SE430843B - Strypningsanordning for en radiomottagare - Google Patents

Description

-hälften av potentialen B+ och som anges såsom gi. 78.1Û1~01-1 2 under relativt normala variations- eller fading-tillstånd, som exenmelvis uppkommer i samband med rörliga fordon eller vid våg- utbredning utmed flera vägar, t.ex. på grund av reflexioner.

I Ett speciellt ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en ny och förbättrad strypkrets för användning i en FM-radiomottagare, isom arbetar med övervakningsanordningar för låsning vid prioritets- sökning.

Dessa och andra ändamål uppnås i enlighet med uppfinningen medelst en strypningsanordning enligt bifogade patentkrav.

Uppfinningen skall nu närmare beskrivas nedan med hänvis- ning till de.bifogade ritningsfigurerna.

Pig. 1A och lB visar ett kopplingsschema för en illustre-' rande utföringsform av uppfinningen.

Pig. 2, 3 och U visar vågformer för illustrering av de Ii fig. 1A och lB visade kretsarnas funktion.

Ett kopplingsschema för strypkretsen visas i fig. 1A och lB, vilka är sammankopplade såsom visas. Strypkretsen är avsedd att arbeta i en vanlig FM-mottagare, i vilken de demo- dulerade eller detekterade signalerna tillföras en tonfrekvens- krets under styrning av en strypkretsutgångssígnal. Dessa demodulerade eller detekterade signaler tillföres även ett hög- passfilter, vilket eliminerar större delen av talfrekvenserna och endast släpper igenom tonfrekvent brus med relativt hög Brusfrekvensspänningen till- För att underlätta beskrivningen är strypkretsen uppdelad i ett antal underkret- frekvens, vanligen över 6 kHz. föres en ingângsklämma 9 på strypkretsen. sar, av vilka var och en visas innesluten i rektanglar av streckade linjer. Strypkretsen är försedd med en lämplig likströmskälla med potentialen B+, vilken är positiv i för- hållande till jord eller en referenspotential. Strypkretsen utnyttjar även en källa med en likströmspotential, som är Stryp- __ , ._ . _._.-.......____.__.... ' transistor Q6. 7810101-1 kretsen utnyttjar även ett antal strömkällor, vilka indikerats medelst två cirklar, som delvis överlappar varandra. Dessa strömkällor är avsedda att indikera en fast likströmskälla för användning i en speciell krets.

Ingångsklämman 9 är ansluten till basen på en transistor Ql i en klass C-detektor 10. jämföres med spänningen åi, vilken tíllföres basen på en Ingângsspänningen på klämman 9 transistor Q2. En matningsström Il uppdelas mellan de två transistorerna Ql, Q2 i beroende av dessas relativa basspän- ningar och flyter även genom en av transistorerna QU, Q5 till jord. En utgångsström uttages från detektorn 10 vid kollektorn på transistorn QS och tillföres en strömspegel ll. Denna ut- gångsström från detektorn 10 ökar vid ökande brusspänning på klämman 9 och minskar med minskande brusspänning på klëmman 9.

I förhållande till den mottagna signalens styrka kommer ut- gångsströmmen från detektorn 10 att minska vid en ökad signal- spänníng och att öka vid en minskad signalspänníng.

