SE412489B - Hammar - Google Patents

Description

15 20 izs 30 35 40 7302664-3 t . i 2 Ett plötsligt bortfall av strömförsörjningen från battericellen skapar nästan alltid en situation, som medför döden för patienten, innan man g hinner inkoppla ett nytt batteri. Vid utbyte av en sådan battericell måste den nya cellen i installerat skick vara fulladdad eller färsk, för att få största möjliga verksamma livslängd, vilken bör vara förut- sägbar, så att patienten kan få batteriet förnyat med föreskrivna tids- intervall. De batterier, som för närvarande användes i hjärtstimulatorer, har en livslängd av ungefär ett år. Detta är visserligen tämligen till- fredsställande, men det är önskvärt med batterier med ännu större livs- längd, och det viktigaste är att tidpunkten för upphörandet av batteriets effektiva funktion måste kunna förutsägas med stor noggrannhet. _ Vid användandet av en battericell med litiumanoder föreligger det problem med erhållandet av.en oxidationsfri litiumyta för kontakt med ett lämpligt elektrodelement under sammansättningen. Dessutom blir litiumytor anlöpta i luft, varigenom litiumets resistivitet i en batteri- konstruktion kan stiga_till en ej acceptabel nivå och sålunda minska strömmen från battericellen. Vid konstruktion av en battericell med obe- '»gränsad eller extremt lång hållbarhet är det önskvärt att hålla cellens inre elektroniska konduktivitet vid lägsta möjliga nivå, så att all ström genom själva cellen blir av ren jonkaraktär. Därigenom kommer cellen att bibehållas i absolut vilotillstånd, så länge ingen belastning är ansluten mellan battericellens poler. Dylika celler har obegränsad hållbarhet emedan endast strömuttag genom den yttre kretsen medför inre jonström i cellen.och därmed utarmning av cellkonstruktíonen.

I Ett syfte med föreliggande uppfinning är_att åstadkomma en cell- konstruktion, som har ringa eller ingen elektronström i battericellens inre. Ett annat syfte med uppfinningen är att åstadkomma en med litium- anod försedd cellkonstruktion, som säkerställer en förbättrad kontakt mellan lítiumanodens komponenter och de därmed förbundna ledande organen.

Ett annat syfte med uppfinningen är att åstadkomma en lítiumcellkonstruk- tion, i vilken litiumets oxidationshastighet i luft är reducerad till ett minimum, så att litiumet under battericellens urladdning bibehåller en relativt låg resistans. .

Cellen enligt uppfinningen bygger på en mekanisk utformnings- princip, som medger effektivt utnyttjande av en litiumanods båda sidor.

Detta åstadkommes genom att man pressar litiumrondeller eller -skivor på båda sidorna av ett galler av metall, företrädesvis nickel, samt tätar .litiumskivornas kanter runt gallret genom utövande av ett tryck på ca 28 kp/cmz. Vid nickelgallret är en anodledning eller annan anslutnings- detalj fastsvetsad, vilken är utdragen genom batteriets hölje och sålunda bildar anodförbindelsen med den yttre strömkretsen. a A 10 15 20 25 30 Bb 40 7302664-3 I en vidareutveckling av uppfinningen är ett tillsatsämne, t.ex. magnesium eller/och kalcium, kombinerat med litiumanoden för att både nedbringa hastigheten för litiumets korrosion eller oxidation i luft och reducera resistiviteten hos det litiumjodidskikt, som bildas under batteriets urladdning.

