SE424496B - Anordning for berfrekvensoverforing - Google Patents

Description

HO p7714s6s-9 2 inte tillräcklig selektion kan uppnås. Därvid kommer de från sändar- kretsen härrörande signalerna att dämpas starkt på grund av gaffel- kopplingen vid ingången till mottagarkretsen.

Den kända och symmetriska gaffelkopplingen består av en gaf- feltransformator och ett balansnät. Graden av osymmetri bestäms av omstättningstalet mellan transformatorlindningen på sändarsidan och på mottagarsidan. Förlusterna av sändningseffekt i balansnätet är minst vid stor osymmetri, dvs. vid högt omsättningsförhållande mel- lan lindningarna. För osymmetrin råder dock på grund av lindnings- teknik, lindningsgeometri och spridning i praktiken gränsvärden. Vid alltför stor osymmetri kommer vid den kända gaffelkopplingen balans- nätet att ha mycket låg impedans. Detta innebär dock att för de fles- ta komplexa balansnät höga kapacitansvärden erfordras. För injuste-' ring av balansnätet finns därvid inga avstämbara kondensatorer, var- för en stegkopplare med fasta värden för avstämningen blir erforder-.. lig. Ju större osymmetrin är desto lägre impedans kommer anslutnings- motståndet till mottagaren i gaffelkopplingen att fâ, varför man för anpassningen av mottagaren eller mottagarfiltret behöver en ytterli- gare transformator.

Den kända gaffelkopplingen lämpar sig icke för sammankoppling av flera sändarkretsar och en mottagarkrets till en gemensam över- föringsväg. För praktisk drift uppstår då problemet att kunna ansluta två sändarkretsar till en högspänningsledning. Detta gäller exempel- vis, om sändningseffekten skall ökas och om endast apparater för hal- va sändningseffekten står till förfogande eller om av säkerhetsskäl en andra sändarkrets måste inkopplas, för att vid bortfall av en sänd- ningskrets möjliggöra fortsatt överföring av meddelanden med den andra sändningskretsen.tills störningen avhjälpts..I det fallet er- fordras för sammankopplingen av de båda sändarkretsarna en egen sym- metrisk gaffelkoppling och för avkopplingen mellan sändarkretsen och mottagarkretsen en därifrån skild osymmetrisk gaffelkoppling. Dessa båda gaffelkopplingar kopplas efter varandra. Detta innebär en avse- värd åtgång av komponenter. Sålunda erfordras för de båda gaffelkopp- lingarna två skilda transformatorer. Genom seriekopplingen av två gaffelkopplingar uppträder överföringsförluster tvâ gånger. Pâ grund av de båda transformatorerna ökas dessutom klirrfaktorn. _i Ändamålet med uppfinningen är att ange en särskilt fördelaktig gaffelkoppling, vilken undviker nackdelarna med de kända gaffelkopp- lingarna och vilken möjliggör sammankoppling av flera sändarkretsar samtidigt som tillräckligzhög avkoppling erhålles. 40 7714365-9 Donna uppgift löses enligt uppfinningen genom att utgångar- na på de båda sändarkretsarna är seriekopplade via ett första motstånd och anslutna till en första lindning på transformatorn; att en andra lindning är anordnad på transformatorn och är paraå- lellkopplad med en av ett balansnät och ett andra motstânde be- stående spänníngsdelare,varvid omsättningstalet mellan den första lindningen och den andra lindningen är så stort som möjligt; att det första och det andra motståndet är kopplade i serie med varandra och är anslutna till ingången på mottagarkretsen; samt att balansnätet ínställes så att vid sändning spänningsfallet över det första och över det andra motståndet upphäver varandra.

Den nya gaffelkopplingen möjliggör en ökning av osymmetrin ge- nom spänníngsdelning och reducerar sålunda den av balansnätet upp- tagna förlusteffekten. Anordningen möjliggör en gynnsam mottagar- anpassning. Eftersom balansnätet inte längre är avgörande för för- lusteffekten kan lätt realiserbara värden för ett komplext balansnät utnyttjas. Detta innebär att enkelt avstämbara kondensatorer och av- stämbara spolar med små geometriska dimensioner kan användas. Där- igenom blir avstämningen av balansnätet väsentligt enklare. Den nya gaffelkopplingen möjliggör en enkel förlustfattig sammankopplíng av två sändarkretsar och därmed vid lika sändarkretsar en fördubbling av sändningseffekten. För den dubbla sändningseffekten erfordras där- vid ingen särskild sändarkrets. Genom den höga osymmetrin hos en del av gaffelkopplingen för avkopplingen mellan sändare och mottagare kommer de ytterligare förlusterna avsändningseffekt att vara mycket låga.

