SE456743B - Anvaendning av en smoerjoljekomposition innehaallande en borerad fettsyraester av glycerol foer att minska oljud fraan oljenedsaenkta skivbromsar - Google Patents

Description

15' ZÛ 25 30 35 40 456 743 2 -ï estrar verkar såsom lämpliga friktionsmodifierande medel, vil- ka, när de tillsättes en smörjolja, uppvisar goda antioljuds- egenskaper.

Mer speciellt avser föreliggande uppfinning användning av en komposition, som omfattar en smörjolja som innehåller från 0,1 till S viktprocent av en borerad fettsyraester av glycerol, för att minska oljud från oljenedsänkt skivbroms ge- nom att smörja kontaktytorna hos oljenedsänkta skivbromsar med kompositionen.

De borerade fettsyraestrarna av glycerol framställes genom att borera en fettsyraester av glycerol med borsyra under bort- tagande av reaktíonsvattnet. Lämpligen är tillräckligt med bor närvarande så att varje bor kommer att reagera med från 1,5 till 2,5 hydroxylgrupper närvarande i reaktionsblandningen.

Reaktionen kan utföras vid en temperatur inom området 60 till 135°C, i frånvaro eller närvaro av vilket lämpligt orga- niskt lösningsmedel som helst, såsom metanol, bensen, xylener, toluen, neutral olja och liknande.

Pettsyraestrar av glycerol kan framställas genom en mängd metoder välkända inom tekniken. Många av dessa estrar, såsom glycerolmonooletat och glyceroltalgsyraester, tillverkas i kom- mersiell skala. Estrarna som är användbara för föreliggande upp- finning är oljelösliga och framställes lämpligen från C8 till C22 fettsyror eller blandningar därav, såsom de som finns i naturliga produkter. Fettsyran kan vara mättad eller omättad.

Vissa föreningar funna i syror från naturliga källor kan omfatta _likansyra, som innehåller en ketogrupp. Mest lämpliga C8- till C22-fettsyror är de med formeln R-COOH, vari R är alkyl eller alkenyl.

Fettsyramonoestern av glycerol är lämplig, emellertid kan blandningar av mono- och diestrar användas. Lämpligen innehåller varje blandning av mono- och diester minst 40 % av monoestern.

Lämpligast innehåller blandningar av mono- och díestrar av glyce- r0l från 40 till 60 viktprocent av monoestern. Exempelvis inne- håller kommersiellt glycerolmonooleat en blandning från 45 till 55 Viktprocent monoester och från 55 till 45 % diester.

Lämpliga fettsyror är oljesyra, stearinsyra, palmitinsyra, myrístinsyra, palmitolsyra, linolsyra, laurinsyra, linolensyra och eleostearinsyra, och syrorna från de naturliga produkterna ïfllg, palmolja, olivolja, jordnötsolja, majsolja, klövolja och 10 15 20 25 30 35 40 456 743 liknande.

En speciellt lämplig syra är oljesyra.

Smörjkomposítionerna, som användes i förfarandet enligt föreliggande uppfinning, innehåller en huvuddel av en smörjolja och från cirka 0,1 till 5,0 viktprocent av den borerade fettsyra- estern av glycerol, lämpligen från 0,5 till Z viktprocent räknat pá vikten av den totala kompositíonen. Den optimala mängden av en borerad fettsyraester av glycerol inom dessa områden kommer att variera svagt beroende på grundoljan och andra tillsatser närvarande i oljan.

Tillsatskoncentrat innefattas även inom ramen för förelig- gande-uppfinníng. I form av tillsatskoncentrat är den borerade fettsyraestern av glycerol närvarande i en koncentration som sträcker sig från 5 till 50 viktprocent.

Smörjkompositionerna framställes genom att blanda, under användning av konventionella metoder, den lämpliga mängden av den önskade borerade fettsyraestern avglycerol med smörjoljan.

