SE442523B - Forfarande for att forhindra utslepp av svavelinnehallande gaser vid framstellning av kemisk cellulosamassa - Google Patents

Description

8105892-9 10 15 20 25 30 35 2 man förlorar svavel dels i gasform till atmosfären och dels i vätskeform till recipienten (vattendrag). För att täcka dessa svavelförluster tillsättes vanligen natriumsulfat och därav har sulfatmetoden fått sitt namn. Vidare är det icke så enkelt, att sulfatmassa- processen tillföres svavel enbart i form av natrium- sulfat utan åtminstone ytterligare tre införselställen förefinnes. Den inkommande veden innehåller en viss mängd svavel. Detsamma är fallet med det bränsle, exempelvis olja, som användes i mesaugnen. Vidare tillföres svavelsyra till talloljekokeriet. Vid fram- ställning av sulfatmassa måste man således balansera det svavel som tillföres processen med de svavelförluster som uppstår. Under lång tid har man försökt att minska svavelförlusterna. Man har då i första hand ägnat sig 'åt förbättringar på vätskesidan, exempelvis slutet sileri, förbättrad tvättning av massan osv.

Om man dessutom bleker cellulosamassan medelst bl.a. klordioxid och tillverkar denna blekkemikalie på plats i fabriken så kompliceras svavelbalansen ytter- ligare. Det finns ett flertal alternativa sätt att framställa klordioxid på. En vanlig metod är den s.k.

Mathíesonprocessen. Konkurrerande metoder är av före- taget Hooker Chemicals & Plastics Corporation mark- nadsförda SVP-processen och av företaget Erco Indu- stries Limited marknadsförda RS-processen. De tvâ sistnämnda processerna ligger relativt nära varandra.

Erco marknadsför även en metod benämnd R7-processen, som är en modifiering av RS-processen.

Vid Mathiesonprocessen föres till klordioxid- generatorn förutom natriumklorid och natríumklorat även svaveldioxid och svavelsyra. Dessa kemikalier inköpes utifrån och satsas såsom färskkemikalier. Vid denna process erhålles som biprodukt en restsyra innehållande både natriumsulfat och svavelsyra. Eftersom natrium- sulfat användes som täckningskemikalie vid 10 15 20 25 30 8103892-9 uppslutning av ved enligt sulfatprocessen, så användes denna restsyra ofta för täckning av förlusterna i kemikaliecykeln i sulfatfabríken. Emellertid innebär den medföljande svavelsyran, att ett överskott av svavel tas in i fabriken med stora utsläpp till re- cipient och atmosfär som följd. Flertalet förslag för tillvaratagande av överskottssvavlet har framlagts, men dessa processer är dyrbara och/eller tekniskt svåra att tillämpa.

För att balansera kemikalieåtgången vid fram- ställning av klordioxid enligt SVP-processen och R3- processen tillsättes förutom natriumklorid och natrium- klorat även saltsyra och svavelsyra. Som biprodukt vid dessa metoder erhålles natriumsulfat, som tillföres kokkemikaliecykeln. Vid användande av dessa metoder uppstår inget svavelöverskott, utan problemet är snarare det motsatta, eftersom tillförseln av natrium- sulfat från klordioxidanläggning icke alltid är till- räcklig för täckande av svavelförlusterna till atmosfär och recipient. Detta leder till ett ökat inköp av färsk natriumsulfat utifrån, vilket innebär ökade kostnader för framställning av blekt sulfatmassa.

Redogörelse för uppfinningen Tekniska problemet Vid användning av hittills känd teknik för framställning av exempelvis sulfatmassa och med klor- dioxid blekt sulfatmassa har balans mellan tillfört och bortfört svavel icke kunnat uppnås.

