SE449646B - Sjelvlasande mutter av momentbibehallande typ - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 40 449 646 2 väsentligt reducerad kostnad relativt Sauer-muttern men är åtminstone lika bra som Sauer-muttern med avseende på alla väsentliga karakteristika.

Föreliggande uppfinning avser en sådan ny mutter.

Muttern enligt föreliggande uppfinning kan tillverkas med en väsentlig reduktion av kostnaden relativt Sauer-muttern och är åtminstone lika bra som Sauer-muttern med avseende på alla väsentliga karakteristika.

Såsom anges ovan innebär tillverkningen av Sauer-muttern en krympning av kantoartiet efter det att kragen har placerats i urtagningen. Detta innebär två nackdelar. För det första finns en begränsning med avseende på hårdheten och således även den maximala draghållfastheten hos Sauer-muttern, eftersom en eventuell värmebehandling för att åstadkomma denna styrka måste utföras innan kragen placerats i urtagningen och således före krympningsoperationen.

Ej heller kan mutterkroppsämnet hos Sauer-muttern kallformas av härdbart material. För det andra kommer det krympta flänspartiet hos Sauer-muttern att överlappa och sträcka sig axiellt förbi kragen, varigenom detta parti bidrar till mutterns totala höjd utan att bidra till dess låsmöjligheter eller styrka.

Enligt föreliggande uppfinning undvikes krympningsoperationen och i själva verket inbegripes ej någon metallbearbetningsoperation efter formm- ningen av mutterkroppen. Enligt föreliggande uppfinning kan därför mutter- kroppen värmebehandlas till vilken som helst önskvärd hårdhet och styrka, varigenom möjliggöres att erhålla en mutter med förbättrat förhållande mellan styrka och vikt i relation till Sauer-muttern.

För en given gängstorlek kan således enligt föreliggande uppfinning användas en mindre och lättare mutter eller kan en starkare mutter användas, allt till fördel för slutanvändningen.

Genom eliminering av krympoperationen undvikas enligt föreliggande upp- finning nödvändigheten att ha den krympta flänsen, varför större belastnings- lagergängor kan byggas in i mutterkroppen med samma totala mutterhöjd.

I den amerikanska patentskriften 3 316 338 visas en självlåsande mutter för bibehållande av vridmomentet (vilken härnedan kallas "Rieke-muttern") varvid en inre gängad metallmutterkropp är försedd med en ringformad urtag- ning belägen axiellt intill en ände av mutterns gängor. Ett ringformat spår är utformat i urtagningen för att åstadkomma en dubbel underskuren utform- ning. De radiella mutterytorna intill urtagningen är räfflade för att åstad- komma bättre vidhäftning för ett låselement. En bult med en gänga och en jämn axel som motsvarar muttergängans kärndiameter föres till gängsamverkan med muttergängan med den jämna axeln vid urtagningen. Detta aggregat doppas därefter i plastpulver så att urtagningen fylles med pulver, vilket även får intränga utmed bultaxeln. Därefter placeras bultmutter-aggregatet med pulvret e., 10 15 20 25 30 35 40 A449 646 3 på en värmeplatta för att genomföra en smältningsprocess genom uppvärmning av aggregatet till pulvrets smältpunkt, vilket därvid smälter till en enhetlig kropp, som är kraftigt bunden vid mutterkroppen efter kylning och stelning.

Efter kylningen skruvas bulten ut ur muttern i sådan riktning att axeln passerar muttergängan. Det kylda plastmaterialet, som sträcker sig över mutterkroppens yta bildar på detta sätt en enhet med mutter.

Mutterkroppen hos Rieke-muttern är komplex och därför dyr att tillverka, speciellt på grund av nödvändigheten för att åstadkomma det dubbla under- skurna spåret i urtagningen. Vidare noteras att urtagningens radiella dimen- sion är ganska stor, vilket resulterar i ett låselement, som har ett för- hållande mellan den axiella längden och den radiella tjockleken, som uppen- barligen ej är större än cirka 1, vilket är av samma storleksordning som förhållandet mellan den axiella längden och den radiella tjockleken hos den förformade kragen enligt Sauer-muttern.

