SE500819C2 - Sätt att upprätta en förbindelse i ett telekommunikationsnät - Google Patents

Description

10 15 20 25 35 500 819 2 Med telekommunikationsnät avses vanliga telefonnätet, telexnätet, kretskopplade datanät, bildinformationsöverförande nät, privata telekommunikationsnät, radionät, satellitkommunikationsnät och allmänt bärare av kommunikationstjänsterna såsom t.ex. analog överföring, digital överföring, synkron-, multiplex eller asynkron multiplex överföring, ATM etc. Den gjorda uppräkningen är enbart exemplifierande och avser inte att begränsa upp- finningen.

Med funktionalitet avses förmågan att kunna utföra något i ett telekommunikationsnät. Exempel på funktionalitet är aktiviteter och tjänster som kan utföras i telekommunikationsnät. Exempel på funktionaliteter är förfrågan att uppställa förbindelseväg mellan två parter, sifferanalys, taxering. Funktionaliteten kan, men behöver ej, innebära att dedicerad utrustning måste finnas tillgänglig för funktionalitetens utförande. Är funktionaliteten t.ex. mottagning av toner och analysering av toner måste en tonmottagare finnas tillgänglig. Andra exempel pà funktionalite- ter är talbesked, konferenssamtal. Ännu andra exempel på funktionalitet är de röststyrda nummeröversättningstjänsten, funktionaliteter som beskrivs i nämnda fem svenska patentansök- ningar, nämligen kommunikation i form av ett möte, personsökning, sätt att etablera samarbete med en funktionalitet, mötande förbindelseetablering samt kommunikation via mellanhand. Ännu ett exempel på funktionalitet är förmågan att kunna välja bland flera alternativ.

Med förbindelse avses kretskopplad förbindelse eller'paketkopplad förbindelse. Att etablera en förbindelse avser*i det kretskoppla- de fallet att en kretskopplad förbindelse uppställs mellan två hårdvaru-ändutrustningar och i det paketkopplade fallet att en paketkopplad förbindelse skapar relationer'mellan logiska kanaler på fysiska länkar som förbinder noder med varandra. Med uttrycket originera resp. terminera en förbindelse avses i det kretskoppla- de fallet att ansluta originerande resp. terminerande utrustning till en kretskopplad förbindelse och i det paketkopplade fallet att skapa en session mellan applikationer i originerande resp. terminerande nod. 10 15 20 25 30 35 500 819 3 Med användare avses i det följande en mänsklig användare eller en datorbaserad applikation, som utnyttjar kommunikationstjänster.

Applikationen kan vara realiserad i form av hårdvara, mjukvara och kombinationer därav. En synonym till användare är ordet part.

Med terminal avses utrustning som är ansluten till ett tele- kommunikationsnät och som gör nätets telekommunikationstjänster tillgängliga för en användare.

Med ggr; avses antingen en accessport eller en transitport. En accessport är en plats där en dedicerad terminal är ansluten till ett telekommunikationsnät. En accessport är förknippad med en destinationsadress, som gàr till en slutanvändare. I det vanliga telefonnätet finns accessporten i en telefonstation. I ISDN-nätet och i mobiltelefonnätet finns accessporten i en terminal. En transitport är en port i en förbindelse mellan noder. En transitport är inte förknippad med någon enskild destinationsad- ress utan utnyttjas för etablering av valfri förbindelse mot en slutdestination. Slutdestinationen anges av destinationsadressen.

En transitport kan vidarebefordra anrop mot en annan nod eller kan mottaga anrop från en annan nod.

Ett anrop har som slutdestination en terminal vilken identi- fieras av en destinationsidentitet. Terminalen kan finnas i samma nod som en transitport eller i någon annan nod dit anropet skall vidarekopplas.

Ett grundläggande särdrag med dagens kommunikationstjänster är att när en part, nedan kallad A, önskar kommunicera med en annan part, nedan kallad B, då sänder A ett anrop till B, varvid en förbindelse etableras mellan A och B. Anropet och uppställning av förbindelseväg är ett kopplat förlopp. Med detta menas att den information som A använder vid anropet, vanligen en identifika- tion för B:s accesspunkt i telekommunikationsnätet, utlöser upp- ställning av förbindelseväg mellan parterna. Förbindelsen kan vara kretskopplad eller, vid icke kontinuerligt transmiss- ionssätt, en s.k. virtuell förbindelse, t.ex. paketkopplade nät, ATM-nät (gsynkron transfer mode) etc. Traditionellt etableras en 10 15 20 25 30 500 819 4 förbindelse genom uppställning av väg frán ett ursprung till en destination.Förbindelsevägengenomtelekommunikationsnätetstyrs av fasta s.k. routingtabeller som görs upp när nätet konfigureras eller omkonfigureras. Ibland alternativval baserade på lokal framkomlighetsinformation. kan routingtabellerna medge Nackdelarna med detta traditionella kommunikationssätt är många.

Ett första problem gäller hantering av kommunikationsnätets resurser. För det första är kommunikationsnätet i sig en resurs som med det traditionella sättet att utforma kommunikationstjän- ster utnyttjas oekonomiskt. Om t.ex. part A anropar part B, varvid en förbindelse uppställs genom nätet frán A till B, och part B inte accepterar anropet, då har nätresurser tagits i anspråk i onödan. Samma sak gäller om part B är upptagen. Fallet är så beroende pá att dagens nät till övervägande del utnyttjar kanalassocierad signalering. Detta innebär att en förbindelse uppkopplas för signalering. Samma förbindelse används sedan för tal. Med gemensam kanal-signalering, làngdistansnätet, sker signalförbindelsen med hjälp av datapaket den dyra delen av kommunikationen, som används främst i medan talförbindelsen, uppkopplas först vid B-svar. I lokala nät används knappast gemensam kanal-signalering. För det andra kräver en majoritet av alla etablerade förbindelser inte att part B omedelbart tar hand om den information som A vill överföra.

I de uppräknade fallen utnyttjas nätresurserna antingen i onödan eller utnyttjas de i realtid fastän ett senarelagt utnyttjande skulle vara möjligt.

Dagens telekommunikationstjänster medger inte heller att part A gör ett anrop till part B pà ett telekommunikationsnät och etablerar kommunikation med part B pá ett annat, från det första skilt, telekommunikationsnät. Om B har accesspunkter i flera telekommunikationsnät mäste A känna till samtliga dessa för att kunna utnyttja alternativa sätt att kommunicera med B. Svarar part B inte i det ena telekommunikationsnätet maste part A försöka att nä part B i ett annat kommunikationsnät. Pà detta sätt mäste part A pröva telekommunikationsnät efter telekommuni- kationsnät innan han slutligen när part B. Vidare måste part A 10 15 20 25 30 35 5 sno fm givetvis ha en förteckning över Bzs accessportar i de olika näten över vilka B förfogar.

