SE437883B - Elektrisk tendare for en projektil - Google Patents

Description

7808932-3 - 2 är konstant; och för minskning av strömförbrukningen, är till lagringskondensatorn 3 ansluten en stabilisator 4, vilken reg- lerar matningsspänning till en lägre nivå och vilken visas mer detaljerat i fig. 2 och beskrives mer noggrant i samband med denna figur.

Till stabilisatorn 4 är dels anslutet ett in- kopplingsorgan 8 och dels ett ändsteg 5 för antändning av en tändkapsel 7. Ett spärrorgan 6 sörjer för att tändkapseln 7 icke kan antändas i förtid.

Spärren 6 visas mer detaljerat i fig. 3 och beskrives mer ingående i samband med denna figur. Ändsteget 5 innehåller en tyristor eller en transistor som effektomkopplare.

Till inkopplingsorganet 8 är tre återställningsomkopplare 10, 11 och 12 anslutna, med vilka ett räkneverk 19 och ett organ 18 för förrörssäkerheten kan återställas till sina utgàngslägen.

Räkneverket 19 är anslutet till en dekoder 9, med vilken nämnda tändkapsel 7 är utlösbar.

De redan nämnda organen, vilka är inramade med en streckad linje 22, visas mer detaljerat i fig. 3 och beskrives mer ingående i samband med denna figur.

Till inkopplingsorganet 8 är vidare anslutna två oscillatorer 16 och 17, vars svängningar kan räknas medelst två räkneverk 19 och 20, för att t.ex. garantera förrörssäker- heten och självsönderdelningen. Organ 21 för ett fördröjnings- program är anslutna dels till oscillatorn 17 och dels till spärren 6. Räkneverket 19 kan inställas på önskad förrörssäker- het och önskad självsönderdelningstid och räkneverket 20 kan på motsvarande sätt inställas på önskad anslagsfördröjningstid.

Dekodern 9 uppvisar programmeringsingångar för inställning av självsönderdelningstiden. _ De båda oscillatorerna 16 och 17, räkneverket 20 och organen 21 för fördröjningsprogrammet, vilka är inramade med en streckad linje 23, visas mer ingående i fig. 4 och be- skrives utförligare i samband med denna figur.

Slutligen uppvisar tändaren ännu en anslags- omkopplare 13, som via två spärrar 14 och 15 är ansluten till organen 21 för fördröjningsprogrammet. Spärren 14 styres av återställningsomkopplarna 10 och ll och spärren 15 styres av organet 18 för förrörssäkerheten. ÉÉDÛR QU . '7808932-3 Organen 2l för fördröjningsprogrammet möjliggör också vid anslagständning medelst anslagsomkopplaren 13 en tid- mässig fördröjning av tändningen, så att t.ex. projektilen kan tränga in i målet. 2. Stabilisatorn (fig. 2) Stabilisatorn uppvisar enligt fig. 2 åtta MOS- FET-transistorer Tl-T8 (MOS-FET = Metal-Oxide-Semiconductor- Field-Effect-Transistor). Uppbyggnaden och verkningssättet för detta slag av transistorer förutsätter vi vara känt och kommer därför icke närmare att gå in därpå. Var och en av transistorerna Tl-T8 uppvisar tre anslutningar, vilka är betecknade med Source S, Drain D och Gate G. Transistorerna T1, T2, T4 och T6 uppvisar P-kanaler och transistorerna T3, TS, T7 och TB uppvisar N-kanaler.

Till klämmorna 24 och 25 är en spänningskälla, närmare bestämt den i fig. 1 visade lagringskondensatorn 3, an- sluten och till klämmorna 26 och 27 är förbrukaren ansluten, d.v.s. de organ, som i fig. 1 är inramade med de streckade linjerna 22 och 23. Lagringskondensatorn levererar spänningen U1. För- brukaren erfordrar en spänning U2. Klämmorna 24, 25 är dels via två transistorer T2 och T8 och dels parallellt därmed via sex transistorer Tl, T3, T4, T5, T6 och.T7 förbundna med varandra.