Vid sammankoppling av två sändarkretsar är utgångarna på dessa via ett första motstånd kopplade i serie och är anslutna til* den första lindningen i transformatorn. Det erfordras sålunda endast en gaffelkoppling, trots att verkan av två efter varandra kopplade gaf- felkopplingar uppnås.

En fördelaktig vidareutveckling av gaffelkopplingcn består däri, att det första motståndet är uppdelat i två lika stora lågohmiga del- motstånd och att ett ytterligare balansnät är inkopplat mellan för- bindningspunkten mellan delmotstånden och ett míttuttag på den första lindníngen på transformatorn. Vid bortfall av en sändarkrets sänder då den andra oberoende därav vidare och upprätthålls avkopplingen till mottagarkretsen.

Uppfinningen skall närmare förklaras i anslutning till nägra fördelaktiga utföringsexempel, som är visade på bifogade ritning. På lO 40 _7714s6s-9 H koppling av en sändarkrets och en mottagarkrets. Pig. 2 visar en íå-i gaffelkoppling enligt uppfinningen för sammankoppling av en sändar- krets och en mottagarkrets. Pig. 3 visar en gaffelkoppling enligt uppfinningen för sammankoppling av två sändarkretsar och en mottagar- krets och fig. 4 visar en vidareutveckling av gaffelkopplingen enligt fig. 3.

Den kända osymmetriska gaffelkoppling, som är visad i fig. 1, består av en gaffeltransformator med lindningarna W1, W2 och W3 och ett balansnät N. En sändare S och en mottagare E förbinds via gaffel- kopplingen med en gemensam överföringsledning L. Omsättningsförhållan- det mellan lindningen W1 och lindningen W2 väljs visserligen så stor som möjligt, men begränsas dock av praktiska skäl. Balansnätet är ett komplext nät, som består av resistanser, induktanser och kapacitanser och som är avstämt på ledningsimpedansen. Avstämningen av halansnfltct åstadkommer att vid sändning spänningsfallen över balansnätet N och över lindningen W2 upphäver varandra. Sändarkretsen och mottagarkret- sen är sinsemellan.avkopplade, varför ingen sändningsspänning kan upp- träda vid mottagaringången, härrörande från den egna sändaren i sta- tionen. Vid mottagning av sändningssignaler från motstationen uppträ- der visserligen vid utgången på den egna sändaren en mottagningssignal, men denna uppträder dock icke störande, eftersom mottagningsspänningen är mycket liten i förhållande till sändningsspänningen och kan försum- mas.

Pig. 2 visar den nya anordningen i en station, i vilken en sän- darkrets S och en mottagarkrets E är sammankopplade till en gemensam överföringsledning L. Utgången på sändarkretsen S är via ett motstånd R1 förbunden med lindningen W1 pâ transformatorn Ü. över lindningen WS uttas sändningsspänning och tillföres via ett kopplïngsfilter till en högspänningsledning L. En mottagningssignal i ett närliggande frekvens- band som överförts via högspänningsledningen når via kopplingsfiltret till klämmorna på lindningen W3 på transformatorn Ü och via lindningen W2 till mottagarkretsen E. Lindningen W2 har endast ett litet antal lindningsvarv. Omsättningsförhållandet mellan lindningen W1 och lind- ningen W2 väljs att vara så stort som möjligt. Den i praktiken av det realiserbara omsättningsförhållandet begränsade osymmetrin ökas med hjälp av en spänningsdelare, bestående av ett balansnät N och ett mot- stånd R2. Genom spänningsdelaren kommer den över lindningen W2 upp- trädande spänningen att delas. Balansnätet N är ett komplext nät, exempelvis en parallell- eller seriesvängningskrets, som är avstämt på sändningsfrekvensen. Motståndet R1 väljs med hänsyn till låg för- lusteffekt så lâgohmigt som möjligt. Detta möjliggöres genom det stora 40 7714365-9 omsättníngsförhållandet och den efterföljande spänningsdelningen R2/N. Motståndet R2 ligger i serie med motståndet R1. Seriekopplingen av de båda motstånden är ansluten till mottagarkretsen. Därvid är de båda motstånden R1 och R2 seriekopplade på sådant sätt, att de båda spänningsfallen blir motfasiga. Spänningsfaller över motståndet R2 inställs på sådant sätt genom justering av balansnätet N, att det till belopp och fasläge överensstämmer med spänningen över motståndet R1. De båda spänningarna upphäver därvid varandra och man uppnår den önskade avkopplingen mellan sändarkretsen S och mottagarkretsen E.

