SE2100178A1 - Modul för en bärande husgrund med integrerade för stärkningar - Google Patents

Abstract

Uppfinningen avser en modul (2) för en bärande grund för en byggnad, varvid modulen (2) innefattar minst tre skikt (4-6) där ett centralt skikt (5) består av ett värmeisolerande material och minst ett övre och ett undre skikt (4, 6) utgörs av väsentligen formstyva material.Uppfinningen uppnås genom att lastbärande förstärkningar (3) är integrerade i modulen (2) och där förstärkningarna (3) innefattar ett värmeisolerande material (7), exempelvis en cellplast med högre densitet/bärighet än övrig värmeisolering i modulens (2) centrala skikt (5).

Description

Modul för en bärande husgrund med integrerade förstärkningar.

Teknikens område Föreliggande uppfinning avser en modul, för en bärande grund till en byggnad, med integrerade och lastutbredande förstärkningar.

Teknikens ståndpunkt Vid husbyggnationer skall husgrunden bära laster av varierande storlek. Det finns två kategorier av laster, linjelaster som utövas av en vägg, oftast träreglar omgivna av skivmaterial på en eller båda sidor. Väggen bär en del av husets vikt, en last som överförs till syllen som i sin tur vilar på grunden. Lasten från väggsegment ses som en linjelast och utrycks i kiloNewton per löpmeter (kN/m) och har mycket liten utbredning i sidled. Lasten per ytenhet beräknas utifrån syllens bredd. Punktlast är den andra kategorin av laster. Det finns punktlaster längs en vägg där till exempel större öppningar i väggen gör att det uppstår punktlaster istället för linjelast. Punktlaster kan finnas också inne på grunden, laster som uppkommer som en koncentrerad belastning på plattan. En punktlast kan uppstå om huset har stora öppna ytor i exempelvis en hjärtvägg. Den vanligaste grund-typen, betongplatta på mark bär högre laster genom en större/högre kantbalk. En ordinarie kantbalk gjutes typiskt 100 mm djupare och kantbalken kan lokalt göras 400 mm hög och ibland med mer armering.

Högre laster inne på grunden tas upp genom lokala förstärkningssulor.

Betong-grunden vilar vanligtvis på 300 mm cellplast bestående av 3 lager om 100 mm vardera. Ett av cellplast lagren kan tas bort lokalt och extra armeringsnät läggs ca 50 mm från botten. Vid gjutning av betongen bildas en ca 100 mm tjock platta med ett armeringsnät centrerat i mitten men lokalt vid förstärknlngarna kan betongen bli 200 mm tjock och den extra armeringen ger styrka för den dragpåkänning som uppstår av punktlasten.

Betongplattans övre yta utsätts för tryckpåkänning.

Den lokala sulans böjstyvhet utgör en lastutbredning. Syftet är att inte överbelasta marken under betongplattan som exempelvis kan bestå av morän. Cellplasten kan lokalt förstärkas för att bära lasten. Detta är i såfall en dyrare cellplast och av kostnadsskäl används inte en sådan under hela huset.

Sulor som lokaltmåste bära höga punkt- eller linjelaster i en betongplatta för med sig ett merarbete på byggplatsen. Cellplast med högre densitet eller bärighet måste inköpas, fraktas, tillsågas och monteras på plats. Armering skall på motsvarande sätt anskaffas och klippas till i rätt dimensioner. På byggplatsen skall arbetet utföras, ett arbete som är utsatt för vädrets makter med regn, snö, vind och kyla.

En krypgrund består normalt av tre balkar, en för varje långvägg och en i mitten av huset under dess hjärtvägg. Oftast läggs balkar även vid gavlarna så att husets grund omsluts. Högre punkt- eller linjelaster löses i allmänhet med balkar som ges högre sektion och mer armering. Lokala punktlaster vid sidan av balkarnas sträckning stöds med en kortare tvärbalk.

