SE429912B - Anordning for felindikering - Google Patents

Description

'25 HO veßzsva-l 2 i relation till bittakten för den digitala signal som uppträder där.

Exempelvis kallas en signal med 1,5h4 megabits per sekund (Mb/s) en digital "DS-1"-signal. I konsekvens härmed säges de organ som.inne- fattar transmissionslänkar för sändning och mottagning av signalen DS-1 tillhöra nivån DS-1. Vad signalen DS-1 beträffar innefattar ett typiskt nät en analog-digital-sändningskodare för kvantisering av talsampler från en kanal och för alstring av ett åtta-bits digitalt tecken. Digitala tecken, oavsett om de representerar data, kvantise- rat tal eller andra digitala signaler, från upp till 24 kanaler mul- tiplekeras sedan av en "kanal-bank" till en 193-bits-ram. Ramen inne- håller vanligen en 1-bits ramsynksignal och 24 tidluckor, en tídlucka -för varje kanal. I typiska fall bringas en ramsynkbit att alternera mellan en logisk nolla i en ram och en logisk etta i nästa angränsan- de ram. Det är ramen som därefter sändes såsom DS-1-signal. I"en mot- tagare demultiplexeras lämpligen ramen medelst en mottagningskanal- bank så att varje tecken kan vidarebefordras till respektive utgångs- -kanal. Givetvis kan emellertid även andra signalnivåer användas i nätet; I Bell Systems nät kallas exempelvis en 6,312 Mb/s signal för "DS-2"-signal, under det att en signal med bittakten 44,736 Mb/s kal- las "DS-3”-signal. Eftersom det finns flera signalnivåer föreligger det självfallet behov av att omvandla signaler från en nivå till en annan. Exempel på en anordning för att omvandla upp till fyra DS-1- -signaler till eller från en enda DS-2-signal är en digital multi- plexer M12. En annan anordning är en digital multiplexer M13 för om- vandling av npp till 28 DS-1-signaler till eller från en enda DS-3- -signal.

Det bör ej vara ägant att förvåna att åstadkommande av teleser- vice med en bestämd kvalitet, i all synnerhet när denna service skall tillhandahållas under varierande förhållanden inklusive nätutökning och oundviliga fel, kräver en underhållsplan. I en underhållsplan kan driftskvaliteten uttryckas på många sätt. Ett av dessa har ovan nämnts.

Ett annat sätt är att ange den tid som åtgår för att detektera och isolera ett fel. Det är välkänt för en fackman att införa feldetekte- ringsanordningar på varje nivå i ett digitalt transmissionsnät. Det ' är exempelvis vanligt att larmövervakningskretsar i en mottagninge- kanalbank fortlöpande övervakar en inkommande digital signal. Det kan ibland uppstå ett fel i den digitala signalen, exempelvis bristande synkronísm. Som svar på detektering av det osynkroniserade tillstån- det aktiveras normalt en larmanordning i den mottagande kanalbanken; det är exempelvis vanligt att en röd lampa tänds för att visa ett #0 '7892374-4 varaktígt.tillstånd. Vidare alstrar den mottagande kanalbanken van- ligen en speciell motsígnal för sändning i motriktningen. En gemen- sam motsignal innefattar en bitföljd som har en eller flera bitposi- tioner i varje tecken inställda i ett fast binärt tillstånd. De in- ställda bitarna detekteras av larmkretsar på sändare-kanalbanken och som svar härpå aktiveras därvid ett larm, exempelvis tänds en gul lampa med fast sken. Om ett fel detekteras i den ena transmissions- riktningen aktiveras sålunda larm i nätets båda ändar.

.För att klargöra anordningen tänker vi oss att nätet grenas mel- lan lâgnívâutrustningen, exempelvis en kanalbank och dennas inkomman- de/utgående transmissionslänk för behandling av digitala signaler vid eller under en avgrenings-signaltakt, exempelvis takten för DS-1, och högnivåutrustningen, i det följande kallad den digitala hierarkin, för behandling av signaler över avgreningstakten. Om ett fel inträffar i den digitala hierarkin kommer det i typiska fall att fortplantas ned till en låg signalnivå. Som ett resultat kommer ett fel i den digi- tala hierarkin i regel att förorsaka larm i många kanalbanker. Tyvärr är den konventionella larmanordningen sådan att underhållspersonal som befinner sig vid en kanalbank där larm föreligger ej kan se någon skillnad mellan en digitalt hierarki-fel och ett kanalbankfel. I ty- piska fall kommer underhållspersonalen därför att söka efter felkäl- lan genom att prova olika delar av kanalbanken och dess inkommande/ /utgående transmissionslänk. Om det befinns att det ej föreligger nå- got fel i kanalbanken övergår underhållspersonalen till att söka ef- ter hierarki-fel. Givetvis kan ordningsföljden vid felsökningen även vara den omvända. I vilket fall som helst kommer den_tid som vid fel- sökningen åtgår för att komma underfund med om det gäller ett hierarki- -fel eller ett kanalbankfel att medföra försämring av driftskvaliteten.

