SE459907B - Roterbar finfoerdelningsanordning foer smaelt metall och metod foer framstaellning av metallpartiklar - Google Patents

Description

459 907 2 såsom beståndsdelarna hafnium och yttrium i en del nickelbaserade reagerar med de flesta keramiska materialen av typen som används för beläggning Dessa rea superlegeringar, ar i finfördelningsanordningar. ktioner kan vara förödande, terande sammansättni eftersom de ändrar den resul- ngen av den finfördel de eroderar den keramiska belä oreningen av metall ade legeringen, varjänte ggningen. Oaktat den potentiella för- pulvret kan fortsatt erosion av det keramiska ' att den underliggande metallen friläg i sista hand att finfördelningsanordningen blir felak skiktet resultera i ge och tig pà ett katastrofalt sätt. 1,; ör [B tt man skall erhålla fina metallpartiklar med lika et nödvändigt att den smälta metallen vä-er ytan nos finfördelningsskivan, såsom är beskrivet i tentskri”ten 2 storlek "r D: den amerikans'a p m k mälta metallen små ar och studsar pà ytan och som är alltför stora olikforniga i storlek då 699 576. Annars bildar den s ku- lor som rull resp de kastas av ytan. Enligt den ameri ten 2 699 576 skall magnesium finfördel k och zirkonium tillfogas till ifrågavarande magne- sium sa att magnesiumblandningen väter ytan hos finfördelni en av stal. En del metaller väter den keramis andra gör det kan- ska patentskrif as på en stàlskiva. Zin ngsan- ordning ka ytan men inte. Detta är en annan brist i tidigare kända fin- fördelningsanordningar med keramisk bel äggning.

Av metall bestående "skâllor“ ytan hos finfördelningsanordningen vi visa: sig vara fördelaktiga, yta över vilken den smäl d början av en körning har eftersom en skalle har ta metallen kan strömma kanska patentskriften Ä 178 555) t bildas kring och intill fördelningsanordni en vätbar (jämför den ameri- . Skâllan kan emellertid eventu- omkretsen men inte vid mitten nos ngens skiva därför att temperaturern or höga vid mitten. I sådana fall slår den ".men k a är smälta metall- ontinuerligt an mot den frilagda kera .et inte är önskvärt, Av d misk beläggning försedda finfördelningsskivor :t har en del oläg 'k U) c T '1 Û I] niska ytan. vil- såsom har påpekats ovan. et ovanstående torde det vara uppenbart att med kera- enligt teknikens enheter som ännu inte har und U? (f fw 1 I 11 | L; 13 'TS _ anröjts.

De följande ytterligare amerikanska patentskrifterna är representativa för tekni kens ståndpunkt inom omradet för finför- ~ 459 907 5 delning genom rotation, nämligen 4 069 045, 5 721 511, ä 120 å62 och 4 207 oëo samt den brittiska patantskmften 751: 180.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en förbättrad metod och anordning för att framställa metalapt Ett annat ändamål är att åstadkomma en metod för att undvika föroreningar i metallpulver som framställts medelst roterbara finfördelningsmetoder. }_4 "JET .

Enligt den av föreliggande uppfinning angivna metoden hälls således för finfördelning avsedd smält metall enligt upp- finningen pa ytan hos en roterande skiva som har en uppåtvänd cen- tral keramisk yta, med vilken ett skikt av metall som är förlik- bart med den smälta metallen som håller på att hällas har samman- fogats innan den smälta metallen hälldes. Metallskiktet hindrar kontakt mellan den smälta metallen och det keramiska materialet och är så valt, att avsedd finfördelning och ingen nämnvärd f"ro- rening av den finfördelade metallen inträffar under en körnin För att metallskiktet skall vara förlikbart måste det ha en solidustemperatur som är åtminstone lika hög som temperaturen hos den smälta metallen och företrädesvis högre än denna, varjäm- te nämnda metallskikt inte bör samverka med den smälta metallen på ett sätt som skulle resultera antingen i att icke godtagbara föroreningar skulle bildas i metallpulvret eller i ett icke god- tagbart bortförande av material från metallskiktet.

