SE444149B - Styrsystem for reglering av utvexlingsforhallandeendringar i en flervexlad automatvexellada - Google Patents

Description

l0 l5 20 25 30 35 7907597-4 titeln "Method and Apparatus for a Transmission Control System'.,¿ Senare förbättrades detta basstyrsystem för åstadkommande av reglering av en friktion-till-friktion-nedväxling förutom den i ovan nämnda patent angivna uppväxlingsstyrningen. Detta för- bättrade arrangemang beskrives och definieras i det amerikanska patentet nr 4 l02 222 med titeln 'Transmission Control System”.

Ytterligare arbete har lagts ned på utväxlingsändring i en automatväxellåda utgående från de system, som framgår av ovannämnda två patent. Naturligtvis skulle det vara enklast att sammanfatta de i patenten beskrivna systemen med ett indi- viduellt styrarrangemang för varje uppväxling och nedväxling.

Emellertid leder detta till utnyttjande av ett stort antal kretsar, vilka i själva verket är identiskt likadana men endast kan användas i en speciell uppväxlings- eller nedväxlingsopera- tion. Sålunda har ett avsevärt arbete nedlagts på att åstadkom- ma ett optimalt utbyte mellan antalet vidlyftiga kretsar och ökningen av logisk komplexitetsföljd vid reducering av antalet »_-;.._. .l¿,,,_, " i' fi??.1.'-»Ãf-.~.-.-a-.A>~.l. _ ams.. kretsar, Ett huvudändamål med uppfinningen är sålunda att åstad- komma ett effektivt och billigt styrsystem för reglering av ändringar i utväxlingsförhållande i en automatväxellåda, var- vid många förhållanden måste åstadkommas och både uppväxlingen och nedväxlingen måste regleras.

Ett annat viktigt ändamål med uppfinningen är att åstad- komma ett nytt och icke nära till hands liggande arbetsförfa- rande, varvid det förekommande utväxlingsförhållandet jämföres med det önskade utväxlingsförhållandet och varvid, vid olikhet mellan det verkliga och det önskade förhållandet, jämförelsen avbrytes, under det att en förhållandeändring åstadkommes. var- efter jämförelsen återupptas.

Ett följdändamål med uppfinningen är att åstadkomma ett dylikt system med största möjliga enkelhet och till längsta möjliga kostnad genom atdiangiva kretsar. vilka sedan användes för att reglera en ändring av utväxlingsförhållande. varefter de angivna kretsarna frikopplas och jämförelsefunktionen åter- upprättas.

Ett växelstyrsystem. som är konstruerat i enlighet med uppfinningens principer, är användbart för att reglera änd- 10 l5 20 25 30 35 7907597-4 ringar i utvåxlingsförhallande i en automatväxellåda med fle- ra utväxlingsförhâllanden, varvid växellådan är inkopplad mel- lan motorn och en mekanisk utgångsdrivförbindning. Systemet innefattar en växelpunktdator, som är ansluten för att mottaga ingångsinformation, vilken innehåller momentkrav och åtminsto- ne en indikering av en utgångsparameter hos automatväxellådan. t.ex. kardanaxelmoment, samt att åstadkomma en utsignal. vilken anger växellådans önskade utväxlingsförhållande. Ett övervak- ningsstyrarrangemang är inkopplat för att mottaga utsignalen från växelpunktdatorn och att jämföra denna utsignal med en tillståndssignal, som anger det verkliga utväxlingsförhållandet.

När tillståndssignalen skiljer sig från den signal, som anger önskat utväxlingsförhållande och som åstadkommes av växelpunkt- datorn, avbryter övervakningsstyrarrangemanget i signaljämförel- sen och tilldelar eller anger vissa komponenter, avsedda för användning vid denna ändring av utväxlingsförhållande, varvid styrsignaler lämnas till automatväxellådan för åstadkommande av den önskade ändringen av utväxlingsförhållande. En växlings- kvalitêstyrkrets är kopplad till övervakningsstyrkretsen. Väx- lingskvalitêstyrkretsen lämnar signaler till övervakningsstyr- kretsen för åstadkommande av exakt styrning av ändringen av utväxlingsförhållandet och nämnda krets sänder även signaler. som avslutar ändringen av utväxlingsförhållandet. Dessa signa- ler gör det möjligt för övervakningsstyrkretsen att återuppta jämförelsen mellan den önskade utväxlingsförhållandesignalen och den verkliga utväxlingsförhållandesignalen. En omvandlare är belägen intill automatväxellådans utgångsaxel för att ge indikeringen av momentet eller någon annan utgångsparameter hos växellådan till växlingskvalitêstyrkretsen och till väx- lingspunktdatorn.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare nedan 1 form av ett enda de bifogade ritningarna.

Fig. l visar i förenklad form en flerhastighetsväxellåda. som kan användas tillsammans med uppfinningen.

Fig. 2 visar i förenklad form styringångarna OCH åt@f*0DD° lingssignalarrangemangen för reglering av utväxlingsförhállan- den i överensstämmelse med uppfinningen. 10 15 20 25 30 35 40 7907597-4 4 Fig. 3 visar ett blockschema. iom anger väsentliga under-.Å system enligt uppfinningen.

Fig. 4 visar ett blockschema. delvis med Boolean-angivel- S8. SOM anger komponenter hos ett i fig. 3 åskådliggjort under- i system.

Fig. 5 visar ett diagram. som är användbart för att förstå driften av debi fig. 3 och 4 åskådliggjorda systemen.

Fig. 6 och 7 visar blockdiagram, delvis med Boolean-angi- velse, vilka anger vissa komponenter hos andra i fig. 3 åskåd- liggjcrda undersystem.

Fig. 8 visar ett diagram och fig. 9A-9L visar tidsstyr- ningsdiagram, relaterade till fig. 8 och användbara för att underlätta förståelsen av uppfinningen.

Fig. l0 visar ett blockschema. som åskådliggör ytterli- gare komponenter, som användes för att slutföra en uppväxling med sluten slinga.

Fig. ll och 12 visar blockdiagram. varvid fig. l2 är försedd med Boolean-angivelse. varvid ytterligare, mera gene- rellt i fig. 3 åskådliggjorda undersystem angives.

Fig. l3 visar ett programschema, som är avsett att åskåd- liggöra alstringen av logiska signaler. avsedda att användas vidf ïyrning av en nedväxling enligt uppfinningen. ' Fig. 14 visar en tabell, som åskådliggör alstringen av de erforderliga styrsignalerna från de i fig. l3 angivna logis- ka signalerna.

Fig. l5 visar ett schema. som åskådliggör ett arrangemang för att fullborda det i l3 visade orogrammet.

