H Eocmw uwuæoocøë: www umu> oøwE> H | m | @ 0Hn mm fl mwuwmn m xßmunm H .Am xmmuæm: oo _ xmmummv: wm: HuwHsEHum mumw cmuum: um> m um fi wxmumm fi m wa m: Huwnsx: H Eocmm umuæuocoë cwum mmvmHHwwA. :: oH> z ._ H fi mnmæ H muH> Huxmwn Eowwm ummHmmcHumnmm: HHwoHHwo + I _N mmæ N m_ H NHN _ m__ H MHN N 11 || Nøum + ommm-H »= ~ @N_ H MHN N mmm _ H mmm wm mmm H Nww m_ www H HNN N_ || mNmm | H »= ~. + ° mmm | H »= ~ Nm H NN_ _ oæ H m_« N m__ H www NN H m «w om H qmm .Ns \ @ = m. MNmm | H» = ~ ON H Nvm _ NH NNN _ NN H _m_ _ _m H N_ ° _ NN H N_m .He \ @ = m_Q_, _ .ommm | H »= m Nm H _m« _ NN H NNN «__ H NQNN NNO NW Hmm NN NNQ _ H @_N ~ _ .Nm_ Nwum N_ H Nwm _ NH H mwm @ ° _ H wow NN_ + mmm GN H »Nm. = @ m = H wu = m »> Nm mßxmmsox N xwmumm N xwmuwm __ xmmumm m = H ~ wH = eH» m ~ wH__m = oa. uoHm cmuw umuæuowäæ fi Hmm A fi wwwumwcmum HV: oHumumuHHoumHwum2 mUUm Hw flfl w ommm | Hucm wm um> m mcHm H um mHm um fifi wxw um @ cHcuuwmmmsHw fl c: | Hmm 10m 50m. Use of Anti-Bg01 Ligands and Bp5O The ligands of the present invention can be used in vivo or in vitro in their unmodified or modified forms to modulate immune responses.

Så exempelvis kan liganderna som sådana användas som ett "adjuvans" för att öka ett immunsvar mot ett vaccin eller för att öka immunsvaret hos en immuno- suppressiv individ. Alternativt kan, om cytotoxiner eller anti-proliferativa medel kopplas till liganderna, dessa modifierade ligander användas för att minska ett immunsvar, exempelvis vid autoimmunsjukdom eller hos transplantat-patienter för att undvika avstötning. Dessa modifierade ligander skulle även kunna användas för att behandla maligna tillstånd, som innefattar celler eller tumörer, som uttrycker Bp50-antigenet, vare sig maligniteten liggeri den ursprungliga B- cellen eller ej.For example, the ligands as such can be used as an "adjuvant" to increase an immune response to a vaccine or to increase the immune response of an immunosuppressive individual. Alternatively, if cytotoxins or anti-proliferative agents are coupled to the ligands, these modified ligands can be used to reduce an immune response, for example in autoimmune disease or in transplant patients to avoid rejection. These modified ligands could also be used to treat malignancies, which include cells or tumors that express the Bp50 antigen, whether or not the malignancy is in the original B cell.

Både liganderna enligt föreliggande uppfinning och/eller Bp5O som sådan kan användas in uitro. Dylika applikationer innefattar analyser in uitro, såsom immuna nalyser för att påvisa celler, som uttrycker Bp50-antigenet, och/eller för att påvisa eventuellt utsöndrat Bp50-antigen i kroppsvätskor. I detta fall skulle liga nden eller Bp5O kunna märkas med en radiomarkör, fluor, enzym, enzymsub- strat, fårgämne, etc. Vidare kan liganderna användas för att separera och/eller identifiera celler, som uttrycker Bp50-antigenet, i vilket fall liganden kan kopplas till en icke-mobil bära re eller till fluor, som kan användas i en FACS (fluorescens- aktiverad cellsorterare).Both the ligands of the present invention and / or Bp 50 as such can be used in vitro. Such applications include in vitro assays, such as immunoassays to detect cells that express the Bp50 antigen, and / or to detect any secreted Bp50 antigen in body fluids. In this case, the ligand or Bp 50 could be labeled with a radiolabel, or uor, enzyme, enzyme substrate, dye, etc. Furthermore, the ligands could be used to separate and / or identify cells expressing the Bp 50 antigen, in which case the ligand may connected to a non-mobile carrier or to fluorine, which can be used in a FACS (fluorescence-activated cell sorter).

De olika applikationerna och användningama av liganderna och Bp5O enligt föreliggande uppfinning diskuteras närmare nedan. 5.4.1. Bpäß-recegtor och :invändningar av ligander såsom anti-B 250 för att öka B-cellgroliferation Tidigare undersökningar har visat att de faktorer som är involverade vid índuktionen av B-celler från G0- till Gl-fasen av cellcykeln skiljer sig från de faktorer som krävs för inträde i S-fasen. Denna modell baserar sigi huvudsak på undersökningar, som..visar att sådana medel som låga doser av anti-Ig-B-cellakti- veringsfaktorer eller anti-Bp35 separat har ringa eller ingen verkan på B- cellproliferation. Ändock kan samma medel driva B-cellerna till ett stadium i cellaktiveringen där de är känsliga för tillväxtfaktorer. I motsats härtill har sådana tillväxtfaktorer som BCGF eller IL-2 enbart icke någon effekt på vilande B-celler men ökar tillväxten av aktiverade B-celler.The various applications and uses of the ligands and Bp 50 of the present invention are discussed in more detail below. 5.4.1. Bpäs receptor and: objections of ligands such as anti-B 250 to increase B cell groliferation Previous studies have shown that the factors involved in the induction of B cells from the G0 to G1 phase of the cell cycle differ from the factors required for entry into the S-phase. This model is mainly based on studies which show that such agents as low doses of anti-Ig-B cell activating factors or anti-Bp35 alone have little or no effect on B cell proliferation. However, the same agent can drive the B cells to a stage of cell activation where they are sensitive to growth factors. In contrast, growth factors such as BCGF or IL-2 not only have no effect on dormant B cells but increase the growth of activated B cells.