Förutom förlikbarhet föredrar man, ehuru det inte krävs, att metallskiktet skall vara vätbart av den smälta metallen så att man eliminerar behovet att bilda en metallskålla under drift.

Under alla förhållanden gäller att om en metallskålla bildas men är ofullständig vid skivans mitt kommer det underliggande förlik- bara metallskiktet och inte det keramiska materialet att bli frilagt för strömmen av smält metall.

För att uppfinningen skall förstås helt och hållet hän- visas till den enda figuren som utgör en delvis bortbruten, för- enklad sidovy av en roterbar finfördelningsanordning enligt före- liggande uppfinning. I På ritningen visar den förenklade vyn av en roterbar fin- ordelningsanordning lO en finfördelningsskiva 12 som är fast- ,satt W vid den övre änden av en drivaxel lä som kan brin^as att 4 aöga hastigheter. Man tänker sig att skivan tt en ström av kylvätska får heter i skivan 12 eller mot en tillräokl stor yta pà skivan 12 för att skiv 12 skall kylas, exempelvis genom a cirkulera genom nâlig ig: ans temperatur Skall hållas under förutbestämda gränser som är nödvändiga för att skivan skall upprätthålla sin strukturella integritet-under drif -teba- tingelser. ¥arken medlen för att sätta fast skivan 12 vid axeln 14 eller medlen för att kyla skivan 12 är visade på eftersom de inte anses utgöra n ning. Exempel på lämpliga medel ritningen, ågon del av föreliggande uppfin- för att sätta fast en finfördel- ningsskiva på en drivaxel och för att kyla en skiva kan återfin- pacentskrirterna 1+ 178 535 och 4 310 292, vilkas innehåll anses ingå häri.

Skivan nas i de ovannämnda amerikanska 12 innefattar en huvuddel 16 med GH U??åïVäfi¿ k0flï1V yta 18. Huvuddelen 16 består företrädesvis av metall, men den kan utgöras av ett godtyckligt material eller en godtyck- lig kombination av material med den erforderliga styrkan och de nödvändiga termiska st under vilka körning central römledningsegenskaperna för betingelserna skall ske. I den på ritningen såsom ett exem- pel visade utföringsformen innefattar skivans huvedd andel 16 en cen- tral kärna 19 av material med stor värmeöverföring, såsom koppar, omgiven av en ring 2l av högnållfast metall, såsom rostfritt tål. Ringen 21 har sin översida 24 belägen över ytan 18. Eingens övre, UI inre omkrets inkluderar ett ringformigt spår 22. Spåret och ytan 18 begränsar en urtavning 25 i skivans huvuddel 16. : keramiskt skikt 20 täcker ytan 18 och är ordentligt sam gat maxi med denna samt fyller ut urtagningen 25. Såsom exempel ramiska material som kan användas för denna typ av kan nämnas VfZrO ä. på k tillämpnin" 26 hos det k=- ger i jämnhöjd med ringens 21 översida E+. n 21 omger en vertikalt förlöpande rotationsomkretsyta EC hos det keramiska skiktet 20 och står i kont A120; och MgO. En uppâtvänd yta ramiska skiktet 20 lig Rings akt med detta skikt änstgör såsom en hållare för det keramiska 3 låg draghållfasthet, för att hindra ' aiktet 20, . l . ._H, det sistnamnaa skii- att ge e ter under stora centrifugalbelastningflr .aan Ünier "ndigheter skulle ringen 21 och kärnan 19 kunna vara enda stycke. on an.. 459 907 5 I en del fall påförs en mellanliggande metallbeläggtlng, ng ,lC mm f0,0C2-0,004 tim? på uddel för att säkerställa en stark fo- sei- et 20 och allmänt känt inom tekniken för att sammanfoga keramiska material kanske av storlexsoroni ytan l5,hos skivans hav lan det keramiska skikt en 0,05-C I 1 1 .z skivans huvuddel 16, såsom är metaller. Om exempelvis det keramiska skiktet skall vara 5 och skivans huvuddel 16 utgörs av en zirkoniumhalti; le- gering på kopparbas, såsom kopparlegeringen AEZIEC (varumärke\,te- läggs den skivformiga huvuddelens 16 yta 18 först med Niàl.3et ker”- miska skiktet 2G kan därefter påföras den belagda ytan 13 medelst ett godtyckligt förfarande bland flera välkända sådana, såsom ge- nom angutfällning, konventionell plasmasprutning eller medelst det i den amerikanska patentskriften 4 235 943 beskrivna plasma- sprutningsförfarandet med beteckningen Gator-Gerd (varumärke).