För att hjälpa fackmannen på området att utöva uppfinningen kommer först en växelmekanism att beskrivas generellt för att antyda de växelelement, som regleras av styrsystemet enligt upp- finningen. För detta ändamål visar fig. l i förenklad form det mera detaljerade arrangemanget av en växellåda enligt det ameri- kanska patentets nr 3 744 348 figur l. I fig. l i denna ansökan innefattar växellådan generellt en ingångsaxel 50, som är kopplad till drivenheten hos en hydraulisk momentomvandlare Sl, vilken i sin tur via planetväxelenheter 52. S3 driver en utgående axel 54. Växellådan är försedd med ett flertal friktinnsingripande anordningar för upprättande av de olika utväxlingsförhållandena fig. i växellådan. Friktionsanordningarna innefattar en första eller främre koppling 55. en andra eller bakre koppling 56. en första broms S7 samt en andra broms 58. 10 15 20 25 30 35 7907597-4 Kopplingen 55 är inkopplad närhelst systemet enligt fig. li driver. För att upprätta det första arivförnaiianaet sändes en aš elektrisk signal via ledningen ll3 för att påverka ventilen Vl kx som inkopplar bromsen 58 för att via växelenheten 52 åstadkomma¿h en reaktion hos växelenheten 53 och för att åstadkomma utgåendeff drivning via axein sa. För att upprätta det andra arivförnaiianéf det inkopplas bromsen 57 genom att en signal via den elektriskaf: ledningen ll4 sändes för att påverka ventilen V2 och urkopplas bromsen 58. Detta åstadkommer en reaktion mot krondrevet i växelenheten 53 och ger sålunda det andra förhållandet. För att upprätta det tredje drivförhållandet urkopplas bromsen S7 och en elektrisk signal sändes via ledningen ll5 för att påverka ventilen V3 och för att inkoppla kopplingen 56. Detta upprättar en direkt drivning via växelenheterna och ger det tredje för- hållandet. Sålunda kan de verksamma ändringarna i utväxlings- förhållande åstadkommas genom utnyttjande av elektriska signa- ler för styrning av de tre ventiler Vl. V2 och V3, vilka visas i fig. l i förenklad form, för att reglera påverkan av bromsen 58, bromsen 97 respektive kopplingen 56. Styrsystemet enligt uppfinningen, vilket ger de elektriska signalerna för styrning av ventilerna Vl, V2 och V3, kommer nu att beskrivas i samband med fig. 2. _ Figur 2 visar i blockschemaform användningen av ett såsom sluten slinga utformat styrsystem för att åstadkomma elektris- ka signaler via ledningarna ll3, ll4 och ll5 för styrning av motsvarande elektrohydrauliska ventiler (icke visade) i en automatväxellåda lDl för åstadkommande av ändringar i växellå- dans utväxlingsförhållande. Automatväxellådan mottager ingångs- drivning via en axel l02 från en motor (icke visad). Växellådans utgående mekaniska drivförbindelse visas såsom en drivaxel el- ler rotationsaxel l03, på vilken en momentomvandlare lO4 är monterad. Denna omvandlare arbetar för att åstadkomma en moment- relaterad signal ("kardanaxelmoment") på ledningen 105 och en nastignetsreiateraa signal pa ieaningen ine. na en signaiiea- ning visas på ritningen torde naturligtvis fackmannen på om- rådet förstå att ofta två elektriska ledningar utnyttjas för åstadkommande av en spänningsskillnad, som betecknar en speciell parameter. En lämplig omvandlare. som är användbar vid detta arrangemang, beskrives och definieras i det amerikanska paten- 10 15 20 25 30 35 j, _ 7907597-4 tet nr 4 100 794 med titeln 'System for Measuring Torque and Speed of Rotating Shaft”. Styrsystemet mottager andra insigna-' ler, inkluderande omrädesväljarinformation, via ledningen 107 från en växelområdesväljaromkopplare 108. En dylik omkoPP1are eller arm är generellt monterad på eller intill styrkolonnen i ett fordon. som är försett med en automatväxellåda. och om- kopplingsbar mellan de visade lägenaz parkering, back, neutral, dflvfllflq. 2 och 1. Styrsystemet 100 mottager även momentkrav- information via ledningen 110, och denna visas såsom en från en potentiometer 111 erhållen spjällägessignal. Såsom visas är potentiometerns rörliga kopplingsarm mekaniskt hoplänkad med en rörlig spjällplatta hos en förgasare 112 men naturligtvis kan potentiometerns arm bringas till läge genom påverkan av gaspedalen eller genom något annat lämpligt arrangemang för ästadkommande av momentkravsignalen i ledningen 110. Alternativ! skulle momentkravsignalen kunna erhållas genom ändringar i ingastrycket. Styrsystemet 100 mottager även yttelrigare in- gångsinformation via ledningen 116 från motorns styrinforma- tionskrets 117. Denna ytterligare lngângsinformation kan ut- göras av lagrad information, t.ex. såsom en "karta" eller en information, vilken är an- för givna driftsför- informationsmatris, som innehåller vändbar för att erhålla maximal ekonomi hållanden. Andra typer av motorstyrinformation kan presente- ras, t.ex. en signal, somfanger procentdelen av de olika in- gredienserna i motorns utblâsning eller ett önskat bräns1e-1uft- förhållande hos den till motorn avgivna blandningen eller någon annan önskvärd parameter. Styrsystemet arbetar med dessa in- gångssignaler för att i utgängsledningarna 113, 114 och 115 åstadkomma selektiva utgângssignaler för reglering av valda organ (t.ex. individuella ventiler, som icke visas) i automat- växellådan 101 för åstadkommande av den önskade ändringen av utväxlingsförhâllande. Driften av dylika ventiler för att reg- lera inkommande och utgående friktionselement i en dylik växel- låda är nu väl kända och väl förstàdda. Följaktligen kommer det endast att vara nödvändigt att ge en förklaring avseende driften av styrsystemet för sändande av de erforderliga påver- kande signalerna i ledningarna 113-115 för att utväxlingsänd- ringssekvensen skall kunna förstås. 10 15 20 25 30 35 7907597-4 7 Såsom framgår av fig. 2 innefattar styrsystemet 100 tre. väsentliga undersystem; nämligen övervakningsstyrkretsen 118. växlingskvalitêstyrkretsen 119 och växlingspunktdatorkretsen 121, Växlingspunktdatorn mottager ingångsinformation, som in- nehåller information avseende momentkrav, motorstyrning, has- tigheten hos utgångsaxeln 103 och (via övervakningsstyrenheten 118) områdesväljare. Mycket förenklat kan övervakningsstyrkret- sen 118 betraktas såsom övervakande ingångsinformation, vilken "berättar" för densamma, i vilket utväxlingsförhållande växel- lådan skall arbeta. övervakningsstyrkretsen 118 ”känner” från tidigare till växellådans aktuella förhållande. När övervak- ningsstyrkretsen 118 bestämmer att det aktuella förhållandet skiljer sig från det önskade utväxlingsförhållandet avbryter kretsen sin funktion att övervaka ingångsinformation och ini- tierar drift av växlingskvalitêstyrkretsen 119. växlingen fullföljes sedan under regleringen av växlingskvalitê- och över- vakningsstyrkretsarna, vilket ger de korrekta påverkande sig- 2 nalerna vid de lämpliga tidpunkterna via de valda ledarna av ledarna 113-115 för ástadkommande av ändringen av utväxlings- förhållande. När växlingen har avslutats så indikeras detta med en signal från växlingskvalitêstyrkretsen 119 tillbaka till övervakningsstyrkretsen, vilken sedan återgår till sitt tidi- gare driftsätt, varvid signalen avseende önskat förhållande övervakas för säkerställande att detsamma motsvarar växellå- dans aktuella utväxlingsförhållande. Med detta perspektiv kom- mer nu en ytterligare redogörelse avseende det med sluten slinga arbet' de styrsystemet 100 att anges.

I fig. 3 visas väsentliga undersystem av det styrsystem, vilket i fig. 2 âskâdliggöres Såsom ett enda block. Vidare innefattar fig. 3 en väljaromkopplaravstudskrets 120, som inte utgör ett väsentligt undersystem utan en konventionell, elek- tronisk buffertkrets. som utnyttjas för att förhindra felakti- ga utsignaler eller utgående multipelstyrsignaler såsom svar på en enda. generellt mekanisk, ingångssignal. Exempelvis kan en förare oavsiktligt vicka på styrspaken vid förflyttning av växlingsområdesväljaren från neutral- till drivläge. vilket skulle kunna generera flera triggstyrningspulser. Emellertid säkerställer kretsen 120 att endast en enda logisk ordersignal sändes för att ange den mekaniska påverkan hos utväljningsspa- 10 15 20 25 30 35 7907597-4 8 ken. Fránstudskretsen represence'as tillsammans med övervak- ningslogikkretsen lZ3 och riktningslogikkretsen l24 av den separata ruta. som i fig. 2 har beteckningen "övervaknings- styrning”.

En växlingspunktdator l2l visas, vilken mottager flera av de logiska signalerna från frànstudskretsen 120 i fig. 3.

Fackmannen på området torde inse att växlingspunktdatorn l2l utgör ett speciellt tillbehör hos ett orderorgan för utväx- lingsförhållande, vilket organ arbetar för att ge en utväx- lingsändringsordersignal eller en signal för önskat utväxlings- förhållande, när organet mottager lämpliga ingângsinformations- signaler. Vid denna utföringsform mottager växlingspunktdatorn omrâdesväljarinformation, vilket representeras genom de fyra ledarna för matning av de logiska signalerna Ll, L2, LD och LR. momentkravinformation, som representeras av den via ledningen ll0 mottagna spjällpositionssignalen, samt hastighetsinforma- tion, som angives genom den till växlingspunktdatorn l2l via ledningarna 106 och l22 sända signalen. Växlingspunktdatorns l2l som representeras av utsignal utgöres av en förhållandeändringordersignal, de tvâ logiska signalerna LA och LB. De för överföring av logiksignalerna är 3 eftersom detta skulle göra tecken- individuella ledarna inte identifierade i angivelsen alltför kompakt utan att tillföra ytterligare in- De logiska signalerna LA och LB betecknar informa- fig. formation. g tion avseende det önskade förhållandet och tillsammans betrak- tas de bäda logiska signalerna såsom en ordersignal avseende utväxlingsändring. Q Ett annat viktigt undersystem är övervakningslogikkret- sen l23, vilken är kopplad, såsom visas, för att mottaga olika insignaler, inklusive förhållandeändringsordersignalen (LA och LB), och områdesväljarinformation (ÉÛ). Strecket (__) över en signalangivelse, såsom i ÉÜ, indikerar signalens logiska mot- sats ("inte LD"). Uvervakningslogikkretsens Ntsignal innefat- tar växlingsinitieringssignaler och aktuella utväxlingsförhâï- landesignaler (eller tillståndssignaler). Växlingsinitierings- signalerna representeras av de två logiska signalerna LUS-R och LDS-R. Angivelsen "R" betecknar generellt en 'återställ- nings"- eller "initierings“-aktion för startande av en cykel »,. ., ... ,... ._ »~.,_____A _... 10 20 25 30 35 7907597-4 9 av utväxlingsförhållandeändring, inkluderande andra undersys- tem. t.ex. riktningslogikkretsen 124 och antingen uppväxlings- styrkretsen 125 eller nedväxlingsstyrkretsen 126. Uppväxlings- initieringssignalen LUS-R sändes till både uppväxlingsstyr- kretsen 125 och riktningslogikkretsen 124 och nedväxlingsini- tieringssignalen LDS-R sändes håde till nedväxlingsstyrkretsen 126 och till riktningslogikkretsen 124. Status- eller till- stândssignalerna LC och LD, som anger de aktuella iixellägena. sändes båda till riktningslogikkretsen 124, varvid tillstånds- signalen LC även sändes till uppväxlingsstyrkretsen 125 och varvid tillstândssignalen LD även sändes till nedväxlingsstyr- kretsen 126.

Uppväxlingsstyrkretsen 125 mottager tillståndssignalen LC, kardanaxelmomentsignalen via linjen 105 och sänder vid mottagande av uppväxlingsinitieringssignalen LUS-R två regle- ringssignaler till riktningslogikkretsen 124. Dessa reglerings- signaler är LUS-N för styrning av det inkommande friktionsele- mentet samt LUS-F för styrning av det utgående friktionselemen- tet. Dessa tva signaler kommer att dirigeras genom riktnings- logikkretsen 124 för sändande av de lämpliga signalerna via tvâ av de tre ledarna 113. 114 och 115 för reglering av väx- lingen. Riktningslogikkretsen 124 muttager även de båda till- ståndssignalerna LC och LD och den av växlingsinitieringssigna- lerna (LUS-R eller LDS-R) som sändes av övervakningslogikkret- sen 123. På ett liknande sätt mottager nedväxlingsstyrkretsen 126 tillståndssignalerna och momentsignalerna och arbetar för att sända de två signalerna LDS-F och LDS-N till riktningslo- gikkretsen för åstadkommande av signaler via två av de tre ledarna 113-115 för reglering av det utgående och det inkom- mande elementet under en nedväxling.