Traditionellt uppställs en förbindelse mellan två parter på så sätt att den part som önskar kommunicera med den andra parten gör ett anrop och meddelar destinationsadress varefter uppställning av kopplingsväg till den anropade parten sker från nod till nod i ett telekommunikationsnät ända tills destinationsnoden nås. I destinationsnoden sker anslutning till den anropade parten. I konventionella telekommunikationsnät följer uppkopplingsvägen fasta, på förhand bestämda routingtabeller. Routingtabellerna ändras mycket sällan, vanligen endast i samband med att tele- kommunikationsnätet byggs ut. Principen att uppställa en förbindelse med nackdelar. ledning av routingtabeller innebär flera En första nackdel inses vid följande resonemang: Två parter, som önskar komma :l kontakt med varandra, finns på vitt åtskilda platser i ett telekommunikationsnät. När kopplingsvägen uppställs från den anropande parten varvid förbindelsen går från nod till nod inåt mot nätets centrum har man många möjligheter att välja vägar mot destinationsnoden. Ju mera kopplingsvägen därefter går från nätets centrum ut mot destinationsnoden desto färre blir vägvalsmöjligheterna mot destinationsnoden. På väg inåt mot nätets centrum finns alltså.många vägvalsmöjligheter medan på väg utåt från nätets centrum mot destinationsnoden blir vägvalsmöj- ligheterna färre och färre. Detta är en olägenhet i sig.

Destinationsnoden kan nämligen ha spärr på den trunkledning på vilken den diskuterade förbindelsen inkommer medan samma destinationsnod har lediga trunkledningar. Sådana trunkledningar kan emellertid inte, på grund av routingtabeller- na, disponeras för telefonsamtal från den riktning varifrån avsändarens förbindelseväg inkommer till destinationsnoden. lediga Ännu en nackdel med att uppställa förbindelsen från den anropade partens nod till destinationsnoden genom att koppla från nod till nod genom nätet i enlighet med fasta routingtabeller inträffar i det fall en nod har ett fel eller spärr varvid man måste backa i nätet för att komma tillbaka till ny nod och utifrån den nya 10 15 20 25 30 35 500 819 6 noden göra ett nytt vägval för att komma runt hindret. Routingta- bellerna blir därför synnerligen omfattande och, framför allt förutbestämda, dvs. stela varför de inte kan anpassas till den aktuellt rådande trafiksituationen.

En annan situation när spärr kan uppstå i en nod inträffar exempelvis i samband med stora idrottsevenemang av temporär karaktär. Under sådana omständigheter uppstår ett mycket stort kommunikationsbehov från den lokala noden som betjänar det område där idrottsevenemanget äger rum. Publik, television belastar såväl den lokala telefonstationen som den mobilradiobasstation som betjänar det område där idrottsevene- press, radio och manget äger rum. Spärr uppstår därvid på trunkledningarna till och från den lokala stationen/mobilbasstationen fastän det fortfarande kan vara möjligt att etablera förbindelse med intilliggande lokala noder varifrån utgående förbindelser skulle kunna etableras. Detta är emellertid inte möjligt att utföra på grund av de fasta routingtabellerna. asnocöRELss FÖR UPPFINNINGEN _ Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett kommunikationsförfarande som medger att två parter, vilka önskar kommunicera med varandra, kopplas samman med varandra i en gemensam mötespunkt.

Fördelen med detta förfarande är att det antal vägvalsmöjligheter som står till buds för var och en av parterna ökas jämfört med om den ena parten skall koppla sig fram till den andra. Genom att antalet vägvalsmöjligheter blir större ökas också chanserna till att parterna kan etablera förbindelse. Ännu ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett kommunikationsförfarande som medger att båda parter anropar en nod, kallad mötesnod, som kan finnas i princip var som helst i nätet. Val av förbindelseväg blir därigenom oberoende av fasta routingtabeller. De kriterier enligt vilka denna mötesnod väljs kan t.ex. vara minimikostnad utan att träffa på spärr, parternas geografiska belägenhet i nätet eller nätets trafikbelastning vid den tid när mötet skall ske. 7 500 819 Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett förenklat kommunikationsförfarande som medger att den ena, andra eller båda parterna förflyttar sig medan förbindelsen är etablerad. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommunif 5 kationsförfarande som medger att en mötespunkt, i vilken parterna är förbundna med varandra, kan förflyttas, varvid parterna får etablera nya förbindelser mot den nya mötespunkten.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett kommunikationsförfarande som medger att mötespunkten uppträder 10 som en första förbindelsemottagare mot den ena parten och som en andra förbindelsemottagare mot den andra parten i enlighet med vad som beskrivs i vår svenska patentansökning nr. 9200467-O samt att mötespunkten knyter samman de från parterna utgående, till mötespunkten inkommande, förbindelserna med varandra. 15 Uppfinningen har även till ändamål att åstadkomma ett kommunika- tionsförfarande av det nämnda slaget som kan tillämpas rekursivt på så sätt, att en mötesnod som valts som mötespunkt i sin tur kan välja en ny mötesnod som ny mötespunkt, vilken i sin tur kan välja ännu en ny nod som ännu en ny mötespunkt etc, i vilken 20 parterna slutligen sammankopplas med varandra.

De för uppfinningen utmärkande särdragen framgår ur de bifogade patentkraven.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer att förklaras närmare nedan i anslutning till 25 de bifogade ritningarna, i vilka fig. 1 översiktligt visar nät och noder som samverkar' vid utövandet av kommunikationsförfarandet enligt uppfin- ningen, fig. 2 visar ett flödesschema som illustrerar förfarandet 30 enligt fig. 1, ff¿§ä%=ë&$§=?t2a“”* 10 15 20 25 30 500 819 ß fig. 3 visar ett förfarande där mötespunkten är förlagd pà en förbindelse mellan två noder, fig. 4 visar hur mötespunkten är förlagd pá en förbindelse mellan flera noder, fig. 5 visar hur mötespunkten är förlagd till en ändnod, och fig. 6A- 6C visar hur en part kan vara mobil men ändå behålla sin mötesaccessport i en nod (fig. 6B) eller hur ett möte kan förflyttas varvid förbindelsen mellan parterna medkopplas. (Fig. 6C) fig. 7 är ett blockschema som visar användning av ett antal gate-way-enheter mellan tvá olika telekommunikationsnät, fig. 8 är ett blockschema som visar en andra utföringsform av kommunikationsförfarandet enligt uppfinningen, och fig. 9 är ett blosckschema som visar en tredje utföringsform av kommunikationsförfarandet enligt uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING Fig. 1 visar en första part A som önskar kommunicera med en andra part B. Part A finns i en nod X och parten B i en nod Y. Parterna A och B kan finnas i samma nod och då är nod X = nod Y. MA är en funktionalitet, fortsättningsvis kallad mötesarrangör, som finns i en nod i ett schematiskt visat telekommunikationsnät T. Noderna X och Y kan men behöver ej vara skilda fràn nätet T. Noderna X, Y och MA innefattar varsin väljare som symboliseras av korslagda streck.

