SE443461B - Teckenlesenhet for identifiering av tecken pa ett uppteckningsmedium - Google Patents

Description

d7so5414-5 i 2 tecken upphört och ett annat börjat. Ett likartat problem uppkom- mer vid användning av vissa stilarter med speciella tecken. Några av dessa speciella tecken har vertikala gap inuti själva tecknet, så att en teckenförekomstbehandlare, som identifierar och separerar tecken genom att upptäcka ett vertikalt gap mellan teckensegment, identifiera delarna av tecknet på ömse sidor om det vertikala ga- pet sâsom ett tecken. Ett enda tecken kan därför identifieras så- som två eller flera tecken.

Inom teknikområdet för teckenidentifiering har man nyligen börjat införa en särdragskodgenerator, som alstrar en av flera bi- tar bestående särdragskod, som är utmärkande för speciella samband mellan linjesegment. När varje rad eller spalt avsökes, alstras en särdragskod, som representerar sambandet mellan de här uppträdande teckensegmenten. Före användningen av särdragskoder användes en trä- ningsteknik vid teckenidentifiering för att centrera ett tecken i ett matrisminne och sedan jämföra tecknet i matrisen med en sats mas- ker för att identifiera tecknet. Det har befunnits vara önskvärt att förbättra tíllförlitlígheten vid teckenidentifiering med höga has- tigheter och även att reducera antalet felaktiga teckenbeslut ge- nom tillämpning av en metod att identifiera förekomsten av ett svagt streck i ett tecken och vilka området av stilarter och spe- ciella tecken, som ett särdragskodsystem kan identifiera. Eftersom ett tecken måste lokaliseras, användes en teckenförekomstbehandlare vanligen för att lokalisera tecknet antingen i ett minne eller så- som i föreliggande fall i utsignalen från en grupp fotoavkännings- element, vilken avsökes med hög hastighet i jämförelse med grup- pens rörelse i förhållande till tecknen, som skall läsas. Sålunda avsökes ett enda tecken ett antal gånger, innan det överföres från omrâdet, som avsökes medelst gruppen. Teckenförekomstbehandlaren i lokaliserar början och slutet av tecknen, så att den kan styra an- vändningen av teckenkoderna, som alstras med ledning av särdrags- koderna.

Uppfinningen avser en teckenförekomstbehandlare, som ingår i en teckenläsenhet med en tvådimensionell grupp av fotoavkännings- element. Gruppen är självavsökande och särdragskoder alstras på grundval av den behandlade utsignalen från gruppen. En teckenföre- komstbehandlare efterforskar en bana mellan teckensegment i en rad tecken i utsignalen från gruppen. Banan mellan teckensegment an- vändes för att lokalisera början och slutet av tecken, medan ra- den avsökes. Teckenförekomstbehandlaren styr användningen av ut- PQ<>R cmmflfl 7805414- signalen från teckenidentifieringsbehandlaren.

Fotoavkänningselementen är anordnade i en tvådimensionell grupp, som avsökes automatiskt i förutbestämd ordningsföljd, t ex en rad åt gången medbörjan från den översta raden och fortsättning över återstående rader till den sista eller den nedersta raden i gruppen. Den analoga utsignalen från gruppen omvandlas medelst en förbehandlad till en binärsignal, som representerar en del av ett teckensegment eller frånvaro härav. Gruppen avsöker med hög hastig- het i jämförelse med relativrörelsen mellan tecken och grupp. Var- je tecken avsökes därför flera gånger, medan en bild.passerar genom det av gruppen avsökta området. De binära signalerna från en rad om- vandlas till en särdragskod medelst en särdragsgenerator med radav- sökningshastigheten. Särdragskoden är ett binärt ord, som alstras för varje rad och representerardet speciella sambandet mellan lin- jesegment inom varje rad. Särdragskoderna uttages från en lista, som lagras i särdragsgeneratorn och representerar vissa på förhand upprättade samband, som måste föreligga mellan teckensegmenten för att uppnå, att denna speciella särdragskod alstras av särdrags- generatorn. Särdragskoderna mottages av en teckenidentifierings- behandlare, i vilken ett logiskt beslutsnät ingår för att identi- fiera tecknen på grundval av särdragskoderna efter en fullständig avsökning från gruppens översta till dess nedersta del. Utsignalen från beslutsnätet är en mönsteridentifieringssignal eller en teckenkod, som distinkt identifiera varje tecken i en stilart.