Det är ett välkänt faktum att digitala nät snabbt utökas. Som konsekvens härav har ett stort antal i näten ingående organ tillver- kats och är i användning. Att direkt modifiera existerande utrustning kan vara oklokt ur ekonomisk synpunkt. l Ovanstående problem löses enligt uppfinningen genom en anord- ning som uppvisar de i den kännetecknande delen av patentkravet 1 an- givna särdragen. Vid en anordning av det inledningsvis nämnda slaget innefattar anordningen enligt uppfinningen dels organ för att från varandra urskilja nämnda nätfelplatser, vilka urskiljningsorgan in- nefattar att organ som är anordnat att ta emot en tredje larmsígnal som svar på upptäckt av ett fel som befinner sig på nämnda andra nivå, dels organ som är anordnat att som svar pá nämnda tredje larmsignal , 40 a ?a@2s?i~@ L! avge en föruthestämd kodsignal, och dels organ för att tillföra nämnda förutbestämda kodsignal till den tredje larmapparaten varige- nom den tredje larmapparaten avger en larmindikering på ett andra sätt, vilket andra sätt indikerar att ett fel har uppträtt på en an- nan nivå än den första nivån.

Kort uttryckt är uppfinningen inriktad på en anordning för att möjliggöra särskiljning mellan olika slags fel i ett digitalt trans- missionsnät. Enligt en första aspekt på uppfinningen urskiljes olika feltyper i nätet av en anordning som är anordnad att såsom svar på detektering av ett fel i en andra signalnivå i nätet isolera digita- la signaler inom en första signalniå. Enligt en annan aspekt på upp- finningen särskiljes fel-utan väsentlig modifiering av nätet genom vidarebefordran av en förutbestämd kodsignal, exempelvis en cyklisk kodsignal, till larmapparaten för den första nivån varigenom appara- ten för den första nivån fullgör en dubbel funktion. Exempelvis av- ger larmapparaten för den första nivån en intermittent signal som svar på den cykliska kodsignalen för att ange att felet har uppträtt i den digitala hierarkin och en fast signal för att ange att felet har uppträtt på den första nivån.

På bifogade ritning med fig. 1-4 är fig. 1 ett principschema över en utföringsform av en apparat för särskiljning mellan fel i ett digitalt transmissionsnät i finningen. Pig. 2 åskådliggör ett första intervall av en i synkronísm enlighet med principerna för upp- befintlig signal som kan avges av den i fig. 1 visade apparaten. §ig¿ å visar ett andra intervall av en ur synkronism varande signal som kan avges av apparaten enligt fig. 1, och fig. H visar en övergångs- signal som kan avges av apparaten enligt fig. 1.

I fig. 1 visas schematiskt en utföringsfcrm av en larm-adapter 100 för urskiljning mellan fel på olika nivåer i ett digitalt transmis- sionsnät. I stort sett kan en transmissionslänk, vilken ej är visad men över vilken digitala signaler sänds efter att ha omvandlats från en andra signalnivå till en första signalnivå, brytas upp med använd- ning av enkla kontaktdon för inkoppling av larm-adaptern 100. Inom parentes antas här för enkelhets skull en enkelriktad transmissions- länk, under det att en diskussion av transmission i motsatta rikt- ningen kommer att behandlas längre fram. I den nu antagna enkelriktade transmissionsanordningen kan larm-adaptern 100 inkopplas i serie mel- lan de båda ändarna vid brytstället via en av sina mottagande kod- -vidarebefordrande organ 300-1 t.o.m. 300-N. Speciellt kan en första adapter-anslutning, exempelvis utgângs-anslutningen H01-1, anslutas 780237â4s till en första-nivå-ände av brytstället och en andra dapter-anslut- ning, exempelvis íngângsanslutningen 402-1, anslutas till en andra- -nivå-ände av brytstället. Som en ytterligare parentes och för att klarare beskriva principerna för uppfinningen bortser vi från de semantiska komplikationer som kommer in genom en diskussion av sig- nalnivån på transmissionslänken. Detta innebär ingen begränsning av uppfinningen utan endast ett undvikande av användning av ytterligare nomenklatur vid beskrivningen av uppfinningen. Det är självfallet ej nödvändigt att adaptern 100 omvandlar signaler från en signalnivå till en annan signalnivå; det kan mycket väl, som kommer att framgå av det följande, arbeta på eller vara anordnad att reagera för sig- naler frän eller till en eller flera signalnivåer. När larm-adaptern 100 inkopplas på detta sätt kan den verkställa eller ej verkställa en funktionell ändring i nätets driftsätt. Detta innebär å ena sidan, när omkopplaren 310-1 i det kod-vidarebefordrande organet 300-1 har sin rörliga kontakt i läget A, att digitala signaler som tillföras- till ingångsklämman H02-1 passerar rakt igenom adaptern 100 från den andra nivån till den första nivån. Speciellt passerar digitala sig- naler, som tillföres av den andra nivån och omvandlas, exempelvis av en digital multiplexer till en första-nivå-signal, från den andra nivån via anslutningen H02-1 och därifrån genom den rörliga kontak- ten i omkopplaren 310-1 och via klämman H01-1 till den första nivån.