Strömspegeln ll är anordnad för att tillföra en utgångs- signal för låsning vid prioritetssökning i en mottagare, om en sådan utgångssignal erfordras, och även en utgângssignal för strypkretsen. Strömmen från detektorn 10 tillföres ström- spegeln ll vid basen på en transistor Q7 och kollektorn på en Transistorerna Q7, Q6 bringar var och en av transistorerna Q8, Q9 att leda lika kollektorströmmar under styrning av transistorerna Q6, Q7. Kollektorströmmen från transistorn Q8 avges såsom övervakningsutgångssignal för prioritetssökningslåsningen. En större signalstyrka minskar denna ström och ökar övervakningsspänningen för sökningslås- ningen. En mindre signalstyrka ökar denna ström och minskar övervakningsspänningen för sökningslåsningen. Kollektorström~ men från transistorn Q9 tillföres en första tidstyrningskrets 12. Strömflödet i transistorn Q9 styr flödesbanan för mat- ningsströmmen I2 i tidstyrningskretsen 12. kondensator Cl uppladdas av matningsströmmen I2 och strömmen från en resistans R8, vilken är ansluten till spänningskällan En tidstyrnings- %i,genom resistansen R8, så att strömmen I2 icke kan ladda 7310101-'1 kondensatorn Cl över en viss gräns, som ligger lägre än mat- ningsspänningen E+. Till följd härav är kondensatorn Cl alltid laddad till en spänning, som är en icke-linjär invers funktion av brusspänningen eller en ickeelinjär direkt funktion av sig- nalspänningen. Om signalspänningen ökar, leder transistorn Q9 mindre, så att utgångsspänningen A över kondensatorn Cl ökar.

Om signalspänningen minskar, leder transistorn Q9 mera, så att utgângsspänningen A över kondensatorn Cl minskar.- Det bör observeras,'att i tidstyrningskretsen 12 kondensatorn Cl kan _urladdas av transistorn Q9 genom en bana med låg impedans.

Utgångsspänningen A tillföres en ingång på en strypstyr- krets 13, vilken består av transistorerna Qlfi, Qll, Ql2, Ql3, Qlä. Denna spänning A jämföres med en tröskelspänning B, vilken alstras av en spänningskälla ål och en resistans R3. Tröskel- spänningen B kan ha en övre nivå, när strömmen IH har ett lågt värde, och en undre nivå, när strömmen IH har ett högt värde.

Styrkretsen 13 innefattar en källa för strömmen I3, vilken flyter huvudsakligen genom den ena eller den andra av transi- storerna Qll, Ql2. Om spänningen A överstiger spänningen B, flyter större delen av strömmen I3 genom transistorn Ql2.

Därigenom stryps transistorn Qlä, så att dennas ström I9 blir noll eller mycket låg, varigenom mottagaren blir ostrypt. Om emellertid spänningen B överstiger spänningen A, flyter större delen av strömmen I3 genom transistorn Qll. Därigenom göres transistorn Qlä ledande, så att transistorns ström I9 blir hög och mottagaren strypes. fransistorns Ql2 kollektor är ansluten till en strömspegel- krets lä, vilken är så anordnad, att kollektorströmmen IH i transistorn Ql7 är lika med kollektorströmmen I5 i transistorn Ql6. Om spänningen A överstiger spänningen B, flyter större delen av strömmen I3 genom transistorn Ql2. Strömmen IH ökar för att bringa spänningen B att falla från spänningen gi med ett belopp, som är lika med spänningsfallet för strömmen IH genom resistansen R3. Om emellertid spänningen A är mindre än spänningen B, flyter större delen av strömmen I3 genom atransistorn Qll. Strömmen IH faller väsentligen till noll, 781Û101~1 så att spänningen B blir lika med spänningen hos spännings- källan åi. Spänningen B kan även varieras mellan den övre och nedre nivån medelst en ström I8, vilken styr storleken av den ström I5, som kan tillföras basen på transistorn Ql5.

Denna ström IB styrs av en snabb-långsam-styrkrets 16, såsom närmare skall förklaras nedan. Om strömmen I8 ökar, minskar basströmmen i transistorn Q15, minskar strömmen IH och ökar spänningen B. Om strömmen IB minskar, ökar strömmen IN för att minska spänningen B.

Såsom visas i fig. lB tillföres spänningen A, som » representerar signalstyrkan, även till en andra tidstyrnings- krets l5, vilken innefattar en transistor Q25, som laddar en kondensator C13 från spänningskällan B+. Kondensatorn C3 kan urladdas genom en resistans R9, vilken har en mycket högre impedans än transistorn Q9 för urladdning av kondensatorn Cl.

