SE432219B - Sett for framstellning av linser och optiska organ - Google Patents

Description

7904019-'2 CH CH se 3 \ cH-o-co-o-o-co-o-cn < CH CH3 känd som I.P.P. Den sistnämnda medger i själva verket att poly- merisationen kan genomföras vid lägre temperatur och kortare tids- period, jämfört med bensoylperoxid eller andra peroxider, vilka även kan användas. I praktiken innefattar gjutningsmetoderna för en lins, framställd av CR-39 eller dess sampolymerer, införande av en eller flera katalyserade monomerer, i flytande tillstånd, eller förpolymeriserad fram till sirapsliknande tillstànd, mellan två glaslinser, som hålles samman med hjälp av en fjäder, och hål- les på ett givet avstånd från varandra med hjälp av en packning med T-tvärsnitt.

Packnings-avståndsorganet kan vara format i enlighet med krökningen på båda linserna för att tillförsäkra täthet och sepa- ration, eller för samma ändamål kan den bli elastiskt deformerad.

Den katalyserade monomeren, som tillsättes i flytande tillstånd till formarna, som sålunda bildas, stelnar vid slutet av en termisk eller bestrålningscykel, vilket ger en kraftig tre- dimensionell krympning (14% vid fallet av CR-39 homopolymeren).

Sålunda är en ytterligare funktion hos fjädern att kon- tinuerligt pressa ihop avstândsorganet för linserna, som bildar formen, tills vätskan når det intermediära geltillståndet, för att undvika läckage av flytande monomer från formen. Å andra sidan bör, efter att gelfasen har uppnåtts,tryc- ket hos fjädern påverka det termoplastiska eller elastiska avf ståndsorganet för att underlätta vid/häftningen mellan form och polymer. En sådan påverkan kan betraktas som en hopklämning av avståndsorganet eller en expansion av packningen.

Form/polymer-vidhäftningen erfordras för att undvika eventuella brott på polymeren eller formen, beroende på de kraf- tiga spänningar som uppträder, då polymeren krymper, och för att undvika, åtminstone på den användbara ytan av polymeren, luftinfiltrering, vilket genom att förhindra polymerisationen skulle förorsaka oreparerbara skador på produkten. 7904019-2 De sålunda erhållna linserna, som är framställda av CR-39, eller dess sampolymerer, kan uppvisa felaktiga periferiområden beroende på luftbubblor. Luftläckage, även efter att gelfasen av- slutats, kan förorsaka luftbubblor och hålrum, eller bildning av ett periferiskt mjukt polymerband, eller en eventuell kemisk reaktivitet mellan packningsmaterialet och den katalyserade mono- meren. En gemensam egenskap för samtliga processer är emellertid en avsevärd reduktion av diametern för en lins framställd av CR- 39 och dess sampolymerer med avseende på diametern för linserna, som bildar formen. Detta beror på följande orsaker: (A) Det inre formhâlrummet reduceras genom utrymmet, som upp- tages av tätningspackningen, vilken fungerar som avståndsorgan.

(B) Den tredimensionella krympningen av polymeren omfattar även det periferiska kantområdet, vilket sålunda ytterligare redu- cerar diametern för produkten, i synnerhet vid fallet av negati- va eller divergerande linser.

(C) Eventuella periferiska felaktigheter (luftbubblor, luft- insugningar och ett kantområde av mjuk polymer), reducerar likaså den användbara diametern genom det påverkade djupet.

Dessa felaktigheter uppkommer generellt i det periferiska kantomrâdet, då hittills det generellt föredrages att placera formarna med den konkava sidan uppåt. Placering av formarna med den konvexa sidan uppåt skulle emellertid medföra samma felaktig- heter vid centrum på de polymera linserna, vilket skulle göra des- sa oanvändbara. Konkavitet och konvexitet hänför sig till utsidan på formarna.

'Efter att tätningspackningen har avlägsnats, genomföres öppning av formen genom införande av en kil i spalten, som tidiga- re upptagits av avstândsorganet, och denna användes som en hävarm mellan de tvâ glaslinserna, vilka normalt vidhäftar till polymeren.

Den sålunda uttagna polymera linsen är färdig, beträffande ytorna, men är utsatt för kraftiga spänningar på grund av krympningen. För att uppnå dess strukturella avspänning måste linsen därefter utsät- tas för en värmebehandling.

