SE537890C2 - Hovsko - Google Patents

Abstract

SAMMANDRAG En hovsko av det slag som ãr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar ãr visad. Hovskon innefattar en sula (1) uppvisande en utvandig markkontakt-yta (3) vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken stracker sig i langdriktningen (1) mellan ett tá-parti (4) och ett hdl-parti (5). En fOrsta rem (18) dr fOrankrad i sulan och lOper fran ena sidan av hovskon till den andra, over hovens framsida i monterat lage. En andra rem (19) dr fOrankrad i sulan och Riper fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfor hovens baksida i monterat lage, pa sadant salt att de fOrsta och andra remmarna strdcker sig i varandra skdrande riktningar (Rl, R2) pa var sida av hovskon. Sarskilt anvisas att den andra remmen (19) strdcker sig fran sulan i sadan riktning att den ãr anpassad till att lOpa pa benets baksida ovanfOr hoven, och narmare bestamt sa inriktad att den i hovskons monterade lage pa hoven Riper pa baksidan av benets karled (J).

Description

TITEL Hovsko UPPFINNINGENS TEKNISKA OMRADE Foreliggande uppfinning hanfor sig till en hovsko av det slag som ãr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar.

BAKGRUND OCH KAND TEKNIK Skor fOr hastar har sedan antiken anvants Mr att skydda hastens hovar mot slitage eller for att forstarka hovarna. De tidigaste kanda hastskorna var av sandaltyp och tillverkade av lacier eller bast. Dessa skor fastes vid hastens hov medelst remmar och snOren. FOrst under 300-talet bOrjade beslag av jam att spikas fast i hoven.

Den idag mest anvanda hastskon ãr framstalld av en jarnlegering och fast vid hoven medelst hastskosOm, varvid hastskon spikas fast vid hoven.

Varje hov ar emellertid unik och individuell till sin utformning. Hoven ãr ocksâ foranderlig i det avseendet att den anpassar sin form till belastningsgrad, omgivning och miljO samt beroende av hastens generella halsostatus.

Med hov avses vanligtvis hovkapseln och de organ som omsluts av hovkapseln, vilken i sig kan indelas i vagg, sula och strale. Vaggen kan indelas i ett framre ta.- parti, mellanliggande sidopartier och en bakre traktdel. Fran traktdelen, och narmare bestamt fran de langst bak belagna hornstoden, strdcker sig hovvaggen framat pa Omse sidor om stralen i hovens sula. Hovens vagg bildar saledes inte en sluten cirkel, och det ãr denna Oppna utformning av hovvaggen som mOjliggOr hovens rorelser eller den sa kallade hovmekanismen, vilken kommer att forklaras narmare nedan.

Sulan pa hovens undersida är skalformad och ansluter till hovvaggen, till stralen och till hovens traktstOd i de centrala delarna av hoven. Hov-vagg, sula och strale omgardar och skyddar hovens inre anatomi. FOrutom ben, muskier, bindvav och senor innehaller hoven bland annat nerver och ensenlig mangd blodkarl och blod, varvid hovmekanismen har stor betydelse for blodcirkulationen, bade i hoven och i benets nedre delar. Till hovens viktigare uppgifter kan Mr Ovrigt raknas formaga att bara vikt, dampa stotar, tala notning, aktivera blod- och lymfcirkulationen, och utgOra halkskydd. 1 Stralen, vilken är belagen i hovens bakre, centrala del, avslutas framat i stralspetsen och bakat i ballarna som avrundar hoven och som uppat angransar till hastens karled.

InnanfOr stralen finns ett organ besta.ende av fibro-elastisk fettvavnad med outtrottlig elasticitet. Detta organ, benamnt den elastiska putan, har avgorande betydelse for hovens rOrelser och fOr dess formaga att dampa stOtar.

Ett halkskydd tillhandahalls delvis av hovens form, av hovvaggen och av den skalformade sulan vars djup varierar beroende av belastningsgrad. Till halkskydd bidrar aven den nervvavnad som signalerar till hasten vilken typ av underlag den ror sig pa. Denna nervvavnad aterfinns i huvudsak i de mjukare delarna av hastens hov, i stralen. Av denna anledning ar det viktigt att stralen belastas mot underlaget.

