SE467140B - Trakealtub, vilken uppvisar ett paeron- eller aeggformat tvaersnitt i det laengdavsnitt som aer avsett att straecka sig genom struphuvudregionen, varvid tvaersnittets spetsigare aende aer vaend bakaat mot den konvexa sidan av tubens kroekning - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 467 140 2 innerdiametern 7 mm för kvinnor. Väggtjockleken av tuber- na varierar vanligen mellan 1,2 - 1,5 mm.

Man har även tidigare anvisat möjligheten av att ändra tubtvärsnittet från den konventionella cirkulära formen till den allmänna formen av en likbent triangel, vars triangelspets är vänd framåt, troligen i syfte att an- passa tubens tvärsnitt till den triangulära genomlopps- öppning som stämbanden definierar, men den beskrivna an- satsen gav inte önskat åsyftat resultat och har därför övergivits. Ändamålet med uppfinningen är att åstadkomma en ny trakeal tub med vilken det indikerade problemet med tryckskador löses, under upprätthållande av en stor yttre area för tuben och sålunda möjlighet till mot- svarande stort genomflöde genom tuben. Ändamålet uppnås med den i patentkravet 1 angivna trakealbtuben.

Uppfinningen utgår sålunda från en känd tub som har all- män L-form, varvid ena tubskänkeln som är avsedd att sträcka sig genom struphuvudet, har en svag krökning som är invers relativt den L-formiga tubens huvudkrök- ning. Den genom uppfinningen anvisade orienteringen och formen, speciellt päronformen eller äggformen för tuben i det längsavsnitt därav som sträcker sig genom strup- huvudet, reducerar långtgående det angivna problemet och medger ändå användning av en ur flödessynpunkt gynnsamt stor tvärsnittsarea för tuben.

Den spetsiga änden av det allmänt päronformiga, tub- tvärsnittet, skall alltså vara belägen på den sida-av den L-formiga tuben, som är konvex med avseende på tubens huvudsakliga krökning, så att då tuben är insatt på plats, den spetsigare tubtvärsnittsänden kom- 10 15 20 25 30 35 mer att vetta bakåt, dvs. mot ringbroskets platta.

Enligt uppfinningen är det avlånga tubtvärsnittets ena spetsiga ände vänd in i mellanrummet mellan kannbrosken.

Då det ovala eller avlånga tvärsnittet vid andra änden är trubbigare och alltså uppvisar- allmän päron- form är denna trubbiga ände vänd mot spetsen mellan de konvergerande stämbanden. Tvärsnittets trubbiga ände är avrundad för att passa innanför och ansluta mot krökning- en av främe inmawägfim av ringbrosket nedanför kannbros- ken. Tvärsnittets smalare spetsiga ände är formad för att passa in mellan kannbrosken utan att lokalt utöva klämning mot dessa. Tvärsnittets spetsiga ände har allt- så ungefär samma spetsighet och bredd som utrymmet mel- lan kannbrosken då tvärsnittets spetsiga ände väsentli- gen vilar mot ringbroskets innervägg.

Tubtvärsnittets smala ände är avrundad för att erhålla en ytutbredd anliggning mot det underliggande ringbros- ket.

Tubtvärsnittets yttre storaxeldimension får högst vara lika med ringbroskets innerdiameter i patientens symmetriplan. Den förformade tubens krökning är före- trädesvis sådan att den ansluter till luftvägens anato- miska förutsättning, såsom avslöjas i den inledningsvis omnämnda artikeln Acta Anaesthesiol Scand l983:27:335- 338, vars lärdomar härmed inkorporeras häri.

Tubtvärsnittets mot kannbrosken vända flanker är i huvud- sak parallella med kannbroskens respektive närliggande flanker, såsom betraktat i ett normalplan till den in- förda tuben i regionen för stämbanden. Företrädesvis är då tubflankerna även anordnade på ett sådant inbördes avstånd, att de väsentligen inte utövar någon skadlig tryckverkan mot kannbrosken. Detta innebär då, att tub- 10 15 20 25 30 35 467 140 tvärsnittets mellan kannbrosken införda bakre spetsiga del väsentligen utfyller det utrymme som i det nyssnämnda betraktningsplanet avgränsas av kannbrcskens mot varandra vända flanker och ringbroskets innerväggavsnitt som över- bryggar kannbroskflankernas basområden.

Tvärsnittets främre del kan vara cirkulärt avrundad för att minimera tryckpåkänningen på stämbanden under samtidig maximering av tubens tvärsnittsarea så att största möjliga luftflöde säkerställes.

Uppfinningen beskrives i exempelform i anslutning till den bilagda ritningen.

Fig. 1 visar schematiskt en sidovy av den uppfinnings- enliga trakealtuben.

