SE1251086A1 - Hovsko - Google Patents

Abstract

SAMMANDRAG En hovsko av det slag som ãr fdstbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar ãr visad. Hovskon innefattar en sula (1) uppvisande en utvandig markkontakt-yta (3) vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken stracker sig i langdriktningen (1) mellan ett ta-parti (4) och ett hdl-parti (5). En fOrsta rem (18) ãr forankrad i sulan och Riper fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat lage. En andra rem (19) ãr fOrankrad i sulan och loper fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfor hovens baksida i monterat lage, pa sadant sat att de fOrsta och andra remmarna stracker sig i varandra skarande riktningar (Rl, R2) pa var sida av hovskon. Sarskilt anvisas att den andra remmen (19) stracker sig fran sulan i sadan riktning att den ãr anpassad till att lOpa pa benets baksida ovanfor hoven, och narmare bestamt sa inriktad att den i hovskons monterade lage pa hoven Riper pa baksidan av benets karled (J).

Description

TITEL Hovsko UPPFINNINGENS TEKNISKA OMRADE Foreliggande uppfinning hanfor sig till en hovsko av det slag som är fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar.

BAKGRUND OCH KAND TEKNIK Skor for hastar har sedan antiken anvants fOr att skydda hastens hovar mot slitage eller for att forstarka hovarna. De tidigaste kanda hastskorna var av sandaltyp och tillverkade av lader eller bast. Dessa skor fastes vid hastens hov medelst remmar och snOren. Forst under 300-talet bOrjade beslag av jarn att spikas fast i hoven.

Den idag mest anvanda hastskon är framstalld av en jarnlegering och fast vid hoven medelst hastskosOm, varvid hastskon spikas fast vid hoven.

Varje hov är emellertid unik och individuell till sin utformning. Hoven är ocksá foranderlig i det avseendet att den anpassar sin form till belastningsgrad, omgivning och miljo samt beroende av hastens generella halsostatus.

Med hov avses vanligtvis hovkapseln och de organ som omsluts av hovkapseln, vilken i sig kan indelas i vagg, sula och strale. Vaggen kan indelas i ett framre taparti, mellanliggande sidopartier och en bakre traktdel. Fran traktdelen, och narmare bestamt fran de langst bak belagna hornstoden, stracker sig hovvaggen framat pa Omse sidor om stralen i hovens sula. Hovens vagg bildar saledes inte en sluten cirkel, och det är denna Oppna utformning av hovvaggen som mOjliggor hovens rorelser eller den sa kallade hovmekanismen, vilken kommer att forklaras narmare nedan.

Sulan pa hovens undersida är skalformad och ansluter till hovvaggen, till stralen och till hovens traktstOd i de centrala delarna av hoven. Hov-vagg, sula och strale omgardar och skyddar hovens inre anatomi. Forutom ben, muskier, bindvav och senor innehaller hoven bland annat nerver och ensenlig mangd blodkarl och blod, varvid hovmekanismen har stor betydelse for blodcirkulationen, bade i hoven och i benets nedre delar. Till hovens viktigare uppgifter kan Mr Ovrigt raknas fOrmaga att bara vikt, dampa stotar, Cala notning, aktivera blod- och lymfcirkulationen, och utgora halkskydd. 2 Stralen, vilken ar beldgen i hovens bakre, centrala del, avslutas frama i stralspetsen och baka.t i ballarna som avrundar hoven och som uppat angransar till hastens karled.

InnanfOr stralen finns ett organ besta.ende av fibro-elastisk fettvavnad med outtrottlig elasticitet. Detta organ, bendmnt den elastiska putan, har avgorande betydelse fOr hovens rOrelser och fOr dess formaga att dampa stOtar.

Ett halkskydd tillhandahalls delvis av hovens form, av hovvaggen och av den skalformade sulan vars djup varierar beroende av belastningsgrad. Till halkskydd bidrar aven den nervvavnad som signalerar till hasten vilken typ av underlag den ror sig pa. Denna nervvavnad aterfinns i huvudsak i de mjukare delarna av hastens hov, i stralen. Av denna anledning ãr det viktigt att stralen belastas mot underlaget.