Uppfinningen utgàr fràn att följande processer ((1)-(4)) har inträffat innan läget i fig. 1 eller 3 uppnàs: (1) Parterna A och B har via signalering över ett i fig. 1 ej visat signalnät kommit överens om att de båda önskar etablera en förbindelse med varandra och denna önskan har resulterat i en 10 15 20 25 30 9 500 819 mötesbeställning av det slag som beskrivs i vàr samtidigt härmed ingivna svenska patentansökan nr. 9200468-8. (2) Part A har anropat part B med angivande av Bzs destination- sadress. Nod X har mottagit anropet och som svar pà detta har en uppdragsprocess startat i nod X. En uppdragsprocess startas var gàng ett anrop inkommer till nod X och uppdragsprocessen har till uppgift att etablera en förbindelse med den som anropas.

Uppdragsprocessen skapar en förbindelseetableringsindivid, även kallad förbindelseetableringsinstans, som är specifik för det individuella anropet. Uttryckt pà ett förenklat sätt kan man säga, att den enskilda uppdragsprocessen får ett eget namn, en referens, som används när andra uppdragsprocesser i andra noder vill referera till denna enskilda förbindelseetableringsindivid.

I detta fall har alltsà uppdragsprocessen skapat en förbindelsee- tableringsindivid som har ett namn eller en referens som nedan kallas PA (uppdragsprocess avseende part A). PA refererar, förutom till förbindelseetableringsindividen, även till noden ifråga. (3) Part B har som resultat av signaleringen också gjort ett anrop och hamnat i sin nod Y, varvid en uppdragsprocess liknande den just beskrivna skapat enlannan förbindelseetableringsindivid, nedan kallad PB (uppdragsprocess avseende part g). (4) Part A och part B skall etablera förbindelsen i form av ett möte och ännu en annan uppdragsprocess har via ett ej visat signalnät signalerat till en nod, kallad, mötesgrrangör MA, att anordna ett möte. Mötesarrangören finns närmare beskriven i vår nämnda svenska patentansökan nr. 9200468.8. Närmare bestämt skall mötet ske mellan A och B. Uppdragsprocessen PA hanterar förbindelsen mot A i noden X och uppdragsprocessen PB hanterar förbindelsen mot B i noden Y. Referenserna PA och PB har signalerats till mötesarrangören MA.

Enligt en första utföringsform av' uppfinningen. etableras nu förbindelsen mellan A och B pà följande sätt: ((5) - (8), allmän beskrivning som ej refererar till någon figur). 10 15 20 25 30 35 500 819 10 (5) När startas i MA en uppdragsprocess som har till uppgift: (a) att ge mötesarrangören MA mottar förbindelsebeställningen nod X och nod Y varsitt interaktionsnummer som båda adresserar en gemensam nod, (b) att anmoda nod )( att anropa det interak- tionsnummer X fàtt sig tilldelat och anmoda nod Y att anropa det interaktionsnummer som Y fått sig tilldelat, samt (c) att när bàda parterna uppställt varsin förbindelse till den gemensamma noden koppla samman parternas förbindelser med varandra i den gemensamma noden. Mötesarrangören kan välja den gemensamma noden pà basis av olika kriterier såsom beskrivs i nämnda svenska patentansökning nr. 9200468-8. Varje uppdragsprocess som startas i MA skapar en individuell mötesindivid som ges ett namn eller en referens som pekar på det enskilda möte mötesbeställningen avser.

För enkelhets skull kallas referensen till mötesbeställningen som gäller A och B helt kort för MI (mötesindivid). Den skulle lika gärna kunnat heta MIAB (mötesindividen avseende mötet mellan de samarbetande uppdragsprocesserna PA och PB, vilka avser mötet mellan Q och g). (6) Sedan mötesarrangören skapat mötesindividen MI och utsett den gemensamma noden, kallad mötesnod, i vilken parterna skall sammanbindas med varandra, signalerar uppdragsprocessen i mötesarrangören, över ett ej visat signalnät, till mötesnoden att reservera två interaktionsnummer för mötet. Interaktionsnummer finns beskrivna i var samtidigt ingivna svenska patentansökning nr. 9200467-O. Förenklat uttryckt kan ett interaktionsnummer sägas vara ett nummer som adresserar en specificerad nod t.ex. i nätet T eller i ett annat telekommunikationsnät om parterna vill kommunicera med varandra i sistnämnda nät. Vidare ber uppf skall interaktionsnumren till dragsprocessen i mötesarrangören MA att mötesnoden tillbaka de mötesarrangören MA så att mötesarrangören kan signalera det ena interaktionsnumret till nod X och det andra interaktionsnumret till nod Y. signalera reserverade (7) Uppdragsprocessen i nod X anropar därefter mötesnoden och använder som destinationsadress det första interaktionsnumret samt förbinder internt part A med den fràn nod X uppställda förbindelsen mot mötesnoden. Uppdragsprocessen i nod Y anropar 10 15 20 25 30 500 819 11 mötesnoden och använder som destinationsadress det andra interaktionsnumret samt förbinder internt, i nod Y, part B med den från nod Y uppställda förbindelsen mot mötesnoden. (8) En uppdragsprocess startas i mötesnoden när nämnda begäran om ett reserverat interaktionsnummer inkommer. När de förbindelser inkommer till mötesnoden, vilka som destinationsadress refererar till det första resp. till det andra interaktionsnumret, förbinder uppdragsprocessen i mötesnoden sistnämnda förbindelser med varandra, varvid parterna A och B förbinds med varandra och kan kommunicera.

Nedan följer en detaljerad beskrivning över den ovan beskrivna första utföringsformen av processen med mötande förbindelsee- tablering. Till att börja med beskrivs processen i samband med fig. 1 som visar ett specialfall, nämligen att den gemensamma noden, mötesnoden, är förlagd till mötesarrangören och inte till någon annan nod i nätet T.