Hovens formaga att tala notning bestams dels av densiteten hos materialet i de olika delarna av hovkapseln, och dels av hornmaterialets tillvaxt RV att ersatta den naning som uppstar genom hovens kontakt med marken. Hovens stadampande formaga tillhandahalls framst genom de bakre delarna av hoven, d.v.s. stralen, hOrnstOden och den elastiska putan, dâ hasten i ett normalt steg landar pa trakterna. Vid hovisattningen upptas vikt och stOtar av stralen och av den elastiska putan, vilka plattas ut at sidorna med resultat att hoven, sarskilt den bakre delen av hovvaggen, hornstoden och trakterna, expanderar lateralt. I stegets belastningsfas nyttjas hela hovens undersida i varierande grad till att bara vikt. Nar hoven avlastas atergdr hoven till sin ursprungliga form tack vare vavnadernas elastiska uppbyggnad. Med uttrycket hovmekanism avses i denna beskrivning hovens expansion och efterfOljande kontraktion, huvudsakligen i horisontell riktning, vid hovisattning respektive lyft av hoven.

Den formfOrandring som hanfOr sig till variationer i sulans skalform vid olika belastning, och som medfor att sulans markkontaktyta okar vid belastning, benamns i fortsattningen kompression av hoven.

Hastskor tillverkade av metall saknar mojlighet att folja hovens expansion och kontraktion. Fir att minska metallskons negative inverkan pa hovmekanismen är dessa skor vanligtvis spikade i hov-vaggens ta.- och sidopartier, medan trakterna lamnas utan som for att medge viss relativ rorelse mellan hov och sko. 2 En konventionell hastsko dr vanligtvis u-formad och Riper under hov-vdggens yttre kant. En sa.dan hastsko medger inte sulans kontakt med marken vid kompression av hoven, eftersom skon genom sin tjocklek lyfter upp de centrala delarna av hoven vilka kommer att svava i luften. En hastsko som hindrar sulan och stralen att na. marken kan orsaka olika typer av skador och deformationer i hastens hov och extremitet.

En konventionell hastsko fOrhindrar dessutom en naturlig notning av hoven eftersom skon forhindrar hov-vaggens kontakt med marken. Skon skall darfor med jamna intervaller avlagsnas av en fackman sâ att hornmaterialet i hov-vaggen kan avverkas manuellt RV att inte \Taxa till onaturliga proportioner. Konventionell skoning innebdr ocksa att hoven genom sadan verkning anpassas manuellt till skon, eftersom en sko av metall inte i tillrdcklig grad kan anpassas till hoven. Detta medfOr ofta en onaturlig hovform, vilket orsakar obalans i hoven och stOrningar i hovens funktion.

Mot denna bakgrund inses fOrdelen av att la.ta hastar gâ barfota/oskodda under en stor del av tiden for att erhalla hovar som är i balans tack vare en naturlig belastning och naning. En oskodd hast kan emellertid vara kthaslig for varierande underlag vid arbete. Denna nackdel kan uppvdgas genom att vid vane tillfdlle fOrse hastens hovar med skor som är enkla att montera och demontera, och vilka dartill medger en naturlig hovform och en fungerande hovmekanism. Hovskor av detta slag dr typiskt anordnade att omsluta hoven och att fastas pa hoven med nagon typ av fastanordning vilken är utformad sa att skon inte behover sitta permanent monterad pa hoven, utan tillater hasten att ga barfota mellan arbetspassen.

Bland kanda hovskor av det senare slaget kan namnas en i US 3,703,209 beskriven sko, vilken innefattar en vajer med en utanpa. hovskon Oppet liggande havarm Mr fixering av skon pa hoven. I denna hovsko utnyttjas en runt hoven atdragande kraft for fixering av skon. Losningen dr mindre lamplig emedan den innehaller harda detaljer som kan orsaka att hoven fastnar i omkringliggande vegetation och eventuellt skadar sig. Kraften frail vajern ãr kontinuerligt applicerad under den tid da hovskon dr monterad, och saledes dven i vila, vilket kan orsaka obehag. Den runt hoven verkande kraften motverkar ocksâ hovmekanismen, vilket i fOrldngningen kan medfOra att greppet runt hoven med tiden fOrsvagas sâ att hovskon lossar, eller alternativt medfora att ett med tiden skadligt tryck paldggs mot hoven. 3 En annan hovsko av det aktuella slaget beskrivs i WO 2004/064668. I denna skrift visas en hovsko av det slag som ãr fastbar pa en hov med hjdlp av tva till sin langd reglerbara remmar. Hovskon innefattar en sula utformad med en utvandig markkontakt-yta vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken strdcker sig i langdriktningen mellan ett tá-parti och ett hdl-parti. En forsta rem ãr fOrankrad i sulan for att lopa fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat ldge. En andra rem dr fOrankrad i sulan fOr att lOpa fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens baksida i monterat lage, pa sadant salt att de forsta och andra remmarna stracker sig i varandra skdrande riktningar pa var sida av hovskon.