Att därav följande utsläpp av svavel och speci- ellt i form av svavelinnehållande gaser är ett stort miljömässigt problem och att sådana utsläpp bör mini- meras inses av envar. 8103892-9 10 15 20 25 30 35 Lösningen Föreliggande uppfinning beskriver en lösning av dessa problem och avser ett förfarande vid framställ- ning av kemisk cellulosamassa, varvid lignocellulosa- material uppslutes medelst natrium och svavel inne- hållande kokvätska under tillvaratagande av avlut för -indunstning och förbränning, kännetecknat därav, att svaveldioxidhaltig gas emitterad under massaframställ- ningsprocessen uppsamlas och fördelas i åtminstone två strömmar och att åtminstone en gasström bringas i kontakt med klorgas, varpå den svaveldioxid och klor innehållande gasblandningen och den återstående svavel- dioxidhaltiga gasen bringas i kontakt/tvättas med en svavelsyra och saltsyra innehållande vätska så, att en i huvudsak svaveldioxídfri restgas erhålles.

I såväl sulfatmassafabriker som andra kemiska massafabriker utsläppes gaser till atmosfären på ett flertal ställen. l dessa gasströmmar ingår vanligen större eller mindre mängder svavelinnehållande för- eningar. En dominerande sådan förening är svaveldioxid. Även om denna förening är dominerande så innehåller dessa gaser också andra svavelinnehållande föreningar, såsom exempelvis svavelväte och organiska svavelföreningar.

Svaveldioxidhaltig gas är således i denna skrift en sammanfattande beteckning för gas, som förutom svavel- dioxid kan innehålla en eller flera av ovannämnda svavelföreningar.

Svaveldioxidhaltig gas utslåppes från mesaugnen och även sodapannan, där indunstad kokavlut förbrännes.

På senare tid har man börjat uppsamla gaser från koke- riet och indunstningen, vilka gaser innehåller illa- luktande organiska och oorganiska svavelföreningar.

Efter uppsamlandet förbrännes dessa gaser i en särskild ugn. Rökgasen, som går ut från denna, är ett ytterligare exempel på en svaveldioxidhaltig gas. 10 15 20 25 30 35 8103892-9 5 Ovannämnda gaser har en svavelhalt som omräknat till volymprocent svaveldíoxid uppgår till 0.005-15%.

I enlighet med uppfinningen uppsamlas gas från ovan nämnda källor (och även andra källor om sådana finnes) och fördelas i åtminstone två gasströmmar.

Dessa åtgärder kommer naturligtvis inte ifråga om i den enskilda fabriken svaveldíoxidhaltig gas redan tidigare föreligger i form av exempelvis två strömmar. Åtminstone en gasström bringas i kontakt med klorgas.

Den klorinnehâllande gasströmmen kan uppvisa från klor i koncentrerad form ner till mycket lågt klorinnehåll, dvs. inom intervallet 0.5~l00 volymprocent. Dock före- drages en koncentration av 40-100% och lämpligast är en koncentration av 60-100%. Således erhålles en bland- gasström, som innehåller såväl svaveldioxid (och even- tuellt andra svavelföreningar) som klor.

Därefter bringas samtliga gasströmmar i kontakt med en vätska som innehåller saltsyra och svavelsyra, vanligen benämnd blandsyra. Detta förfaringssätt be- nämnes ofta, att gaserna tvättas. Vid denna tvättning befrias gaserna från i princip hela sitt innehåll av svavelinnehållande föreningar och även allt klor. Det som sker kan medelst kemiska formler förklaras på nedanstående sätt: SO + Cl + ZH 0 -+ 2 HCl + HZSO4 2 2 2 Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen sammanföres den svaveldioxid och klor innehållande gasblandningen med den återstående svaveldioxidhaltiga gasen under tvättningsförloppet och efter det att huvudsaklig tvättning av den återstående svaveldioxid- haltiga gasen ägt rum. Om ett absorptionstorn användes vid tvättningen betyder det ovan angivna, att den åter- stående svaveldioxidhaltiga gasen införes exempelvis i botten på absorptionstornet medan blandsyran införes i toppen på tornet och finfördelas, exempelvis medelst dysor. Den svaveldioxidinnehållande gasström, som 8103892-9 10 15 20 25 30 35 blandats med en gasström innehållande klor, införes någonstans längs tornet, exempelvis på halva dess höjd.