Uppdragsprocessen i mötesarrangören skapar MI och relaterar MI till PA och PB. Därefter reserverar mötesarrangören två in- teraktionsnummer IA(MX) och IA(MY) valda ur nummerserien till MA och så beskaffade att övriga noder i nätet T "tror" att numren skall routas till mötesarrangörens nod MA. Beteckningen IA(MX) skall tydas så att intergktionsnumret avser en mötesindivid alstrad av en uppdragsprocess som samarbetar med en uppdragspro- cess i nod §_ medan beteckningen. IA(MY) skall tydas så att intergktionsnumret avser en mötesindivid alstrad av en upp- dragsprocess som samarbetar med en uppdragsprocess i nod 1.

Uppdragsprocessen i mötesarrangören signalerar därefter IA(MX) till noden X över ett signalnät såsom schematiskt visas av den streckade pilen 2. När uppdragsprocessen PA mottar IA(MX) gör uppdragsprocessen PA ett anrop med IA(MX) som destinationsadress, varvid en förbindelse, schematiskt visad av den heldragna pilen 3, uppställs från X mot MA.

Uppdragsprocessen i mötesarrangören signalerar IA(MY) till noden Y över ett signalnät såsom schematiskt visas av den streckade 10 15 20 25 30 35 500 819 12 pilen 4. När uppdragsprocessen PB mottar IA(MY) gör den ett anrop med IA(MY) varvid en förbindelse, schematiskt visad av den heldragna pilen 5, uppställs från Y mot MA. som destinationsadress, Uppdragsprocessen MI i mötesarrangören MA övervakar aktiviteten på mötesarrangörens ingångsportar och upptäcker ett inkommande anrop som refererar till IA(MX). Uppdragsprocessen i mötesar- rangören initierar nummeranalys. Resultatet av nummeranalysen visar att det inkommande samtalet refererar till IA(MX) som i sin tur är relaterat till en mötesindivid, som i sin tur har en relation till IA(MY). Mötesarrangören väntar nu tills det inkommer ett anrop som refererar till IA(MY) och när detta anrop inkommer förbinder mötesarrangörens uppdragsprocess förbindelsen från A med förbindelsen från B och parterna A och B har nu förbindelse med varandra.

Mötesarrangörens funktionaliteter och de funktionaliteter' MA samverkar med i noderna X och Y är implementerade i. form av programvara som styr konventionell kommunikationsutrustning i de olika noderna.

Referenserna PA och PB kan uppfattas som signalreferenser, vilka används vid signalering mellan uppdragsprocesser för att identifiera enskilda beställningsindivider. Referenserna IA(MX) och IA(MY) är förbindelsereferenser som används av uppdragspro- cesser för att etablera förbindelser.

Fig. 2 visar ett flödesschema som åskådliggör förfarandet i fig. l. Ruta 6 illustrerar att mötesarrangören får en.mötesbeställning innehållande referenserna PA och PB till parternas uppdragspro- cesser. Som svar på mötesbeställningen startar programvaran i MA den uppdragsprocess vilken initierar mötesindividen.MI, vilken är en datapost och som i fig. 2 symboliskt visas vid hänvisnings- siffran 7. Mötesindividen MI är relaterad till det aktuella mötet enbart och innehåller ett antal fält i vilka uppdragsprocessen skriver in uppgifter. Bl.a. innehåller mötesindividen ett första fält på vilket referensen PA till ena partens uppdragsprocess inskrivs och ett andra fält i vilket referensen PB till den andra 10 15 20 25 30 35 500 819 13 partens uppdragsprocess inskrivs. Såsom nästa steg i processen, ruta 8, väljer mötesarrangören ut de två IA-numren kallade IA(MX) och IA(MY) vilka är valda på det ovan beskrivna sättet. Nästa steg i processen, ruta 9, innebär att mötesarrangören översänder IA(MX) till noden X tillsamman med en uppmaning att noden X skall anropa mötesnoden och vid anropet ange IA(MX) såsom destination- sadress. Dessutom noteras IA(MX) i ett fält i mötesindividen. På samma sätt sänder mötesarrangören IA(MY) till noden Y tillsammans med en uppmaning om att noden Y skall anropa mötesnoden och som destination ange IA(MY). IA(MY) noteras även i ett fält i mötesindividen MI.

Nästa steg i processen, ruta 10, innebär två aktiviteter: (a) att uppdragsprocessen i mötesnoden X dels skall göra ett utgående anrop med angivande av IA(MX) som destination samt förbinda Azs förbindelse med sin nod X med den utgående för- bindelsen 3. (b) att uppdragsprocessen i noden Y skall göra ett anrop med IA(MY) som destinationsadress samt förbinda Bzs förbindelse till 'nod Y med den utgående förbindelsen 5.

Sista steget i processen, ruta ll, innebär att uppdragsprocessen i mötesarrangören övervakar aktivitet på mötesnodens MA portar.

Så fort ett anrop sker med angivande av ett IA-nummer genomsöker mötesarrangören sina mötesindivider och markerar den part, som mötet gällde, såsom närvarande. Denna. markering sker i ett särskilt fält i motsvarande mötesindivid. När båda parterna i ett möte finns närvarande i mötesnoden vet uppdragsprocessen i mötesarrangören på vilka portar resp. parts förbindelse inkommit och kopplar då samman dessa portar med varandra varigenom förbindelsen mellan parterna är etablerad.

Fig. 3 illustrerar att mötesarrangören MA i fig. 1 har fått till uppgift att arrangera ett möte med part A, som finns i en nod X nära A och med B som finns i en annan nod Y nära B. MA tar inte ställning till hur kopplingsvägen genom det mellanliggande nätet mellan X och Y skall ske. I stället skickar MA en ny mötesbe- ställning till en ny mötesarrangör MAl i fig. 3 tillsammans med referenser till uppdragsprocesserna PA och PB vilka skall 10 15 20 25 "30 35 500 819 14 förbindas med varandra. MA överlåter till MAl att välja väg mellan lokalstationerna X och Y. Den nya mötesarrangören MA1 kan nu välja att förlägga mötet till den nod i vilken MA1 finns genom att tillämpa samma förfarande som beskrivits i samband med fig. 1. MAl väljer då ut två IA-nummer, IA(MX) och IA(MY) och sänder IA(MX) till nod X och IA(MY) till nod Y. Översändandet markeras med de streckade pilarna 12 och 13 och sker på ett signalnät.