Denna.behandling, eller värmeavspänning, tillämpas för när- varande för samtliga formade plastmaterial, glas och metaller. Var- aktigheten av behandlingen för erhållande av den önskade effekten '?90l+019~2 beror på temperaturen, är relaterad till tillståndet för spänningen som föreligger i produkten och graden av polymerisation av polyme- ren- Ovanstâende beskriver sålunda en preliminär information om tidigare teknik relaterad till polymerisationsprocessen. Den ut- gör en sammanfattning av experimentella försök, utförda av uppfin- naren, och dokument härrörande från patent. Bland de sistnämnda kan nämnas amerikanska patentskrifterna 2 403 112, 2 464 062, 3 171 869, 3 038 210, 2 964 501, franska patentskrifterna 2 171 073, 1 541 889, 1 204 627 och 1 462 519 samt tyska patentskriften 1 062 003 och engelska patentskriften 1 402 573.

Föreliggande uppfinning tager sålunda hänsyn till de mång- faldiga nackdelarna av teknisk och/eller ekonomisk natur, som upp- kommer vid framställning av linser eller optiska organ framställda av CR-39 och dess sampolymerer. Föreliggande uppfinning avser så- lunda att lösa problemet med att framställa linser eller optiska organ, framställda av CR-39 och dess sampolymerer, på ett helt nytt sätt, med hänvisning till den kemiska grundframställningen av komponenterna, sättet och medlen för polymerisation, formen för artiklarna, som kan erhållas utan någon reduk- tion, den eventuella homogeniseringen av polymerisationscykler- na för samtliga givna.tjocklekar och erhållande av en polymer som kan förutsägas uppvisa spe- ciella adsorptions- och transmissionskrav för den elektromagnetis- ka energin.

Det uppställda målet uppnås enligt uppfinningen genom ett sätt att framställa linser och optiska organ med de kännetecken som framgår av patentkraven. vid föreliggande uppfinning är avsikten att det är up- penbart att patentkraven omfattar alla monomerer, sampolymerer av dessa, katalysatorer eller initiatorer, som är möjliga att använda, då samma metoder och anordningar tillämpas för att » läsa samma*problem 'eller för att uppnå--samma ändamål, och då samma resultat erhålles, även om dessa gäller '7904019-2 endast partiellt.

Monomeren, dvs dietylenglykol-bis-allyl-karbonatet, el- ler CR-59, återfinnas på marknaden med en högren kvalitet, dvs ce 99,150 %. Gaskromatografisk analys visar närvaron av allyl- karbonat och en icke-välidentifierad substans (tig. 1).

Under kolonnseparationen, som genomföras vid a.m.-ana- lysen, fastställdes att föroreningarna är mera flyktiga, dvs uppvisar kortare kvarhàllningstider än monomeren. En experi- mentell serie utfördes därefter för att eliminera förorening- arna och följande resultat erhölls: allyl-karbonatet elimineras då monomeren utsättas för en upp- värmning vid en temperatur av 50 - 90° C, denna eliminering är eventuellt beroende på en partiell poly- merisering av allyl-karbonatet vilket kan analytiskt faststäl- las genom iakttagelse av området som hänför sig till den a,m.- oidentifierade produkten, och den sistnämnda kan, till följd därav, betraktas som en polymer av allyl-karbonatet.

Ovanstående bekräftades under uppvärmningen av monome- iren, som med avsikt utfördes under en längre tidsperiod, vid en temperatur av 9o° c, 1 statiska behållare. Da eliminering- en av allyl-karbonatet partiellt undertryoktee, beroende på behàllarnaa statiska tillstànd, avslöjade analysen av monome- ren en avsevärd ökning av polymeren, förorsakad av al1yl-kar- bonatet. Efter att dessa fakta fastställts, uppställdes ett reningssystem för monomeren, som anges i följande exempel. §ë2E2§l-É Monomeren CR-39 uppvärmdes gradvis vid temperaturer i områdets-so - 9o° o.- Den partiella elimineringen av allyl-karbonatet, som erhölls'vid samtliga a.m.-temperaturer, var uppenbarligen re- laterad till förhållandena mellan tid, temperatur och behand- lad kvantitet.