Klämmorna 26 och 27 är via de fyra transistorerna T4, T5, T6 och T7 förbundna med varandra.

Vid transistorn T1 är Gate och Drain förbundna med varandra, vilket ger en i det närmaste konstant spänning U4 mellan klämman 24 och en klämma 28. Vid denna klämma 28 är gallret G till transistorn T2 anslutet. Transistorn Ti styr således transistorn T2 och ger en konstant ström i förbind- ningen mellan transistorn T2 och transistorn T8. vid transistorerna T4, T5 och T6 är "Gate" och "Drain" förbundna med varandra, vilket ger ett konstant spän- ningsfall mellan klämman 26 och en klämma 26'. Spänningen U5 är således beroende av spänningen U2. Med spänningsdifferensen Ü5 styres transistorn T8, Verkningssättet för den beskrivna stabilisatorn är såsom följer: Strömbehovet hos förbrukaren förändras och ger sVän9nin9ar i SPännin9en Ü2, och därmed också spänningsdiffe- rensen U5. Vid större strömbehov i förbrukaren sjunker spän- “nw *WWÉPO R QUALITY ai vaosssz-3 ningen U2 och det innebär att också spänningsdifferensen U5 sjunker. Denna minskning av spänningen US har till följd att motståndet i transistorn TB växer, och därmed växer också spän- ningen vid klämman 29 och gallret G hos transistorn T3 och det flyter mer ström genom transistorn T3. Detta har till följd att spänningen U2 åter stiger. _ Vid litet strömbehov i förbrukaren stiger spän- ningen U2, och därmed stiger också spänningen U5. Denna ökning av spänningsdifferensen US har till följd att transistorns T8 motstånd blir mindre och därmed minskar spänningen i klämman 29 och transistorns T3 galler G och det flyter mindre ström genom transistorn T3. Detta har till följd att spänningen U2 åter sjunker.

Spänningsfallet U4 är förutom av transistorns T1 egenskaper också beroende av lastströmmen iL hos förbrukaren.

Vid stor strömstyrka iL blir spänningsdifferensen U4 större, därmed blir motståndet i transistorn T2 mindre. Det flyter mer Ström genom transistorn T2 och mer ström genom transistorn T1.

Vid litet strömflöde iL blir spänningsdifferensen U4 mindre, således blir motståndet i transistorn T2 större. Genom tran- sistorn T2 flyter praktiskt taget lika mycket ström som genom transistorn Tl.

Transistorerna Ti, T2, T4, TS, T6 och T7 arbetar inom mättningsomràdet. Transistorn T3 arbetar som impedansom- vandlare. Referensspänningen är transistorns TB tröskelspänning.

Transistorn T1 ger alltefter sina egenskaper och storleken av förbrukningsströmmen il + iL spänningsdifferensen U4. Analogt ' därmed ger transistorn T7 alltefter sina egenskaper och den genom transistorerna T4, TS, T6 och T7 gående strömmen il spän- ningsdifferensen U5.

-Spänningsdifferensen U4 möjliggör styrning av transistorn T2, som tjänar som strömkälla. Spänningsdifferensen U möjliggör styrning av transistorn T8. Transistorerna T4, T5, 5 och T7 tjänstgör som spänningsdelare.

Ta 3. Inkopplings- och àterställningsorganen (Fig. 3) Inkopplingsorganet 8 (fig. l) uppvisar enligt fig. 3 tre inverterare Jl, J2, J3 och två transistorer Tlo och Til och en konstantströmkälla 30. Matningsspänningen för dessa Poor Qvsmfl 5 7soa9z2~s tre inverterare J1, J2 och J3 avges från stabilisatorn 4 (fig. l), därför är inverterarna Jl, JZ och J3 anslutna till stabili- satorns 4 utgångsklâmmor 26 och 27 enligt fig. 2. De tre inver- terarnas J1, J2 och J3 ingångar är förbundna med konstantström- källan 30, vilka är anslutna till ingàngsklämman 24 på stabili- satorn 4 (fig. 1) och till klämman 27 över transistorn Tio (fig. 3). De tre inverterarnas Jl, J2 och J3 utgångar är anslutna till stabilisatorns 4 utgångsklämma 26 via ett motstånd R3 och via transistorn Til. 3 Till inkopplingsorganets 8 (fig. 1) utgång, d.v.s. utgången av inverterarna Jl, J2 och J3, är den första återställningsomkopplaren 10 (fig. 1), bestående av en fjärde inverterare J4, ansluten, vars matningsspänning även levereras av stabilisatorn 4, d.v.s. klämmorna 26 och 27.