Med det visade förfarandet att tillverka Rieke-muttern är det omöjligt 7 att förhindra att plastlåsningselementet sträcker sig över intilliggande yta hos mutterkroppen. Vidare är detta förfarande ej lämpligt för massproduce- ring. I ' ' ' I den amerikanska patentskriften 5 975 787 visas en självlåsande mutter för bibehållande av vridmomentet (vilken härnedan kallas "Newnom"-muttern), vilken har.en standardmetallmutterkropp med en periferiellt avbruten inre skruvgänga. De självlåsande egenskaperna erhålles medelst en ringliknande plastkudde med en periferiell utsträckning som är större än 1800 och som är vidhäftad till gängorna hos mutterkroppen. Newnom-muttern är tillfreds- ställande för tillämpningar som ej erfordrar de möjligheter som Sauer-muttern erbjuder. Newnom-muttern är tillverkad medelst ett förfarande som inbegriper att mutterkroppen införes med endera av ändarna först på en tapp, som har ett komiskt parti som samverkar med de periferjellt avbrutna gängorna lör alt bilda ett hålrum där pulver av ett plastmaterial införes. Mutterkroppen uppvärmes därefter för att smälta pulvret.

Således är det ett betydelsefullt ändamål med föreliggande uppfinning att åstadkomma en självlåsande mutter som är väsentligt billigare än Sauer-muttern, men som är åtminstone lika bra som Sauer-muttern med avseende på alla väsentliga kriterium.

Ytterligare ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en självlåsande muttermed en mutterkropp, som är försedd med ett períferiellt oavbrutet inre gänget parti och ett urgröpt parti som omger det gängade partiet, varvid ett.låselement av ett termoplastiskt material är anordnat i det urgröpta partiet och är fäst vid dess vägg.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en själv- 10 15 20 25 30 35 40 449 646 4 läsande mutter, som ej är utsatt för dimensionsbegränsningar som Sauer-muttern eller Rieke-muttern har.

Således avser föreliggande uppfinning en självlåsande mutter av moment- bibehållande typ, innefattande en mutterkropp med första och andra motstående ändar, ett axiellt hål, som sträcker sig genom nämnda mutterkropp mellan nämnda första och andra ändar, en inre skruvgänga med förutbestämda nomínella största och minsta diametrar, vilken gänga är belägen i hålet mellan ändarna och har en första axiell ände intill kroppens första ände och är anordnad att samverka med ett komplementärt, yttre gängat element, och en periferiellt kontinuerlig, självlåsande hylsa anordnad i hålet intill den andra änden.

Mutterns kännetecknande särdrag är att kroppen har ett urgröpt parti, som står i öppen förbindelse med och sträcker sig axiellt från kroppens andra ände och mot gängan, vilket urgröpt parti har en periferiellt kontinuerlig inre yta, som vetter mot gängaxeln och har ett avstånd från denna som är större än hälften av den största gängdiametern eller huvudgängdiametern, en försänkt yta, som är anordnad och bildar en övergång mellan nämnda urgröpta parti och skruvgängan, och att den självlåsande hylsan är av ett termo- plastiskt material där gängor kan intryckas och har ett första parti inuti det urgröpta partiet och ett andra parti, som sträcker sig över den försänkta ytan och ned till muttergängan, varvid den självlåsande hylsan har en yttre yta, som är fäst med adhesion till den inre ytan av det urgröpta partiet, till den försänkta ytan och till muttergängan, samt en inre yta, som vetter mot gängaxeln och har ett avstånd därifrån som är mindre än hälften av huvudgängdiametern.

Företrädesvis sträcker sig den självlåsande hylsan axiellt över den försänkta ytan och avslutas vid ett läge mellan den första och den andra änden av muttergängan.

Den självlåsande hylsan är lämpligen formad genom att ett pulver av ett termoplastiskt material där gängor kan intryckas har smälte på plats i muttern.

Pulvret kan bestå av en blandning av termoplastiskt material och ett epuximaterial.

Den axiella längden hos den självlåsande hylsan är större än två gånger gängans stigning. Förhållandet mellan den axiella längden hos den själv- låsande hylsan och dess radiella tjocklek är åtminstone 2,5. I de visade utföringsformerna är förhållandet 3,4 eller större.

Den radiella tjockleken hos den självlåsande hylsan är ganska liten och är ej större än den fundamentala triangelhöjden H.