I läget A förekommer sålunda ingen funktionell ändring i nätets drift.

Följaktligen kan de ovan berörda problemen i den kända tekniken be- träffande särskiljning av olika fel uppkomma. Å andra sigan och i enlighet med en aspekt på uppfinningen för särskiljning mellan olika fel, kommer som svar på en felsignal för indikering av upptäckt av ett fel på en andra signalnivå den till ingångsklämman tillförda digitalasignalen att isoleras inom den förs- ta signalnivån. Som exempel kan nämnas att som svar på den felsignal som avges till en tredje adapter-anslutning, exempelvis till felsig- nalanslutningen #03-1, den rörliga kontakten hos ett motsvarande kod-vídarebefordrande organ,här omkopplaren 310-1, kan övergå från läget A till läget B. Som resultat härav isoleras digitala signaler från felnivån inom den första nivån. I den som exempel valda utfö- ringsformen kommer sålunda som svar på felsignalen degitiala signa- ler som avges till ingångsanslutningen #O2~1 på detta sätt att iso- leras från utgångsanslutningen H01-1 och sålunda inom den första ni- vån. Eftersom ett fel på den andra nivaån, dvs. på en nivå någon- stand i den digitala hierarkin, lyckligtvis i typiska fall manifes- 2$_ HO 'ïßü2š7ê “li 6 terar sig som ett fel i den digitala signalen, kommer ett fel i den digitala hierarkin att hindras från att ge upphov till larm på låg " nivå, exempelvis larm som avges på en första nivâns kanalbank. Däri- sgenom kommer en missledande larmsignal i kanalbanken att undvikas, vilket är förknippat med möjlighet att särskilja felen i nätet.

Enligt en andra aspekt på uppfinningen för särskiljning av olika slags fel tillföres som svar på felsignalen en förutbestämd kodsignal istället för den digitala signalen till den första nivån för att ak- tivera denna på förutbestämt sätt under det att modifieringen av ut- rustnigen på den första nivån nedbringas till ett minimum. I stora drag tillföres kodsignalen från kodgeneratorn 200 via ledningen 2030 till såväl en ingång hos.vartdera av de mottagande kod~vidare-kopp- lingsorganen 300-1 t.o.m. 300-N och, i enlighet med vad som kommer att framgå av det följande, till en ingång hos vartdera av de sändande kodvidarebefordringsorganen 500-1 t.o.m. 500-N. I anslutning härtill kan larmadaptern 100 vara placerad nära en digital multiplexer. Där- igenom kan en enda kodgenerator på enkelt sätt betjäna ett flertal kodvidarebefordringsorgan, exempelvis ett kod-vidarebefordringsorgan för en kanalbank. Som svar på den felsignal som detekteras i den tred- je adapter-anslutningen flyttas vidare den rörliga kontakten hos ett kod-vidarebefordringsorgan från läget A till läget B. Som resultat härav kan kodsignalen på ledningen 2030 vidarebefordras till den förs- ta signalnivån, exempelvis till en kanalbank, via den rörliga omkopp- larkontakten ooh anslutningen 401-1. Det är fördelaktigt att kodsig- nalen är en förutbestämd signal, som svar på vilken gemensamma larm- kretsar på den första nivån utan modifiering av utrustningen på den första nivån ger larm som indikerar förekomst av ett fel på en annan nivå än den första. Det är vidare fördelaktigt att den gemensamma larmindikeringsanordningen enligt_uppfinningen fyller ett tvåfaldigt I ändamål. Underhållspersonalen på den första nigån ges ej endast upp- ~lysníngen att ett fel har uppstått utan även att felet hänför sig till en annan nivå än den första, dvs. befinner sig 1 den digitala hierarkin. f Om den digitala signal som avges till ingångsanslutningen H02-1 skulle vara ur synkronism och om denna ur synkronism varande digita- la signal skulle vidarebefordras till den första nivån, så skulle i enlighet med vad som framgått av det ovanstående larmkretsar på den första nivån i regel aktiveras. Ett konventionellt svar på aktive- ringen är att en fast visuell signal visas, exempelvis att en röd lampa är tänd. I enlighet med denna andra aspekt på uppfinningen HO 7802371; 'ä 7 alstras en förutbestämd kodsignal som ersättning för den ur syn- kronism varande digitala signalen. Ett typiskt exempel på en kod- signal är en cyklisk signal som i ett första tidsintervall uppvisar en i synkronism varande digital signal och i ett andra intervall en ur synkronism varande digital signal. Som svar på en dylik cyklisk signal kommer larmkretsarna på den första nivån utan någon modifie- ring på fördelaktigt sätt att ge en andra funktion, nämligen funk- tionen att kunna skilja mellan olika typer av fel. Speciellt är den konventionella fasta larmsignalen förhanden vid ett kanalbankfel.

