SE450271B - Fibertyg samt anvendning av fibertyget sasom stomme i ett bitumentetningsmembran - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 450 271 Bärare som bildats av polyesterfíbrer har befunnits vara gynnsamma med avseende på ett flertal mekaniska egen- skaper, men uppvisar otillfredsställande dimensionsstabili- tet i varmt tillstånd (exempelvis i anknytning till på- föringen av bitumen), och har en mycket ogynnsam kostnad i jämförelse med bärare av lumppapp, glasfibertyg och dylikt.

Polyesterfibertyg har ändå funnit användning såsom bärare för s.k. takpapp. På grund av polyesterfiberdukens bristande vär- medimensionsstabilítet bör emellertid bäraren ha en ytvikt av åtminstone 150 g/mz, företrädesvis 170 g/m2, för att kunna fylla stabilitetsfordringarna vid konventionell tillverkning av s.k. takpapp.

Man har vidare försökt framställa takpappsbärare av en blandning av glasfibrer och polyesterfibrer i syfte att undan- röja polyesterfíberbärarens ogynnsamma egenskaper, men det så- lunda framställda fíbertygets användbara töjning bestäms av glasfibrernas brottöjning, varför en sådan blandfiberduk icke är lämplig.

Fibrer av vedmassa har alltid ansetts oanvändbara för bärare för bitumentätningsmembran. För exempelvis råfilt, som skall användas till bildning av lumppappbärare för tak- papp, föreskrives en högsta halt av 15 víktsprocent vedmassa- fibrer, varvid fibrer av mekanisk massa får uppgå till högst 5 viktsprocent.

Ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett fibertyg för användning såsom bärare eller stomme för bitumen- tåtningsmembran exempelvis i form av s.k. takpapp, vilket fiber- tyg ger membranet en godtagbar fuktokänslighet, har godtagbar dimensíonsstabilitet under och efter tillverkningen av membra- net [takpappen) och har godtagbar töjning och elasticitet samt därvid kan vara relativt tunn, d.v.s ha en ytvikt av exempel- vis 150 g/m2 eller mindre.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att anvisa användning av ett fibertyg av den uppfinningsenliga arten så- ett tätningsmembran såsom en takpapp, vilket membran fyller gällande krav.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att åstad- komma ett fibertyg för nämnda ändamål, vilket fibertyg inne- håller en väsentlig andel cellulosafibrer, speciellt växt- som bitumenbärare i 10 ...x 'Jl 20 30 35 40 3 450 271 fibrer.

KARAKTERISERING AV UPPFINNINGEN Enligt uppfinningen har det överraskande visat sig att en bärare eller stomme för bitumenbaserade tätningsmembran, exempelvis s.k. takpapp, väl kan ersätta och konkurrera med konventionella bärare samt undanröja några av dessas ogynn- samma egenskaper i sådana tätningsmembran, om bäraren eller stommen består av ett fibertyg enligt kravet 1. Bindemedlet ska förmå binda ihop fíbertygets fibrer så att fibertyget är hanterligt i samband med konventionell tillverkning av bitumen- tätningsmembran. Bindemedlet skall företrädesvis föreligga i en mängd av åtminstone 20 viktprocent av fibertygets vikt.

Bindemedlet kan vara ett latexbindemedel, företrädesvis ett latexbindemedel som består av en blandning av metylmetakrylat-D typ och etylakrylattyp. De armerande konstfibrer som utnyttjas i det uppfinningsenliga fibertyget skall förutom att bibringa detsamma en ändamålsenlig hållfasthet även ha en brottöjning sådan att membranets brottöjning blir tillräcklig med hänsyn till underlagets rörelse, varvid brottöjníngen lämpligen bör upp- gå till åtminstone 3 %, företrädesvis något mer.

Vidare bör konstfibrerna företrädesvis vara fuktokänsliga och sakna benägenhet att ta åt sig vatten.

Såsom ett exempel på konstfiber för fibertyget enligt uppfinningen kan nämnas polyesterfiber, och dessa fibrer bör ha en grovlek inom området 1,7 till 17 dtex.

Fackmannen inser möjligheten av att välja annat material för könstfibrerna än polyester.

Konstfíbrerna kan ha en längd av upp till 50 mm, och har företrädesvis en längd av mellan 12 och 35 mm.

Det uppfinningsenliga tygets cellulosafibrer är med fördel vedmassafibrer, men kan även utgöras av sisalfibrer, hampafibrer etc.