Ehuru föreliggande uppfinning icke är begränsad till någon speciell teori 10 15 20 25 30 35 25 , 504 675 eller förklaring ger de häri framkomna resultaten ytterligare belägg för en modell med specifik reglering av B-cellaktiverings- och tillväxtsteg. Vi har här visat att aktiverings- och proliferationssignaler i human-B-celler kan överföras via specifika cellytestrukturer. Ehuru anti-Bp35-mAb aktiverade B-celler till att inträda i Gl-fasen av cellcykeln separat, inducerade den ringa eller ingen proliferation. Anti-Bp-SO-mAb hade motsatt verkan; den kunde ej aktivera B-celler men vid tillsats till och med så sent som 12-24 timmar efter aktivering kunde den inducera B-celltíllväxt. _ Bp50-molekylen skulle förmodligen normalt kunna utöva verkan som antingen en receptor för en ligand, såsom en löslig tillväxtfaktor, eller för en signal förmedlad genom cell-cell-kontakt (dvs. en ligand funnen på ytan av en annan cell). Tidigare undersökningar har identifierat flera T-cellhårrörande B- celltillväxtfaktorer, vilka i likhet med anti-Bp50 ökar B-cellproliferation. Både högmolekylära och lågmolekylära former av B-celltillväxtfaktorer har identifie- rats och olika typer har visat sig ha additiva effekter (Kehrl m. fl., 1984, Immu- nol. Rev. 18175-96; Kishimoto, 1985, Ann. Rev. Immunol. 3133-157; Swain m. fl., 1983, J. Exp. Med. 158:822-835; Howard m. fl., 1984, Immunol. Rev. 78:185-210; Ambrus m. fl., J. Clin. Invest. 75:732-739; Ambrus, 1985, J. Exp. Med. 16211319- 1335). Således kan Bp50 vara en receptor för en av dessa faktorer.Although the present invention is not limited to any particular theory or explanation, the results presented herein provide further evidence for a model with specific control of B cell activation and growth steps. We have shown here that activation and proliferation signals in human B cells can be transmitted via specific cell surface structures. Although anti-Bp35 mAb activated B cells to enter the G1 phase of the cell cycle separately, it induced little or no proliferation. Anti-Bp-SO-mAb had the opposite effect; it could not activate B cells but when added even as late as 12-24 hours after activation it could induce B cell growth. The Bp50 molecule could probably normally act as either a receptor for a ligand, such as a soluble growth factor, or for a signal mediated by cell-cell contact (ie, a ligand found on the surface of another cell). Previous studies have identified several T-cell hair-bearing B-cell growth factors which, like anti-Bp50, increase B-cell proliferation. Both high molecular weight and low molecular weight forms of B cell growth factors have been identified and different types have been shown to have additive effects (Kehrl et al., 1984, Immunol. Rev. 18175-96; Kishimoto, 1985, Ann. Rev. Immunol 3133-157; Swain et al., 1983, J. Exp. Med. 158: 822-835; Howard et al., 1984, Immunol. Rev. 78: 185-210; Ambrus et al., J Clin. Invest. 75: 732-739; Ambrus, 1985, J. Exp. Med. 16211319-1335). Thus, Bp50 may be a receptor for one of these factors.

Med undantag av lL-Z-receptorer och C3d-receptorerna har receptorer på B-celler för tillväxtsignaler ännu icke identifierats. mAb-Ab-1 reagerar med en B-cellmarkör, som endast uttrycks på aktiverade B-celler och blockerar BCGF- beroende proliferation och således skulle kunna känna igen BCGF-receptorn eller en besläktad struktur. Bp50 synes skilja sig från AB-1-markören eftersom AB-l- mAb ej blockerar bindningen av G28-5-anti-Bp50-antikroppen och i motsats till G28-5-mAb endast reagerar med aktiverade B-celler (Jung m. fl., 1984, J. Exp.With the exception of IL-Z receptors and C3d receptors, receptors on B cells for growth signals have not yet been identified. mAb-Ab-1 reacts with a B cell marker, which is expressed only on activated B cells and blocks BCGF-dependent proliferation and thus could recognize the BCGF receptor or a related structure. Bp50 appears to differ from the AB-1 marker because AB-1 mAb does not block the binding of the G28-5 anti-Bp50 antibody and, unlike G28-5 mAb, only reacts with activated B cells (Jung et al. ., 1984, J. Exp.

Med. 1601919-1924). Bp50 finns på alla B-celler, vilket baserat på absorptions- analys och direktbindníngsanalys icke synes vara fallet för BCGF-receptorer.With. 1601919-1924). Bp50 is found on all B cells, which based on absorption assay and direct binding assay does not appear to be the case for BCGF receptors.

