SE449069B - Tryckt verdepapper med ekthetstecken samt forfarande for framstellning av detsamma - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 449 069 tecken som kan kontrolleras automatiskt med samma eller t o m större säkerhet.

Värdepapper med automatiskt kontrollerbara äkthetstecken är kända inom patentlitteraturen. DE-05 23 28 880 anger ett värdepapper där fibrer som kan vara magnetiserade i en före- dragen riktning är inblandade i pappersmassan. Dessa fibrer har en kärna av plast, kol eller liknande, vars yta är belagd med ett kommersiellt tillgängligt magnetiserbart material. Be- läggningen är företrädesvis utförd pâ galvanisk väg, men kan även utföras medelst vakuumtorkning eller genom någon annan beläggningsmetod. För att möjliggöra kontroll av de mörka fib- rerna är det emellertid nödvändigt att blanda in dem med en sådan koncentration att de ger pappret ett mörkgrått utseende liknande omslagspapper. Dessutom är den automatiska kontroll- utrustningen, exv i enlighet med den som beskrivits i DE-OS 24 17 564 och vilken är föreslagen för kontroll av det resul- terande magnetfältet oproportionerligt dyr.

En säkerhetstråd för värdepapper med ett nytt automatiskt kontrollerbart äkthetstecken har föreslagits i DE-AS 22 12 350.

Tråden är utformad såsom ett ihåligt filament av genomskinlig plast, vars hålighet har fyllts med flytande kristaller och därefter smälts samman. Själva fyllningen väljes så att en färgändring kan registreras vid en speciell temperatur som kan väljas mellan -50°C och +250°C.

En säkerhetstråd enligt detta förslag kan emellertid knappast förväntas att motstå den mekaniska nötning som exv sedlar utsättes för under cirkulation. Intryckningar medelst stålgravyrprägling skulle förstöra de ihåliga filamentena, varför äkthetstecknets beståndsdel skulle gå förlorad. Samma resultat kan förväntas om sedlarna vikes.

Förutom de ovan angivna åtgärderna, finns ett flertal and- ra åtgärder föreslagna beträffande användning av medel med magnetiska-, elektriska-, eller optiska egenskaper. Fluoresceran- de medel har nämnts i detta sammanhang och kan finnas närvaran- de tillsammans med andra äkthetstecken. Det fluomscerande med- let blandas antingen med pappersmassan under pappersframställ- ningen eller inplaceras i det ännu fuktiga halvfärdiga papp- ret, eller tryckes på det färdigframställda pappret. Såsom exempel härpå hänvisas till DE-PS 23 20 731, genom vilket är känt att tillföra ett eller flera ställen fluoresceranàamedel 10 15 20 25 30 35 40 449 069 på ett värdepapper och med en bestämd koncentration som har ett karakteristiskt fluoremærande spektrum, företrädesvis så- som dubbla emissionslinjer. Äktheten hos värdepappret kan bestämmas med hög tillför- litlighet genom mängdmätning av det fluoramerande spektrat.

Eftersom äkthetsämnet efteråt är tryckt på det färdiga pappret, är det skydd som kan uppnås ett mindre vid ett påläggnings- förfarande, varför äkthetsmärkets beståndsdelar i sig självt måste skyddas genom att starkt begränsa dess tillgänglighet.

DE-OS 26 23 365 avser ett äkthetsmärke, exv innefattande en metallisk film anordnad på ett substrat. Ett annat halvle- dande eller fotokänsligt skikt anordnas sedan på metallfilmen.

Ytan bildas av en tunn dielektrisk folie. Ett elektriskt le- dande mönster påföres mellanskiktet som kan göras synligt i form av laddningsbild på den dielektriska foliens yta och som kan avläsas, och därefter åter upplösas. Det elektriskt led- bara mönstret i mellanskiktet är emellertid permanent. Detta kända äkthetstecken tjänar till att skydda särskilda informa- tionsdelar eller tjänar till att identifiera äktheten på exv identitetskort, checkblanketter, etc, vilka alla består av en flerskiktskonstruktion. Detta äkthetstecken är emellertid olämpligt för att skydda ett pappersbaserat värdepapper, så- som sedlar, aktier, etc.