När koncentrat framställes, begränsas mängden smörjolja, men är tillräcklig för att lösa erforderlig mängd av borerad fettsyra- ester av glycerol. Vanligen kommer koncentratet att ha tillräck- ligt med borerad fettsyraester av glycerol för att tillåta efter- följande spädning med 1- till 10-faldigtnær smörjolja.

Smörjoljan, som kan användas vid utövandet av föreliggande uppfinning, omfattar en stor mängd kolväteoljor, som härstammar från syntetiska eller naturliga källor, såsom naftenbas, paraf- finbas och blandade grundoljor, såsom de som erhålles från raf- finering av råolja. Andra smörjoljor, som härstammar från skif- ferolja, tjärsand eller kol, är även användbara. Smörjoljorna kan användas individuellt eller i kombination närhelst de är blandbara. Smörjoljorna har vanligen en viskositet som sträcker sig från 50 till 5000 SUS (Saybolt Universal Seconds), och van- ligen fràn 100 till 1500 SUS vid 3700. De lämpliga oljorna har en SAE-klassificering inom området från 10 till 40 och är paraf- finiska till strukturen.

I nâgra traktorsystem i vilka bromsfluidet hålles i en separat behållare, är kolväteolja/borerad fettsyraester av gly- cerol-kompositionen enligt föreliggande uppfinning ett tillräck- ligt smörjmedel och kan användas såsom sådant. Emellertid blan- das i de mera vanliga traktorsystemen, vari det finns en allmän behållare för alla funktionella fluider, t.ex. transmissions- 10 15 20 25 30 35 40 456 743 smörjmedel, hydrauliskt fluidum och liknande, smörjolja med en mängd tillsatser. Dessa tillsatser omfattar antioxidanter, deter- -genter, dispergermedel, rostinhibitorer, skuminhibítorer, korro- sionsinhibitorer, anti-nötningsmedel, viskositetsindex-(VI)för- bättrare, friktíonskontrollerande medel, elastsvällmedel, extremtryck (EP)-medel, hällpunktsänkande medel och metalldiakti- vatorer. Alla dessa tillsatser är välkända inom smörjoljetekniken.

De lämpliga tíllsatserna som kan sättas till smörjoljorna, till vilka de borerade fettsyraestrarna av glycerol tillsättes, är de oljelösliga detergenterna, såsom alkali- eller jordalkali- metallvätekarbylsulfonater, eller alkali- eller jordalkalimetall- fenolater, eller blandningar därav, extremtrycktillsatser, såsom metallsalt-ur-grupp-II-dihydrokarbyltiofosfater, och disperger- medel, såsom alkenylsuccinímider eller -succinater eller bland- ningar därav.

Alkali- eller jordalkalimetallhydrokarbylsulfonater kan vara antingen petroleumsulfonat, syntetiskt .alkylerade aro- matiska sulfonater eller alifatíska sulfonater, såsom de som här- stammar frân polyisobuten. En av de mera viktiga funktionerna av sulfonaterna är att verka såsom ett detergent och dispergermedel.

Dessa sulfonater är välkända inom tekniken. Hydrokarbylgruppen måste ha ett tillräckligt antal kolatomer för att göra sulfonat- molekylen o1jelöslig.Lämpligen har hydrokarbyldelen minst 20 kol- atomer och kan vara aromatisk eller alifatisk, men är vanligen alkylaromatisk. Mest lämpliga för användning är kalcium-, magne- sium- eller baríumsulfonater, som är aromatiska till karaktären.

Vissa sulfonater framställes typiskt genom att sulfonera en petroleumfraktion med aromatiska grupper, vanligen mono- eller dialkylbensengrupper, och sedan bilda metallsaltet av sulfonsyra- materialet. Andra tillförselmaterial som användes för att fram- ställa dessa sulfonater, omfattar syntetiskt alkylerade bensener och alifatiska kolväten, som framställts genom polymerisering av en mono- eller diolefin, t.ex. en polyisobutenylgrupp, som fram- ställts genom att polymerisera isobuten. Metalliska salter bildas direkt eller genom metates under användning av välkända förfa- randen.