Hovens formaga att tala notning bestams dels av densiteten hos materialet i de olika delarna av hovkapseln, och dels av hornmaterialets tillvaxt fOr att ersatta den naning som uppstar genom hovens kontakt med marken. Hovens stadampande formaga tillhandahalls framst genom de bakre delarna av hoven, d.v.s. stralen, hOrnstOden och den elastiska putan, dâ hasten i ett normalt steg landar pa trakterna. Vid hovisattningen upptas vikt och stOtar av stralen och av den elastiska putan, vilka plattas ut at sidorna med resultat att hoven, sarskilt den bakre delen av hovvaggen, hOrnstOden och trakterna, expanderar lateralt. I stegets belastningsfas nyttjas hela hovens undersida i varierande grad till att bara vikt. Nar hoven avlastas atergar hoven till sin ursprungliga form tack vare vaynadernas elastiska uppbyggnad. Med uttrycket hovmekanism avses i denna beskrivning hovens expansion och efterfOljande kontraktion, huvudsakligen i horisontell riktning, vid hovisattning respektive lyft av hoven.

Den formfOrandring som hanfOr sig till variationer i sulans skalform vid olika belastning, och som medfor att sulans markkontaktyta okar vid belastning, benamns i fortsattningen kompression av hoven.

Hastskor tillverkade av metall saknar mojlighet att folja hovens expansion och kontraktion. Fir att minska metallskons negative inverkan pa hovmekanismen är dessa skor vanligtvis spikade i hov-vaggensoch sidopartier, medan trakterna lamnas utan som for att medge viss relativ rorelse mellan boy och sko. 3 En konventionell hastsko är vanligtvis u-formad och lOper under hov-vaggens yttre kant. En sadan hastsko medger inte sulans kontakt med marken vid kompression av hoven, eftersom skon genom sin tjocklek lyfter upp de centrala delarna av hoven vilka kommer att svava i luften. En hastsko som hindrar sulan och stralen att nâ marken kan orsaka olika typer av skador och deformationer i hastens hov och extremitet.

En konventionell hastsko fOrhindrar dessutom en naturlig naning av hoven eftersom skon forhindrar hov-vaggens kontakt med marken. Skon skall dal-for med jamna intervaller avlagsnas av en fackman sá att hornmaterialet i hov-vaggen kan avverkas manuellt fOr att inte \Taxa till onaturliga proportioner. Konventionell skoning innebar ocksa. att hoven genom sa.dan verkning anpassas manuellt till skon, eftersom en sko av metall inte i tillrdcklig grad kan anpassas till hoven. Detta medfOr ofta en onaturlig hovform, vilket orsakar obalans i hoven och stOrningar i hovens funktion.

Mot denna bakgrund inses fOrdelen av att lata hastar gâ barfota/oskodda under en stor del av tiden for att erhalla hovar som är i balans tack vare en naturlig belastning och naning. En oskodd hast kan emellertid vara kanslig for varierande underlag vid arbete. Denna nackdel kan uppvagas genom att vid vane tillfälle fOrse hastens hovar med skor som är enkla att montera och demontera, och vilka dartill medger en naturlig hovform och en fungerande hovmekanism. Hovskor av detta slag dr typiskt anordnade att omsluta hoven och att fastas pa hoven med nagon typ av fastanordning vilken dr utformad sâ att skon inte behover sitta permanent monterad pa hoven, utan tillater hasten att gâ barfota mellan arbetspassen.

Bland kanda hovskor av det senare slaget kan namnas en i US 3,703,209 beskriven sko, vilken innefattar en vajer med en utanpa hovskon Oppet liggande havarm for fixering av skon pa hoven. I denna hovsko utnyttjas en runt hoven atdragande kraft for fixering av skon. Losningen dr mindre lamplig emedan den innehaller harda detaljer som kan orsaka att hoven fastnar i omkringliggande vegetation och eventuellt skadar sig. Kraften fran vajern ãr kontinuerligt applicerad under den tid da hovskon dr monterad, och saledes aven i vila, vilket kan orsaka obehag. Den runt hoven verkande kraften motverkar ocksâ hovmekanismen, vilket i forlangningen kan medfOra att greppet runt hoven med tiden fOrsvagas sá att hovskon lossar, eller alternativt medfora att ett med tiden skadligt tryck palaggs mot hoven. 4 En annan hovsko av det aktuella slaget beskrivs i WO 2004/064668. I denna skrift visas en hovsko av det slag som dr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin ldngd reglerbara remmar. Hovskon innefattar en sula utformad med en utvandig markkontakt-yta vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken stracker sig i langdriktningen mellan ett ta.-parti och ett hal-parti. En forsta rem ãr forankrad i sulan for att lopa fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat ldge. En andra rem är fOrankrad i sulan fOr att lOpa fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens baksida i monterat lage, pa sadant sat att de forsta och andra remmarna stracker sig i varandra skarande riktningar pa var sida av hovskon.