Det är även möjligt att inleda den klor och svaveldi- oxidinnehållande gasströmmen i botten på tornet. I botten på absorptionstornet finns en viss mängd bland- syra. Den anordning eller de anordningar genom vilken gasen inströmmar i tornets botten mynnar på en nivå, som är högre än vätskenivån. Denna gasström möter då en finfördelad vätska, som förutom saltsyra och svavelsyra även innehåller löst klor. Det leder till, att så gott som all svaveldioxid har bortförts ur gasströmmen genom absorption,när denna möter den gasström, som innehåller en blandning av svaveldioxid och klor, på tornets halva höjd. I och med, att denna sistnämnda gasström kommer i kontakt med den finfördelade vätskefasen sker en absorption på ovan angivet sätt, som är avslutad när hela gasströmmen når absorptionstornets topp.

Emellertid är det inget som hindrar, att ovan beskrivna tvättning av gaserna i stället för i ett torn sker i exempelvis två torn. Det betyder, att den svaveldioxid och klor innehållande gasblandningen in- ledes i närheten av botten på ett absorptionstorn, i vars topp blandsyra inmatas. Vätskan, som uppsamlas i botten av detta torn, transporteras till och införes i toppen av ett andra torn, i vars botten den återstående svaveldioxidhaltiga gasen inmatas.

Vad gäller tvättförfarandet kan detta utföras endera i motström eller medström, dock föredrages, att ingående gas möter den finfördelade blandsyran i mot- ström.

I ena änden av absorptionstornet utsläppes en restgas, som är i huvudsak svaveldioxidfri. Eventuella andra svavelföreningar avlägsnas också i mycket stor utsträckning. Förutom svavelinnehällande föreningar tvättas även en del föreningar av annat ursprung ur vätskan. I andra änden av absorptionstornet uppsamlas 10 15 20 25 8103892-9 7 en blandsyra, med relativt högt innehåll av saltsyra och svavelsyra. Molförhållandet Cl/S är nära 2. Denna vätska transporteras från absorptionstornet och upp- delas 1 exempelvis två strömmar. Huvudmängden trans- porteras till något avnämarställe, medan resten föres till ett förradskärl. I detta kärl utspädes blandsyran med färskt vatten och/eller något förorenat vatten, exempelvis en svagt syrahaltig vattenlösning. Denna utspädda blandsyra användes såsom tvättvätska. Späd- ningen göres så, att tvättvätskan får en syrakoncen- tration av2.5-15 mol/l, lämpligen 3.5-14 mol/l, före- trädesvis 5-13 mol/l. Tvättvätskans temperatur skall vara 0-10000, lämpligen s-so°c, företrädesvis 1s-3o°c.

Mängden klor som tillföres gasströmmen inne- hållande en blandning av svaveldíoxid och klor är kritisk. Mängden klor skall vara så stor, att den minst är kemiskt ekvivalent med svaveldioxidmängden i bland- gasströmmen. Dessutom skall finnas ett sådant överskott, att när blandgasströmmen möter tvättvätskan skall så mycket klor lösa sig i densamma, att om ett prov på skrubbtvättvätskan uttages i denna punkt skall den uppvisa en halt av 0.002-1.3 mg C12/l, lämpligen 0.01- 0.65 mg Clz/1, företrädesvis 0.02~0.5 mg C12/l.

Halten löst klor i tvättvätskan fastställes enligt någon känd analysmetod. Det har visat sig fördelaktigt att använda redoxpotentíalmätníng medelst Pt/Ag, AgCl- elektroder. Emellertid måste man vara observant på, att i huvudsak all löst klor är förbrukad i blandsyran när denna transporteras från botten på absorptionstornet till förrådskärlet för utspädning. Annars föreligger risk för, att den utspädda blandsyran Ctvättvätskan) vid införandet i absorptíonstornets topp avger fri klor, som medföljer den renade gasen ut i atmosfären. 10 15 20 25 30 8103892-9 Vad gäller användandet av huvudmängden av den i absorptionstørnets botten erhållna blandsyran före- drages, att denna utnyttjas vid framställning av klor- dioxid. Vid framställning av klordioxid enligt de s.k.