Sulfonaterna kan vara neutrala eller överbasíska med bas- tal upp till cirka 400 eller mer. Koldioxid är det mest vanligen använda materialet för att alstra de basiska eller överbasiska sulfonaterna. Blandningar av neutrala och överbasiska sulfonater 31 1'o 15 20 25 30 35 40 456 743 kan användas. De neutrala sulfonaterna användes vanligen för att tillhandahålla från S till 25 mg sulfonat per kg av den totala kompositionen. Lämpligen är de neutrala sulfonaterna närvarande i från 10 till 20 mmol per kg av den totala kompositionen och de överbasiska sulfonaterna är närvarande från 50 till 200 mmol per kg av den totala kompositionen.

Fenolaterna för användning i denna uppfinning är de konven- tionella produkter, som är alkali- eller jordalkalimetallsalter av alkylerade fenoler. En av funktionerna av fGIIOIatGma är att verka som ett detergent och dispergermedel. Fenolerna kan vara mono- eller polyalkylerade.

Alkyldelen av alkylfenolatet är närvarande för att ge olje- löslighetåt fiamlatet. Alkyldelen kan erhållas från naturligt förekommande eller syntetiska källor. Naturligt förekommande källor omfattar petroleumkolväten, såsom vit olja och vax. Då den här- stammar från petroleum är kolvätedelen en blandning av olika hyd- rokarbylgrupper, vars specifika sammansättning beror på det spe- ciella oljematerialet, som användes som utgångsmateríal. Lämpliga syntetiska källor omfattar olika kommersiellt tillgängliga alke- ner och alkanderivat, som, när de bringas att reagera med fenol i utbyte ger en alkylfenol. Lämpliga erhållna radikaler omfattar butyl, hexyl, oktyl, decyl, dodecyl, hexadecyl, eikosyl, trikon- tyl och liknande. Andra lämpliga syntetiska källor för alkylradi- kalen omfattar olefinpolymerer, såsom polypropen, polybuten; poly- isobuten och liknande.

Alkylgruppen kan ha rad kedja eller grenad kedja, vara mät- tad eller omättad (om omättad, innehåller den lämpligen ej mer än 2 och vanligen inte mer än 1 plats av olefinisk omättnad).

Alkylradikalerna kommer vanligen att innehålla från 4 till 30 kolatomer. Vanligen skall, när fenolen är monoalkylsubstituerad, alkylradikalen innehålla minst 8 kolatomer. Fenolatet skall vara . sulfuriserat om så önskas. Det kan vara antingen neutralt eller överbasískt och om det är överbasískt kommer det att ha ett bas- tal upp till 200 till É00 eller mer. Blandningar av neutrala och överbasiska fenolater kan användas..

Fmuflatenm,àrvæfligm1 närvarande i oljan för att tillhanda- hålla från 10 till 60 mmol av fanflatetfær kg av den totala kompo- sitionen. Lämpligen är de naturliga fenolaterna närvarande från 20 till 50 mmol per kg av den totala kompositionen och de överbasíska fenolaterna är närvarande från 50 till 200 mmol per kg av den totala 10 15 20 25 30 35 40 456 743 kompositionen. Lämpliga metaller är kalcium, magnesium, strontium eller barium.

De sulfuriserade jordalkalimetallalkylfenolaterna-kan'även användas. Dessa salter erhålles genom en mängd förfaranden, såsom genom att behandla neutralísationsprodukten av en jodalkalimetall- bas och en alkylfenol med svavel. Vanligen sättes svavlet i ele- mentär form till neutralísationsprodukten och bringas att reagera vid höjda temperaturer för att alstra det sulfuriserade jordalkali- metallalkylfenolatet. , C Om mera jordalkalimetallbas tillsättes under neutralisations- reaktionen än som var nödvändigt för att neutralisera fenolen er- hålles ett basiskt sulfuriserat jordalkalimetallalkylf3h°1af- 52 exempelvis förfarandet enligt Walker et al, amerikanska patent- skriften 2 680 096. Ytterligare basicitet kan erhållas genom att sätta koldioxid till det basiskt sulfuriserade jordalkalimetall-' a1kY1flïm1&têt- Overskott jordalkalimetallbas kan tillsättas där- efter till sulfureringssteget men tillsättes vanligen på samma gång som jordalkalimetallbasen tillsättes för att neutralisera fenolen.' C i Koldioxid är det mest allmänt använda materialet för att alstra de basiska eller "överbasiska" ffiïfläüflna-Ett förfarande vari basiska sulfuriserade jordalkalimetallalkylfenolater alstras genom att tillsätta koldioxid, visas i Hanneman, amerikanska pa- tentskriften 3 178 368.