DE-AS 25 30 905 anger skyddandet av tryckt bild på ett värdepapper medelst ett homogent skikt som har speciella strål- nings- eller fluoreæerande egenskaper vilka skiljer sig från de på värdepappret eller tryckfärgen. En skada på detta skyddan- de skikt genom avlägsning eller annan påverkan kan visuellt registreras genom lämplig belysning. För att uppnå god vidhäft- ning vid den yta på värdepappret som skall skyddas måste det skyddande skiktet nödvändigtvis ha ett bindelmedel som omöjlig- gör registreringen av vissa fysikaliska egenskaper, såsom skönj- barhet och överföring av den tryckta bilden vid vissa våglängds- områden.

Eftersom förfalskaren i regel inte har tillgång till en pappersmaskin, innebär införandet av äkthetsämnen i pappret un- der dess framställning ett särskilt gott skydd mot förfalskning.

För kontrolländamål är det mycket önskvärt att åstadkomma en möjlighet att skilja mellan de äkthetsmedel som är enkelt tryckta och de som är införda direkt i pappret beroende på de <3". 20 25 35 40 449 069 olika svårighetsgraderna att imitera dessa. Det är i praktiken praktiskt helt omöjligt att åstadkomma en sådan åtskillnad vid skönjbara äkthetsmärken, eftersom bindemedlet som används för tryckningen utövar en absorption liknande till den vid papper. Även om äkthetsmedlet kan tryckas osynligt, dvs utan tillsats av färgmedel, så är sätt allmänt kända att efteråt åter göra den osynliga tryckningen synbar.

Värdepapper som har försetts med äkthetstecken genom att bädda in dem i pappersmassa eller att trycka dem på pappret, ger endast otillräckligt skydd mot specialmetoder för förfalskning och som utnyttjas av förbrytare. Om exv en sedel är riven itu, kommer äkthetstecken inbäddade i pappersmassan att finnas i båda sedelhalvorna. Om tryckfärgen hos sedlar lö- ses upp av ett lösningsmedel och överföres till ett främmande papper, så kan äkthetstecken i tryckfärgen likaså delvis över- föras samtidigt.

Med hänsyn till de ovan angivna nackdelarna med kända äkt- hetstecken, är det önskvärt vid framställning av värdepapper, att förse dessa med nya äkthetstecken som uppvisar andra egen- skaper. En lämplig ansträngning för åstadkommande av äkthets- skydd kan då göras beroende på avsett ändamål och värdet hos de olika dokumenten. Ändamålet med föreliggande uppfinning är således att åstad- komma ett värdepapper med nya äkthetstecken. Dessa äkthetstecken skall ha beläggningsspecifika egenskaper som inte kan uppnås medelst annan beläggningsteknik eller genom förfalskning. De skall vara nya och på ett tillförlitligt sätt kontrollerbara i automater och således ge ett ypperligt skydd mot förfalskning, imitering och manipulering.

Detta ändamål uppnås enligt uppfinningen genom att äkt~ hetstecknen finns i form av en beläggning pà pappersbärarens yttre yta, vilken beläggning är fri från bindemedel och pà- föres i vakuum. För att påföra de i och för sig kända, för äkt- hetstecken använda ämnena, som bildar beläggningen, användes varken bindemedel eller pigment, varvid trots detta en väl vid- häftande, i förekommande fall osynlig ytbeläggning erhålles på papperet. Detta eliminerar således ev påverkan från vanligtvis utnyttjade bindemedel, som ändrar eller förstör de fysika- liska egenskaperna, exv fluorescensen eller förmågan att absor- lfl 15 20 30 35 40 5 449 069 bera ultavioletta strålar.

Andra fördelaktiga utföringsformer av uppfinningen finns angivna i underkraven.

Ett föredraget sätt att applicera ytbeläggningen är via katodstrâleförstoftning. I ändamål härför lägges det tryckta värdepappret, vilket ännu inte har försetts med äkthetstecken, in i en vakuumkammare, från vilken luften evakueras, varefter äkthetstecknets beståndsdelar påföres. Lämplig utrustning för förstoftningsbeläggning på papper är känd och beskri- ven i DE-OS 24 00 510. Utrustning av detta slag är tillgänglig på öppna marknaden såsom separat tillverkade enheter. Tecken- substansen tillföres företrädesvis värdepappret endast i rems- form. Detta sparar material å ena sidan, och å andra sidan upp- nås en jämförelsestandard för kontrollproceduren.