Våra nuvarande data antyder att Bp50 och receptorn för lågmolekylär BCGF är olika strukturer. Under användning av ett kanin-heteroantiserum har tidigare Wang och medarbetare (Wang, 1979, J. Exp. Med. 149:1424-1433)beskrivit ett 54- kDa glykoprotein, gp54, som i likhet med Bp50 uttrycks på alla B-celler men på lägre nivåer på blod-B-celler än på tonsill-B-celler. Det är möjligt, men ej troligt, att kaninheteroantiserumet och anti-Bp50 känner igen samma eller besläktade strukturer: i motsats till anti-Bp50-mAb var kaninantiserumet mot gp54 enbart tillräckligt för att stimulera B-cellproliferation. 504 675 26 10 15 20 25 30 35 Anti-Bp35 kan enbart, i motsats till anti-Bp50, aktivera B-celler från G0 till G1 och kan således betecknas som en "aktiverings"-signal. Huruvida Bp35 utövar verkan endast vid tidig B-cellaktivering eller ej är ännu icke klarlagt, eftersom anti-Bp35-antikroppar kan stimulera vissa B-celler till delning (Clark m. fl., 1985, Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766-1770). Likaledes kan Bp50 icke strikt utöva verkan endast som en "tillväxt"-signal: anti-Bp50-antikroppar tillsammans med aktiveringssignaler (anti-Bp35 eller anti-u) icke endast ökar proliferationen utan ökar även det totala antalet B-celler som inträder i G1 (Tabell 2). Med andra ord verkar anti-Bp50 som samstimulerande medel för att befrämja progressionen av både aktiveringsiGo till G1)- och ti1lväxt(G till S)- faserna av cellcykeln. Den BCGF som användes vid dessa undersökningar hade även liknande aktivitet (Fig. -6C). Således synes anti-Bp35 och anti-Bp50 (eller BCGF) vara synnerligen analoga med de "kompetens"- och "progessions"-faktorer som har beskrivits vid undersökningar av fibroblasttillväxtreglering. Hur B-celler svarar på anti-Bp35 eller anti-Bp50 kan uppenbarligen bero på deras tillstånd av differentering eller aktivering, Här har vi visat att två mAb, anti-Bp35 (en "kompetens"-signal) och anti- Bp50 (en "progressions"-signal) tillsammans kan inducera väsentlig proliferation av högrenade B-celler i frånvaro av antigen eller andra kända faktorer. De naturliga liganderna för dessa strukturer är ännu icke kända. Eftersom emeller- tid mAb för lämpliga epitoper kan härma både lösliga faktorer och signaler förmedlade genom cell-cell-växelverkningar, kan det vara möjligt att använda lämpliga kombinationer av mAb för att styra och reglera human-B-cellprolifera- tion eller -differentiering Detta i sin tur kommer att medverka till att anvisa strategier in. uiuo för kontroll av humansjukdomar såsom maligna B-celltillstånd, i mmunbristsjukdomar och vissa autoimmunsjukdomar.Our current data suggest that Bp50 and the receptor for low molecular weight BCGF are different structures. Using a rabbit heteroantiserum, previous Wang et al. (Wang, 1979, J. Exp. Med. 149: 1424-1433) have described a 54-kDa glycoprotein, gp54, which, like Bp50, is expressed on all B cells but at lower levels in blood B cells than in tonsil B cells. It is possible, but not likely, that the rabbit heteroantiserum and anti-Bp50 recognize the same or related structures: in contrast to anti-Bp50 mAb, the rabbit antiserum to gp54 alone was sufficient to stimulate B cell proliferation. 504 675 26 10 15 20 25 30 35 Anti-Bp35 can only, in contrast to anti-Bp50, activate B cells from G0 to G1 and can thus be referred to as an "activation" signal. Whether or not Bp35 acts only upon early B cell activation is not yet clear, as anti-Bp35 antibodies can stimulate certain B cells to divide (Clark et al., 1985; Proc. Nat. Acad. Sci. USA 8221766 -1770). Similarly, Bp50 cannot strictly exert action only as a "growth" signal: anti-Bp50 antibodies together with activation signals (anti-Bp35 or anti-u) not only increase proliferation but also increase the total number of B cells entering G1 (Table 2). In other words, anti-Bp50 acts as a stimulant to promote the progression of both the activating IgO to G1 and growth (G to S) phases of the cell cycle. The BCGF used in these studies also had similar activity (Fig. -6C). Thus, anti-Bp35 and anti-Bp50 (or BCGF) appear to be highly analogous to the "competence" and "progression" factors described in fibroblast growth regulation studies. How B cells respond to anti-Bp35 or anti-Bp50 may obviously be due to their state of differentiation or activation. Here we have shown that two mAbs, anti-Bp35 (a "competence" signal) and anti-Bp50 (a " progression "signal) together can induce significant proliferation of highly purified B cells in the absence of antigen or other known factors. The natural ligands for these structures are not yet known. However, since mAbs for appropriate epitopes can mimic both soluble factors and signals mediated by cell-cell interactions, it may be possible to use appropriate combinations of mAbs to control and regulate human B-cell proliferation or differentiation. in turn will help to guide strategies in. uiuo for the control of human diseases such as malignant B-cell conditions, in immunodeficiency diseases and certain autoimmune diseases.

Den nya monoklonala antikroppen, G28-5, som reagerar med en enkelked- jig polypeptid om cirka 50 Kd uttryckt på ytan av human-B-celler, är endast en speciell utföringsform av liganderna enligt föreliggande uppfinning, vilka kan öka proliferationen av aktiverade B-celler. Eftersom human-B-cellproliferatíon likaledes kan ökas med T-cellhärrörande B-celltillvâxtfaktorer innefattande låg- och högmolekylär BCGF, har vi jämfört aktiviteten hos anti-Bp50-G28-5 med aktiviteten hos ett BCGF-preparat innehållande i huvudsak lågmolekylär BCGF.The novel monoclonal antibody, G28-5, which reacts with a single chain polypeptide of about 50 Kd expressed on the surface of human B cells, is only a particular embodiment of the ligands of the present invention, which can increase the proliferation of activated B cells. cells. Since human B cell proliferation can also be increased with T cell-derived B cell growth factors including low and high molecular weight BCGF, we have compared the activity of anti-Bp50-G28-5 with the activity of a BCGF preparation containing mainly low molecular weight BCGF.