Därefter anropar uppdragsprocessen i nod X resp. uppdragsproces- sen i nod Y den nya mötesarrangören MA1 och förbindelsevägar uppställs från X till MAl och från Y till MAI, vilket åskåd- liggörs av de heldragna pilarna 14, 15. Uppdragsprocessen i noden X förbinder förbindelsen från A mot noden X med den utgående förbindelsen 14 och uppdragsprocessen i noden Y förbinder förbindelsen från B mot noden Y med den utgående förbindelsen 15.

Slutligen förbinds förbindelserna 14 och 15 med varandra internt inom den nod i vilken mötesarrangören MA1 finns.

I stället för att förlägga mötet till mötesnoden MA1 kanske mötesnoden MA1 efter analys av trafikbelastningen av den egna noden MAl, analys av trafikbelastningen av nod X, analys av trafikbelastningen av nod Y eller analys av trafikbelastningen av andra noder finner att mötet bör äga rum i nod X, i nod Y eller kanske i någon av de andra noderna.

Skall mötet äga rum i någon av de andra noderna kan principen med mötande förbindelseetablering enligt fig. 3 tillämpas rekursivt såsom visas i fig. 4.

Utgångspunkten i fig. 4 är att en mötesnod MAl känner till referenserna PA och PB till uppdragsprocesserna i noderna X resp.

Y. Noderna X och Y kallas ändnoder. Mötesnoden MA1 utser två noder X' resp. Y' till vilka förbindelsen från X resp. för- bindelsen från Y skall levereras. MA1 vänder sig till nod X' med en begäran om att få ett IA-nummer här kallat IA(MX'), reserve- rat. Detta nummer sänder noden X' till MA1 över ett signalnät som symboliskt visas vid den streckade pilen 16. På samma sätt begär MA1 reservation av ett IA-nummer kallat IA(MY') från nod Y' och detta IA-nummer signaleras från Y' till MA1 över ett med den streckade pilen 17 symboliskt visat signalnät som kan men inte 10 15 20 25 30 35 soo 8109 behöver vara identiskt med signalnätet 16. MAl sänder därefter över IA(MX') till nod X tillsammans med PA såsom referens till mötet och uppmanar nod X att anropa nod X' och ange IA(MX') som destinationsadress. MA1 uppmanar nod X' att parkera ett in- kommande anrop som anger IA(MX') som referens och att vänta på ytterligare instruktioner. Översändandet av IA(MX') till nod X symboliseras med den streckade pilen 18. På motsvarande sätt överförs IA(MY') tillsammans med PB till nod Y såsom symboliskt MAl överlämnar därefter 15 visas vid den streckade pilen 19. mötesarrangörsrollen till en ny mötesarrangör MA2 samt överför referenserna IA(MX') och IA(MY') till MA2 över ett symboliskt visat signalnät 20. Samtidigt uppmanar mötesarrangören MAl mötesarrangören MA2 att ordna med ett möte med de angivna mötesreferenserna. Nod X anropar därefter nod X' med angivande av IA(MX') som destination och nod Y anropar nod Y' med angivande av IA(MY') som destination. Part A har nu kopplats fram till A' och B har kopplats fram till B'. Därefter upprepas det beskrivna förfarandet genom att MA2 vänder sig till en mötesnod och begär två IA-nummer kallade IA(Mm") och IA(MY") vilka MA2 översänder till X' resp. Y' jämte de tidigare referenserna IA(MX') resp.

IA(MY'). Därefter anropar X' mötesarrangören M med angivande av IA(MX") som destination och förbinder det parkerade anropet från A' med den utgående förbindelsen mot M. Motsvarande gör nod Y'.

Resultatet blir att A' förbinds med A" i mötesnoden M och B' förbinds med B" i samma nod M. När uppdragsprocessen i noden M finner att båda de uppdragsprocesser som berör A" och B” båda refererar till samma uppdragsprocess i M kopplar uppdragsproces- sen i nod M samman förbindelserna såsom åskådliggörs av den heldragna linjen 21.

Det är således tydligt att principen med mötande förbindelse- etablering är en kraftfull mekanism med vars hjälp en mötesplats kan förläggas till en förbindelse mellan en, två eller flera noder genom att tillämpas rekursivt.

Fig. 5 visar det fall när uppdragsprocessen i mötesnoden MA1 väljer att förlägga mötet till nod X. MAl begär då från nod X ett IA-nummer kallat IA(MY) vilket nod X sänder till MAI över en med den streckade pilen 22 symboliserad signalväg. MA1, som känner 10 15 20 25 30 35 500% 819 16 till parternas referenser PA resp. PB sänder IA(MY) jämte referensen PA till mötesnoden X med begäran att koppla samman det parkerade anropet från A med ett inkommande anrop som anger IA(MY) såsom destination. Samtidigt översänder MAl över en med den streckade pilen 23 symboliskt visad signalväg IA-numret IA(MY) till noden Y jämte PB såsom referens till uppdragsproces- sen i noden Y. Samtidigt uppmanar MA1 nod Y att göra ett utgående anrop med IA(MY) såsom destination samt förbinda den parkerade förbindelsen från B med den port som har den utgående för- bindelsen med destinationsadressen IA(MY). Därefter ställer uppdragsprocessen i nod Y upp kopplingsväg till nod X och anger IA( MY ) Kopplingsvägen betecknas med den heldragna linjen 24. bindelsen som antingen kan vara fysisk eller virtuell beroende på När upp- såsom destination.

Kopplingsvägen 24 representerar en för- om kretskopplade eller paketkopplade nät används. dragsprocessen i nod X mottar anropet med destinationen IA(MY) kopplar X samman den port på vilken detta anrop inkommer med det parkerade anropet från A, såsom markeras med den heldragna linjen 21, varvid förbindelsen är etablerad mellan A och B och mötes- punkten är förlagd i den nod som A tillhör.

Skall mötet i stället förläggas i nod Y tar MAl ut ett IA-nummer i Y och det ovan beskrivna förloppet upprepas med den skillnaden att det i detta fall är nod X som gör ett utgående anrop mot Y.

