SE466644B - Laminat av skikt av polymert material och skikt av straeckmetall - Google Patents

Description

466 644 väsentliga fördelar i åtminstone något av de ovan diskuterade avseendena.

Detta syfte uppnås enligt uppfinningen genom att det ytterli- gare skiktet utgörs av ett sträckmetallskikt, som är åtminstone delvis inbäddat i polymermaterialskiktet och att polymermate- rialskiktet utgörs av ett kompositmaterial innehållande ett härdat harts, ett fibröst material och en termoplast, som är i form av expanderade partiklar.

Ett sådant sträckmetallskikt har visat sig vara förenat med väsentliga fördelar i laminat av här aktuell art. Ur hållfast- hetssynpunkt är sträckmetallskiktet förnämligt enär det ger mycket god styrka till laminatet. Till följd av den ojämna topografin hos ett dylikt sträckmetallskikt kommer detsamma att ytterst väl förankras i det polymera materialet även när sträckmetallskiktet är fastpressat i ytområdet av det polymera materialskiktet. Hår må speciellt betonas att ett sträckmetallskikt uppvisar en nätartad struktur med nätbryggor som kommer att vara snedställda i förhållande till sträckme- tallskiktets huvudplan. Sträckmetallskikt har vidare fördelen att de utgörs av ett enda sammanhängande materialstycke, vilket utgör en distinktion i förhållande till konventionella nät, som är framställda av inbördes hopvävda trådar.

Till följd av sträckmetallskiktets nätartade struktur kommer det givetvis också att vid laminatets tillverkning tillåta god genomgång, väsentligen vinkelrätt mot laminatets plan, av vid det polymera materialets härdning avsöndrade beståndsdelar. Det har' emellertid också kunnat konstateras vid. praktiska till- verkningsprov att sträckmetallskikt i. detta avseende innebär fördelar också när på laminatets båda yttersidor föreligger av avsöndringsprodukterna impermeabla ytskikt. Närmare bestämt kommer förekomsten av ett eller flera sträckmetallskikt i det polymera materialskiktet mellan de täta ytskikten att medföra väsentligt förbättrad avgång av avsöndringsprodukter sådana som gas och vattenånga i riktning mot laminatets kantytor, där det polymera materialskiktet är blottat. Det synes således som om 466 644 sträckmetallskiktet underlättar och påskyndar avsöndringen utmed detsamma så att pressningstiderna kan vara kortare och pressningstemperaturerna högre än när några sträckmetallskikt ej användes eller eljest andra typer av skikt förekommer. Även här torde upphovet till sträckmetallskiktets gynnsamma funktion stå att finna i dess säregna struktur och möjligen också i att ett enskilt sträckmetallskikt utgörs av ett enda material- stycke. Förklaringen torde vara att i området av sträckmetall- skiktet uppstår kaviteter till följd av att det polymera materialet icke fullständigt förmår ansluta till sträckmetall- skiktet runtom dess sneda bryggpartier. Dessa kaviteter, som är mer eller mindre sammanhängande i sträckmetallskiktets plan underlättar således ång- och gasavgång. Vid framställning av laminat med sträckmetallskikt på båda sidor omgivna av polymert material och utvändigt om detta täta ytskikt är det således lämpligt att det polymera materialets beskaffenhet och press- ningsbetingelserna väljes så att kaviteterna verkligen uppstår.

Detta befordras av att vid framställningen på ömse sidor om sträckmetallskiktet anbringas arket av polymert material, som sedan pressas mot sträckmetallskiktet och binds samman via sträckmetallskiktets öppningar utan att fullständigt ansluta mot alla ytor av sträckmetallskiktet.

Ytterligare fördelaktiga särdrag hos det uppfinningsenliga laminatet och dessutom särdragen hos det uppfinningsenliga förfarandet definieras närmare i patentkraven.