Spänningen på kondensatorn C3 tíllföres styrkretsen 16, vilken innefattar en strömkälla I6, vilken åstadkommes av en spänningskälla B+. Spänningen på kondensatorn C3 tillföres en första transistor Ql8, vars emitterspänníng C tillföres en andra transistor Ql9 och jämföres med en tröskelspänning D på en transistor Q20. Om spänningen C överstiger spänningen D, flyter större delen av strömmen I6 genom transistorn Q20.

Om spänningen D överstiger spänningen C, flyter större delen av strömmen I6 genom transistorn Ql9. Spänningen D bestämmes av den bana, som strömmen I7 tar efter att ha passerat för- bindelsepunkten mellan en resistans R7 och basen på transis- torn Q20. Om strömmen Ilü, som flyter från denna förbindelse- punkt, är noll, så flyter hela strömmen I7 genom resistansen R7, så att spänningen D är lika med spänningen ål + (I7 x R7).

Om strömmen Il0 har samma storlek, så är spänningen D lika med spänningen %+ + (I7 - Ilü) x R7.

En strömspegelkrets l7 är anordnad för inställning av strömmarna I8, Il0 såsom en funktion av kollektorströmmen i transistorn Q20 och emitterresistanserna RH, R5, R6. Resistan- serna RH, R5, R6 är så valda, att strömmen Il0 är en tredjedel av kollektorströmmen i transistorn Q20 och strömmen I8 är 78-1Û101-1 dubbelt så stor som kollektorströmmen i transistorn Q20.

Strömmarna Il0, I8 beror på den relativa storleken hos spän- ningarna C och D. Om spänningen C överstiger spänningen D, ökar kollektorströmmen i transistorn Q20, så att strömmarna Il0, I8 ökar. av spänningen D.

Den ökade strömmen Il0 åstadkommer en minskning Om spänningen C är mindre än spänningen D, minskar strömmarna Il0, I8 väsentligen till noll. Den minska- de strömmen IlO åstadkommer en ökning av spännigen D.

Strömmen I8 bestämmer hur stor del av strömmen I5 som är tillgänglig för basströmmen i transistorn Ql5. Denna bestämmer i sin tur strömmen IH och spänningen B. Om strömmen I8 ökar, flyter mindre basström i transistorn Ql5 och mindre ko1lektor~ ström IH genom transistorn Ql7. Följaktligen ökar spänningen B. Om å andra sidan strömmen I8 minskar, flyter större bas- ström i transistorn Ql5 och större kollektorström IH genom transistorn Ql7. Detta bringar spänningen B att falla, såvida icke spänningen B redan har fallit på grund av att den över- 7 stigits av spänningen A.

Sammanfattningsvis kan sägas för den hittills beskrivna kretsen, att om en mottagen signal minskar mycket fort, såsom är fallet när en bärvåg avbrytes, faller spänningen A mycket snabbare än spänningen C, emedan spänningen över kondensatorn Cl urladdas genom transistorn Q9, under det att spänningen över kondensatorn C3 måste urladdas genom resistansen R9. Om emellertid styrkan hos en mottagen signal minskar långsamt, såsom är fallet vid långsamma variationer av signalstyrkan (fading), minskar spänningen C nästan med samma hastighet som spänningen A. Denna minskning av spänningen C avleder större delen av strömmen I6 genom transistorn Ql9, så att strömmarna IlO, I8 minskar. minskning av spänningen B.

Minskningen i strömmen I8 medför även en_ Tröskelnivån B i styrkretsen 13 minskar sålunda, så att svagare signaler i alla fall icke avleder strömmen I3 genom transistorn Qll för att strype mot- tagaren. Strömmen I3 fortsätter att flyta genom transistorn Ql2, så att mottagaren förblir ostrypt. Om emellertid den mottagna signalens spänning A faller under den undre tröskel- 7810101-1 spänningen B, kommer mottagaren att strypas.