Pålad grund fåren ellerflera extra pålar vid eventuella punktlaster och betongplattan har oftast en högre sektion för att bära bättre mellan pålarna varför betongplattan ibland inte behöver någon lokal förstärkning.

Plintgrund är sällan aktuellt för permanenthus, det är en lösning som dock är vanlig bland fritidshus.

Kompensationsgrund är en "flytande" grund. Man schaktar urjordmassor till en volym som motsvarar husets vikt inklusive dess betongplatta. Mässorna under huset och grunden kommer därmed att utsättas för samma tryck som innan huset byggdes, och ingen sättning uppkommer. Kompensationsgrund är lämplig för grunder på djup lera och/eller silt, en jordart som tål kanske halva belastningen jämfört med morän. Grunden består här av kapillärbrytande makadamlager med dränering. Ovanpå läggs cellplast och högst upp en betongplatta. Här löses punkt- och linjelaster med samma metod som vid vanlig betongplatta på mark, dock med hänsyn till jordartens vanligtvis lägre bärighet.

Anordnande av lokala förstärkningar sker i form av utomhusarbete med de nackdelar vädrets makter för med sig. Utomhusarbetets effektivitet försämras inte bara av vädret. Vintertid blir mörkret ett problem. Arbetsplatsbelysning hjälper men ljuset blir aldrig lika bra som sommartid eller inomhus. Byggarbetsplatsen belastas också av jordmassor från schaktningen som arbetarna måste gå i, det blir lerigt och väldigt smutsigt.

Byggmaterialet blir alltså smutsigt och städning är ett hopplöst företag som inte utförs. Byggmaterialet är täckt av diverse presenningar och plastemballage som är genomvåta av regn eller snötäckta. Alla byggplatser är olika och det finns inget system för var allt förvaras. Ett spontant placerande av material och verktyg gör att arbetarna behöver leta för att hitta det som behövsjust för ögonblicket. Det blir rörigt och byggkvaliteten blir lidande.

Känd teknik visar ingen optimal förstärkning av moduler för husgrunder.

Uppfinningens ändamål och viktigaste kännetecken Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att lösa problemen med känd teknik och åstadkomma en bärande konstruktion av prefabricerade moduler som innehåller integrerade förstärkningar som tar upp/fördelar punkt- respektive linjelaster och därmed eliminerar arbete som normalt utförs på byggplatsen. Uppfinningen åstadkommes genom att lokalt anordna förstyvningar i konstruktionen som har förmågan att bära högre laster som utövas av byggnaden. Det möjliggör att prefabricerade moduler även kan användas för mer komplicerad hus med högre punkt- eller linjelaster.

Uppfinningen möjliggör att moduler ärfärdlga med integrerade förstärkningar vid ankomst till byggplatsen. Montaget av huset kan därmed ske lätt och snabbt.

Ovan nämnda och ytterligare ändamål och fördelar uppnås enligt uppfinningen genom en anordning definierad i kraven 1- Kort beskrivning av uppfinningen Uppfinningen avser alltså integrerade förstärkningar i en prefabricerad modul avsedd för en bärande grund för byggnader. Uppfinningen åstadkommes genom att modulen förstärks lokalt för att kunna bära högre laster.

Byggnader med en grund av moduler som designas med större öppningar i inner- eller ytterväggar behöver förses med lokala förstärkningar. Detta kan åstadkommas genom att cellplast med högre bärighet används i modulen över hela dess yta men detta medför kostnadsökningar. Det övre formstyva skiktet som fungerar som lastutbredande/fördelande kan också göras dubbelt så tjockt eller mer över modulens hela yta men innebär också kostnadsökningar. För att hålla kostnaden nere kan man inte förstärka hela modulen, man behöver hitta lösningar för lokal förstärkningar. De förhöjda lasterna kan bestå av punktlaster (uttryckta i KN) orsakade av exempelvis en öppen planlösning eller linjelaster (kN/m) som är typiska för väggar. Väggar kan ha punktlaster i vägglivet till exempel vid större glaspartier.

