SE444889B - Icke-radioaktiv berare for ett ?729?729?72mtc-merkt, radioaktivt diagnostiskt preparat samt radioaktivt diagnostiskt preparat - Google Patents

Description

¿Ü 25 30 35 40 n; «.,_,., ._ 7805113-3 99mTc-N-(2,6-dimetylfenylkarbamoylmetyl)- Dessa konventionella radioaktiva diag- -merkaptoisosmörsyra, iminodiättiksyra, etc. nostiska medel är dock icke tillfredsställande ifråga om sin övergångshastighet från levern till gallblåsan, sin stabilitet och toxicitet, etc.

Efter ingående undersökningar för att övervinna de angivna som förekommer hos konventionella 99mTc-märkta, diagnostiska medel, har det visat sig att en vatten- eller dess salt, ett tenn(II)- har någon hydrofil, funktionell 99mTc, och ett ra- 99m olägenheter radioaktiva lösning som innehåller pyridoxal salt och en G-aminosyra som icke grupp är synnerligen lämplig som bärare för dioaktivt diagnostiskt medel som erhålles genom att med den angivna bäraren ger ett Tc í form av perteknetat bringas i kontakt ggmlc-märkt, radioaktivt diagnostiskt medel som är synnerligen stabilt och icke-toxiskt, och ger en övergång av 99mTc från le- vern till gallblâsan med en tillfredsställande hastighet.

Ett huvudsyftemål hos uppfinningen är följaktligen att till- handahålla ett 99mTc-märkt; radioaktivt diagnostiskt medel för undersökning av de henatobiliära gångarna. Ett annat syftemål hos uppfinningen är att tillhandahålla ett 99mTc-märkt, radioak- tivt, hepatobiliürt diagnostiskt medel som är synnerligen stabilt och väsentligen icke-toxiskt. Ytterligare ett syftemâl hos upp- fínningen än att åstadkomma en icke-radioaktiv bärare för 99mTc.

Dessa och andra syftemål hos uppfinningen framgår för fackmannen av den föregående och följande beskrivningen.

Den icke-radioaktiva bäraren enligt uppfinningen innehåller som de väsentliga komponenterna pyridoxal och/eller dess salter, minst ett tenn(II)salt och minst en Q-aminosyra som icke inne- håller en hydrofil, funktionell grupp, lösta i ett vattenhaltigt medium. W Som salter av pyridoxal kan användas salter med oorganiska syror, såsom saltsyra, salpetersyra, svavelsyra och fosforsyra, eller med organiska syror, såsom ättiksyra och oxalsyra. Med tenn(II)salter avses salterna av tvàvärd tennjon (Sn2+), av vilka exempel utgöres av tenn(II)halogenider (t ex tenn(II)klorid och tenn(II)fluorid), tenn(II)sulfat, tenn(II)nitrat, tenn(II)acetat, tenn(II)citrat, etc. De ü-aminosyror som icke innehåller någon hydrofíl, funktionell grupp kan utgöras av alifatiska eller aro- matiska Qëaminosyror som icke innehåller någon hydrofíl, funktio- nell grupp annan än en aminogrupp och en karboxylgrupp som de 10 15 20 25 30 35 40 s 7805113-3 väsentliga beståndsdelarna av Q-aminosyror. Med uttrycket "hydro- fil, funktionell grupp" avses varje funktionell grupp, vars när- varo ökar vattenlösligheten hos den ursprungliga G-aminosyran.

Exempel på sådana hydrofila, funktionella grupper är karboxyl, hydroxyl, merkapto, amino, etc. Specifika exempel på G-aminosyror som icke innehåller någon hydrofil, funktionell grupp är följakt- ligen glycün alanin, valín, leucín, isoleucín, fenylalanin, etc.