En nackdel hos hovskon enligt WO 2004/064668 är att den runt hovens baksida lopande remmen omsluter hovens ballar och motverkar den laterala expansion som är averande fOr en naturlig hovmekanism. Hdr kan sdrskilt noteras att denna pa baksidan av hoven lopande rem är fixerad vid en bakre panel vilken pa sin insida är formad med urtag RV en tat passning mot ballarna. Därtill motverkas en naturlig hovmekanism ytterligare genom att den rem som är anordnad att lOpa Over hovens framsida är forankrad vid sulan i omradet av hovens trakter, och kommer vid atdragning av remmen, i och fOr fixering av hovskon, att motverka en lateral expansion av hovens traktdel.

REDOGORELSE FOR UPPFINNINGEN Foreliggande uppfinning syftar till att undanroja ovan nananda nackdelar hos tidigare kanda hovskor, samt tillhandahalla en hovsko vilken är enkel att montera och demontera, och som i monterat lage tinter en naturlig hovmekanism.

Syftet uppfylls enligt uppfinningen genom en hovsko av det slag som är fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar, vilken hovsko innefattar: en sula uppvisande en utvandig markkontakt-yta vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken stracker sig i ldngdriktningen mellan ett ta.-parti och ett hdl-parti; en fOrsta rem forankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, over hovens framsida i monterat ldge; en andra rem forankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfOr hovens baksida i monterat lage, pa sadant salt att de fOrsta och andra remmarna strdcker sig i varandra skdrande riktningar pa var sida av hovskon, varvid den andra remmen stracker sig fran sulan i sadan riktning att den är anpassad till att lOpa pa benets baksida ovanfor hoven, och narmare bestamt sâ inriktad att den i hovskons monterade ldge pa hoven lOper pa baksidan av benets karled.

Genom att den aktuella remmen pa fOreskrivet sat dr fOrankrad i sulan fOr att strdcka sig fran sulan med en riktning som medger och styr remmen till fOreskrivna hoga bana runt benet ovanfor hoven utovar remmen inget omgivande tryck mot traktdel och ballar, och harmed motverkas inte heller den naturliga hovmekanismen.

Ett tillkommande resultat av den andra remmens placering i karleden är att remmen stOdjer gaffelbandets kontraktion vid uppresning av lederna efter hovisattning, dâ gaffelbandet tojs.

Med rem skall i fOreliggande text forstas ett langsmalt element med en tvarsnittsprofil som kan vara platt, fyrkantig, rund eller ha annan lamplig geometrisk form. Remmen har lampligen en viss elasticitet i sin langdriktning och kan innefatta ett infogat elastiskt omrade, men kan alternativt i sin helhet bestá av ett elastiskt material.

Genom att den fOrsta/framre remmen och den andra/bakre remmen strdcker sig i varandra skarande riktningar, och skarningspunkterna är belagna ovanfor sulan i var sida av hovskon, astadkoms ett fOrdelat tryck av sulan mot hovens undersida. En fran hoven pa.lagd belastning pa den framre remmen alstrar en resulterande kraftlinje mot sulans bakre del eller traktdel. Pa motsvarande sat alstrar en av hoven palagd belastning pa den bakre remmen en resulterande kraftlinje riktad mot sulans framre del. Dessa kraftlinjers storlek star i direkt proportion till hovens rorelse i hovskon, varigenom kan undvikas att onodiga krafter palaggs hoven fran hovskon. Remmarna samverkar vdxelvis for att motverka kippning.

I ett foredraget utforande är namnda andra rem pa hovskons baksida kopplad till en runt benet ovanfor hoven monterbar manschett. Manschetten sakerstaller att remmen behaller sin position i karleden.

Den andra remmen kan pa hovskons baksida med fordel vara kopplad till en i sulans hdlparti forankrad fangrem. Harigenom sakerstalls att hoven inte under nagra omstandigheter kan trampa ur hovskon.

FOretradesvis är atminstone nananda andra rem elastisk i sin langdriktning. 6 Den fOrsta remmen är ingjuten i sulan och Riper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av den forsta remmen foretradesvis innefattar ett respektive rem-parti vilket är vinklat framat i riktning mot sulans ta.-parti.

Ett resultat av detta utforande är att remmen kan placeras tillrackligt langt bak i sulan, sasom i den bakre fjardedelen av sulan, fOr att vid hovisattning traffas av den del av hoven som upptar den stOrsta momentanta belastningen, och fOr att anda ansluta till sulan i ett jamfort darmed framre omrade som resulterar i att remmen lamnar hovens traktdel fri att expandera, och tillata en naturlig hovmekanism.

FOretradesvis är ocksâ den andra remmen pa motsvarande ingjuten i sulan fOr att lopa obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av den andra remmen foretradesvis innefattar ett respektive rem-parti vilket är vinklat bakat i riktning mot sulans hdl-parti.