Vid slutet av en utväxlingsändringssekvens átersändes en "växlingen-slutförd"-signal från uppväxlings- eller nedväxlings- styrkretsen till övervakningslogikkretsen 123. Uppväxlingsstyr- kretsen avger sålunda en slutsignal LUS-0 till övervakningsla- gikkretsen 123 vid slutet av en uppväxlingssekvens och nedväx- lingsstyrkretsen 126 avger en växlingen-slutförd-signal LDS-0 till övervakningslogikkretsen 123 vid slutet av en sekvens för nedväxlingsändring. 10 15 20 25 30 35 7907597-4 10 Den föregående korta beskrivningen avseende fig. 3 inne- fattar mànga förenklingar med avseende på det kompletta drift- systemet. Exempelvis innefattar var och en av uppväxlings- och nedväxlingsstyrkretsarna både en beräkningskrets med sluten slinga samt en reaktionsmomentberäkningskrets i analogi med den med sluten slinga försedda styranordningen 47 och reaktions- momentberäkningskretsen 60 i fig. 5 i det amerikanska patentet nr 4 031 782. Dessa förenklingar ökar emellertid förståelsen av hela systemets drift och kommer att vara till hjälp när de enskilda undersystemen beskrives efter varandra.

Huvudkomponenter av växlingspunktdatorundersystemet l2l angives i fig. 4. ingångsledaren ll0 och hastighetsindikeringssignalen sändes via ingângsledaren l22. En första logisk signal Llst sändes via ledaren l3l, när växellådan har det första växelläget. och en andra logisk signal L2nd sändes via ledaren l32. när växellå- Såsom framgår sändes momentordersignalen på dan har det andra drivförhállandet. De andra insignalerna ut- göres av referensspänningsniväsignaler. var och en angivande ett speciellt momentkrav eller ett speciellt hastighetsvärde.

På ledningen l33 förekommer exempelvis en spänningsnivåsignal. som anger 85 1 av det maximala momentbehovet. som kan indikeras av spjällpositionsignalen på ledningen ll0. Denna ordersignal konditioneras (filtreras) i steget l34 för att på ledningen _l35 ge en konditionerad momentkravsignal. Sålunda ger jämförel- seanordningens l36 utsignal på ledningen l37 en logisk signal, som indikerar huruvida momentkravet överstiger 85 % av det maximalt tillgängliga momentet. Denna signal säges ofta vara en “spärr“- eller "kickdown"-signal, som erhålles när gaspedalen tryckes i botten av föraren för åstadkommande av en hastig acceleration. ' Var och en av de tre funktionsgeneratorerna l40, l4l och l42 mottager också momentkravsignalen på ledningen 135 och läm- nar en analog utsignal på ledningarna l43, 144 respektive l45.

Signalerna på ledningarna l43-l45 utgöres alla av analoga sig- naler. Dessa funktionella signaler jämföres i jämförelseanord- ningarna l46. 147 och l48 med den hastighetindikerande signal, som mottagits via ledningarna l22. l5C. De digitala utsignalerna från jämförelseanordningarna l46-l48 är átergivna i fig. 5.

Atv-v V3: š, -ILLywX ~.a-..-.>...-«-L.c....~..._..._.'._*,__- *L .“....x .F É 7901591-4 11 Fíg. 5 visar att jämförelseanordningen 146 pà ledningen 151 ger en funktionell utsignal, såsom angives medelst kurvan 152 i fig. S. Jämförelseanordningens 147 utsignal. som sändes via ledningen 153. representeras av den streckade linjekurvan 154 S i fig. 5. Den funktionella utsignalen från jämförelseanord- ningen 148, vilken signal sändes via ledningen 155. angives medelst kurvan 156 i fig. 5. Texten i fig. 5 anger generellt axelhastigheten i varv per minut utmed ordinatan samt spjäll- läget utmed abskissan. Fackmannen inom området torde inse att 10 någon annan indikering pâ momentkrav, t.ex. ingastryck. skulle kunna väljas och återges utmed abskissan utan att de i fig. 5 angivna funktionskurvorna ändras. 1 Tre ytterligare jämförelseanordningar 157, 158 och 159 visas i fig. 4 och varje sådan anordning mottager såsom en in- 15 signal hastighetangivelsesignalen på ledningen 150. Dessutom mottager jämförelseanordningen 157 via ledningen 160 en spän- ningsnivâsignal, som anger en hastighet av 350 varv per minut.

Jämförelseanordningen 158 mottager via ledningen 161 en spän- ningsnivâsignal, som anger 1800 varv per minut. Jämförelseanord- 20 ningen l59 slutligen mottager vid ingangsledningen 162 en spänningsnivàsignal, som anger en axelhastighet av 3450 varv per minut. Jämförelseanordningens 157 utsignal sändes via led- ningen l63 till den ena ingångsanslutningen hos behandlingsste- get 164 och jämförelseanordningens 158 utsignal sändes via led- 25 ningen 165 till samma behandlingssteg. Jämförelseanordninqens 159 utsignal sändes via ledningen 166 till den ena ingångsan- slutningen hos behandlingssteget 167. vilket steg även mottager den första och den andra växelsignalen via ledningarna 131 och 132, utsignalen från kickdown-jämförelseanordningen 136 samt ut- 30 signalen från jämförelseanordningen 147, Behandlingssteget 168 mottager de logiska signalerna Llst och L2nd samt Dessutom ut- signalen frän jämförelseanordningen 146. Det behandlande steget l?0 mottager på ledningen 131 den logiska signal. som här sam- man med den första växeln, och mottager dessutom utsignalen från 35 jamförelseanordningen 148. De respektive utqânqarna från behand- lingsstegen 164 och 170 är kopplade_till É- och S-anslutningarna hos en vippa 171. som vid sin utgàngsledare 172 lämnar den digi- tala Lñ-signalen, vilken i fig. 3 visas såsom en utsignal från 10 15 20 25 30 35 7907597-4' 12 växlingspunktdatorn 121. De andra två behandlingsstegens 167. 168 utgångar är kopplade till respektive ingångsanslutningar E och É hos den andra vipoan 173. som vid utgångsledaren 176 läm- nar LB-signalen från växlingspunktdatorn. ka operationer indikeras 164, 167, 168 och 170 så torde fackmannen inom området olika kretsutformningar kan användas för att uppnå de matematis-V ka processer, som symboliseras av angivelserna inom dessa steg.

Uttrycket "behandlande steg" hänför sig till en logisk krets för åstadkommande av den eller de matematiska operationer. som vilken iden- angives med Boolean-beteckning inom den rektangel, tifieras såsom ett speciellt steg.

I fig. 6 visas övervakningslogikundersystemet 123 vilket mera allmänt âskådliggöres i fig. 3. Såsom visas i fig. 6 motta- ges LA- och LB-signalerna via ledarna 172. 174 'ör att det önskade utväxlingsförhâllandet. Utsignalerna LC och LD lol och dessa signaler indikerar Vidare lämnar systemet indikera åstadkommes på ledningarna 180, systemets verkliga utväxlingsförhållande. enligt fig. 6 växlingsinitieringssignalerna via endera av ledar- na 182 eller 183 för pabörjande av en uppväxlings- eller en nedväxlingsoperation och mottager en signal LUS-0 eller LDS-0 i retur via ledaren 184 eller 185, när den speciella växlings- operationen är avslutad.

Närmare bestämt sändes växlingsändringsordersignalen el- ler signalen för önskad växel såsom de två digitala signalerna LA och LB via ledarna 172 och 174 vid ingångssidan av övervak- ningslogikstyrarrangemanget, såsom visas i fig. 6. Signalen LA på ledaren 175 sändes direkt via ledaren 186 till den ena in- gàngssektionen hos en ICKE-OCH-grind 187 och samma signal sän- des via ett inverteringssteg 188 till den ena ingångsanslut- ningen hos ett annat ICKE-OCH-steg 190. Denna ICKE-OCH-grind 190 mottager även en âterkopolingssignal via ledningen 191. vilken signal även sändes via ledningen 19? till en annan ICKE- OCH-grind 193. och ICKE-OCH-grinden 190 mottager en annan åter- kopplingssignal via ledningarna 194. 195. Ytterligare en annan återkopplingssignal sändes via ledningen 196 till den sista ingångsanslutningen hos ICKE-OCH-grinden 190. Denna 1CK[-0fH- grinds utsignal sändes via ett fördröjninqsiteç 197. vilket ar Ehuru vissa matematis- f i vart och ett av de behandlande stegenï inse att J 10 15 20 25 30 35 7907597-4 13 av den tyv. som fördröjer endast överfaringen av en puls i nega- tiv riktning och genomsläpper den främre kanten av en puls el- ler en puls som går i positiv riktning med praktiskt taget ingen;§ fördröjning alls. Denna fördröjningssignal sändes i sin tur från steget l97 till É-ingången hos vippan l98. såsom angives.

ICKE-OCH-grinden l87 mottager en áterkopplingssignal via led- ningen 200 och sänder sin utsignal via ett annat fördröjnings- steg 201, som på samma sätt åstadkommer en fördröjning endast med avseende på överföringen i negativ riktning av en pulssig- nal till É-ingången hos vippan l98. Utsignalerna vid Q och Ö hos vippan l98 är betecknade A respektive Ä för att bättre beskriva behandlingsoperationerna i de efterföljande stegen hos övervakningslogikstyrundersystemen.