Dessa kan antingen härröra från naturliga källor, eller de kan syntetiseras artificiellt. _ Vid framställning av den icke-radioaktiva bäraren enligt upp- finningen kan de väsentliga komponenterna blandas i godtycklig ordning. pH-värdet hos den icke-radioaktiva bäraren är icke be- gränsande, men det föredrages att inställa pH inom ett område från ca 8 till 9, exempelvis med användning av en syra, t ex salt- syra, eller ett alkalí, t ex natriumhydroxid. _ Förutom de angivna väsentliga komponenterna, kan den icke-ra- dioaktiva bäraren innehålla varje konventionellt tillsatsmedel, såsom en antioxidant, t ex askorbinsyra, ett isotoniseringsmedel, t ex natriumklorid, eller ett konserveringsmedel, t ex bensyl- alkohol.

Molförhållandet mellan pyridoxal eller dess salt och den Q- aminosyra som icke innehåller någon hydrofil, funktionell grupp i den icke-radioaktiva bäraren ligger vanligen inom ett område från ca 0,3 till 3, lämpligen då ca 1. Tenn(II)saltet kan använ- das i en tillräcklig mängd för att reducera 99mTc i form av per- teknetat, vilket finnes närvarande i det 99mTc-märkta, radioakti- va diagnostiska medel som framställes med användning av den icke- radioaktiva bäraren enligt uppfinningen. När stabiliteten hos den icke-radioaktiva bäraren och det 99mTc-märkta, radioaktiva diag- nostiska medlet, liksom även toxíciteten hos tenn(II)saltet tages i beaktande, kan tenn(II)sa1tet användas i en mängd av 0,001 till 1 mol per mol pyridoxal eller dess salt. Halten av pyridoxal eller dess salt i den icke-radioaktiva bäraren är vanligen icke lägre än ca 20 mmol/1, så länge som den löses till en klar lösning (t ex ej mer än ca 500 mmol/1), och lämpligen då från ca 80 till 100 mmol/l. i För framställning av det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostis- 99mTc i form av perteknetat i kontakt med den 99mTc i form av perteknetat användes ka medlet bringas icke-radioaktiva bäraren. normalt i form av vattenlösning, vilken dessutom kan innehålla 10 15 20 25 30 35 40 7805113-3 4 något konventionellt tillsatsmedel, såsom ett konserveringsmedel (t ex bensylalkohol) eller ett isotoniseringsmedel (t ex natrium- klorid). Éhuru halten av 99m 99mTc- märkta, radioaktiva-diagnostiska medlet icke är speciellt begrän- sad, bör halten vara sådan, att den kan ge en tillräcklig koncen- tration av radioaktivitet för diagnos av hepatobiliära gångar, lämpligen då från ca 3,7' 106 till 185~ 107 Bq i ca 0,5 till 5,0 ml vid tiden för administreringen. I ' Genom kombinationen av den icke-radioaktiva bäraren i vatten- 99mTc i form av per- Tc i vattenlösningen av det lösning med en vattenlösning som innehåller teknetat framställes det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska medlet in situ. I allmänhet bildar Sn2+-joner en olöslig, kolloidal substans i en alkalisk vattenlösning, och 99mTc märker denna kolleidala substans. I föreliggande uppfinning utgör den icke-radioaktiva bäraren normalt en vattenlösning med pH ca 8-9, 99mTc kan bildning av någon som helst tenn- 99m men vid kontakt med kolloid som märkts med Tc icke påvisas. Detta beror troligen på bildning av en kelatförening mellan en i den icke-radioaktiva araren b11ana schiffsk bas och snz* Den icke-radioaktiva bäraren enligt uppfinningen har följande -joner. fördelaktiga egenskaper: 1) Büraren är synnerligen beständig, så att den kan lagras under lång tid efter framställningen. 2) Bäraren kan ge ett 99mTc-märkt, radioaktivt diagnostiskt model genom en enkel process, exempelvis genom kontakt med en 99m. vattonlösning som innehåller Fc i form av perteknetat. 3) Bäraren är väsentligen icke-toxisk.

Vidare har det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska medel som framställts med användning av en sådan bärare följande för- delaktiga egenskaper: , a) Det diagnostiska medlet är stabilt under en tillräckligt lång tid efter framställningen. , b) Märkningseffektiviteten hos 99mTc är synnerligen hög, t ex 98 % eller högre. c) Vid intravenös administrering upptages det diagnostiska medlet lätt av levern, överföres till gallblåsan och ledes sedan genom gallgångarna till tunntarmen, så att inspektionen kan genom- föras inom en kort tidsrymd. 2 ' d) Exponeringen av patienterna för strålning är mycket mins-. kad i jämförelse med 131I-märkta, radioaktiva, hepatobiliära 10 15 20 25 30 35 40 5 7805113-3 diagnostiska medel. . , e) Toxiciteten är synnerligen låg.