Trafikbelastningen i olika noder kan ligga till grund för val av mötesarrangör och mötespunkt. Även taxeringen av förbindelsen kan ligga till grund för val av mötesarrangör och mötespunkt. Om exempelvis A önskar etablera förbindelse med B är det rimligt att A betalar förbindelsen. Det är då lämpligt att välja den nod som ligger närmast B såsom mötespunkt. Om B vill ringa A är det rimligt att B betalar och att då välja den nod som är belägen närmast A såsom mötespunkt. Om B vill etablera förbindelse med A men B inte önskar betala är det fortfarande möjligt att ordna med förbindelsen genom ett förfarande som liknar dagens "collect call". Om både A och B är belägna långt från varandra och båda önskar att förbindelsen etableras är det rimligt att båda delar på kostnaderna och att mötespunkten då förläggs någonstans mellan A och B. Med ett sådant förfarande behöver de förekommande 10 15 20 25 '30 35 17 500 819 telekommunikationsnäten inte förändras men genom att utnyttja förfarandet enligt uppfinningen kan kostnaderna fördelas. Såsom omnämnts inledningsvis är det även möjligt att välja mötespunkt på så sätt att minsta möjliga kostnad för förbindelsen uppstår.

Såsom tillläggskriterium kan användas att kostnaden skall vara den.minsta möjliga utan att spärr inträffar. Ett annat alternativ är att använda toll-ticketing och belasta A-abonnenten med en avgift som inte beror av mötespunkten utan enbart av Azs och Bzs geografiska belägenhet.

Såsom framgår ur exemplet i fig. 4, och indirekt även ur exemplet i fig. 3, är det inte nödvändigt att mötesarrangören är en kopplingsnod, dvs. mötesarrangören behöver inte innefatta en väljare. Det räcker med att mötesarrangören innefattar en dator och tillhörande programvara som kan administrera ett möte.

Fig. 6A-6C illustrerar olika möjligheter att flytta en för- bindelse mot en mötespunkt från en nod till en annan eller att flytta en mötespunkt från en nod till en annan. Fig. 6A är identisk med fig. 1 medan fig. 68 visar hur noden X kan över- flytta förbindelsen från en abonnent A i nod X till en annan abonnent Al i en annan nod X1 varifrån en förbindelse kopplas till uppdragsprocessen i mötesarrangören MA. I fig. 6B har alltså mötesarrangören först utdelat interaktionsnumret IA(MX) till den förbindelselevererande noden X och därefter har den förbindelse- levererande noden 1! via ett ej visat signalnät överfört in- teraktionsnumret IA(MX) till en ny nod X1 varifrån en ny förbindelse etableras mot samma ursprungliga mötesnod MA genom att som destinationsadress ange IA(MX). Initiativet till transfereringen av interaktionsnumret från nod X till nod X1 kan komma från endera MA eller part A.

Fig. 6C visar slutligen hur mötesarrangören MA kan överföra mötet i mötesnoden MA till en ny nod MAl på liknande sätt som be- skrivits i samband med fig. 4 när MA1 transfererar mötet mellan A' och B' till en ny mötesnod M.

Med sättet enligt uppfinningen upprätthålls ett möte tills båda parterna A och B beslutat sig för att förbindelsen mellan dem lO 15 20 25 30 35 5ÛÛ 819 18 skall kopplas ned. Vidare upprätthålls mötet oberoende av om telekommunikationsnätet T utnyttj ar enkelriktad nedkoppling eller ej. Enkelriktad nedkoppling innebär att en förbindelse mellan tvá parter kopplas ned om en part bryter förbindelsen, t.ex. genom att lägga pà luren om nätet är det vanliga telefonnätet PSTN, Betrakta fig 6A och 6B och förutsätt, att nätet är ett telefonnät som använder enkelriktad nedkoppling. Om abonnent A i fig 6A lägger på luren nedkopplas förbindelsen mellan A och MA men mötet i MA existerar fortfarande. Användaren A kan nu, t.ex. via ett signalnät, uppmana användare A1, som finns i en annan nod X1, visad i fig. 6B, att ringa B med användande av samma IA-nummer IA(MX) som A tidigare använde. När Alzs samtal kommer in till MA, ser uppdragsprocessen i MA att part Al använt IA-numret IA(MX).

MA ser efter i sina mötesindivider för vilket ändamål detta IA- nummer utdelats och finner, att ett samtal som anropar med detta nummer skall sammanknytas med det samtal som använder IA-numret IA(MY). Uppdragsprocessen i MA sammanknyter alltså inkommande förbindelsen från Al med den existerande inkommande förbindelsen frán B.

Fig.7 visar två olika telekommunikationsnät 25 och 26, t.ex. ett telefoninät och ett kretskopplat datanät. Signalerna i nätet 25 är av en typ som skiljer sig fràn signalerna i det andra nätet 26, vilket omöjliggör direkt kommunikation mellan näten 25 och 26. Med ett antal s.k. gate-ways, symboliskt visade med hän- visningssiffrorna 27,28,29, kan signaler i det ena nätet kon- verteras till signaler av den signaltyp som används i det andra nätet och vice versa. Pà sà sätt kan användare i de tvâ näten kommunicera med varandra via en gate-way. En mötesarrangör MA känner till var nämnda gate-way-enheter 27-29 är geografiskt belägna. att MA har fàtt en förbindelsebeställning som innebär att MA skall förbinda A med B. Till att börja med väljer Antag, MA lämplig gate-way med hänsyn till den geografiska belägenheten av A och av B. I fig. 7 antas gate-way 27 vara den lämpligaste.

Därefter vänder sig MA, via ett signalnät som symboliskt visas vid den streckade pilen 30, till gate-way 27 och begär två mötesreferenser. Gate-way 27 reserverar tvà sàdana för ett möte och sänder dem via signalnätet till MA. Dessa referenser är tvà IA-nummer av det slag som beskrivs i vàr nämnda svenska patentan- 10 15 20 25 30 35 19 500 819 sökning nr. 9200467-0 och kallas IA(MX) och IA(MY). MA sänder IA(MX) till noden X och IA(MY) till noden Y samt uppmanar resp nod att anropa med angivande av resp. IA-nummer. När gate-way 27 konstaterar att det finns ett inkommande samtal 31 som refererar till IA(MX) och ett annat inkommande samtal 32 som refererar till IA(MY) kopplas dessa tvà inkommande samtal samman med varandra och A och B har nu en förbindelse etablerad mellan sig.

I stället för att vardera parten A och B uppställer en för- bindelse mot mötesnoden enligt punkterna (5) - (8) ovan kan enligt en andra utföringsform av uppfinningen en uppdragsprocess i mötesarrangören beordra mötesnoden att etablera tvà utgående förbindelser, en till Azs nod X och en andra till Bzs nod Y. Ett specialfall av denna andra utföringsform illustreras i fig. 8 där mötesnoden är förlagd till mötesarrangören. Samma förutsättningar enligt punkterna (1) - (4) ovan föreligger, dvs. att mötesarrang- ören har kunskap om att A och B skall förbindas med varandra samt har kunskap om uppdragsprocesserna PA och PB.