I stycket 6.13 i "HANDBÛOK H28 (1969) SCREW-THREAD STANDARDS FDR FEDERAL SERVICES", utgiven mars 1970 av National Bureau of Standards (SD katalog nr 'r 10 15 20 25 30 35 40 449 646 5 C13.11:28) definieras "den fundamentala triangelhöjden" betecknad med H enligt följande: “Den fundamentala triangelhöjden hos en gänga, dvs. höjden hos skarpgänga (V-gänga) är avståndet mätt radiellt mellan gängans stora och lilla cylinder eller koner." Uppfinningen kommer nu att beskrivas under hänvisning till bifogade ritningar. Därvid är fig 1 ett axiellt tvärsnitt genom en självlåsande mutter enligt tidigare känd teknik enligt den amerikanska patentskríften 2 450 694, med uppfinnaren Sauer. Fig 2 är en förstorad delvy och visar en mutterkropp enligt uppfinningen och en bult. Fig 3 är en vy liknande fig 2 men visar en första färdig mutter, vilken kan ha tillverkats av mutterkroppen enligt fig 2 med hjälp av bulten enligt fig 2 och visar vidare för den första färdiga muttern dimensionsförhållandena mellan bussningen, mutterkroppen och bulten.

Fig 4 är en vy liknande fig 3 men visar en andra färdig mutter, vilken kan ha tillverkats av mutterkroppen enligt fig Z med hjälp av bulten enligt fig 2 och visar för den andra modifierade färdiga muttern dimensionsförhållandena mellan bussningen, mutterkroppen och bulten.

I fig 1 visas i axiellt tvärsnitt en mutter-12 enligt tidigare känd teknik enligt Sauer, den amerikanska patentskriften 2 450 694. Föreliggande uppfinning utgör en Förbättring relativt denna tidigare kända mutter. Muttern 12 är av den typ som bibehåller vridmomentet och innefattar en i ett stycke utformad metallisk mutterkropp 14 med ett gängat hålparti 16. En första ände 18 av muttern 12 och hos hålpartiet 16 är anordnad att tillföras ett mot- svarande yttre gänget element (ej visat). Vid en andra ände 20 av det gängade hålpartiet 16 finns en ringformad urtagning eller urgröpning 22 utformad delvis medelst ett periferiellt, kontinuerligt, ringformat flänsparti 24, som sträcker sig axiellt bort från den första änden 18 och innefattar en " cylindrisk yta 26 koaxiell med och vettande mot axeln för det gängade hålpartiet 16. Mutterkroppen 14 har vidare en ringformad försänkt yta 27, som vetter bort från änden 18 och ansluter till ytan 26 och den andra änden 20 hos det gängade partiet 16.

Denna tidigare kända mutter 12 innefattar vidare en förformad, (exempel- vis medelst sprutgjutning) nylonlåskrage 28, som mekaniskt kvarhålles i urtagningen 22. Flänspartiet 24 krympes för att samverka med kragens 28 övre yta 30 för att därigenom kvarhålla denna i urtagningen 22 och förhindra denna från att rotera relativt kroppen 14. Motstånd mot rotation hos kragen 28 kan förbättras genom stukning av partiet av flänspartiet 24 över kragen 28 vid vissa lägen såsom visas vid 32. Kragen 28 har en inre cylindrlskzytu S4, som är koaxiell med och vetter mot axeln för det gängade hålpartiet 16 och har en diameter som är något mindre än huvudgängdiametern så att en fortsatt rotation av elementet med yttre gängor efter det att detta har passerat genom 10 15 20 25 30 35 40 449 646 6 det gängade hålpartiet 16, medför att det samverkar med kragens 28 cylindriska yta 34 för att inpränta gängor däri och erhålla den önskvärda låsande effekten, allt på i och för sig känt sätt. Eftersom kragen 28 är förformad tenderar den att ha skarpa hörn 35 vid den axiella änden hos ytan 34 intill det gängade hålpartiet 16.

Vid vissa tillämpningar av självlåsande muttrar av bibehållande moment- typ finns vissa specifikationer, som innefattar maximala dimensionella begränsningar för mutterns axiella längd, vilket ofta ej medger införlivandet av ett självlåsande element efter muttergängorna.

En väsentlig reducering av mutterns axiella längd enligt uppfinningen kan erhållas genom användning av den teknik som visas i fig 2, 3 och 4.

I fig 3 och 4 visas en första och en andra mutter 128 resp 130 enligt uppfinningen. Varje mutter 128 och 130 innefattar en i ett stycke utformad, metallisk, modifierad mutterkropp 132 (fig 2, 3 och 4). Muttern 128 inne- fattar vidare en tunnväggad, självlåsande bussning, rör eller hylsa 134 av ett termoplastiskt material såsom nylon där gängor kan inpressas. Muttern 130 innefattar en tunnväggad, självlåsande bussning, rör eller hylsa 136.