Det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska medlet kan admi- nistreras till patienter i en mängd som är tillräcklig för att ge den radioaktivitet som erfordras för undersökning av de hepa- tobiliära gångarna genom en lämplig väg. Exempelvis är en intra- vcnös administrering av det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostis- ka medley av ca 1 till 3 ml i volym med en radioaktivitet av ca 3,7 till 18,5- 107 Bq till en patient synnerligen lämplig för hepatobiliär diagnos. ' Lämpliga utföríngsformer av uppfinningen åskådliggöres när- mare av följande exempel.

Exempel 1 Framställning av en icke-radioaktiv bärare med användning av pyridoxalhydroklorid, valin och tenn(II)klorid (i det följande benämnd "PVSnA"): Kvävgas som steriliserats genom att ledas genom ett filter med 0,22 pm porstorlek inleddes i pyrogenfritt, sterilt vatten för att därifrån avlägsna löst syre. I 100 ml av det syrefria vattnet löstes 3665 mg pyridoxalhydroklorid (18 mmol), 15,2 mg vattenfri tenn(lT1klo1íd (0,008 mmol) och 70 mg L(+)-askorbin- syra (0,4 mmol) under sterila betingelser och i kvävgasatmosfär till en klar lösning, i det följande benämnd "lösning A". Sepa- rat löstes 2504 mg natriumsalt av L-valin (18 mmol) och 720 mg natriumhydroxid (18 mmol) som pH-regulator i 100 ml av det syre- fria vattnet under sterila betingelser i kvävgasatmosfär till en klar lösning, i det följande benämnd "lösning B". Lösningarna A och B blandades tillsammans i kvävgasatmosfär, varvid erhölls en gul lösning med pH 8-9, användbar som en icke-radioaktiv bä- rare "PVSnA". Den icke-radioaktiva bäraren “PVSnA" fylldes i en mängd av 2,2 ml i en ampull genom ett filter med 0,22 pm porstor- lek under kvävgasatmosfär, varefter ampullen tillslöts.

Exempel 2 (A) Framställning av ett 99mTc-märkt, radioaktivt diagnostiskt medel med användning av den icke-radioaktiva bäraren "PVSnA" (i det följande benämnd "Tc-(PVSnA)"): Den enligt exempel 1 framställda, icke-radioaktiva bäraren _ "PVSnA" blandades i en mängd av 1,5 ml med 1,5 ml av en fysiolo- gisk saltlösning, innehållande 99mTc (18,S° 107 Bq) i form av nat- riumperteknetat, samt omrördes väl och fick stå i 30 minuter för "78Û5113-3 “ erhållande av ett 99mTc-märkt, radioaktivt diagnostiskt medel "Tc-(PVSnA)".