I praktiken erfordradee vid en lägre temperatur sålun- da en längre varaktighet av processen, medan högre temperatur _| '790lHIH9-2 rer motsvarade en kortare varaktighet av behandlingen. Sålun- da gäller t.ex.: mängd av behandlad monomer CR-59:l liter, genomsnittligt termiekt värde: 70° G under 4 timmar + uppvärm- ningstiden och tiden för gradvis nedkylning till rumstempera- tur,. halt av monomer, före behandling: 99,158 (fig, 1), halt av monomer efter behandling: 99,484 (fig. 2). §§2a22l-ê Genom gradvis uppvärmning av monomeren CR-39 vid tempe- raturer i området 50 - 900 C under aktiv omröring för homoge- nisering av vätskan och accelerering av elimineringen av al- lyl-karbonat, eliminerades den sistnämnda partiellt i enlighet med förhållandet tid-temperatur-behandlad kvantitet (liksom i exempel 1). Sålunda erhölls t.ex.: mängd av behandlad menomer CR-59:l liter, genomsnittligt termiskt värde: 70° C under 4 timmar + upp- värmningstid och tid för gradvis nedkylning till rumstempera- tur, monomerhalt före behandling 99,158 (fig. l), menomerhaifi efter behandling: 99,715 (rig: 5).

Ez2a2s;-â Genom uppvärmning av monomeren GR-59, i enlighet med de i exempel l beskrivna betingeleerna;~men med utförande av behandlingen under vakuum, erhölls: mängd behandlad monomer CR-59:l liter, genomsnittligt termiskt värde: 70° 0 under 4 timmar + upp- värmningstid och tiden för gradvis nedkylning till rumstem- peratur, monemernait före behandling: 99,158 (rig. 1), monomerhalt efter behandling: 99,686“(fig. 4).

E§2a2eL-& šenom uppvärmning av monomeren GR-59 i enlighet med de i exempel 2 beskrivna betingeleerna;«men med utförande av 79040194 behandlingen under vakuum, erhölls: mängd av behandlad monomer CR-§9:l liter, genomsnittligt termiskt värde: 70° C under 4 timmar + upp- värmningstid och tid för gradvis nedkylning till rumstempera- tur, monomerhalt före behandling: 99,158 (fig. 1), monomerhalt efter behandling: 100 % (rig. 5). §ë2@22l_â Genom uppvärmning av monomeren i enlighet med de i ex- emplen l, 2, 5 och 4 beskrivna betingelserna erhölls även to- tal dehydratisering av monomeren. Spektrofotometrisk analys i det synliga området 400 - 700 nm, ger för den sålunda rena- de monomeren CR-39 utmärkt linearitet och transmission.

Som initiator användes, som en generellt accepterad re- gel, isopropyl-dikarbenat-peroxiden, som är känd under det kommersiella namnet I.P.P., som tillsats till nonomer CR-59, i en procenthalt av 5 $.~ Denne prooenthelt har använts vid samtliga processer, även om ett högre eller ett lägre procent- tal kan tillämpas för speciella ändamål. Även om I.P.P. i kommersiell kvalitet kan betraktas som ren, är den en industriprodukt som är svår att syntetisera och hantera, ooh innehåller sålunda i praktiken spår av vatten och fria kloridjoner.

Detta kan iakttagas genom infraröd-spektrorotometrisk analys Cfig. 6). För att starta en serie av försök med ända- målet att fastställa inverkan av kloridjonerna på polymerisa- tionen, inom ramen för föreliggande uppfinning, syntetisera- dee isopropyl-dikarbonat-peroxiden genom reaktion mellan nat- riumperoxid och isopropyl-kloroformiat (tidigare renad upp till 99,99 %). Den erhållna produkten användes efter l,2,§, 4, 5 vattenurlakningar. Varje urlakning gav en avsevärd re- duktion av kloridjonerna.~ Genom polymerisering av monomeren CR-39 med tillsats av 5 % isopropyl-dikarbonat-peroxiden (er- hàllen genom de upprepade a.m.-urlakningarna) i enlighet med en gradvis termisk cykel av 15 timmar, från + 4o° o till + 11o° c, erhölls: ~ 7904019-2 efter endast l urlakning: ¶en tydligt gul polymer, efter 2 urlakningar: en gul polymer, efter 5 urlakningar: en ljusgul polymer, efter 4 urlakningar: en halmgul polymer, efter 5 urlakninger: en färglös polymer.

Det kunde sålunda fastställas att gulfärgningen av po- lymeren beror på en högre halt av kloridjoner. Å andra sidan, då urlakning med vatten genomfördes av isopropyl-dikarbonat-peroxiden, kunde en lättare fraktion av samma produkt avskiljae, vilken var partiellt nedbruten bero- ende på syreavlägsnande.

För erhållande av en ieopropyl-dikarbenat-peroxid med högsta grad av renhet och fri från kloridjoner och nedbrutna fraktioner med reducerad syrehalt, följdes följande procedur.