I stället för att mötesarrangören MA enligt punkt (6) ovan signalerar interaktionsnumren till resp. noder X och Y' och noderna gör anrop enligt punkt (7) utser mötesarrangören MA, efter att ha mottagit förbindelsebeställningen, en mötesnod samt reserverar varsitt interaktionsnummer i nod X resp. nod Y. Pa en signalväg 33 överför nod X det reserverade interaktionsnumret IA(MX) till MA och på en signalväg 34 överför nod Y det reserve- rade interaktionsnumret IA(MY) till MA. Mötesarrangören MA, som har kunskap om uppdragsprocesserna PA och PB skapar en relation mellan IA(MX) och PA samt en andra relation mellan IA(MY) och PB 'samt en tredje relation mellan PA och PB. Uppdragsprocessen i MA uppställer därefter två utgående förbindelser, den ena, markerad med hänvisningssiffran 35, till nod X och den andra, markerad med hänvisningssiffran 36, till nod Y samt förbinder internt i MA förbindelserna 35 och 36 med varandra, såsom áskàdliggörs av den svängda linjen i den rektangel som representerar MA. När nod X terminerar förbindelsen 35 sker på sedvanligt sätt nummeranalys i noden. Resultatet av denna nummeranalys visar att en inkommande förbindelse som anger IA(MX) såsom adressat skall länkas till uppdragsprocessen PA. Internt i noden X förbinds därefter den 10 15 20 25 30 35 500 819 20 terminerade förbindelsen 35 med part A såsom anges med den svängda linjen i den rektangel som symboliserar nod X. Motsvaran- de processer sker i nod Y, i vilken förbindelsen 36 termineras och internt i noden Y förbinds med anropet från part B. Parterna A och B är nu förbundna med varandra och kan kommunicera.

Förfarandet enligt denna andra utföringsfonn av uppfinningen skiljer sig från den första utföringsformen dels genom att interaktionsnumren inte reserveras i mötesnoden utan ett interaktionsnummer reserveras i nummerserien till nod X och ett annat interaktionsnummer reserveras i nummerserien till nod Y. En annan skillnad är att mötesnoden uppställer två utgående, s.k. originerande, förbindelser, den ena mot nod X och den andra mot nod Y.

Enligt en tredje utföringsform av uppfinningen etableras förbindelsen mellan A och B med hjälp av ett förfarande som kan sägas vara en kombination av förfarandet enligt fig. 1 och 8.

Denna tredje utföringsform av uppfinningen beskrivs i samband med fig. 9. Utgångspunkten för förfarandet enligt fig. 9 är densamma som beskrivits ovan under punkterna (1) - (4) i samband med fig. 1. För att underlätta beskrivningen antas även här att mötesno- den är förlagd till mötesarrangören. När uppdragsprocessen i mötesarrangören MA mottar förbindelsebeställningen vänder sig MA till nod X och begär reservation av ett interaktionsnummer, här betecknat IA(MX). Nod X signalerar IA(MX) till mötesarrangören MA via signalförbindelsen 33. Uppdragsprocessen i MA reserverar ett interaktionsnummer, betecknat IA(MY) ur sin egen nummerserie och signalerar IA(MY) till nod Y via en signalförbindelse 37 samt uppmanar uppdragsprocessen. i nod Y att göra ett anrop med angivande av IA(MY) som destinationsadress. Uppdragsprocessen i MA gör därefter ett anrop mot nod X med angivande av IA(MX). I nod X sker nummeranalys på samma sätt som beskrivits ovan i samband med fig. 8 när förbindelsen 35 termineras och internt i nod X förbinds förbindelsen från part A med förbindelsen 35 såsom anges av den svängda linjen inuti den rektangel som representerar nod X. När uppdragsprocessen PB i nod Y gör ett anrop med angivande av IA(MY) som destinationsadress uppställs en för- bindelse 38 mot mötesarrangören MA. Internt i nod Y förbinds part B med den utgående förbindelsen 38 såsom markeras av den svängda 10 15 20 25 30 21 5 G 0 8 19 linjen inuti den rektangel som representerar nod Y. När mötesar- rangören MA terminerar förbindelsen 38 sker nummer-analys.

Resultatet av nummeranalysen visar att ett anrop som använder IA(MY) som destinationsadress skall länkas till den uppdragspro- cess i MA vilken startades när MA erhöll förbindelsebeställ- ningen. Uppdragsprocessen i MA vet således att förbindelsen 38 skall länkas till mötesindividen MI och förbinder därför internt den i MA terminerade förbindelsen 38 med den från MA originerande förbindelsen 35. Denna interna förbindelse representeras av den svängda linjen i den rektangel som representerar MA. Parterna A och B är nu förbundna med varandra och kan kommunicera.

Enligt denna tredje utföringsform av uppfinningen reserveras således ett interaktionsnummer i nod X och ett annat i den nod i vilken mötesarrangören MA finns. Enligt denna tredje utförings- form av uppfinningen terminerar mötesarrangören en förbindelse samt originerar mötesarrangören en förbindelse.

Såsom en variant på denna tredje utföringsform kan mötesarrangör- en MA originera en förbindelse mot nod Y och terminera en förbindelse från nod X. I detta fall har MA reserverat ett IA- nummer IA(MY) i nod Y och ett annat IA-nummer IA(MX) i sin egen nod MA. Enligt denna variant kopplas således en första för- bindelse från X till MA och en andra från MA till Y. Internt i MA förbinds dessa två förbindelser med varandra. Internt i X förbinds A med den första förbindelsen mot MA och internt i Y förbinds B med den andra förbindelsen. Skillnaden i förhållande till traditionell kopplingsteknik är här att noden MA kan väljas fritt eller på grundval av nodernas X, Y, MA trafikbelastning såsom beskrivits i fig. 3 eller på grundval av förbindelsens taxering såsom beskrivits i samband med fig. 5 och att den således inte är bestämd av konventionella, fasta routingtabeller.

Ehuru det inte beskrivits ovan inses att sedan båda parterna A och B avslutat sin kommunikation rivs de uppställda förbindelser- na samt annuleras förbindelsebeställningsindividerna PA och PB samt mötesindividen MI. 500 819 åz De ovan beskrivna utföringsformerna av uppfinningen kan modifie- ras och varieras inom ramen för de bifogade patentkraven.