Anti-Bp50-G28-5 och BCGF (låg) var mycket lika genom att de utövade samstimu- lerande verkan med samma aktiveringsmedel (anti-lg, anti-Bp35 och TPA) men ej utövade samstimulerande verkan med varandra eller med IL-l eller Ilf2. 5 10 15 20 25 30 35 27 _ 504 675 Vidare var aktiviteten hos anti-Bp50-G28-5 ej beroende av dess Fc-domän eftersom Ffabïz-fragment av G28-5 var funktionellt aktiva. Detta antyder att löslig anti-Bp50, i likhet med löslig BCGF, ej kräver Fc-receptorbärande till- kommande celler för att utöva verkan. Vidare är både anti-Bp5O och BCGF effektiva endast i närvaro av ett aktiveringsstimulerande medel. Med andra ord är anti-Bp5O och BCGF icke "kompetens"-faktorer utan befrämjar istället "progressionen" av B~celler genom cellcykeln.Anti-Bp50-G28-5 and BCGF (low) were very similar in that they exerted stimulants with the same activating agent (anti-Ig, anti-Bp35 and TPA) but did not exert stimulants with each other or with IL-1 or Ilf2. Furthermore, the activity of anti-Bp50-G28-5 was not dependent on its Fc domain because Ffabiz fragments of G28-5 were functionally active. This suggests that soluble anti-Bp50, like soluble BCGF, does not require Fc receptor-bearing additional cells to exert action. Furthermore, both anti-Bp5O and BCGF are effective only in the presence of an activating stimulant. In other words, anti-Bp5O and BCGF are not "competence" factors but instead promote the "progression" of B cells through the cell cycle.

Ehuru det är möjligt att Bp5O kan utöva verkan som receptor för en sådan ligand som en B-celltillväxtfaktor, antyder flera resultat att Bp5O ej är receptorn åtminstone för den BCGF (låg) som användes vid denna undersökning: den uttrycks på blod-B-celler medan BCGF(låg)-receptorer uppenbarligen icke gör så.Although it is possible that Bp5O may act as a receptor for such a ligand as a B cell growth factor, several results suggest that Bp5O is not the receptor at least for the BCGF (low) used in this study: it is expressed on blood B cells while BCGF (low) receptors obviously do not.

Kandiderande strukturer för BCGF(låg)-receptorn uttrycks, i motsats till Bp50, även endast på aktiverade B-celler. Vidare skiljer sig både normala och maligna B-cellpopulationer åt vad gäller deras svar på anti-Bp5O kontra BCGF (låg) (Tabell 5 och Fig. 10). Så exempelvis förökar sig vissa B-lymfom som svar på BCGF (låg) men ej som svar på anti-Bp50. Slutligen inducerade vid ett antal försök optimala koncentrationer av anti-Bp5O och BCGF tillsammans mera proliferation än endera av dessa separat. Anti-Bp5O immiterar aktiviteten hos annan BCGF, såsom BCGF (hög), som utövar samstimulerande verkan med anti- IgM (Ambrus m. fl., 1985, J. Exp. Med. 162:1319; Ambrus m. fl., 1985, J. Clin.Candidate structures for the BCGF (low) receptor, in contrast to Bp50, are also expressed only on activated B cells. Furthermore, both normal and malignant B-cell populations differ in their response to anti-Bp5O versus BCGF (low) (Table 5 and Fig. 10). For example, some B lymphomas multiply in response to BCGF (low) but not in response to anti-Bp50. Finally, in a number of experiments, optimal concentrations of anti-Bp5O and BCGF together induced more proliferation than either of these separately. Anti-Bp5O mimics the activity of another BCGF, such as BCGF (high), which exerts a stimulating effect on anti-IgM (Ambrus et al., 1985, J. Exp. Med. 162: 1319; Ambrus et al., 1985, J. Clin.

Invest. 75:7 32). Detta antyder att Bp5O skulle kunna utöva verkan som receptor för BCGF (hög).Invest. 75: 7 32). This suggests that Bp5O could act as a receptor for BCGF (high).

Ehuru Bp5O kan vara receptor för en löslig ligand kan alternativt Bp5O utöva verkan som receptor för en cell-cell-medierad signal, som reglerar BCGF- receptornivåer och/eller autokrin produktion. Företräde för differentieringsanti- gener, som tjänar som förstärkare av en autokrin-receptor-väg, kommer från undersökningar med T-celler. MAb mot det vanliga leukocytantigenet Lp22O ökar proliferation genom att höja IL-Z-receptorexpression på aktiverade T-celler (Ledbetter, m.fl., 1985, J. Immunol. 135:1819). En analog mekanisk kan äga rum med anti-Bp5O och expression av vissa BCGF-receptorer. Bp5O och BCGF (låg) år uppenbarligen under någon koordinatkontroll eftersom BCGF i likhet med IL-l- och IL-Z-receptorer ökar expressionen av Bp5O på vissa leukemiska celler. Bp50- molekylen uppvisar även likheter med Tp44-molekylen, som utövar verkan på IL- Z-produktion. Vi och andra har visat att 9zß-anti-Tp44-antikroppen ökar prolifera- tionen av T-celler aktiverade av anti-CD3 eller TPA (Ledbetter, mfl., 1985, J.Although Bp5O may be a receptor for a soluble ligand, alternatively Bp5O may act as a receptor for a cell-cell-mediated signal, which regulates BCGF receptor levels and / or autocrine production. Preference for differentiation antigens, which serve as enhancers of an autocrine receptor pathway, comes from T cell studies. MAb against the common leukocyte antigen Lp22O increases proliferation by increasing IL-Z receptor expression on activated T cells (Ledbetter, et al., 1985, J. Immunol. 135: 1819). An analogous mechanical can take place with anti-Bp5O and expression of certain BCGF receptors. Bp5O and BCGF (low) are obviously under some coordinate control because BCGF, like IL-1 and IL-Z receptors, increases the expression of Bp5O on certain leukemic cells. The Bp50 molecule also shows similarities to the Tp44 molecule, which has an effect on IL-Z production. We and others have shown that the 9zß anti-Tp44 antibody increases the proliferation of T cells activated by anti-CD3 or TPA (Ledbetter, et al., 1985, J.