Det enligt ovan framställda, 99mTc-märkta, radioaktiva diag- nostiska medlet UTC-(PVSnA)" underkastades tunnskiktskromatogra- S fi med användning av en tunnskiktsplatta med silíkagel och en blandning av 90-procentig metanol och metyletylketon (1:1 i vo- lymförhållande) som elueringslösningsmedel. Avsökning med en radiokromatografiavsökare visade närvaron av en enda fläck med radioaktivitet vid Rf = 0,83, och någon annan radioaktiv topp 10 kunde icke påvisas. Eftersom i det angivna kromatografisystemet 99mTc i form av pcrteknetat skall elueras till Rf = 0,96 och en 99mTc-märkt tennkolloid skall kvarstanna vid utgångspunkten, kan närvaron av en enda radioaktiv fläck vid Rf = 0,83 innebära O att märkningseffektiviteten är 100 a. 15 (B) Fördelning av 99mTc-märkt radioaktivt diagnostiskt medel "Tc-(PVSnA)" i organen hos råttor: 0,2 ml 99mTc-märkt. radioaktivt diagnostiskt medel "Tc-(PVSnA)" administrerades intravenöst till honråttor av stam- men S.D. (Sprague-Dawley). 5 minuter eller 1 h efter administre- 20 ringen avlivades djuren, och olika organ uttogs och underkasta- des radioaktivitetsmätning.Resultaten visas i tabell 1, Tabell 1: Fördelning av Te-(PVSnA) i organ hos råtta (% av administrerad radioaktivitet) Organ Efter administrering 5 minuter 1 timme Lever 25,31 1,24 Tunntarm 44,82 '79,84 Tjocktarm 0,88 0,11 Mage 0,97 0,28 Mjälte 0,12 0,06 Lunga 0,56 0,15 Hjärta ' 0,15 0,03 Njure 2,70 0,90 Blod (1 ml) W ' 0,58 0,08 Övriga kroppen 13,62 2,33 Urinblåsa 7,30 _ _ 14,67 7 7805113-3 99mTc-märkta, radioaktiva diag- Dessa resultat visar att det nostiska medlet "Tc~(PVSnA)" är överlägset ifråga om fördelnings- värdena gentemot konventionella, radioaktiva diagnostiska medel för undersökning av de hepatobiliära gångarna. ' Exempel 3 Stabilitet hos den icke-radioaktiva bäraren "PVSnA": Den enligt exempel 1 framställda icke-radioaktiva bäraren "PVSnA" förvarades vid 4-10OC under 50 eller 100 dygn. Med an- vändning av den erhållna icke-radioaktiva bäraren bereddcs ett 99mTc-märkt, radioaktivt diagnostiskt medel ”Tc-(PVSnA)" på samma sätt som i exempel 2. Märkníngseffektiviteten visade sig i båda fallen vara 100 % (dvs efter S0 dygns lagring och efter 100 dygns lagring). Fördelningen i organen hos råttor vid prov- ning på samma sätt som i exempel 2 visas i tabell 2, där värdena angiver dem som erhá]1its1 timme efter administreringen.

Tabell 2: Fördelning av Te-(PVSnA) i organ hos råtta (% av administrerad radioaktivitet) Organ Efter beredning 50 dygn 100 dygn Lever 1,26 1,34 Tunntarm 80,00 81,38 Tjocktarm t 0,10 0,18 Mage 0,29 0,04 Mjälte 0,04 0,07 Lunga 0,15 0,16 Hjärta 0,03 0,05 Njure 0,90 ' 0,70 Blod (1 ml) 0,07 0,08 Övriga kroppen 2,33 2,53 urinblåsa 0 14,67 12,63' Av dessa resultat framgår, att den icke-radioaktiva bäraren "PVSnA" är beständíg även efter lagring vid 4-10°C under en tid av 100 dygn eller mera. 10 15 7805113-3 8 Exempel 4 Stabilitet av det let "Tc-(PVSnA)": Det enligt exempel 2 framställda, diagnostiska medlet "Tc-(PVSnA)" förvarades vid rumstemperatur 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska med- 99mTc-märkta radioaktiva under 24 eller 48 timmar efter beredningen. Därefter undersöktes fördelningen hos det erhållna diagnostiska medlet i organen hes råttor på samma sätt som i exempel 2. Resultaten framgår av ta- bell 3, vari värdena visar dem som erhàl1its1 timme efter ad- mínistreringen. ~ 3 Tabell 3: Fördelning av Tc-(PVSnA) i organ hos råttor % av administrerad radioaktivitet) Organ 'Efter beredning'“ 24 timmar 48 timmar Lever 1,56 1,62 Tunntarm 81,38 81,21 Tjocktarm 0,18 0,10' Mage 0,04 0,05 Mjuito 0,07 0,04 Lunga 0,16 0,07 Hjärta 0,05 0,04 Njure 0,70 0,98.