En nackdel hos hovskon enligt WO 2004/064668 ãr att den runt hovens baksida lOpande remmen omsluter hovens ballar och motverkar den laterala expansion som ãr averande RV en naturlig hovmekanism. Hdr kan sarskilt noteras att denna pa baksidan av hoven lOpande rem ãr fixerad vid en bakre panel vilken pa sin insida ãr formad med urtag for en tat passning mot ballarna. Dãrtill motverkas en naturlig hovmekanism ytterligare genom att den rem som ãr anordnad att lOpa Over hovens framsida ãr fOrankrad vid sulan i omradet av hovens trakter, och kommer vid 5.tdragning av remmen, i och for fixering av hovskon, att motverka en lateral expansion av hovens traktdel.

REDOGORELSE FOR UPPFINNINGEN Foreliggande uppfinning syftar till att undanroja ovan namnda nackdelar hos tidigare kanda hovskor, samt tillhandahalla en hovsko vilken är enkel att montera och demontera, och som i monterat lage tillater en naturlig hovmekanism.

Syftet uppfylls enligt uppfinningen genom en hovsko av det slag som dr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar, vilken hovsko innefattar: en sula uppvisande en utvandig markkontakt-yta vars form vdsentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken stracker sig i langdriktningen mellan ett ta-parti och ett hal-parti; en forsta rem fOrankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat ldge; en andra rem fOrankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfOr hovens baksida i monterat ldge, pa sanant salt att de fOrsta och andra remmarna stracker sig i varandra skdrande riktningar pa var sida av hovskon, varvid den andra remmen strdcker sig fran sulan i sadan riktning att den ãr anpassad till att lOpa pa benets baksida ovanfor hoven, och ndrmare bestamt sa 4 inriktad att den i hovskons monterade ldge pa hoven Riper pa baksidan av benets karled. Vidare är namnda andra rem pa hovskons baksida kopplad till en runt benet ovanfor hoven monterbar manschett.

Genom att den aktuella remmen pa fOreskrivet sat är fOrankrad i sulan RV att stracka sig fran sulan med en riktning som medger och styr remmen till foreskrivna hOga bana runt benet ovanfOr hoven utOvar remmen inget omgivande tryck mot traktdel och ballar, och harmed motverkas inte heller den naturliga hovmekanismen. Manschetten sakerstaller att remmen behaller sin position i karleden.

Ett tillkommande resultat av den andra remmens placering i karleden är att remmen stOdjer gaffelbandets kontraktion vid uppresning av lederna efter hovisattning, dá gaffelbandet tOjs.

Med rem skall i fOreliggande text fOrstas ett langsmalt element med en tvdrsnittsprofil som kan vara platt, fyrkantig, rund eller ha annan lamplig geometrisk form. Remmen har ldmpligen en viss elasticitet i sin ldngdriktning och kan innefatta ett infogat elastiskt omrade, men kan alternativt i sin helhet bestd. av ett elastiskt material.

Genom att den fOrsta/framre remmen och den andra/bakre remmen stracker sig i varandra skarande riktningar, och skarningspunkterna dr belagna ovanfOr sulan i var sida av hovskon, astadkoms ett fordelat tryck av sulan mot hovens undersida.

En frail hoven palagd belastning pa den framre remmen alstrar en resulterande kraftlinje mot sulans bakre del eller traktdel. Pa motsvarande salt alstrar en av hoven palagd belastning pa den bakre remmen en resulterande kraftlinje riktad mot sulans framre del. Dessa kraftlinjers storlek star i direkt proportion till hovens rorelse i hovskon, varigenom kan undvikas att onodiga krafter palaggs hoven fran hovskon. Remmarna samverkar vaxelvis for att motverka kippning.

Den andra remmen kan pa hovskons baksida med fordel vara kopplad till en i sulans hdlparti forankrad fangrem. Harigenom sakerstalls att hoven inte under na.gra omstandigheter kan trampa ur hovskon.

FOretradesvis är atminstone namnda andra rem elastisk i sin langdriktning.

Den forsta remmen ãr ingjuten i sulan och lOper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av den fOrsta remmen fOretradesvis innefattar ett respektive rem-parti vilket ãr vinklat framat i riktning mot sulans ta.-parti.

Ett resultat av detta utfOrande är att remmen kan placeras tillrdckligt langt bak i sulan, sasom i den bakre fjardedelen av sulan, for att vid hovisattning traffas av den del av hoven som upptar den stOrsta momentanta belastningen, och fOr att andâ ansluta till sulan i ett jamfOrt claimed framre omrane som resulterar i att remmen lananar hovens traktdel fri att expandera, och tillata en naturlig hovmekanism.

Foretradesvis är ocksa den andra remmen pa motsvarande ingjuten i sulan for att lOpa obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av den andra remmen fOretradesvis innefattar ett respektive rem-parti vilket är vinklat bakat i riktning mot sulans hal-parti.