Den prefabricerade modulen innefattar vanligen minst tre skikt, ett tjockare mittskikt av ett isolerande material såsom exempelvis cellplast av lämplig kvalitet samt minst ett formstyvt skikt på vardera sidan om detta mittskikt.

Det tjockare mittskiktet av exempelvis cellplast kan enligt uppfinningen bytas ut lokalt mot ett material, exempelvis cellplast, med högre densitet/bärighet. Även en ytterligare förstärkning kan anordnas direkt under det översta formstyva skiktet.

De uppfinningsenliga modulerna tillverkas genom att skikten limmas samman och pressas under härdnings-/torkningstiden. lnför limningen kan förstärkningen eller förstärkningarna placeras på de ställen i modulen som förväntas behöva ta större laster. Det ger en kostnadseffektiv tillverkning och kompletta moduler med integrerade förstärkningar som kan levereras till byggplatsen. Även hus med högre punkt- och/eller linjelaster kan tillgodoses med denna lösning. Varje modul förses alltså med lokala integrerade förstärkningar modulen kan sedan lätt och snabbt transporteras, hanteras och monteras oavsett väderlek och omgivningstemperatur. Uppfinningen innebär i praktiken att arbetet med lokala förstärkningar "flyttas inomhus" med alla produktionsfördelar detta ger. Ytterligare särdrag och fördelar med uppfinningen framgår av den följande, mer detaljerade, beskrivningen av uppfinningen samt av bifogade ritningar och övriga patentkrav.

Kortfattad ritningsförteckning Uppfinningen beskrivs närmare i det följande i form av några föredragna utföringsexempel med ledning av bifogade ritningar.

Figur 1 visar en planvy uppifrån av en uppfinningsenlig modul för en husgrund som är anordnad med integrerade förstärkningar i syfte att bära högre punktlaster från byggnaden.

Figur 2 visar en sektion genom en modul med en lokal förstärkning bestående av cellplast eller liknande cellulärt material som har högre bärighet än omgivande isolerskikt, som också kan vara en cellplast.

Figur 3 visar en sektion genom en modul med en lokal förstärkning bestående av ett ytterligare formstyvt lastutbredande skikt anordnat ovanpå isolerskiktet.

Figur 4 visar en sektion genom en modul med en lokal förstärkning bestående av ett formstyvt lastutbredande skikt innefattande förstyvningsribbor.

Figur 5 visar en sektion genom en modul med en lokal förstärkning bestående av förstyvningsribbor anordnade i två riktningar ovanpå modulens isolerskikt.

Figur 6 visar en sektion genom en modul med en förstärkning bestående av förstyvningsribbor som bildar distans mellan det övre formstyva skiktet och isolerskiktet.

Figur 7 visar en sektion genom en modul med en ytterligare variant av en lokal förstärkning.

Figur 8 visar en sektion genom en modul med en lokal förstärkning bestående av stavar som sträcker sig vertikalt genom modulen.

Figur 9 visar en husgrund utförd som en krypgrund med endast tre moduler som fungerar som balkar och här är orienterade i byggnadens längdriktning.

Figur 10 visar en vertikal sektion genom en vägg och dess anslutning mot husgrunden och där modulen är förstärkt under syllen.

Figur 11 visar motsvarande sektion genom en vägg där modulen i området under syllen ersätts av ett material med högre bärighet.

Beskrivning av föredragna utföringsexempel Figur 1 visar en planvy uppifrån av en grund 1 för en byggnad (ej visad) som i det här fallet består av fem moduler 2 sammansatta för att bilda en hel byggnadsgrund 1 till ett hus av normal storlek.