Det keramiska skiktet måste vara minst tillräckligt tjockt för att det skall diga minimitjockleken blir beroende såväl av egenskaperna hos den ge den erforderliga värmeisoleringen. Den nödvän- underliggande metallen som av temperaturen hos den smälta metal- len och den tid som denna metall finns på skivan. Ehuru det kera- miska skiktet är visat i form av en förhållandevis tunn belägg- ning skulle den vidare i stället kunne bestå av en separat bil- dad insats med jämförelsevis stor tjocklek, vilken insats är fäst vid skivan RC genom fogning eller t o m medelst mekaniska medel.

En metallbeläggning eller ett metallskikt 52 med en kon- kav uppàtvänd yta 3%, som utgör den översta ytan hos skivan 12 och mot vilken strömmen av smält metall hälls under drift, är sammanfogad med den konkava, uppàtvända ytan 26 hos det keramiska skiktet 20. Metallskiktet 32 täcker hela den uppatvända ytan 25 hos det keramiska skiktet 20 samt den ringformiga ytan 24 hos ringen 21. Den yttre omkretsen hos metallskiktet 52 är sammanfa- gad direkt med metallen i skivans huvuddel 16 vid ytan 2%. Dette är fördelaktigt, eftersom fogen mellan metall oåh metall blir starkare än fogen me lan metall och keramiskt 26. Liksom det keramiska skiktet 20 kan metallskiktet 32 páföras medelst ett godtyckligt fdrfarande bland flera välkända sådana, material vid ytan såsom medelst konventionell plasmasprutning, plasmasprutningsför- 459 907 5 loppet enligt Gator-Gard eller ångutfällning.

Lämplig tjocklek för metallskikte flera faktorer, bland vilka kan nämnas den takt i vilken samver- kan (kemisk reaktion och/eller upplösning* skiktet och den smälta metallen samt de fysikaliska egenskaperna hos skiktet, såsom styrka och värmeledningsför~*s' mega. ketallskik- tets termiska utvidgningsegenskaper måste också vara förlikbara med det underliggande materialet med vilket det är s I grund oc t kommer att bero å »cg sker mellan metall- ammanfogat._ h botten bör metallskiktet inte vara så tunt att det helt avlägsnas i ett godtyckligt parti under förloppet av en kör- ning, varjämte det inte bör vara så tjockt att det ger efter me- kaniskt. Det anses att metallskíkttjocklekar på högst 2,54 mm (O,lOO tum) är att föredra i de flesta fallen.

Såsom har diskuterats ovan måste metallen som är vald för skiktet 52 vara förlikbar med metallen som håller på att hällas på densamma. Egenskaperna hos metallskiktet som bestämmer för- likbarheten är dels 1) metallskiktets smält- eller solidustempe- ratur, dels 2) samverkan (dvs kemisk reaktion och/eller upplös- ning) hos metallskiktet med den smälta metallen. Den första egen- skapen är förhållandevis okomplicerad. Metallskiktets 32 solidus- temperatur måste vara åtminstone lika med oc h företrädesvis högre än den högsta temperaturen hos den vätskeformiga metallen med vil- ken det kommer:ikontakt. Med rena element kan man lätt fastställa huruvida metallskiktet 32 kommer att förbli i fast form vid den smälta metallens temperatur, under antagande av att det inte före- an de båda metallerna som skulle kun- na resultera i att en legering med en smältpunkt lägre än smält- punkten hos metallen i skiktet 32 bildas. kommer någon växelverkan mell Den andra egenskapen har att göra med närvaro eller från- varo av en växelverkan mellan metallen som haller på att finför- delas och metallen i skiktet 32. Det krävs att metallskiktet i huvudsak inte skall reagera med den smälta turerna vid vilka de kommer i kontakt nande av metallskiktet skall nedbringa undvikas och för att sannolikheten för att metallen som haller på att finfördelas skall bli förorenad skall nedbringas till ett mi- nimum. Kemisk växelverkan med metallskik* .et eller upplösning av metallskiktet bör vara minimal och företr metallen vid tempera- med varandra för att avlägs- s till ett minimum och helst ädesvis bör sådan växel- 459 907 7 verkan inte finnas alls under den tid som anordningen skall vara i drift, så att metallskiktet förblir intakt under ifràgavaran tidsperiod.