Men den andra funktionen uppträder.vid ett hierarkifel såsom ett alternerande eller cykliskt, ej fast larmtillstånd. >Den som exempel valda kodsignalen enligt fig. 2 visar ett första intervall med i synkronism varande signal, under det att fig. 3 visar ett andra intervall med en ur synkronism varande signal. Först kommer den i det första intervallet befintliga, i synkronism befintliga sig- nalen att beskrivas. Den som exempel valda i synkronism varande sig- nalen innefattar en 12-rams super-ram. Var och en av de tolv 193-bits- -ramarna visas i en särskild rad i fig. 2, varvid intill varandra vi- sade rader representerar intill varandra befintliga ramar i super- ramen, Som ovan beskrivits innefattar en typisk ram en ramsynkroni- seringsbit och 2U åtta-bits tecken. Beträffande ramsynkroniserings- biten är det vanligt att olika kanalbanker förväntar sig olika ram- synkroniseringssekvenser. För att delvis illustrera adapterns 100 stora användningsområde kan nämnas att den i synkronism varande sig- nalen innehåller två signalformat, vart och ett kombinerat med DS-1:s första nivås signalformat som används i vissa i marknaden förekomman- de kanalbanker. Exempelvis är FORMAT 1 kombinerat med ett DS-1-format som används i sådana kanalbanker som den till Bell System D1A höran- de. Å andra sidan är FORMAT 2 kombinerat med det DS-1-format som an- vänds i sådana kanalbanker som D2-kanalbanken. De båda formaten är betecknade på detta sätt överst resp. nederst i fig. 2. Dessbättre innehåller den som exempel valda enkla kodsignalen två format och uppfyller därmed formatkraven för ett flertal kanalbanker. Närmare bestämt innehåller FORMAT 1 ett format som har det ovan beskrivna bítmönstret med alternerande logisk nolla/logisk etta, vilket mönster åskådliggöres i den med P1 märkta kolumnen i fig. 2. Det bör observe- ras att den välkända alterneringen mellan logisk nolla och logisk et- ta konstateras genom att man iakttar intill varandra uppträdande ra- mar i super-ramen. Kända transmissionslänkutrustningar, exempelvis sådana som används i T-bärfrekvenssystemet, kräver dessutom vanligen 40 'Pëßßlšfliwlè i ' s att den sända signalen skall innehålla så låg täthet som möjligt av- seende logiska ettor. I överensstämmelse härmed är täthetsvillkoret för PORMAT 1 tillgodosett genom att den tredje biten i varje tecken om åtta_bitars tidluckor är satt till en logisk etta, under det att övriga tidsluckor, utom i vad avser det nedan beskrivna FORMAT 2, innehåller en logisk nolla. Den speciella motsignal som ovan nämnts och som i det följande kommer att beskrivas och som används i kända kanalbanker, innehåller vissa speciella bitar som är logiska nollor. i FORMAT 2, som är ridsförskjutet två bitar i förhållande till FORMAT 1, innehåller ett synkroniseringsbitmönster som innefattar tvâ synkroniseringsbitsekvenser, av vilka den första kallas termi- nalrambitsekvens och den andra kallas underram-bitsekvens. Beträffan- de terminalrambitsekvensen används återigen det välkända bitmönstret med alternerande logisk nolla/logisk etta. Men istället för att an- vändas i till varandra gränsande ramar, som fallet är i FORMAT 1, an- vänds det alternerande bitmönstret i FORMAT 2 i till varandra ej grän- sande ramar, i det som exempel valda fallet i ramar med udda ordnings- nummer. I kombination härmed förefinns underramsekvensen, vilken här uppträder i de ramar i en superram vilka har jämna ordningsnummer.

Istället för att alternera mellan en enda logisk nolla och en enda logisk etta alternerar underramsekvensen närmare bestämt mellan ett flertal logiska nollor och ett flertal logiska ettor. Underramsekven- sen innehåller ett flertal innefattande tre logiska nollor placerade i de jämna ordningsnummer uppvisande ramarna 2, U och 6, och därefter tre logiska ettor, placerade i ramarna 8, 10 och 12. Den kombinerade terminal/underram-sekvensen enligt FORMAT 2 visas i fig. 2 i den med f, f är här visad för ramarna 1 till 12 såsom "001000110111". Av det ovan- betecknade kolumnen. Närmare bestämt, den kombinerade sekvensen stående framgår klart att ramsynkroniseringsbitarna i FORMAT 1 finns ”inbäddade” i FORMAT 2, där de uppträder i bit 7 i tecknet 2% i varje ram därav. Parallellt härmed är ramsynkroniseringsbitarna i FORMAT 2 "inbäddade" i PORMAT 1, där de uppträder i biten 2 i tecknet ett.