Den logiska A-signalen sändes från Q-utgången hos vippan l98 via ledaren 202 till den ena ingången hos ICKE-OCH-grinden 203 och den logiska A-signalen sändes även via ledaren 204 till den ena ingângsanslutningen hos behandlingssteget 205 samt via ledaren 206 till den ena ingångsanslutningen hos det andra be- handlingssteget 207. Dessa behandlingssteg är de. som så sma- ningom lämnar de respektive växlingsinitieringssignalerna LUS-R via ledaren l82 eller LDS-R via ledaren l83. signalen från vippan l98 sändes via ledaren 208 till den ena ingångsanslutningen hos ICKE-OCH-grinden 2l0 och Ä-signalen ingängsanslutningen Den logiska Ã-ut- sändes även via ledaren 2ll till den ena hos ICKE-OCH-steget 193. LCKE-OCH-grinden 203 mottager. för- utom den logiska A-signalen på ledningen 202, även nedväxling- över- eller LDS-0-signalen via ledningen l85. ICKE-DCH-grin- dens 203 utgång är kopplad till É-ingången hos vippan 2l2. vars Q-utgång är kopplad till utgångsledaren l80 för åstadkom- mande av LC-signalen (redan beskrivet i samband med fig. 3).

Q-utsignalen ger även en återkopplingssignal via ledningen l9l till ICKE-OCH-grinden l90 och till ICKE-OCH-grinden l93 och denna äterkopplingssignal sändes även till de båda behandlings- stegen 205 och 207. ICKE-DCH-grinden 210 mottager även, förutom den logiska Ã-signalen via ledningen 208. uppväxlingen-över- signalen via ingångsledaren 184 och utsignalen från lCKE-0CH- grinden 2l0 sändes till vippans 212 E-ingång. Vippans 2l2 0- utgång är via ledaren 200 áterkopplad till den ena inqånqsan- 10 15 20 25 30 35 7907591-4 14 slutningen hos ICKE-OCH-grinden l87. Sålunda är de av vippan 2l2 åstadkomna utsignalerna LG och ff-signalerna. såsom an- givits.

Vid den undre delen av fig. 6 överföres LB-signalen på OCH-grinden 193 och nämnda signal överföres även via ett inver-f teringssteg 2l5 till den ena ingångsanslutningen hos ett annat ICKE-OCH-steg 2l6, vars andra ingângsanslutning mottager LD-ut- signalen på ledningen l8l såsom en äterkopplingssignal via led- f ningen 217. De andra insignalerna till ICKE-OCH-grinden l93 utgöres av ÉÛ-signalen via ledningen l94, den via ledningarna l9l och l92 återsända LC-signalen samt Ä-signalen på ledningen 2ll. Utsignalen från ICKE-OCH-grinden 193 sändes via ett för- dröjningssteg 217. som endast fördröjer den del av pulsen, vil- ken gär i negativ riktning, och denna signal sändes till en vippas 218 R-ingång. Utsignalen från ICKE-OCH-grinden 216 över- föres på samma sätt via ett annat fördröjningssteg 220, som ock-ï så endast arbetar vid överföringen av pulsen i negativ riktning > och ger denna fördröjda signal till vippans 2l8 §-ingång. Vip- pan 2l8 lämnar vid sin 0-utgång en logisk B-Signal, som via ledningen 22l överföres till ICKE-OCH-grinden 222 samt även via ledningen 223 till den ena lngángsanslutningen hos behandlings- steget 205 och på samma sätt till en ingàngsanslutning hos be- handlingssteget 207. Samma logiska signal på ledningen 223 över- föres även via ledningen 196 till den ena ingångsanslutningen hos ICKE-OCH-grinden l90. Ü-signalen från vippan 2l8, vilken signal uppträder vid vippans Ö-utgångsanslutning, överföres via ledningen 224 till den ena ingångsanslutningen hos lCKE-0CH- grinden 225, vilken även mottager en insignal från ledningen 184. Icke-ocn-grindens 225 uisignai sändes :iii s-ingangsansiu:- ningen hos vippan 226, vilken även mottager utsignalen från ICKE-OCH-grinden 222 vid dess É-ingångsanslutning. Vippans 226 Q-utsignal användes för att åstadkomma LD-signalen på ledaren l8l. vilken signal även återmatas via ledningen 217 till en ingångsanslutning hos ICKE-OCH-grinden 2l6 och via ledningen 227 till vart och_ett av behandlingsstegen 205 och 207. Vip- pans 226 Ö-utgång lämnar en É0-signal. SOM SåS0N En åi6f¥0PP° lingssignal överföres via ledningen 194 till den ena ingångs- å; ledningen 174 direkt till den ena ingångsanslutningen hos ICKE-âï 10 15 20 25 30 35 7907597-4 3 'å f? af “än anslutningen hos ICKE-OCH-grinden l93 och via ledningen l95 _d till den ena ingångsanslutningen hos ICKE-OCH-grinden l90. Den Ä i fig. 6 angivna kretsen mottager sålunda insignalen LA. LB. É¿ vilken avser det önskade förhållandet. på ingångsledarna l72 å och l74 samt signalen (LUS-O eller LUS-0), avseende växlingen avslutad, via antingen ledaren l84 eller 185 och ger signalen LC. LD, avseende det verkliga utväxlingsförhållandet eller tillståndet, på utgångsledarna l80. l8l samt signalen LUS-R eller LDS-R, avseende växlingsinitiering, via ledaren l82 eller l83.

Tabuleringen i det övre vänstra hörnet av figuren anger utsig- nalerna vid Q och Ö för var och en av vipporna l98. 212, 218 och 226 för en given grupp av logiska insignaler vid É- ooh É-ingångarna. 7 visar huvudkomponenter i uppväxlingsstyrkretsen detta under- Fig. l25 och närmare bestämt reaktionsmomentdatordelen i system. För att bättre förstå hopkopplingen och samverkan av de i fig. 7 visade komponenterna kommer nu under den fysikalis- ka beskrivningen och därefter i driftbeskrivningen hänvisning att göras till fig. 8, i vilken figur kurvan 228 representerar variationer i momentsignaler på ledningen l05 i fig. 7 under en hel uppväxl?ngssekvens. Dessutom kommer de under momentkurvan 230 i fig. 8 angivna tidsstyrningsdiagrammen 9A-9L att användas för att hjälpa fackmannen inom omrâdet att förstå och åstadkom- ma styrsystemet enligt uppfinningen. Tidsstyrningsdiagrammen hänför sig generellt till olika tidpunkter t0-t7, som visas ut- med abskissan just under momentkurvan 228 och i tur och ordning är dessa tidpunkter relaterade till markeringarna 230-237, vil- ka visas vid olika punkter på momentkurvan 228.

I fig. 7 visas fyra insignaler, av vilka tre redan har beskrivits. Momentsignalen åstadkommes sålunda på ingångsled- ningen l05. LC-signalen (en del av tillstândssignalen eller växlingssignalen, som består av både LC och LD) sändes via led- ningen l80. Uppväxlingsinitieringssignalen LUS-R slutligen sän- des via ingángsledaren l82. De visade FHM-signalerna. vilka sändes via ingångsledningen 250. kommer att beskrivas i samband med fig. l0. För tillfället är det tillräckligt att observera att denna pulsbreddmoduleringssignal är en signal, som växlar med en F 1-ig relativ pulslängd, när systemet är kvar i samma 10 15 20 25 30 35 “ 16 utväxlingsförhållande, varvid pulslängden ändras antingen under GH Uvßväxling eller en nedväxling. I fig. 7 visas också fyra utsignaler. På utgângsledningen 25l åstadkommes en lågmoment- signal för påverkan av en i form av en öppen slinga utformad UPDVäXlingsstyrkrets 252, närhelst växlingscykeln initieras (angives av en signal, som mottages via ingångsledningen l82) vid en tidpunkt, när momentsignalen på ledningen l05 har en nivå.. som antyder momentvärdet under en viss nominell nivå (exempel- I vis 25 foot-pounds). Unde' äesza förhållanden initierar låg- momentsignalen på ledningen 25% driften av styra-etsen 252 för utförande av växlingsaekvcnsrn unfier tidsstyrning på samma sätt som en icke-styrd väx'ing normalt åstadkommes. Härigenom und- vikes användning av det såsom sluten slinga utformade styrsyste- met. när momentnivän är alltför låg för stabil, effektiv drift.

A Pâ utgångsledningen 252 finns en annan logisk signal. vilken betecknas ÉTÉI. Detta är den rampåterställningsstyrsig- nal, som sändes vid tidpunkten t5, vilket visas i fig. 8, för att återställa "rampen" eller lutningen hos den referenssignal. som bildar basen för denna del av momentkurvan mellan tidpunkter~ na t5 och t6 i fig. 8. Pâ ledningarna 253 och 254 finns regle- ringssignalerna för de utgående och inkommande elementen hos den styrda växelenheten. Med detta perspektiv kommer nu en mera detaljerad beskrivning av blockarrangemanget i fig. 7 att lämnas.

Den momentsignal. som mottages via ledningen 105. sän- des till en minimimomentminneskrets 255, till en integrerings- krets 256 samt till en tidsstyrningskrets 257. Integrerings- kretsen 256 mottager även uppväxlingsinitieringssignalen LUS-R samt en tidsstyrningssignal från tidsstyrningskretsen 257.

Under en tidsperiod, som motsvarar intervallet mellan tD och tl i fig. 8 arbetar sålunda integreringskretsen för att åstad- komma medelvärdesmomentnivåsignalen på ledningen 258 efter tidpunkten tl och därefter under hela växlingssekvensen. kretsen 255 är av den typ, som kontinuerligt återställes när insignalens nivå minskar och som lagrar (eller "kommer ihåg") Minnes- insignalens miniminivå även efter det att den börjar öka. Denna minimimomentnivåsignal presenteras på ledningen 260. Tidsstyr- ningskretsen 257 förinställes för åstadkommande av en styrsig- 10 15 20 25 30 35 7907597-4 17 nal för reglering av integreringskretsen 256 under tidsinter- É vallet mellan t0 och tl i fig. 8 och vid slutet av detta tids- i intervall för att åstadkomma en fördröjd uppväxlingsinitieringsfš signal på kretsens utgângsledning 261. «å Det finns fyra jämförelsekretsar 262-265. vilka är kopp- lade pà det visade sättet för att drivas med de just beskrivna signalerna och för åstadkommande av ett flertal triggnings- och regleringssignaler. Närmare bestämt mottager jämförelsekretsen 262 medelvärdesmomentsignalen via ledningen 258 och nämnda krets mottager även en referensspänningssignal på ledningen 266, var- vid referensspänningen motsvarar en förinställd miniminiva.

