SE430341B - Vermesvetsbara polyolefinfilmer samt forfarande for framstellning herav - Google Patents

Description

d7s1o92s-s de som erhålles av polyolefiner, i synnerhet av polypropen.

Detta beror på det faktum att de automatiska eller halvautoma- tiska maskinerna har utformats och byggts endast med hänsyns- tagande till egenskaperna för det mestxddsfiákkt använda för- packningsmaterialet, dvs. cellofanfilm.

Den fundamentala skillnaden mellan polyolefinfilmerna, i synnerhet av polypropen, och cellofanfilmerna ligger i ~det faktum att polyolefinfilmerna är tenmmflastuma material under det att cellofan är ett material som är okänsligt för värme tills man når dess antändbarhetsgräns. Som en följd därav inbegriper detta ett annorlunda uppträdande av de tvâ typerna av material med avseende på de automatiska värmesvetsningsanordningarna som hör samman med standard- förpackningsmaskinerna: I själva verket gäller att medan cellofan, som vanligtvis belägges med en termoplastisk lack som gör den värmesvetsbar, just av den anledningen svetsas utan .någon svårighet smälter polyolefinfilmerna, och i synnerhet de av polypropen, vid kontaktpunkten med svets- ningselementen och har tendens att klibba till dessa element och därigenom rivas sönder varigenom det blir praktiskt taget omöjligt att upprätthålla en rimlig driftshastighet för maskinen.

Det är väl känt att förbättra värmesvetsbarheten, ogenom- trängligheten och andra liknande egenskaper för syntetiska pclymerfilmer med hjälp av beläggning av filmerna med material som har förmåga att åt filmerna förläna de ovan- nämnda egenskaperna. l allmänhet uppnås beläggningen genom strängsprutning, i smält tillstånd, av lacken på_bärarfilmen (strängsprut- ningsbeläggning). En ytterligare annan metod är den s.k. "lamineringen" av två filmer mot varandra, med eller utan lim ; medan en ytterligare metod består i utsprid- ning av beläggningsmedlet löst i ett lämpligt lösningsmedel.

Till beläggningsmedlet kan vara kopplat ett förankrings- I ~ «.~.-.. snö» . ... .- ... ...f -.._..-. _... _. 7810925-s medel (grundningsmedel) som kommer att underlätta vidhäft- ningen av beläggningen till bärarfilmen. Ofta ersättes grundningsmedlet eller âtföljes av en för-behandling av bärarfilmen med kemiska medel, med elektriska icke-genom- trängande urladdningar, med en låga eller på andra liknande sätt.

Förfaranden är även kända som består i beläggning av poly- olefinfilmen med: a) ett första skikt av en aminförening, i synnerhet polyetylenimin, som har den verkan att den gynnar förank- ringen av lacken till bäraren; och med b) ett andra skikt som består av en eller flera polymerer som gynnar svetsbarheten för filmerna och deras ogenomtränglighet för gaser och ångor och liknande, varvid nämnda polymerer väljes bland vinyl- och vinylidenpolymerer och -sampolymerer, akryl- och cellulosapolymerer och ~sampolymerer, epoxi- och andra polymerer och sampolymerer.

Föreliggande uppfinning avser ett förfarande för att göra polyolefinfilmer med lätthet värmesvetsbara, omfattande be- läggning av en biaxiellt sträckt, endast i en riktning sträckt, eller icke-sträckt polyolefinfilm, eventuellt för- -behandlad med ett förankrings- eller grundnings-medel, med ett beläggningsketonharts på minst en yta därav, vilket för- farande utmärkes av att belä-gningen består av en blandning av ett ketonharts och av minst en polymer som väljes bland vinyl-, akryl- och cellulosa-homopolymerer och -sampolymerer.