Den karakteristiska tunna och väl vidhäftande beläggningen på pappersfibrerna som uppnås medelst katodförstoftning är mycket motståndskraftig mot slitage består uteslutande av teckensubstans och innehåller således inte några tillsatsmedel.

Ett så preparerat papper uppvisar ett flertal fördelar som in- te kan uppnås med hittills utnyttjade beläggningsmetoder. Det- ta-skall förklaras närmare nedan under hänvisning till några exempel, även om uppfinningen inte avses vara begränsad till dessa exempel. Det är naturligtvis möjligt för fackmannen att finna ut andra tillämpningar där de ovan nämnda fördelarna med förstoftade teckenskikt kan utnyttjas.

I de i bifogade ritningar visade kurvdiagrammen avser fig 1 åskådliggörandet av ett utnyttjat pappers optiska egen- skaper, fig 2 åskådliggör värdepapprets optiska egenskaper och där fig 3 visar optiska egenskaper hos obelagt sedelpapper, hos teckensubstans samt hos belagt sedelpapper.

En enkel och effektiv äkthetskontroll är möjlig att utföra genom användning av ett äkthetstecken som kan fås att fluores- cera i ett våglängdsområde, i vilket värdepapprets utstrålning och de därmed analogt reagerande bindelmedeln och pigmenten normalt reduceras till noll. När påverkan sker i detta våg- längdsområde, så har den fluorescerande strålningen från hit- tills kända typer av beläggningar inte uppnåtts med den inten- sitet som är tillräcklig för praktisk kontroll utan insats av ytterligare användning av annan utrustning. Anledningen härför förklaras av det utnyttjade papprets optiska egenskaper och 10 15 20 25 30 35 40 449 069 vars utstrålning illustreras av kurvan 1 i fig 1. Utstrál- ningen från pappret sjunker till nästan noll i våglängds- området 300-450 nm. Således kan den fluorescerande substan- sen som är inbakad i pappersmassan inte påverkas tillräckligt av ljus med en våglängd som är mindre än 350 nm. På grund av liknande absorptionsegenskaper hos bindeømedel och pigment, så kommer de tryckta skikten med fluorescerande substanser att bli jämförbara.

Yttriumoxid (Y203) doserat med europiumoxid (Eu203) an- vändes företrädesvis såsom teckensubstans vid denna tillämp- ning. Detta material har speciella optiska egenskaper. Det fluorescerar vid ett extremt trångt band vid ungefär 600 nm när grundgittret utsättes för belysning i ett våglängdsomrà- de understigande 300 nm - se vidare N. Riehl, "Einführung in die Lumineszenz“, Karl Thiemig-Verlag, München, 1970, sid 127.

Det erhållna spektrat illustreras medelst kurvan 2 i fig 1 och utstrålningsspektrat såsom kurvan 3. Dessa kurvor repre- senterar teoretiska värden. Tester har visat, att motsvarande värden hos stoftskikt kan avvika med avseende på storleken, men uppvisar kvalitativt ändock samma reaktion.

Om förfalskaren över huvud taget skulle lyckas identifiera teckensubstansens fluorescerande egenskaper, så kommer han att försöka åstadkomma en fluorescensstrålning vid 600 nm i det aktuella våglängdsområdet hos påverkningsspektrat, dvs med ljus vars våglängd understiger 300.nm. Han kan lyckas med det- ta, beroende på omständigheterna, genom exv en avsevärd insats med material och arbete. Eftersom denna beläggning måste appli- ceras med konventionella metoder, dvs bindemedel och pigment måste inblandas med teckensubstansen, så kommer papprets eller bindemedlets och pigmentens absorptionsegenskaper att bestäm- ma intensiteten hos fluorescensstrålningen. Värdepapprets äkt- het kan därvid tillförlitligt kontrolleras om kontroll utföres vid två skilda ställen där båda har en kortare våglängd än 300 nm. Fluorescensutstrålningen från värdepappret på vilket en bindemedelsfri beläggning har blivit stoftbelagd är emeller- tid nästan helt oberoende av den våglängd som användes vid be- lysning under de båda kontrollerna. Om värdepappret har för- falskats, kommer fluorescensstrålningens intensitet att vara klart lägre vid belysning med den kortare våglängden på grund av den högre absorptionen från bindemedel och pigment. i; *x 10 15 20 25 30 35 40 44.9 069 En annan fördei är, att det stoftbeiagda skiktet inte kan iösas upp i det organiska iösningsmedei, med viika en färgbe- iäggning kan påföras i bedrägiigt syfte. Om ett sådant försök tiii förfaiskning sker, kommer sâiedes teckensubstansen inte att finnas på förfaiskningen, varför en sådan förfaiskning iätt kan identifieras även vid automatiserad kontroii. Även om pappret spaitas upp i två haivor, så kommer endast ena haivan att ha äkthetstecknen om en beiäggning eniigt upp- finningen utnyttjas. Vid kontroii, kommer såiedes en av de bå- da haivorna att framstå såsom faisk.