Teckenförekomstbehandlaren mottager utsignalen från för- behandlaren och dessutom utsignalen från beslutsnätet, som ingår i teckenidentifieringsbehandlaren. Teckenförekomstbehandlaren möj- liggör, att beslutet eller det av teckenidentifieringsbehandlaren identifierade tecknet överföres till teckenbeslutbehandlaren under vissa omständigheter. En av uppgifterna för teckenförekomstbehand- laren är att undersöka utsignalen från förbehandlaren med avseende på förekomst av en bana mellan teckensegment över ett visst antal spalter i gruppen. Banan sträcker sig i huvudsak rät,vinkel mot riktningen för gruppens relativrörelse, som i huvudsak är paral- lell med raden tecken. När teckenförekomstbehandlaren avkänner, att ett tecken slutat och en bana nu förekommer, anger teckenföre- komstbehandlaren detta förhållande till teckenidentifieringsbehand- laren och teckenbeslutbehandlaren, varefter den senare fattar ett teckenbeslut på grundval av antalet teckenkoder, som alstrats av teckenidentifieringsbehandlaren. När banan detekteras, avger tétken- *::-~>.--- ._~ ¿. -, _ , ._ .

I. f' ,' - * s * f_-- =. . '? .3 ßnïlhsï' -ei .f-'x-Ffw-.r .

POOR QUAIÄTY 7805414-5 R _ förekomstbehandlaren en bansignal. Det slutliga teckenbeslutet fattas på grundval av den teckenkod, som alstrats mest antal gånger. När teckenförekomstbehandlaren mottager ett beslut från teckenbeslutbehandlaren, som anger ett av ett antal bestämda, speciella tecken, som innehåller mellanrum eller banor i huvud- sak rät vinkel mot raden tecken, kompenserar teckenförekomstbe- handlaren dessa banor. Om så anges genom karaktären av tecken- koderna från teckenidentifieringsbehandlaren, ignorerar tecken- förekomstbehandlaren banan. Teckenförekomsten anger ej början eller slutet av ett tecken. Banan mellan teckensegmenten ignore- ras med andra ord och ett slutligt beslut fattas på grundval av hela tecknet. Alternativt ignorerar teckenförekomstbehandlaren den detekterade banan mellan teckensegment, om teckenbeslutet, som fattats av teckenidentifieringsbehandlaren, är av sådan art, att ett svagt streck eller avbrutet tecken anges.

Uppfinningen beskrives närmare nedan med ledning av åt- följanderitning, där fig 1 visar ett blockschema för att belysa sambandet mellan en självavsökt.fotocellgrupp och teckenläsaren enligt uppfinningen, fig 2 ett mera detaljerat blockschema för en del av teckenidentifieringsbehandlaren och teckenförekomstbe- handlaren i fig 1, fig 3 en förstorad vy av ett speciellt tecken enligt en stilart, som är känd såsom El3B, fig 4 en förstorad vy - av ett speciellt tecken i stilarten El3B, fig 5 en förstorad vy av ytterligare ett speciellt tecken i stilarten El3B, fig 6 ett tecken i en stilart, som är känd såsom OCR-A, med ett gap eller svagt streck i detsamma, fig 7 en modifíkation av den i fig 2 vi- sade teckenförekomstbehandlaren och fig 8 ett detaljerat logiskt schema för den i fig 7 visade modifikationen.

Enligt fig l är en t ex tvådimensionell fotocellgrupp 10 förbunden med en förbehandlare 12. Varje analog utsignal från de olika fotocellerna i gruppen 10 omvandlas av förbehandlaren 12 till en binär signal. De analoga utsignalerna från gruppen 10 mot- tages i serieform av förbehandlaren 12, medan förbehandlarens bi- nära utsignal överföres i serieform till en särdragsgenerator-lä, en teckenförekomstbehandlare 16 och en avsökningsriktningsdetek- tor 18. Detektorn 18 detekterar riktningen för relativrörelse mel- lan gruppen 10 och tecken, som föreligger på ett uppteckningsme- dium, som är avsett att läsas. Gruppen 10 skulle kunna vara in- byggd i en handsond av den art, som beskrives i svenska patentan- sökningen 7502837-3. Generatorn lä mottager den binära utsignalen Pooizí-loi-'IÅLITY 7805414-5 från förbehandlaren 12, som representerar varje cell i gruppen.