Förutom inkopplingsorganet 8 och återställnings- omkopplaren 10 finns ännu en andra återställningsomkopplare 11, bestående av två kopplingsorgan 31 och 32 och en grind (Gatter) 33. Det första kopplingsorganet 31 uppvisar två ingångar Q och E, av vilka ingången Q är ansluten till klämman 26 och den andra ingången E är ansluten till inkopplingsorganets 8 utgång, d.v.s. till inverterarnas J1, J2, J3 utgångar. Vidare uppvisar det första kopplingsorganet 31 två utgångar, av vilka den ena är ansluten till en grind 33 och den andra är förbunden med kopp- lingsorganets 32 första ingång g. Det andra kopplingsorganet 32 uppvisar likaledes två ingångar g, Å, av vilka den ena är an- sluten till omkopplarens 31 utgång och den andra är ansluten till oscillatorn 16 (fig. 1 och 3). Dessutom uppvisar den andra omkopplaren två utgångar, av vilka den ena är förbunden med en tredje ingång till den första omkopplaren 31 och den andra är ansluten till nämnda grind 33.

Den tredje áterställningsomkopplaren 12 består av två grindar 35 och 36, vilka bildar ett mellanlagringsorgan och av två grindar 37 och 38, vilka bildar en flip-flop-omkopp- lare. Mellan grindarna 35, 36 och 37, 38 befinner sig en ytter- ligare grind 39. Aterställningsomkopplaren 12 är ansluten dels till återställningsomkopplaren 10, d.v.s. till inverteraren J4, och dels till återställningsomkopplaren ll, d.v.s. till den för de båda omkopplarna 31, 32 gemensamma grinden 33. Vid åter- ställningsomkopplaren 12 är den ena grindens 35 utgång förbunden med den andra grindens 36 ingång, vars utgång också är förbunden vsosszzez 6 med en ingång på grinden 35. Dessutom är vid återställningsom- kopplaren 12 utgången på den ena grinden 37 förbunden med en ingång på den andra grinden 38, vars utgång i sin tur är för- bunden med en ingång på grinden 37. Därmed bildar grindarna 35, 36 å ena sidan och grindarna 37, 38 å andra sidan var sin flip- flop-omkopplare. Den mellan grindarna 35, 36 och 37, 38 befint- , liga grinden 39 är med sin utgång ansluten till en ingång på grinden 38 och med sina båda ingångar är grinden 39 å ena sidan ansluten till grindarna 35, 36 och å andra sidan till nämnda gemensamma grind 33 i de båda inkopplingsorganen 31, 32 på återställningsomkopplaren ll.

Verkningssättet för de beskrivna inkopplings- och återställningsorganen är såsom följer: _ Vid avfyrandet av projektilen ger generatorn l (fig. 1) en ström, som via brygglikriktaren 2 (fig. l) och via generatorns 1 inre motstånd uppladdar lagringskondensatorn 3 (fig. 1), varvid spänningen Ul (fig. 3) uppbygges. En här icke närmare beskriven konstantströmkälla 30 (fig. 3) levererar en ström, genom vilken också spänningen vid ingångarna till de tre inverterarna Jl, J2 och J3 stiger till ungefär spän- ningen Ul så länge som transistorn Tio fortfarande är spärrad.