Bindemedlet har visat sig ge effekten att förhindra vattentransport i cellulosafibrerna. Det är möjligt att bindemedlet täcker de fibrer som skjuter ut från fibertygets huvudytor, men man har tyckt sig se att bindemedlet ansamlas i fiberkorsningspunkterna och där blockerar och för- hindrar vattentransport vid dessa ställen. I vilket fall har Fu UI 30 35 40 450 271 det befunnits att ett Iatexbindemedel som påförts fibertyget i den nämnda mängden, förhindrar vatteninträngning via cellu- losafibrerna in i fibertyget, då detta är belagt med bitumen till bildning av ett bitumentätningsmembran.

Redan genom att man kan späda ut de armerande plastfib- rerna, exempelvis polyesterfibrerna med cellulosafibrer, vinnes en påtaglig kostnadsfördel med avseende på bäraren eller fibertyget, speciellt då cellulosafibrerna består av vedmassafibrer.

En ytterligare fördel med uppfinningen är, i jämförelse med en bärare av enbart polyesterfibrer, att cellulosafiber- innehållet har visat sig stabilisera fibertyget så att dess dimensionsstabilitet förbättras, speciellt i anknytning till påföringen av bitumen, men även för den färdiga tätningsmembran- produkten. Härigenom kan man reducera fíbertygets eller bärarens ytvikt utan att dimensionsstabiliteten blir under- målig. I jämförelse med en konventionell bärare bestående av enbart polyesterfibrer, medför sålunda den uppfinningsenliga blandningen av vedmassafibrer och polyesterfíbrer i en bärare för bitumentätningsmaterial, en synergistisk effekt.

Med hänsyn till minimering av bärarens fiberkostnad, är det givetvis önskvärt att ha så stor cellulosafiberandel som möjligt däri, och speciellt då fibrer av vedmassa.

Bindemedlet för fibertyget kan såsom nämnts med fördel bestå av en akrylat, som påförts det i en konventionell fiber- tygmaskin framställda väsentligen torra fíbertyget, i form av en latex. Bindemedlet tjänar icke enbart till att sinsemellan binda tygets fibrer utan har såsom nämnts en alldeles speciell effekt med avseende på tygets användning såsom bärare eller stomme i bitumentätníngsmembran.

Det har nämligen visat sig att fibrer helt naturligt skjuter ut från tygets huvudytor. Dessa fibrer kommer seder- mera att tränga in i och genom det bitumenskikt som på- lägges bäraren vid framställningen av tätningsmembranet. De utskjutande fibrerna är fördelaktiga och kanske rentav nöd- vändiga för att erbjuda en armering eller förankring av asfaltskikten vid bäraren. Men de genom membranets bitumenyt- skikt sig sträckande fibrerna, kan suga in vatten till membra- 10 15 40 5 450 271 nets stomme när det består av vissa material. Genom att i enlighet med uppfinningen påföra fibertyget bindemedlet i den angivna utsträckningen kommer även de från fibertygets huvudytor utskjutande fibrerna att påverkas av bindemedlet så att dessa icke längre kan suga in vatten till membranets stomme. De fibrer som sålunda påverkas är normalt cellulosa- fibrerna medan de armerande eller förstärkande plastfibrerna vanligen väljes för att sakna vattensugande egenskaper. Genom denna bindemedlets effekt med avseende på primärt cellulosa- fibrerna är det nu möjligt att för tätningsmembran av den ifrågavarande arten, ändå utnyttja ett fibertyg innehållande en väsentlig andel av cellulosafibrer som i sig är vatten- absorberande eller påverkas av vatten eller vattenburna föro- reningar.

För ett uppfinningsenligt fibertyg med en relativt stor andel cellulosafibrer, erbjuder plastfiberandelen en ändamålsen- lig förstärkning av qqæïv varigenom tygets ytvikt kan reduceras, Tygets båda nämnda fibertyper är företrädesvis jämnt fördelade och företrädesvis bundna med bindemedlet.

Tyget kan framställas på följande sätt.

En mäld bildas av vatten och de båda fibertyperna i den nämnda fiberproportionen, samt utbredes på en vira i en fiber- tygmaskin, varvid ett väsentligen enbart av fibrerna bestående torrt tyg bildas. Tyget belägges sedan med bindemedlet på sina huvudytor medelst limpress-, spray- eller skumförfarande, var- vid bindemedlet i önskad utsträckning får tränga in i tyget för att binda dess fibrer vid varandra, varefter det bindemedels- pâförda tygets bindemedel får torka och hårda, exempelvis i en genomströmningstork kopplad till fibertygmaskinen.