Kretsen i fig. 1 har konstruerats och drivits med kompo- nenter med följande värden: Spänningskällan B+ 5,2 volt Transistorerna Ql-Q25 Av den typ som användes i - integrerade kretsar Kondensatorn Cl 0,68 PF Kondensatorn C2 0,1 pF Kondensatorn C3 1,0 pf Resistansen Rl 2000 ohm Resistansen R2 2000 ohm Resistansen R3 30000 ohm Resistansen RH 2000 ohm Resistansen R5 6000 ohm Resistansen RB 1000 ohm Resistansen R7 20000 ohm Resistansen RB 25000 ohm Resistansen R9 260000 ohm Resistansen Rl0 1000 ohm Resistansen Rll 07000 ohm Kretsens funktion skall nu närmare beskrivas med hänvis- ning till fig. 2, 3 och H. I varje figur har alla vågformerna utritats längs en gemensam tidsaxel. I varje figur visar den övre vågformen den signal, som tillföres radiomottagaren, i decibel av brusutsläckningen. I varje figur visar den vågform, som är betecknad E, när mottagaren är strypt respektive ostrypt.

I varje figur är vågformerna A, B. C och D avsatta mot en gemen- sam spänningsaxel. Var och en av vågformerna A, B, C och D representerar spänningarna i de punkter, som indikerats med liknande beteckningar A, B, C och D i fig. 1. ' Pig. 2 visar kretsens funktion vid en relativt stark mot- tagen signal. Före tidpunkten Tl ligger den första tröskel- spänningen B vid den relativt höga nivån åi (2,6 volt) och den andra tröskelspänningen D vid den relativt höga nivån av approximativt 3,5 volt. Den starka signalen tillföras vid tid- punkten Tl och stiger snabbt till 20 decibel över brusutsläck- ningsnivån. När denna signal stiger, stiger spänningen A från *?%¿1tÛ-1i0'1 -fl tidstyrningskretsen 12 snabbt och stiger spänningen C med 'väsentligen samma hastighet., Vid tidpunkten T2 överstiger spänningen A spänningen B, vilket bringar styrkretsen 13 att ställa om ledningen från transistorerna Ql0, Qll till transis- torerna Ql2, Ql3. Detta medför att strömmen I5 ökar, så att transistorn Ql7 göres ledande. Detta.sänker snabbt spänningen B till den undre nivån på approximativt l volt. När spän- ningen B faller, åstadkommes en tvär eller snabb frånslagning av transistorerna Ql0, Qll, Qlk, så att strömmen I9 snabbt - faller för upphävande av strypningen av mottagaren, såsom visas i vågform E. Spänningarna A och C forsätter att stiga. När spänningen.C överstiger spänningen D vid tidpunkten T3, bringar kretsen 16 för snabb respektive långsam styrning strömmen I6 att flyta genom transistorn Q20. Därigenom åstadkommas ledning genom transistorn Q23 och avledes en viss ström Il0 från ström- men I7 genom resistansen R5. Detta bringar spänningen D att falla snabbt till den undre nivårn på approximativt 3,1 volt.