Fig. 2 visar en sektion II-II genom tuben enligt fig. 1, och illustrerar även den införda tubens anatomiska omgivning vid stämbanden.

Fig. 3 visar ett utföringsexempel på tubens tvärsnitt i dess struphuvudet passerande del.

Fig. l visar ett rörstycke som är krökt i ritningens plan till allmän L-form. Rörstyckets ena skänkel l är avsedd att sträcka sig ut genom patientens mun eller näsa och rörstyckets andra skänkel 2, som bildar i hu- vudsak rät vinkel med skänkeln 1 och som har en invers krökning gentemot L-kröken är avsedd att sträcka sig ned i patientens luftstrupe via patientens struphuvud.

Den av rörstycket bildade trakealtubens sträckning är ut- formad för att ansluta till den anatomiska formen hos pa-' tientens luftväg, såsom närmare beskrives i Acta Anaesthi- siol Scand l983:27:335-338. 10 15 20 25 30 35 5 467 140 Tubens skänkel 2 omges av en uppblåsbar manchett 3 vil- ken är expanderbar via icke nänmue visade kanalorgan för att bilda en tätning mellan skänkelns 2 utsida och luft- strupens innervägg. Tubskänkeln 2 uppvisar vid ett längdavsnitt 5 därav, som är avsett att sträcka sig genom patientens struphuvudregion, en speciell tvär- snittsform och orientering, som exemplifieras i fig. 2 och 3.

Tuben har företrädesvis ett cirkulärt tvärsnitt utmed hela sin längd, utom i avsnittet 5 och därtill anslutan- de övergångszoner 6 till tubens cirkulära tvärsnitt.

På fig. l indikeras med pilen 7 en framåtriktning som gäller både patienten och den i patienten korrekt in- förda tuben, varvid framàtriktningen illustrerar rikt- ningen till patientens framsida.

På fig. 2 kan man se tvärsnittsskepnaden för tuben i avsnittet 5, i ett plan som ligger vid nivån för stäm- banden ll. Vid struphuvudets bakre del är stämbanden ll fästa vid kannbrosken 12, och nära under stämbanden ll ligger ringbrosket 13, gvars med 14. innervägg betecknas Man kan se att kannbroskens mot varandra vända flanker är väsentligen flata och divergerar i framàtriktningen 7, medan stämbanden konvergerar i framâtriktningen 7.

Genom att i tubavsnitt 5 ge tuben ett avlångt tvärsnitt, med tvärsnittets spasiga del orienterad i tubens böjningsplan resp. patientens symmetriplan, och genom att tillse att det avsmalnande spetsiga tubtvärsnittets flanker är i huvudsak parallella med kannbroskens mot varandra vända flanker, kan man begränsa risken för tryckskador på dessa, och genom att i övrigt anpassa avsnittets 5 tvärsnittsskepnad till de begränsningar 10 15 20 25 30 35' 467 140 som ges av stämbanden och ringbroskets främre vägg, kan man optimera den tubtvärsnittsarea som står till förfogande för luftflödet därigenom.

Ett väsentligt drag hos uppfinningen är alltså att tu- ben i avsnitt 5 ges en avlång skepnad eller päronskep- nad med största möjliga tvärsnittsarea så att ett stort luftgenomflöde medges under samtidig minimering av tryck- påfrestningar mot i första hand kannbrosken och i andra hand stämbanden.

Av fig. 3 kan man se att en gynnsam tvärsektion för tuben är bildad av en främre cirkelbåge med radien Rl, en bakre cirkelbàge med radien 0,5 x Rl, varvid krök- ningscentra Cl och C2 för cirkelbágarna är åtskilda en sträcka 1,5 R1.

Tvärsnittets flanker 53 definieras av tangenter till de båda cirkelbágarna 51, 52.

I de utföringsformer där tvärsnittet är päronformigt e.dyl., är det lämpligt att separat betrakta ovalite- ten för tvärsnittets främre och bakre del, varvid resp. ovalitet definieras som förhållandet mellan delens halva bredd och hela längd, och varvid gränsen mellan främre och bakre delen definieras av läget för störs- ta lillaxeldimensionen.

Ovaliteten för tvärsnittsformen är i fig. 3 1;2 för tvärsnittets bakre del, men det bör stå klart att ova- liteten allmänt kan ligga i intervallet 1:3 till l:1,3.

Tvärsnittsformens främre del är företrädesvis avgrän- sad av en cirkelbàge, men det inses att tvärsnittets främre del kan följa någon annan kontur exempelvis en avlång kontur som pà gynnsamt sätt får plats i det ut- rymme som avgränsas av de konvergerande stämbanden och Iingbroskets främre vägg såsom indikeras på fig. 2. 10 15 20 25 30 35 Den uppfinningsenliga tuben kan vara bildad av ett rör- stycke med cirkulärt tvàsnitt, varvid rörstyckets tvärsnitt deformerats till den illustrerade skepnaden i avsnittet 5. I det enklaste fallet kan tubens omkrets bibehållas väsentligen konstant även i avsnittet 5.