Det föredrages att termoplasten i utgångskompositmaterialet föreligger i form av väsentligen jämnt fördelade expanderade termoplastiska partiklar.

Med det i ansökningen använda begreppet "sträckmetall" eller "sträckmetallskikt" avses vad som illustreras i. ritningarnas fig 4, nämligen en nätartad metallstruktur bildad av ett enda sammanhängande metallstycke. Sträckmetallskiktet uppvisar maskor, vilkas vidd kan varieras i beroende av rådande förhål- landen och i nätstrukturen föreligger förbindande bryggor l, 466 644 vilka kommer att vara mer eller mindre snedställda i förhål- lande till sträckmetallskiktets huvudplan. Ett sträckmetall- skikt av det slag som illustreras i fig 4 framställes på i och för sig känt sätt med utgångspunkt från en i fig 3 illustrerad metallplåt, som förses med ett mönster av lämpligen inbördes förskjutna och väsentligen parallella slitsar 3. Denna slitsade plåt utsätts sedan för sträckning väsentligen vinkelrätt mot slitsarnas längdriktning, det vill säga i riktningen av pilarna 4, intill dess att den i fig 4 illustrerade strukturen upp- nåtts.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Under hänvisning till bifogade ritningar följer nedan en närmare beskrivning av såsom exempel anförda utföranden av uppfinningen.

På ritningarna är fig 1 ett schematiskt tvärsnitt genom ett laminat enligt uppfinningen, fig 2 en tvärsnittsvy liknande fig 1 men visande ett alterna- tivt utförande, fig 3 en schematisk vy illustrerande framställningen av sträckmetall och ' fig 4 en vy illustrerande sträckmetallen i dess slutliga tillstånd.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRANDEN Det i fig l illustrerade laminatet uppvisar ett skikt 5 inne- hållande ett polymert material och minst ett ytterligare skikt 6, som utgörs av ett skikt av sträckmetall med den grundläg- gande karaktär som illustreras i fig 4. Sträckmetallskiktet 6 466 644 är i exemplet beläget i området av polymerskiktets 5 ena sida och delvis inbäddat i detta. Som synes sträcker sig enskilda bryggpartier 1 i den nätartade sträckmetallen snett i förhål- lande till planen för såväl polymerskiktet 5 som sträckmetall- skiktet 6.

Såsom illustreras i fig 1 kan på den sträckmetallskiktet motsatta sidan om polymerskiktet 5 befinna sig ett ytskikt 7.

Det polymera skiktet 5 tänder ytskiktet 7 till sig och det senare kan exempelvis utgöras av ett metallskikt, till exempel en plåt eller folie av stål eller aluminium eller legeringar därav. Enligt ett alternativ skulle ytskiktet 7 istället kunna utgöras av ett skikt av plast eller annat material. I fallet med plast föredrages därvid att ytskiktet 7 i sig utgörs av ett laminat. Enligt ett ytterligare alternativ skulle emellertid istället för det täta ytskiktet 7 kunna anordnas ett ytterli- gare mer eller mindre ytligt beläget sträckmetallskikt, som emellertid också bör vara åtminstone delvis inbäddat i poly- mermaterialet 5. Således skulle då erhållas en sandwichkonst- ruktion med två ytligt belägna och delvis utåt exponerade sträckmetallskikt och en däremellan belägen polymerkärna.

Emellertid må här inskjutas att mellan dessa ytligt belägna sträckmetallskikt skulle kunna befinna sig ett eller flera ytterligare sträckmetallskikt som då skulle vara helt inbäddade i det polymera materialet. Sådant mellananordnande av ett eller flera ytterligare sträckmetallskikt skulle givetvis också kunna komma ifråga i det polymera materialet 5 mellan sträckmetall- skiktet 6 och ytskiktet 7 enligt det illustrerade utförandet i fig 1.