Ett resultat av detta utforande är att remmen kan placeras tillrackligt langt fram i sulan, sasom i den framre fjardedelen av sulan, fOr att vid avstamp traffas av den del av hoven som upptar den stOrsta momentanta belastningen, och for att anda ansluta till sulan i ett jamfort darmed bakre omrade som resulterar i att remmen kan anbringas att lOpa vasentligen i gaffelbandets riktning, runt karleden.

I ett fordelaktigt utforande kan de forsta och andra remmarna vara forankrade vid sulan i sadan position, att namnda skdrande riktningars geometriska skarningspunkt pa respektive sida av hovskon är belagen mittfOr eller framfOr, men aldrig bakom, en tankt normal till sulans markkontakt-yta i en punkt belagen pa densammas longitudinella mitt.

Sulan är framstalld av ett elastiskt material, sasom plast, gummi eller blandningar ddrav, och uppvisar en runtom ga.ende, uppsta.ende kant, vilken är inrattad att i vila stodja uppvikt mot hovens utsida samt att vid hovisattning fjadra utat for att upptaga hovens laterala expansion.

Sulan uppvisar typiskt en rundad form med en okande bredd i riktning fran tapartiet mot hdl-partiet, i motsvarighet till undersidan av en boy. Genom att sulan i obelastat lage är utformad sâ att den svanger upp runt hovens utsida undviks behovet av att forma sulan med Overdriven bredd i hal-partiet fOr att mOjliggOra 7 hovens laterala expansion vid belastning, och ddrmed undviks aven det glapp som en sadan utformning skulle orsaka. Narmare bestamt anpassar sig sulan till hovens horisontala expansion vid belastning genom att den uppstaende kanten viks utat mot sidorna Mr att sâ snart belastningen minskar d.terta sin uppsvangda form, tack vare formminnet hos det flexibla materialet i sulan.

I ett utfOrande kan sulans fOrmaga att fOrandra dess bredd fOrstarkas genom att sulans uppstaende kant i obelastat lage uppvisar en svagt konkav form i ett bakre omrade av sulan.

I ett fOredraget utforande dr sulan fOrberedd Mr montering av isbroddar, men kan aven alternativt innefatta integrerat formade isbroddar.

Hovskon enligt uppfinningen uppvisar i ett fOredraget utfOrande en innersko, vilken stracker sig uppat fran sulans hal-parti till hojden av benets karled, och frail denna sin hogst belagna punkt snett framat-nedat pa bd.da sidor av hovskon, i riktning mot sulans td.-parti.

Denna innersko kan vara tillverkad av en textil vdvd av syntet-trad, naturtrad eller blandningar ddrav, och dess funktion är att skydda hoven och framst hovens mjuka bakre delar genom att forhindra att grus, sten och liknande intranger i hovskon.

Innerskon är Oppen snett framat-uppat och avslutas framat genom en stagande ogla som Riper kontinuerligt fran ena sidan av hovskon till den andra och i huvudsak parallellt med och innanfOr namnda andra rem, via benets karled i hovskons monterade lage.

UtfOrandet med en framat/uppat Oppen innersko underlattar monteringen av hovskon pa hoven, och utfOrandet med en stagande Eigla tillhandahaller en stabiliserad kant runt innerskons oppning som bidrar till att innerskon behaller sin form och vilken dels kan fOrankras i den utanpaliggande remmen, vid behov.

I ett foredraget utforande overgar oglan i sin nedre, till sulan anslutande ande i en sarg som Riper uppskjutande Over sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans hdl-parti. Pa motsvarande sat kan Oglan i sin nedre ande Overgâ i en vagg som loper innanfor sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans ta-parti. Namnda ogla, sarg och vagg är lampligen tillverkade av ett elastiskt 8 material sasom plast, gummi eller blandningar ddrav, och kan med fOrdel vara formgjutna i ett stycke.

Innerskon är fOrbunden med sulan, sasom genom limning, vulkning eller somnad. Innersko och sula kan med fordel vara inbOrdes fOrbundna genom ett dubbelgjutningsforfarande.

Pa detta salt bildar namnda ogla, sarg och vagg tillsammans en stomme till vilken bakkappa och sidostycken är fastade genom endera av limning, vulkning eller sOmnad, till exempel.

En del av innerskon som begransas av namnda ogla och sarg bildar en bak-kappa som atminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material. En del av innerskon som begransas av namnda Ogla och sarg bildar sidostycken som aminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material. De delar av innerskon som flan betecknas Eigla, sarg och vagg, eller med andra ord innerskons stomme, bestar typiskt av ett elastiskt material med hOgre formstabilitet an materialet i bak-kappa och sidostycken, dock fortfarande med ansenlig formaga till tojning, foretradesvis upp till dubbla langden i obelastat tillstand, utan att deformeras permanent.