En annan iikaså effektiv kontroiimetod uppnås om en tecken- substans utnyttjas, vars fiuorescerande stråining kan exciteras genom bestråining med vågiängder understigande 400 nm. Den fiuorescerande stråiningen kan uppvisa ett reiativt brett band.

Kurva i i fig 2 åskådiiggör utstrâiningen från sjäiva värde- pappret, kurva 2 iiiustrerar påverkningsspektrat och kurva 3 utstråiningsspektrat (teoretiska värden).

En teckensubstans som uppvisar sådana egenskaper är exv zinksuifid biandat med koppar.

Om förfaiskaren undersöker ett äkta värdepappers fiuores~ cerande egenskaper under uitravioiett bestrâining, kommer han att finna en bredbandig fiuorescerande stråining och kommer såiedes att trycka samma eiier en iiknande fiuorescerande sub- stans på förfaiskningen. Under sina försök, dvs med ett på- verkningsspektrum upp tiii ca 400 nm, kommer faisifikatet att fiuorescera på samma sätt som ett äkta värdepapper. Under den äkthetskontroii som utföres med auktoriserad kontroiiutrust- ning, kommer emeiiertid den använda vågiängden att begränsas tiii ett område understigande 300 nm. I detta faii kommer en- dast äkta värdepapper att ge en fiuorescerande utstråining, eftersom den fiuorescerande substansen tryckt på värdepappret tiiisammans med bindemedei och pigment inte kommer att bii tiii- räckiigt påverkad vid denna kortare kontroiivågiängd på grund av bindemediets och pimentets höga absorption. Den kortare våg- iängden hos kontroiispektrat jämfört med påverkningsspektrat (kurva 2 i fig 2) iiiustreras av kurvan 4 i fig 2. Avsikten med denna kontroiimetod är, bi a, att iämna förfaiskaren okun- nig om den förhandenvarande kontroiiinformationen.

Vid ett annat exempei har teckensubstansen fotoeiektrisk iedningsförmåga. En iämpiig teckensubstans är zinksuifid bian- 10 15 20 25 30 35 40 449 069 dad med koppar, vilket användes i föregående exempel. Äkthets- tecknet kontrolleras genom mätning av den fotoelektriska för- mågan i området hos en ZnS;Cu-remsa på värdepappret. Härvid tryckes en glasplatta mot värdepappret. Glasskivorna hade tidi- gare försetts med två elektroder på kontaktsidan endast åt- skilda ett kort stycke. Genom att använda denna anordning kan remsans elektriska ledbarhet kontrolleras i mörker genom glas- skivorna när kontrollstället belyses intensivt, varvid de fo- toelektriska egenskaperna fastställes under detta kontrollför- farande. Effekten kan förstärkas genom att anordna elektroderna, så att de samverkar med varandra såsom kammar. Kontrollproce- duren angiven ovan kan naturligtvis även kombineras med kontroll av fluorescensstrålningen enligt ovan angivet exempel.

En ytterligare effektiv kontrollmetod erhålles om tecken- substansen har egenskapen att absorbera ultraviolett strålning.

En lämplig substans för detta ändamål är exv zinkoxid (Zn0).