Blod (1 m1) 0,08 0,10 Övriga kroppen 2,53 2,720 Urinblåsa 12,63 13,98 99m Av dessa resultat framgår, att det Tc-märkta, radioaktiva diagnostiska medlet "Tc-(PVSnA)" är beständigt även efter för- varing vid rumstemperatur under 48 timmar eller mera. Eftersom 99mTc halveringstiden hos är ca 6 timmar, är säkerställandet av av ca 24 timmar tillräckligt för en 99m stabiliteten under en tid praktisk användning av de Tc-märkta, radioaktiva diagnostiska medlet. 10 15 25 30 35 9 7805113-3 Exempel 5 Framställning av icke-radioaktiva bärare med användning av andraöyaminosyror än valin: Kvävgas som steriliserats medelst passage genom ett filter med 0,22 um porstorlek inleddes i pyrogenfritt, sterilt vatten för att därifrån avlägsna löst syre. I 100 ml av det syrefria vattnet löstes 3665 mg pyridoxalhydroklorid (18 mmol), 15,2 mg vattenfri tenn(lI)klorid (0,08 mmol) och 70 mg L(+)-askorbinsyra (0,4 mmol) under sterila betingelser och i kvävgasatmosfär till en klar lösning (i det följande benämnd "lösning (C)".). Separat löstes 2757 mg natriumsalt av L-isoleucin (18 mmol) och 720 mg natriumhydroxid (18 mmol) som pH-regulator i 100 ml av det syre- fria vattnet under sterila betingelser och i kvävgasatmosfär till en klar lösning (i det följande benämnd lösning"(D)").

Lösningarna (C) och (D) blandades tillsammanš i kvävgasatmosfär, varvid erhölls en gul lösning med pH 8-9, vilken var användbar som en icke-radioaktiv bärare "PlSnA". Den icke-radioaktiva bä- raren "PISnA" fylldes i en mängd av 2,2 ml på en ampull genom ett» filter med 0,22 pm porstorlek i kvävgasatmosfär, varefter ampul- len tillslöts. _ På samma sütt_som ovan, men med användning av L-leucin, L-alanin eller L-fenylalanin i stallet för L-isoleucin, fram- ställdes deickc-radioaktiva bärarna "PLSnA", "PASnA" och-"PPSnA".

Dessa icke-radioaktiva bärare utgjorde gula lösningar med ett pH av 8-9.

Exempel_§ (A) Framstüllning av medel med användning av de icke~radioaktiva bärare som erhål- ggmlc-märkta, radioaktiva diagnostiska lits med användning av andra Cëaminosyror än L-valin: 1,5 ml av denenlígt exempel 5 framställda icke-radioaktiva bäraren och 1,5 ml av en fysiologisk saltlösning som innehöll 99mTc i form av natriumperteknetat blandades tillsammans och fick stå i 30 minuter för erhållande av ett 99mTc-märkt, radioaktivt diagnostiskt medel.

(B) 0,2 ml av det på detta sätt framställda, radioaktiva diagnostiska medlet administrerades intravenöst till 99mTc-märkta råttor. En timme efter administreringen avlivades djuren, och olika organ uttogs och mättes med avseende på radioaktiviteten på samma sätt som i exempel Z. Resultaten framgår av tabell 4. 10 \ 15 7805113-3 W 9mTc~märkta, radioaktiva diag- Tabell 4: Fördelning av ? nostiska medel i organ hos rätter (% av totalt administrerad radioaktivitet). \\\\“*~ \\\\ _\\_lcke-radioaktiv » Organ \\\-~\\\bärare. .Å_PlSnÅ .i ,,PLSnA_ . PA$nA_ _ PPSnA Lever 0,91 1,72 2,20 16,27 Tunntarm 80,55 78,59 48,80 70,55 Tjocktarm 0,12 0,12 0,14 0,13 Mage 0,07 0,00 0,09 0,00 Mjälte 0,00 i 0,02 0,04 0,00 tunga f 0,02 0,12 s 0,28 0,21 Hjärta 0,00 0,02 É 0,10 0,01 Njurc 1,00 ¿ 1,48 É 3,12 0,7 0100 (1 mi) 0,00 ; 0,12 § 0,17 0,00 evriga kroppcn 2,10 5 3,58 É 7,17 § 2,42 ur1n01asa 14,00 , 13,08 ï30,80 2 9,20 ___. 1 1 1 99mH Av dessa resultat framgår, att de le-märkta, radioaktiva diagnostiska medlen samtliga är användbara för undersökning av de hepatobiliära gångarna.