Grupp II-metallsalter av dihydrokarbylditiofosforsyror uppvisar nötnings-, antíoxidant- och värmestabilitetegenskaper.

Grupp II-metallsalter av fosforoditiosyror har beskrivits tidi- gare.Se exempelvis amerikanska patentskriften 3 390 080, spalt 6 och 7, vari dessa föreningar och framställningen därav allmänt beskríves. Lämpligen innehåller grupp II-metallsalterna av di- hydrokarbylditiofosforsyror, som är användbara i smörjoljekompo- sitionen enligt föreliggande uppfinning, från cirka 4 till cirka 12 kolatomer i vardera av hydrokarbylradikalerna och kan vara lika eller olika och kan vara aromatiska, alkyl- eller cyklo- alkyl. Lämpliga hydrokarbylgrupper är alkylgrupper innehållande från 4 till 8 kolatomer och respresenteras av butyl, isobutyl, sek-butyl, hexyl, isohexyl, oktyl, 2-etylhexyl och liknande.

Metallerna som är lämpliga för att bilda dessa salter omfattar barium, kalcium, strontium, zink och kadmium, varav zink är föredragcn. 1.? r* _..- f? 10 15 20 25 30 35 456 743 Lämpligen har grupp II-metallsaltet av en dihydrokarbyl- ditiofosforsyra följande formel: [R2o\P/s / \ Rso sl-MZ 1 e. R2 och R3 vardera oberoende betecknar hydrokarbyl- radikaler, såsom beskrivits ovan, och vari: f. M1 betecknar en metallkatjon från grupp II såsom be- skrivits ovan.

Ditiofosforsyrasalter är närvarande i smörjoljekompositio- nen i en mängd verksam för att hindra nötning och oxidation av smörjoljan. Lämplig mängd sträcker sig från cirka 3 till 30 mmol av ditiofosforsyrasaltet per kg av den totala kompositionen.

Mest lämpligt är saltet närvarande i en mängd som sträcker sig från cirka 15 till 20 mmol per kg av den totala smörjoljekompo- sitionen.

Alkenylsuccinimid eller -succinat eller blandningar därav är närvarande för att bland annat verka som ett dispergermedel och för förhindrande av bildning av avlagringar. Alkenylsuccin- imiderna och -succinaterna är välkända inom tekniken. Alkenyl- succinimiderna är reaktionsprodukten av en polyolefin-polymer~ substituerad bärnstenssyraanhydrid med en amin, lämpligen en polyalkylenpolyamin, och alkenylsuccinaterna är reaktionsproduk~ ten av en polyolefin-polymer-substituerad bärnstenssyraanhydrid med envärda eller flervärda alkoholer, fenoler och naftoler, lämpligen en flervärd alkohol innehållande minst tre hydroxi- radikaler. Polyolefin-polymer-substituerade bärnstenssyraanhyd- rider erhålles genom reaktion av en polyolefinpolymer eller ett derivat därav med maleinsyraanhydrid. Sålunda erhållen bärnstens- syraanhydrid bringas att reagera med aminen eller hydroxiföre- ningen. Framställning av alkenylsuccinimider har beskrivits många gånger inom tekniken. Se exempelvis amerikanska patentskrifterna 3 390 082, 3 219 666 och 3 172 892. Framställning av alkenyl- succínater har även beskrivits inom tekniken. Se exempelvis ame- rikanska patentskrifterna 3 381 022 och 3 522 179.