Modulerna 2 är prefabricerade i en fabrik och lyfts på plats av exempelvis en lastbil med kran direkt på en förberedd, avjämnad och packad makadambädd. Makadambädden kan med fördel vara uppbyggd på traditionellt sätt genom schaktning, geoduk, dräneringsrör, grövre makadam som toppas med flnmakadam som avjämnas och vibreras. Modulerna 2 kan även placeras på marken på annat sätt, exempelvis läggas på balkar, som i sin tur kan placeras på en dränerad bädd. Modulerna 2 läggs företrädesvis direkt på makadambädden och passas in och fästes på lämpligt sätt mot varandra en efter en.

Uppfinningen möjliggör att kunna erbjuda prefabricerade modulerna även till hus som har högre punktlaster. Det möjliggörs genom att anordna en eller flera lokalt integrerade förstärkningar 3 vid tillverkningen av modulen 2, t.ex. ett isolerande element 7 med högre bärighet än det i övrigt dominerande isolerande skiktet 5. Det isolerande elementet 7 är exempelvis en cellplast med högre bärighet som kan bära trycket från på modulen 2 anordnade byggnadselement (ej visade). Förstärkningarnas 3 placering och bärighet kan normalt framgå av husets lastplan, som är en ritning som visar hur byggnadens last fördelas mot grunden. l handeln finns cellplaster med olika bärighet, exempelvis finns EPS (Expanded Poly Styrene) som är expanderad med ånga och pentan så att volymen cellplats består av ca 98% luft och 2% polystyren.Bärighetsklassen anges vanligen iform av den korttidslast som kan bäras utan att materialet pressas samman. Ett exempel är EPS10O som är dimensionerad för 100 kPa i korttidslast. EPS100 används ofta inuti rum men under väggarnas tryck behövs ofta högre bärighet. En långtidslast med max 2% under 50 år betyder att kompressionen under 50 års tid inte pressas samman med mer än 2% av cellplastens ursprungliga tjocklek. EPS finns från EPS80 upp till EPS300 som bär 90 kPa i långtidslast. Tidigare var tillämpad standard 3% under 50 år men baserat på erfarenhet har man numera gått över till max 2%/50 år. XPS (Extruded Poly Styrene) är ett annat sätt att tillverka cellplast. Plasten extruderas istället och expanderas med en drivgas.

Vinylbaserad cellplast, känd under handelsnamnet Divinycell används ofta i sandwich för båtar och vingprofiler men av kostnadsskål sällan för byggnader. Återvunnen PET-plast används för cellplast tillverkning. Ett handelsnamn är Dellencat. Cellplast av PET har bra mekaniska egenskaper men är än så länge tämligen ovanligt och kostsamt. Andra cellplast- material är polyuretanskum (PUR/PIR) som är härdande instället för termoplastiska. Ett känt handelsnamn är Bonocell, ett annat Kingspan. Densiteten liknar EPS/XPS och dess bärighet och densitet är också liknande. Skillnaden är isoleringsförmågan som för EPS/XPS med Lambda-värdet ca 0,036 WmxK och PIR/PUR ger 0,022-0,024. Bäst Lamda-värde har korsbunden PIR som uppvisar ända ner till 0,018 WmxK. Kostnaden för PUR/PlR är betydligt högre och används därför inte i husgrunder men används oftare i väggar och tak på grund av dess bättre brandegenskaper. Väggar är mycket känsligare för brand då lågorna "slickar" ytorna vertikalt. Husgrunder betraktas allmänt som okänsliga för brand.

Ett annat härdande skum är fenolcellplast. Det kännetecknas av mycket bra isolering och bästa brandsäkerhet. Tyvärr är materialet mekaniskt mycket sprött och ömtåligt och används sällan annat än i väggar och skyddat bakom skyddande brandskivor.

XPS har genom sin cellstruktur bättre bärighet. l handeln lagerförs klasser från XPS200 upp till XPS700. Den senare bär 250 kPa i långtidslast. Som beställningsvara kan upp till XPS2000 anskaffas och denna bär ca 600 kPa. Ett alternativ när högre bärighet önskas är cellglas, ett glasskum med bärighet från 450 kPa upp till 900 kPa. Cellglas har ungefär samma isoleringsvärde som cellplast men är dyrare. För ännu högre bärighet kan man använda cellbetong/lättbetong, till exempel lågenergi Ytong som bär 2000 kPa, Lambda 0,072 och densitet 300 kg/ma.