Av fig. 1 kan man se att den bakre konturen av tuben bibehålles oförändrad även i avsnittet 5 och att sålun- da tvärsnittets dimensionsstegring utbreder sig i fram- åtriktningen 7.

För en vuxen man kan det rörstycke av vilket tuben bil- das ha en innerdiameter av 8 mm, varvid ytterdiametern blir approximativt 10,5 mm, dvs. rörstyckets väggtjock- lek är ca. 1,3 mm. Ett sådant rörtvärsnitt erbjuder ett acceptabelt lågt luftflödesmotstånd, även med hänsyn tagen till rörtvärsnittets deformation i avsnittet 5, och genom den anvisade deformationen av tubtvärsnittet reduceras skadorna i kannbrosk och stämband. Såsom ett allmänt medelvärde för män, är medelavståndet mellan ring- broskets mot kannbrosken vända ledytor ca. 10,6 mm, där- vid har det visat sig att en tub som bildats av ett rör- stycke med innerdiametern 8 mm och väggtjockleken 1,3 mm är lämpligt såsom ämne för tuben. På motsvarande sätt kan ett rörstycke med innerdiametern 7 mm och väggtjockleken 1,3 mm användas såsom ämne för tuber för kvinnor.

För spädbarn, exempelvis prematura barn, kan tubämnet ha en innerdiameter av 2 mm och en väggtjocklek av mind- re än ca. 1 mm.

Avsnittet 5 har en längd som är ca. 4 x ytterdiametern för det cirkulära tubämnet. Övergångszonerna Q kan ha en längd av ca. 15 mm, åtminstone för vuxna patienter.

På fig. l visas även ett sidohål 21 enligt Murphy vid 10 467 140 tubens patientände, men ett sådant sidohål är ingen helt nödvändig detalj.

Med ovalitet avses bredd-längdförhållandet för tubtvär- snittet eller ett motsvarande förhållande för en del av tvärsnittet. Ett föredraget material för tuben är PVC av den typ som användes av större tillverkare av trakeal- tuber för närvarande eller silicon, för användning för det aktuella ändamålet. 0/

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 9 467 140 P A T E N T K R A V

1. Trakealtub innefattande ett allmänt L-format flexi- belt rör, vilket omfattar en första allmänt rak skän- kel avsedd att nedföras i patientens luftstrupe via munnen eller näsan och patientens struphuvud, och en andra skänkel, vilken är avsedd att sträcka sig ut ge- nom patientens mun resp. näsa, samt ett mellan skänklar- na (1,2) förefintligt böjt avsnitt, varvid tubens första skänkel (2) i det längdavsnitt (5) som är avsett att sträcka sig genom struphuvudregionen, uppvisar ett av- långt tvärsnitt (4), vars storaxel ligger i det plan som spännes upp av tubens skänklar (1,2), k ä n n e - t e c k n a d av att tubens avlånga tvärsnitt är päron- eller äggformigt och således spetsigare vid ena storaxel- änden än vid den andra, och att tvärsnittets spetsigare ände är vänd bakåt mot den konvexa sidan av tubens huvudkrökning.

2. Trakealtub enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att det tubavsnitt (5) som är avsett att sträcka sig genom patientens struphuvudregion har en ovalitet i regionen 1:3 till l:l,3, företrädesvis 1:2, åtminstone vid den spetsiga del därav som är vänd bakåt för att vara belägen mellan kannbrosken.

3. Trakealtub enligt krav 2, av att det avlånga tubtvärsnittets framåt vända del k ä n n e t e c k n a d väsentligen har formen av en halv cirkelbåge.

4. Trakealtub enligt krav 2 eller 3, t e c k n a d innervägg och att tuben har en väggtjocklek i området k ä n n e - av att ovaliteten är beräknad på tubens 0,8-1,5 mm, företrädesvis 1,3 mm.

5. Trakealtub enligt något av kraven 1 - 4, k ä n n e - 467 14Ü 1-0 10 t e c k n a d av att det tubavsnitt som uppvisar det avlånga tvärsnittet och är avsett att sträcka sig genom struphuvudet, har en längd av ca. fyra gånger tubens ytterdiameter.

6. Trakealtub enligt något av kraven l - 5, k ä n - n e t e c k n a d av att den första skänkelns (2) mediala del har en invers böjning i förhållande till huvudkrökningen mellan den L-formiga tubens skänklar. 'fl/