Gruppen 10 är självavsökande och är en tvâdimensíonell, av ra- der och spalter sammansatt grupp. Gruppen avsökes en rad åt gången uppifrån och nedåt och serieutsignalen från förbehandla- ren 12 följer avsökningsordningsföljden. Utsignalen från förbe- handlaren 12 till generatorn lä är sålunda utsignalen från varje fotocell tvärs över en rad, omvandlad till en enda binär signal.

De från förbehandlaren 12 avgivna binära signalerna represente- rar teckensegment eller frånvaro av sådana. En logisk l kan t ex representera närvaro av ett teckensegment eller brus, om sådant förekommer, och en logisk 0 kan representera frånvaro av ett teckensegment eller brus. På grundval av arrangemanget med logis- ka lzor och Ozor inom varje rad avger generatorn lä en särdrags- kod med radavsökningshastigheten till en teckenidentifieringsbe- handlare 20. Vid avsökningen av varje rad alstras en av fyra bi- tar bestående särdragskod, som är utmärkande för ett bestämt sär- drag, som karaktäriseras genom denna kod. I enlighet med den här beskrivna utföringsformen är 16 särdragskoder kodade enligtíabell I nedan.

Tabell I Sårdragskoder = allt vitt = långt streck med minst sju svarta celler = mediumstreck i gruppens vänstra tredjedel = mediumstreck i gruppens mitt = mediumstreck i gruppens högra tredjedel vertikalt strecksegment i gruppens vänstra tredjedel = vertikalt strecksegment mellan givare 5 och 7 = vertikalt strecksegment i gruppens mitt = vertikalt strecksegment mellan givare 7 och 9 = vertikalt strecksegment i gruppens högra tredjedel woo-qoxmzuwo-Io n 10 = brett par av strecksegment . ll = smalt par i gruppens vänstra tredjedel - 12 = smalt par i gruppens mitt 13 = smalt par i gruppens högra tredjedel 14 = tveksamhet mellan kod 1 och kod 15 15 = trippelstrecksegment Poollüïpïfiïfmi 7805414-5 Hänvisningarna till speciella avkänningselement eller givare såsom givarna i koden 6 hänför sig till en situation, i vilken fotogivargruppen är en av 12 x 38 givare bestående grupp för avsökning av en av 12 celler bestående rad åt gången. Vid varje avsökning av en rad utmatas 12 binära signaler från förbe- handlaren 12, som avger en av fyra bitar bestående kod, som re- presenterar det i ovanstående tabell angivna särdraget. De 16 särdragen, som representeras av den av flera bitar bestående sär- dragskoden, utnyttjas av identifieringsbehandlaren 20 för alst- ring av en teckenkod, som är utmärkande för ett bestämt tecken.

Särdragskoderna tillföres teckenidentifieringsbehandlaren med radavsökningshastigheten för att i ordningsföljd tolkas av iden- tífieringsbehandlaren.

Utsignalen från teckenidentifieringsbehandlaren, som re- presenterar teckenbeslut, i form av en teckenkod för varje avsök- ning av gruppen, tillföres en teckenbeslutbehandlare 22. Identi- fieringsbehandlaren avger ett antal teckenkoder för varje tecken, eftersom gruppens 10 avsökníngshastíghet är avsevärt större än rörelsen hos tecknet relativt gruppen. Teckenbeslutbehandlaren 22 alstrar en enda teckenkod, som identifierar det avsökta tecknet med ledning av strömmen av teckenkoder, som alstras av teckeniden- tifieringsbehandlaren. Utgången på detektorn 18 är via en ledning 24 förbunden med en ej visad redigeringsenhet. Teckenkoden, som representerar det slutliga teckenbeslutet i teckenbeslutbehandla- ren 22, tillföres redigeringsenheten via en ledning 26. Tecken- _ beslutbehandlaren alstrar även en beslut-slutsignal eller ett sig- nalmärke på en ledning 28, som även år förbunden med redigerings- enheten. Redigeringsenheten mottager den slutliga teckenkoden, nämligen signalmärket, och riktningssignalen och avger en enkel fras eller mening såsom utsignal.