Bakkappan kan uppvisa det speciella sardraget att den är konstruerad med omraden av olika elasticitet, alternativt uppvisar omraden med elasticitet verkande i olika ledder/riktningar, som mOjliggOr vaxelvis verkande tOjning och sammandragning. Delar av bakkappan drar darvid ihop sig samtidigt som andra delar stracks ut.

De bakre centrala delarna av bakkappan utgors med fordel av en slit- och rivstark elastisk textil, medan de fran sidorna anslutande delarna utgOrs av en elast sasom gummi, elastomer, silikon, latex eller liknande. I hastens olika stegfaser foljer bakkappans utformning med hjalp av de vaxelvis verkande elastiska omradena hovens naturliga rOrelser och bakkappan far darmed sina unika egenskaper som, forutom att fOlja hovens rOrelser, i hOg grad dven bidrar till skons exakta passform for den individuella hoven. En god passform forhindrar grus och andra partiklar att komma in i hovskon och orsaka obehag hos hasten. Dart11 medfor en god passform att skavsar kan undvikas. Det elastiska materialet kan aven utnyttjas Mr att erhalla en fasthallande funktion hos bakkappan. 9 I en foredragen utfOringsform innefattar namnda bakkappa en Eigla utformad for koppling av bakkappan till den bakre/andra remmen.

Den elastiska bakkappan kan fixeras kring hastens kotben med hjalp av en elastisk lasning, sasom en kardborrelasning, vilken forhindrar att bakkappan glider ner.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen forklaras nedan med hanvisning till ett i bifogade ritningar 10 schematiskt visat utfOringsexempel: Fig. 1 visar en till hovskon horande sula; Fig. 2 visar ett tvarsnitt genom den i hovskon inga.ende sulan; Fig. 3 visar en till hovskon hOrande innersko; Fig. 4 visar innersko och sula i inbordes monterat tillstand; Fig. 5 visar hovskon i en fantomvy; Fig. 6 visar undersidan av hovskon; Fig. 7 visar hovskon monterad pa en hov i vila, och Fig. 8 visar hovskon monterad pa en under ett steg belastad hov.

DETALJERAD BESKRIVNING AV ETF UTFORINGSEXEMPEL Figur 1 visar en sula 1 ingaende i en hovsko enligt uppfinningen. Sulan 1 är skalformad och innefattar en botten 2 vars form vasentligen motsvarar undersidan av en hov, och vars undersida bildar en markkontakt-yta 3. Markkontakt-ytan 3 är bast synlig i Figur 6. Sulans botten och markkontakt-yta stracker sig i hovskons langdriktning 1 mellan ett framtill belaget ta.-parti 4 och ett baktill belaget hal-parti 5, se Figur 5. En uppstickande kant 7 lOper runtom sulans botten, och uppvisar i ta-partiet en plos 8 med sadan langd att plosen stracker sig ett gott stycke upp langs hovens hornkapsel i hovskons monterade lage, sa som bast visas i Figur 7 och 8. En slits 9 mynnar i sidorna av plOsen 8 och stracker sig genom plOsen pa sat som illustreras med streckade linjer i Figur 1. Slitsen 9 ãr anpassad fOr genomfOring av en pa nedan beskrivet salt anordnad och verksam rem. Namnda rem kan alternativt kopplas till plosen 8 pa annat godtyckligt satt.

Med hanvisning till Figur 2 visas hur den uppstickande kanten 7 anligger emot hovens utsida bade i hovens vilolage (vanstra delen av ritningsfiguren) och i hovens belastade lage (hOgra delen av ritningsfiguren), i vilket hoven har expanderat i sidled i pilens h riktning under utrullning av kanten 7, som resultat av en obehindrad och naturlig hovmekanism.

Figur 3 visar en innersko 10 anpassad for att sammanfogas med sulan 1. Innerskon 10 är skalformad och innefattar en botten 11 fran vilken reser sig en framat/uppat Oppen Eigla 12. Oglan 12 Overgar framat i en vagg 13 som lOper runt innerskons ta.-parti, och Overgar bakat i en sarg 14 som Riper runt innerskons hal- parti. Insidan av innerskons botten 11 är lampligen utford med en friktionshojande yta, till exempel i form av tvarstallda ribbor 15, vilka ger ett battre faste Mr hoven inuti innerskon 10. UtfOrandet med tvarga.ende ribbor i innerskons botten bidrar till att hoven vid expansion kan glida pa ribborna i sidled sâ att sulans kanter viks utat for att ta upp hovens laterala expansion pa sat som visats i Figur 2. Harmed forhindras till exempel, att hoven "suger fast" mot botten av innerskon.