I varianten enligt fig 2 uppvisar laminatet på båda sidor om polymermaterialskiktet 8 väsentligen täta ytskikt 9, exempelvis av metall eller plast, och mellan dessa ytskikt är i polymer- materialskiktet 8 inbäddat minst ett sträckmetallskikt 10. Även här skulle således två eller flera sträckmetallskikt kunna befinna sig inbäddade i polymermaterialet 8 mellan ytskikten 9. 466 644 Ytskikten 7 och 9 skulle om så önskas kunna utgöras av perfo- rerade eller eljest hålförsedda skikt.

Det föredrages att sträckmetallskikten 6, 10 är av stål eller aluminium eller en legering innehållande minst en av dessa metaller. Ytvikten hos ett enskilt sträckmetallskikt 6, 10 är lämpligen i området 100-5000 g/m2. Därvid föredrages en ytvikt i området 400-1500 g/m2.

Ehuru sträckmetallskiktet i fig 4 antydes såsom uppvisande öppningar med i huvudsak lika långa sidor är detta alls icke något krav. Således kan också sträckmetallskikt med öppningar med mer eller mindre avlång form användas.

Av fig 1 framgår att kaviteter ll föreligger mellan det poly- mera materialet i skiktet 5 och en från detta vänd sida av de snedställda bryggpartierna l i sträckmetallskiktet. Dylika kaviteter ll uppstår därest det polymera materialets beskaf- fenhet (densitet, kompressibilitet, flytförmåga etc under pressningen) och pressningsbetingelserna väljes för detta ändamål. Kaviteterna sträcker sig iJ1 i polymermaterialet och underlättar således avgången av vid härdningen avspjälkade produkter. Kaviteterna ll underlättar också sådan avgång väsentligen parallellt med sträckmetallskiktets 6 plan.

I fallet med ett i ett polymermaterialskikt väsentligen helt inbäddat sträckmetallskikt (se exempelvis utförandet enligt fig 2) är det av än större fördel att utföra laminatframställningen så att även här dylika kaviteter 11 uppstår. För detta ändamål är det lämpligt att polymermaterialskiktet 8 är sammansatt av två delskikt 13, vilka på sina inre sidor är bundna såväl inbördes i en gränsyta 12 som till sträckmaterialskiktet 10 och vilka i förekommande fall på sina utsidor' uppvisar de täta ytskikten 9. Kaviteterna uppstår således även här till följd av lämpligt val av det polymera materialets beskaffenhet och pressningsbetingelserna och befordrar väsentligt gasavgången parallellt med sträckmetallskiktets plan. Gränsytan 12 mellan 466 644 delskikten 13 föreligger givetvis i sträckmetallskiktets öppningar. Åtminstone teoretiskt vore det möjligt att polymer- delskikten 13, speciellt vid stor vidd hos sträckmetallskiktet 10 i laminatets tjockleksriktning, överhuvudtaget ej eller blott över relativt små gränsyteareor 12 ansluter till varand- ra, i vilket fall sammanhållningen av skikten 13 helt eller i betydande mån ombesörjs av sträckmetallskiktet 10. Detta innebär emellertid en reducerad sammanhållningsstyrka, vilken emellertid i vissa tillämpningar kan vara acceptabel.

Polymermaterialskiktet 5, 8 innehåller minst ett härdat harts.

Därvid föredrages att polymermaterialskiktet utgörs av ett kompositmaterial innehållande, förutom det härdade hartset, ett fibröst material och en termoplast.