Battericellens mellanskikt består av ett komplex av jod och jon- bytnrharts, t.ex. polyvinylpyridin, som innehåller approximativt 89 % jod, upptagen genom naturlig absorption. Enligt föreliggande uppfinning upptar polyvinylpyridinen joden vid en reaktionstemperatur av minst ca 121OC. Polyvinylpyridinen vakuumtorkas före omsättningen med jod för att harts-jod-komplexet skall få låg fukthalt. Den höga temperaturen medför maximal naturlig absorption av joden i polyvinylpyridinen. Ett komplex av jod och icke jonbytande hartser, t.ex. pyren och/eller polyvinylpyren, kan användas för depolarisatorskikten, sålunda ersättande polyvinyl- pyridinen. K' I cellen enligt uppfinningen användes ett reservíörråd av jod, så att batteriets eller cellens inre resistans kan regleras. Den under urladdning skeende ökningen av den inre resistansen utgör summan av resistansen hos det bildade litiumjodidskiktet och den resistansökning hos jodkomplexet, som uppstår alltefter som joden förbrukas under jon- strömmens uppträdande. Genom att jodreservoaren utnyttjas på i det föl- iandv angivet sätt bibehållen jodkomplexets jodhalt oförändrad under hnLLeriets hclu vcrksummu Lïvslängd. Jcdroservoaren består primärt av en blandning av jod och kol, t.ex. grafit, vilken är infogud mellan katodströmsamlaren och jodkomplexet. Reservoarskiktets utaimning på jod har ingen ogynnsam inverkan på cellens inre resistans eller hållbarhet samt eliminerar eller reducerar eventuella krympningsdefekter, orsakade av den volymminskning som sker till följd av jonreaktionen mellan joden och litiumet under urladdningen.

Ett spärrskikt är placerat mellan jodreservoarskiktet och skik- tet av polyvinylpyridin-jodkomplex, och detta spärrskikt består företrä- desvis av en tunn fiberglasfolie med en beläggning av jonbytarharts och sådana salter som t.ex. rubidíum- och cesiumjodid. Detta spärrskikt har två huvudfunktioner, av vilka den ena är att underlätta cellens samman- nfilLandc genom atL bilda cn hållare, som håller jodkomplexvt i rätt läge under tillsättandet av jod- och kolblandningen, och den andra är att minska hastigheten för jodens vandring mellan jod-kolblandningen och jodkomplexet.

För att batteriets självurladdning under hållbarhetstiden skull i huvudsak elimineras, är den elektroniska konduktiviteten i cellen 10 15 20 25 30 35 40 7302664-3 reducerad. All elektrisk ledning i cellen är jonisk och den förekommer endast i aktivt bruk, d.v.s. då en given belastning är inkopplad mellan batteripolerna för uttagande av ström ur cellen. För att sålunda redu- cera-den elektroniska ledningen och förbättra jonledningen kan man an- vända magensium som spårämne i litiumet. Dessutom medför användandet av spärrskiktet och införlivandet av sådana ämnen som t.ex. cesiumjodid, rubidiumjodid eller teïrñmetylammoniumjodid, att man får en battericell med förbättrade allmänna egenskaper. _ Konstruktionen av en battericell enligt uppfinningen medför, att cellen erhåller optimal energitäthet och lägsta möjliga sammansätt- ningskostnader samt detta till trots en synnerligen god tillförlitlighet vid användning som implantat i människokroppen. Ett runt utförande med- ger maximal anodarea för en cell av given storlek. Battericellens täta inkapsling kan ske genom att anoden under tryck limmas fast vid en hylsa av polytetrafluoroeten eller genom inpressning av litiumet i en isole- rande ring eller en isolerkropp. ' ' Uppfinningen beskrivs närmare i anslutning till bifogade rit-_ ningar.

Pig. 1 åskådliggör schematiskt de huvudskikt, som ingår i en battericell enligt uppfinningen. I Pig. 2 visar huvudsakligen i axialsnitt en enligt uppfinningen konstruerad battericell isärtagen i sina beståndsdelar. 7 Pig. 3 visar cellen enligt fig. 2 i axialsnitt och i sammansatt skick.

Pig. 4 visar battericellen enligt fig. 2 och 3 i planvy uppi- fråfi och åskådliggör särskilt en speciell utformning av cellhöljet. i Pig. 5 åskådliggör i längdsnitt en isolerhylsa, genom vilken anodtilledningen är utdragen ur cellhöljet.

Pig. 6 visar schematiskt i sidovy en annan utföríngsform av battericellen enligt uppfinningen.

Pig. 7 visar huvudsakligen i axialsnitt den enligt fig. 6 konstruerade battericellen isärtagen i sina delar, varvid två dylika celler är anordnade i ett gemensamt hölje och med en gemensam litiumanod mellan de båda cellerna.

Pig. 8 visar batteriet enligt fig. 7 sammansatt och i axial- snitt.

Pig. 9 visar batteriet enligt fig. 7 och 8 i planvy uppifrån.

Pig. 10 visar i perspektiv det elektriska kontaktelement, som är anordnat pâ det i fig. 7 - 9 visade batteriets ena ändplatta.