O, E såsom ett exempel på en icke önskvärd kombination kan näm- nas användningen av nickel, järn eller de flesta legeringar av dessa såsom ett metallskikt för framställning av titan eller ti- tanlegeringar samt omvänt användningen av titan eller titanlege- ringar såsom ett metallskikt för att framställa järn, nickel el- ler dessas legeringar. Skälet är att järn och titan eller nickel och titan bildar eutektika som har mycket låga smältpunkter i jämförelse med smältpunkterna hos utgàngsmetallerna järn, nickel och titan. Således skulle det vara mycket sannolikt att metall- skiktet skulle avlägsnas genom en kombination av kemisk växel- verkan och smältning och att den under finfördelning varande me- tallen skulle förorenas. ' Fasdiagram för två, tre eller flera elementkombinationer kan komma till nytta såsom ledning för att fastställa förlik- barheæn mellan ett bestämt metallskikt (dvs beläggningsmaterial- och metallen som skall finfördelas. Principiellt används fasdia- gram för att bestämma den temperatur vid vilken upplösning skulle förväntas inträffa, såsom mellan beläggningsmaterialet (eller nagot element i beläggningsmaterialet) och metallen som skall hällas (eller ett element i metallen som skall hällas). Analys av fasdiagram skulle eventuellt omedelbart eliminera en del me- taller sasom beläggningar för finfördelning av vissa andra metal- ler, eller annars skulle sådana analyser kunna hjälpa till att fastställa inom vilket temperaturintervall vissa metaller skulle vara förlikbara med varandra.

Förutom att metallskiktet 32 skall vara kompatibelt med den smälta metallen-krävs också att antingen (1) en skalle av metallen som haller pà att hällas bildas pà metallskiktet 52 vid början av en körning så att den smälta metallen väter ytan pà vilken den haller på att hällas under körningen eller (2) metall- skiktet 32 självt kan vätas av den smälta metallen så att ingen skalle behöver bildas. Man föredrar mestadels det sistnämnda al- ternativet med hänsyn till de svårigheter som föreligger da det gäller att bilda en stabil skälla.

Studier beträffande vätbarheten kan utföras med hjälp av » s x 8 det välkända dropprovet enligt Sessile. En liten mängd av lege- ledes pá en plan yta et, och temperaturen ökas till dess att legeringen smälter och e n liten droppe bil- das. Den inom den lilla droppen uppmätta vinkeln mellan.den plan- fasta ytan och en tangent till den lilla droppens yta vid kontakt- punkten med den fasta ytan ut .gör ett mått pá vätningen. ïínkeln 900 anger att ingen vätning förekommer, och vinkeln OO (dvs bil- dandet av en film} anger fullständig vätning. vätsketemperatur inneb ringen som skall finfördelas placeras så hos det föreslagna beläggningsmaterial Eftersom en ökande är minskad ytenergi gäller att om vätning inte inträffar vid smäl lämplig *temperaturen kan den smälta ne- tallen överhettas så att dess temperatur ökas till punkten där läm_lig vätning uppnås, om en sådan temperatur kan paträffas. Om den smälta metallen är en legering behöver i regel endast huvud- beståndsdelen i legeringen betrak tas, eftersom mindre beståndsde- lar i regel sänker tsnännin en hos vätskan och ör det ïött* Y - :_31 vare att väta metallskiktet.