E§ea2el_§ I en "bain-marie", kyla till + 9° c, smältee 1oo g kem- mersieil I.P.P. med en smälvpunkt av + s°-o. H20,-kylt till + 9° C, tillsattes, vari några droppar pyridin'upplöets. Ef- ter omröring och dakantering separerades faserna.

Därefter tvättades isopropyl-dikarbonat-peroxiden två gånger med vatten och avskilda: omsorgsfullt, tillsammans med vattnet, varvid den lättare fraktionen av isopropyl-dikarbo- nat-peroxiden motsvarade den partiellt nedbrutna produkten eller produkten med reducerad eyrehalt. Vid denna punkt hade en renad I.P.P. erhållits (fig. 7). 'êæaanekZ ia I.P.P., renat i enlighet med den ovan beskrivna me- toden (exempel 6), återigen nedfryatee och efteråt bringadea till smältning, kunde en smältpunkt av + 9° C iakttagas Ci stället för + s° c som för utgangematerialet). l-neaeaLê Två testprover framställdes med samma CR-59 monomer, och katalyeerades under samma polymerisetionsbetingelser, med tillsats av 5 % av 790¿f019~2 kommersiell I.P.P., respektive I.P.P. renad i enlighet med det i exempel 6 ovan beskrivna sät- tet, varvid :amanda skillnader erhölls, via 53s° c, .mer 4 timmer av gradvis inducerad uppvärmning från 40°: i teetprovet, som försatts med kommereiell I.P.P., var monome- ren närvarande i polymeren i en prooenthalt av 52 %, och i testprovet föreatt med I.P.P., som renata i enlighet med den beskrivna metoden, var monomeren närvarande i polymeren i en procenthalt av 34 %.

Med andra ord förorsakar användningen av renad I.P.P. (jämfört med kommersiell I.P.P.) en högre katalytisk aktivi- tet, varigenom det är möåligt att erhålla ett givet po1ymer~ värde med: reducerad procenthalt av initiatorn, kortare reaktionstider, och lägre temperaturer.

Vidare var teetprovet, som erhållits från rened I.P.P., perfekt färglöat. “ ~ " Beträffande tílleatsen till monomererna av tilleatele- del, vilka absorberar UV-strålning, kan lkydd av polymererna erhållas från nedbrytning röroreekad genom denna strålning.

Eftersom UV-absorptíonemedel icke är lättlönliga, kan följande nackdelar iakttagae i polymeren i enlighet med kva- litet och kvantitet av det använda absorptionenedlet: optisk förvridning (difrraktion och dispersion), beroende på otillfredsställande fördelning av abaorptionemedlen inuti no- nomeren, gul, gröngul, orangegul färg för produkten, tranamisaionainterferene i det synliga elektromagnetiska områ- det. o Med hänvisning till föreliggande uppfinning veldee som abeorptionemedel 2-(2-hydrezi-5-metyl-tenyl)-beneotriasol. 2 För att festetälla den optimala kventiteten"av detta UV-eb- eorptiømmeeei, een eken tillsatta #111 »omm-en cn-ø9, - J 79ßëG19-2 10 med avseende på de störningar som kan förorsaka: i polymsren genom denna tillsats med avseende på transmissionen av synligt ljus och upplösningsmetoderna utfördes följande experiment: Ezeeaslå En höggradigt tillfredsställande upplösning och fördel- ning av 2-(2-hydrexi-5-metyl-tenyl)-bensotriasel erhölls med _ en procenthalt av 0,0l25 % i den renade monemeren GR-59 (el~ ler katalyserad med I.P.P;) genom att i behållaren infördes ultraljudfrekvenser i området 20 - 70 kHz. Det valda procent- talet 0,0l25 % av 2-(2-hydroxi-5-metyl-Ienyl)-bensotriasol medförde i polymeren CR-39 på testprover av tjockleken 4 mn en god UV-absorption och en nästan linjär transmission i det synliga omrâdet (fig. 8).

Eš2E22š-è9 Hed användning av ultraljud erhölls perfekt upplösning och fördelning av 2-(âfhydroxi-5-metyl-tenyl)-bensotriasol i monomersn GR-59, både i ren form eller katalyserad med I.P.P., i den valda-prooenthalten 0,0lOU %. Den sistnämnda procent- halten av tillsatsen alstrade i polymeren spektra, som lig- ger nära vad som beskrivits i exempel 9, för testprover med tjockleken 6 mm. ëëeeeslflal.