Denna ökning i strämmen Il0 åstadkommer en större ökning i strömmen I8 för att avleda en del av strömmen I5 från transis- torns Ql5 bas. Därigenom reduceras strömmen i transistorn Ql5, vilket i sin tur reducerar strömmen IH i transistorn Ql7. Detta bringar spänningen B att stiga snabbt tillbaka till sin övre B+ ' nivå 2 (2,6 volt) och sätter kretsen i stånd att åstadkomma snabb stypning. Kretsen förblir i detta tillstånd tills signa- len upphör vid tidpunkten T4. Här bör observeras, att tiden mellan tidpunkten T3, då signalen mottogs, och tidpunkten TH, då signalen upphörde, är lång (beroende på meddelandetiden) i jämförelse med tiden mellan tidpunkten Tl och tidpunkten T3 (några millisekunder) eller tiden mellan tidpunkten TH och tidpunkten T5 (också några få millisekunder). Vid tidpunkten TH minskar signalen hastigt såsom visas. Spänningarna A och. c börjar minska. Spänningen A minskar snabbare, emedan transis- torn Q9 urladdar kondensatorn Cl. Kondensatorn C3 måste emel- lertid urladdas genom resistansen R9, vilken har en impedans, som är mycket större än impedansen hos transistorn QS. När spänningen A faller under den övre tröskelspänningen B vid tidpunkten T5, göres transistorerna Ql0, Qll, Qlä åter ledande, 7810101-1 så att strömmen I9 flyter för att strypa mottagaren, såsom anges av vågformen E. Denna strypning är relativt snabb efter signa- lens upphörande, emedan tröskelspänningen B ligger vid sin övre nivå och spänningen A snabbt faller under spänningen B. Spän- ningen C fortsätter att minska och blir vid tidpunkten T6 mindre än spänningen D. Detta avleder strömmen I6 genom transistorerna Ql8, Ql9, så att strömmen I10 minskar.

Den minskade strömmen I10 minskar Därigenom bringas spän- ningen D att stiga snabbt. även strömmen I8, men emedan spänningen B redan ligger vid den övre nivån, uppkommer ingen verkan på grund av att spänningen C faller under spänningen D. Spänningen C fortsätter att falla, tills den når sin undre stabila nivå.

Pig. 3 visar vågformer, som illustrerar kretsens funktion, när en svagare frekvensmodulerad signal mottages. Vid tidpunkten Tl stiger denna signal snabbt till en nivå på 10 decibel. Däri- genom bringas spänningarna A och C att öka men med en långsammare hastighet. Spänningen A överstiger sålunda icke spänningen B förrän vid tidpunkten T2, vilken ligger senare än tidpunkten T2 i fig. 2. Mottagarens strypning upphäves vid tidpunkten T2.

Det framgår sålunda, att det tar längre tid att upphäva mottaga- rens strypning, när den frekvensmodulerade signalen är svagare.

När spänningen A överstiger tröskelspänningen B, minskas spän- ningen B, såsom förklarats i samband med fig. 2. På grund av den svaga signalen överstiger spänningen C aldrig spänningen D och tröskelspänningen D förblir därför vid sin övre nivå.

Tröskelspänningen B förblir sålunda vid sin nedre nivå. Vid tidpunkten T3 upphör signalen. Spänningarna A och C börjar minska, men emedan tröskelspänningen B fortfarande ligger vid sin undre nivå, tar det längre tid för spänningen A att falla under spänningen B och att strypa mottagaren. Denna ytterligare tid visas genom tidsintervallet mellan tidpunkterna T3 och TH i fig. 3, och detta tidsintervall är större än tidsintervallet mellan de motsvarande tidpunkterna TH och T5 i fig. 2. Vid tidpunkten TU faller spänningen A under spänningen B, varvid mottagaren åter strypes, såsom visas i vågform E. Spänningen C minskar långsamt, tills både spänningen A och spänningen C ilvtsfowow-'z 10 när sina normala nivåer. En längre tidsperiod åstadkommes så- Detta är önskvärt i de fall, då en svag signal eller en varierande" lunda för en svag signal, innan mottagaren åter strypes. signal kan förväxlas med upphörandet av en bärvâg. En mer till- gförlitlig förbindelse åstadkommes sålunda.

'Fig. 4 visar kretsens funktion vid långsamt ökande och långsamt minskande signaler, vilka kan uppträda vid fading.