Det föredrages att polymerkompositionen som avses bilda poly- merskiktet 5, 8 framställs såsom ett halvfabrikat i form av ett skumkompositmaterial med det fibrösa materialet i banform, varvid det banformiga materialet impregneras med det härdbara hartset. och termoplasten och bildas till en arkstruktur, i vilken det härdbara hartset föreligger i B-stadium. Vid press- ningen av de exempelvis i fig 1 och 2 illustrerade laminaten utnyttjas en eller flera sådana arkstrukturer för att bilda polymermaterialskiktet 5 respektive vart och ett av skiktets 8 delskikt 13. Innan den använda pressen slutes placeras följ- aktligen vid framställningen av laminatet enligt fig 2 en eller flera sådana arkstrukturer mellan sträckmetallskiktet 10 och det ena ytskiktet 9 medan en eller flera ytterligare arkstruk- turer placeras mellan sträckmetallskiktet och det återstående ytskiktet. Under efterföljande pressning' med värmetillförsel kommer dessa arkstrukturer att bindas såväl inbördes som till sträckmetallskiktet. och ytskikten under ástadkommande av ett laminat med förnämlig styvhet.

Skumkompositmaterialet kan exempelvis framställas på följande sätt. Ett förkondensat av ett vattenbaserat härdbart harts framställes på konventionellt sätt och vattenhalten regleras så 466 644 att man får en torrhalt på 30 till 75 viktprocent. Den på detta sätt erhållna lösningen försåttes med oexpanderade termoplas- tiska partiklar, s.k. mikrosfärer, i sådan mängd att viktför- hållandet mikrosfärerzharts i det färdiga skumkompositmate- Det är fördelaktigt att låta mikrosfärerna ingå i sådan mängd att de i expanderat tillstånd utgör 70-95, volymprocent av skumkompositmaterialet. Ett banformigt material impregneras med rialet varierar mellan 4:1 och 1:50. företrädesvis 85-95, blandningen av harts och mikrosfärer på konventionellt sätt t.ex. genom att banan nedföres i ett bad av blandningen eller genom att blandningen sprutas på banan. Den impregnerade banan, vars impregneringsgrad kan regleras t.ex. genom pressning med valsar, tillföres sedan värme, lämpligen i form av cirkulerande varmluft med temperaturen 80-l50°C, så att hartset härdar till B-stadium och mikrosfärerna expanderar. I detta sammanhäng må påpekas att ett härdbart harts, som befinner sig i A-stadium, är smältbart, ringa förnätat och lösligt i aceton m.fl. lös- ningsmedel. Ett harts i C-stadium är osmältbart, fullständigt förnätat och olösligt. B-stadiet betecknar ett stadium mellan A- och C-stadiet.

De härdbara hartser, som företrädesvis kommer ifråga, utgöres s.k. fenol, resorcinol eller melamin. Dock kan också mer generellt härdbara hartser användas, såsom polykondenserade hartser, t.ex. poly- av formaldehydbaserade hartser med karbamid, imid, och polyadderade hartser, t.ex. polyuretan.

Det, banformiga materialet kan utgöras av vävt eller ovävt, organiskt eller oorganiskt material, varvid särskilt må nämnas glasfiber, mineralfiber, cellulosafiber, polyesterfiber. Det är också. viktigt att det banformiga materialet har tillräcklig porositet för att på ett tillfredsställande sätt kunna impreg- neras med blandningen av harts och mikrosfärer. Vidare bör det banformiga materialet ej vara för tjockt, och lämpligen kan tjockleken variera mellan 0,1 och 5 mm. Anledningen till att det banformiga materialet måste vara tunt är att man i annat fall riskerar att få en ojämn expansion av mikrosfärerna 466 644 därigenom att de perifert liggande mikrosfärerna vid värme- tillförseln expanderar först och bildar ett värmeisolerande skikt, som hindrar de mera centralt liggande mikrosfärerna från att expandera, och man får i ett sådant fall en icke homogen produkt av sämre kvalitet.

De mikrosfärer, som användes vid framställning av skumkompositmaterialet enligt uppfinningen har skal, som kan utgöras av sampolymerer av vinylklorid och vinylidenklorid, sampolymerer av' vinylklorid och. akrylnitril, sampolymerer av vinylidenklorid och akrylnitril, samt sampolymerer av styren och akrylnitril.