Med användning av ultraljud var det möjligt att erhålla perfekt~upplösning och fördelning av 2-(2-hydroxi-5-metyl-Ie- nyl)-bensotriazel i nonomeren CR-59, både i ren form eller el- katalyserad med I.P.P., i den valda procenthalten O,Q15O %.

De sålunda alstrade spektra i pelyneren låg nära de som be- skrivits i exempel 9 för testprover med tjookleken 2 mm. 'âëseesshšš med anvënaning av uiereiåua var det möjligt att erhålla perfekt~upplösning och fördelning av en mcket hög procenthelt av 2-(2-hydroxi-5-metyl-fenyl)-bensotriazol med avseende på vad som beskrivits i exemplen 9, 10 och ll ovan, både i form av ren monemer eller katalyserad med I.P.P. eller bensoylper- -... _| v9o4o19-2 ll oxid. Det var sålunda möjligt att uppnå framställning av lätt testade koncentrat, vilka senare utepäddes i den önskade procenthalten, i stora mängder av ren eller katalyserad mono- mer. §æsæeel_lâ Med avseende på katalys blandades under mekanisk omrö- ring: CR-39-monomer, renad och dehydratiserad såsom visas i exemplen 1, 2, 5 och 4 ovan, med 3 % I.P.P., renad såsom i exempel 6 ovan, ooh 0,0l25-% av 2-(2-hydroxi-5-metyl-fenyl)-benaotriazol, såsom i exemplen 9 och 12 ovan, varpå det hela filtrerades under tryck- sänkning. §æsæ2sl-l& Genom ultraljudinduktion blandades: GR-59-monomer, renad och dehydratiserad såsom anges i exemplen l; 2, 5 och # ovan, med - 3 % I.P.P., renad såsom i exempel 6 ovan, och 0,0l25*~%e2-(Z-hydroxi-S-metyl-fenyl)-bensotriazoL såsom i exemplen 9 och 12 ovan, varpå det hela filtrerade: under tryck- minskning. §¥2!R2l-lâ med CR-59-monomer, katalyserad och med tillsats av tillsateämnet såsom anges i exemplen 15 och lß ovan, och ut- satt för en termisk polymerisationscykel, erhölls praktiskt taget färglösa transparenta polymerer. De sistnämnda uppvi- sade, vid jämförelse med polymerer erhållna genom en för när- varande anvënd preparetion, en snabbare och mera jämn polyme- risationscykel, med hänvisning till den reaktiva mättningen inom en tid X, för termiska cykler Y och tjocklek Z. Vidare uppvisade dessa polymerer utmärkta fysikaliskt-kemiska egen- skaper, såsom iakttogs genom termisk differentialkalorimet- risk analys, och tester på kemisk inerthet.

Det kan observeras att de i ovanstående exempel be- L É/9Û4G19-2 12 skrivna metoderna är en förbättring eller en variant av de re- dan tidigare använda teknikerna, medan proportionerna av kompo- nenterna motsvarar värden, vilka kan modifieras även om man följer samma metoder.

Vid beskrivning av uppfinningen i detalj är sålunda än- damålet att uppnå överensstämmelse med patentkraven, kombina- tionen av de olika teknikerna, proportionerna och/eller ande- len av individuella komponenter.

Nedan beskrivas principen för kontinuerlig formutjäm- ningo i Krympningen av CR-59 polymer och dess sampolymerer för- orsakar i regel nödvändigheten att införa anordningar av empi- risk natur för att eliminera alla eventuella nackdelar. Gene- rellt har polymerisationen utförts med variabla termiska cyk- ler, i enlighet med tjockleken för polymeren. Andra anord- ningar hänför sig till sättet att hopmontera formarna och/el- ler intermediära åtgärder. eI regel utsträcktes varaktigheten av de termiska oyk-7 lerna, till och med till extrema värden, med ökningen av tjockleken hos polymeren. Formarna fyllda med katalyserad monomer hölls vid en låg temperatur (ca + 40° C) under en lång tidsperiod för att reducera reaktionshastigheten och för att i största möjliga mån reducera de. negativa effekterna av krympningen hos polymererna.

Inom ramen för föreliggande uppfinning visade sig en tillfredsställande lösning på problemet vara användning av en kontinuerlig formutjämning, där den katalyserade monomeren har möjlighet att fylla hålrummen, som bildas under polymeri- sationen, på grund av krympningen av polymeren. Detta är möj- ligt då CR-59 monomeren och dess sampolymerer med"tillsats av peroxid eller perkarbonat som katalysator polymeriserar endast partiellt och i alla händelser mycket långsamt i närvaro av luft, och kvarblir i ett flytande tillstànd under en lång tidsrymd.