Nämnda ingångsspänning Ul åstadkommer att inverterarna Jl, J2 och J3 blir ledande och vid deras utgångar uppbygges en mät- potential UO. Då inverterarnas J1, J2 och J3 utgångar via motståndet R3 också är förbundna med transistorernas Tlo och T11 galler, blir transistorn Til ledande så snart stabilisatorn ger spänningen U2. Därigenom flyter en ström från klämman 26 över transistorn Til till de tre inverterarnas J1, J2 och J3 utgångar. Denna ström växer och åstadkommer att också transis- torn Tlo_blir ledande, varigenom inverterarnas J1, J2 och J3 ingångsspänning från värdet UI sjunker till värdet noll. För- svinnandet av ingångsspänningen U1 vid inverterarna Jl, J2_och J3 och uppbyggandet av en matningsspänning U2 har till följd, att det också uppbygges en spänning U3 vid deras utgångar. För- loppet accelereras med motståndet R3, vilket verkar som med- koppling. _ Vid inverteraren J4 sker det omvända förloppet. vid inverterarens J4 ingång råder från början spänningen Uo, vilken såsom har beskrivits ovan erhölls vid de tre inverterarnas 7808932-3 Jl, J2 och J3 utgångar. Därmed uppstår vid inverterarens J4 ut- gång också spänningen U2 och detta ger en första återställnings- impuls. Denna första återställningsimpuls försvinner så snart spänningen U2 uppstår vid inverterarnas J1, J2 och J3 utgångar.

Nämnda återställningsímpuls har följande verkan: 1) Omkopplingsorganet 32 erhåller den första återställningsimpulsen vid ingången 3 (reset-ingång). 2) Kopplingsorganet 31 erhåller vidare spän- ningen U2 vid ingången Q. 3) Denna spänning U2 verkar först när kopplings- organet 31 vid ingången g erhåller spänningsimpulsen U, från inkopplingsorganet 8. J 4) Kopplingsorganet 31 byter tillstånd synkront med impulsen U3 från 0 till 1. 5) Spänningen U3 inkopplar också oscillatorn 16. 6) Så snart oscillatorn 16 avger en första sväng- ningsimpuls vid stället E till kopplingsorganet 32, föres kopp- lingsorganets 31 utgångsimpuls 1 vid stället g på kopplings- organet 32 vidare och kopplingsorganets 32 utgång h levererar en impuls 1 till grinden 33. 7) Kopplingsorganet 31 har, såsom har nämnts under 3, vid ingången g erhållit spänningsimpulsen U3 och ger en utgångsimpuls, som också ledes till grinden 33. 7 8) Så snart som oscillatorn 16 avger en andra svängníngsimpuls, omställes kopplingsorganet 32 och levererar en impuls 0 till grinden 33. 9) Kopplingsorganet 31 levererar således stän- digt impuls 0 till grinden 33 och kopplingsorganet 32 levererar vid den andra svängningsimpulsen från oscillatorn 16 likaledes även en impuls 0 till grinden 33, varigenom grinden 33 avger en andra återställningsimpuls.

De båda återställningsimpulserna har följande verkan: _ 1) Grindarna 35, 36 på återställningsomkopp- laren 12 inkopplas med den första àterställningsimpulsen och med den andra återställningsimpulsen sker en tillbakaställning.

De tjänar endast som mellanlagring, då flankstelheten hos in- kopplingsorganet 8 förorsakar en fördröjning av den andra åter- ställningsimpulsen. 2) Grindarna 37, 38 inkopplas däremot antingen med den första återställningsimpulsen eller med den andra åter- _ .._...._.__._._ . __ _ __,_____ "-.~ o i POOR QUALITY 7808932-3 ställningsimpulsen och först vid upphörandet av den andra åter- ställningsimpulsen sker åter ett återställande. 3) Den av återställningsomkopplaren 12 åstad- komna signalen upphäver spärrningen av räknaren 19.

Funktionen hos återställningsomkopplaren 12 förutsättes vara känd. _ I Q4. Fördröjningsorganen (Fig. 4) Fördröjningsorganen enligt fig. 4 uppvisar två oscillatorer 16 och 17, vilka visserligen är visade skilda från varandra i fig. 1, men som uppvisar ett gemensamt RC-element.