Vidare må nämnas sampolymerer av metylmetakrylat innehållande upp till ca 20 viktprocent styren, sampolymerer av metylmeta- krylat och upp till ca 50 viktprocent av kombinerade monomerer av etylmetakrylat, sampolymerer av metylmetakrylat och upp till ca 70 viktprocent av ortoklorstyren. Partikelstorleken för de oexpanderade sfärerna och därmed för de expanderade sfärerna kan. variera inom 'vida gränser' och, väljes med ledning av' de egenskaper, som önskas hos den färdiga produkten. Som exempel på partikelstorlekar för oexpanderade sfärer' må nämnas 1 um till lmm, företrädesvis 2 um till 0,5 mm och särskilt 5 um till 50 um. Vid expansionen ökar mikrosfärernas diameter med en faktor 2-5. De oexpanderade sfärerna innehåller flyktiga, flytande jäsmedel, som förångas vid värmetillförseln. Dessa jäsmedel kan utgöras av freoner, kolväten, .såsom n-pentan, i-pentan, neopentan, butan, i-butan eller andra jäsmedel, som konventionellt användes i mikrosfärer av här angivet slag. 5-30 viktprocent av mikrosfären kan lämpligen utgöras av jäsmedel.

Mikrosfärerna kan tillföras hartslösningen såsom torkade partiklar eller i en suspension t.ex. i en alkohol, såsom metanol.

Förhållandet harts till mikrosfärer i impregneringslösningen kan såsom tidigare angivits variera inom vida gränser och detta förhållande påverkar den färdiga produktens egenskaper. Omvänt 466 644 10 kan man alltså med utgångspunkt från ett visst användningsom- råde och vissa önskade egenskaper hos den färdiga produkten välja ett lämpligt förhållande harts till mikrosfärer i bland- ningen. Detta förhållande kan lätt bestämmas genom förberedande försök i laboratorieskala.

Blandningen av harts och mikrosfärer kan om så önskas eller erfordras försättas med olika tillsatser, såsom stabilisatorer, kopplare, fyllmedel, brandhämmande tillsatser och/eller pig- ment.

Det såsom ark- eller skivstruktur föreliggande skumkompositma- terialet kan exempelvis ha en ytvikt inom området 40-10000 2 g/m - Vid framställningen av laminaten enligt exempelvis fig 1 och 2 kombineras erforderligt antal av ark bestående av skumkom- positmaterialet och förekommande sträckmetallskikt och eventu- ella ytskikt och kombinationen pressas vid förhöjd temperatur.

Härvid väljes presstid, -temperatur och -tryck huvudsakligen med hänsyn till vilken typ av harts och mikrosfärer som an- vändes och givetvis med hänsyn till aktuell typ av laminat.

Ofta kan tiden för pressning variera mellan 20 sekunder och 30 minuter. Temperaturen kan. variera mellan 100 och 200°C och trycket mellan 0,01 och 3 MPa. Om det àsyftade laminatet saknar särskilda ytskikt kan härvid särskilt attraktiva effekter uppnås genom att skumkompositmaterialets "fria" yta, det vill säga den yta som är vänd mot pressplåten, blir fullständigt slät, då de mikrosfärer, som ligger intill pressplåten genom lämpligt val av presstryck kan bringas att kollapsa av detta.

När emellertid särskilda ytskikt användes kan det emellertid vara lämpligt att välja sådana betingelser att de expanderade mikrosfärerna ej kollapsar.

Det må nämnas att det icke är nödvändigt att använda ett fibröst material i banform. Således skulle fibrösa material av organiskt eller oorganiskt ursprung, t.ex. glasfiber, mineral- fiber, cellulosafiber, polyesterfiber, kunna vara dispergerade 'fn 466 644 ll i den för framställningen av polymerskikten 5, 8 använda polymerkompositionen.