Delar av både teckenförekomstbehandlaren 16 och tecken- identifieringsbehandlaren 20 visas i fig 2. Den av fyra bitar be- stående utsignalen från särdragsgeneratorn lä tillföres ett be- slutsminne 30 av permanenttyp via en flerledningskanal 32 från ge- . neratorn lä. Utsignalen från minnet 30 tillföres ett överförings- minne 38 av permanenttyp via en kanal 36. Utgången på minnet 30 är även förbunden med ett fördröjningsbuffertminne RO via en fler- ledningskanal H2. Utgången på minnet H0 är förbunden med ingångar på minnet 30 via en flerledningskanal HH och mottager olika insig- naler från andra delar av identifieringsbehandlaren 20 jämte en 7 7805414-5 återställningssignal pâ en klämma H6, som bringar buffertminnet -30 att âterställas med en utsignal, som för minnet 30 anger att påbörja ett teckenbeslut. Utgången på minnet 30 är även via en flerledningskanal 48 förbunden med andra delar av identifierings- behandlaren 20 och slutligen med teckenbeslutbehandlaren.

Utgången på minnet 38 till ledningar 51-53 är förbunden med ett permanentminne 56 för höjdundersökning. Denna utgång an- ger den höjdundersökning, som skall genomföras av minnet 56. Led- ningarna 51-53 är även förbundna med en logisk högspänning på en klämma 58 via motstånd 61-63. Övriga insignaler till minnet 56 av- ges från en höjdräknare med en räknare 66 och ett bistabilt vipp- steg 68 av JK-typ. Räknaren 66 mottager via en ledning 70 pulser, som=representerar en rad av informationer, från fotocellgruppen - med radavsökningshastigheten. Pulser på ledningen 70 räknas av räknaren 66, varvid varje puls anger en rad, innehållande ett teckensegment, och eventuella rader utan några teckensegment,~ tills två efter varandra följande rader utan teckensegment detek- terats, vilket anger tecknets nedre del. Räknetillståndet hos räk- naren 66 överfört till minnet 56 via ledningar 73-76, varav led- ningen 76 även är förbunden med klockingången på vippsteget 68. vippsteget 68 användes för att vidga höjdräknarens kapacitet yt- terligare en siffra, så att en räknare med överföringsutgången och ytterligare en räknare ej erfordras. Ledningen 76 represente- rar den mest signifikanta biten i räknaren 66. Q-utgången på vipp- steget 68 är via en ledning 79 förbunden med K-ingången på vipp- steget 68 och med minnet 56. Utgången Ö på vippsteget 68 är för- bunden med J-ingången på vippsteget 68 via en ledning 82. När räknarens 66 når ett räknetillstånd av llll och räknaren 66 mot- tager ytterligare en puls via ledningen 70, återgår därför räkna- rens 66 räknetillstånd till 0000 och uppträder hög spänning vid utgången på vippsteget 68 vid ledningen 79. Räknaren 66 har så- lunda bibringats vidgad kapacitet genom att använda vippsteget 68 för att vidga höjdräknaren en bit från en av fyra till en av fem bitar bestående utsignal. Räknaren 66 nollställes medelst-sig- naler på ledningarna 8N och 85 och vippsteget 68 inställes med sin utgång till ledningen 82 till högt värde och med sin utgång till ledningen 79 till lågt värde medelst en nollställningssignal på ledningen 88. Utgången på minnet 56 är förbunden med olika andra delar av teckenförekomstbehandlaren, som kräver höjdinformation.

Minnet 56 är med sina utgångar till ledningarna 91-9ß förbundeë P00? WI-.Fshlïï 7805414-5 8 med positiv spänning på en klämma 96 via motståndet 98-101.

Utsignalen från permanentminnet 56 till ledningen 9ü anger, att höjden av tecknet är för litenför den höjdunder- sökning, som valts av minnet 38. Utsignalen från minnet 56 till ledningen 93 anger, att den genomförda höjdundersökningen resulterar i att tecknet ligger inom riktiga höjdvärden. Utsig- nalen från minnet 56 till ledningen 92 anger, att tecknet är allt för högt för den av minnet 38 valda höjdundersökningen.

Dessutom anger utsignalen från minnet 56 till ledningen 91, att, även om tecknet har rätt höjd, det ärett av ett antal specialtecken, för vilka banan mellan teckensegment, som föl- jes av en annan del av teckenförekomstbehandlaren 16, bör igno- ' reras. Ledningen 91 är förbunden med en ELLER-grind l0H vars andra ingång är förbunden med en OCH-grind 106, som med in- gångar från ledningar 109 och lll är förbunden med den del av teckenförekomstbehandlaren, som avgör, om en bana föreligger* mellan teckensegment, som anger, att slutet på ett tecken före- ligger. Tecknen, som avsökes, består av en rad tecken. En spår- ningsenhet eller sökare, som användes i föreliggande fall, be- skrives detaljerat i ovannämnda svenska patentansökning. Enligt Tabell II nedan undersökas tre spalter av informationer medelst sökaren med avseende på en bana mellan teckensegment, vilken an- ger början eller slutet av ett speciellt tecken på teckenraden.