Cellulosafibrerna kan bestå av blekt och/eller oblekt barrvedsulfatmassa eller dylikt, som har konventionell fiber- längd, vanligtvis större än 2 mm. Uppfinningen liksom föredragna utföringsformer därav framgår av de bilagda patentkraven. _ Uppfinningen kommer i det följande att närmare beskrivas med hänvisning till följande utföringsexempel. 10 15 I-.J Lfl 40 450 271 UTFÖRINGSEXEMPEL EXEMPEL 1 Ett fibertyg med en ytvikt av 125 g/m2 framställdes på en konventionell fibertygmaskin. Fibertyget bestod av 40 vikts- procent fibrer av blekt barrvedsulfatmassa och 60 viktsprocent polyesterfibrer, såsom räknat på tygets fiberandel.

Det sålunda på maskinen framställda fibertyget innehöll inget bindemedel. 60 viktsprocent av polyesterfibrerna hade en längd av 34 mm, och 40 viktsprocent av polyesterfibrerna hade en längd av 18 mm. De på maskinen framställda fibertyget torkades på konventionellt sätt och besprutades därefter med en akrylat- latex på sina båda huvudytor, varefter det latexbelagda tyget' leddes genom en torkugn för torkning och härdning av bindemed- let. Det bíndemedelstillförda fibertygets tjocklek var cirka 0,8 mm. Egenskaperna för en takpapp som framställts på en bärare bestående av det sålunda framställda uppfinningsenliga fíbertyget redovisas nedan i Tabell 1, vilken anger medel- värdet av fem mätningar. Vid tillverkningen av takpappen im- pregnerades den av fibertyget bestående bäraren på konventionellt sätt med bitumen före ytbeläggning med bítumen, och den resul- terande takpappen, som är en underlagspapp, hade en ytvikt av zsoo g/m2. 10 15 20 25 30 35 40 7 450 271 TABELL 1 Längs Tvärs nraghåiifasthet vid u°c (kn/m)= 12,9 9,4 ßrontöjning vid o°c (%); 14,3 16,1 Rivhåirfaszner vid zs°c (N)= 32,0 3z,ses rejningomèd bibehållen täthet vid -10 C (%): >3 >3 stanshålifasthet vid zs°c (N)= mejsel: 145 cylinder: 673 Vattenabsorptíon (% vid 24 h): 0,05 Vattenabsorption (% vid 7 dygn): 0,15 Vattentäthet (1 m vp vid 24 h): tät Såsom jämförelse kan nämnas att om man tillverkar en takpapp motsvarande den enligt Exempel 1, men med en bärare eller stomme bestående av en konventionell polyesterfiberduk erhåller takpappen visserligen bättre värden på ett flertal punkter, men polyesterfibertygets relativa dimensionsinstabili- tet medför att man måste välja en ytvikt för densamma av cirka 170 g/m2 för att erhålla en i detta avseende acceptabel bärare vid framställning av en takpapp respektive ett ändamålsenligt dimensionsstabilt tätskikt bildat av på basis av polyesterfiber- tyg framställd takpapp.

EXEMPEL 2 Ett fibertyg med en ytvikt av 125 g/m2 framställdes på en konventionell fibertygmaskin. Fibertyget bestod av 60 viktsprocent fibrer av blekt barrvedsulfatmassa och 40 vikt- procent polyesterfibrer, såsom räknat på tygets fiberandel.

Det sålunda på maskinen framställda fibertyget innehöll inget bindemedel. 100 víktsprocent av polyesterfibrerna hade en längd av 34 mm. Det på maskinen framställda fibertyget torkades på konventionellt sätt och besprutades därefter med en akrylat- latex på sina båda huvudytor, varefter det latexbelagda tyget leddes genom en torkugn för torkning och härdning av binde- medlet. Det bíndemedelstillförda fibertygets tjocklek var cirka 0,7 mm. Egenskaperna för en granulbelagd takpapp, som fram- ställts på en bärare bestäende av fibertyget enligt detta exempel redovisas i nedanstående Tabell 2, vilken anger medelvärdet av fem mätningar. Vid tillverkningen av takpappen 10 15 20 25 30 35 40 450 271 ímprcgnerades den av fibertyget bestående bäraren på konven- tionellt sätt med bitumen före ytbeläggning med bitumen, och den resulterande takpappen hade en ytvikt av 4000 g/m2, var- vid granulbeläggningen hade en ytvikt av cirka 1500 g/mz.