Speciellt goda resultat kan erhållas med smörjoljekomposi- tionerna enligt föreliggande uppfinning, när alkenylsuccinimid eller succinat är en polyisobutensubstituerad bärnstenssyraanhyd- rid av en polyalkylenpolyamin respektive flervärd alkohol. 10 15 20 25 30 35 40 456 743 Polyisobuten, från vilken polyisobutensubstituerad bärn- stenssyraanhydrid erhålles genom polymerisation av isobuten, kan variera vitt i sin sammansättning. Medelantalet kolatomer kan Q vara inom omradet från 30 eller mindre till 250 eller mer, med en erhållen numerisk medelmolekylvikt av cirka 400 eller mindre Ä till 3000 eller mer. Lämpligen kommer medeltalet kolatomer per 5 polyisobutenmolekyl att vara inom området från cirka S0 till cirka 100 med polyisobutener med en numerisk medelmolekylvikt av cirka 600 till cirka 1500. Mera lämpligt är medelantalet kolatomer per polyisobutenmolekyl inom omradet fràn cirka 60 till cirka 90, och den numeriska medelmolekylvikten är inom om- rådet från cirka 800 till 1300. Polyisobuten bringas att reagera med maleinsyraanhydrid enligt välkända förfaranden för att i ut- byte ge polyisobuten-substituerad bärnstenssyraanhydrid.

Vid framställning av alkenylsuccinimid bringas den substi- tuerade bärnstenssyraanhydriden att reagera med en polyalkylen- polyamin för att i utbyte ge motsvarande succinimid. Varje al- kylenradíkal hos polyalkylenpolyaminen har vanligen upp till cir- ka 8 kolatomer. Antalet alkylenradíkaler kan vara indm området upp till cirka 8. Alkylenradikalen exemplifieras av etylen, propylen, butylen, trimetylen, tetrametylen, pentametylen, hexa- metylen, oktametylen, etc. Antalet aminogrupper är vanligen men inte nödvändigtvis ett större än antalet alkylenradikaler som är närvarande i aminen, dvs om en polyalkylenpolyamin innehåller 3 alkylenradikaler kommer den vanligen att innehålla 4 amino- radikaler. Antalet aminoradikaler kan sträcka sig upp till cirka 9. Lämpligen innehåller alkylenradíkalen från cirka 2 till cirka 4 kolatomer och alla amingrupper är primära eller sekundära. I detta fall överskrider antalet amingrupper antalet alkylengrupper med 1. Lämpligen innehåller polyalkylenpolyaminen från 3 till 5 amingrupper. Specifikt exempel på polyalkylenpolyaminer omfat- tar etylendiamin, díetylentriamin, trietylentetramin, propylen- diamin, trípropylentetramin, tetraetylenpentamin, trimetylendi- amin, pentaetylenhexamin, di-(trimetylen)triamin, tri(hexametylen)- tetramin, etc.

Andra aminer lämpliga för framställning av alkenylsuccin- 1 imiden som är användbar i föreliggande uppfinning innefattar de cykliska aminerna, såsom piperizin, morfolin och dipiperiziner. fn...

Lämpligen har alkenylsuccinimiderna som kan användas i kompositionerna enligt föreliggande uppfinning, följande formel: 10 15 20 25 30 0 RfïH-Cšrlêaikylen-N; H 1 mZ-cšo n vari: a. R1 betecknar en alkenylgrupp, lämpligen ett väsentligen mättat kolväte, som framställts genom polymeriseríng av alifatiska mono- olefiner. Lämpligen framställes R1 fràn isobuten och har ett medel- antal kolatomer och en numerisk medelmolekylvikt såsom beskrivits ovan; A b. "Alkylen"-radikalen betecknar lämpligen en hydrokarbyl- grupp innehållande upp till cirka 8 kolatomer och som lämpligen innehåller från cirka 2-4 kolatomer som beskrivits ovan; c. A betecknar en hydrokarbylgrupp, en aminsubstituerad hydrokarbylgrupp eller väte. Hydrokarbylgruppen och de amin- substituerade hydrokarbylgrupperna är vanligen alkyl- och amino- substituerade alkylanaloger av alkylenradikalerna som beskrivits ovan. Lämpligen betecknar A väte; d. n betecknar ett heltal från cirka 1 till 10, och lämp- ligen från cirka 3-5.