Vid en föredragen utföringsform inställes denna nivå att mot- svara 25 skàlpundfot (foot-pounds). Jämförelsekretsen 262 arbe- tar sålunda för att på utgångsledningen 267 lämna en logisk signal, som indikerar huruvida det förekommer en lämplig moment- nivå på kardanaxeln för att i en sluten slinga slutföra en styrd växlingssekvens. Lâgmomentsignalen på ledningen 25l âstadkommes vid slutet av momentmedelvärdesberäkningsintervallet mellan tid- punkterna t0 och tl, såsom visas i fig. 8, närhelst medelvärdes- momentvärdet inte befinner sig på eller ligger över den förin- ställda referensnivån, t.ex. 25 skålpundfot.

Först användes i själva verket jämförelsekretsen 265 endast under en l-2-uppväxling. Denna krets är anordnad att “säga till" frammatningskretsen att iordningställa styrventi- len för den snabba reaktion, som erfordras under l-2-uppväx- lingen. För detta ändamål genomsläpper den första jämförelse- kretsen 265 en första triggnings- eller utlösningssignal, vil- ken visas såsom Cl, via ledningen 270 till ett annat behand- lingssteg 27l och den första triggningssignalen överföres även via ledningen 272 till en vippas 273 S-ingång. Hela systemet, som arbetar med sluten slinga, kommer att pâverkas antingen av en andra triggningssignal från den andra jämförelsekretsen 264, vilken signal l nas via kretsens ugångsledare 274, eller av en vridtriggningssignal, som åstadkommas av jämförelsekretsen 263 via dess utgångsledare 275. Jämförelsekretsen 265 lämnar sin första triggningssignal pâ ledningen 272 och på ledningen 270 vid approíimativt den tidpunkt, när momentsignalens värde avtar till 0.8 gånger medelvärdesmomentniván. varvid nämnda 10 15 20 25 30 35 7907597-4 18 tidpunkt betecknas med tidpunkten t2 i fig. 8. Den andra jäm- förelsekretsen 264 är inställd att lämna den andra triggnings- signalen via ledningen 274, när medelvärdesmomentnivån sjunker ytterligare till 0.6 gånger medelvärdesmomentnivân, varvid tid- punkten är angiven vid tidpunkten t3 i fig. 8. VPídjämfÖf21Sfl' kretsen 264 lämnar en signal på ledningen 275 efter det att medelvärdesmomentnivâsignalen har nått sin miniminivå och ökat till en punkt (betecknad 234 i fig. 8), vid vilken medelvärdes- momentsignalen är 20 skålpundfot större än minimivärdessignalen._ inträffar vid tidpunkten t4 i fig. 8.

Det anpassningsbara ökning/ramp-programsteget 276 motta- ger både medelvärdesmomentsignalen pâ ledningen 258 (se fig. 9C) och LC-tillståndssignalen via ledningen l80. Detta programsteg 276 arbetar för att åstadkomma en första analog spänning på ledningen 277 för att reglera rampspänningen i den med sluten l0 under den styrda väx- Detta slinga försedda styrenheten i fig. lingen samt en andra analog spänning via ledningen 278 för att på motsvarande sätt reglera förstärkningen i den slutna slingan.

Dessa anslutningar kommer att beskrivas senare men deras grund- funktion torde framgå under hänvisning till fig. 6 i den ame- rikanska patentskriften nr 4 D3l 782. I nämnda figur lämnar den anpassningsbara beräkningskretsen 93 en analog rampstyrspänning via ledaren 92 samt en analog ökningsstyrspänning via ledaren 94. 93 även lämnar en frammatningssignal och detta torde även Det torde observeras att den adaptiva beräkningskretscn framgå i föreliggande ansökan. Återigen betraktas den i fig. 7 i denna ansökan angivna uppväxlingsstyrkretsen l25, varvid lågmomentsignalen på led- ningen 267 sändes till den ena ingàngsanslutningen hos en ICKE- ELLER-grind 280, som även mottager den fördröjda växlingsini- tieringssignalen på ledningen 26l samt den gemensamma led- ningen 28l. ICKE-ELLER-grindens 280 utsignal sändes till S-in- gången hos en vippa 282. som vid sin R-ingång mottager den för- dröjda växlingsinitieringssignalen på den gemensamma ledningen 28l. Utsignalen från vippans 282 Q-utgång utgöres av lâgmoment- signalen på ledningen 251 och denna signal sändes även via ledningen 283 till behandlingsstegen 284, 285 och 286. 10 15 20 25 30 35 7907597-4 19 Behandlingssteget 287 mottager den fördröjda växlings- initieringssignalen (fig. 98), vridsignalen (fig. 91) via led- ningen 275 samt den andra triggningssignalen (fig. 9H) via led- ningen 275. Behandlingsstegets 287 utsignal sändes till S-in- gängen hos en vippa 288,_som vid sin R-ingång mottager den fördröjda uppväxlingssignalen på ledningen 281. Vippan 280 läm- nar vid sin Q-utgång den logiska LCL-signalen till behandlings- steget 284 och vid sin Ü-utgång en fff-utsignal på ledningen 290 för användning i den som sluten slinga utformade styren- hetdelen, vilken angives i fig. l0. LCL-signalen från vippan 288 sändes såsom en insignal till behandlingssteget 284, vil- ket även mottager lågmomentsignalen via ledningen 283 samt en áterkopplingssignal från differentieringskretsen 291 via leda- ren 292. Behandlingssteget 284 lämnar ÉTÉÉ-signalen på utgångs- ledaren 252 och denna signal är representerad i fig. 9L.

Såsom angivits tidigare sändes den första triggningssig- nalen på ledningen 272, vilken signal även är angiven i fig. 9G. till vippans 273 S-ingång. Denna vippa mottager vid sin R-ingång en fördröjd signal från fördröjningssteget 293 och vid sin Q-utgång lämnar vippan 273 en LRR-signal (dvs. en lo- gisk signal för styrning av rampåterställningen vid tidpunkten t5)till differentieringssteget 291. Denna insignal är den, som generellt visas genom stegfunktionssignalen 294 under differen- tieringskretsen och differentieringsstegets 29l verkan är att åstadkomma en skarp puls, såsom åskådliggöres vid 295 och vi- sas i fig. 9K, för att styra rampens återställning.

Behandlingssteget 285 mottager också förutom den för- dröjda uppväxlingsinitieringssignalen på ledningen 28l låg- momentsignalen via ledningen 283 från vippan 282 samt en åter- kopplingssignal via ledningen 296 från behandlingssteget 268.

Vid sin utgângssida lämnar behandlingssteget 285 reglerings- signalen för det utgående friktionselementet, varvid signalen betecknas LUS-F. på ledningen 253.

Behandlingssteget 271 mottager en återkopplingssignal från steget 268 via ledningen 296. triggningssignalen, vilken utvecklats av den första jämförelsekretsen 265 via ledningen 270. den slutna slingans triggningssignal (fig. 9L) via led- ningen 297 frän behandlingssteget 284 samt den fördröjda väx- 10 15 20 25 30 35 7907597-4 lingsinitieringssignalen (fig. 98) på ledningen 298. Denna för- dröjda signal sändes även direkt till behandlingssteget 298. såsom angives. Utsignalen från behandlingssteget 27l sändes både till nästa behandlingssteg 268 och till fördröjningsste- get 293. Förutom de just beskrivna insignalerna till behand- lingssteget 268 sändes LC-tillståndssignalen även via led- ningen 300 till detta steg och PHM-signalen sändes via led- ningen 250 till steget 268 samt till det sista behandlingsste- get 286. PUM-signalen erhålles, såsom kommer att beskrivas, från det såsom sluten slinga utformade styrarrangemanget enligt fig. 10. I fig. 7 sändes de två utsignalerna från behandlings- steget 268 direkt till det sista behandlingssteget 286, såsom visas, och dessutom sändes ÖT-signalen såsom en återkopplings- signal via ledningen 296 till den ena ingångsanslutningen hos steget 27l. Den av vippan 282 åstadkomna lågmomentsignalen sän- des via ledningen 283 såsom den ena insignalen till behandlings- steget 286 och de andra insignalerna till detta steg har redan beskrivits. Såsom ett resultat av de genom angivelsen i rektan- geln 286 beskrivna Boolean-operationerna erhålles utsignalen LUS-N för att reglera den inkommande kopplingen. varvid nämnda signal sändes via ledningen 254, såsom angivits.

I fig. l0 visas den såsom sluten slinga utformade styrde- len av uppväxlingsstyrkretsen l25. Denna krets lämnar uppväx- lingsslutsignalen LUS-0 på ledningen 184 vid slutet av uppväx- lingen och den lämnar också PWM-signalen på ledningen 250 för applicering, via ledaren, till de i fig. 7 âskådliggjorda kretsarna. I fig. l0 sändes momentsignalen pâ ledningen l05, 'såsom visas, och båda de analoga spänningarna för ramp- och förstärkningsstyrdelarna, vilka spänningar utvecklats av pro- gramsteget 276 i fig. 7, utnyttjas också på ledningarna 277 och 278. Den vid vippans 288 Ö-utgång utvecklade fff-signalen sändes via ledningen 290. Uppväxlingssignalen LUS-R (fördröjd) sändes via ledningen 281. LC-tillståndssignalen på ledningen 180 utnyttjas också. _ Den via ledningen 105 sända momentsignalen överföres bå- de till en spår- och hållkrets 303 och till ett summeringssteg 304. är relaterad till ögonblicksmomentet vid kardanaxeln.