Oglan 12, vaggen 13 och sargen 14 bildar en i innerskon inga.ende stomme. I stommen, mellan Oglan 12 och sargen 14, är uppburen en elastisk bakkappa 16 med sidostycken 17, vilka är utformade for att elastiskt omsluta hovens bakre delar i hovskons monterade lage pa hoven, sa som bast framgar av Figur 7 och 8.

Saval innerskons stomme, innefattande atminstone namnda ogla12, vagg 13 och sarg 14, som bakkappa 16 och sidostycken 17 är elastiska i betydelsen att de upp till viss forvantad belastning och tojning atergar till ursprunglig form. Elasticiteten kan vara inneboende i materialet, sasom i fallet av en elastisk plast, ett gummi/syntetgummi eller blandningar darav. Elasticiteten kan alternativt eller i tillagg vara resultatet av en vald tillverkningsteknik, sasom en vdv-teknik varigenom materialet tillfors en aterfjadrande tojbarhet. Tojbarheten och elasticiteten kan vidare vara olika hos olika delar av innerskon. Sarskilt anvisas att innerskons botten 11 uppvisar mindre flexibilitet och stOrre motstand mot tOjning, an &riga delar av innerskon. Dock kan noteras att stomme, bakkappa och sidostycken skall vara tillrdckligt flexibla for att oglan 12 skall kunna fallas bakat/nedat mot sargen 14 i och fOr patradning av hovskon pa en hov. 11 I monterat lage pa en hov är bakkappan 16 strdckt Over hovens bakre utstick pa ett sadant satt, att den elastiska bakkappans elasticitet utnyttjas i intervallet 30 till 70% och mest fOrdelaktigt i intervallet 40 till 60% av maximal tOjbarhet. Harav inses aven att bakkappan uppvisar tillrâcklig elasticitet fOr att medge en naturlig hovmekanism. Genom att bakkappan pa detta sat tatar omkring det bakre utsticket fOrhindras att grus och stenar eller annat frammande material tranger in mellan hovskon och hoven.

Figur 4 visar innerskon 10 och sulan 1 i inbOrdes sammanfogat lage. I Figur 4 illustreras aven ett par i sulan fOrankrade remmar 18 och 19, vilka dr verksamma for fastspanning av hovskon pa en hov pa satt som forklaras narmare nedan.

Med hanvisning aven till Figurerna 5 och 6, 7 och 8 skall nu narmare fOrklaras hur dessa remmar 18 och 19 ãr anordnade. En forsta rem 18 ãr forankrad i sulan for att i monterat lage lOpa frdn ena sidan av hovskon till den andra Over hovens framsida. Denna fOrsta rem 18 kan awn betecknas en framre rem. En andra rem 19 dr forankrad i sulan for att i monterat ldge lopa fran ena sidan av hovskon till den andra ovanfOr hovens baksida. Denna andra rem 19 kan aven betecknas en bakre rem. Remmarna 18 och 19 strdcker sig i skarande riktningar R1 och R2, vilka pa var sida av hovskon skar varandra i en respektive geometrisk skarningspunkt ISL, ISR.

Den forsta eller framre remmen 18 verkar for att hindra hovskons rorelse bakat relativt hoven, och den andra eller bakre remmen 19 verkar for att hindra hovskons rOrelse framat relativt hoven. Salunda kommer den framre remmen 18 och den bakre remmen 19 att vara kraftmassigt verksamma huvudsakligen vid belastning under ett steg. Ndrmare bestamt alstrar vaxelvis namnda framre rem 18 vid belastning en resulterande kraftlinje mot sulans bakre del eller hdl-parti 5, medan namnda bakre rem 19 vid belastning alstrar en resulterande kraftlinje riktad mot sulans framre del eller tá-parti 4.

Den forsta remmen 18 utgar &An sulan 1 med sadan riktning R1 att den Or anpassad tor att vid montering lopa Mgt upp pa hovens hornkapsel, och enligt utfOringsexemplet nal-mare bestamt genom slitsen 9 i plOsen 8. Remmen 18 kan vara elastisk i sin ldngdriktning, och Or atdragbar och fixerbar med hjdlp av en for andamalet lampad lasanordning (ej visad). Alternativt, eller i tillagg, kan remmen 18 uppvisa en kardborrelasning fOr atdragning och fixering av remmen. 12 Den andra remmen 19 utgar frail sulan 1 med sadan riktning R2 att den är anpassad att vid montering lopa ovanfor hoven, och narmare bestdmt for att lopa runt benet, via benets karled J. Remmen 19 dr elastisk i sin langdriktning, och dr atdragbar och fixerbar med hjalp av en RV andamalet lampadlasanordning 20. Alternativt, eller i tillagg, kan remmen 19 uppvisa en kardborrelasning for atdragning och fixering av remmen.