Den modifierade mutterkroppen 132 har en första ände (ej visad), som åstadkommer en klämyta, en andra ände 138 och en perifieriellt oavbruten inre skruvgänga 140 med förutbestämda större och mindre diametrar och en förut- bestämd stigning. Skruvgängan 140 är belägen mellan klämytan och änden 138.

Gängaxeln 140 är vinkelrät mot klämytan och änden 138. En axiell ände hos gängan 140 befinner sig intill klämytan för att kunna upptaga ett mot- svarande, yttre gängat element. Mutterkroppen 132 har vidare ett urgröpt parti 142, som sträcker sig axiellt från den andra änden 138 mot gängen 140 och står i öppen förbindelse med änden 138 och gängan 140. Det urgröpta partiet 142 har en inre, periferiellt och axiellt kontinuerlig cylíndrisk yta 144, som är koaxiell med gängan 140 och anordnad på ett avstånd från gäng- axeln som är större än hälften av den största gängdiametern. Ytan 144 ansluter till den andra änden 138 och sträcker sig därifrån ett förutbestämt axiellt avstånd mot gängen 140. Sistnämnda axiella avstånd kan vara i storleksordningen av en gängstigning.

Den axiella änden hos den cylindriska ytan 144, som är belägen på avstånd från änden 138, skär en försänkt yta 146, som är koaxiell med ytan 144 och har en förutbestämd konvinkel, som för mutterkroppen 132 är cirka 600. Gängan 140 utlöper från den försänkta ytan 146.

Diametern hos ytan 144 och storleken hos ytans 146 konvinkel är sådana att ytan 146 avbryter gängan 140 utmed ett axiellt avstånd, som kan vara i storleksordningen för en gängstigning, eller något större.

Diametern hos ytan 144 kan vara mellan cirka 101% och cirka 105% av q p 10 15 20 25 30 35 40 449 64sí huvudgängdiametern.

Fig 2, 3 och 4 visar mutterkroppen monterad på en bult 148, vilken är av ett material till vilket det smälta termoplastiska materialet, som används för låselementen 134 och 136, ej vidhäftar. Bulten 148 har ett cylindriskt bottenparti (ej visat) med en förutbestämd diameter och åstadkommer en bäryta för mutterkroppen, ett mellanliggande och tätande cylindriskt parti 150 med mindre diameter än bottenpartiet, samt ett hålrumsavgränsande parti 152, som har en rund spets 154 vid bultens axiella ände belägen på avstånd från partiet 150.

Det hålrumsavgränsande partiet 152 inbegriper delvis ett stympat koniskt parti 156, som är koaxiellt med och axiellt sträcker sig från det cylindriska partiet 150. Partiet 156 har sin största diameter vid förbindelsen med par- tiet 150. Det hålrumsavgränsande partiet 152 bildas vidare av ett cylíndriskt parti 158, som är koaxiellt med partiet 156 och axiellt sträcker sig från partiet 156 till den rundande spetsen 154.

Diametern hos det cylindriska partiet 150 är något mindre än den mindre gängdiametern och är så stor att partiet 150 fritt kan upptagas inuti gängan 140.

Konvinkeln hos det koniska partiet 156 kan vara cirka 300 och dess axiella längd mellan förbindelsen mellan det cylindriska partiet 150 och förbindelsen med det cylindriska partiet 158 kan vara mellan 1 och 1,5 gånger gängstigningen.

Mutterkroppen 132 placeras på bulten 148 med bultens 148 axel vertikal, tills klämytan vilar på bärytan hos tappen 148 och gängaxeln 140 väsentligen överensstämmer med bultaxeln. Med mutterkroppen 132 och bulten 148 samman- monterade på detta sätt bör noteras att förbindelsen mellan det koniska partiet 156 och det cylindriska partiet 158 kan överensstämma eller befinner sig i närheten av planet för förbindelsen mellan den försänkta ytan 146 och cylindern med mindre gängdiameter. Den axiella längden hos det cylindriska partiet 158 är sådant att partiets 158 axiella ände belägen på avstånd från partiet 156 befinner sig i ett plan som är något ovanför mutterkroppens 132 andra ände 138. 3 ' Mutterkroppen 132 och bulten 148 samverkar för att bilda ett ringformat hålrum 160 (fig 2), som är öppen vid änden 138 hos mutterkroppen 132. Mer speciellt avgränsas hålrummet 160 av ytan 144, ytan 146, det parti av gängen 140 som vetter mot det koniska partiet 156, det koniska partiet 156 och det cylindriska partiet 158.