Leca-block eller lättklinker består av expanderade keramikkulor sammanbundna av cement till block. Typisk densitet är 650 kg/mß, Lambda 0,2 WmxK och långtidslast 3000 kPa. Även detta material är möjligt att använda som förstärkning. Tryckhållfastheten är mycket god, dock är vikt och Lambdavärdet inte fördelaktigt.

Alla nämnda material kan limmas med PU-lim, t.ex. från Lagotech. Limmet är lätt jäsande för att tränga in i porositet och utjämna ofullständig planhet. Öppet-tiden är typiskt 12-15 minuter följt av 35 minuter härdningstid som ger 50% hàllfasthet vilket är mer än tillräckligt för att hantera modulen, lyfta med vakuumklocka etcetera. Både jäsningsgrad och härdningstid kan varieras.

Produktionstekniken för en uppfinningsenlig modul 2 medger att man med marginellt merarbete kan lägga in förstärkningar 3 med högre bärighet där lasten mot modulen 2 förutses bli hög.

Figur 2 visar en sektion genom en integrerad modul 2 som består av tre skikt eller lager 4-6. Ett övre formstyvt skikt 4, ett mellanskikt 5 av ett isolerande material, såsom cellplast, och ett nedre mot marken riktat formstyvt och radontätt skikt 6, exempelvis en metallplåt.

En lokalt integrerad förstärkning 3 i modulen 2 består exempelvis av cellplast med högre bärighet än den i övrigt dominerande isoleringen. Cellplasten väljs så att den tål punktlasten under mycket lång tid. Modulens 2 minst tre skikt 4-6 är fast sammanbundna med varandra och bildar en stark sandwichkonstruktion. Under tillverkningen ersätts i första hand delar av det centrala skiktet med en förstärkning 3 för att kunna bära högre punkt- eller linjelaster från byggnadens väggar och tak. Förstärkningen 3 utformas/placeras i tillverkningsprocessen innan modulens 2 alla olika skikt binds samman.

PU-limmet sprids ut manuellt eller automatiskt, först på ovansidan av modulens 2 understa skikt 6, som förslagsvis kan bestå av en metallplåt/stålplåt, varpå det isolerande skiktet 5, förslagvis en cellplast, läggs ovanpå med förstärkningarna 3 inkluderade. Ytterligare ett skikt av lim sprids ovanpå all cellplast och ovanpå detta läggs minst ett ytterligare formstyvt skikt 4. En typisk metod att pressa dessa lager samman under limmets torknings-/härdningstid är att anbringa ett mekaniskt tryck. Modulen 2 pressas ned med exempelvis vikter som täcker hela eller större delen av modulens 2 yta alternativt används en större hydraulisk press (ej visad). En enklare metod är att anbringa en gummiduk över hela modulen 2 varefter utrymmet därunder vakuumpumpas.

När PU-limmet torkat/härdat kan den färdiga modulen 2 bearbetas ytterligare, exempelvis skäras till. Man kan ta upp nödvändiga hål/genomföringar och modulen 2 kan förpackas och märkas för att senare kunna placeras rätt vid monteringen.

Att applicera lokala integrerade förstärkningar 3 i modulen 2 tar alltså marginell tid i anspråk och är därmed kostnadseffektivt. Som jämförelse kan nämnas det betydligt större och mer tidskrävande arbetet att i en betonggrund anordna kantbalkar med dess armering.