Formar för gjutning av optiska linser monterades enligt följande. vsøhoae-2 13 E§s§22l-l§ Två eller flera glaslinser infördes och bringades att glida ned inuti ett rörformigt band av polyeten (eller något annat material som icke reagerar med den katalyserade monome- ren). Diametern för röret hölls inom sådana dimensioner att glidelasticitet eller friktion bildas och så att linserna kun- de placeras på det önskade avståndet från varandra. Sålunda bildades en eller flera hàlrum genom linsernas krökning (fig. 9, där l = rörformigt band, 2 - linser, 3 = hålrum). §ë9E22l_lZ Två eller flera glaslinser infördes och bringadee att glida ned inuti ett rörformigt band, såsom i exempel 16 ovan, av en sådan diameter att glidelasticitet eller friktion upp- kommer. Pà förhand hade införts eller framställts i det rör- formiga bandet ett avntàndsorgan med en önskad längd och en minsta tjocklek för att avbryta glidningen av linserna. (Pig. lO, där l = rörformigt band, 2 - linser, 5 = hàlrum, 4 - av- ståndsorgan). " “ ' §ëse22l_l§ Évå eller flera glaslinser bringades att glida nedför ett rörformigt band, liksom 1 exempel 16 ovan, där röret: dia- meter är ungefär densamma som för linserna. Ett avetåndsor- gen hade införts eller gjutits på förhand i röret, liksom i exempel 1? ovan. ê!eæ22l-l2 Éormarna, som framställts i enlighet med exemplen 16, 17 och 18 ovan, fylldes med CR-39 monomer, katalyserad 1 en» lighet med exemplen 13 och lt ovan, och placerades med sin konvexa sida uppåt. Den katalyserade monomeren tillsattes till den periferiska kanalen, som partiellt bildas av ytan av den högre belägna linsen och partiellt av den inre väggen på röret (rig. ll och fig. 12, där l - rör, 2 = linser, 5 = ka- talyserad monomer). ' ' ” Wßiefliä-Z 14 §ë2E2§š-É9 De enligt exemplen 16, 17 och 18 ovan framställda for- marna fylldes med CR-59 monomer, katalyserad i enlighet med exemplen 13 och 14 ovan, och placerades med sin konkava sida uppåt. Katalyserad monomer tillsattes i det inre hàlrummet för den högre belägna linsen upp tills den når den inre väg- gen på röret. (Fig. l3 och 14, där l = rör, 2 = linser, 5 - katalyserad monomer). ' E§ee2sl-êl De i enlighet med exemplen 16, l7 och 18 ovan framställ- da formerna fylldes med CR-59 monomer, katalyserad i enlighet med exemplen l5 och 14 ovan, och placerades horisontellt, i enlighet med exemplen 19 och 20 ovan. De rörformiga banden försågs med, eller utformades som en behållare i förbindelse med det inre hâlrummet på formerna. Behållaren fylldes lika- så med katalyserad monomer. Behållaren hade framställts ge- nom total eller partiell övertäckning av periferin av röret på insidan och/eller utsidan. (Fig. 15 och 16, där l - rör, 2 = linser, 5 : katalyserad monomer, 6 = behållare). ' §§ea2el.êê De i enlighet med exemplen 16, l? och 18 ovan framställ- da formerna fylldes med CR-59 monomer, katalyserad i enlighet med exemplen 15 och 14 ovan och placerades vertikalt. De ytt- re rörformiga banden försågs med, eller utformades som en be- hållare i förbindelse med det inre hàlrummet på formerna. Den- na behållare fylldes likaså med katalyserad monomer. (Fig.'l7, där l - rörformigt band, 2 - linser, 5 = katalyserad monomer, -6 = behållare). ' " ê§ea2el.êâ Samtliga formar, som framställts och placerats i enlig- het med ovanstående exempel, och vars hàlrum motsvarade formen för varje typ av lins (vertikal, konvergent, divergent, cylind- risk, lentikulär, bifokal, prismatisk etc) utsattes i en ugn för samma termiska cykel av 15 timmar (fig. 18). Den vertika- la takten, som ingår i cykeln, visar, vilket förklaras ytter- 79ßlsfliål-2 15 ligare, det ögonblick då fjädrarna anbringas på formen, dvs då gelfasen för monomeren är fullföljd. De perfekt polymeri- serade linserna, som sålunda erhölls, uppvisade färdiga ytor och olika kräkningar och tjocklekar. Deras diameter var prak~ tiskt taget lika med diametern för glaslinserna, som bildar de enkla eller multipla formerna (med en mycket låg reduktion, i genomsnitt lika med 0,7 %).