Immunl. 1352331; Hara, mfl., 1985, J. Exp. Med. 161:1513). Likaledes ökar anti- 504 675 28 10 15 20 25 30 Bp5O prolifera tionen av B-celler aktiverade av anti-Bp35 eller TPA. Tp44-signalen utövar verkan genom att stimulera IL-Z-produktion i stället för att stimulera T- cell-tillväxt. Bp50-signalen skulle förmodligen kunna utöva verkan på ett analogt sätt genom att stimulera autokrin B-cellproduktion (Gordon, m.fl., 1984, Nature, rang. 3101145). 5.4.2. Modifierade liganden' använda för immunsuggression eller behand- ling av maligna tillstånd Enligt denna utföringsform kan liganden enligt föreliggande uppfinning modifieras genom tillkoppling av ett antiproliferatívt medel så att den resulte- rande molekylen kan användas för att döda celler som uttrycker Bp50-antigenet.Immunl. 1352331; Hara, et al., 1985, J. Exp. With. 161: 1513). Likewise, the anti-504 675 28 10 15 20 25 30 30 Bp 50 proliferates the B cells activated by anti-Bp35 or TPA. The Tp44 signal exerts action by stimulating IL-Z production instead of stimulating T cell growth. The Bp50 signal could probably exert action in an analogous manner by stimulating autocrine B cell production (Gordon, et al., 1984, Nature, rank 3101145). 5.4.2. Modified ligands used for immunosugression or treatment of malignancies In this embodiment, the ligand of the present invention can be modified by coupling an antiproliferative agent so that the resulting molecule can be used to kill cells expressing the Bp50 antigen.

Dylika modifierade ligander .kan användas vid behandling av autoimmunsjuk- domar i syfte att undertrycka proliferatiönen av B-celler och därigenom under- trycka autoimmunsvaret. Dessa modifierade ligander kan även användas för ímmunsuppression av en transplantatpatient för att förhindra bortstötning av ett transplantat. Följaktligen kan cytotoxiska medel, som används för suppression av immunsvar, kopplas till liganderna enligt uppfinningen. Vid användning av ligander, som ökar proliferationen av B-celler, bör en ökad effekt erhållas eftersom läkemedlet riktas mot prolifererande B-celler.Such modified ligands can be used in the treatment of autoimmune diseases in order to suppress the proliferation of B cells and thereby suppress the autoimmune response. These modified ligands can also be used for immunosuppression of a transplant patient to prevent rejection of a transplant. Accordingly, cytotoxic agents used to suppress immune responses can be coupled to the ligands of the invention. When using ligands, which increase the proliferation of B cells, an increased effect should be obtained as the drug is directed against proliferating B cells.

Enligt en annan atföringsform kan liganderna enligt föreliggande uppfin- ning, vilka modifieras genom tillkoppling av ett antiproliferativt medel, användas för att behandla maligna tillstånd där tumörer eller celler uttrycker Bp50- antigenet. Kopplingen av dessa kemoterapeutiska medel till liganderna enligt uppfinningen bör resultera i en större specificitet hos läkemedlet med avseende på de maligna cellerna. Vidare bör en speciell fördel uppnås vid behandling av ett malignt B-cell-tillstånd med en ligand, som är kopplad till ett cytotoxin, som är mera effektivt när det gäller att döda prolifererande celler än icke-prolifere- rande celler; behandling med en dylik ligand bör resultera i en potentiering av cytotoxinets verkan.According to another mode of administration, the ligands of the present invention, which are modified by coupling of an antiproliferative agent, can be used to treat malignant conditions in which tumors or cells express the Bp50 antigen. The coupling of these chemotherapeutic agents to the ligands of the invention should result in a greater specificity of the drug with respect to the malignant cells. Furthermore, a particular advantage should be obtained in treating a malignant B-cell condition with a ligand which is linked to a cytotoxin which is more effective in killing proliferating cells than non-proliferating cells; treatment with such a ligand should result in a potentiation of the cytotoxin's action.