De ketonhartser som är lämpade för användning i överens- stämmelse med föreliggande uppfinning erhålles i allmänhet genom polykondensation av aldehyder med cykliska ketoner, i synnerhet av formaldehyd och cyklohexanon, cyklopentanon, cyklcheptanon och liknande. 47810923-s Förmågan hos ketonhartser att vidhäfta till bäraren även utan en föregående behandling med förankringsmedel medger lokaliserad anbringning av beläggningen. Detta är ytterst fördelaktigt när helst svetsbarheten erfordras endast för en begränsad del av den tillverkade produkten just såsom i det fall där man måste svetsa endast ändställen hos en påse eller ett hölje; det är tillräckligt att med värmesvetsningslacken endast belägga den del av påsen eller höljet som är direkt inbegripet i svetsningen och icke hela produkten, vilket representerar en betydande ekonomisk fördel.

Med användning av ketonhartserna enligt föreliggande upp- finning i blandning med vinyl-, aryl- och cellulosapolymerer och sampolymerer, i synnerhet med nitrocellulosa, är det möjligt att ytterligare förbättra egenskaperna för de belagda filmerna såsom exempelvis beständigheten hos svetsen, klibb- ning, friktionskoefficienten och samtidigt bibehålla de goda mekaniska, optiska och estetiska egenskaperna som är säregna för polyolefinfilmer.

Beläggningen kan anbringas antingen på bi-sträckt eller icke-sträckt film, som behandlas elektriskt eller icke är behandlad. Den kan även anbringas på osträckt film eller på filmer som sträckts endast i en riktning i vilket fall sträckningen eller sträckningarna genomföres_efter belägg- ningen.

Den elektriska behandlingen av filmen genomföras företrädes- vis på anordningar av SCAE-typ ehuru även andra liknande eller ekvivalenta anordningar visat sig vara lämpliga.

Beläggningen kan valfritt anbringas på en eller båda sidorna av polypropenfilmen, vare sig den är bi-sträckt eller osträckt. Beläggningen enligt uppfinningen kan anbringas i överensstämmelse med kända metoder enligt den tidigare tekniken ur polymerlösningar eller dispersioner i antingen vatten eller organiska lösningsmedel, medelst metoder 7810923- 8 5 som likaledes är kända, i synnerhet med utspridning, dopp;.“_' ning eller andra liknande metoder.

Den totala tjockleken för beläggningen kan variera från 1 till 20 mikron.

När ketonhartserna anbringas på filmer belagda med förankringsmedel (grundningsmedel) kommer dessa senare företrädesvis att bestå av alkyleniminpolymerer, såsom polyetylenimin, polypropylenimin och liknande eller också består de av aminföreningar med låg molekylvikt, såsom etylendiamin, dietylentriamin, tetraetylenpentamin och liknande.

Man kan använda blandningar innehållande från 20 till 80 viktprocent ketonhartser och en eller flera polymerer som väljes bland akryl-,'vinyl- och cellulosapolymerer och -sampolymerer.

Vinylpolymererna och -sampolymererna är företrädesvis polymerer och sampolymerer av vinylklorid, i synnerhet sampolymerer av vinylklorid/vinylacetat.

Bland akryl- och metakryl-polymerer och -sampolymererna lämpar sig särskilt för ändamålet polymetylmetakrylat, polyetylmetakrylat, polymetylakrylat, polyetylakrylat, metylakrylat/etylakrylat-sampolymererna, metylmetakrylat/etyl- metakrylat, metylmetakrylat/n-butylmetakrylat-sampolymerer och andra liknande sampolymerer.

Som cellulosapolymer lämpar sig särskilt nitrocellulosa som utgör en nitreringsprodukt av cellulosa som har en kvävehalt mellan ll,5 % och 12,5 % motsvarande 34 E-regler- na (WASAE) (se Ullmans Encyklopaeide der Technischen Chemie, volym 12, 797 (1960)).

I blandningarna med ketonhartser användes företrädesvis ivsioezs-s 6 20-50 viktprocent vinylpolymerer och-sampolymerer, 20-80 viktprocent akrylpolymerer och sampolymerer och 10-40 vikt- procent nitrocellulosa.

Graden av vidhäftning för beläggningen till bärarfilmen mätes genom att man pressar en bit självhäftande cellulosa- tejp mot ytan av den belagda filmen och därefter abrupt river av cellulosatejpen från nämnda yta. Beläggningarna som har._ en utmärkt vidhäftning kommer att förbli fast fästade till bärarfilmen medan beläggningen med en dålig vidhäftning däremot kommer att partiellt eller t.o.m. totalt avlägsnas 'från bärarfilmen.