Vid tidpunkten Tl börjar ingångssígnalen långsamt öka. .Detta bringar spänningarna A och C att öka i motsvarande långsamma grad. Vid tidpunkten T2 överstiger spänningen A tröskelspän- ningen B, vilket bríngar tröskelspänningen'B att falla till det undre värdet. Mottagaren blir ostrypt. Spänningarna A och-C fortsätter att stiga till tidpunkten T3, när spänningen C överstiger tröskelspänningen D. Detta bringar spänningen D att falla till det undre värdet och bringar även tröskelspän- ningen B att stiga till det övre värdet. 'Mottagaren kan nu snabbt strypas. Spänningarna A och C förblir vid sina övre värden, tills signalen långsamt börjar avta vid tidpunkten TH.

På grund av det långsamma avtagandet kan kondensatorn C3 ur- laddas med ungefär samma hastighet som kondensatorn Cl. Spän- ningen C minskar sålunda med väsentligen samma hastighet som spänningen A. Till följd härav faller spänningen C under den nedre tröskelspänningen D, innan spänningen A faller under den övre tröskelspänningen B. När spänningen C faller under spänningen D, stiger spänningen D. Den nedre spänningen C En minskning i Detta bringar spänningen B att falla och sänker tröskelspänningen B bringar även strömmarna Ilü, I8 att minska. strömmen I8 åstadkommer en ökning av strömmen IH. i styrkretsen 13. Mottagaren kan nu icke strypas snabbt.

Mottagaren förblir därför ostrypt, tills spänningen A faller under den lägre tröskelspänningen B. Det antages, att ingångs- signalen vid tidpunkten TG upphör att avta och åter börjar öka.

Detta bringar spänningarna A och C att åter öka, tills spän- När detta inträffar, minskas spänningen D till det tidigare värdet och ningen C överstiger spänningen D vid tidpunkten T7. ökas spänningen B till det övre värdet, likaså vid tidpunkten T7. Mottagaren kan nu åter snabbt strypas. Signalen fort- 7810101-1 ll sätter att öka, tills spänningarna A och C når en övre stabil Det antages, att signalen upphör vid tidpunkten T8. faller spänningen A snabbt under tröskel- nivå.

När detta inträffar, spänningen B för att snabbt strypa mottagaren. Spänningen C minskar långsamt, tills den faller under tröskelspänningen D, så att spänningen D ökas till den normala övre nivån.

Det framgår sålunda att uppfinningen åstadkommer en ny och förbättrad strypkrets, vilken har ett arbets- eller nivåområde, vilket ibland kallas hysterisis. Denna krets gör det möjligt att vid en radiomottagare åstadkomma ett snabbt upphävande av strypningen och en snabb strypning vid närvaro av en stark signal, att åstadkomma ett relativt långsamt upp- hävande av strypningen och en relativt långsam strypning vid närvaro av en svagare signal, och att åstadkomma ett relativt långsamt upphävande av strypningen och en relativt långsam strypning vid närvaro av en långsamt ökande och långsamt fal- lande signal (fading-signal). Därigenom uppnås alla fördelar- na med en strypkrets, varvid en mottagare i alla fall kan avge maximal information under besvärliga förhållanden, speciellt vid svaga signaler eller fading-signaler. Även om endast en utföringsform av uppfinningen beskrivits och visats är det uppenbart, att många modifikationer och variationer kan göras av fackmän på området inom ramen för uppfinningstanken. De angivna strömkällorna kan exempelvis ha den form, som konstruktören önskar. Andra typer av ström- kretsar kan anordnas för jämförelse av ingångs- och tröskel- spänningarna. Kretsvärdena, speciellt tidskonstanterna i tidstyrningskretsarna 12, 15, kan varieras för att passa indi- viduella behov eller önskemål.