Ett resultat av detta utfOrande ãr att remmen kan placeras tillrdckligt langt fram i sulan, sasom i den framre fjardedelen av sulan, for att vid avstamp traffas av den del av hoven som upptar den stOrsta momentanta belastningen, och RV att dnda ansluta till sulan i ett jamfOrt claimed bakre omrade som resulterar i att remmen kan anbringas att lopa vasentligen i gaffelbandets riktning, runt karleden.

I ett fordelaktigt utfOrande kan de fOrsta och andra remmarna vara forankrade vid sulan i sadan position, att namnda skarande riktningars geometriska skarningspunkt pa respektive sida av hovskon är beldgen mittfor eller framfOr, men aldrig bakom, en tankt normal till sulans markkontakt-yta i en punkt belagen pa densammas longitudinella mitt.

Sulan dr framstalld av ett elastiskt material, sa.som plast, gummi eller blandningar darav, och uppvisar en runtom gaende, uppsta.ende kant, vilken ãr inrattad att i vila stOdja uppvikt mot hovens utsida samt att vid hovisatning fjddra utat Mr att upptaga hovens laterala expansion.

Sulan uppvisar typiskt en rundad form med en okande bredd i riktning fran ta- partiet mot hal-partiet, i motsvarighet till undersidan av en hov. Genom att sulan i obelastat ldge dr utformad sa att den svanger upp runt hovens utsida undviks behovet av att forma sulan med Overdriven bredd i hal-partiet for att mojliggora hovens laterala expansion vid belastning, och claimed undviks aven det glapp som 6 en sdnan utformning skulle orsaka. Narmare bestamt anpassar sig sulan till hovens horisontala expansion vid belastning genom att den uppstaende kanten viks utat mot sidorna for att sa snart belastningen minskar aterta sin uppsvangda form, tack vare formminnet hos det flexibla materialet i sulan.

I ett utfOrande kan sulans formaga att forandra dess bredd forstarkas genom att sulans uppstdende kant i obelastat ldge uppvisar en svagt konkav form i ett bakre omrdde av sulan.

I ett foredraget utfOrande ãr sulan forberedd fOr montering av isbroddar, men kan awn alternativt innefatta integrerat formade isbroddar.

Hovskon enligt uppfinningen uppvisar i ett fOredraget utfOrande en innersko, vilken stracker sig uppat frail sulans hdl-parti till hOjden av benets karled, och fran denna sin hogst beldgna punkt snett framat-nedat pa bada sidor av hovskon, i riktning mot sulans ta.-parti.

Denna innersko kan vara tillverkad av en textil vavd av syntet-trad, naturtrad eller blandningar ddrav, och dess funktion dr att skydda hoven och framst hovens mjuka bakre delar genom att fOrhindra att grus, sten och liknande intranger i hovskon.

Innerskon ãr Oppen snett framat-uppat och avslutas frama genom en stagande ogla som Riper kontinuerligt fran ena sidan av hovskon till den andra och i huvudsak parallellt med och innanfor nananda andra rem, via benets karled i hovskons monterade lage.

Utforandet med en framat/uppat oppen innersko underlattar monteringen av hovskon pa hoven, och utforandet med en stagande ogla tillhandahaller en stabiliserad kant runt innerskons Oppning som bidrar till att innerskon behdller sin form och vilken dels kan forankras i den utanpaliggande remmen, vid behov.

I ett foredraget utfOrande overgarlan i sin nedre, till sulan anslutande ande i en sarg som Riper uppskjutande Over sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans hdl-parti. Pa motsvarande salt kanlan i sin nedre ande Overga i en vagg som Riper innanfOr sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans ta-parti. Namnda ogla, sarg och vagg Or ldmpligen tillverkade av ett elastiskt material sasom plast, gummi eller blandningar ddrav, och kan med fordel vara formgjutna i ett stycke. 7 Innerskon ãr forbunden med sulan, sdsom genom limning, vulkning eller sOmnad. Innersko och sula kan med fordel vara inbordes forbundna genom ett dubbelgjutningsforfarande.

Pa detta salt bildar namnda ogla, sarg och vagg tillsammans en stomme till vilken bakkappa och sidostycken är fastade genom endera av limning, vulkning eller somnad, till exempel.

En del av innerskon som begransas av namnda Eigla och sarg bildar en bak-kappa som atminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material. En del av innerskon som begransas av nananda ogla och sarg bildar sidostycken som atminstone omradesvis bestar av ett elastiskt material. De delar av innerskon som hari betecknasla, sarg och vagg, eller med andra ord innerskons stomme, bestar typiskt av ett elastiskt material med h8gre formstabilitet an materialet i bak-kappa och sidostycken, dock fortfarande med ansenlig fOrma.ga till tOjning, fOretradesvis upp till dubbla langden i obelastat tillstând, utan att deformeras permanent.