Som nyss beskrivits är två signalformat inkluderade i den som exempel valda ramsynkroniseringssignalen. På analogt sätt kan en fackman genom att tillämpa de lärdomar som här beskrivits åstadkomma en kodsignal som innehåller tre eller flera dylika format för att tillgodose kra- ven för ytterligare en eller flera kanalbanker.

Det andra intervallets ur-synkronism-signal skall nu beskrivas.

Som ovan nämnts skulle en digital ur-synkronism-signal till ingångs- anslutningen H02-1, om den vidarebefordrades inom den första nivån, 40 7802371441 ^ 9 vara ett incitament för att åstadkomma aktivering av en där befint- lig larmkrets. En annan typ av ur-synkronism-signal är den som exem- pel valda signalen i det andra intervallet, som i fig. 3 visas såsom innefattande en 19H-bits_ram. Närmare bestämt innefattar det andra intervallets signal även en 12-rams super-ram. Men varje andra inter- valls ram innehåller 19k bitar, varvid den extra biten erhålles ge- nom upprepning av ramsynkroniseringsbiten för ramen och är placerad efter det första tecknet i ramen. I övrigt är varje andra-intervall- -ram väsentligen identiskt likadan som en motsvarande ram i första- -intervall-signalen. Dessutom innehåller ramsynkroniseringsbitmönstret ett enda logiskt tillstånd, i detta fall ett mönster av logiska nol- lor. I konsekvens härmed upprepas rambiten i FORMAT 1, betecknad med P1 upptill i fig. 3, efter det första tecknet, varvid den upprepade biten är betecknad med E1. Pâ liknande sätt upprepas rambiten i FORMAT 2 som är betecknad med P2 nedtill i fig. 3, efter det första tecknet och är där betecknad med EZ. Det bör observeras att var och en av ramarna i andra-intervall-signalen består av samma bitmönster som en angränsande ram. Det är därvid ändamålsenligt att endast en ram behöver lagras i minnet 230 i den kodgenerator 200 som kommer att be- skrivas i det följande. Eftersom.rambitmönstret i andra-intervall- -signalen ej är i harmoni med ett i normala fall förväntat mönster när ramsynkronism råder, skulle andra-intervall-signalen vara upp- täckbar såsom varande ur synkronism i de gemensamma larmkretsarna i en kanalbank. Som svar på detektering av frånvaron av det förväntade ramsynkroniseringsmönstret, dvs. vid detekteringen av den påtvingade bristande synkronismen, kommer sålunda larmkretsarna för den första nivån att aktivera den ovannämnda larmkretsen i kanalbanken, exempel- vis genom att en röd lampa tänds. Så långt vad gäller den andra- -intervall-signalen.

Det är en fördel att kanalbank-larmkretsen på grund av den förutbestämda kodsignalens cykliska natur arbetar cykliskt. I enlig- het med principerna för uppfinningen utökas funktionen för larmkret- serna i de gemensamma kanalbankerna så att man kan särskilja mellan olika felnivåer utan att man i någon väsentlig utsträckning behöver modifiera nätet.

Den i fig. 1 visade kodgeneratorn 200 i larm-adaptern 100 till- för den cyklíska kodsignalen via ledningen 2030 till ett eller flera kod-vidarebefordringsorgan 300-1 t.o.m. 300-N och 500-1 t.o.m. 500-N.

Kort beskrivet, kodsignalen lagras i minnet 230, som kan utgöras av ett uteslutande för läsning utfört minne QROM) av konventionell typ. m MO 1so2zv4~A Som svar på en cyklisk tidgivningssignal som vidarebefordras från den » cykliska tidgivaren 260 via ledningen 214 till adressavkodaren 220 tillföres en initieringsadress därifrån via kabeln 211 till adress- räknaren_210. Adressräknaren 210 kan vara en enkel binär räknare för att avge en minnesadress med början med initieringsadressen och där- efter uppräknad för adressering av konsekutiva minnesplatser. Speci- ellt initieras adressräknaren 210 till adressen på kabeln 211 som svar på en initieringssignal som tillföres till densamma via led- ningen 213. Som svar på en klocksignal från klockan 270 tillföras därefter en adress från räknaren 210 via kabeln 212 samtidigt till _dels en adressingång hos minnet 230 och dels en ingång hos adress- avkodaren 220. Som kommer att framgå av det följande har adress- avkodaren 220 till uppgift att kontroll-avkänna adressen på den min- nesplats som.skall läsas och att som svar på valda adresser av dessa adresser initiera adressräknaren 210. Exempelvis fyra valda minnes- platser, nämligen platserna A, B, C och D som är identifierade med standardlogikdiagrambeteckningar i avkodaren 220, De fyra platserna motsvara bitpositioner inom minnet 230 i vilka konsekutivt är lagra- _ de början och slntet av första-intervall-synkronismsignalen och bör- jan och slutet av andra-intervall-"ur synkronism"-signalerna som åskådliggöres i fig. 2 resp. 3. Som svar på signal från klockan 270* för åstadkommande av en klockpuls i en takt som är förenlig med bit- detta fall DS-1-takten 1,5HH MHz, utläses varje bit av den cykliska kodsignalen från en konsekutiv min- takten på den första signalnivån, i nesplats, den plats som motsvarar adressen som uppträder på kabeln 212, och tillföras från minnet 230 via ledningen 216 via standard-återtid- givaren 240 och unipolär/bipolär-omvandlaren 250 till ledningen 2030.