Sökaren utför enbart vertikala eller horisontella förflyttningar och förflyttar sig diagonalt. Spalterna representerar i före- liggande fall de tre mittspalterna i gruppen, även om andra spalter i gruppen skulle kunna användas för samma ändamål.

Tabell II A B 001 001 010 Oll 100 001 ' 000 I 100 000 000 000 000 i PooR QUAI-PTY 7805414-5 Sökaren eller spårningsanordningen förflyttar sig en- bart längs en rad eller en spalt och ej från någon speciell rad och spalt till en annan rad och en annan spalt. Den under- sökta banan sträcker sig rät vinkel mot riktningen för tecknats rörelse i förhållande till gruppen. Gruppen förflyttar sig längs en rad tecken. Sekvensen A i Tabell II representerar en för sö- karen blockerad bana, eftersom det ej är möjligt att utföra för- flyttning nedåt längs en spalt, förrän ett teckensegment pâ- träffas, som representeras av logiska lzor och sedan utföra för- flyttning tvärs över en rad till någon annan spalt, som ej hel- ler innehåller något teckensegment, och sedan fortsätta nedåt längs denna spalt. Sekvensen B i tabellen representerar en öp- pen bana, dvs en bana mellan teckensegment, som skulle ange slutet eller början av ett tecken. Vid sekvensen B är det möj- ligt att utföra förflyttning nedåt längs den längst åt vänster befintliga spalten, tills den fjärde raden uppifrån påträffas, och därefter till mittspalten vid den tredje raden uppifrån och därifrån nedåt.

Resultaten av spârningen eller sökningen mottages av grinden 106 via ledningarna 109 och 111. Om signalerna på led- ningarna l09 och lll har högt värde, anger detta, att en bana mellan teckensegmenten föreligger, varvid grinden 106 har högt spänningsvärde, så att grinden IOH avger en utsignal med högt värde till ledningen llü. ' Fig 3, U och 5 visar specialtecken enligt stilarten El3B. Tecknet 117 (transport), tecknet 119 (kontant) och teck- net 121 (pä oss) har samtliga vertikala mellanrum mellan delar_ av varje tecken. Sökaren skulle därför utmata till antingen led- ningen l0Q eller lll eller till båda signaler med låga värden, som anger, att ett tecken slutat och att ett gap föreligger mel- lan teckensegmenten. Minnet 56 för höjdundersökning avger för dessa specialtecken en signal med högt värde till ledningen 91, som förorsakar, att grinden l0H har högt spänningsvärde och där- med ange, att tecknet ej slutat. Utsignalen med lågt värde från grinden 106 blockeras.

Det i fig 3 visade tecknet 117 omfattar ett rektangulärt fält 124 på tecknets vänstra sida och två kvadrater 126 och 127, som befinner sig till höger om fältet l2ü och ovanpå varandra.

Det i fig H visade tecknet 119 omfattar tre horisontellt anordna- de och inbördes åtskilda rektanglar 129, 131 och 132, varav rak- Poon QUALITY 31-", . 7805414-5 10 tanglarna 129 och 131 längst till vänster har samma höjd och bredd, medan rektangeln 132 längst till höger har samma höjd men mindre bredd än rektanglarna 129 och 131. Det i fíg 5 vi- sade tecknet 121 omfattar tvâ smala rektanglar 135 och 136, som horisontellt är åtskilda inbördes och har samma höjd och bredd. En avsevärt tjockare men kortare rektangel 138 befin- ner sig delvis ovanför och till höger om de parallella rek- .tanglarna 135 och 136. När fotocellgruppen 10 avsöker teck- net 117, pâträffar den först fältet 124 eller kvadraterna 126 och 12ü i beroende av avsökningsriktningen. När gapet eller mellanrummet lül mellan fältet 124 och de båda kvadraterna 126 och 127 befinner sig mittför de tre mittspalterna i gruppen, som övervakas eller undersökas av sökaren med hänsyn till ett gap mellan teckensegment, övergår signalen till ledningarna 109 och lll till lågt värde. Men utsignalen från beslutsmin- net 30 anger ett bestämt beslut eller tillstånd och över- föringsminnet 38 identifierar detta beslut eller tillstånd på sådant sätt, att minnet 56 för höjdundersökning bringas att avge en 1 till ledningen 91, om det från minnet 38 avgiv- na höjdundersökningskravet blivit uppfyllt. Minnet 38 har krävt, att en bestämd undersökning skall genomföras av minnet 56. Denna undersökning avgör, om räknetillståndet i räknaren 66 och vippsteget 68 ligger mellan vissa minimum- och maximum- höjdkrav. Samma princip tillämpas på tecknen 119 och 121, var- vid ledningen 91 antar högt värde för vart och ett för att för- hindra ett beslut, som är baserat enbart på en del av tecknet, t ex rektangeln 129 i tecknet 119, så att denna ej identifie- ras såsom ett tecken.