U 1- avt för att ett fast äene skall vätska måste det fasta ämnet energi (eller ytspännin-* L' OI et är också i regel sant kunna vätas av en ha en större yt- än vätskan. Det är också (Condon och Odishaw 'I känt enligt The Handbook of Physics Kcüraw-Hill, l967T, kapitel 5, att ytenergin hos ett material i fast form i refel är större än ytenergin hos samma till detta förhållande kan ytspänningarna hos skilda element el- ler legeringar i vätskeformigt tillstånd för att man skall kunna fastställa huruvida ett av dem 1 vätske- tillst* andet väter det andra 1 fast tillstànd. Detta är til hjälp, eftersom mycket ringa upp ytspänningen hos fasta ämnen.

På grundval nickel och volfram material i vätskeform. Meâ.ääns": jämföras med varandra l god gifter föreligger då det gäller av de ovannämnda faktorerna skall metallerna betraktas såsom ett exempel för att fastställa huruvida en bestämd metall är lämplig såsom ett metallskiât 32 metall. Ytenergin hos ren nickel med skilda resultat liggande mellan för finfördelning av.en annan vid smältpunkten har uppmätta 1725 een 1822 mz-.f/m (1725-1822 smältpunkt ha en ytenergí som f22CC dyn/cm). Volfram i fast smält dyn/cm). Volfram anges vid sin är större än 2290 m¥/m form bör sålunda vara vätbar av nickel och av de flesta andra nickelbaserade legeringar. ~ v 4.- l a aa o 4 n o l n 459 907 O J V0lfF&m Sfiälfiëf vid f6l70oF), vilken temperatur ligger ca 5älO°C högt över smältpunkten för nickel, som kokar vid 296000 {5252°F).

Smältning skulle således absolut inte utgöra ett problem mellan volfra: i fast form och smält nickel och de flesta nickelbaserade legeringar. Det binära fasdiagrammet för volfram - nickel anger att nickellegeringar kan hällas på en volframbeläggning upp till lë5}°C (2647°F) utan att volframbeläggningen skulle upplösas. Vol fram borde således vara en lämplig metall för skiktet 32 vid fin- fördelning av nickel och de flesta nickelbaserade legeringarna så länge som temperaturen hos den smälta metallen håller sig under een omkring 1453°c (26#7°F).

På grundval av en analys likartad den ovan gjorda analyse: avseende nickel och volfram anser man att volfram, platina, tek- netium, krom, rodium, tantal, osmium, rnenium, iridium, molyböen, rutenium och bla.dningar av dessa, inklusive många legeringar av sådana material, skulle vara lämpliga som metallskiktmaterial för finfördelning av aluminium, järn, nickel och aluminiumbaserade, järnbaserade och nickelbaserade legeringar. Särskilt anses det att metallskikt av många nickellegeringar av sådana material (dvs volfram, platina, etc? är lämpliga för att finfördela nicke; och dess legeringar, varjämte metallskikt av många järnlegeringar av sådana material anses vara lämpliga för att finfördela järn och dess legeringar. T ex anses det att molybden eller många nickel-molybdenlegeringar blir användbara såsom metallskikt för finfördelning av många nickelbaserade legeringar för vilka tempe- raturen vid finfördelningsanordningens yta kan hållas under ett 15i9°c (2uo5°r). För rinföraeining av ¿ärn och manga av dess ie- geringar anses det att metallskikt av l) tantal och järn~tantal- legeringar blir användbara upptill temperaturer hos smält metall lika med 141006 (QSTOOF), vidare 2) krom och järn-kromlegeringar upp tili ca i5o7°c (af/här), 3) moiybczen och garn-moiybaeniege- ringar upp till ca l450°C (264E°F), 4) volfram och järn~volfra:- legeringar upp till ca 145300 (2777OF} och 5? platina, teknetium, iridium, osmium eller deras legeringar med järn till minst smält- punkten för rent garn, ca 1555°c (2794°r§. Pa 1 karta: sa: aa ti iumlegeringar. De maximala temperaturerna som är givna i de ovan- tanskikt användas för finfördelning av aluminium eller alumi- E! stående exemplen har erhållits ur befintliga binära fasdiagram 459 907 10 som förutsätter jämviktsbetingelser. Eftersom betingelserna på finfördelningsanordningens yta inte är jämviktsbetingelser och eftersom en del upplösning kan tillåtas kan något högre tempera- turer godtas i många situationer.