Med kroppen 132 monterad på bulten 148 fylles hålrummet 160 med pulver av det termoplastiska materialet, såsom visas vid 162 i fig 2. Därefter passerar kroppen 132 och bulten 158 mellan ett par induktionsvärmeelement, 10 15 20 25 30 35 40 449 646 8 som uppvärmer kroppen 132 till en temperatur som är tillräckligt hög för att smälta pglvret 162, vilket därigenom antar en enhetlig massa med vätande kontakt med ytan 144, ytan 146 och intilliggande partier av gängan 140.

Vid den efterföljande kylningen stelnar det termoplastiska materialet i kroppen 132, varvid bildas bussningen 134 (fig 3) eller 136 (fig 4). Buss- ningen har en yttre yta, som vidhäftar vid ytan 144, ytan 146 och gängan 140 som befinner sig intill ytan 146, såsom anges vid 140a. Den axiella utsträck- R) /J ningen av bussningen 134 eller 136 utmed gängan 140 är, såsom visas, något större än en gängstigning. Det parti av bussningen som vidhäftar gängan 140 kan vara periferiellt kontinuerlig, såsom är fallet vid muttrarna 128 eller 130, eller kan vara períferiellt begränsat. I det senare fallet kan nämnda parti av bussningen hos gängan 140 vara i form av åtminstone ett axiellt förlöpande finger.

Muttern 128 eller 130 kan pläteras, exempevlis med kadmium, efter tillverkningen av bussningen 134 eller 136. Denna plätering skall utföras i ett surt pläteringsbad, eftersom man har funnit att om ett alkaliskt bad, såsom en cyanid, används förstöres vidhäftningen mellan det självlåsande elementet och mutterkroppen åtminstone delvis. Emellertid inverkar ej ett surt pläteringsbad på denna vidhäftning.

Det bör noteras att bussningen 134 (fig 3) har en inre yta 164, som vetter mot mutteraxeln och är belägen på ett avstånd från denna som är mindre än hälften av gängans 140 huvuddiameter eller största diameter. Mer speciellt är den inre ytan 164 belägen på ett avstånd från mutteraxeln som är mindre än hälften av gängans 140 mindre diameter. Det bör även noteras att det parti hos den inre ytan 164 som befinner sig axiellt intill änden 138 är något konvext på grund av en viss sättning under kylningen av det termoplastiska materialet. Partiet av den inre ytan 164, som befinner sig axiellt på avstånd från änden 138 följer i huvudsak konturen för gängan 140 och är något flänsat utåt vid bussningens 134 axiella ände, som först nås av ett motsvarande yttre gängat element.

Det bör noteras att bussningen 136 (fig 4) har en inre yta 166, som vetter mot mutteraxeln och är belägen på ett avstånd från denna som är mindre än hälften av gängans 140 huvuddiameter. Mer speciellt är den inre ytan 166 belägen på ett avstånd från mutteraxeln som är mindre än hälften av gängans 140 mindre diameter. Det bör även noteras att de partier av den inre ytan 166 som befinner sig axiellt intill änden 138 är väsentligen cylíndriskt. Det parti av den inre ytan 166 som befinner sig axiellt på avstånd från änden 158 1 följer i huvudsak gängans 140 kontur och är flänsat något utåt vid den axiella änden av bussningen 136, som först nås av ett motsvarande yttre gmuyü vhmmnh v. 10 15 20 25 30 35 40 449 646 9 Både muttern 128 och muttern 130 tillverkades med ett termoplastiskt pulver som utgjordes av en blandning av DURALÛN JM nylon-11-pulver och en epoxi-polymer, vilken senare tillfördes för att förbättra vidhäftningen av bussningen till mutterkroppen. Olika förhållanden mellan epoxi-polymeren och blandningens totalvikt har prövats. Vi har funnit att vid ett förhållande på 15% eller större uppvisar bussningen en icke önskvärd sprickbildning, vilket innebär nackdelar med avseende på utseendet.