Enligt fíg 6 är siffran 7 enligt stilarten OCRA be- tecknad med läl och omfattar ett svagt streckområde eller gap IH7, som uppdelar tecknet i två delar 150 och 151. Söka- ren har möjlighet att identifiera gapet lä? såsom ett gap mellan teckensegment, så att delen 150 av tecknet identifie- ras såsom ett tecken och delen 151 såsom ett annat tecken.

För att lösa detta problem kan överföringsminnet 38 vara di- mensionerat att kräva, att en höjdundersökning genomföres med hänsyn till delen 150, varvid detta minne, om delen 150 fyller höjdkraven, avger en 1 till ledningen 91. Härigenom blockeras den felaktiga banindikeringen på ledningarna 109 och: lll, som förorsakas av gapet 147. n \ soon QUALITY ll 7805414-5 En något modifierad version av den här föreslagna teckenförekomstdetektorn visas i fig 7 och 8. Gruppen 10, för- behandlaren 12 och särdragsgeneratorn lä är inkopplade och ar- betar på ovan beskrivet sätt. Utgången på de tre míttspalterna i gruppen 10 är via förbehandlaren 12 förbundna med en bansöka- re 160 i en teckenförekomstbehandlare 162. Utgången på särdrags- generatorn lü är förbunden med ett slutminnets eller nätets 30 i en teckenidentifieringsbehandlare 20 på ovan beskrivet sätt.

Utgången på minnet 30 är via en flerledningskanal 165 förbunden med en logisk enhet 167 för teckendetektering. Utgången på enhe- ten l67 är via en flerledningskanal 170 förbunden med en höjd- mätenhet 172 och en beslutspâverkad förekomstenhet 174. Höjd- räknaren 177, som mottager begynnelseavsökningssignalerna från gruppen 10 via ej visade kretsar framstegar räknaren, varje gång en rad avsökes. Räknaren 177 återställes på order, som diskute- rats ovan i samband med höjdundersökningsräknaren 66. Utgångèn på räknaren 177 är förbunden med enheten 172, vars utgång í sin tur via en flerledningskanal 179 är förbunden med enheten l7ü.

Utgången på enheten l7H är via en ledning 182 förbunden med en ELLER-grind lßü, medan utgângarna på bansökaren 160 via en ELLER-grind 186 och en ledning 188 är förbundna med en ingång på grinden l8fl. Utgången på grinden l8U är via ledningen 190 förbunden med teckenbeslutbehandlaren 22, som beskrivits ovan med ledning av fig 1 och 2.

När varje serie digitala signaler, som representerar teckenuppgifter ellerdliknande, mottages från förbehandlaren 12- av särdragsgeneratorn lä, alstrar denna generator en särdrags- kod, som tillföres minnet 30. Minnet 30 avgör och avger en teckenkod i beroende av särdragskodenna från generatorn lfl.

Teckenkoden mottages av beslutbehandlaren 22, som visas i fig 1, och av den i fig 7 visade logiska enheten 167 för teckendetekte- ring. Denna logiska enhet avkodar teckenkoden från minnet 30 och överför denna avkodare information till mätenheten 172 och före- komstenheten l7N via kanalen 170. Den av räknaren 177 räknade teckenhöjden undersökas i mätenheten 172 för att avgöra, om den uppfyller vissa minimum- och maximumkrav, dvs den av räknaren 177 angivna höjden ligger inom ett förutbesämt omrâde för en speciell teckenkod, som tillförts enheten 176 från minnet 30.