I fig. 1 visas schematiskt uppbyggnadsprincipen för en 10 15 25 30 35 H0 731326611-3 battericell 10 enligt uppfinningen. Battericellen 10 innefattar en anod 12, företrädesvis bestående av ett eller flera skikt av litium eller nå- gon lämplig litiumförening. Litiumet kan vara dopat med magnesium eller kalcium, som tjänar till att både nedbringa hastigheten för anlöpning i luft och minska resístiviteten hos det litiumjodidskikt, som bildas un- den battericellens urladdning. En katod 13 befinner sig vid cellens 10 andra ände och består företrädesvis av en förening av rostiritt stål och nickel med minst 10 % nickel. En jonledande kombination 14 kan bestå av ett eller flera skikt av jonströmförande ämnen. I den här visade utfö- ringsformen består den jonledande kombinationen 1U av tre skikt av olika sammansättning. Det första av de i kombinationen 1U ingående skikten är ett skikt 16, som bildar ett organo-jodidkomplex, vilket är sammansatt av jod och ett i förväg vakuumtorkat jonbytarharts, t.ex. polyvinyl- pyridin. Genom vakuumtorkningen säkerställes en minimal fukthalt i skik- tet, då batteriet är sammansatt. Polyvinylpyridinen är företrädesvis jod- impregnerad till en maximihalt, vilken är av storleksordningen ca 60 till 95 % jod, helst ca 89,% jod, genom naturlig absorption av joden i poly- vínylpyridinen som resultat av värmereaktíon. Värmereaktionen genomföres i föreliggande fall vid en temperatur av ca 93 till 1H9oC, företrädesvin ca 121°C. Ett andra skikt 17 bildar ett spärrskikt över organo-jodid- komplexet 16 och består företrädesvis av en beläggning av ionbytarhart- ser och -salter, t.ex. rubidiumjodid och cesiumjodid och/eller tetra- metylammoniumjodid, på en fiberglasfilm. Detta spärrskikt kan ha två uppgifter, av vilka den ena är att underlätta cellens sammansättande, exempelvis hålla organo-jodidkomplexet i rätt läge under det påföljande tillfogandet av jod- och kolblandningen, som bildar reservoarskiktet 18. Reservoarskiktet 18 är det tredje skiktet i kombinationen eller laminatet 14 och består av en blandning, i det följande benämnd "bland- massa", av jod och kol, exempelvis grafit. I föreliggande fall innehål- ler blandmassan ungefär 1 del kol på två delar jod. Detta reservoarskikt avger tillräckligt med jod för att hålla jodhalten i organo-jodkomplexet 16 oförändrat under batterioellens urladdning.

Pig. 2 och 3 åskådliggör en cell med ett cellhölje 20 av ole- dande material, såsom ett lämpligt keramiskt material eller fiberglas.

Höljet 20 har en borrning 21 med en första, mindre diameter och sträckan- de sig från höljets botten ungefär till detsammas mittsektion samt en borrning 22 med en andra, större diameter och koaxielL med den första 21, så att det bildas en ringformig avsats 23 i höljets inre. En radiell kanal ZH går genom höljets nedre del och står i förbindelse med borrning- en 21 för genomföring av en ledningstråd 26, medelst vilken anoden kan anslutas till en yttre belastning. 10 15 20 25 30 35 40 7302664-z Anoden 12a i cellen enligt fig. 2 och 3 svarar mot anoden 12 i cellen enligt fig. 1 och visas isärtagen. En anodtilledare 26 är fäst vid ett metallgaller 27, som företrädesvis består av nickel e.d. Ett iso- lerhölje 28 genomgås av anodtilledningen 26 och passerar i sin tur genom en tätande förseglingsbar hylsa eller mantel 29 (fig. 5), som kan förses med en glassvets, varigenom batteriets hela inre hâlrum kan göras fukt- tätt . ' 7 Anoden 12a innefattar vidare en tunn skiva eller rondell 30 av litium eller av litium jämte magnesium eller kalcium, vilken skiva först insättes i höljet 20. Ovanpå den tunna skivan 30 och nickelgallret 27 är en andra, tjockare skiva 31 av litium anbragt. De båda litiumskivorna 30 och 31 pressas samman med ett tryck av ungefär 28 kp/cmz, varigenom , litiumet praktiskt taget fullständigt ansluter sig till och antar samma form som ledningstråden 26, skivan 30 och nickelgallret 27, så att god elektrisk kontakt ständigt kommer att upprätthållas mellan dessa kompo- Knenter. Organo-jodkomplexet 16a hälles ned i den smalare borrningen 21, så att den kvarvarande delen därav fylles, företrädesvis till strax ovan- för ansatsen 23. Skiktet 18a bildas av en hållbar tjärmassa, som lämp- ligen kan värmas till en temperatur av omkring 12100. Såsom angivits i det föregående, kan organo-jodkomplexet bestå av antingen ett jonbytar- harts, exempelvis polyvínylpyridin, som genom naturlig absorption vid höjd temperatur har upptagit ca 89 % jod, eller också ett icke jonbytan- de harts, exempelvis pyren och/eller polyvinylpyren. I sistnämnda fall kan jodabsorptionsmekanismen emellertid vara av annat slag än vid an-' vändning av jonbytarhartset.