Alkenylsuccinímiden kan bringas att reagera med borsyra eller en liknande borinnehàllande förening för att bilda borerade dispergermedel med användbarhet i föreliggande uppfinning. De borerade succinimiderna avses att innefattas inom ramen för ut- trycket "alkenylsuccinimid".

Alkenylsuccínaterna är de av ovanstående beskrivna bärn- stenssyraanhydrid med hydroxiföreningar, som kan vara alifatiska föreningar,såsom envärda eller flervärda alkoholer, eller aroma- tiska föreningar, såsom fenoler och naftoler. De aromatiska hydr- oxiföreningarna, från vilka estrarna kan härstamma, belyses genom följande specifika exempel: fenol, beta-naftol, alfa-naftol, kre- sol, resorcinol, katekol, p,p'-dihydroxibifenyl, 2-klorofenol, Z,4~dibutylfenol, propen-tetramer-substituerad fenol, didodecyl- fenol, 4,4'-metylen-bis-fenol, alfa~decy1-beta-naftol, polyiso- buten(molekylvikt 1000)-substituerad fenol, kondensationsproduk- ten av heptylfenol med 0,5 mol formaldehyd, kondensationsproduk- ten av oktylfenol med aceton, dí(hydroxifenyl)oxid, di(hydroxi- fenyl)su1fid, di(hydroxifenyl)dísulfid och 4-cyklohexylfenol.

Fenol och alkylerade fenoler med upp till tre alkylsubstituenter är lämpliga. Vardera av alkylsubstítuenterna kan innehålla 100 10 15 20 25 30 35 40 10 456 745 eller flera kolatomer.

Alkoholerna från vilka estrarna kan härstamma innehåller lämpligen upp till cirka 40 alifatiska kolatomer. De kan vara envärda alkoholer, såsom metanol, etanol, isooktanol, dodekanol, cyklohexanol, cyklopentanol, behenyl~alkohol, hexatriakontanol, neopentyl-alkohol, isobutyl-alkohol, bensyl-alkohol, betafenyl- etyl-alkohol, 2-metylcyklohexanol, beta-kloroetanol, monometyl- eter av etylenglykol, monobutyleter av etylenglykol, monopropyl- eter av dietylenglykol, monododecyleter av trietylenglykol, mono- oleat av etylenglykol, monostearat av díetylenglykol, sek-pentyl- alkohol, tert-butyl-alkohol, 5-bromo-dodekanol, nitro-oktadekanol och dioleat av glycerol. Flervärda alkoholer innehåller lämpligen från 2 till cirka 10 hydroxiradíkaler. De belyses exempelvis genom etylenglykol, dietylenglykol, trietylenglykol, tetraetylen- glykol, dipropylenglykol, trípropylenglykol, dibutylenglykol, tributylenglykol och andra alkylenglykoler, i vilka alkylenradí- kalen innehåller från 2 till cirka 8 kolatomer. Andra användbara flervärda alkoholer innefattar glycerol, monooleat av glycerol, monometyleter av glycerol, pentaerytritol, 9,10-dihydroxi-stearin- syra, metylester av 9,10-dihydroxi-stearínsyra, 1,2-butandiol, 2,3-hexandiol, 2,4-hexandiol, pinakol, erytritol, arabitol, sor- bitol, mannitol, 1,2-cyklohexandiol och xylenglykol. Kolhydrater, såsom socker, stärkelser, cellulosa, etc, kan likaledes i utbyte ge estrar. Kolhydraterna kan exemplifieras av en glukos, fruktos, sackaros, ramnos, mannos, glyceraldehyd och galaktos.