Detta RC-element består för oscillatorn 16 av kondensatorn C och motståndet Rl och för oscillatorn 17 av samma kondensator C och ett andra motstånd R2. De övriga delarna av oscillatorerna 16/17 är anordnade i ett med 16/17 betecknat hus. Med det streck- markerade fältet 16 antydes hela oscillatorn 16 och med det streckmarkerade fältet 17 antydes hela oscillatorn 17.

Oscillatorn 16 är vid stället 3 via två grindar 60 och 61 ansluten till räknaren 19 (fig. 1) för förrörssäker- heten. Oscillatorn 17 är vid stället Q ansluten till det i fig. 1 och 4 visade fördröjningsprogrammet 21 via två grindar 63 och 64.

En grupp av åtta transistorer Tzl, T22, T23,>T24, T25, T26, T27 och T28 tjänar tillsammans med de tre grindarna 62, 63 och 64 för omkoppling av de båda oscillatorerna 16, 17, t.ex. för urkoppling av oscillatorn 16 och inkoppling av oscil- latorn 17.

Denna omkoppling är nödvändig, då en annan frek- vens erfordras för förrörssäkerheten än för anslagsfördröjningen.

För förrörssäkerheten användes exempelvis en frekvens av 500 Hz och för anslagsfördröjningen användes exempelvis en frekvens av 35 kHz.

För att eliminera áterverkningar från oscillatorn 16 på spänningskällan, vilket skulle få en frekvensförändring till följd, är nämnda åtta transistorer Tzl - T28 via två dioder D13 och D14 å ena sidan lagda på spänning U3 och å andra sidan på spänning Un.

Förutom de båda oscillatorerna 16 och 17 upp- visar fördröjningsorganen ännu en grupp på tio grindar 50-59.

Av dessa tio grindar 50-59 är grinden 50 med sina båda ingångar å ena sidan ansluten till anslagsomkopplaren 13 (fig. 1) och å 72mm; fefa m: aa-.iw-:r sve... ~.¿¿,-___ sv, a' 9 7808932-'3 andra sidan till organet 18 för förrörssäkerheten (fig. 1).

Till grinden 50 och organet 18 är grindarnas S1 och 52 flip-flop-koppling ansluten.

Grinden 53 är å ena sidan med en ingång ansluten till utgången på flip-flop-kopplingen 51, 52 och å andra sidan med en andra ingång ansluten till en programomkopplare P4. Denna programomkopplare P4 ger en impuls 1, när en anslagsfördröjning önskas och den levererar en impuls 0, när ingen fördröjning önskas. Till denna programomkopplare P4 är vidare grindens 54 båda ingångar anslutna. Grindens 53 utgång leder till grindarna 62 och .60 på oscillatorerna 16 och 17 och till fördröjningsräknaren 20.

Grinden 56 är ansluten dels till flip-f1op-kopp- lingen 51, 52 och dels till grinden 54.

Grinden 55 är med en ingång ansluten till prog- ramomkopplaren 4 och med den andra ingången ansluten till för- dröjningsräknaren 20 (fig. 1 och 4), vilken uteslutande räknar oscillatorns 17 impulser.

Grindens 57 båda ingångar leder till grindarnas 55 och 56 utgångar. Den ena ingången på grinden 58 leder till grindens 57 utgång, medan den andra ingången på grinden 58 leder till dekodern 9 för självsönderdelning. Slutligen leder den ena ingången på grinden 59 till utgången på grinden 58, medan den andra ingången på grinden 59 leder till organet 18 för förrörssäkerheten. Utgången på grinden 59 är ansluten till slutsteget 5 (fig. 1), vilket innehåller en tyristor för antänd- ning av tändkapseln 7 (fig. 1). En icke närmare visad spärr 70 är likaledes ansluten till slutsteget 5. Spärren 70 är styrbar medelst återställningsomkopplaren 12 (fig. 1). Denna spärr 70 förmår förhindra, att en impuls når slutsteget 5 från grinden 59.

Verkningssättet för de beskrivna fördröjnings- organen är såsom följer: 1) Först antages, att ingen anslagsfördröjning önskas. Programomkopplaren P4 levererar således en impuls 0.