Spärrskiktet 17a består av en tunn film av fiberglas, som är impregnerat med jonbytarharts och salter, t.ex. rubidiumjodid och cesium- jodid. Det är dock att märka, att även tetrametylammoniumjodid jämte blandningar av rubidiumjodid och cesiumjodid kan användas i spärrskiktet 17a.

Ett reservoar- eller förrådsskikt 18a består av en blandning av jod och kol, företrädesvis i ett mängdförhållande av 1 del kol på 2 delar jod. Reservoarskiktet 18a håller cellens inre resistans vid ett närmelsevis konstant och lågt värde under battericellens urladdning ge- nom att avge en tillräcklig mängd jod, utan vilken jodkomplexskiktet 16a skulle bli utarmat på jod. Reservoarskiktets 18a successiva utarmning på jod har icke någon ogynnsam inverkan på cellens inre resistans och förbättrar samtidigt cellens funktionsförmåga under cellens hela effek- tiva livslängd. Reservoarskiktet 18a minskar dessutom den krympning inom cellen, som orsakas av volymförlusten vid reaktionen mellan joden och litiumet. 10 15 20 25 30 35 40 73026611-3 Katodskiktet 13a kan bestå av rostfritt stål, föreningar av rostfritt stål och nickel, nickel, titan, guld, molybden eller föreningar av guld och molybden. Företrädesvis består katoden 13a av en plåtrondell D av rostfritt stål med en nickelhalt av minst ca 10 e. Inom uppfinningens ram kan man emellertid med gott resultat använda vilken som helst lämp- (7 lig metall med en nickelhalt av minst 10 ø. Sedan batterie1 sålunda bli- vit helt sammansatt, placeras en kontakt- eller täckplatta 33 utanpå katoden 13a och bringas till kontakt med dennas centrala del 33a på sätt som framgår av fig. 3, och täckplattan 33 fixeras på plats med hjälp av ett epoxidharts eller annat lämpligt bindemedel 32.

Cellhöljets 20 speciella tvärsnittsform visas i fig. 4, varav framgår, att höljet har den ungefärliga formen av ett rätblock med borr- ningarna 21 och 22 formade närmelsevis centralt i blocket. Två av de fyra vertikala hörnkanterna är snett avfasade, såsom visas vid 36 och 37, och hålet 2U går genom fasytan 37 in i höljet 20 för genomiöring av anod- ledningen 28, såsom visas i fig. 3. Höljet 20 enligt fig. 2, 3 och 4 kan inplantation avsett instrument, exem- ett ytterhölje av rostfritt stål för fukt från kroppsvätskor skall kunna inkapslas i ett gummikapslat, för pelvis en hjärtstimulator eller i att helt eliminera risken för att tränga igenom höljet och komma in i battericellens inre.

I fig. 6 visas en annan utföringsform av battericellen enligt uppfinningen. Battericellen H0 är utförd som en relativt ett tvärmittplan symmetrisk dubbelcell, vilken mitt emellan sina båda ändar har en anod H1, företrädesvis bestående av litium eller av någon litium-magnesium- förening. Ett par katoder H2 och H3 är placerade vid batteriets H0 ändar och är skilda från anoden 41 av ett motsvarande par jonledande kombina- tioner U4 och 46. De jonledande kombinationerna HH och 46 kan utgöras av sådana treskiktslaminat som i fig. 1 betecknas med 1H. En gemensam anod- ledare #7 är ansluten till anoden H1 för att bilda batteriets negativa anslutníngselement, och de båda ändkatoderna H2 och H3 är sammankopplade medelst en ledning H8, vilken helt enkelt kan utgöras av ett gemensamt omgivande metallhölje, som förbinder de båda katoderna med varandra.