Med "avskalningstest"-metoden bestämmes även dragpåkännings- beständigheten för svetsen utvärderad med hjälp av en dynamometer.

"Avskalningstest"-värdena anses goda när de överstiger 80-100 g/cm. Detskall emellertid observeras att svetsbestän- dighetsvärdena måste hänföras till den typ av användning för vilken den belagda filmen är avsedd; 80-100 g/cm skall sålunda anses vara ett utmärkt värde när användningen exempel- vis är som svets hos belagd film avsedd för omlindning av cigaretter medan fallet användning av den belagda filmen för framställning av behållarpåsar för ris, socker och lik- nande är.helt annorlunda för vilka kräveß mycket högre svetsningsbeständighetsvärden. å Beständigheten mot hopskrynkling av filmen uppskattas genom att man med händerna energiskt under 10-20 sekunder skrynk- lar ihop en eller flera zoner av den belagda ytan av filmen och därefter iakttar huruvida en avskiljning av beläggningen inträffar och sprickor bildas.

De bärare till vilka de värmesvetsbara beläggningarna anbringas enligt uppfinningen består av filmer som erhålles av propenpolymerer framställda med stereospecifika kata- 781iÛ923-8 lysatorer. Före framställningen av filmen kan man till poly- meren sätta: stabilisatorer, smörjmedel, mjukningsmedel, färgade pigment, medel med antistatverkan, fyllmedel och andra sådana liknande tillsatsmedel.

I detaljerna av en praktisk utföringsform av föreliggande uppfinning kan införas vidsträckta variationer eller för- ändringar utan att man därigenom faller utanför ramen för själva uppfinningen.

Uppfinningen åskådliggöres närmare medelst följande exempel.

Exemgel 1.

En polypropenfilm som erhållits genom strängsprutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som sträckts och med en tjocklek av 30 mikron utsattes för en elektronisk behandling med en anordning av SCAE-typ och belades därefter på en sida, med användning av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark, med en vattenhaltig l %-ig lösning av polyetylenimin; därefter torkades filmen i ugn och belades med ett andra skikt bestående av 100 viktprocent av en kondensationsprodukt erhållen genom kondensation mellan cyklohexanon och formalde- hyd och som har en kryoskopisk molekylvikt av 1200.

Polymeren i det andra skiktet anbringades som en lösning i metyletylketon med en halt fast substans av 25 %.

Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C. Efter utspridning torkades filmen vid 90°C.

Den belagda filmen uppvisade följande egenskaper: 7830923-8 8 Tjocklek för beläggningen 1,6 mikron Vidhäfzning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling mycket dålig _ beroende på "krit- 7 ning" av lacken Kiibbning vid 43°c (ASTM n 1146-53) dålig Genomsynlighet _ utmärkt Glidförmâga (statisk friktionskoefficient T.M.I.) någorlunda Beständighet mot svetsen (avskalnings- test) 180 g/cm Svetsningstemperatur ' l30°C Exempel 2.

Samma förfarande som i exempel l upprepades med undantag av att det första grundningsskiktet bestående av polyetylenimin icke anbringades på filmen.

Den sålunda erhållna belagda filmen uppvisade samma egenska- per som den belagda filmen i exempel l.

* Exempel 3.

En polypropenfilm erhâllen genom strängsprutning av propen- polymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som sträckts och med en tjocklek av 30 mikron, utsattes för en elektronisk behandling på en anord- ning av SCAE-typ och belades därefter på en sida med en vattenhaltig l %-ig polyetyleniminlösning utspriddd med hjälp av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark.

Därefter torkades filmen i en ugn och belades sedan med ett andra skikt bestående av en blandning av: l. 50 viktprocent av en kondensationsprodukt mellan cyklo- hexanon och formaldehyd med en kryoskopisk molekylvikt av 1200; “ 2. 50 viktprocent av en vinylklorid/vinylacetat-sampolymer (S7/13) med en Fikentscher-konstant K=SO. 7810923- 8 Polymererna i det andra skiktet anbringades som en lösning i metylketon med 25 % torr substans. Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C. Efter beläggningen torkades filmen vid 90°C och visade när den belagts på sådant sätt följande egenskaper: Tjocklek för beläggningen 1,7 mikron Vidhäftning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling utmärkt xiibbning vid 43°c (ASTM D 1146-53) bra Genomsynlighet utmärkt Glidförmåga (statisk friktionskoefficient T.M.I.) bra Beständighet hos svetsen (avskalningstest) 250 g/cm Svetsningstemperatur l30°C Exempel 4.