Bakkappan kan uppvisa det speciella sardraget att den ãr konstruerad med omrd.den av olika elasticitet, alternativt uppvisar omraden med elasticitet verkande i olika ledder/riktningar, som mojliggor vaxelvis verkande tojning och sammandragning. Delar av bakkappan drar darvid ihop sig samtidigt som andra delar stracks ut.

De bakre centrala delarna av bakkappan utgOrs med fordel av en slit- och rivstark elastisk textil, medan de fran sidorna anslutande delarna utgors av en elast sasom gummi, elastomer, silikon, latex eller liknande. I hastens olika stegfaser foljer bakkappans utformning med hjalp av de vdxelvis verkande elastiska omradena hovens naturliga rOrelser och bakkappan far darmed sina unika egenskaper som, forutom att folja hovens r8relser, i h8g grad Oven bidrar till skons exakta passform fOr den individuella hoven. En god passform fOrhindrar grus och andra partiklar att komma in i hovskon och orsaka obehag hos hasten. Ddrtill medfOr en god passform att skavsar kan undvikas. Det elastiska materialet kan Oven utnyttjas for att erhalla en fasthdllande funktion hos bakkappan.

I en foredragen utforingsform innefattar namnda bakkappa en ogla utformad for koppling av bakkappan till den bakre/andra remmen. 8 Den elastiska bakkappan kan fixeras kring hastens kotben med hjalp av en elastisk lasning, sasom en kardborrelasning, vilken fOrhindrar att bakkappan glider ner.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen forklaras nedan med harivisning till ett i bifogade ritningar schematiskt visat utfOringsexempel: Fig. 1 visar en till hovskon horande sula; Fig. 2 visar ett tvarsnitt genom den i hovskon inga.ende sulan; Fig. 3 visar en till hovskon hOrande innersko; Fig. 4 visar innersko och sula i inbordes monterat tillstand; Fig. 5 visar hovskon i en fantomvy; Fig. 6 visar undersidan av hovskon; Fig. 7 visar hovskon monterad pa en hov i vila, och Fig. 8 visar hovskon monterad pa en under ett steg belastad hov.

DETALJERAD BESKRIVNING AV ETT UTFORINGSEXEMPEL Figur 1 visar en sula 1 ingaende i en hovsko enligt uppfinningen. Sulan 1 dr skalformad och innefattar en botten 2 vars form vasentligen motsvarar undersidan av en hov, och vars undersida bildar en markkontakt-yta 3. Markkontakt-ytan 3 dr bast synlig i Figur 6. Sulans botten och markkontakt-yta stracker sig i hovskons langdriktning 1 mellan ett framtill belaget ta-parti 4 och ett baktill belaget hal-parti 5, se Figur 5. En uppstickande kant 7 Riper runtom sulans botten, och uppvisar i ta-partiet en plos 8 med sadan langd att plOsen stracker sig ett gott stycke upp langs hovens hornkapsel i hovskons monterade lage, sa som bast visas i Figur 7 och 8. En slits 9 mynnar i sidorna av plOsen 8 och stracker sig genom plOsen pa salt som illustreras med streckade linjer i Figur 1. Slitsen 9 dr anpassad for genomforing av en pa nedan beskrivet satt anordnad och verksam rem. Namnda rem kan alternativt kopplas till plOsen 8 pa annat godtyckligt satt. 9 Med hanvisning till Figur 2 visas hur den uppstickande kanten 7 anligger emot hovens utsida bade i hovens viloldge (vanstra delen av ritningsfiguren) och i hovens belastade lage (hOgra delen av ritningsfiguren), i vilket hoven har expanderat i sidled i pilens h riktning under utrullning av kanten 7, som resultat av en obehindrad och naturlig hovmekanism.

Figur 3 visar en innersko 10 anpassad for att sammanfogas med sulan 1.

Innerskon 10 ãr skalformad och innefattar en botten 11 fran vilken reser sig en framat/uppat 8ppen Eigla 12. oglan 12 Overgar framat i en vagg 13 som Riper runt innerskons ta.-parti, och overgar bakat i en sarg 14 som Riper runt innerskons parti. Insidan av innerskons botten 11 ãr lampligen utford med en friktionshojande yta, till exempel i form av tvarstailda ribbor 15, vilka ger ett battre faste fOr hoven inuti innerskon 10. Utforandet med tvarga.ende ribbor i innerskons botten bidrar till att hoven vid expansion kan glida pa ribborna i sidled sa att sulans kanter viks utat fOr att ta upp hovens laterala expansion pa salt som visats i Figur 2. Harmed fOrhindras till exempel, att hoven "suger fast" mot botten av innerskon. oglan 12, vaggen 13 och sargen 14 bildar en i innerskon ingaende stomme. I stommen, mellanlan 12 och sargen 14, ãr uppburen en elastisk bakkappa 16 med sidostycken 17, vilka Or utformade for att elastiskt omsluta hovens bakre delar i hovskons monterade 'age pa hoven, sá som bast framgar av Figur 7 och 8.