Kretsen 303 följer kontinuerligt momentnivåsignalen, vilken Vid den 10 15 20 25 30 35 7907597-4 21 tidpunkt, då ÉTÉ-signalen sändes via ledningen 298, aktiveras kretsens 303 minnesdel för att lagra det då förekommande vär- det av momentet på ingångsanslutningen, Efter mottagande av den logiska signalen på ledningen 290 ”hål1es" och presenteras sålunda detta lagrade värde via ledningen 305 på den ena in- gången hos summeringssteget 304. Samma logiska signal på led- ningen 290 sändes även till en rampgenereringskrets 306. som vid mottagande av den analoga spänningen på ledningen 277 arbe- tar för att initiera åstadkommande av en sluttande spännings- vågform (eller "ramp") på ledningen 307. Denna uppåt sluttande vâgform utnyttjas för att reglera det ökande momentet under den styrda uppväxlingstiden mellan tidpunkterna t5 och t6, såsom visas i fig. 8. Denna rampsignal sändes till en ingångsanslut- ning hos jämförelsedelen 304 samt till den ena ingången hos en tidsstyrningskrets 308, som även mottager den analoga ramp- styrspänningen på ingângsledningen 277. Eftersom lutningen be- tur och ordning inställes av stämmes av laddningstiden och i komponenterna i rampgeneratorn 306 vid den tidpunkt, då rampens nivå överstiger spänningsnivân hos den andra analoga styrspän- ningen, sänder.tidsstyrenheten 308 uppväxlingen-över-signalen LUS-0 på ledningen 184. Detta sker vid tidpunkten t7 i fig. 8.

Analog-till-digital-omvandlarkretsen 310 utgöres av en konventionell krets, som mottager den analoga förstärkningsstyr- spänningen via ledningen 278 samt den fördröjda uppväxlingsini- tieringssignalen via ledningen 281. Denna omvandlarkrets arbe- tar med den mottagna analoga spänningen och lämnar en digital kombination av utsignaler på ledningarna 311-314, så att denna kombination av fyra digitala signaler kan indikera sexton oli- ka nivåer av förstärkningsspänningen. Dessa digitala signaler presenteras när den i figuren 9B visade, fördröjda uppväxlings- signalen går från 1 :iii logiskt 0 vid tidpunkten ti i väx- lingssekvensen. Signalerna sändes i tur och ordning till en anpassningsbar förstärkningsregleringskrets 315, som även mot- tager en summerad eller algebraiskt kombinerad signal via led- ningen 316 från summeringskretsen 304. Det är sålunda uppenbart att den analoga förstärkningsstyrsignalen på ledningen 317 vid den anpassningsbara förstärkningskretsens 315 utgângssida är en funktion av både förstärkningsregleringsspänningen och ramp- 10 15 20 25 30 35 7907597-4 22 justeringsspänningen. Fackmannen på omradet avseende styrning med sluten slinga torde inse att den analoga förstärkningsspän- ningen på ledningen 278 reduceras vid förekomst av högre moment- nivâsignaler pá ledningen 105 för att säkerställa stabilitet hos det såsom sluten slinga utformade styrsystemet. Vid lägre momentniváer ökas emellertid förstärkningen för att minska spår- ningsfel i systemet. Utsignalen från den anpassningsbara för- stärkningskretsen 3l5 presenteras alltid via ledningen 317 för frekvenskompenseringsnätet 3l8, som påverkas vid mottagande av LC-tillståndssignalen via ledningen 180. Detta nät kan bringas att arbeta på annat sätt under l-2-upoväxlingen, eftersom den logiska signalen, såsom visas på ledningen l80, endast utgöres av logiskt 0 under l-2-uppväxlingen och vid alla andra tidpunk- ter av logiskt l. Utsignalen från frekvenskompenseringsnätet 318 sändes till den ena ingângsanslutningen hos ett annat sum- meringssteg 320, som även mottagare en korrektionssignal via ledningen 321 från en nolljusteringsenhet 322. Den logiska LC- signalen pâ ledningen l80 sändes även till nollkretsen 322 och en del av denna signal, vilken bestämmes genom inställningen av en justerbar komponent i nollkretsen, sändes via ledningen 321 till summeringssteget 320. Utsignalen från summeringssteget 320 utgöres av en analog signal på ledningen 323, vilken signal an- vändes för att reglera pulslängden hos den alternerande utsig- nalen pâ ledningen 250, vilken signal âstadkommes av pulsbredd- moduleringskretsen 324. _ I fig. ll visas kretsedetaljer avseende de logiska block 271. 268 och 286, vilka i fig. 7 åskâdliggöres i förenklad form Boolean-uttrycken för de logiska stegen 27l och 286 är också angivna. Eftersom uttrycket är mera komplicerat för ste- gen 268 visas kretsdetaljerna för de två hopkopplade vipporna.

Följaktligen torde fackmannen lätt förstå både de elektriska anslutningarna och signalbehandlingsoperationerna hos det i fig. ll visade arrangemanget för åstadkommande av signalen LUS-N för reglering av det inkommande friktionselementet.

I fig. l2 anges i Boolean-form detaljerna hos den logis- ka riktningskretsen l24, vilken visas mera generellt i fig. 3.

Samma beteckning användes i fig. 12, som sålunda identifierar alla de logiska signalerna med samma tecken som användes i .S2 'i 'ß ' i 10 15 20 25 30 35 7907597-4 23 fig. 3 och i de andra ritningsfigurerna. I fig. l2 mottager behandlingsstegen 330, 331 och 332 tillståndssignalerna LC och LD. växlingsinitieringssignalen (LUS-R eller LUS-R) för att pa- börja kretsdriften för antingen en uppväxling eller en nedväx- ling, samt det lämpliga paret av signaler för att reglera de inkommande och utgående elementen, beroende på huruvida syste- met styr en uppväxling eller en nedväxling. Efter behandling i stegen 330, 331 och 332 sändes signalerna från dessa steg till de ytterliq==ø stegen 333, 334 och 335, som även mottager den logiska omkastade insignajen R samt den logiska neutrala signalen N från växlingsomrâdesväljaren. Utsignalerna från ste- gen 333-335 ger signaler på två av de tre ledarna ll3, ll4 och ll5 för styrning av de inkommande och utgående friktions- . nfe.. 3 Å elementen.

Det finns en tredje signalingäng till vart och ett av stegen 333-335 från fördröjningssteget 336. Detta steg ger en- dast en tidsfördröjning i signalen från behandlingssteget 337, som i sin tur mottager signaler från vart och ett av stegen 330-332. Genom behandling av signalerna på det sätt som visas i steg 337 och genom följande fördröjning av utsignalen hos* detta steg i fördröjningssteget 336 innan signalen sändes till stegen 333-335 skyddas styrsystemet mot låsning hos växellådan genom ett alltför tidigt inkopplande av ett friktionselement innan ett annat element har urkopplats.

Vid betraktande av uppväxlingssekvensen vid drift av systemet enligt uppfinningen antages att det fordon, i vilket automatväxellâdan l0] är installerad, har startats, att växel- lådan har det första växelläget samt att områdesväljaromkoppla- ren befinner sig i D (drivning). Vidare antages att momentkra- vet, såsom indikeras av läget för kontaktarmen hos potentiome- tern lll i fig. 2, innebär att mer moment erfordras än vad som produceras och lämnas via kardanaxeln lO3 vid växellådans ut- gångssida. Växlingspunktdatorn l2l (fig. 3) lämnar en digital eller logisk 0 såsom var och en av utsignalerna LA och LB, vil- ket anger att växellådan intar det första växelläget. Innan upp- växlingen begäres lämnar den logiska övervakningskretsen 123 även logiska 0- eller lågnivâsignaler, gásom tillståndsutsigna- lerna LC och LD, samt logiska l- eller högnivàsignaler. såsom 10 15 20 25 30 35 7907597-4 24 initieringssignalerna LUS-R och LDS-R. Signalen på ledningen ll3 är en logisk l- eller högsignal till ventilen Vl, under detj att signalerna på ledningarna llß och_llS är låga vid denna Å tidpunkt. Detta är systemets tillstånd just innan spjällposi- q tionssignalen (eller momentkravsignalen) på ledningen llD in- dikerar att, jämfört med det verkliga moment. som signaleras via ledningen l05, en uppväxling begäres.

När växlingspunktdatorn bestämmer att växlingen skall be- önskade-växel-signalen LA, LB. så att signalen LA l-signal, under det att LB-signalen förblir låg. mottages av den logiska övervakningskretsen l23. som i verket jämför det önskade förhållandet med det aktuella signalförhållande. som indikeras av LC och LD. och bestämmer att l-2-växlingen skall initieras. Detta åstadkom- mes genom signalen LUS-R, vilken visas i fig. 9A och uppträder vid tidpunkten t0 i fig. 8. Signalen LUS-R blir sålunda låg utgående frân signalens normalt höga läge eller dess logiska l-läge vid tidpunkten t0 i fig. 8. Såsom framgår av fig. 7 sändes uppväxlingsinitieringssignalen via ledningen l82 för att starta driften av både integreringskretsen 256. som kom- gäras ändras blir hög, en Denna signal själva mer att ge medelvärdesmomentsignalen vid slutet av perioden mellan tD och tl, och av tidsstyrningskretsen 257. som använ- des för att bestämma periodens längd. Vidare förblir LC-sig- nafen på ledningen l8D i fig. 7 en logisk 0-signal, som "talar om" för systemet att en l-2-uppväxling begäres och inte en 2-3-uppväxling, vilken skulle ha signalerats medelst en logisk l-signal på ledningen 180. Sålunda bestämmer kombinatio- nen av uppväxlingsinitieringssignaler på ledningen 182 och tillstândssignalen på ledningen l8D inte endast att en uppväx- ling kommer att initieras utan även vilken uppväxlingsföljd som skall följas.