För muttrarna 128 och 130 är förhållandet mellan den axiella längden hos det partiet av det självlåsande elementet, som befinner sig i det urgröpta partiet 142, och den radiella tjockleken hos nämnda parti mindre än cirka 2,5. Härvid har man funnit att om DURALÛN JM-nylon-11-pulver används ensamt för det självlåsande elementet utgör sättningen ett problem. Om emellertid förhållandet mellan epoxi-polymeren och blandningens totala vikt är större än cirka 3,5% uppstår inga sättningsproblem. Enbart epoxi-polymer sätter sig avsevärt men om nämnda förhållande är större än cirka 3,5% är sättningen mycket mindre än om endera av ämnena används separata.

Företrädesvis befinner sig nämnda förhållande inom området 3,5% till 15% och ett speciellt föredraget förhållande är cirka 7,5%.

Den blandning som användes för att tillverka muttrarna 128 och 130 inne- höll cira 1 % epoxi-polymer och 9 % DURALON JM-nylon-11-pulver.

Vid tillverkningen av muttern 128 kvarhålls mutterkroppen 132 i ett upp- rätt läge under kylningen, medan vid tillverkningen av muttern 130 inver- terades mutterkroppen 132 under kylningen. Denna skillnad i behandling är orsaken till skillnaden i konturen mellan bussningsytorna 164 och 166, varvid den senare fördrages något framför den förra.

Genom förfarandet enligt fig 2, 3 och 4 är det möjligt att reducera mutterns axiella längd med cirka 1,5-2 gängstigningar.

Alternativt kan en mutter enligt föreliggande uppfinning tillverkas genom förformning av låselementet och införing av detta i mutterkroppens urgröpta parti, varefter det förformade låselementet bringas att vidhäfta vid det urgröpta partiets inre yta. Ûvanstående beskrivning av uppfinningen har givits endast i belysande syfte och uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (5)

449 646 'Û PATENTKRAV

1. Självlåsande mutter av momentbibehållande typ, innefattande en mutterkropp med första och andra motstående ändar, ett axiellt hål, som sträcker sig genom nämnda mutterkropp mellan nämnda första och andra ändar, en inre skruvgänga med förutbestämda nominella största och minsta diametrar, vilken gänga är belägen í hålet mellan ändarna och har en första axíell ände ä intill kroppens första ände och är anordnad att samverka med ett komplemen- tärt, yttre gänget element, och en periferiellt kontinuerlig, självlåsande hylsa anordnad i hålet intill den andra änden, k ä n n e t e c k n a d av att kroppen (132) har ett urgröpt parti (142), som står i öppen förbin- delse med och sträcker sig axiellt från kroppens andra ände och mot gängan (140), vilket urgröpt parti har en periferiellt kontinuerlig inre yta (144), som vetter mot gängaxeln och har ett avstånd från denna som är större än hälften av den största gängdiametern eller huvudgängdiametern, en försänkt yta (146), som är anordnad och bildar en övergång mellan nämnda urgröpta parti (142) och skruvgängan (140), och av att den självlåsande hylsan (134) är av ett termoplastiskt material där gängor kan intryckas och har ett första parti inuti det urgröpta partiet och ett andra parti, som sträcker sig över den försänkta ytan (146) och ned till muttergängan (140), varvid den själv- låsande hylsan (134) har en yttre yta, som är fäst med adhesion till den inre ytan (144) av det urgröpta partiet, till den försänkta ytan (146) och till muttergängan (140), samt en inre yta, som vetter mot gängaxeln och har ett avstånd därifrån som är mindre än hälften av huvudgängdiametern.

2. Självlåsande mutter enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den självlåsande hylsan axiellt sträcker sig över den försänkta ytan och avslutas vid ett läge mellan den första och den andra änden av muttergängan.

3. Självlåsande mutter enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den självlåsande hylsan (134) är formad genom att ett pulver av ett termoplastiskt material där gängor kan intryckas har smälts på plats i muttern.

4. Självlåsande mutter enligt krav 3, k ä'n n e t e c k n a d av att pulvret består av en blandning av termoplastiskt material och ett epoxi- material, varvid viktsförhållandet för epoximaterialet har en nedre gräns av 3,5 % och en övre gräns av mindre än 15 %.

5. Självlåsande mutter enligt något av krav 1-4, k ä n n e t e c k n a d av att förhållandet mellan axiell längd och radiell tjocklek hos hylsan är v: större än 2,5:1.