En speciellt lämplig grupp av flervärda alkoholer är de med minst tre hydroxiradikaler, av vilka nâgra har förestrats med en monokarboxylsyra med från cirka 8 till cirka 30 kolatomer, såsom oktansyra, oljesyra, stearinsyra, linolsyra, dodekansyra eller talloljesyra. Exempel på sådana partiellt förestrade fler- värda alkoholer är monooleatet av sorbitol, distearatet av sorbitol, monooleat av glycerol, monostearat av glycerol, di- dodekanoat av erytritol.

Estrarna kan även härstamma från omättade alkoholer, såsom allylalkohol, cinnamylalkohol, propargylalkohol, 1-cyklohexen- -3-ol, en oleylalkohol. Ytterligare andra grupper av alkoholer i stånd att i utbyte ge estrarna enligt föreliggande uppfinning omfattar eter-alkoholer och aminofalkoholer inkluderande exem- pelvis oxialkylen-, oxiarylen-, amíno-a1kylen- och amino-arylen- substituerade alkoholer med en eller flera oxialkylen-, amino- in.. 10 15 20 25 30 35 H 456 743 alkylen- eller aminoarylen-oxiarylen-radikaler. De exemplifieras av Cellosolve, karbitol, fenoxietanol, heptylfenyl-(oxipropylen)6-H, oktyl-(oxietylen)30-H, fenyl-(oxioktylen)2-H, mono-(hepty1fenyl- oxipropylen)-substituerad glycerol, poly(styrenoxid), aminoetanol, 3-aminoetylpentanol, di(hydroxíetyl)amin, p-aminofenol, tri(hydr- oxipropyl)amin, N-hydroxietyletylendiamín, N,N,N',N'-tetrahydroXi- trimetylendiamin, och liknande. För det mesta är eteralkoholer med upp till cirka 150 oxialkylenradikaler, vari alkylenradikalen innehåller från 1 till cirka 8 kolatomer, lämpliga. ' Estrarna kan vanadiestrar av bärnstenssyror eller sura estrar, dvs partiellt förestrade bärnstenssyror, såväl som par- tiellt förestrade flervärda alkoholer eller fenoler, dvs estrar med fria alkoholiska eller fenoliska hydroxiradikaler. Blandningar av ovan belysta estrar avses likaledes inom ramen för föreliggande uppfinning. ' Alkenylsuccinaterna kan bringas att reagera med borsyra eller en liknande borinnehàllande förening för att bilda borerade dispergermedel med användning i föreliggande uppfinning. Sådana borerade succinater beskrives i amerikanska patentskriften 3 533 945. De borerade succínaterna avses att innefattaS inom ramen för uttrycket "alkenylsuccinat".

Alkenylsuccinimider och -succinater är närvarande i smörj- oljekompositionerna i en mängd verksam för att verka som ett dispergermedel och för att förhindra avlagring av föroreningar, som bildas i oljan. Mängden alkenylsuccinimider och -succinater kan vara inom området från cirka 0,5 till cirka 20 viktprocent av den totala smörjoljekompositíonen. Lämpligen är mängden alke- nylsuccinimid eller -succinat, som kan vara närvarande i smörj- oljekompositionen,från cirka 2 till cirka 5 víktprocent av den totala kompositionen.

Den färdiga smörjoljan kan vara "single" eller "multi- grade". "Multigrade"-smörjoljor framställes genom att tillsätta viskositetsindex (VI)-förbättrare. Typiska viskositetsindexför- bättrare är polyalkylenmetakrylater, etylenpropylen-sampolymerer, styrendien-sampolymerer och liknande. Så kallade dekorerade VI- förbättrare med både viskosítetsindex- och díspergermedelsegen- skaper är även lämpliga för användning i beredningarna enligt föreliggande uppfinning.

Följande exempel ges för att specifikt belysa föreliggande uppfinning. w- 10 15 20 25 30 35 '40 IL 456 743 Exempel 1. Framställníng av borerat glycerol-monooleat Till en blandning innehållande 125,23 g glycerol-mono- oleat (45 till 55 viktprocent) och glyceroldioleat (55 till 45 viktprocent) sattes 30,92 g borsyra och 250 ml xylen. Reaktions- blandningen upphettades till 99° till 141°C under 9,5 timmar under kväve vid azeotropa förhållanden. 17,6 ml vatten uppsamlades ge- nom en Dean Stark-fälla. Reaktionsprodukten filtrerades och lätt- flyktígt avdrevs på en rotoríndunstare under vakuum till 135°C för att i utbyte ge 128,35 g.