Det värdepapper som användes kan uteslutande innehålla ett fyll- material, såsom bariumsulfat, vilket släpper igenom ultraviolett strålning i detta fall. Spektralförloppet vid belysning på ett obelagt sedelpapper visas kvalitativt av kurvan 1 i fig 3. Kur- van 5 representerar utstrålningen av den valda teckensubstan- sen (teoretiska värden). Om det påförda teckenskiktet inte skall vara synligt, så måste absorptionskanten ligga i det nedre ut- strålningsområdet hos det obelagda sedelpappret. Utstrålningen från det belagda sedelpappret åskådliggöres medelst kurvan 6.

Av fig 3 framgår klart att utstrålningen från det belagda sedel- pappret i anslutning till teckensubstansens absorptionskant uppvisar en oregelbundenhet. Om sedeln belyses med ett ljus av en kortare våglängd så blir den praktiskt taget ogenomskinlig.

Om den belyses med ett ljus med längre våglängd så kommer den i stort sätt att reagera såsom det obelagda sedelpappret. Den på pappret påtryckta färgen ändrar sig icke nämnvärt, efter- som det synliga frekvensspektrat förblir i huvudsak oföränd- rat.

Ett falsifikat kan upptäckas genom mätning av ändringen i bandkanten, vilket utgör ett utmärkt medel för kontroll av äktheten hos värdepappret. Kontrollen kan utföras på känt sätt genom användning av en konventionell remissionsspektro- meter.

Vid en föredragen utföringsform är det ultraviolettab- *v 10 20 25 30 35 40 449 069 sorberande skiktet endast stoftpålagt på värdepappret i form av remsor, så att dessa ställen kan jämföras med de obehandla- de delarna av pappret under kontrollen. Den karakteristiska ändringen i absorptionsmönstret kan inte uppnås genom tryck- ning, eftersom konventionell tryckteknik inte resulterar i ett kontinuerligt täckande skikt - sett rent mikroskopiskt -, utan endast täcker en mindre del av den yta som skall tryckas. Vid bestrålning med ljus som har en kortare våglängd än den kritis- ka våglängden för absorptionskanten hos teckensubstansen, så kommer utstrålningen att ge en registrerbar storlek vid för- falskning, eftersom den är praktiskt taget obefintlig vid ett äkta värdepapper.

Teckensubstansen kan även appliceras exv i form av kant- remsor. Detta är särskilt värdefullt vid sedlar, eftersom des- sa kantremsor kan iakttagas för bestämmandet om sedeln har bli- vit delad eller icke. När sedeln kontrolleras om den blivit delad, belyses en sida av sedeln i närheten av absorptionskan- ten hos det obelagda pappret med kortvâgsstralning, medan mät- ning utföres pâ andra sidan. Genom absorptionsförmâgan hos det stoftbelagda skiktet, kommer marginalremsan att framstå såsom mörk. Delningar kommer, även om de överlappats och utsatts för mekaniskt tryck,att ge upphov till en strålning som är flera gånger större, eftersom det starkt absorberande täckskiktet har förstörts vid dessa delningsställen.

Dessa äkthetstecken är även motståndskraftiga mot för- falskningsmetoder som går ut på delning och omtryckning av skäl som angivits ovan. Även om de mest intressanta nya egenskaperna som erhål~ les genom stoftbeläggning av teckensubstanser som i och för sig är förut kända, är av optiskt slag, så är användnings- området för detta förfarande på intet sätt begränsat till op- tiskt kontrollerbara äkthetstecken. Fördelar finns även vid icke-optiska äkthetstecken, exv om teckensubstansen är elekt- riskt ledande.

Lämpligt papper är stoftbelagt med tennoxid (Sn02) på ett analogt sätt med de ovan beskrivna exemplen. De tunna osyn- liga äkthetsremsorna uppvisar elektrisk ledbarhet som kan kont- rolleras medelst kända förfaranden. En lämplig anordning har redan beskrivits i DE-OS 26 36 99. En optisk utstrålningmät- ning måste samtidigt även utföras vid mätstället för att ur- 10 15 20 25 30 35 449 069 io skilja ev förfalskningar i de osynliga ledande områdena i vilka exv ledande kimröksfärger eller ledande lacker baserade på metalliska kolloider har applicerats. Beläggningen uppvisar en i huvudsak förbättrad homogenitet jämfört med elektriskt ledande remsor applicerade på pappret medelst någon annan be- läggningsmetod. Resultatet härav,nämligen klart förbättrad re- producerbarhet av de elektriskt ledande värdena, gör det möj- ligt att välja trängre mättoleranser än vad som hittills varit möjligt.