Följaktligen innefattar de kemoterapeutiska medel eller antiproliferativa medel som kan kopplas till liganderna enligt föreliggande uppfinning de medel som anges i Tabell 6 nedan, som härrör från Goodnab och Gilman, The Pharmaco- logícal Basis of Therapeiitics, 6:e upplagan, MacMillan Publishing Co., Inc, New York, sid. 1249-1313, 1980, som införlivas med denna beskrivning genom hänvisning därtill. 10 15 20 25 30 Tabell 6 29 504 675 Kemoterapeutiska medel som kan kopplas till anti-BQSO-ligander Klass Alkyleringsmedel Antimetaboliter Naturprodukter Olika medel TYP Kvä vesenap Etylenimin-derivat Alkylsulfonater Nitrosokarbamíder Triazener Folsyra-analoger "' Pyrimidin-analoger Purin-analoger Vinka-alkaloider Antibiotika Enzyrner Platinakoordinerade komplex Substituerad karbamid Metylhydrazin-derivat Medel Mek] oretamin Cyklofosfamid Melfalan Uracil/senap Klorambucil Tiotepa Busulfan Karmustin Lomustin Semustin Streptozocin Dakarbazin Metotrexat Fluoruracil Cytarabin Azaribin Merkaptopurin Tioguanin Vinblastin Vinkristin Daktinomycin Daunorubicin Doxorubicin Bleomycin Mitramycin Mitomycin L-asparaginas Cisplatin Hydroxiurea Prokarbazin 10 15 20 25 30 5 0 4 6 7 5 30 i Adrenokortikala Mitotan suppressionsmedel Hormoner och Adrenokortiko- Prednison antagonister steroider Progestiner Hydroxiprogesteronkaproat Medroprogesteronacetat Megestrolacetat Östrogener Dietylstilbestrol Etinylestradiol Antiöstrogen Tamoxifen Androgener Testosteronpropionat Fluoxmesteron Radioaktiva isotoper Fosfor \ Natriumfosfat 32P Jod Natrimmodid 1311 Vilken som helst känd metod inom tekniken kan användas för att koppla liganden till det kemoterapeutiska eller antiproliferativa medlet. Exempel på dylika metoder har tidigare uppräknats (se avsnitt 5 ovan). 5.4.3. Andra :invändningar av ligagder och BQO Förutom de terapeutiska applikationerna har liganderna och Bp5O som sådant andra tillämpningar vid diagnostiska analyser, separationsschema, etc. både in. uitro och in uivo.Accordingly, the chemotherapeutic agents or antiproliferative agents that can be coupled to the ligands of the present invention include those listed in Table 6 below, derived from Goodnab and Gilman, The Pharmacological Basis of Therapeutics, 6th Edition, MacMillan Publishing Co., Inc., New York, p. 1249-1313, 1980, which is incorporated herein by reference. 10 15 20 25 30 Table 6 29 504 675 Chemotherapeutic agents that can be linked to anti-BQSO ligands Class Alkylating agents Antimetabolites Natural products Various agents TYPE Nitrogen monoxide Ethyleneimine derivatives Alkylsulfonates Nitrosocarbamides Triazenes Folic acid analogues "'Purimine alkaloids Antibiotics Enzyrner Platinum coordination complexes Substituted urea Methyl hydrazine derivatives average Mek] oretamin Cyclophosphamide Melphalan Uracil / mustard Chlorambucil Thiotepa Busulfan Carmustine Lomustine Semustine Streptozocin Dacarbazine Methotrexate Fluorouracil Cytarabine azaribine Mercaptopurine Thioguanine Vinblastine Vincristine Dactinomycin Daunorubicin Doxorubicin Bleomycin Mithramycin Mitomycin L-asparaginase cisplatin Hydroxyurea Procarbazine 10 15 20 25 30 5 0 4 6 7 5 30 i Adrenocortical Mitotane Suppression Agents Hormones and Adrenocortico- Prednisone antagonists steroids Progestins Hydroxyprogesterone caproate Medroprogesterone acetate Megestrol acetate Estrogens Diethylstilbestrol Ethinyl ester adiol Antiestrogen Tamoxifen Androgens Testosterone propionate Fluoxmesterone Radioactive isotopes Phosphorus \ Sodium phosphate 32P Iodine Sodium modidide 1311 Any method known in the art can be used to couple the ligand to the chemotherapeutic or antiproliferative agent. Examples of such methods have previously been listed (see section 5 above). 5.4.3. Other: objections of ligands and BQO In addition to the therapeutic applications, the ligands and Bp5O as such have other applications in diagnostic assays, separation scheme, etc. both in. uitro och in uivo.

Bp50-receptorn kan användas fór att framställa och/eller utforma ligan- derna enligt uppfinningen. Bp5O kan även användas med liganderna enligt uppfinningen- vid analysmetoder in vitro, som kräver en standard för att kvanti- fiera den mängd Bp5O som påvisas i ett prov. Slutligen kan Bp5O som sådant vara användbart som löslig faktor, som medierar immunitet, exempelvis en lymfokin. _ Förutom för terapeutisk behandling och diagnostiska analyser skulle liga nderna enligt föreliggande uppfinning kunna användas fór att identifiera eller separera celler, som uttrycker Bp50-antigenet. Om en lämplig radiomarkör eller radioopak förening kopplas till liganden skulle vidare liganden kunna användas fór bildåtergivning in vivo av tumörer, som uttrycker BpÖO-antigenet. Andra användningsområden år uppenbara för fackmannen med ledning av beskriv- 10 M 504 675 ningen ovan. 6. Deposition av cell-linjer Följande hybridom har deponerats hos American Type Culture Collection, Rockville, MD och har fórlänats nedan angivna depositionsnummer: Hybridom ATCC-depositionsnummer G28-5 HB91 10 Föreliggande uppfinning är icke begränsad till omfånget av det deponerade hybridomet eftersom den deponerade utfóringsfonnen är avsedd som en enstaka illustration av en aspekt av uppfinningen och vilka som helst cell-linjer som är funktionellt ekvivalenta faller inom ramen for denna uppfinning. I själva verket är talrika modifikationer av uppfinningen, förutom de som har beskrivits och visats ovan, uppenbara for fackmannen med ledning av föregående beskrivning och bifogade ritningar. Dylika modifikationer år avsedda att falla inom ramen får de bifogade patentkraven.The Bp50 receptor can be used to prepare and / or design the ligands of the invention. Bp5O can also be used with the ligands of the invention - in vitro assay methods, which require a standard to quantify the amount of Bp5O detected in a sample. Finally, Bp5O as such may be useful as a soluble factor, which mediates immunity, for example a lymphokine. In addition to therapeutic treatment and diagnostic assays, the ligands of the present invention could be used to identify or separate cells that express the Bp50 antigen. Furthermore, if a suitable radiolabel or radiopaque compound is attached to the ligand, the ligand could be used for in vivo imaging of tumors expressing the BpÖO antigen. Other uses will be apparent to those skilled in the art in light of the above description. 6. Deposition of Cell Lines The following hybridomas have been deposited with the American Type Culture Collection, Rockville, MD and have been granted the following deposit numbers: Hybridoma ATCC Deposit No. G28-5 HB91 The present invention is not limited to the scope of the deposited hybridoma because the deposited the embodiment is intended as a single illustration of an aspect of the invention and any cell lines that are functionally equivalent fall within the scope of this invention. In fact, numerous modifications of the invention, in addition to those described and shown above, will be apparent to those skilled in the art from the foregoing description and accompanying drawings. Such modifications are intended to fall within the scope of the appended claims.