Förfaringssättet i exempel 3 upprepades med undantag av att man icke anbringade det första skiktet av grundningsmedel bestående av polyetylenimin.

Den sålunda erhållna belagda filmen uppvisade samma egen- skaper som den belagda filmen i exempel 3. gxempel 5.

En polypropenfilm erhållen genom strängsprutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som var sträckt och hade en tjocklek -q a, 30 mikron utsattes för en elektronisk behandling med en anordning av SCAE-typ, belades därefter på en sida, med användning av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark, med en vattenhaltig l %-ig lösning av polyetylenimin.

Därefter torkades filmen i en ugn och belades sedan med ett andra skikt bestående av en blandning av: i. 50 viktprocent av en kondensationsprodukt mellan cyklohexanon och formaldehyd med 1200; en kryoskopisk molekylvikt 7%1Û923-8 10 2. 50 viktprocent butylmetakrylat/metylmetakrylat- -sampolymer (75/25) med Lr§1 = 0,25 (1 cHc13 vid 2o°c).

Polymererna i det andra skiktet anbringades som en lösning i metyletylketon med 25 % halt torr substans.f Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C. Efter beläggning torkades filmen därefter vid 90°C och den sålunda belagda filmen uppvisade följande egenskaper: ' Tjocklek för beläggningen l,5 mikron Vidhäftning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling utmärkt Klibbning via 4s°c (ASTM n 1146-sa) dålig Genomsynlighet I utmärkt Glidförmåga (statisk friktionskoefficient T.M.I.) bra Beständighet hos svetsen (avskalningstest) 230 g/cm Svetsningstemperatur _ l30°C.

Exempel 6.

Exempel 5 upprepades med undantag av att det första skiktet av grundningsmedel av polyetylenimin icke anbringades.

Den sålunda erhållna belagda filmen uppvisade samma egen- skaper som den belagda filmen i exempel 5.

Exempel 7.

En polypropenfilm erhållen genom strängsprutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som sträckts och hade en tjocklek av 30 mikron utsattes för en elektronisk behandling med en anordning av SCAE-typ och belades därefter på en sida, med användning av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark, med en lå %-ig vattenlösning av polyetylenimin.

Den sålunda belagda filmen torkades därefter i en ugn och 7810925- 8 ll belades sedan med ett andra skikt bestående av en blandningav l. 20 viktprocent av en kondensationsprodukt mellan cyklohexanon och formaldehyd med en kryoskopisk molekylvikt av 1200; 2. 80 viktprooent av en butylmetakrylat/metylmetakry- lat-sampoiymer (15/25) med ett [rf] = 0,25 (i cHc13 vid 2o°c;.

Polymererna i det andra skiktet förelåg i form av lösningar i metyletylketon med 25 % torr-halt. Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C.

Efter beläggningen torkades filmen vid 90°C och den sålunda belagda filmen uppvisade följande egenskaper: Tjocklek för beläggningen 1,4 mikron Vidhäftning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling - utmärkt Klibbning vid 43°C (ASTM D 1146-53) dålig Genomsynlighet utmärkt Glidförmåga (statisk friktionskoefficient T.M.I. bra Beständighet hos svetsen (avskalningstest) 250 g/om Svetsningstemperatur ' l30°C Exempel 8.

I detta fall upprepades samma förfarande som i exempel 7 med undantag av att det första skiktet av grundningsmedel bestående av polyetylenimin icke anbringades.

Den sålunda belagda filmen uppvisade samma egenskaper som den belagda filmen i exempel 7.

Exemgel 9.