Så snart projektilen når ett målobjekt, åstadkommer anslags- omkopplaren 13 en impuls 1. Såvitt projektilen vid anslaget är på tillräckligt långt avstånd från kanonen, levererar också organet 18 för förrörssäkerheten en impuls 1. Därmed omställes grinden 50 från impuls 1 till impuls 0, och flip-flop-omkopplaren 51 och 52 växlar också och avger impulsen 1 till grindarnas 53 och 56 ingångar. Såsom har nämnts ovan, levererar programomkopp- laxen P4 impulsen 0 till grindarna 53 och 54. Vid grindens 53 113605* QUALITY g -zrsosszz-B w utgång uppstår därför impulsen 1. Därigenom arbetar oscillatorn 16 och oscillatorn 17 förblir spärrad. Då inverterutgången 62 är noll, är transistorerna T27, T28 spärrade. Inverterutgången 64 är också noll. Inverterutgången 53 är en etta. T21, T22 är spärrade. Utgången från inverteraren (bildas av transistorerna T23 till T26) är därför så högohmig, att motståndet R2 icke har något inflytande på frekvensförhållandet hos oscillatorn 16.

Vid grindens 54 utgång uppstår dock impulsen 1 och vid grindens 56 utgång uppstår även impulsen 0.

Grinden 55 erhåller från programomkopplaren P4 impulsen 0 och från räknaren 20 impulsen 0 och ger därmed en impuls 1. Därmed erhåller grinden 57 från grinden 55 en impuls l och från grinden 56 impulsen 0 och ger därför en impuls 1.

Före självsönderdelningstiden ger dekodern 9 en impuls 0 och grinden 58 erhåller från grinden 57 en impuls 1 och från dekodern 9 en impuls 0 och ger å sin sida en impuls 0.

Såsom har nämnts ovan, ger organet 18 för förrörssäkerheten impulsen l och kopplar efter utlöpt förrörstid om till "O".

Därmed erhåller grinden 59 från grinden 58 liksom också från organet 18 impulsen 0 och ger en impuls 1, vilken ledes till slutsteget 5, såvitt spärren 70 är upphävd. Tändningen sker därmed utan fördröjning. f 7 2) Önskas en anslagsfördröjning, då levererar programomkopplaren P4 impulsen 1.

Så snart projektilen träffar ett målobjekt, av- ger anslagsomkopplaren 13 en impuls 1. Såvitt projektilen vid anslaget är tillräckligt långt bort från kanonen, levererar också organet 18 för förrörssäkerheten en impuls 1. Därmed omställes grinden 50 från impuls l till impuls 0 och flip- flop-omkopplaren 51 och 52 omställes också och avger impulsen 1 till ingångarna på grindarna 53 och 56. Såsom nämnts levererar programomkopplaren P4 också impulsen 1 till grindarna 53 och 54.

Vid grindens 53 utgång uppstår därför impulsen 0, vilken föres vidare till oscillatorn 17. Vid grindens 54 utgång uppstår en impuls O, därmed avger också grinden 56 en impuls 1 och en tänd- ning utan fördröjning är icke möjlig, eftersom grinden 57 nu är spärrad.

Impulsen 0 från grinden 53 når fram till grinden 60, varigenom grinden 60 spärrar och räknaren 19 urkopplas. Dess- utom når grindens 53 impuls 0 fram till grinden 62 och transis- a _:..._.. ___.___.._. - __.:_.._. __ __ , .,,..,.,,'.,..r.....,..... ._ 11 7808932-3 torerna Tzl och T22 och via grinden 62 till transistorerna T27 och T28. Oscillatorutgången Q ställes i ledande förbindelse med transistorerna T23, T24, T25 och T26 via grindarna 63 och 64.