SVP- och R3-processerna finns ett behov, som tidigare omtalats, av en blandsyra innehållande saltsyra och svavelsyra. Det mest fördelaktiga från svavelbalanssyn- punkt är om exempelvis i en sulfatmassafabrik massan blekes med klordioxid, som tillverkas på plats i fab- riken. Emellertid är uppfinningen även tillämpbar vid kemiska massafabriker där enbart oblekt massa till- verkas eller där massan blekes med andra kemikalier än klordixoid. I sådana fall får den erhållna blandsyran transporteras till exempelvis en massafabrik med klor- dioxidframställning och/eller en fristående klordi- oxidtillverkningsenhet.

Fördelar Genom att behandla emitterade svavelinnehâllande gaser i enlighet med förfarandet enligt föreliggande patentansökan erhålles en rad fördelar.

Den största fördelen ar det miljömässiga fram- steget. Enligt uppfinningen tillvaratas så gott som allt svavel i avgaserna. Svavlet skulle annars ha adderats till andra svavelutsläpp och bidragit till en försurning av mark och vatten. En annan fördel är, att uppfinningen gör det möjligt att bibehålla önskvärd hög sulfiditet vid uppslutning av lignocellulosamaterial, utan att den samtidigt uppträdande höga svavelemissioner- na med diverse gasströmmar utarmar kemikaliesystemet på svavel. Balans kan därför upprätthållas vid en för massafabriken riktig nivå med avseende på sulfiditeten. 10 15 20 25 30 8103892-9 l det fall att man har klordioxidtillverk- ning på plats kan den för denna tillverkning nöd- vändiga svavelmängden hämtas ur interna källor.

Tidigare har denna svavelmängd måst inköpas. Det tillvaratagna svavlet (i form av svavelsyra) kan användas upprepade gånger, med en mycket låg kemi- kaliekostnad som följd. Fördelarna med förfarandet enligt uppfinningen framgår också av de längre fram i beskrivningen följande utföríngsexemplen.

Fignrbeskrivning I figurerna l och Z visas flödesscheman över föredragna utföringsformer av förfarandet enligt upp- finningen.

Bästa utföringsform Ett flertal försök med förfarandet enligt upp- finningen har gjorts och hur det utförts samt de re- sultat som uppnåtts framgår av nedanstående utförings- exempel.

Exempel 1 Avgas från förbränning av luktande gaser i en sulfatfabrik tillvaratogs och behandlades i enlighet med uppfinningen.

Behandlingen av avgasen framgår av det i figur l visade flödesschemat. Den uppsamlade gasen, som innehöll svavel motsvarande 9,8 g S02/Nms (normalkubik- meter), transporterades genom ledningen 1. Därefter uppdelades gasen i två strömmar och infördes i led- ningen 2 respektive ledningen 3. Ledningen 2 mynnade i en blandningsbehâllare 4. Koncentrerad klorgas fördes genom ledningen 5 till behållaren 4, där den svaveldi- oxidinnehållande gasen blandades med klorgasen. Denna blandgas fördes genom ledningen 6 till absorptions- 8103892-9 10 15 20 25 30 35 10 kolonnen 7. Ledningen 6 var ansluten till kolonnen 7 vid l/3 av kolonnens höjd. Ledningen 3 genom vilken den återstående mängden svaveldíoxidinnehållande gas ström- made mynnade ut en bit ifrån botten av kolonnen 7. I toppen av kolonnen 7 inmatades och finfördelades en vätska innehållande saltsyra och svavelsyra (blandsyra).