En polypropenfilm erhållen genom strängsprutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med _en isotaktisk struktur, som sträckts och hade en tjocklek av 7810923-8 12 30 mikron utsattes för en elektronisk behandling med en anord- ning av SCAE-typ och belades därefter på en sida med en l %-ig vattenlösning av polyetylenimin med hjälp av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark. Den sålunda belagda filmen torkades därefter i en ugn och belades sedan med ett andra skikt bestående av en blandning av: l. 20 viktprocent av en kondensationsprodukt mellan cyklohexanon och formaldehyd med en kryoskopisk molekylvikt av 1200; 2. 60 viktprocent butylmetakrylat/metylmetakrylat- -sampolymer (75/25) med [nl = 0,25 (i CHCI3 vid 20°C); 3. 20 viktprocent av en 34 E- nitrocellulosa (12 % kväve och [rf] i aceton = 0,4).

Polymererna i det andra skiktet anbringades som en metyl- etylketonlösning med 25 % torrhalt. Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C. Efter beläggning av filmen torkades denna vid 90°C och den sålunda belagda filmen upp- visade följande egenskaper: Tjocklek för beläggningen ' 1,5 mikron Vidhäftning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling utmärkt Klibbning vid 43-°c (ASTM D 1146-53) bra _Genomsynlighet ~ utmärkt Glidförmåga (statisk friktionskoefficient T.M.I.) bra Beständighet hos svetsen (avskalningstest) 230 g/cm Svetsningstemperatur l30°C Exempel lO.

Förfarandet i exempel 9 upprepades med undantag av att = I det första skiktct av grundningsmedlet bestående av polyetylenimin icke anbringades. 7810923-8 13 Den sålunda erhållna belagda filmen uppvisade samma egen- skaper som den belagda filmen som erhölls i exempel 8.

Exemgel ll. (jämförelseexempel) En polypropenfilm erhållen genom strängsprutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som sträckte och hade en tjocklek av 30 mikron,utsattes för en elektronisk behandling på en anord- ning av SCAE-typ varefter den belades på en sida med en vattenhaltig l %-ig lösning av polyetylenimin med hjälp av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark. Efter denna beläggning torkades filmen i en ugn och belades sedan med ett andra skikt bestående av 100 viktprocent av en vinyl- klorid/vinylacetat-sampolymer (87/13) som hade en Fikentscher-konstant K = 50. Sampolymeren i det andra skiktet anbringades som en lösning i metyletylketon med 25 % torr- halt. Lösningen framställdes vid 70°C.

Efter beläggning av filmen torkades denna vid 90°C och uppvisade sedan följande egenskaper: Tjocklek för beläggningen , 1,5 mikron Vidhäftning (scotch-tejp-test) bra Beständighet mot hopskrynkling utmärkt zuibbning via 43°c (AsTM n 1146-53) bra Genomsynlighet utmärkt Glidförmâga (statisk friktionskoefficient T.M. I. ) bra Beständighet hos svetsen (avskalningstest) 50 g/cm Svetsningstemperatur l30°C Exempel 12.

Förfarandet i exempel ll upprepades med undantag av att det första skiktet av grundning bestående av polyetylen- lmin icke anbringades.

Den anbringade beläggningen skalas av under scotch-tape- 7810923-s 14 -testet vilket utvisar att det icke föreligger någon vid- häftning.

Exempel 13. Kjämförelseexempel) En polypropenfilm erhâllen genom strängsnrutning av en propenpolymer övervägande bestående av makromolekyler med en isotaktisk struktur, som sträckte och hade en tjocklek av 30 mikron underkastades en elektronisk behandling på en anordning av SCAE-typ och belades därefter på en sida med en vattenhaltig l %-ig lösning av polyetylenimín med använd- ning av en standardbestrykningsmaskin för tunna ark.

Därefter torkades den sålunda belagda filmen i en ugn och belades med ett andra skikt bestående av l0O % av en 34E-standardnitrocellulosa (ungefär 12 % kväve och [ng i aceton = 0,4).

Polymeren i det andra skiktet anbringades som en lösning il ïmetyletylketon med 25 % torrhalt.

Lösningen framställdes vid en temperatur av 70°C.