I fig. 7, 8, 9 och 10 visas denna andra utföringsform av batte- riet mera detaljerat. En hylsa 50 har en inre borrning 51, belägen när- melsevis inom hylsans mellersta del, samt ett par från hylsans ändar ut- gående vidare borrningar 52 och 53, som med den inre borrningen 51 bildar ett par ríngformiga avsatser 54 och 55. Avsatserna 5H och 55 fyller sam- ma funktion som avsatsen ?3 i cellen enligt fig. 2. Ett hål 56 är anord- nat genom hylsans 50 vägg och tjänar för genomföring av en Ledning U7a, som utgör batteriets negativa anslutningselement. 10 15 20 25 30 35 HO 73026644: Hylsan 50 är placerad som foder i ett av rostfritt stål bestå- ende ytterhölje 57, som är hermetiskt slutet och sålunda gör batteriet fullständigt fukttätt för implantation i en patients kropp. Höljet 57 har ett par ändflänsar 58 och 59, som är riktade radiellt utåt för att förbindas med motsvarande_kanter av ett par ändplattor 62 och 63 genom runtomgåendeggßåšââí 60, 61 (fig. 8). Ändplattorna 62 och 63 är försedda med var sin bladfjädëranordning 64, 65, vilken utövar ett axiellt inåt verkande tryck på cellelementen för upprätthållande av god elektrisk kontakt mellan dessa i batteriets UDa inre.

Ett par kontaktplattor 66 och 67 ligger an mot tryckfjädrarna fâu, 65, och ett motsvarande par fjädringsbart monterade anslutningstungor 68 och 69 är elektriskt förbundna med kontaktplattorna medelst punkt- "svetsar. I fig. 10 visas kontaktplattan 66 närmare, och härav framgår, att den fjädringsbart monterade anslutningstungan 68 utskjuter från och är fäst vid kontaktplattan 66 medelst ett par punktsvetsar 70. Tungan G9 har ombockningar 68a, 68b. Dessa gör det möjligt för tungan 68 att fjäd- rande förskjutas inåt och utåt relativt kontaktplattans 66 periferi, så att tungan 68, då den är placerad mellan höljets 57 fläns 58 och änd- plattan 62, icke kan råka brytas av under svetsningen längs höljets om- krets. 7 En tätt slutbar genomföringshylsa 71 är fastsvetsad eller sil- verlödd kring en i höljets 57 sida anordnad öppning 72, så att ledningen 47a kan föras genom densamma och tätas däri genom en smältglastätning eller liknande. Ändplattornas 62 och 63 tryckfjädrar BR och 85 påverkar de båda kontaktplattorna 66 och 67, så att dessa med kraft ansättes mot batteriets inre komponenter.

I utföringsformen enligt fig. 7 och 8 ligger konüaktplattorna 66 och 67 an mot skikt 73, 74 av rostfri stålfiber, vilka i sin tur är placerade utanpå var sin av de båda jonledande kombinationerna Hëa, Ußa.

De rostfria stålfibrerna bildar en mångfald kontaktpunkter med kontakt- plattan och det jonledande skíktet, så att god elektrisk förbindelse rå- der mellan dessa.

' Det i fig. 7 visade batteriet innehåller ett par organopolymer- jodkomplexskikt 76 och 77, som står i direkt kontakt med anodens H1a när- belägna skikt 78 resp. 79. Ett galler 80 av rostfritt stål är placerat .mellan litiumskikten 78 och 79 för att säkerställa god elektrisk kontakt mellan dessa. Litiumskikten är kraftigt sammantryckta, så att de närmel- sevis fullständigt ansluter sig till gallrets inre detaljfurm och däri- genom säkerställer maximal elektrisk kontaktarea.

