SE470432B - Sätt att mäta effekten av en dialysbehandling - Google Patents

Description

15 25 30 35 Koefficienten KT/V brukar användas som ett mått på levererad dos dialys, och kan med ovanstående modell beräknas ur koncentrationerna av urea före och efter dialys. Denna modell kan korrigeras för genere- ring av urea genom att man tar med en mätning av koncentrationen vid början av nästa dialys, och kan då också ge ett mått på urea-genere- ringen, vilket indirekt är ett mått på patienten proteinintag.

De antaganden, som ligger bakom ovan nämnda modell, stämmer dock icke alltid med verkligheten vid praktisk dialys och resultatet av gjorda kalkyleringar är därför icke särskilt tillförlitliga. speciell osäkerhet uppträder vid högeffektivitetsbehandlingar, dvs vid användning av högpermeabla membran. Det har därför förekommit en stor debatt beträffande om hur man skall mäta respektive hur~man skall kalkylera och använda resultaten.

En annan och bättre alternativ metod är att mäta mängden avlägsnad urea i den använda dialysvätskan. Detta kan man göra genom att samla den använda dialysvätskan och mäta dels ureakoncentrationen, dels den totala mängden använd dialysvätska. Härigenom kan man få ett exakt värde på den avlägsnade mängden urea och detta utan några teoretiska modeller. Avlägsnad mängd urea i förhållande till kropps- vikten ger ett korrekt värde på den effekt, som erhållits genom dialysen. Genom enstaka mätningar av urea i blodet kan man försäkra sig om att mängden urea i kroppen i det långa loppet är oförändrad. Då bli avlägsnad mängd urea också ett mått på genererad mängd urea, dvs på patientens proteinintag.

Att samla hela mängden använd dialysvåtska är dock icke praktiskt. Olika metoder har därför föreslagits för att samla endast en bråkdel av den totala mängden använd dialysvätska. Vid en före- slagen metod får den använda dialysvätskan passera genom en behållare med tjugofem identiska hål. Vätskan tillvaratages därvid från ett av de tjugofem hålen, medan resten av vätskan föres till ett avlopp. Ett problem med denna metod är att det är mycket svårt att göra och bibehålla tjugofem hål med exakt samma storlek, vilket är nödvändigt för att få en korrekt bestämning av den totala volymen. Den insamlade volymen är dessutom alltför stor för att vara praktisk. Under en behandling på fem timmar kan den uppgå till sex liter. Det är inte heller möjligt att öka antalet hål för att minska denna volym. Detta skulle framkalla ytterligare svårigheter att bestämma den totala volymen.

F 10 15 25 30 35 4-70 452 3 I artikeln "Urea kinetic modelling by partial dialysate collection", i The International Journal of Artificial Organs/Vol 12/no 2, 1989/pp 96-102 av L J Garred, M Rittau, W McCready and B Canaud, beskrives ett förfarande för beräkning av den från patienten avlägsnade mängden urea genom att ett prov tages ut efter dialysatorn.

Detta prov analyseras sedan, varefter den totala mängden avlägsnad urea beräknas genom att koncentrationen i provet multipliceras med den totala díalysatmängden från dialysatorn, vilket uppenbarligen be- stämmes genom en uppskattning. En sådan uppskattning är dock svår att göra, enär den in i dialysatorn inpumpade mängden dialysvätska icke behöver överensstämma med det inställda värdet. Vidare måste man vid tilllämpning av denna metod antingen mäta eller uppskatta ultrafiltra- tionen i dialysatorn. I artikeln nämns att man använder.sig av "timed collection" några gånger för att bilda ett medelvärde. Detta kräver ett konstant totalflöde, dvs även en konstant ultrafiltrering, något som är svårt att hålla särskilt vid hemofiltrering och hemodia- filtrering.

BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN Även enligt föreliggande uppfinning föreslås ett sätt att mäta effekten av en dialysbehandling, varvid en bråkdel av den använda dialysvätskan uttages efter dialysatorn för analys av åtminstone en substans, t ex urea, varvid nämnda bråkdel av dialysvätskan uttages via en grenledning innehållande en pump.

Det nya sättet kännetecknas av att den totala mängden använd dialysvätska mätes, att halten och/eller mängden av nämnda substans mätes i den uttagna bråkdelen samt att den från patienten avlägsnade totala mängden av nämnda substans beräknas med hjälp av dessa värden.