Närmare bestämt innefattar den cykliska kodsignalen en i det första intervallet uppträdande i synkronism varande signal och en i det andra intervallet uppträdande ur synkronism varande signal. I det här valda exemplet är varaktigheten för de båda intervallen ungefär lika stora; det har visat sig att en nominell varaktighet av ca 1,8 sekunder för varje intervall är godtagbar för DS-1-signalnivåutrust- ningent I konsekvens härmed avger tidgivaren 260 för styrning av varaktigheten av synkronism-tidgivnings-signal med en logisk etta under ett tidsintervall av ca 1,8 sekunder, Denna i synkronism va- rande signal är åtföljd av en ur synkronism varande tidgivningssignal med en logisk nolla under ett lika långt intervall om ca 1,8 sekunder.

Därefter upprepas den cykliska tidgivningssignalen. Som svar på en i synkronism varande tidgivningssignal på ledningen-21% tillföras en lO 40 78Û2Z7lr-lr 11 första initieringsadress via kabeln 211 till adressräknaren 210.

Exempelvis är den första ínitieringsadressen adressen till minnes- platsen A (visad i avkodaren 220) där P1-biten i ramen 1 är lagrad, då såsom exempel FORMAT 1 i fig. 2 använts. Som svar på första nivåns klocksignal 1,54% MHz, som är avgiven av klockan 270, läses därefter på varandra följande platser i minnet 230 och deras innehåll tillfö- res till ledningen 2030. Detta innebär att biten 1 i tecknet 1 i ra- men 1 läses efter P1-biten och tillföras till ledningen 2030 etc. Den konsekutiva läsningen fortsätter för varje bit i varje ram till och med biten i tecknet 24 i ramen 12, som är lagrad på minnesplatsen B (enligt vad som visas i avkodaren 220). Som ovan nämnts tillföras den till minnet 230 tillförda adressen även till en ingång hos adressav- kodaren 220 för avkodning. Vid avkodningen, som svar på "i synkronism"- -tidgivningssignalen vilken avges av tidgivaren 260 och efter detekte- ring på kabeln 212 av adressen till platsen B tillföras återigen den första initieringsadressen, dvs. adressen till platsen A, via kabeln 211 för repetitiv sändning av den cykliska "i synkronism"-kodsignalen.

Det bör observeras att bitarna i varje i synkronism varande superram, bestående av (12 x 193 =) 2316 bitar i den som exempel valda utförings- formen, tillföresvia ledningen 2030 i en takt av ca 1,544 Mb/s. Följ- aktligen kommer ungefär 1200 superramar att tillföras till kanalbanken under det nominella 1,8 sek. i synkronísm varande intervallet av den cykliska koden. Vid slutet av det första 1,8 se. intervallet tillför tidgivaren 260 en "ur synkronism"~tidgivningssignal med logisk nolla via ledningen 214. Som svar på detekteringen av tidgivningssignalen med logisk nolla tillför adressavkodaren 220 en andra initieringsadress till adressräknaren 210. Den andra initieringsadressen är exempelvis adressen till minnesplatsen C (visad i avkodaren 220) på vilken "ur" synkronism“-signal är lagrad i enlighet med vad som visas i fig. 3.

På liknande sätt som det ovan beskrivna läses det andra íntervallets signal från minnet 230 och tillföras efter ovannämnda åter-tidgivníngs och omvandlíngsoperationer till ledningen 2030. Eftersom ramarna i det andra intervallets superram inbördes är identiskt lika, kan en enda 19M-bits ram repetitivt läsas från minnet 230. Parallellt med "i syn- kronism"-intervallet av den cykliska kodsignalen kommer adressdetek- torn 220 vid övervakning av adresserna på kabeln 212 så småningom att detektera adressen till minnesplatsen D (visad i avkodaren 220) för lagring av den sista biten av andra-intervall-signalen. Vid avkod- ningen kan efter detekteríng av adressen till platsen D endera av två händelser inträffa. Å ena sidan, som svar på av ïiggivaren 250 100 '15 HO ' blem. _ kan kända larmkretsar försumma att utlösa ett stationslarm.