Figur 3 visar en sektion genom en uppfinningsenlig modul 2 som består av tre skikt 4-6. Det övre formstyva skiktet 4, exempelvis plywood, ett centralt värmeisolerande skikt 5, exempelvis av cellplast, och ett nedre mot marken riktat formstyvt skikt 6, av exempelvis plåt försedd med ett korrosionsskyddande skikt. En lokalt integrerad förstärkning 3 i modulen 2 består här av ett lastutbredande element 8 som anordnas ovanpå ett isolerande element 7, företrädesvis en cellplast med högre bärighet än den omgivande cellplasten i modulen 2. Det lastutbredande elementet 8 är dimensionerat att fördela punktlasten från byggnaden.

. Vid fabrikationen byts alltså det centrala skiktet 5 i modulen 2 ut lokalt till det lastutbredande elementet 8och under detta placeras det isolerande elementet 7 med hög bärighet. Det finns belastningsfall där det lastutbredande elementet 8 ger tillräcklig lastfördelning så att det centrala skiktet 5 under elementet 8 kan behållas.

Förstärkningarna 3 inkluderas alltså itillverkningsprocessen genom att samtliga skiktens kontaktytor binds samman vid ett och samma tillfälle vilket ger en effektiv tillverkningsprocess. Att inkludera förstärkningar 3 tar endast marginellt merarbete i anspråk.

Och merarbetet sker inomhus istället för utomhus viket ger betydande fördelar.

Utomhusarbete påverkas av väder och mörker under vinterhalvåret, av blöta jordmassor, smutsigt byggmaterial som kan vara täckta av våta eller snötäckta presenningar eller plastemballage. Byggkvaliteten och effektivitet blir lidande och risk för fuktskador uppstår.

Figur 4 visar en sektion genom en uppfinningsenlig modul 2 i enlighet med figur 3 dock där det övre lastutbredande elementet 9 är anordnat med underliggande förstyvningsribbor 10 i syfte att öka den lastutbredande förmågan. Det lastutbredande elementet 9 dimensioneras så att punktlasten fördelas ut. Under det lastutbredande elementet 9 anordnas exempelvis cellplast som i sin tur är dimensionerad för att bära det ökade trycket.

Figur 5 visar en sektion genom en uppfinningsenlig modul 2 i likhet med figur 3 eller 4 men där det övre lastutbredande elementet 9 är anordnat med underliggande och integrerade förstyvningsribbor 9a,b anordnade i två riktningar, exempelvis tvärställda mot varandra, för att öka förstärkningens 3 lastutbredande förmåga. Det lastutbredande elementet 9 med förstyvningsribbor 9a,b anordnas ovanpå ett isolerande element 7, en cellplast med högre bärighet än den omgivande cellplasten. Cellplastens egenskaper väljs så att den kan bära den ökade punktlasten från byggnaden.

Figur 6 visar en sektion genom en integrerad modul 2 i likhet med figurerna 3-5 men där ett lastutbredande element 10 består av ribbor 9c skapar distans mellan en övre och en undre platta 10a,b som tillsammans med ett isolerande element 7 placerat under det lastutbredande elementet 10 bildar en förstärkning 3 med syfte att öka den lastutbredande förmågan lokalt i modulen 2. Det isolerande elementet 7 har högre bärighet än den övriga cellplasten i modulen Figur 7 visar en sektion genom en modul 2 i likhet med figurerna 3-6 och där förstärkningen 3 innefattar ett lastutbredande element 11 bestående av en övre och en undre platta 11a,b som är förbundna med varandra medelst stavar 9d. Stavarna 9d kan exempelvis bestå av metall, plast eller lättbetong. De övre och undre plattorna 11a,b kan bestå av trä, metall, fiberplast eller fiberbetong. Det lastutbredande elementet 11 anordnas ovanpå ett isolerande element 7, en cellplast, som företrädesvis har högre bärighet än den omgivande cellplasten i modulen Figur 8 visar en sektion genom en uppfinningsenlig modul 2 i likhet med figurerna 3-7 där ett lastutbredande element 12, innefattande en övre och en undre platta 12a,b, som förbinds med stavar 9e som sträcker sig igenom väsentligen hela modulens 2 centrala skikt 5 i syfte att öka förstärkningens 3 lastutbredande förmåga. Mellan stavarna 15 kan cellplast gjutas eller anordnas på lämpligt sätt och behöver inte heller ha högre bärighet än omgivande cellplast i modulen 2. Cellplasten ökar värmeisoleringen mellan mark och byggnad.