Claims (3)

'so4 675 32 10 15 PATENTKRAV'so4 675 32 10 15 PATENT REQUIREMENTS 1. Väsentli gen ren ligand, kännetecknad därav, att den (a) binder till Bp50, ett 50 kil odalton B-cell-ytantigen, och definieras av den monoklonala antikroppen G28-5; (b) vid bindning till en aktiverad B-cell stimulerar denna att genomlöpa cellcykeln så att proliferationen av B-cellen ökas; och (c) vid bindning till vilande B-celler, i frånvaro av andra faktorer, ej stimulerar proliferation, varvid liganden utgörs av en monoklonal antikroppmolekyl eller ett Fv-, Fab-, F(ab')2- eller Fab'- fragment av den monoklonala antikropprnolekylen innehållande det antigen- kombinerande ställe som binder till Bp50-receptorn, framställd medelst en hybridomcell-linje, som har deponerats hos ATCC under depositionsnumret HB9110.Essentially pure ligand, characterized in that it (a) binds to Bp50, a 50 kilogram odalton B-cell surface antigen, and is defined by the monoclonal antibody G28-5; (b) upon binding to an activated B cell, stimulates it to undergo the cell cycle so as to increase the proliferation of the B cell; and (c) upon binding to dormant B cells, in the absence of other factors, does not stimulate proliferation, the ligand being a monoclonal antibody molecule or an Fv, Fab, F (ab ') 2 or Fab' fragment of the monoclonal antibody molecule containing the antigen combining site that binds to the Bp50 receptor, prepared by a hybridoma cell line, which has been deposited with the ATCC under the deposit number HB9110. 2. Li ganden enligt krav 1, kânnetecknad därav, att den dessutom innefattar en förening, kopplad till liganden.The ligand of claim 1, characterized in that it further comprises a compound linked to the ligand. 3. Liganden enligt krav 2, kânnetecknad därav, att den till liganden kopplade föreningen är ett antiproliferativt medel, ett alkyleringsmedel, en antimetabolit, en antibiotikum, en vinka-alkaloid, ett enzym, ett platina-koordi- nerat komplex, en radioisotop eller en fluorescerande förening.The ligand of claim 2, characterized in that the compound coupled to the ligand is an antiproliferative agent, an alkylating agent, an antimetabolite, an antibiotic, a vinca alkaloid, an enzyme, a platinum-coordinated complex, a radioisotope or a fluorescent compound.
SE8702463A 1986-06-13 1987-06-12 Ligands to Increase B-Cell Proliferation SE504675C2 (en)

Applications Claiming Priority (1)

Application Number Priority Date Filing Date Title
US87388486A 1986-06-13 1986-06-13

Publications (3)

Publication Number Publication Date
SE8702463D0 SE8702463D0 (en) 1987-06-12
SE8702463L SE8702463L (en) 1987-12-14
SE504675C2 true SE504675C2 (en) 1997-04-07

Family

ID=25362524

Family Applications (1)

Application Number Title Priority Date Filing Date
SE8702463A SE504675C2 (en) 1986-06-13 1987-06-12 Ligands to Increase B-Cell Proliferation

Country Status (22)

Country Link
JP (1) JPH0762040B2 (en)
KR (1) KR910004100B1 (en)
AT (1) AT398437B (en)
AU (1) AU617087B2 (en)
BE (1) BE1000587A4 (en)
CA (1) CA1338781C (en)
CH (1) CH676600A5 (en)
CY (1) CY1681A (en)
DE (1) DE3719398C2 (en)
DK (1) DK173940B1 (en)
FR (1) FR2607136B1 (en)
GB (1) GB2191494B (en)
GR (1) GR870930B (en)
HK (1) HK10293A (en)
IE (1) IE60486B1 (en)
IL (1) IL82841A (en)
IT (1) IT1208649B (en)
LU (1) LU86919A1 (en)
NL (1) NL195022C (en)
PT (1) PT85073B (en)
SE (1) SE504675C2 (en)
SG (1) SG118992G (en)

Families Citing this family (3)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
US5506126A (en) * 1988-02-25 1996-04-09 The General Hospital Corporation Rapid immunoselection cloning method
US5397703A (en) 1992-07-09 1995-03-14 Cetus Oncology Corporation Method for generation of antibodies to cell surface molecules
CO4600681A1 (en) 1996-02-24 1998-05-08 Boehringer Ingelheim Pharma PHARMACEUTICAL COMPOSITION FOR IMMUNITY MODULATION