Tßæßflr-l» i 12 avgiven "ur synkronism"-tidgivningssignal avges den andra initie- ringsadressen, dvs. adressen.till platsen C, via kabeln 211 för re- petering av "andra-intervall"-signalen. Å andra sidan, som svar på i en av.tidgivaren 280 avgíven "i synkronism“-tidgivningssignal avges den första initieringsadressen, dvs. adressen till platsen A, via kabeln 211 för avgivande av första intervallets "i synkronism"-signal.

Därigenom sker en växling mellan det första och det andra intervallet för alstring av den cykliska koden enligt uppfinningen.

Eörutom.nämnda första- och andra-intervallsignaler som just be- skrivits möjliggör den cykliska kodsignalen enligt uppfinningen på ett fördelaktigt sätt en lösning på ett förväntat larmutlösningspro- Larmkretsarna i vissa kanalbanker förväntar sig ej endast en syn- kroniserad signal, som den vilken avges genom första- och andra-inter- vallsignalerna enligt uppfinningen, utan de förväntar sig även en förutbestämd fasrelation mellan den cykliska kodsignalen och kanal- bankens ramnedräkningskretsar. Om en dylik relation ej föreligger En dylik fasrelation kan lätt erhållas genom en förutbestämd övergàngssignal av det slag som åskâdliggöres i fig. 4. Övergångssignalen innehåller tvâ 193-bits ramar som är anordnade att bit för bit lagras i minnet 230 mellan första- och andra-interváüsignalerna. I den som exempel valda utföringsformen lagras övergån§signalen mellan platserna (B + 1) och (C - 1). Vid detektering av en tillstândsändringssignal från "i synk- kronism" till “ur synkronísm" på ledningen 21Ä,_dvs. när signalen på gdenna ledning ändras från en logisk etta till en logisk nolla, spär- rar närmare bestämt adressavkodaren 220 initieringen av räknaren 210.

Vid detekteringen av adressen för platsen B på kabeln 212 avger adressavkodaren 220 adressen för platsen A via kabeln 211 och tillför initieringssignalen till ledningen 213. Vid spärrningen av räknarens «210 initiering tillföras en spärrsignal istället för initieringssig- nalen via ledningen 213. Som svar härpå fortsätter räknaren 210 att uppstegas från adressen för platsen B till adressen för platsen (B + 1). Därför kommer övergångssignalen, som bit för bit är lagrad i minnet 230 intill första intervallets "i synkronism"-signal, att sändas till den första nivån. Det bör observeras att varje ram i över- gångssignalen innefattar en ramsynkroniseringsbit som är inställd på ett enda logiskt tillstånd, i det som exempel valda fallet på logiskt nolltillstând. Som resultat härav kommer kanalbankutrustningen av typ D1 vanligen att detektera ett tillstånd "ur synkronism“ efter det att de två övergångsramarna har mottagits, och som svar härpå kommer dess 40 vaozzva-4 13 larmkretsar i typiska fall att aktivera nedräkningsapparatur för återställning av ramsynkroniseringen. Under denna återställníng av det ramsynkroniserade tillståndet använder nedräkningsapparaturen vanligen en skiftoperation som innefattar att man adderar en extra bit till varje ram, så att man som resultrat får en 19%-bitsram.

Det är en fördel att den andra-intervall-signal som lagras i minnet 230 bit för bit efter övergångsígnalen, dvs. med början på platsen C, sändes efter övergângssignalen. Som ovan nämnts innefattar andra- -intervall-signalen en förutbestämd 19N-bits- ur synkronism varande ram för att framtvinga ändring av "ur synkronism"-tillståndet. Å and-_ ra sidan kan det förekomma att en annan kanalbankutrustning, exempel- vis kanalbankutrustningen D2, ej behöver någon övergångsignal utan istället i allmänhet skulle detektera ett "ur synkronism"-tillstànd som svar på andra-intervall-signalen. Sålunda kan man genom den förut- bestämda kodsignalen enligt uppfinningen dessbättre komma tillrätta med ett larmutlösníngsproblem.

Som ovan nämnts har beskrivningen hittills för att framställ- ningen skall bli lättare att följa hänfört sig till en enkelriktad transmissíonslänk från den andra till den första nivån. Som likaledes ovan nämnts alstrar den mottagande kanalbanken på den första nivån vanligen en speciell motriktningssignal för sändning i motriktningen.

Motriktnings- eller motsignalen är avsedd för att aktivera en sänd- ningskanalbank att Visa en andra larmsignal, exempelvis en gul lampa med fast sken. Liksom när det gäller ramsynkroniseringsbitmönstret är det vanligt att olika kanalbanker väntar sig olika motsignaler.