Saval innerskons stomme, innefattande diminstone namnda ogla12, vagg 13 och sarg 14, som bakkappa 16 och sidostycken 17 Or elastiska i betydelsen att de upp till viss fOrvantad belastning och tOjning kergar till ursprunglig form. Elasticiteten kan vara inneboende i materialet, sd.som i fallet av en elastisk plast, ett gummi/syntetgummi eller blandningar darav. Elasticiteten kan alternativt eller i tillãgg vara resultatet av en vald tillverkningsteknik, sasom en vdv-teknik varigenom materialet tillfors en aterfjadrande tojbarhet. Tojbarheten och elasticiteten kan vidare vara olika hos olika delar av innerskon. Sarskilt anvisas att innerskons botten 11 uppvisar mindre flexibilitet och stOrre motstand mot tOjning, an &riga delar av innerskon. Dock kan noteras att stomme, bakkappa och sidostycken skall vara tillrackligt flexibla fOr attlan 12 skall kunna fallas bakat/nedat mot sargen 14 i och fOr patradning av hovskon pa en hov.

I monterat lage pa en hov är bakkappan 16 strackt Over hovens bakre utstick pa ett sa.dant sat, att den elastiska bakkappans elasticitet utnyttjas i intervallet 30 till 10 70% och mest fOrdelaktigt i intervallet 40 till 60% av maximal tojbarhet. Flarav inses aven att bakkappan uppvisar tillrdcklig elasticitet for att medge en naturlig hovmekanism. Genom att bakkappan pa detta sag tatar omkring det bakre utsticket fOrhindras att grus och stenar eller annat frammande material tranger in mellan hovskon och hoven.

Figur 4 visar innerskon 10 och sulan 1 i inbOrdes sammanfogat ldge. I Figur 4 illustreras dven ett par i sulan fOrankrade remmar 18 och 19, vilka är verksamma for fastspanning av hovskon pa en hov pa sat som forklaras narmare nedan.

Med hanvisning aven till Figurerna 5 och 6, 7 och 8 skall nu narmare forklaras hur dessa remmar 18 och 19 är anordnade. En forsta rem 18 är forankrad i sulan for att i monterat lage lOpa fran ena sidan av hovskon till den andra Over hovens framsida. Denna fOrsta rem 18 kan dven betecknas en framre rem. En andra rem 19 är forankrad i sulan for att i monterat lage lopa fran ena sidan av hovskon till den andra ovanfOr hovens baksida. Denna andra rem 19 kan awn betecknas en bakre rem. Remmarna 18 och 19 stracker sig i skarande riktningar R1 och R2, vilka pa var sida av hovskon skar varandra i en respektive geometrisk skarningspunkt ISL, ISR.

Den forsta eller framre remmen 18 verkar for att hindra hovskons rorelse baka relativt hoven, och den andra eller bakre remmen 19 verkar fOr att hindra hovskons rorelse framat relativt hoven. Salunda kommer den framre remmen 18 och den bakre remmen 19 att vara kraftmassigt verksamma huvudsakligen vid belastning under ett steg. Narmare bestamt alstrar vaxelvis namnda framre rem 18 vid belastning en resulterande kraftlinje mot sulans bakre del eller hdl-parti 5, medan namnda bakre rem 19 vid belastning alstrar en resulterande kraftlinje riktad mot sulans framre del eller ta-parti 4.

Den forsta remmen 18 utgar fran sulan 1 med sadan riktning Ri att den är anpassad for att vid montering lOpa Mgt upp pa hovens hornkapsel, och enligt utforingsexemplet narmare bestamt genom slitsen 9 i plosen 8. Remmen 18 kan vara elastisk i sin langdriktning, och är atdragbar och fixerbar med hjalp av en for andamalet lampad lasanordning (ej visad). Alternativt, eller i tillagg, kan remmen 18 uppvisa en kardborrelasning Mr adragning och fixering av remmen.

Den andra remmen 19 utgar fran sulan 1 med sadan riktning R2 att den är anpassad att vid montering lOpa ovanfOr hoven, och narmare bestamt Mr att lOpa 11 runt benet, via benets karled J. Remmen 19 är elastisk i sin langdriktning, och är 5.tdragbar och fixerbar med hjalp av en fOr andama.let lampad lasanordning 20. Alternativt, eller i tillagg, kan remmen 19 uppvisa en kardborrelasning for 5.tdragning och fixering av remmen.