Det betyder, att gasströmmen från ledningen 3 respek- tive från ledningen 6 i motström mötte den finfördelade blandsyran och tvättades av densamma. I botten på kolonnen 7 uppsamlades blandsyran, som på sin väg ner genom kolonnen anrikades på såväl saltsyra som svavel- syra. Den koncentrerade blandsyran fördes från kolonnen 7 genom ledningen 8. Blandsyran uppdelades i två strömmar.

Den ena strömmen fördes till förrådskärlet 9 genom led- ningen 10. Den andra strömmen utstöttes ur systemet såsom produkt genom ledningen ll. I förrådskärlet 9 utspäddes den koncentrerade blandsyran medelst vatten, som tillfördes genom ledningen 12. Den utspädda bland- syran transporterades genom ledningen 13 till toppen av kolonnen 7. Från denna utsläpptes renad avgas genom ledningen 14.

Den blandsyra som transporterades genom ledningen 13 hade en temperatur av 2l°C och dess acíditet (dvs. sammanlagt innehåll av HCl och HZSO4) var 13 mol/l.

Flödena av svaveldioxidínnehållande avgaser i ledningarna 2 och 3, flödet av klorgas i ledningen 5 och flödet av blandsyra i ledningen 13 avpassades hela tiden så, att mängden klor i blandsyran vid uttaget av densamma från botten av kolonnen 7 alltid understeg 0.002 mg C12/1.

Detta motsvarades av ett värde på redoxpotentialen hos vätskan, som understeg 550 mV. Flödet av klorgas i ledningen 5 avpassades så, att den fínfördelade bland- syran efter kontakt med gasblandningen, som tillfördes genom ledningen 6, hade ett klorinnehåll motsvarande 0.18 mg C12/l. På vätskan uppmättes ett redoxpotential- värde av 750 mV. l0 15 20 25 50 35 8103892-9 ll Vid mätning på den renade avgasen, som utsläpp- tes från kolonnen 7 genom ledningen 14, visade sig svaveldioxidinnehâllet vara 6 mg/Nms. Eftersom den obehandlade avgasens innehåll av svaveldioxíd var 9.8 g/Nms betyder det, att en sådan överraskande hög renings- effekt som 99,93% uppnåddes.

Exempel 2 Förfarandet enligt uppfinningen tillämpades i en sulfatmassafabrik där med klordioxid och klor blekt cellulosamassa framställdes. Framställningen av klor- dioxid gjordes på plats i fabriken.

Behandlingen av avgaserna och användandet av den utvunna blandsyran i enlighet med uppfinningen visas schematiskt i figur 2.

I behållaren 15 uppsamlades avgaser från tre ställen i sulfatfabriken. Genom ledningen 16 transpor- terades avgaser från en ugn, i vilken uppsamlade illa- luktande gaser förbrännts. Genom ledningen 17 trans- porterades avgaser från sodapannan och genom ledningen 18 transporterades avgaser från mesaugn. Från behålla- ren l5 fördes avgasblandningen genom ledningen 19 och uppdelades i två strömmar och fördes vidare genom ledningarna 20 och Zl. Avgasblandningen innehöll svavel- föreningar, med svaveldioxid som helt dominerande förening. Ledningen 20 mynnade ut i en behållare 22 där den svaveldioxidínnehållande avgasen blandades med ett klorflöde, som tillfördes genom ledningen 23. Den upp- komna gasblandningen fördes genom ledningen 24 till absorptionstornet 25. Till absorptionstornet fördes också den återstående svaveldioxidinnehållande gas- strömmen medelst ledningen Zl. I absorptionstornet 25 möttes dessa gasströmmar i motström av en tvättvätska, innehållande saltsyra och svavelsyra. Tvättvätskan fördes till toppen av absorptionstornet genom ledningen 26, varpå tvättvätskan finfördelades medelst dysor. I 8103892-9 10 15 20 25 30 12 botten av absorptionstornet 25 uppsamlades tvättvätskan eller blandsyran. På sin väg upp genom tornet befriades avgaserna från sitt innehåll av klor och svaveldioxid, vilket betyddde, att tvättvätskans innehåll av saltsyra och svavelsyra ökade alltmer ju närmare kolonnens botten densamma kom. Den på saltsyra och svavelsyra anrikade tvättvätskan (blandsyran) fördes genom led- ningen 27 delvis till förrådskärlet 28. Till detta kärl fördes vatten genom ledningen 29 så, att tvättvätskan fick en aciditet av 12 mol/1 och en temperatur av ZSOC.