Exempelvis väntar sig kanalbankter av den typ som är utförd för en signal av FORMAT 1 i typiska fall en motsignal som har en logisk nol- la i biten ett och biten åtta i varje tecken i ramen. Analogt väntar sig kanalbankter för FORMAT 2 en logisk nolla i biten två i varje tecken. Dessbättre innehåller den enligt uppfinningen anordnade kod- signalen både de förväntade motsignalerna. Vad sändning av kodsigna- len till den sändande kanalbanken beträffar innehåller larmadaptern 100 sändningskod-vídarebefordringsorgan 500-1 t.o.m. S00-N. Vart och ett av sändnings-kod-vidarebefordringsorganen, exempelvis 500-1, är i det som exempel valda arrangemanget identiskt lika med ett mottag- ningskod-vidarobefordringsorgan. En felsignal som tillföras till den tredje feladapteranslutningen, exempelvis anslutningen H03-1, tillfö- res samtidigt för att styra den rörliga kontakten i såväl ett mottag- ningskod-vidarebefordringsorgan som ett sändningskod-vidarebeford- ringsorgan för att samtidigt flytta den rörliga kontakten hos vart- l_._._...__.__._.__..._.___.__,. ._ ,.V._....__,.._-....__..,_--- ,-...__.__.

Claims (6)

10 15 i?%0237¿æ~¿r 14 dera av dessa från ett A-läge till ett B-läge och vice versa. Här- till kommer att signaler från en första nivå till en annan första nivå, exempelvis från en mottagningskanalbank till en sändningska- nalbank, tillföres till en sändningsingångsanslutning, exempelvis till anslutningen 601-1 och därifrån via ett individuellt sändnings- kod-vidarebefordringsorgan till en sändningsutgàngsanslutning, exem- pelvis anslutningen SO2-1. Som torde ha framgått av det föregående tillföres den förutbestämda cykliska kodisignalen via ledningen 2030 samtidigt till en ingång hos vartdera av mottagnings- och sändnings- kod-vidarebefordringsorganen. När därför den rörliga kontakten hos ett kod-vidarebefordringsorgan som svar på den felsignal som detek- teras vid den tredje adapterterminalen flyttas från läget A till läget B sändes den förutbestämda kodsignalen enligt uppfinningen ej endast till den första nivån genom ett mottagníngskod-vidarebeford- ringsorgan utan dessutom till en sändningskanalbank via ett sänd- ningskod-vidarebefordringsorgan såsom en speciell motsignal. Patentkrav _

1. Anordning för felindikering i ett digitalt transmissionsnät, vilken anordning innefattar dels en första larmapparat för att avge en första larmsignal som svar på en signal som indikerar upptäckt av ett fel som förefinns på en första signalnivå i nätets digitala hierarki, dels en andra larmapparat för att avge en andra larmsignal som svar på en signal som indikerar upptäckt av ett fel som förefinns på en andra signalnivå i nätet, dels organ för att tillföra nämnda första och and- ra larmsignaler till respektive ingångar hos en tredje larmapparat, varvid nämnda tredje larmapparat är anordnad att som svar på någondera av den första och den andra larmsígnalen avge en larmindikering på ett första sätt på nämnda första nivå, vilken anordning är k ä n n e- t e c k nia d av att den dessutom innefattar dels organ (100) för att från varandra urskilja nämnda nätfelplatser, vilka urskiljningsorgan (100) innefattar ett organ (310, ta emot en tredje larmsignal som svar på upptäckt av ett fel som be- anslutning 403) som är anordnat att finner sig på nämnda andra nivå, dels organ (200) som är anordnat att som svar på nämnda tredje larmsignal avge en förutbestämd kodsignal, och dels organ (2030, 310 eller 510 till H01 eller 602) för att till- föra nämnda förutbestämda kodsignal till den tredje larmapparaten varigenom den tredje larmapparaten avger en larmindikering på ett andra sätt, vilket andra sätt indikerar att ett fel har uppträtt på en annan nivå än den första nivån. '160237441 15 _

2. Anordning enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda första larmindikering innefattar en kontinuerlig signal och att nämnda andra larmindikering innefattar en ej kontinuerlig signal.

3. Anordning enligt kravet 1,^k ä n n e t e c k n a d av att nämnda förutbestämda kodsignal är en cyklisk kodsignal, vilken inne- fattar en första-intervall-signal i ett första intervall och en andra- ~intervall-signal i ett andra intervall.

4. Anordning enligt kravet 3, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda cykliska kodsignal i ett första intervall innefattar åtmin- stone ett signalformat för att förhindra att den tredje larmappa- raten avger en missledande felplats-indikering.

5. Anordning enligt kravet 3, k ä n n e t e o k n a d av att den dessutom innefattar ett organ för att växla nämnda cykliska kod- signal mellan nämnda första-intervall-signal och nämnda andra-inter- vall-signal, varigenom den tredje larmapparaten avger en alterneran- de larmsignal för att indikera att ett fel har uppträtt på en annan nivå än den första nivån.

6. Anordning enligt kravet 3, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda förutbestämda cykliska kodsignal innefattar ett flertal första- -nivå-signal-format och varvid första-nivå-apparaten innefattar nämnda tredje larmapparat, varvid den tredje larmapparaten är anordnad att som svar på åtminstone ett av nämnda signalformat alstra nämnda larm- indikering.