Dessa exempel visar att appliceringen av teckensubstans, som är i och för sig förut känd,på värdepapper genom katodisk stoftbeläggning ger upphov till nya egenskaper hos äkthets- tecknen. Dessa medger en klar och distinkt bestämning om äkt- hetspappret var stoftbelagt med teckensubstansen eller om des- sa substanser tillfördes genom någon annan metod. Eftersom stoftbelagda teckensubstanser på värdepapper å ena sidan krä- ver en utomordentligt stor insats, så kommer värdepapper be- handlade pâ detta sätt å andra sidan att ge värdefullt skydd mot förfalskning som även möjliggör automatiserad kontroll.

Säkerhetstrådar och äkthetstecken i form av vattenmärken som är särskilt viktiga vid visuell kontroll, erhåller sin "oförfalskbarhet" genom det faktum att de endast kan erhållas under pappersframställningen, dvs man kan inte utnyttja en pappersfabrik obemärkt, och detta skulle i vilket fall som helst visa sig vara mycket dyrt för förfalskaren och skulle således inte kunna anses ekonomiskt lönsamt. På samma sätt för- håller det sig med stoftbelagda äkthetstecken. Lämplig utrust- ning kan endast tillverkas såsom en enhet av ett fåtal oför- vitliga tillverkningsföretag. Den produktionsapparat som krä- ves, och av vilka endast ett fåtal existerar, är mycket dyr- bar, kräver för sin drift ett stort kunnande och kan inte sät- tas igång och underhållas utan att väcka uppmärksamhet. Såda- na katodförstoftningsanläggningar kan endast drivas ekonomiskt på basis av hög produktion, vilket inte kan uppnås enbart ge- nom användning för förfalskning.

Claims (15)

10 15 20 25 30 35 449 069 I 11 PATENTKRAV
1. l. Tryckt värdepapper med äkthetstecken, k ä n n e - t e c k n a t av att äkthetstecknen är anordnade i form av en beläggning på en pappersbärares yttre yta, och vilken beläggning är fri från bindemedel.
2. 2. Värdepapper enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningen består av metall och/eller metallföreníngar.
3. 3. Värdepapper enligt krav l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att äkthetsteckensubstansen är till- förd papperet i form av remsor.
4. 4. Värdepapper enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att beläggníngen har fluor- scerande egenskaper.
5. 5. Värdepapper enligt krav 4, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningens fluorscerande utstrålning kan framkallas av ljus med en våglängd understigande 400 nm, företrädesvis understigande 300 nm.
6. 6. Värdepapper enligt kraven l - 3, k ä n n e - t e c k n a t av att beläggningen har fotoelektriskt ledande egenskaper.
7. 7. Värdepapper enligt kraven 5 eller 6, k ä n n e ~ t e c k n a t av att beläggningen består av zinksulfid blandad med koppar.
8. 8. Värdepapper enligt krav 7, k ä n n e t e c k - 10 15 20 25 30 35 449 H69 12 n a t av att beläggningen även innefattar yttriumoxid blandad med europíumoxid.
9. 9. Värdepapper enligt krav 1 - 3, k ä n n e - t e c k n a t av att beläggningen har förmåga att absorbera ultraviolett strålning.
10. 10. Värdepapper enligt krav 9, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningen och värdepapprets grund- material är så inbördes blandade i förhållande till varandra, att beläggníngens absorptionskant fortfar- ande befinner sig i ändområdet hos värdepapprets grundmaterials strålningskurva.
11. ll. Värdepapper enligt krav 10, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningen består av zinkoxid.
12. 12. Värdepapper enligt kraven l - 3, k ä n n e - t e c k n a t av att beläggningen har elektriskt led- ande egenskaper.
13. 13. Värdepapper enligt krav l2, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningen består av tennoxid.
14. 14. Förfarande för framställning av ett tryckt värdepapper med äkthetstecken enligt något av kraven 1 - 13, k ä n n e t e c k n a t av att den på en pappersbärares yttre yta anordnade, bindemedelsfria beläggningen med äkthetstecken, tillföres i vakuum.
15. 15. Förfarande enligt krav 14, k ä n n e t e c k - n a t av att beläggningen tillföres medelst katod- stråleförstoftníng. n! V; n