Dessa verkar som inverterare och deras gemensamma utgång är an- sluten till motståndet R2, varvid R2 är Rl. Oscillatorn 17 svänger därför med den större frekvensen av t.ex. 35 kflz och levererar impulser till räknaren 20. Programomkopplaren P4 leve- rerar impulsen 1 och inverterutgàngen 51 levererar likaledes impulsen l, således levererar inverteraren 53 vid utgången im- pulsen 0 och räknaren 20 kan börja räkna. Så snart det erforder- liga antalet impulser har räknats av räknaren 20, ledes en impuls 1 till grinden 55, vilken också erhåller en impuls l från P4. Därmed kan, såsom har beskrivits ovan, via grindarna 57, 58 och 59 slutsteget 5 aktiveras och tändkapseln 7 antändas.

Claims (4)

1. l~f§ÉEš§¿š:rnn¿ vsosssz-z R P a t e n t k r a v ll. Elektrisk tändare för en projektil, med en genera- tor (1) för àstadkommande av tändenergin med en via ledningar till generatorn (l) ansluten lagringskondensator (3) för lagring av den av generatorn (l) vid avfyrandet av projektilen ástadkomna energin, med en via ledningar till lagringskondensatorn (3) an- sluten tändkapsel (7) för antändning av projektilen med hjälp av den i lagringskondensatorn (3) lagrade energin, med en mellan lagringskondensatorn (3) och tändkapseln (7) anordnad elektronisk koppling för förrörssäkerheten, för anslagsfördröjningen, för den fördröjningsfria antändníngen och för självsönderdelningen, vil- ken bl a innehåller en oscillator, en räknare och en återställ- ningsomkopplare, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att V' a) parallellt med lagringskondensatorn (3) är kopplat en stabilisator (4), vilken håller spänningen (Ul) hos lagringskondensatorn (3) på försörjningsspänningen (U2) för den elektroniska antändningen'förminskad och konstant; h) oscillatorn (16, 17) för àstadkommande av an- slagsfördröjningen är omkopplingsbar till en högre frekvens, och ' c) efter stabílisatorn (4) är anslutet en inkopp- lingsanordning (8), vilken försörjer oscillatorn (16, 17) med en spänning (U3) och inkopplas, efter det att försörjningsspänningen (U2) har uppbyggds.

2. Elektrisk tändare enligt patentkrav l, k ä n n e- t e c k n a d d ä r a v, att stabilisatorn (4) är försedd med en första konstantströmkälla (Tl och T2), bestående av en första transistor (Ti) för referensspänningen och en av den första styr- bar andra transistor (T2); att vid den första transistorn (TI) "Drain" (D) och "Gate" (G) är förbundna med varandra, och att "Gate" (G) hos den andra transistorn (T2) är ansluten till "Gate" (G) på den första transistorn (Ti).

3. 'Elektrisk tändare enligt patentkrav l, k ä n n e- t e c k n a d d ä r a v, att inkopplingsanordningen (8) uppvisar tre inverterare (Il, Iz, I3), vars ingångar är anslutna till en konstantströmkälla (30), att ingångarna till de tre inverterarna är jordade via en transistor (Tio), att "Gate" (G) hos transis- 7808932-3 13 torn (TIO) dels via en transistor (Til) är anslutna till stabili- satorn (4) och dels via ett motstånd (R3) är anslutna till ut- gànqarna till de tre inverterna (Il, Iz, I3), att den första àterställningsomkopplaren (10) är ansluten till inkopplingsanord- ningen (B) och en andra àterstâllningsomkopplare (11) är ansluten till stabilisatorn (4), och att en tredje återställningsomkopp- lare (12) är ansluten till den första och den andra återställ- ningsomkopplaren (10, ll).

4. Elektrisk tändare enligt patentkrav 1, k änn n e- t e c k n a d d ä r a v, att oscillatorn består av en första och andra oscillator (16, 17), att den första oscillatorn (16) år försedd med en första räknare (19) för styrning av förrörsäker- heten, och den andra oscillatorn (17) är försedd med en andra räknare (20) för styrning av anslagsfördröjningen och de båda oscillatorerna (16, 17) uppvisar ett delvis gemensamt RC-element, vars kapacitet (C) är gemensam för båda och vilket RC-element uppvisar ett eget motstånd (R1, R2) för att valvis inkoppla den ena eller den andra oscillatorn (16, 17).