TABELL 2 Längs Tvärs nraghåiifasrnet vid o°c (kv/m)= 12,5 10,1 ßrotröjning vid o°c (%)= 10,0 9,6 nivhå11fasthet vid zs°c (N)= 23,8 24,8 Töjníngomed bibehållen täthet vid -10 C (%): , >3 >l scanshåiifasthef vid zs°c (N)= mejsel: 129 cylinder: 595 Vattenabsorptíon (% vid 24 h): 0,01 Vattenabsorption (% vid 7 dygn) 0,06 Vattentäthet (1 m vp vid 24 h): tät Såsom jämförelse kan nämnas att om man tillverkar en takpapp motsvarande den enligt Exempel 2, men med en bärare eller stomme bestående av konventionell lumppapp (ytvíkt 600 g/m2] erhöll takpappen enligt Exempel 2 bättre värden på de flesta punkter utom med avseende på draghållfasthet, var- vid man dock kan notera att lumppappbärarens draghållfasthet avtar kraftigt i tiden.

Bindemedlet i det uppfínníngsenliga fibertyget enligt Exempel 1 och Exempel 2 är en latexbindemedelsblandníng, som består av 80 viktsprocent metylmetakrylattyp och 20 víktsprocent etylakrylattyp. Fibertyget enligt Exempel 1 och Exempel 2 innehåller 20 viktsprocent bindemedel och 80 viktsprocent fibrer.

Cellulosafibrerna i fibertyget enligt Exemplen 1 och 2 har en medelfiberlängd av åtminstone 2 mm.

Fíbertygets fibermängd består av konstfibrer och cellulo- fíbrer, vilka företrädesvis är separata. Då endast den ena fibertypens viktandel av fibertygets fibermängd är angiven, bör det stå klart att den andra fibertypens viktandel utgör ett komplement mqstill 100 % av fibertygets totala fiberinnehåll.

Claims (10)

9 450 271 PATENTKRAV

1. Fibertyg för användning såsom bitumenbelagd och even- tuellt bitumenimpregnerad stomme i ett tätníngsmembran speciellt för yttertak, k ä n n e t e c k n a t av att fibertygets fiber- mängd innefattar åtminstone 10, högst 90 viktsprocent plastkonst- fibrer som har en brottöjning av åtminstone 3 % och är värmesta- bila vid 160°C, företrädesvis polyesterfibrer, och högst 90 minst 10 viktsprocent cellulosafibrer, företrädesvis vedmassa- fibrer, och att fíbertyget år påfört ett med bitumen kompati- belt bíndemedel i en mängd av åtminstone 10 % av fibertygets vikt, vilket bindemedel är termostabilt upp till en temperatur av åtminstone 160°C och är valt för att begränsa fukttransport- förmågan för åtminstone cellulosafibrerna.

2. Fibertyg enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att fibertygets fibermängd innehåller högst 80 viktsprocent, företrädesvis högst 60 víktsprocent, cellulosafibrer.

3. Fibertyg enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k - n a t av att fibertygets fíbermängd innefattar åtminstone 30 viktsprocent, företrädesvis åtminstone 40 viktsprocent, cellu- losafibrer.

4. Fibertyg enligt något av kraven 1-3, k ä n n e - t e c k n a t av att konstfibrerna och cellulosafibrerna är jämnt fördelade i tyget.

5. S. Fibertyg enligt något av kraven 1-4, k ä n n e - t e c k n a t av att plastkonstfibrerna har en medellängd av åtminstone 18 mm och företrädesvis har en grovlek inom området 1,7 till 17 dtex.

6. Fibertyg enligt något av kraven 1-5, k ä n n e - t e c k n a t av att plastkonstfibrerna är polyesterfibrer.

7. Fibertyg enligt något av kraven 1-6, k ä n n e - t e c k n a t av att cellulosafibrerna är vedmassafibrer.

8. Fibertyg enligt något av kraven 1-7, k ä n n e - t e c k n a t av att fibermängden väsentligen består av plast- konstfibrer och cellulosafibrer.

9. Fibertyg enligt något av kraven 1-8, k ä n n e - t e c k n a t av att bindemedlet är av Latex-typ som före- trädesvis är en blandning av metylmetakrylattyp och etylakry- lattyp. 450 271 10

10. Användning av ett fibertyg enligt något av kraven 1-9, såsom bärare eller stomme för ett med bitumen belagt och eventuellt impregnerat tätníngsmembran.