Exemoel I _________ En legering innefattande 1? kisel och àtersto användning atomprocent bor, 8 atomprocent den nickel finfördelades på korrekt sätt med en finfördelande skiva med ett övre skikt 32 av av] molybden över ett keramiskt skikt 20 av kgZrO del 16 omfattande en kopparkärna E; stal. moiybdenskixset nade tjoeklexen 0,076-0,152 mm (0,c03- 0,006 tum) och det keramiska ski (O,C30-C,OëO tum). Molybdenskiktet hade en konkav ö krökningsradie som uppgick till ca l på en skivhuvud- och en ring 21 av rostfritt vre yta med en 4,22 cm (5,6 tum). Díametern hos finfördelningsanordningens skiva H _ppgiek till ca 10,16 (4 tum), och dess rotationshastigšet var ca 34000 varv per minut.

Den finfördelade legeringen har en eutektisk temperatur nära 982% (18oo°r), en likvidus nara1oe6°c (195o°r), och nallaes på den med molybden belagda finfördelnings tur som uppgick till ca 1349°c (246o°F) helt och hållet av den smälta legeringen. Det anses inte att na- gon nämnvärd förorening av det ful trädde.

Exempel II I ett annat försök finfördelades samma n ickellegerinv som i exempel I pa en likartad finfördelningsanordning bortsett från att det övre skiktct ut=“ cÖ¿ordes av volfram 1 stället för .... . - .--,O ._ 0 den. nalltemperaturen skulle ha varit ca 14:: C (a60C P” tecken tyder på lbordade legeringspulvret upp- av nolyb- , men att den kan ha varit nagot lägre. Den urspr:;g- liga hastigheten hos finfördelningsanordningen var 33509 varv per minut. Tyvärr uppstod en spricka 1 ett lager några sekund efter det att körningen hade påbörjats, till 16000-17000 varv per minut, storleksfördelning blev myc er varför hastigheten sjönk vilket medförde att pulvrets . Vol- ocn ur den synpunkte: var ket grövre än vad som önskades framskiktet förblev emellertid intakt; provet lyckat.

Ehuru uppfinningen har visats och bes på en bestämd utföringsform av densamma torde det vara uppenbart krivits med avseende ktet hade tjockleken 0,76-l,ül :m ancrdningen vid en tempera- . Molybdenskiktet 32 vättes

Claims (13)

459 907 11 för fackmannen att skilda ändringar och uteslutningar i utföringsformens ytförande och detaljer kan förekomma inom _ r uppfinningéns ram. PATENTÄ 1391

1. Roterbar finfördelningsanordning för finfördelning av smält metall, vilken anordning inkluderar skívorgan försedda med en axel och anordnade att rotera kring nämda axel, k ä n n e - t e c k n a d därav, att nämnda skivorgan innefattar en central keramisk del med en uppåtvänd keramisk yta och inkluderar ett metallskikt som är förlikbart med den smälta metallen, dvs har en solidustemperatur som är åtminstone lika hög som temperaturen hos den smälta metallen och företrädesvis högre än denna, var- jämte nämnda metallskikt inte samverkar med den smälta metallen på ett sätt som skulle resultera antingen i att icke zodtagbara föroreningar skulle bildas i den finfördelade metallen eller i ett icke godtagbart bortförande av material från metallskiktet, och att nämnda metallskikt täcker nämnda keramiska yta och är sammanfogat med denna innan finfördelníngsanordningen bringas i drift för att mottaga en ström av smält metall.

2. Roterbar finfördelningsanordning enligt krav 1, k ä n - n e t e c k n a d därav, att nämnda keramiska del inkluderar en omkrets som innefattar en utåtvänd, vertikalt förlöpande rota- tionsyta och att nämnda skivorgan inkluderar av metall bestående hållarorgan som omger nämnda rotationsyta och som står i kontakt med denna för att hålla kvar nämnda keramiska del.