Analys: bor 2,42 % och 2,52 % hydroxyltal 32 mg KOH/g.

Infraröd spektroskopianalys av produkten visar inte någon fri hydroxylsträckníng av glyceroltyp men har stark BO-H-bindning och så gott som inte någon absorption av B-0-B-typ.

Exempel 2. Kompositionerna enligt föreliggande uppfinning tes- tades i en laboratorietest. Testet utfördes på en SAE nr 2 frik- tionsmaskin som modifierats genom tillsättning av en hydraulisk motordrívning med måttlig hastighet. Provstycken var en samman- sättning av en síntrad bronsplatta av General Metals Powder Co. 1500 pulverblandning mellan två mellanläggsplattor av stål, mon- terade i ovanstående apparat. Försöksfluidet, cirka 300 g i kvan- titet, sattes sedan till försöksoljebehållaren. Den hydrauliska drivningen roterade försöksstyckena vid 100 rpm. En kolvliknande broms anbringades vid användning av ett övertryck av 517 kPa.

SAE nr 2 laddningscell mätte bromsmomentet och en elektrisk takometer mätte varv/minut. En x-y-skrivare användes för att alstra ett spår av moment mot varv/minut då den hydrauliska driv- ningen sakta reglerades för att minska hastigheten till 0 varv per minut. Uppträdandet av bromsoljud för en vätska hänför sig till lutningen av friktionen mot hastighetskurvan. Lutningen av kurvan hittades genom att mäta lutningen av en linje som drogs genom punkten för 50 varv/minut på grafen och den högsta punkten på grafen under 50 varv/minut. Då lutningen hos denna kurva blev mer och mer negativ blev bromsoljudet tilltagande högre. Denna tendens överensstämmer med bromsoljudstest för traktor i full skala.

Ovanstående beskrivna test kördes pá tre mineraloljebase- rade hydrauliska traktorfluíder. Resultaten för dessa tre fluider visas i tabell I. Sammansättning A har en grundolja utan en frik- tíonsmodifierare och komposition B innehåller dessutom 1 % bore- rat glycerolmonooleat från exempel 1. Komposition C är ett kom- v \3 mersiellt hydrauliskt traktorfluidum. Såsom visas ;4šåše1Zlå3 ökade tillsatsen av borerat glycerolmonooleat ífluidum B) till grundfluídet Cfluidum A) lutningen vilket angav att den var verk- sam i att minska bromsoljudet. Även visad i tabell I är lutningen som erhålles med ett kommersiellt hydrauliskt traktorfluidum.

Tabell I Verkan av borerad fettsyraester på bromsoljud vid laboratøriesimuleríng Beredning Lutning av friktion mot hastighetskurva A - grundolja -0,0131 B - grundolja + 1 víktprocent borerat glycerol- oleat enl. exempel 1 -0,0092 C - kommersiell beredning -0,0145

Claims (4)

f 456 743 i 1" Patentkrav

1. Användning av en komposition, som omfattar en smörj- olja som innehåller från 0,1 till 5 viktprocent av en borerad fetteyraeeter av glyoerol, för att minska oljud från oljened- sänkt ekivbroms genom ett smörja kontaktytorna hos oljened- sänkta ekivbromsar med kompositionen.

2. Användning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att den borerade fettayraeetern av glycerol är ett bo- :erat glycerololeat.

3. Användning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav. att den borerede fetteyreestern av glycerol är en _ blandning innehållande 45 till 55 viktprocent borerat glyce- rol-monooleet och 55 till 45 viktprocent borerat glycerol-di- oleat.

4. Användning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att den borerede fettsyreestern av glycerol är borerat glycerol-monooleat. >