Remmen 19 ãr vidare kopplad till en runt benet fastbar manschett 21, vilken ãr atdragbar och fixerbar med hjalp av en inte narmare visadlasanordning, sasom en kardborrelasning. Manschetten 21 bestar fOretradesvis av ett inre skikt av mjukt elastiskt material uppburet pa insidan av ett stabilare yttre skikt som kan adragas runt benet. Kopplingen mellan remmen 19 och manschetten 21 kan i ett fordelaktigt utfOrande vara realiserad i form av en i manschetten lOpande kanal, genom vilken remmen 19 stracker sig rorlig i sin ldngdriktning.

Namnda manschett 21 är lampligen aven forbunden med innerskon 10, varvid innerskons ogla 12 i omradet av dess hogsta punkt, som är belagen pa benets baksida i hovskons monterade lage, kan vara kopplad till manschetten pa dennas insida fOr att ddrifran stracka sig framat/nedat i riktning mot hovskons ta.-parti.

En med remmen 19 och/eller med manschetten 21 samverkande fAngrem 22 kan i forekommande fall vara fOrankrad i hovskon, till exempel i sulans hdl-parti, fOr att effektivt sakerstalla att hovskon inte lossar, ens vid rorelse i extrem terrang.

Remmarna 18 och 19 är fOretradesvis forankrade i sulan 1 pa sadant sat att de Riper utan avbrott, d.v.s. kontinuerligt, genom sulan &An den ena sidan till den andra. Remmarna kan vara fixerade i sulan genom ingjutning i samband med formgjutning av sulan.

Sasom bast framgar av Figur 6 kan den fOrsta remmen 18 uppvisa, i sulan 1, ett mittre rem-parti 18' som stracker sig tvars sulans langdriktning, och som i var ande, innanfor sulans sidokanter, ansluter till ett respektive rem-parti 18" vilket ãr vinklat framat i riktning mot sulans ta-parti 4.

Pa motsvarande sat kan den andra remmen 19 uppvisa, i sulan 1, ett mittre remparti 19' som stracker sig tvars sulans ldngdriktning, och som i var ande, innanfor 13 sulans sidokanter, ansluter till ett respektive rem-parti 19" vilket dr vinklat balat i riktning mot sulans hal-parti 5.

Alternativt kan de vinklade partierna 18" respektive 19" av de fOrsta och/eller andra remmarna mOtas i sulans mitt utan nagot mellankopplat tvarga.ende remparti, vasentligen pa det sat som i Figur 6 illustreras med streckprickade linjer betraffande den fOrsta remmen 18.

Genom ovan beskrivna atgarder bestams riktningarna R1 och R2 hos de fran sulan utga.ende remmarna 18 och 19. I ett foredraget utforande av hovskon är riktningarna Rl och R2 sâ bestamda, se Figurerna 5 och 6, att deras geometriska skarningspunkter ISL och ISR pa respektive sida av hovskon är beldgna mittfor eller &mail& en tankt normal N till sulans markkontakt-yta 3 i en punkt LC beldgen pa densammas longitudinella mitt.

I sitt ovan beskrivna utfOrande tillhandahaller hovskon genom fOrloppet av remmen 19 via benets karled ett tillkommande stOd RV hovens gaffelband T, vars strackning illustreras schematiskt i Figur 7 och 8. Vid belastning av hoven under ett steg, se Figur 8, alstras en tojning och strackning av remmen 19 saval som av gaffelbandet T, och narmare bestamt i vasentligen parallella riktningar. Pa detta salt ger remmens elasticitet och aterfjadringskraft ett krafttillskott verkande i gaffelbandets riktning vid uppresning av benet efter hovisattning.

De utmarkande sardragen hos en hovsko enligt uppfinningen, likval som sardrag tillhOrande fOredragna och fortjanstfulla utforingsformer av densamma, framgar narmare av anslutande patentkrav. 14

Claims (20)

PATENTKRAV 1. Hovsko av det slag som dr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin ldngd reglerbara remmar, vilken hovsko innefattar:

1. en sula (1) uppvisande en utvandig markkontakt-yta (3) vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken strdcker sig i langdriktningen (1) mellan ett ta.-parti (4) och ett hdl-parti (5), 2. en forsta rem (18) forankrad i sulan och lopande fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat lage, 3. en andra rem (19) fOrankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfor hovens baksida i monterat lage, pa sa.dant salt att de forsta och andra remmarna stracker sig i varandra skarande riktningar (Rl, R2) pa var sida av hovskon, kannetecknad av att den andra remmen (19) stracker sig fran sulan i sadan riktning att den är anpassad till att lopa pa benets baksida ovanfor hoven, och narmare bestamt sâ inriktad att den i hovskons monterade lage pa hoven Riper pa baksidan av benets karled (J).