Claims (6)

?tsi)1n1 o1-1 Patentkrav
1. 'l. Strypningsanordning för en radiomottagare, k ä n n e - t e c k n a d av kombinationen av _ a) en ingângskrets (10, ll) för en ingângssignal represente- rande styrkan hos en mottagen radiosignalg b) en första tidkonstantkrets (12), vilken är ansluten till nämnda ingångskrets för alstring av en första tidsberoende signal (A), som varierar i beroende av ingångssignalen med en första tídkonstant; _ c) en andra tidkonstantkrets (15), vilken är ansluten till nänmda ingângskrets för alstring av en andra tidsberoende signal (C), vilken varierar i beroende av ingångssignalen med en andra tidskonstant, vilken har ett annat värde än nämnda första tidkonstant; _ d) en strypkrets (l3) med en ingång ansluten till nämnda första tidkonstantkrets (12), en första tröskelkrets för alstring av en-första tröskelsignal (B), och en utgång för alstring av en strypningsstyrande signal (E), vilken avaktive- rar strypningen, då nämnda första tidsberoende signal (A) är större än nämnda första tröskelsignal (B), och akti- vera ~strypningen, då nämnda första tidsberoende signal (A) är mindre än nämnda första tröskelsignal (B), och e) en styrkrets (lä, 18, 17) med en ingång ansluten till nämnda andra tidkonstantkrets (15) och en styrutgâng ansluten till nämnda tröskelkrets i nämnda strypkrets (13) för höjning av nämnda första tröskelsignal (B).då nämnda andra tidsberoende signal (C) överstiger en förutbestämd nivå.
2. 2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda styrkrets (lb, 16, 17) innefattar en andra tröskel- krets (16) för alstring av en andra tröskelsignal (D) Qch är anordnad att sänka nämnda första tröskelsignal (B), då nämnda -andra tidsberoende signal (C) sjunker under nämnda andra tröskelvärde (D), innan nämnda första tidsberoende signal (A) _sjunker under nämnda första tröskelsignal (B). .7810101-1 :s
3. 3. Anordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda styrkrets (14, 16, 17) är anordnad att höja nämnda första tröskelsignal (B), då nämnda andra tidsberoende signal (C) stiger över nämnda andra tröskelsignal (D).
4. M. Anordning enligt något av kraven l - 3, k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda första tröskelsignal (B) kan bringas att antaga alternativt en övre nivå och en nedre nivå, och att nämnda styrkrets (lä, 16, 17) är anordnad att sänka 'nämnda första tröskelsignal (B) från nämnda övre nivå till nämnda nedre nivå, då nämnda första tidsberoende signal (A) stiger över nämnda övre nivå för den första tröskelsignalen, och att även sänka nämnda första tröskelsignal (B) från nämnda övre nivå till nämnda nedre nivå, då nämnda första och andra tidsberoende signaler (A, C) sjunker i väsentligen samma takt.
5. 5. Anordning enligt något av kraven l - H, k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda första och andra tidkonstantkretsar (12, 15) har väsentligen lika stor tidskonstant för en ökande ingångsspänning, medan den första tidkonstantkretsen (12) har en mindre tidkonstant än den andra tidkonstantkretsen (15) för en sjunkande ingångsspänning.
6. 6. _ Anordning enligt något av kraven l - 5, k ä n n e - t e c k n a d av att nämnda andra tröskelsignal (D) kan bringas att antaga alternativt en övre nivå och en nedre nivå, och att nämnda styrkrets (lä, 16, 17) innefattar en krets (17) med en ingång ansluten till nämnda andra tidsberoende signal (C) och en utgång ansluten till nämnda andra tröskelkrets (16) för sänkning av nämnda andra tröskelsignal (D) från nämnda övre nivå till nämnda nedre nivå, då nämnda andra tidsberoende signal (C) överstiger den andra tröskelsignalens (D) övre nivå, och höja den andra tröskelsignalen (D) från nämnda nedre nivå till nämnda övre nivå, då den andra tidsberoende signalen (C) sjunker under den andra tröskelsignalens (D) nedre nivå.