Utsignalen från enheten 167 bestämmer de krav eller undersök- J 120911; QTIÃLITY 7805414-5 12 ningar, som skall utföras.

-Bansökaren 160 undersöker de tre mittspalterna i utsigna- len för varje avsökning från förbehandlaren 12 med avseende på en bana mellan teckensegment, såsom angivits ovan. När utsignalerna från bansökaren 162 antar lågt värde, vilket anger, att en vit ba- na föreligger över de tre mittspalterna i gruppen, antar utsigna- len från grinden 186 lågt värde. Denna utsignal från grinden 186 överföres via ledningen 188 till grinden 19ü, så att utsignalen från grinden 184 antar lågt värde, om ledningen 182 antar lågt vär- de. Men om något av specialtecknen i fig 3,ü och 5 är angivna inom detektorenheten 176, antar ledningen 182 högt värde. Om utsigna- len från grinden l8ü bibehåller högt värde, blockeras signalen medlågt värde från bansökaren 160. Bansökaren kan framställas i enlighet med förslaget i ovannämnda svenska patentansökning.

Beslutsminnet 30 är inkopplat via kanalen 165 och olika ínverterare 200 är enligt fig 8 förbundna med OCH-grindar l9M- 197. Grindarna 194-197 representerar ej samtliga kodningssteg, 2 som erfordras i detektorenheten 167, utan visas endast såsom exempel. Grinden 19% är med sina ingångar förbunden med minnet 30 via de olika inverterarna 200 på sådant sätt, att grinden 199 får högt spänningsvärde, när den teckenkod utmatas, som re- presenterar det i fig 3 visade tecknet 117. På samma sätt antar grinden 195 högt värde, om tecknet 119 anges av minnet 30. Grin- den 196 antar högt värde, om tecknet 121 anges av minnet 30. Ut- gångarna på grindarna 194-195 är förbundna med OCH-grindar 202 - 20H. De andra ingångarna pâ grindarna 202-204 är via ledningar 207-209, som ingår i kanalen 179 i fig 7, med mätenheten 172.

Signalerna från mätenheten till ledningarna 207-209 antar högt värde, när ett speciellt tecken uppfyller det med detsamma sam- ordnade höjdkravet. Utsignalen från grinden 195 är sålunda hög, vilket anger, att ett tecken 119 avsökes av gruppen 10, och an- tar grínden 203 högt värde, om tecknet uppfyller höjdkraven.

Grindarna 202-204 är via en ELLER-grind 212 förbunden med grinden 184. Grindens 184 uppgift ärbeskriven ovan. - I syfte att kompensera eller korrigera med hänsyn till tecken, som är kända att ofta ha svaga streck på känt ställe, kan ytterligare OCH-grindar såsom grinden 197 ingå. Utgången på grinden 197 är förbunden med en OCH-grind Zlü, som i sin tur är förbunen med en ingång på grinden 212. Grinden 197 skulle t ex kunna vara förbunden med kanalen 165 på sådant sätt, att när en 2'l-,-¿';-,'~_ _-,-f__, -. _ v* - f~f=fï~...-'-._,f- .."-- 1*'-' Pocn QUALITY 13 7805414-5 teckenkod, som representerar den i fig 6 visade siffran 7, över- föres från minnet 30, kompenseras signalen med lågt värde på led- ningen 188 av signalen med högt värde på ledningen 182, som avges från grinden Zlü, om ledningen 217 från mätenheten 212 har högt spänningsvärde. Så är fallet, om tecknet uppfyller höjdkraven.

Sålunda blockeras det felaktiga gapet eller den felaktiga banan mellan teckensegment, som anges genom bansökaren l60, och iden- tifieras tecknet såsom riktigt, om det uppfyller höjdkraven. Ut- gången på grinden l8ü till ledningen 190 skulle vara ansluten till återstoden av anläggningen pâ samma sätt som utgången på grinden lüß till ledningen 114 i fig 2.

Saxnmanfattningsvis föreslås en identifieringsanordning, vid vilken ett kontinuerligt flöde av videoinformationer alstras av en fotocellgrupp. Den till digital form omvandlade utsignalen från den tvådimensionella fotocellgruppen inmatas med avsök- ningshastigheten till ett teckenidentifieringssystem. En sär- dragskodgenerator mottager informationerna med avsökníngshastig- heten. Särdragskoder alstras och tillföres ett beslutsnät med radavsökningshastigheten. Detta beslutsnät avger en särdragskod, som är baserad på de i varje datarad observerade teckensegmenten.