3. Roterbar finfördelningsanordnine enligt krav 1, k ä n - n e t e c k n a d därav, att nämnda skivorgan innefattar en metallhuvuddel med en uppàtvänd metallyta och att nämnda kera- miska del är ett skikt av keramiskt material som är sammanfogat med nämnda metallyta och som täcker denna.

4. H. Roterbar finfördelningsanordning enligt krav 2, k ä n - n e t e c k n a d därav, att omkretsen hos nämnda metallskikt är sammanfogad direkt med nämnda av metall bestående hållar- organ.

5. Roterbar finfördelningsanordning enligt krav 3, k ä n - n e t e c k n a d därav, att det nämnda metallskiktets tjocklek 459 907 12 är högst 0,25U mm.

6. Roterbar finfördelningsanordning enligt krav 3, k ä n 4- e t e c k n a d därav, att metallen ur gruppen som består av volfram, rodium, tantal, osmium, blandningar av dessa, ringar med järn.

7. n- i metallskiktet är vald platina, teknetium, krom, rhenium, iridium, molybden, rutenium, legeringar av dessa med nickel och lege- Metod att framställa fasta partiklar av metall genom att hälla en ström av metallen i smält form på öve rsidan hos en roterande skiva, varvid skivans centrala parti inkluderar en keramisk del med en uppåtvänd keramisk yta, k ä n n e t e c k - n a d därav, att ett skikt av metall sammanfogas med nämnda keramiska yta innan man häller nämnda smälta metall nämnda skikt av metall begränsar nämnda översi rande skivan, , varvid da hos den rote- och att nämnda metallskikt är förlikbart metallen som håller pâ att hällas, som är åtminstone lika hög som temp med dvs har en solidustemperatur eraturen hos den smälta metallen och företrädesvis högre än denna, varjämte nämnda metallskikt inte samverkar med den smälta metallen på ett sätt som skulle resultera antingen i att icke godtagbara förare skulle bildas i den finfördelade metallen eller i ett icke tagbart bortförande av metall från metallskiktet.

8. Metod enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d därav den smälta metallens temperatur smälta metallen skall väta ytan hållas kvar över den smälta meta ningar -god- , att är tillräckligt hög får att den hos metallskiktet och skall llens likviduspunkt då den rör sig över översidan hos den roter ande skivan så att ingen skälla bildas under finfördelningen.

9. Metod enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d nämnda skivorgan innefattar en metallhuvuddel med en metallyta och att nämnda keramiska del därav, att uppâtvänd är ett skikt av keramiskt material sammanfogat med nämnda metallyta.

10. Metod enligt krav 9, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda skivorgan inkluderar en metallring som omger den yttre cmkretsen hos den keramiska delen och att omkretsen hos metall- skiktet är sammanfogad med en uppåtvänd yta hos meta

11. Metod enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d metallen i metallskiktet är vald ur grup llringen. därav, att pen bestående av ' 459 907 _ 13 _ volfram, platina, teknetium, krom, rodium, tantal, osmium, rhenium, iridium, molybden, rutenium, blandningar av dessa, legeringar av dessa med nickel och legeringar av dessa med järn.

12. Metod enligt krav 7,'k ä n m e t e c k n a d därav, att den smälta metallen är nickel eller en nickellegering och att metallen i metallskiktet är vald ur gruppen som består av volfram, platina, teknetium, krom, rodium, tantal, osmium, rhenium, iridium, molybden, rutenium, blandningar av dessa och legeringar av dessa med nickel.

13. Metod enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att den smälta metallen är järn eller en järnlegering och att metallskiktet är valt ur gruppen bestående av volfram, platina, teknetium, krom, rodium, tantal, osmium, rhenium, iridium, molybden, rutenium, blandningar av dessa och legeringar av dessa med järn. 1U- Metod enligt krav 11, k ä n n e t e b k n a d därav, att skivorganen innefattar en metallhuvuddel men en uppâtvänd metallyta och att nämnda keramiska del är ett skikt av keramiskt material sammanfogat med nämnda metallyta.'