Vid framställningen av laminaten enligt exempelvis fig 1 och 2 kan, vid ytskikt av metall, dessa ha en ytvikt mellan 100 och 20000 g/m2. Vid användning av ytskikt av plastmaterial kan dessa ha en tjocklek mellan 0,05 och 5 mm. Plastytskikten kan därvid utgöras av prefabricerade skiv- eller skiktartade element, såsom formaldehydbaserade högtrycksskivor eller -skikt och polyesterbaserade skivor eller skikt. Kombinationer av olika härdplaster kan givetvis användas för ytskikten.

Nedan följer icke begränsande exempel pà framställning av skumkompositmaterialet såsom halvfabrikat och laminat enligt uppfinningen: Exempel 1 En 50 g/m2 glasfiberfilt impregneras med en dispersion av VDC/ACN mikrosfärer från KemaNord AB och Cascos fenolhartslös- ning 9916 torrhalt 60%, där torrsubstansernas förhållande är MS:PF 2:1. (VDC = vinylidenklorid, ACN = akrylnitril, MS = mikrosfärer, PF = fenolformaldehydharts).

Efter neddoppning i impregneringsbadet pressas överskottet bort med valsar. Därefter behandlas filten med luft 120°C, varvid vatten avgår tills 7% vikt restfukt återstår och samtidigt expanderar mikrosfärerna. Den erhållna arkprodukten lämpar sig föratt användas till polymerskikten 5, 8 i laminaten tnligt fig 1 och 2 i önskat antal, varvid laminatpressning utföres vid 0,25 MPa 125°C i 10 min. Det erhållna polymerskiktet är i sig formbart vid en temperatur av ca l20°C.

Exempel 2 Process som i exempel 1 men med förhållande MS:PF 1:1 räknat på torrsubstanserna. 466 644 12 Exempel 3 Process som i exempel 1 men med förhållandet MS:PF 1:2 räknat på torrsubstanserna.

Exempel 4 Ett laminat med den struktur som framgår av fig 1 framställdes genom att i en press applicera en jämntjock plåt av en alumi- niumlegering och med en tjocklek på 1 mm och dessutom ett sträckmetallskikt av obehandlad aluminium och med. maskor på 20 x 10 mm. Sträckmetallens ytvikt var 1300 g/m2. Mellan aluminiumplàten och sträckmetallskiktet anbringades en poly- merkomposition innehållande ett fenolharts, glasfibrer (omfat- tande 25 viktprocent av kompositionen) och expanderade, i kompositionen jämnt fördelade termoplastiska partiklar, så kallade mikrosfärer. Kompositionen har därvid lämpligen karak- tären av det arkartade, i halvfabrikat föreliggande skumkom- positmaterial som beskrivits ovan. Ytvikten hos polymerkompo- sitionen var 850 g/m2.

Därefter utfördes sammanpressning vid temperaturen 150°C, trycket 0,5 MPa och under en tid av 3 minuter, vilket gav ett intimt sammanfogat laminat med en tjocklek av 5,5 mm.

Laminatet hade en styvhet som vida överstiger en homogen aluminiumplåt med motsvarande totalvikt.

Laminat enligt uppfinningen har utmärkta egenskaper vad gäller brandmotstånd och värmeisolering och är lätt bearbetbara genom stansning, bockning och andra formningsoperationer utan att skumpolymerskikten 5, 8 knäcks. De uppfinningsenliga laminaten har förnämliga egenskaper för användning såsom byggnads- och konstruktionselement i en mängd situationer där god hållfasthet och/eller attraktiv yta erfordras. Såsom exempel må nämnas användning såsom ytbildande skikt i byggnader och fordon. *w 13 466 644 De beskrivna laminaten och förfarandet för deras framställning kan givetvis varieras på en mångfald sätt inom ramen för uppfinningstanken.