Ett par tunna spärrskikt 81 och 82 står i kontak1 med var sitt 10 15 20 7002664-3 av komplexskikten 76 och 77 och är av i huvudsak samma utförande som spärrskiktet 17a i fig. 2. På liknande sätt är också reservoarskikt 83 och BH placerade närmast var sitt av de båda spärrskikten 81 och 82, och de rostfria stålfíberskikten 73 och 7H hålles tryckta däremot av de fjä- dcrbelastade kontaktplattorna 66 och 67. Den i fíg. 7 och 8 visade batterè cellen ärii stort sett lik den i fig. 2 och 3 visade cellen, och den huvudsakliga skillnaden är att den dubbla cellkapaciteten uppnås, emedan anoden H1a på båda sidor står i kontakt med ett jodkomplexskikt eller -laminat.

Den polyvinylpyridin, som användes för framställning av skikten 16a, 76 och 77, är ett jonbytarharts, som under beteckningen "PP-2000" saluföres av Ionac Chemical Company, ett dotterbolag till firman Pfaudler Corporation, Buckingham, New Jersey (USA). Vidare är det jcnbytarsalt, som användes i fiberglasspärrskiktet i blandning med rubidíum och cesium, ett jonbytarharts, som under beteckningen "PP-2025" saluföres av samma företag. Dessa speciella polyvinylpyridinföreningar fungerar mycket väl i de här anförda utföring formerna, men polyvinylpyridiner från andra leverantörer fungerar givvtvis på samma sätt. De förekommande grundämne- na, såsom jod, indium, rubidium, cesíum etc., kan erhållas på godtyck- ligt lämpligt sätt. ~----

Claims (9)

vzpzsea-z 10 PATENTKRAV

1. _ Battericell, innefattande dels en anod, framställd av litium, av litium och magnesinm, av litium och kalcium eller av litium, magnesium och kalcium, dels en katod av en elektriskt ledande metall, dels ett mellan anoden och katoden anordnat jonledande skikt, k ä n n e t e c k n a d av att det jonledande skiktet innehåller ett komplex av en polymer och jod, bildat genom omsättning av polymeren med jod vid en temperatur över 100°C.

2. Cell enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d av att katoden består av rostfritt stål, rostfritt _stål och nickel, nickel, titan, guld, molybden eller guld och molybden. ,

3. Cell enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k- n a d av att katoden består av nickel eller en nickul- legering med minst 10 % nickelhalt.

4. Cell enligt något av patentkraven 1 - 3, k ä n n e- t e c k n a d av att mellan katoden och det jonledande skiktet är insatt ett spärrskikt, som består av en massa av polyvinylpyridinsalt och rubidiumjodid, cesiumjodid eller tetrametylammoníumjodid. C _

5. Cell enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att det jonledande skiktet är sammansatt av ett komplex av ca 1 viktdel polyvinylpyridinsalt och 15 viktdelar jod.

6. Cell enligt något av paientkraven 1 - 5, k 3 n n e- t e c k n a d av att mellan katoden och det jonledande skiktet är insatt eLt spärrskikl, som består av en iörening av polyvinylpyridinsalt och rubidiumjodid, och att ett reservoarskikt är insatt mellan katoden och spärrskiktet och består av en blandning eller förening av jod och kol, var- vid joden utgör minst två víktdelar och kolet utgör 1 vikt- del.

7. Cell enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att samtliga_skikt är inneslutna i ett glasfiberarmerat polyesterhölje, att katoden bildar ett böjligt täckskikt på detta hölje samt även battericellens ena elektriska kontakt- element, och att en elektrisk ledning är fönígenom höljet och står i elektrisk kontakt med litiumanoden för att bilda cellens andra elektriska kontaktelement. 7302664-3 11

8. Förfarande för framställning av en battericell, innefattande dels en anod, framställd av litium, av litium och magnesium, av litium och kalcium eller av litium, magnesium och kalcium, dels en katod av en elektriskt ledande metall, dels ett mellan anoden och katoden anordnat jonledande skikt, k ä n n e t e c k n a t av att man fram- ställer ett hölje av oledande material, placerar en litium- anod i höljet, gjuter ett organojodkomplex, vilket är bildat genom omsättning av en polymer med jod vid en temperatur över 100oC,i höljet i kontakt med en litiumyta på anoden och placerar en katod i arbetsläge i förhållande till komplexet, vilket bildar det jonledande skiktet.

9. Förfarande enligt patentkravet 8, k ä n n e t e c k - n a t av att komplexet är bildat genom omsättning av poly- vínylpyridin med jod vid en temperatur över 100°C. ANFÖRDA PUBLIKÅTIONER: US 3 660 163 (136~83)