Ett beslutsnät mottager särdragskoderna med radavsökningshastig- heten och fattar ett teckenbeslut, dvs alstrar en teckenkod, ba- serad på särdragskoderna. Med beslutsnätet samverkar logiska kretsar, som skiljer mellantecken på en rad, som avsökes, eller symboler, fragment och mellanrum eller gap mellan teckensegment för att förbättra identifieringstillförlitligheten. När en be- stämd teckenbild förflyttas i förhållande till fotocellgruppen, avsökes den upprepat och fattas ett slutgiltigt teckenbeslut, sedan bilden passerat från synfältet, på grundval av en tecken- identifieringskod, som alstrats flest antal gånger. Information om avsökningsriktning överföres samtidigt med det slutliga teckenbeslutet.

POOR QUALITY

Claims (6)

7805414-5 H Patentkrav

1..Teckenläsenhet för identifiering av tecken på ett uppteck- ningsmedium, varav bestämda tecken (117,119,121,141) har gap i huvudsak i rät vinkel mot riktningen för relativrörelse mellan dessa tecken och en tvådimensionell fotocellgrupp (10), vilken avsökes radvis i bestämd ordningsföljd för bildande av ett antal digitala, mot teckensegment svarande signaler, vilka segment representerar tecknen på uppteckningsmediet, varvid en särdragskodgenerator (14) mottager de digitala signalerna och med radavsökningshastighet alstrar en särdragskod, som represen- terar förutbestämda samband mellan teckensegment i varje rad, medan en identifieringsanordning (20) med radavsökningshastighe- ten mottager särdragskoden och alstrar en mönsteriäentifierings- signal för varje avsökning av gruppen, varvid en teckenförekomst~ behandlare (162) är förbunden med identifieringsanordningen (20) och mottager de digitala signalerna och under varje avsök- ning av gruppen lokalisera: ett eventuellt gap, som sträcker sig mellan teckensegmenten, varvid behandlaren (162) avger en bansignal till identifieringsanordningen, när gapet detekteras, och gapen sträcker sig i huvudsak i rät vinkel mot riktningen för relativrörelsen mellan tecknen och gruppen, k ä n n e t e c k- n a d av att behandlaren omfattar en anordning (104), som rea- gerar för bestämda mönsteridentifieringssignaler och blockerar bansignalen, när en mönsteridentifieringssignal anger ett av nämnda bestämda tecken, vilka bestämda tecken omfattar särskil- da tecken (117,119,12T) med gap och tecken (141) med svaga streck, som på bestämda ställen uppträder såsom gap i tecknen.

2. Enhet enligt krav T, k ä n n e t e c k n a d av att fotocell- gruppen är.anordnad i rader och spalter och att behandlaren (162) mottager digitala signaler, motsvarande betämda spalter i gruppen, när varje rad avsökes.

3. Enhet enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att de be- stämda spalterna befinner sig nära gruppens mitt.

4. Enhet enligt krav 2 eller 3,.k ä n n e t e c k n a d av att 15 7805414-5 behandlaren (162) avger bansignalen efter detektering av en bana av gap mellan teckensegment över de bestämda spalterna, varvid denna bana följes över dessa bestämda spalter genom för- skjutningar tvärsöver raderna och genom förskjutningar längs spalter i en riktning utan att förskjutningar samtidigt berör både rader och spalter.

5. Enhet enligt krav 2 eller 3, k ä n n e t e c k n a d av att behandlaren (162) avger bansignalen efter detektering av en bana av gap mellan teckensegment över de bestämda spalterna, varvid denna bana hänför sig enbart till förskjutningar tvärs- över rader och längs spalter utan förskjutningar, som omfattar både en förskjutning mellan en av raderna och en förskjutning mellan en av spalterna.

6. Enhet enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a d av att behandlaren (162) omfattar en höjdundersökningsanord- ning (56,66), som är förbunden med identifieringsanordningen och avgör, om teckensegment sträcker sig över ett förutbestämt antal spalter, som avgöres med ledning av varje mönsteridentifie- ringssignal, och att undersökningsanordningen avger en särskild signal för blockering av bansignalen vid bestämda mönsteridenti- fieringssignaler. Poor: QUALITY u..,..........- ,