Vid tidpunkten tl, som utgör slutet av den i fig. 8 åskâdliggjorda momentmedelvärdesbestämmande tiden. blir det momentmedelvärdesbestämmande tidsstyrningsstegets 257 utsignal låg, såsom visas i fig. 98. Vid denna tidpunkt blir medelvär- desmomentsignalen på ledningen 258 en konstant, som represen- terar medelvärdesmomentet hos fordonets kardanaxel just innan växlingsoperationen börjar. Lägg märke till att denna fördrwj- 10 15 20 25 30 35 al: i 7907597-4 25 da signal vid tidpunkten tl sändes från tidsstyrningskretsens 257 utgång såsom en av insignalerna till behandlingssteget 285, så att det omedelbart finns en viss signalnivå på led- ningen 253 för att reglera det utgående friktionselementet. varvid kardanaxelmomentet sålunda börjar att minska. såsom vi- sas i fig. 8, ' Vid tidpunkten t2 har kardanaxelmomentet minskat till approximativt 0,8 gan er medelvärdesnivån just innan växlings- sekvensen började och vid denna tidpunkt blir utsignalen från den första jämförelsekretsen 265 låg för åstadkommande av den första, i fig. 9G visade triggningssignalen. Denna triggnings- utsignal sändes via behandlingsstegen 271, 268 för att för det utgående behandlingssteget 286 indikera att LUS-N-signalen skall börja, så att lämplig styrventil kan börja fyllas för att reagera för l-2-växlingen, som är snabbare än 2-3-väx- lingen. Under antagande att fortsatt normal växling sker, var- vid momcntnivan läg över 25 skâlpundfot vid början, kommer kardanaxelmomentet att fortsätta att minska till en nivå app- roximativt 0,6 gånger medelvärdesmomentnivån, såsom visas vid tidpunkten t3 i fig. 8. jämförelsekretsen 264 den andra triggningssignalen via led- ningen 274, vilken signal blir låg vid tidpunkten t3. såsom Vid denna tidpunkt sänder den andra visas i fig. 9H. Denna triggningssignal sändes via behandlings- steget 287, vippan 288 och behandlingssteget 284 för åstadkom- mande av en signal på ledningen 252, vilken signal även re- presenteras i fig. 9L, för att verkligen sluta slingan och säkerställa att systemet kommer att arbeta enligt principen sluten slinga. Om minskningen i momentnivån är alltför obe- tydlig för att ge en utsignal frân den andra jämförelsekret- sen så kommer slingslutningen inte att initierag förrän vid tidpunkten td, då en vridsignal genereras av jämförelsekret- sen 263. såsom representeras i fig. 91. Detta sker vid en tidpunkt, då momentsignalen har nått sitt maximivärde och där- vid ökat till approximativt 20 skålpundfot över detta minimi- värde och därefter ökat till approximativt 20 skàlpundfgt över detta minimivärde. Vid tidpunkten t5, då kardanaxelmomen- tet ace»- har ökat :iii approximativt 0.8 av den medelvärde;- momentnivá, vid vilken den första triggningssignalen g@n@r@r¿- 10 15 20 25 30 35 7907597-4 26 des av jämförelsekretsen 265, blir utsignalen från denna jäm- förelsekrets åter hög för att styra rampåterställningen, dvs. den förhållandevis korta ökningen i ordinatavärdet hos rampen, vilken representeras av den streckade kurvan mellan tidpunkter- na t3 och t5 i fig. 8.

Det bör betonas att den just beskrivna sekvensen av sig- naler från jämförelsekretsarna 265, 264 och 263 uppträder en- dast när medelvärdesmomentsignalen ligger över en förinställd referensnivå, vilken i det beskrivna föredragna utföringsexemp- let var 25 skålpundfot. ”denna indikerar att styrning med sluten slinga av växlingen är onödig och det- ta tillstånd igenkännes genom utsignalen på ledningen 267 från lågmomentjämförelsekretsen 262. Såsom visas i 9F förblir signalnivân låg och ger en signal vid vippans 282 utgångssida till ledningen.283, varvid nämnda signal inhiberar behandlings- steget 284 och hindrar sändandet av utsignalen på ledningen 252 att medföra drift med sluten slinna. I stället sändes signa- len på ledningen 251 till uppväxlingsstyrarrangemanget 249. som har en öppen slinga och generellt visas i fig. 7, så att en konventionell. tidsstyrd växlingssekvens âstadkommes i stäl- En momentnivå under fig. let för ett styrt arrangemang med sluten slinga.

Det anpassningsbara förstärknings/ramp-programsteget 276 i fig. 7 ger de erforderliga analoga signaler, som skall användas i det i fig. l0 visade arrangemanget med sluten slinga.

Dessa signaler användes sedan för att ge den pulsbreddmodule- rade signalen på ledningen 250 i fig. 10, såsom beskrivits ovan, för att reglera momentnivån mellan tidpunkterna t5 och t6, såsom visas i fig. 8. Detta tillåter momentet att mycket noggrant följa den önskade ramplutning, som indikeras av den Vid tidpunkten t6 eller vid inkommande friktionselemen- streckade linjekurvan i fig. 8. punkten 236 på momentkurvan är det tet eller kopplingen helt låst. så att det inte förekomme> nå- gon ytterligare ökning i utgångsmomentnivå och momentet utjäm- såsom visas i kurvan mellan tidpunkterna t6 drift under nas generellt. och t7. Styrsystemet enligt uppfinningen förblir i detta tidsintervall, vilket tillåter en snelrumsmarginal. så att det inte helt bortkopplas förrän uppväxlingen-över-signa- len LUS-D genererats av tidsstyrningsenheten 308 (fig. lD) ~ .. -kvnaafiwkwaæf ...sz '._..__V,,~_ _ 10 15 20 25 30 35 7907597-4 27 vid slutet av vaxitngssekvensen ezier vid tidpunkten tv. _§ Efter att ha betraktat driften av styrsystemet enligt H uppfinningen under en uppväxling kvarstår att betrakta syste- mets drift under en nedväxling. För tillfället har det visat sig vara praktiskt att basera styrningen av en nedväxling på tidsbetraktelser, vilka innefattar tre grundläggande tidsperio- der. Den första tidsperiod. som skall betraktas, är accelera- .a h .:r~c..~«rrYi-f-.~,-ne-«;. ._ ,tí0nstiden för motorns drivaxel, vilken skall accelereras till den nya hastigheten, efter det att lasten har reducerats vid _ nedväxlingens pâbörjan. Denna accelerationstid kommer att beteckfl nas ta både i denna beskrivning och i figurerna l3 och l5. Det finns en viss tid, som erfordras för att tömma fluidet från den kolv, som skall frikoppla det utgående elementet. och denna tid betecknas te. Den sista tidsperioden, som benämnes tf, är den. som erfordras för att fylla kolven hos det inkommande elementet.- Alla dessa tider varierar emellertid något beroende på hastig- hets- och momentförhâllandena vid den tidpunkt, då nedväx- lingen initieras, det utväxlingsförhällande, som växellådan befinner sig i samt det nya utväxlingsförhållande. till vil- ket växellådan skall omkopplas. Följaktligen utnyttjas dessa olika tiaspefibaer vid en initielberakning för att bestämma enligt vilken av de tre principerna nedväxlingen kommer att regleras. Dessa principer betecknas fall l. fall 2 och fall 3 för att underlätta den fortsatta diskussionen.

I det första fallet. varvid initialberäkninqen bestämmer att fylltiden tf är större än summan av accelerationstiden ta och tömtiden te är det nödvändigt att införa en fördröjningstid td i systemstyrangoritmen. När fylltiden är så lång kan flui- det föras in i det inkommande elementet så snart växlingsini- tieringssignalen sändes. Urkopplingen av det utgående elemen- tet kan emellertid inte startas omedelbart, eftersom te är en mycket kortare tidsperiod. Detta skulle resultera i ett alltför långt tidsintervall mellan tiden för det utgående elementets frikoppling och förnyad överföring av effekt via det inkommande elementet. Följaktligen måste fördröjningstiden td adderas vid initieringen av växlingen innan tömningen kan börja från det ut- gående elementet. Det är sålunda uppenbart att den önskade for- dröjningstiden i det första-fallet skall vara lika med fyllning;-' tiden ts minus summan av tömnings- och accelerationstiderna. i. www . 10 15 20 25 30 35 7907597-4 28 För det andra fallet är fyllningstiden kortare än summan *ä av iömflings- och accelerationstiderna. För att under dessa för-få hállanden inställa lämplig tidsstyrning fördröjes initieringen ' av det inkommande elementets fyllande något genom tidsfördröj- w ningsperioden td. Detta säkerställer att rätt tidsintervall å kommer att förekomma mellan tömningen av kolven för det utgåen-tf de elementet och kopplingen med avseende på det inkommande ele-. mentet. Den önskade tidsfördröjningen i fall 2 är lika med sum- man av accelerations- och tömningstiderna minus fyllnadstiden för det inkommande elementet.

I det tredje fall, som är möjligt vid den styrda nedväx- lingen, är accelerationstiden lika med eller större än summan av fyllningstiden och tömningstiden. Följaktligen är det endast er- forderligt att fördröja päbörjandet av fyllningstiden med för- dröjningstidperioden td. I detta tredje fall är då den beräkna- de fördröjningstiden lika med accelerationstiden ta minus fyll- ningstiden tf. Det logiska signalflödet för âstadkommande av dessa driftsignaler för reglering av pâbörjandet av fyllnings- och tömningstiderna visas i fig. l3.