De renade avgaserna lämnade absorptionstornet 25 medelst ledningen 30. Huvuddelen av den i absorptíons- tornet uppsamlade blandsyran fördes genom ledningarna 27 och 31 till klordíoxidreaktorn 52.

Till klordioxidreaktorn 32 fördes genom led- ningen 33 natriumklorid och natriumklorat i molför- hållandet U.l till 1. Enligt konventionell teknik såsom R3-processen tillföres klordioxidreaktorn förutom natriumklorid och natriumklorat även saltsyra och svavelsyra. Enligt R7-processen kompletteras R3-pro- cessen på så sätt, att i klordioxidreaktorn bildad klor blandas med svaveldioxid och vatten och återföres till klordioxidreaktorn. Därigenom minskas behovet av till- försel av saltsyra och svavelsyra. Svaveldioxidens ursprung är inköpt svaveldioxid eller så kommer den ifrån förbränning av inköpt svavel på plats. Vid för- farandet enligt uppfinningen ersattes dessa kemikalier med den vid skrubbningen av avgaserna utvunna bland- syran genom tillförsel av densamma till reaktorn 32 genom ledningen 31. I reaktorn 32 alstrades klordioxid och klor i gasform, vilka gaser tillsammans med vatten- ånga och luft under vakuum fördes till absorptions- tornet 34 genom ledningen 35. Genom ledningen 36 fördes vatten till absorptionstornet 34. Klordioxid och en liten andel klor absorberades i det tillförda vattnet och fördes i vätskeform genom ledningen 37 till bleke- riet för blekning av massan. Återstående (Il 10 15 20 30 8103892-9 13 klor och luft fördes genom ledningen 38 till ångejek- tdrn 39, Hela den utvunna klormängden fördes genom ledningen 40 och ledningen 23 till blandbehållaren ZZ.

Emellertid var denna klorgasmängd icke tillräcklig utan klor från en klor~alkalifabrík tillfördes genom led- ningen ll. Den totala klormängden avpassades så, att tvättvätskan efter kontakt med den genom ledningen 24 tíllförda gasblandningen innehöll 0.17 mg Cl,/l.

Klormängden i den på absorptionskolonnens Zåubotten erhållna blandsyran översteg aldrig 0.001 mg C12/l.

Vid framställningen av klordioxid i reaktorn 32 visade sig utbytet vara 95 %. Molförhållandet klor/klor- dioxid i vätskeflödet genom ledningen 37 visade sig vara 0.07 till l. Fabriken hade en årlig produktion av 300 000 ton blekt tallsulfatmassa. Vid blekningen åtgick ZZ kg klordioxid per ton massa. Som biprodukt vid klordioxidframställningen i reaktorn 32 erhölls natriumsulfat i en mängd, omräknat till svaveldioxid, av l2ul kg per ton massa. Denna mängd natriumsulfat fördes till sulfatfabrikens återvínningssystem genom ledningen 42. Sulfiditeten i fabriken var 43 % och det visade sig, att sulfiditeten kunde bevaras uthålligt vid denna nivå genom uppsamlande av de svavelinnehåll- ande avgaserna i ledningarna 16, 17 och 18 och om- vandling av svavlet i absorptionstornet 25 till svavel- syra, som i form av blandsyra genom ledningen 51 fördes till klordioxidreaktorn 32, varpå svavlet såsom natriumsulfat tillfördes fabrikens kemikalieåtervinningssystem. Till detta kommer, att avgaserna som lämnade systemet genom ledningen 30 var i det närmaste fullständigt befriade från svavelinnehållande föreningar.