Remmen 19 ãr vidare kopplad till en runt benet fastbar manschett 21, vilken är 5.tdragbar och fixerbar med hja.lp av en inte narmare visad lasanordning, sasom en kardborrelasning. Manschetten 21 bestar fOretrddesvis av ett inre skikt av mjukt elastiskt material uppburet pa insidan av ett stabilare yttre skikt som kan atdragas runt benet. Kopplingen mellan remmen 19 och manschetten 21 kan i ett fOrdelaktigt utfOrande vara realiserad i form av en i manschetten lOpande kanal, genom vilken remmen 19 strdcker sig rorlig i sin langdriktning.

Namnda manschett 21 är lampligen dven forbunden med innerskon 10, varvid innerskons ogla 12 i omradet av dess hogsta punkt, som är belagen pa benets baksida i hovskons monterade lage, kan vara kopplad till manschetten pa dennas insida RV att ddrifran strdcka sig framat/nedat i riktning mot hovskons ta.-parti.

En med remmen 19 och/eller med manschetten 21 samverkande fangrem 22 kan i fOrekommande fall vara fOrankrad i hovskon, till exempel i sulans hdl-parti, RV att effektivt sakerstalla att hovskon inte lossar, ens vid rorelse i extrem terrang.

Remmarna 18 och 19 är fOretradesvis forankrade i sulan 1 pa sa.dant salt att de Riper utan avbrott, d.v.s. kontinuerligt, genom sulan fran den ena sidan till den andra. Remmarna kan vara fixerade i sulan genom ingjutning i samband med formgjutning av sulan.

Sasom bast framgar av Figur 6 kan den fOrsta remmen 18 uppvisa, i sulan 1, ett mittre rem-parti 18' som strdcker sig tvars sulans ldngdriktning, och som i var ande, innanfor sulans sidokanter, ansluter till ett respektive rem-parti 18" vilket är vinklat framat i riktning mot sulans ta.-parti 4.

Pa motsvarande sdtt kan den andra remmen 19 uppvisa, i sulan 1, ett mittre remparti 19' som strdcker sig tvars sulans langdriktning, och som i var ande, innanfor sulans sidokanter, ansluter till ett respektive rem-parti 19" vilket är vinklat bakat i riktning mot sulans hdl-parti 5. 12 Alternativt kan de vinklade partierna 18" respektive 19" av de forsta och/eller andra remmarna motas i sulans mitt utan nagot mellankopplat tvarga.ende remparti, vasentligen pa det salt som i Figur 6 illustreras med streckprickade linjer betraffande den fOrsta remmen 18.

Genom ovan beskrivna atgarder bestams riktningarna RI och R2 hos de fran sulan utga.ende remmarna 18 och 19. I ett fOredraget utfOrande av hovskon är riktningarna Rl och R2 sâ bestamda, se Figurerna 5 och 6, att deras geometriska skarningspunkter ISL och ISR pa respektive sida av hovskon är beldgna mittfor eller framfor en tankt normal N till sulans markkontakt-yta 3 i en punkt LC beldgen pa densammas longitudinella mitt.

I sitt ovan beskrivna utfOrande tillhandahaller hovskon genom forloppet av remmen 19 via benets karled ett tillkommande stOd Mr hovens gaffelband T, vars strackning illustreras schematiskt i Figur 7 och 8. Vid belastning av hoven under ett steg, se Figur 8, alstras en tOjning och strackning av remmen 19 saval som av gaffelbandet T, och narmare bestamt i vasentligen parallella riktningar. Pa detta salt ger remmens elasticitet och atertjadringskraft ett krafttillskott verkande i gaffelbandets riktning vid uppresning av benet efter hovisattning.

De utmarkande sdrdragen hos en hovsko enligt uppfinningen, likval som sardrag tillhOrande fOredragna och fOrtjanstfulla utforingsformer av densamma, framgar narmare av anslutande patentkrav. 13

Claims (19)

PATENTKRAV

1. Hovsko av det slag som ãr fastbar pa en hov med hjalp av tva till sin langd reglerbara remmar, vilken hovsko innefattar: -en sula (1) uppvisande en utvandig markkontakt-yta (3) vars form vasentligen motsvarar formen av en hovs undersida, och vilken strdcker sig i langdriktningen (1) mellan ett tá-parti (4) och ett hdl-parti (5), -en forsta rem (18) fOrankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, Over hovens framsida i monterat lage, -en andra rem (19) fOrankrad i sulan och lOpande fran ena sidan av hovskon till den andra, ovanfOr hovens baksida i monterat lage, pa sadant sat att de fOrsta och andra remmarna stracker sig i varandra skarande riktningar (R1, R2) pa var sida av hovskon, varvid den andra remmen (19) stracker sig fran sulan i sadan riktning att den är anpassad till att lOpa pa benets baksida ovanfOr hoven, och narmare bestamt sa inriktad att den i hovskons monterade lage pa hoven Riper pa baksidan av benets karled (J), kannetecknad av att namnda andra rem (19) är pa hovskons baksida kopplad till en runt benet ovanfOr hoven monterbar manschett (21).