Det var sålunda experimentellt fastställt hur den kon- tinuerliga utjämningen hade fungerat i enlighet med vad som beskrivits i exemplen ovan, med upprättande av ett kontinuer- ligt flöde av polymeriserbar monomer från utsidan till insidan på formerna, med kompensation av krympning, förhindrande av insugningar och/eller alstrande av luftbubblor, som skulle ha förorsakat separation av polymeren från formen.

Flödet från utsidan till insidan möjliggjordes med hjälp av förformade passager eller genom kapillërkraft. De sålunda erhållna polymererna uppvisade en synnerligen god homogenitet.

Nedan beskrivas användningen av självinställande fjäd- rar. Många CR-59 linser, som är tillgängliga på marknaden, uppvisar då de undersökas med polariserat ljus spänningar, som icke kan avlägsnas, även då polymererna utsättas för värmebe- handling. Inom ramen för föreliggande uppfinning har man pro- vat anbringande av ett tryck på linserna, som bildar formen, efter att polymeren har uppnått gelfasen. Därvid fastställ- des att en fjäder skulle införas, som har möjlighet att utöva tryck på varje slag av krökt eller plan yta, och att inställa sig själv genom homogen kontakt på hela den bärande ytan, för undvikande av lokaliserat högt tryck, som kan förorsaka brott på formarna eller polymererna, eller oacceptabla tryck på själva polymererna.

Eëessskêi Fjädrar tillverkades, som lätt kan trycka på formarna med hjälp av sammanpressning av hävarmar 7, 8, vilket medför elastisk öppning av pressanordningar 9, 10. De sistnämnda, vilka består av små brickor ll, 12, i meniskform, kan svänga i alla riktningar kring tappar 13, 14. Dessa fjädrar kan 79Gl+Û19-2 16 anpassa sig till alla slag av formanordningar, som innefattar krökta eller olika plana ytor, och med hjälp av svängning av de små plattorna åstadkommas en perfekt vidhäftning, som har möjlighet att utöva ett jämnt tryck, vilket är mycket använd- bart för framställningen av regelbundna polymerer (fig. 19 och 20). §ë2@2§l_§ä Fjädrar användes liksom i exempel 24 ovan, men endast försedda med en liten bricka (fig. 21).

Beträffande öppningen av formerna gäller att linsen, framställd av CR-59 och dess sempolymerer, är kraftigt vidhäf- tande till gjutformen, så att separationen därifrån utgör ett problem som är svårt att lösa, i synnerhet inom ramen för fö- religgande uppfinning. I själva verket är det, då diametern för den erhållna polymeren är praktiskt taget lika med diame- tern för formerna, omöjligt att uppnå mekanisk separation med hjälp av en kil eller liknande verktyg. Inom ramen för före- liggande uppfinning visade det sig att ultraljud i området 20 - 70 kHz, inducerat i en behållare fylld med vatten, vari formerna hade nedsänkts, efter att deras innehåll polymerise- rats, àstadkom separation av polymererna från formerna.

Eæesnßl 2â Éör att separera polymeren från glaslinserna, som bil- dar formerna, nedsänktes de sistnämnda i varma vattenbad, var- på ultraljudfrekvenser i området 20 - 70 kHz inducerades.

I samtliga fall separerade polymeren från formerna ef- ter nàgra minuter. Varaktigheten av behandlingen berodde på badtemperaturen, och var sålunda kortare för en högre tempe- ratur och tvärtom.

Eæesnelfl Éör att pà samma gång utföra separation av polymeren, erhållen från glaslinserna som bildar formerna, och en företa tvättning av de sistnämnda, nedsänktes formerna i varma bad av vattenlösningar av någon typ av rengöringssubstans (t.ex. detergent, tvättmedel, avfettningsmedel, emulger- eller för-J 7904019-2 17 tvålningsmedel, lösningsmedel, sur eller alkalisk substans).

I samtliga fall separerade, inom några minuter från induktion av ultraljudfrekvenser i badet i omrâdet 20 - 70 kHz, polyme- ren från formerna och sambandet varaktigheten av behandling- en/badtemperaturen var densamma som angivits i exempel 26.