Efter beläggningen av filmen torkades denna vid 90°C och den sålunda belagda filmen uppvisade följande egenskaper: Tjocklek för beläggningen 1,5 mikron Vidhäftning (scotch-tape-test) utmärkt Beständighet mot hopskrynkling utmärkt Kiibbning vid 43°c (AsTM D 1146-ss) utmärkt Genomsynlighet utmärkt Glidförmåga (statisk friktionkoefficient T.M.I.) utmärkt går icke att svetsa ' 13o°c Beständighet hos svetsen (avskalningstest) Svetsningstemperatur Exempel 14.

Förfarandet i exempel 13 upprepades med undantag av att 7810923-8 15 det första skiktet av grundningsmedel bestående av poly- etylenimin icke anbringades. Icke någon vidhäftning erhölls eftersom beläggningen skalas av vid scotch-tape-testet.

Claims (9)

7810923- 8 16 PATENTKRAV

1. l. Förfarande för att göra polyolefinfilmer med lätthet vär- mesvetsbara, omfattande beläggning av en biaxiellt sträckt, endast i en riktning sträckt, eller ickefsträckt polyolefin- film, eventuellt för-behandlad med ett förankrings- eller grundnings~medel, med ett beläggningsketonharts på minst en yta därav k ä n n e t e c k n a t av att beläggningen be- står av en blandning av ett ketonharts och av minst en poly- mer som väljes bland vinyl-, akryl- och cellulosa-homopoly- merer och ~sampolymerer.

2. Förfarande enligt patentkravet l kgä n n e t e c k n a't av att beläggningen består av en blandning av från 20 till 80 vik:procent av ketonhartset och från 80 till 20 viktpro- cent av en polymer vald bland vinyl-, akryl- och cellulosa- -hcmopolymerer och -sampolymerer.

3. Förâarande enligt patentkravet l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att polyolefinfilmen består av en polypropen- film övervägande bestående av isotaktiska makromolekyler.

4. Förfarande enligt något av patentkraven l-3” k ä n n e - t e c k n a t av att som förankringsmedel användes alkylen- iminpolymerer, företrädesvis polyetylenimin och polypropylen- imin.

5. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n»- n e t e c k n a t av att som beläggningsmedel användes keton- hartser som erhålles genom polykondensation av aldehyder med cykliska ketoner, i synnerhet hartser erhållna genom polykon- densation av formaldehyd med cyklohexanon, cyklopentanon och cykloheptanon{

6. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n - n e t e c k n a t' av att i blandning med ketonhartserna an- vändes företrädesvis 20-50 viktprocent vinylpolymerer och ._ ,>,_._._ -_ . . I .. - 7810923- 8 17 -sampolymerer, 20-80 viktprocent akrylpolymerer och -sampoly- merer, 10-40 viktprocent cellulosapolymerer, i synnerhet nit- rocellulosa.

7. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n - n e t e c k n a t av att vid nämnda förfarande anbringas be- läggningen antingen före den ena eller båda sträckningarna av filmen.

8. Värmesvetsbara belagda polyolefinfilmer k ä n n e - t e c k n a d e av att de består av en bärarfilm av poly- olefin väsentligen bestående av isotaktiska makromolekyler och av en beläggning av blandningar innehållande 20-80 vikt- procent ketonhartser och en eller flera polymerer som väljes bland vinyl-, akryl-, cellulosa-polymerer och -sampolymerer, eventuellt med ett inskjutet (mellanliggande) skikt av för- ankringsmedel av amintyp.

9. Belagda polyolefinfilmer enligt patentkravet 8, k ä n n e t e c k n a d e av att bäraren består av poly- propen väsentligen bestående av isotaktiska makromolekyler. 7810923-8 SAMMANDRAG. Ett förfarande för att göra polyolefinfilmer värmesvets- bara beskrives varvid en uppbärande polyolefinfilm, som är dubbelsträckt, mono-sträckt eller icke-sträckt, eventuellt ,förbehandlad med förankringsmedel, belägges med ketonhartser eller med blandningar innehållande 20-80 viktprocent keton- harts och en eller flera polymerer som väljes bland vinyl-, akryl- och cellulosapolymerer och -sampolymerer. Även de värmesvetsbara belagda polyolefinfilmerna omfattas av upp- finningen.