Claims (16)

466 644 /L/ Patentkrav

1. Laminat uppvisande minst ett skikt (5, 8, 13) innehållande ett polymert material och minst ett ytterligare skikt, k ä n n e t e c k n a t därav, att det ytterligare skiktet utgörs av ett skikt av sträckmetall, som är åtminstone delvis inbäddat i polymermaterialskiktet, och att polymermaterial- skiktet utgörs av ett kompositmaterial innehållande ett härdat harts, ett fibröst material och en termoplast, som är i form av expanderade partiklar.

2. Laminat enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att det på åtminstone ena sidan av polymermaterialskiktet uppvisar ett väsentligen tätt ytskikt (7, 9).

3. Laminat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att ytskiktet (7, 9) utgörs av ett metallskikt.

4. Laminat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att ytskiktet (7, 9) utgörs av ett plastskikt.

5. Laminat enligt något av kraven 2-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att sträckmetallskiktet (6, 10) är anordnat vid eller i närheten av den sida av polymermaterialskiktet som är motsatt det väsentligen täta ytskiktet (7).

6. Laminat enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att vid eller i närheten av polymerskiktets båda motsatta sidor är anordnade sträckmetallskikt.

7. Laminat enligt något av kraven 2-4, k ä n n e t e c k n a t därav, att på dess båda utsidor är anordnade väsentligen täta ytskikt (9) och att mellan dessa är i sagda minst ena polymer- materialskikt (8, 13) inbäddat minst ett sträckmetallskikt (10). :(9 ß /S 466 644

8. Laminat enligt något föregående krav, k ä n n e t e c k - n a t därav, att mellan polymermaterialet och partier av sträckmetallskiktet föreligger kaviteter (11).

9. Laminat enligt något föregående krav, k ä n n e t e c k - n a t därav, att sträckmetallskiktet (6, 10) är av stål eller aluminium eller en legering innehållande minst en av dessa metaller.

10. Laminat enligt något föregående krav, k ä n n e t e c k - n. a t därav, att sträckmetallskiktets ytvikt. är i området 100-5000 g/m2, företrädesvis 400-1500 g/m2.

11. Laminat enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att det härdade hartset är formaldehydbaserat, företrädesvis ett fenolharts.

12. Förfarande för framställning av ett laminat uppvisande minst ett skikt (5, 8, 13) innehållande polymert material och minst ett ytterligare skikt (6, 10), varvid laminatet åstad- kommes genom pressning, företrädesvis i samband med värmning, k ä n n e t e c k n a t därav, att såsom ytterligare skikt (6, 10) används ett sträckmetallskikt, som vid pressningen inbäddas åtminstone delvis i polymermaterialskiktet, och att såsom utgångsmaterial för framställningen av det polymera material- skiktet utnyttjas en polymerkomposition innehållande ett härdbart harts, en termoplast i form av oexpanderade partiklar och ett fibröst material.

13. Förfarande enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a t därav, att såsom härdbart harts används ett formaldehydbaserat harts, särskilt ett fenolharts.

14. Förfarande enligt krav 12 eller 13, k ä n n e t e c k n a t därav, att termoplasten föreligger i polymerkompositionen i form av expanderade termoplastiska partiklar, som företrädesvis är väsentligen jämnt fördelade i polymerkompositionen. lá 466 644

15. Förfarande enligt något av kraven 12-14, k ä n n e - t e c k n a t därav, att polymerkompositionen framställs till ett halvfabrikat i form av ett skumkompositmaterial med det fibrösa materialet i banform, varvid det banformiga materialet impregneras med det härdbara hartset och termoplasten och bildas till en ark- eller skivstruktur, i vilken det härdbara hartset föreligger i B-stadium, och att vid pressningen av laminatet utnyttjas en eller flera skívstrukturer. sådana ark- eller

16. Förfarande enligt något av kraven 12-15, k ä n n e - t e c k n a t därav, att polymermaterialets beskaffenhet och pressningsbetingelserna anpassas så att kaviteter (11) uppstår mellan polymermaterialet och partier av sträckmetallskiktet. fi' (V