Av ovanstående torde framgå att det beskrivna sättet och/eller ändamàlen med föreliggande uppfinning, som medger framställning av kvalitetelinser eller andra optiska organ, framställda av CR-59 och dess sampolymersr, direkt eller indi- rekt kan relateras till hela tillämpningsområdet för gjutna homopolymerer och sampolymerer med avseende på gjutningen av olika slag av produkter och tillämpbarheten eller urvalet av vilket polymeriserbart harts som helst. Det är även uppen- bart att exemplen, även om de hänför sig till specifika modi- fikationer av föreliggande uppfinning, icke kan betraktas som begränsande för densamma. Det torde understrykaa att sättet i sin helhet på ett synergistiskt sätt uppnår fördelarna, som kan erhållas med hjälp av varje beskriven behandling eller medel, med avseende på deras individuella funktioner.

Claims (11)

iwofllsw-z _ ,, Patentkrav

1. Sätt att genom gjutning och kontinuerlig kompensation fram- ställa linser och optiska organ, framställda av värmehärdande hartsmaterial, k ä n n e t e c k n a't av att en rörformig hylsa bildas av ett plastmaterial, som är väsentligen odeformerbart, kemiskt inert i förhållande till monomeren och ter- miskt stabilt vid temperaturen för polymerisation, formhalvor placeras inuti hylsan vid önskat avstånd från varandra, så att de med den längsgående väggen på hylsan avgränsar ett hål- rum, med en diameter lika stor som för formhalvorna, varvid pla- ceringen av varje formhalva med avseende på hylsan upprätthålles endast genom friktionen mellan formhalvornas kant mot hylsans vägg, utanför hålrummet bildas en kompensationsbehållare, som står i förbindelse med hålrummet genom minst en förformad passage, i hålrummet införes, genom den förformade passagen, katalyserad värmehärdande monomer tills hålrummet är fullständigt fyllt och kompensationsbehållaren är delvis fylld, formen utsättes för homogen uppvärmning, som medför passage av monomer i överskott från hålrummet på formen till kompensations- behållaren, under stadiet för monomerens expansion, och en pas- sage i motsatt riktning under det efterföljande stadiet av krymp- ning av monomeren, tills gelstadiet uppnåtts, uppvärmningen av formen fortsättes till polymerisationen av mono- meren är fullföljd, varvid den slutliga krympningen av den sist- nämnda, från början av gelstadiet, endast kompenseras genom att formhalvorna närmar sig varandra, och de tvâ formhalvorna avlägsnas från den sålunda erhållna linsen då polymerisationen av monomeren har fullföljts.

2. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att som mono- mer användes dietylen-glykol-bis-allyl-karbonat (SR-39). 7964619-2 f¶__Hi

3. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att dietylen- -glykol-bis-allyl-karbonat användes och dess sampolymerer.

4. H. Sätt enligt krav 1:3, k ä n n e t e c k n a t av att som monomer användes dietylen-glykol-bis-allyl-karbonat, katalyserat med isopropyldikarbonat-peroxid. -

5. Sätt enligt krav 1-H, k ä n n e t e c k n a t av att som monomer användes dietylen-glykol-bis-allyl-karbonat, katalyserat med isopropyldikarbonat-peroxid, till vilken 2-(2-hydroxi-5- -metyl-fenyl)-bensotriazol tillsatts, som UV-absorberande till- sats.

6. Sätt enligt krav 1-5, k ä n n e t e c k n a t av att den katalyserade monomeren, med eventuella tillsatser, utsättes för en termisk cykel av 15 timmar med en gradvis värmeökning från +ho°c till 11o°c.

7. Sätt enligt något av kraven 1-6, k ä n n e t e c k n a t av att kompensationsbehållaren erhålles genom modifiering av en del av den rörformiga hylsan.

8. Sätt enligt krav 1-6, k ä n n e t e c k n a t av att kom- pensationsbehållaren placeras nära det yttre av den rörformiga hylsan, i en position motsvarande hålrummet som avgränsas genom de två formhalvorna.

9. Sätt enligt krav 1-6, k ä n n e t e c k n a t av att kom- pensatíonsbehållaren erhålles inuti den rörformiga hylsan, ovan- för den övre formhalvan.

10. Sätt enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att av- lägsnandet av linsen från formhalvorna erhålles med hjälp av nedsänkning i ett varmt vattenbad, utsatt för ultraljudfrekvenser innefattande 20-TOKHZ.

11. Sätt enligt krav 1 och 10, k ä n n e t e c k n a t av att vattenbadet är en lösning av en detergent.