Family Cites Families (4)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
US4443427A (en) * 1982-06-21 1984-04-17 Sidney Farber Cancer Institute, Inc. Monoclonal antibody
EP0117705A3 (en) * 1983-02-24 1985-09-25 The Regents Of The University Of California Monoclonal antibody specific for monocytes and blast cells
FR2547731A1 (en) * 1983-06-27 1984-12-28 Centre Nat Rech Scient ANTITUMOR IMMUNOTOXIN, PHARMACEUTICAL PREPARATIONS CONTAINING IT AND ITS USE IN VITRO
US4585742A (en) * 1983-12-14 1986-04-29 Dana-Farber Cancer Institute, Inc. Monoclonal antibody with specificity to human small cell carcinoma and use thereof

Also Published As

Publication number Publication date
IL82841A0 (en) 1987-12-20
SE8702463D0 (en) 1987-06-12
AU617087B2 (en) 1991-11-21
GB8713650D0 (en) 1987-07-15
NL8701371A (en) 1988-01-04
SG118992G (en) 1993-01-29
GR870930B (en) 1987-12-16
IE871563L (en) 1987-12-13
IE60486B1 (en) 1994-07-27
IL82841A (en) 1992-11-15
GB2191494A (en) 1987-12-16
CH676600A5 (en) 1991-02-15
DE3719398A1 (en) 1988-01-28
PT85073B (en) 1990-07-31
GB2191494B (en) 1990-08-22
FR2607136A1 (en) 1988-05-27
SE8702463L (en) 1987-12-14
KR910004100B1 (en) 1991-06-22
JPS6480299A (en) 1989-03-27
DK173940B1 (en) 2002-03-04
ATA151387A (en) 1994-04-15
HK10293A (en) 1993-02-19
JPH0762040B2 (en) 1995-07-05
DK302287A (en) 1987-12-14
NL195022C (en) 2003-06-18
CY1681A (en) 1993-10-10
DK302287D0 (en) 1987-06-12
AT398437B (en) 1994-12-27
PT85073A (en) 1987-07-01
AU7421487A (en) 1987-12-17
IT1208649B (en) 1989-07-10
IT8720899A0 (en) 1987-06-12
BE1000587A4 (en) 1989-02-14
LU86919A1 (en) 1989-03-08
KR880000582A (en) 1988-03-28
FR2607136B1 (en) 1989-09-15
DE3719398C2 (en) 1996-03-28
CA1338781C (en) 1996-12-10

Similar Documents

Publication Publication Date Title
US5182368A (en) Ligands and methods for augmenting B-cell proliferation
US5786456A (en) Bp 50-specific antibodies and fragments thereof
Amlot et al. Prolonged action of a chimeric interleukin-2 receptor (CD25) monoclonal antibody used in cadaveric renal transplantation
Ledbetter et al. Antibodies to common leukocyte antigen p220 influence human T cell proliferation by modifying IL 2 receptor expression.
Clark et al. Activation of human B cells mediated through two distinct cell surface differentiation antigens, Bp35 and Bp50.
Kirkman et al. A randomized prospective trial of anti-Tac monoclonal antibody in human renal transplantation
Carrera et al. Triggering of co-mitogenic signals in T cell proliferation by anti-LFA-1 (CD18, CD11a), LFA-3, and CD7 monoclonal antibodies.
Ledbetter et al. Antibodies to Tp67 and Tp44 augment and sustain proliferative responses of activated T cells.
Fleischer A novel pathway of human T cell activation via a 103 kD T cell activation antigen.
ES2249759T3 (en) SPECIFIC MONOCLONAL AND FV ANTIBODIES FOR CD2 ANTIGEN.
Knox et al. Observations on the effect of chimeric anti-CD4 monoclonal antibody in patients with mycosis fungoides
Spertini et al. Induction of human T cell proliferation by a monoclonal antibody to CD5.
Clark et al. Activation of human B cell proliferation through surface Bp35 (CD20) polypeptides or immunoglobulin receptors.
Rigby et al. Comparison of the effects of 1, 25‐dihydroxyvitamin D3 on T lymphocyte subpopulations
US5853721A (en) Antibody to interleukin-12 receptor
GRATAMA et al. Treatment of acute graft-versus-host disease with monoclonal antibody OKT3
Klingbeil et al. Pharmacology and safety assessment of humanized monoclonal antibodies for therapeutic use
SE504675C2 (en) Ligands to Increase B-Cell Proliferation
Uckun et al. Leukemic B-cell precursors constitutively express functional receptors for human interleukin-1
Jungi et al. Serum factors, cell membrane CD14, and beta2 integrins are not required for activation of bovine macrophages by lipopolysaccharide
WEIR et al. Evidence that the antiproliferative effect of verapamil on afferent and efferent immune responses is independent of calcium channel inhibition
Kummer et al. In vivo immunosuppression by pan-T cell antibodies relates to their isotype and to their C1q uptake.
AT400956B (en) Method for obtaining a ligand and method for suppressing the proliferation of BP50-expressing cells
Blazar et al. Effect of recombinant human macrophage colony-stimulating factor in irradiated murine recipients of T-cell-depleted allogeneic or non-depleted syngeneic bone marrow transplants
WO2024081806A2 (en) Heterogeneity of human cd79 and synergistic enhancement of antitumor activity by co-targeting of cd79b and cd79a in the therapy of b cell tumors

Legal Events

Date Code Title Description
NUG Patent has lapsed