Figur 9 visar en husgrund utförd som en krypgrund med tre avlånga och smala moduler 2 som fungerar som balkar och är orienterade i husets längdriktning. En modul 2 placeras alltså under varje långvägg och en tredje placeras i byggnadens mitt, under dess kommande hjärtvägg 17. En förstärkning 3 kan exempelvis placeras i modulen 2 under en planerad väggsektion.

Den streckade linjen 18 visar i vy uppifrån husets tänkta ytterkonturer. Vanligtvis placeras även balkar eller motsvarande element utefter husets gavlar för att innesluta krypgrunden.

Dessa framgår inte i figuren då de inte har betydelse för uppfinningen.

Figur 10 visar en sektion genom en vägg och dess anslutning mot husgrunden. Väggen har högre linjelast kN/m än modulens 2 ordinarie cellplast kan bära under lång tid och i området under syllen 19 anordnas därför en förstärkning 3, i form av enbart ett isolerande element 7, en cellplast, med högre bärighet. Syllen 19 är skruvad mot modulen 2 med en syllisolering 21 däremellan som tätning/isolering. Fasadbrädor/lockbrädor 22 är anordnade med en ventilationskanal 23. Ett avrinningsbleck 24 skyddar syllen 19 från regn eller dropp från fasaden.

Figur 11 visar en motsvarande sektion genom en vägg och dess anslutning mot husgrunden. Väggen har även här en punktlast i vägglivet som är högre än modulensordinarie cellplast kan bära. l modulen 2, under syllen 19, placeras en i väggens längdriktning anordnad förstärkning 3, exempelvis i form av en bjälke, som kan bestå av trä, metall, fiberplast eller fiberbetong. Under bjälken placeras ett isolerande element 7, exempelvis en cellplast med högre bärighet som klarar väggens linjelast.

Beskrivningen ovan är i första hand avsedd att underlätta förståelsen av uppfinningen och skyddsomfånget är inte begränsat till de här angivna utföringsformerna utan även andra varianter och utföringsexempel av uppfinningen ärfullt möjliga och tänkbara inom ramen för uppfinningstanken och de efterföljande patentkravens skyddsomfång.

Claims (9)

1. Modul (2) för en bärande grund för en byggnad, varvid modulen (2) innefattar minst tre skikt (4-6) där ett centralt skikt (5) består av ett värmeisolerande material och minst ett övre och ett undre skikt (4, 6) utgörs av väsentligen formstyva material, kännetecknad av att lastbärande förstärkningar (3) är integrerade i modulen (2).

2. Modul (2) enligt patentkrav 1, kännetecknad av att förstärkningen (3) utgörs av ett värmeisolerande element (7), exempelvis en cellplast med högre densitet/bärighet än övrig värmeisolering i modulens (2) centrala skikt (5).

3. Modul (2) enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknad av att det värmeisolerande elementet (7) är fäst till, exempelvis limmat till, modulens (2) övre och undre formstyva skikt (4,6).

4. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) innefattar ett lastutbredande element (8-12)

5. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) innefattar ett lastutbredande element (8-12) som är tillverkat av något av materialen plywood, plåt, fiberplast, fiberbetong, lättbetong eller Leca-block.

6. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) innefattar stavar eller ribbor (9a-e).

7. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) är anordnad mellan modulens övre och undre skikt (4,6).

8. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) innefattar ett lastutbredande element (10-12) som är anordnat med en övre och en undre platta (10a,b,11a,b,12a,b) av ett formstyvt material och ett däremellan placerat distansmaterial (9c-e). 12

9. Modul (2) enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att förstärkningen (3) innefattar ett Iastutbredande element (10) som är en extruderad profil.