Exempel_1 Stabilitet hos de icke-radioaktiva bärare, som framställts med användning av andra U-aminosyror än L-valin: På samma sätt som i exempel 1 undersöktes stabiliteten hos de enligt exempel 5 framställda, ickeëradíoaktiva bärarna. Re- sultaten bekräftade att do var beständíga även_efter förvaring under en tid av 100 dygn eller mer.

Exempel 8 Stabilitet hos de 99mTc~märkta, radioaktiva diagnostiska me- del som framställts med användning av de icke-radioaktiva bärare som framställts med användning av andra G-aminosyror än L-valinz På samma sätt som i exempel 4 undersöktes stabiliteten hos 99mTc-märkta radioaktiva diag- de enligt exempel 6 framställda, nostiska medlen. Resultaten bekräftade att de var beständiga även efter förvaring under en tid av 48 timmar eller mera. 10 15 20 25 30 “ 7805113-3 Exempel 9 Toxicitet hos Pâ samma sätt som i exempel 1, men med användning av de andra 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska medel: materialen än vatten i femfaldiga mängder, framställdes icke- radioaktiva bärare med femfaldiga halter i jämförelse med hal- terna hos de enligt exempel 1 eller 5 f~amställda, icke-radio- aktiva bärarna.

Den erhållna icke-radioaktiva bäraren blandades med en fysiologisk saltlösning, innehållande 99mTc i form av natrium- perteknetat och vars radioaktivitet något avklingat, i ett vo- lymförhållande av 1:1, och den erhållna blandningen administre- rades intravenöst till grupper, bestående av 10 hanråttor av stammen S.D., 10 honråttor av stammen S.D., och 10 honmöss av stammen I.C.R. i en dos av 1 ml per 100 g kroppsvikt (svarande mot en mängd av 1000 ggr den avsedda dosen för människa), liksom även till grupper, bestående av 10 marsvinshonor och 10 kanin- hanar, i en dos av 0,5 ml per 100 g kroppsvikt, svarande mot en mängd av 500 ggr den avsedda dosen till människa). Som kontroll- prov administrerades intravenöst samma volym av en fysiologisk saltlösning som ovan till separata grupper av samma djur som ovan.

Samtliga förändringar registrerades dagligen under försöks- tiden.lngen väsentlig skillnad kunde påvisas mellan de prövade grupperna och kontrollgruppcrna. 10 dygn efter administreringen avlivades samtliga djur och undersöktes med avseende på abnormaliteter hos olika organ.

Inga abnormaliteter kunde dock påvisas hos något av djuren.

Av dessa resultat kan den slutsatsen dragas, att toxicíte- ten hos det 99mTc-märkta, radioaktiva diagnostiska medlet enligt uppfinningen är ytterst lag.

Claims (4)

1. 7805113-3 12 Qgtentkrav l. Icke-radioaktiv bärare för ett 99mTc~märkt, radioaktivt diagnostiskt1weWuut,k ä n n e t e c k n a d därav, att den väsentligen består av pyridoxal eller dess salt, ett tenn(II)- salt och en d-aminosyra som icke innehåller någon hydrofil, funktionell grupp, lösta i ett vattenhaltigt medium, varvid mol- förhållandet mellan pyridoxal eller dess salt och a-aminosyran :av från 0,3 :in s.

2. Bärare enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att halten av pyridoxal eller dess salt är minst 20 mmol/liter.

3. Bärare enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att tenn(Il)saltet användes i en mängd av 0,001 till 1 mol per mol av pyridoxal eller dess salt.

4. ladioaktivt, diagnostiskt1neparat,k ä n n e t e c k - n a t därav, att det väsentligen består av 99mTc i form av perteknetat och en icke-radioaktiv bärare, väsentligen bestående av pyridnxal eller dess salt, ett tenn(II)salt och en a-amíno- syra som icke innehåller nagon hydrofil, funktionell grupp, lösta 1 ett varlenhaltlgt medium, varvid molförhällandet mellan pyrí- -v doxal eller dess salt och a-aminosyran är från 0,3 till J.