Claims (12)

513 ' 500 819 PATENTKRAV

1. Sätt att i realtid upprätta en förbindelse mellan en första part (A) och en andra part (B) via åtminstone ett telekommunika- tionsnät, vilken förbindelse initieras genom att en förbindelsebeställninginnehållandevarderapartensmötesreferens (PA, PB) i telekommunikationsnätet(-n) sänds till en tredje part, kallad mötesarrangör (MA), k ä n n e t e c k n a t av att mötesarrangören: - på basis av förbindelsebeställningen och. på basis av förutbestämda kriterier fattar beslut om en för de första och andra parterna gemensam mötespunkt (MA; MAl; M), nedan kallad mötesnod, i ett telekommunikations-nät, och - bestämmer för förbindelsen nödvändiga koppel till och från parternas accessnoder (X,Y) och till och från mötesnoden (X,MA,MA1,Y) genom att utpeka de av nämnda noder från vilka koppel skall originera och de av nämnda noder vilka skall 'terminera koppel, - initierar reservation av lediga interaktionsnummer (IA(MX), IA(MY)) i de noder, valda bland de nämnda noderna, vilka skall terminera koppel, vilka interaktionsnummer är valda i nummerserierna av de noder som skall terminera koppel, - manar varje terminerande nod att övervaka sina inkommande portar och detektera den vid vilken det inkomer ett anrop, vilket som adress anger just det interaktionsnummer ifrågavarande terminerande nod reserverat, - sänder, till varje nod som skall orginera koppel, ett interaktionsnummer för varje koppel ifrågavarande nod skall originera, tillsammans med en maning att göra ett anrop med användande av resp. interaktionsnummer.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att den gemensamma mötespunkten är förlagd till någon av de mötespunkter, som är vald ur den grupp som består av: (a) den ena partens (A) accessnod (X) i telekommunika- tionsnätet, 500 819 25' (b) den andra partens (B) accessnod (Y) i telekommunikationsnätet och (c) någon annan punkt i ett telekommunikationsnät.

3. Sätt enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att den gemensamma mötespunkten framställs genom att (a) en första mötespunkt förläggs i en första kopplingsnod till vilken den ena parten har en första förbindelse, (b) en andra mötespunkt förläggs i en andra kopplingsnod till vilken den andra parten har en andra förbindelse, och (c) att en förbindelse initieras mellan de första och andra mötespunkterna.

4. Sätt enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att mötes- referensen (PA eller PB) skapas av en uppdragsprocess i den nod till vilken en part har access och innehåller åtminstone en referens till det önskade mötet och en referens till den nämnda noden till vilken en part har access.

5. Sätt enligt krav 2, varvid mötesnoden är förlagd i en nod mellan parternas accessonder (X,Y) k ä n n e t e c k n a t av - att mötesarrangören reserverar två interaktionsnummer (IA(MX),IA(MY) i nummerserien till mötesnoden (MA), förknippar den första partens (A) mötesreferens (PA) med det första interaktionsnumret (IA(MX)) och förknippar den andra partens (B) mötesreferens (PB) med det andra interaktionsnumret ( IA( MY) ) , - att den första partens (A) accessnod (X) etablerar ett första originerande koppel mot mötesnoden med angivande av det första interaktionsnumret (IA(MX)), - att den andra partens (B) accessnod (Y) etablerar ett andra originerande koppel mot mötesnoden med angivande av det andra interaktionsnumret (IA(MY)), och - att mötesnoden terminerar de första och andra kopplen samt förbinder dessa internt med varandra i mötesnoden.

6. Sätt enligt krav 2, varvid mötesnoden är förlagd :L den första partens accessnod (X) och den nod i vilken mötesarrangören 500 819 .as finns ej utgör del av förbindelsen mellan de första och andra parterna, k a' n n e t e c k n a t av att mötesarrangören reserverar ett interaktionsnummer (IA(MY)) i den första partens accessnod och förknippar interaktionsnumret med den första partens förbindelsebeställning (PA), att mötesarrangören sänder det första interaktionsnumret till den andra partens accessnod, att den andra partens accessnod (Y) originerar ett koppel till mötesnoden med angivande av interaktionsnumret (IA(MY)) som adress, och att mötesnoden terminerar kopplet frán den andra partens accessonod samt förbinder detta med den första parten (A).

7. Sätt enligt krav 3, varvid en första mötesnod är förlagd i den första partens accessnod (X), en andra mötesnod i den andra partens accessnod (Y) och den nod (MA) i vilken mötesarrangören är förlagd utgör en nod i förbindelsen mellan de första och andra parterna (A, B), k ä n n e t e c k n a t av att mötesarangören reserverar ett första interaktionsnummer (IA(MX)) i mötesnoden (X) och ett andra interaktionsnummer (IA(MY) i den andra partens accesscod (Y), att mötesarrangören origenerar tvà koppel, ett första koppel mot den första mötesnoden med det första interaktionsnumret som adress och ett andra koppel mot den andra mötesnoden med det andra interaktionsnumret som adress, _ att mötesarrangören internt i sin nod förbinder de två utgående kopplen med varandra, att den första mötesnoden terminerar det första kopplet och internt förbinder detta med den första parten (A), och att den andra mötesnoden terminerar det andra kopplet och internt förbinder detta med den andra parten.

8. Sätt enligt patentkrav 2, varvid mötsnoden är förlagd till den första partens accesnod (X) och den nod i vilken mötesarrangören finns utgör en del av förbindelsen mellan de första och andra parterna, k ä n n e t e c k n a t av att mötesarrangören reserverar ett första interaktionsnummer (IA(MX) i mötesnoden (X) och ett andra interaktionsnummer (IA(MY)) i den egna noden (MA), att mötesarrangören sänder det andra interaktionsnumret och nämnda maning till den andra partens 500 819 aé accessnod (Y), att mötesarrangören terminerar ett första koppel originerat frán den andra partens accessnod, orginerar ett andra koppel mot mötesnoden samt internt förbinder det terminerade första kopplet med det originerade andra kopplet.

9. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda på förhand bestämda kriterier innefattar attzmötesarrangören (MA) införskaffar uppgifter rörande andra noders trafikbelastning.

10. Sätt enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a t av att ny mötesarrangör (MAl) väljs med hänsyn till att kostnaden för förbindelsen skall bli minimal.

ll. Sätt enligt krav 10, k ä n n e t e c k n a t av att ny mötesarrangör (MAl) väljs med det tilläggsvillkoret att kostnaden för förbindelsen skall bli minimal utan att spärr uppstår.

12. Sätt enligt krav ll, k ä n n e t e c k n a t av att mötesarrangören pà basis av nämnda förutbestämda kriterier fattar beslut om att vidaresända förbindelsebeställningen till en annan mötesarrangör (MAl) som fakultativt är belägen :i ett annat telekommunikationsnät.