Vid förfarandet enligt uppfinningen avlägsnades svavel motsvarande 11.7 kg S02/ton massa från de svavel- innehållande avgaserna i ledningarna 16, 17 och 18 och svavlet återfördes på beskrivet sätt till fabrikens kemi- kaliesystem. Vid det i jämförande syfte beskrivna kon- ventionella förfarandet (R7-processen) släpptes hela denna svavelmängd ut i atmosfären. 81Û5892~9 14 Svavelbalansen för massaframställníngsprocessen vid användning av förfarandet enligt uppfinningen re- spektive vid användning av konventionell teknik framgår av nedanstående tabell l.

Tabcll_l Tillfört svavel Enligt uppfinningen Enligt konv. teknik kg S0,/ton massa kg S0,/ton mossa Färskt svavel till klordioxldanläggningen 0.4 12.1 Svavel till talloljckokníngen 3.5 3.5 Svavel med tillïört bränsle och ved _ l.Q__ ___l¿Q"W Totalt 4.9 10.6 Bortfört svavci Utsläpp till atmosfären 0 11.7 Utsläpp till recipient 4.9 4.Q__ Tbtalt 4.9 10.6 5 Vid utnyttjande av förfarandet enligt uppfin- ningen har det således blivit möjligt att förhindra svavelinnehâllande gasformiga utsläpp. Detta svavel tas istället om hand för ett nyttigt ändamål, nämligen för användning såsom en efterfrågad kemihalie vid klordi- IU oxidfrumställning.

Claims (7)

_ 8103892-9 15 PATENTKßAy

1. l. Förfarande vid framställning av kemisk cellu- losamassa, varvid lígnocellulosamaterial uppslutes medelst natrium och svavel innehållande kokvätska under tillvaratagande av avlut för índunstníng och förbränning, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att svaveldioxidhaltig gas emitterad under massaframställ- ningsprocessen uppsamlas och fördelas i åtminstone två strömmar och att åtminstone en gasström bringas i innehållande gasblandningen och den återstående svavel- dioxidhaltiga gasen bringas i kontakt/tvättas med en svavelsyra och saltsyra innehållande vätska så, att en i huvudsak svaveldíoxidfri restgas erhålles.

2. Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a v, att den svaveldíoxid och klor innehållande gasblandningen sammanföres med den återstående svaveldíoxidhaltiga gasen under tvättnings- förloppet och efter det att huvudsaklig tvättning av sistnämnda gas ägt rum. Förfarande enligt patentkravet 1-2, k ä n n e- d ä r a v, att den svavelsyra och salt-

3. t e c k n a t syra innehållande tvättvätskan utgör med vatten utspädd del av den vätska, som erhålles vid rening av den svavel- dioxidhaltiga gasen.

4. Förfarande enligt patentkraven 1-3, k ä n n e- t e c k n a t syra innehållande tvättvätskan bibringas en syrakon- centration av 2.5-15 mol/1, lämpligen 3.5-14 mol/1, företrädesvis 5-13 mol/1. d ä r a v, att den svavelsyra och salt-

5. Förfarande enligt patentkraven l-4, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a v, att den svavelsyra och salt- syra innehållande tvättvätskan vid kontakten med den 8103892-9 16 klor innehållande gasströmmen tíllföres en sådan klor- mängd, att tvättvätskan uppvisar löst klor i en halt av 0.002-1.3 mg/1, lämpiigen 0.0!-0.65 mg/l, företrädes- vis o.oz-o.s mg/1.

6. Förfarande enligt patentkraven 1-5, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a V, att gasblandningen bringas i kontakt med tvättvätskan i motström.

7. Förfarande enligt patentkraven 1-6, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a v, att överskottet av den er- hållna svavelsyra och saltsyra innehållande vätskan ut- nyttjas vid framställníng av klordioxid.