Såsom framgår sändes de elektriska signaler, som repre- senterar ett moment. via ledningen l05 till ett steg 340. som följer den sända momentnivâsignalen till dess steget mottager nedväxlingsinitieringssignalen LDS-R och vid denna tidpunkt lagrar signalen och kontinuerligt presenterar den på utgångs- ledningen 341. På ett liknande sätt följes hastighetssignalen pâ ledningen lD6 av följnings/lagringssteget 342 och vid mot- tagande av LDS-R-signalen lagras momentanvärdet av hastighets- signalen för att därefter presenteras på stegets utgángsledare 343. Denna lagrade hastighetssignal sändes till motorns trög- hetsmomentsteg 344 och när LD-signalen mottages vid detta steg (LD är en logisk l-signal under 3-2-nedväxlingen och en logisk 0-signal vid 2-l-nedväxlingen) så sändes den modifiera- de signalen från detta steg via ledningen 345 till plusingång- arna hos vart och ett av summeringsstegen 346 och 347.

Homentinsignalen på ledningen 105 sändes även till minus- ingângsanslutningen hos en annan jämförelsekrets 348. som vid sin oositiva ingàngsanslutning mottager den lagrade momentsig- som bestämmes genom nalen. vilken reducerats med en faktor. 10 15 20 25 30 35 7907597-4 ae inställningen av en potentiometer 350 eller någon annan signal- g varierande komponent. Vid en utföringsform inställes denna potentiometer för att till jämförelsekretsen sända en signal motsvarande approximativt 65 Z av nivån hos den insignal, som mottagits av potentiometern. Detta tillåter jämförelsekretsen 348 att fungera såsom en momentminskningsjämförelseanordning för åstadkommande av en utsignal, när ingångsmomentet vid den negativa anslutningen har minskat till en nivå, som är 65 1 ~ _ _ . «,_»,\.y,_:. * "fïïïïïfliš-l”.'íi-ïf_f-;* n“-“f“*fv“ïf'fl*f*='tšfffi fl* av det på ledningen 341 lagrade värdet. Denna momentminsknings- signal sändes såsom en av tre insig;11er till ett tidsstyr- ningssteg 350. Tidsstyrningssteget mottager även andra insig- naler, t.ex. nedväxlingsinitieringssignalen LDS-R i det första och det andra fallet, såsom beskrivits ovan. Den på ledningen 341 lagrade signalen sändes kontinuerligt via ledningen 351 till ingångsanslutningen hos en grind 352, som är "öppen" el- ler som genomsläpper en signal, när den mottager grindstyr- ningssignalen från tidsstyrningsenheten 350. Grindens 352 ut- signal sändes via ledningen 353 till plusingångsanslutningen hos en första jämförelseanordning 354 och dessutom till plus- ingångsanslutningen hos en annan jämförelseanordning 355.

Momentsignalen på ledningen 341 sändes även till ett beräk- ningssteg 356, som sänder en utsignal, vilken representerar den fyllningstid, som erfordras för det inkommande elementet, till summeringsstegets 346 negativa ingångsanslutning. På samma sätt lämnar beräkningssteget 357 en signal, som repre- senterar summan av fyllningstiden och tömningstiden för båda elementen, till summeringsstegets 347 negativa ingångsanslut- ning. Vart och ett av beräkningsstegen 356 och 357 påverkas av LD-signalen, vilken, såsom angivits ovan, är en logisk 1-signal endast vid 3-2-nedväxlingen. Summeringsstegets 346 utsignal çändes både till_jämförelseenheten 352, vilken använ- des för att åstadkomma LT-lll-signalen, och till inverterings- steget 358. vilket användes för att åstadkomma den logiska L-111-signaien 5 aa: ovan beskrivna tredje faiiet. pet torde observeras att denna signal endast sändes till tidsstyrnings- steget 350.

Det andra summeringsstegets 347 utsignal sändes via ett absolutvärdesbehandlingssteg 361 samt via ett inverteringssteg 10 15 25 30 35 7907597-4 30 362 till den negativa ingångsanslutningen hos jämförelsesteget 355. Summeringsstegets 347 utsignal sändes direkt via buffert- steget 363 för åstadkommande av den logiska L-I/II-signalen.

Av den tidigare förklaringen avseende fallen l, 2 och 3 torde l3 visade kombinationerna kan ut- de där indikerade logiska signaler- vara uppenbart hur de i fig. nyttjas för âstadkommande av na. Dessa logiska signaler utgöres antingen av en l- eller en 0-signal beroende på förhållandena eller det fall, som erhålles, såsom visas i de första sex raderna av det i fig. l4 åskådlig- gjorda diagrammet. Det utgör en relativt enkel logisk kombina- tion att åstadkomma de sista två raderna i diagrammet, de regle- rande signalerna LDS-F och LDS-N för att reglera det utgående respektive det inkommande elementet. I själva verket skulle också andra behandlingsarrangemang än de. vilka visas i fig. kunna utnyttjas för att arbeta med moment- och hastighetssig- l3 nalerna och ge pâverkande signaler för reglering av inkommande och utgående element för den avsedda speciella nedväxlingen.

För att fackmannen skall kunna tillverka och använda upp- finningen med minsta möjliga experimenterande visas i fig. 15 schematiskt en krets för åstadkommande av logiska signaler. såsom visas pâ de första sex raderna i 14. för åstadkomman- de av de inkommande och utgående signalerna till de respektive Denna krets är speciellt applicerbar på den fig. friktionselementen. ovan givna beskrivningen för fall 3, då den totala accelera- tionstiden är större än eller lika med summan av fyllnadsti- den och tömningstiden. Eftersom kretsvärdena visas för de olika logiska kretsarna och för de olika vippkretsarna kom- mer fackmannen på området lätt att kunna åstadkomma arrange- från ovanstående förklaring. användes i manget utgående uttrycket "ansluten" de efterföl- avser detsamma en likströmsanslutning mellan I den mån jande kraven så tvâ komponenterna. ett funktionssamband mellan två komponenter, ponenter kan förekomma mellan de två komponenterna. vilka be- skrives såsom "kopplade" eller “hopkopplade". komponenter med virtuellt noll-likströmsmotstånd mellan Uttrycket "kopplad" indikerar att det finns varvid andra kom- d har att ten S och 7907597-4 31 Ehuru endast en speciejl utföringsform av uppfinningen beskrivits och definierats så torde det vara uppenbart olika modifikationer och ändringar kan förekomma. Avsik- är därför att i kraven täcka aïla dylika modifikationer ändringar inom ramen för uppfinningsidën. a__'_I'«:f_;: «¿;:_-¿,':F _~ f; g» ' »_ a: . ~__.-,..'-...«' ,__*:,_;\_. 4 - ~ A, 31... k» .»¿ a., , -....V=sí,_ ..¿ »-

Claims (5)

10 15 20 25 30 7907597-4 ' 32 pxrmrxmv

1. Styrsvstem (100) för reglering av utväxlingsför- hållandeändringar i en flerväxlad automatväxellåda (101), som är inkopplad mellan motorn och en mekanisk utgångs- drivförbindelse (103), vilken växellåda har åtminstone tre växlar framåt, k ä n n'e t e c k n a t därav, att det innefattar: ett utväxlingsförhållandeorderorgan (121), som arbetar för att åstadkomma en förhållandeändringsordersignal (LA, LB) vid mottagande av insignaler, som innefattar områdesväljar- information (på 107); en logisk övervakningskrets (123), som är ansluten för att mottaga förhållandeändringsordersignalen och områdes- väljarinformationen (LD) och åstadkomma en växlingsinitie- ringssignal (LUS-R eller LDS-R) när en utväxlingsförändring indikeras; en uppväxlingsstyrkrets (125), som är ansluten för att reglera alla uppvâxlingar och en nedväxlingsstyrkrets (126), som är ansluten för att reglera alla nedvâxlingar, var och en ansluten för att åstadkoma en växlingskvalitetsstyr- signal efter mottagande av motsvarande växlingsinitierings- signal från den logiska övervakningskretsen; samt en logisk riktningskrets (124), som är ansluten för att mottaga nämnda växlingsinitieringssignal (LUS-R eller LDS-R) från den logiska övervakningskretsen, områdesväljarinforma- tionen (LR, LD) samt nämnda växlingskvalitetsstyrsignaler (från 125 eller 126) och som verkar för att åstadkoma selektiva utsignaler (på 113, 114, 115), vilka reglerar respektive valda organ (V1, V2, V3) för att bringa automat- växellådan till det önskade växlingsförhållandet.

2. Styrsystem enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att växlingsförhållandeorderorganet innefattar en växlingspunktdator (121), som är ansluten för att mot- taga en första insignal (på 110), vilken varierar såsom en funktion av momentkrav, en andra insignal (från 120), 10 15 20 7907597-4 33 som innefattar nämnda områdesväljarinformation, samt en tredje insignal (pâ 122), som varierar såsom en funktion av hastigheten hos den mekaniska utgångsdrivanslutningen, varvid växlingspunktdatorn arbetar för att åstadkoma förhå1landeändringsordersignalen.

3. Styrsystem enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att växlingsförhållandeorderorganet innefattar ett manuellt växelväljararrangemang (exempelvis 108) för mottagande av en första insignal, vilken indikerar ett önskat växlingsförhållande, samt en andra insignal (från 120), som innefattar nämnda områdesväljarinformation.

4. Styrsystem enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att uppväxlingsstyrkretsen (125) är ansluten för att åstadkomma en växlingen-avslutad-signal (LUS-O) för den logiska övervakningskretsen vid avslutande av en änd- ringsfrekvens avseende uppväxling.

5. Styrsystem enligt kravet 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att nedväxlingsstyrkretsen (126) är ansluten för att åstadkoma en växlingen-avslutad-signal (LDS-O) för övervakningslogikkretsen vid avslutande av en ändrings- frekvens avseende nedväxling.