Den från sändarkretsen i motstationen härrörande, över lindningen W1 uppträdande, mycket låga spänningen, påverkar inte sändningen från den egna sändarkretsen S och kan därför försummas.

Pig. 3 visar sammankoppling av två sändarkretsar och en mot- tagarkrets i en station. De båda sändarkretsarna S1 och S2 är serie- kopplade via motståndet R1. Seriekopplingen av de båda sändarkretsarna är ansluten till lindningen W1 på transformatorn Ü. De båda sändar- kretsarna avses exempelvis vara lika sändarkretsar, till vilken samma meddelandesignal för utsändning tillföres. Man erhåller därvid endast en fördubbling av sändningskretsen. Motståndet R1 är inkopplat mellan de båda sändarkretsarna S1 och S2. Med balansnätet N och motståndet R2 delas den över lindningen W2 uppträdande spänningen. Efter juste- ring av balansnätet N upphäver sig de motfasiga spänningarna över motstånden R1 och R2.

Pig. H visar en vidareutveckling av anordningen enligt fig. 3.

Motståndet R1 i fig. 3 är uppdelat i två lika stora lågohmiga del- motstånd R1' och R1". Mellan en gemensam förbindningspunkt mellan de båda motstånden R1' och R1" och ett mittuttag M på lindningen W1 är ett ytterligare balansnät RH inkopplat. Eftersom avkopplingen mel- lan de båda sändarkretsarna S1 och S2 inte ställer så höga krav som avkopplingen mellan sändare och mottagare, kan man avstå från juste- ringsmöjlighet hos balansnätet, varför detta kan utgöras av ett ohmskt motstånd. På grund av motståndet RH mellan mittuttaget M och den elek- triska mitten mellan de båda sändarkretsarna S1 och S2 erhålles därvid avkoppling mellan de båda sändarkretsarna. Denna gaffelverken störs inte av de lågohmiga delmotstånden R1' och R1". Om båda sändarkretsar- na S1 och S2 är funktionsdugliga uppstår ingen effektförlust i mot- ståndet RN, eftersom denna del av gaffelkopplingen är symmetrisk och eftersom strömmarna i motståndet RR upphäver varandra. Om en sändar- krets bortfaller uppstår över det därvid strömgenomflutna motståndet RH en förlustkomponent i sändningseffekten. Den fortfarande funktions- Ã7714s6s-9 duglíga sändarkretsen arbetar dock fortfarande ostört vidare. Av- kopplíngen mellan sändarkretsen och mottagarkretsen upprätthålles även i detta fall. ___-

Claims (3)

7" 7714365-9 Patentkrav

1. Anordning vid meddelandeöverföring med bärfrekvensanordningar, varvid samtidigt tal- eller datasignaler är överförda på i frekvens- hänseende intill varandra liggande sändnings- och mottagningskanaler och varvid i varje station i överföringen en sändarkrets (S) och en mottagarkrets (E) är anslutna till en gemensam överföringsväg (L) via en transformator (ä) och varvid två sändarkretsar (S1, S2) är inkopp- lingsbara i sändningsriktningen, k ä n n e t e c k n a d av att ut- gångarna på de båda sändarkretsarna (S1, S2) är seriekopplade via ett första motstånd (R1) och anslutna till en första lindning (W1) på transformatorn (Ü); att en andra lindning (W2) är anordnad på trans- formatorn och är parallellkopplad med en av ett balansnät (N) och ett andra motstånd (R2) bestående spänningsdelare, varvid omsättningstalet mellan den första lindningen och den andra lindningen är så stort som möjligt; att det första och det andra motståndet är kopplade i serie med varandra ocn är anslutna till ingången på mottagarkretsen (E); samt att balansnätet inställes så att vid sändning spänningsfallet över det första och över det andra motståndet upphäver varandra. (Pig. 2, 3).

2. Anordning enligt kravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att det första motståndet (R1) är uppdelat i två lika stora lågohmiga del- motstånd (R1', R1") och att ett ytterligare balansnët (RB) är inkopplat mellan förbindningspunkten mellan delmotstånden och ett mittuttag (M) på den första lindningen (W1) på transformatorn (Ü). (Pig. H).

3. Anordning enligt kravet 1, k ä n n e t'e c k n a d av att spänningsdelarförhållandet mellan balansnätet (N) och det andra mot- ståndet (R2) är så stort som möjligt. H. Anordning enligt kravet 2, k ä n n e t e c k n a d av att ett motstånd är anordnat som det ytterligare balansnätet (Ru). ANFÖRDA PUBLIKATIONER: Östtyskland 1 062 (H04b 1/44)