2. Hovsko enligt krav 1, karmetecknad av att namnda andra rem (19) dr pa hovskons baksida kopplad till en i sulans hdlparti forankrad fangrem (22).

3. Hovsko enligt krav 1 eller 2, karmetecknad av att naninda andra rem (19) ãr elastisk i sin ldngdriktning.

4. Hovsko enligt nagot av kraven 1-3, kannetecknad av att atminstone namnda fOrsta rem (18) ãr ingjuten i sulan (1) och Riper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av remmen innefattar ett respektive rem-parti (18") vilket ãr vinklat framat i riktning mot sulans ta.-parti (4).

5. Hovsko enligt nagot av kraven 1-4, kannetecknad av att nananda andra rem (19) ãr ingjuten i sulan (1) och Riper obruten genom sulan, varvid den i sulan ingjutna delen av remmen innefattar ett respektive rem-parti (19') vilket ãr vinklat bakat i riktning mot sulans hdl-parti (5).

6. Hovsko enligt nagot av kraven 1-5, kannetecknad av att namnda riktningars (Rl, R2) geometriska skarningspunkt (ISL, ISR) pa respektive sida av hovskon Or beldgen mittfor eller framfor, men aldrig bakom, en tankt normal (N) till sulans markkontakt-yta (3) i en punkt (LC) belagen pa densammas longitudinella mitt. 14

7. Hovsko enligt nagot av kraven 1-6, kannetecknad av att sulan (1) är framstalld av ett elastiskt material, sasom plast, gummi eller blandningar darav, och uppvisar en runtom gd.ende, uppstd.ende kant (7), vilken dr inrdttad att i vila stOdja uppvikt mot hovens utsida samt att vid belastning av hoven fjadra uta RV att upptaga hovens laterala expansion.

8. Hovsko enligt nagot av kraven 1-7, kannetecknad av en innersko (10) vilken stracker sig uppat &An sulans hal-parti till hojden av benets karled i hovskons monterade ldge, och fran denna sin hOgst belagna punkt snett framdt-nedat pa bada sidor av hovskon, i riktning mot sulans td.-parti.

9. Hovsko enligt krav 8, karmetecknad av att innerskon ãr Oppen snett framdtuppat och avslutas framdt genom en stagande ogla (12) som Riper kontinuerligt &An ena sidan av hovskon till den andra och i huvudsak parallellt med och innanfor namnda andra rem (19), via benets karled i hovskons monterade lage.

10. Hovsko enligt krav 9, kannetecknad av att oglan (12) i sin nedre, till sulan anslutande ande Overgar i en sarg (14) som Riper uppskjutande Over sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans hal-parti.

11. Hovsko enligt krav 9, kannetecknad av att Oglan (12) i sin nedre ande Overgar i en vagg (13) som lOper innanfOr sulans kant fran hovskons ena sida till den andra, via sulans ta-parti.

12. Hovsko enligt krav 10, kannetecknad av att en del av innerskon som begransas av namnda ogla och sarg bildar en bak-kappa (16) som atminstone omradesvis bestdr av ett elastiskt material.

13. Hovsko enligt krav 10, kannetecknad av att en del av innerskon som begransas av nananda Eigla och sarg bildar sidostycken (17) som diminstone omrddesvis bestdr av ett elastiskt material.

14. Hovsko enligt ridgot av kraven 9-13, kannetecknad av att Eiglan (12) bestdr av ett elastiskt material, och i synnerhet uppvisar elasticitet i sin langdriktning fran ta-partiets ena sida till den andra, via karleden i hovskons monterade ldge.

15. Hovsko enligt ndgot av kraven 11-14, kannetecknad av att namnda Ogla, sarg och vagg ãr formgjutna i ett stycke.

16. Hovsko enligt krav 15, kannetecknad av att namnda ogla, sarg och vagg bildar en stomme till vilken bakkappa och sidostycken ãr fastade genom limning, vulkning eller somnad.

17. Hovsko enligt ndgot av kraven 8-16, kannetecknad av att innerskon ãr forbunden med sulan.

18. Hovsko enligt krav 17, kannetecknad av att innersko och sula dr inbOrdes forbundna genom ett dubbelgjutningsforfarande.

19. Hovsko enligt ndgot av kraven 8-18, kannetecknad av att innerskon (10) i omrddet av sin hogst beldgna punkt ãr kopplad till namnda andra rem (19), och/eller till namnda manschett (21). 16 r 27, /77//17/7771 /, '