Härigenom behöver man icke göra någon uppskattning av den totala mängden använd dialysvätska, utan kan använda sig av ett mätvärde, som kan framtagas med stor exakthet, t ex genom att kontinuerligt mäta det totala flödet från dialysatorn och integrera detta flöde med tiden.

Företrädesvis bringas pumpen att drivas med en hastighet, som ger ett flöde, som är proportionellt mot flödet i huvudledningen före förgreningspunkten och efter dialysatorn. Härigenom garanteras att koncentrationen i den uttagna bråkdelen blir samma som i den totala dialysatmängden. 10 15 25 30 35 F “<1 ") .lin 0% BD Drives pumpen kontinuerligt erhålles speciellt noggranna mätvärden. Såsom framgår av det följande kan den dock även drivas intermittent.

I praktiken är det möjligt att välja flödet i grenledningen lika med en tjugondel till en tjugotusendel av flödet före förgre- ningspunkten och efter dialysatorn. Lämpligen väljes dock flödet mellan en tvähundradel och en tiotusendel och företrädesvis c:a en femtusendedel av nämnda flöde.

I det uttagna provet kan halten av många olika substanser mätas. Företrädesvis mätes dock halten av urea, kreatinin, fosfat eller beta¿mikroglobulin såsom ett mätt på effekten av den genomförda dialysen.

Provtagningspumpen startas lämpligen automatiskt eller manuellt, när man kan konstatera att det första blodet närmar sig eller nått dialysatorn. Samtidigt bör man även starta mätningen av den totalt använda mängden dialysvätska, inklusive uttaget ultrafiltrat.

Såsom ovan nämnts kan pumpen även drivas intermittent.

Antalet provtagningstillfällen bör därvid väljas att vara minst tio, lämpligen över femtio och företrädesvis väsentligt däröver, t ex över hundra.

Drives provtagningspumpen intermittent kan detta ske under bestämda tidsintervall med en hastighet, som ger ett flöde, vilket är proportionellt mot flödet i huvudledningen före förgreningspunkten och efter dialysatorn.

Om provtagningspumpen istället drives intermittent med en konstant hastighet, kan detta ske under tidsintervaller, som är proportionella mot flödet i huvudledningen före förgreningspunkten och efter dialysatorn.

Om mängden av nämnda substans i den uttagna bråkdelen mätes istället för dess koncentration, mätes även volymen av nämnda bråkdel för beräkning av koncentrationen.

Vid bestämning av den totala från patienten uttagna eller till densamme tillförda mängden av en substans, som redan finns i den till dialysatorn tillförda vätskan, t ex natrium, kalium eller natriumbikarbonat, beräknas även den till dialysatorn tillförda mängden och/eller halten av samma substans med hjälp av kända och/- eller inställda dialysparametrar. 1. 10 15 b) C) 25 30 35 478 432 U! RITNINGSBESKRIVNING Bifogade ritning visar en enkel principskiss på ett system, som kan användas för genomförandet av sättet enligt uppfinningen.

SYSTEMBESKRIVNING Pâ den visade skissen betecknar 1 en ledning, som är avsedd att leda den använda dialysvätskan från en icke visad dialysator till ett avlopp 2. I ledningen 1 är en flödesmätare 3 anordnad. Med hjälp av denna mätare kan det totala flödet mätas. Lämpligen användes den även för mätning av ultrafiltratet genom att jämföra det totala flödet med flödet till dialysatorn. Med 4 betecknas en disp1ay~för visning av erhållna mätvärden. Med 5 betecknas en start- och stoppanordning, som kan vara manuell eller automatisk, t ex beroende av en strax före dialysatorn anordnad bloddetektor. Med 6 betecknas en provtagnings- pump, som är anordnad att från en förgreningspunkt 7, via en för- greningsledning 8 föra en bråkdel av flödet i huvudledningen l till ett provuppsamlingskärl 9. Med 10 betecknas en streckad linje, som är avsedd att visa att flödesmätaren 3 kan vara anordnad att styra pumpen 6 för att ge ett bestämt proportionellt förhållande mellan flödet i huvudledningen 1 och grenledningen 8.