2. Hovsko enligt krav 1, kannetecknad av att namnda andra rem (19) är pa hovskons baksida kopplad till en runt benet ovanfOr hoven monterbar manschett (21).

3. Hovsko enligt krav 1 eller 2, kannetecknad av att namnda andra rem (19) är pa hovskons baksida kopplad till en i sulans halparti forankrad ffingrem (22).

4. Hovsko enligt nagot av kraven 1-3, kannetecknad av att namnda andra rem (19) är elastisk i sin langdriktning.

5. Hovsko enligt nagot av kraven 1-4, kannetecknad av att atminstone namnda forsta rem (18) är ingjuten i sulan (1) och loper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av remmen innefattar ett respektive rem-parti (18') vilket är vinklat framat i riktning mot sulans tá-parti (4).

6. Hovsko enligt nagot av kraven 1-5, kannetecknad av att namnda andra rem (19) är ingjuten i sulan (1) och Riper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av remmen innefattar ett respektive rem-parti (19") vilket är vinklat bakat i riktning mot sulans hal-parti (5).

7. Hovsko enligt nagot av kraven 1-6, kannetecknad av att namnda riktningars (Rl, R2) geometriska skarningspunkt (ISL, ISR) pa respektive sida av hovskon ãr belagen miff& eller framfor, men aldrig bakom, en tankt normal (N) till sulans markkontakt-yta (3) i en punkt (LC) belagen pa densammas longitudinella mitt.

8. Hovsko enligt nagot av kraven 1-7, kannetecknad av att sulan (1) ãr framstaild av ett elastiskt material, sasom plast, gummi eller blandningar darav, och uppvisar en runtom ga.ende, uppsta.ende kant (7), vilken är inratad att i vila stodja uppvikt mot hovens utsida samt att vid belastning av hoven fjadra utat for att upptaga hovens laterala expansion.

9. Hovsko enligt nagot av kraven 1-8, kannetecknad av en innersko (10) vilken strdcker sig uppat frail sulans hdl-parti till hOj den av benets karled i hovskons monterade lage, och fran denna sin hogst belagna punkt snett framat-nedat pa bada sidor av hovskon, i riktning mot sulans ta-parti.

10. Hovsko enligt krav 9, kannetecknad av att innerskon ãr oppen snett framatuppat och avslutas framat genom en stagande ogla (12) som Riper kontinuerligt fran ena sidan av hovskon till den andra och i huvudsak parallellt med och innanfOr namnda andra rem (19), via benets karled i hovskons monterade lage.

11. Hovsko enligt krav 10, kannetecknad av att oglan (12) i sin nedre, till sulan anslutande ande Overgar i en sarg (14) som Riper uppskjutande Over sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans hal-parti.

12. Hovsko enligt krav 10, kannetecknad av att oglan (12) i sin nedre ande overgar i en vagg (13) som Riper innanfor sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans ta-parti.

13. Hovsko enligt krav 11, kannetecknad av att en del av innerskon som begransas av namnda Eigla och sarg bildar en bak-kappa (16) som atminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material.

14. Hovsko enligt krav 11, kannetecknad av att en del av innerskon som begransas av namnda Ogla och sarg bildar sidostycken (17) som atminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material. 16

15. Hovsko enligt nagot av kraven 10-14, kannetecknad av att oglan (12) bestar av ett elastiskt material, och i synnerhet uppvisar elasticitet i sin ldngdriktning frdn td-partiets ena sida till den andra, via karleden i hovskons monterade lage.

16. Hovsko enligt nagot av kraven 12-15, kannetecknad av att namnda Eigla, sarg och vagg är formgjutna i ett stycke.

17. Hovsko enligt krav 16, kannetecknad av att namnda Eigla, sarg och vagg bildar en stomme till vilken bakkappa och sidostycken är fastade genom limning, vulkning eller somnad.

18. Hovsko enligt nagot av kraven 9-17, kannetecknad av att innerskon dr forbunden med sulan.

19. Hovsko enligt krav 18, kannetecknad av att innersko och sula ãr inbordes forbundna genom ett dubbelgjutningsfOrfarande.

20. Hovsko enligt nagot av kraven 9-19, kannetecknad av att innerskon (10) i omrddet av sin hOgst belagna punkt ãr kopplad till namnda andra rem (19), och/eller till namnda manschett (21). r