Uppfinningen är naturligtvis icke inskränkt till enbart det ovan beskrivna exemplet, utan kan varieras inom ramen för följande patentkrav. Exempelvis kan de ovan beskrivna detaljerna inordnas och samordnas med övriga mät- och styranordningar i en konventionell dialysmonitor.

Det bör observeras att nämnda bråkdel även kan uttagas före mätningen av totalflödet, men då måste detta korrigeras med det uttagna flödet.

Det bör vidare observeras att vissa monitorer för hemofiltre- ring blandar det uttagna filtratet med icke förbrukad ersättnings- vätska, så att man från monitorn får ut en stor mängd av denna bland- ning. Speciellt vid ett sådant förfarande kan uppfinningen med fördel tillämpas.

Med uttrycket "den totala mängden använd dialysvätska“ avses i de efterföljande kraven, dels normal dialysvâtska, dels den filtrat- blandning eller det rena filtrat, som lämnar dialysatorn (hemofiltret) vid hemodiafiltrering respektive hemofiltrering.

Claims (11)

10 15 20 30 35 4-79 432 PATENTKRAV

1. Sätt att mäta effekten av en dialysbehandling eller liknande behandling, varvid en bråkdel av den använda dialysvätskan uttages efter dialysatorn för analys av åtminstone en substans, t ex urea, varvid nämnda bråkdel av dialysvätskan uttages via en grenled- ning (8) innehållande en pump (6), kännetecknat av att den totala mängden använd dialysvätska mätes, att halten och/eller mängden av nämnda substans mätes i den uttagna brâkdelen samt att den från patienten avlägsnade totala mängden av nämnda substans beräknas med hjälp av dessa värden.

2. Sätt enligt kravet 1, känneteeknat av att nämnda pump (6) drives med en hastighet, som ger ett flöde, som är proportionellt mot flödet i huvudledningen (1) före förgreningspunkten (7) och efter dialysatorn. '

3. Sätt enligt något av föregående krav, kännetecknat av att pumpen (6) drives kontinuerligt.

4. Sätt enligt något av föregående krav, kännetecknat av att flödet i grenledningen (8) väljes lika med en tjugondel till en tjugo-' tusendel av flödet före förgreningspunkten (7) och efter dialysatorn, lämpligen mellan en tvåhundradel och en tiotusendel och företrädesvis cirka en femtusendel av nämnda flöde.

5. Sätt enlgt något av föregående krav, kännetecknat av att i det uttagna provet mätes halten av någon av följande substanser: urea, kreatinin, fosfat och beta-mikroglobulin.

6. Sätt enligt något av föregående krav, kännetecknat av att provtagningspumpen (6) startas automatiskt eller manuellt, när man kan konstatera att det första blodet närmar sig eller nått den använda dialysatorn, vavid en samtidig start sker av mätningen av den totalt använda mängden dialysvätska, inklusive uttaget ultrafiltrat.

7. Sätt enligt kravet 1, kännetecknat av att pumpen (6) drives intermittent, varvid antalet provtagningstillfällen väljes att vara minst tio, lämpligen över femtio, och företrädesvis väsentligt däröver, t ex över hundra. ål- 'NJ 'CD (_14 ß.)

8. Sätt enligt kravet 7, kännetecknat av att provtagnings- pumpen (6) drives under bestämda tidsintervall med en hastighet, som ger ett flöde, vilket är proportionellt mot flödet i huvudledningen 5 (1) före förgreningspunkten (7) och efter dialysatorn.

9. Sätt enligt kravet 7, kånnetecknat av att provtagnings- pumpen (6) drives med konstant hastighet under tidsintervaller, som är proportionella mot flödet i huvudledningen (1) före förgreningspunkten (7) och efter dialysatorn.

10. 10. Sätt enligt kravet 1, kännetecknat av att vid mätning av mängden av nämnda substans i den uttagna bråkdelen mätes även volymen av nämnda bråkdel för beräkning av koncentrationen.

11. Sätt enligt kravet 1, kännetecknat av att vid.bestämning av den totala från patienten uttagna eller till densamme tillförda 15 mängden av en substans, som redan finns i den till dialysatorn till- förda vätskan, t ex natrium, kalium eller natriumbikarbonat, beräknas även den till dialysatorn tillförda mängden och/-eller halten av samma substans med hjälp av kända och/eller inställda dialysparametrar.