SE1100535A1 - Fallskyddsförankring och ankarelement - Google Patents

Abstract

I en fallskyddsanordning (1) bestående av minst ett stag (2, 3) för fixering av anordningen vidett konstruktionselement, minst två stödben (4, 5) med nedre ändar (4A, 5A) för att stödjaanordningen på konstruktionselementet och med övre ändar (4B, SB) som är direkt ellerindirekt förbundna med en övre ände (2B, 3B) av staget/stagen och en förankringspunkt (7)för en livlina, är två förankringsstag anordnade att divergera allmänt nedåt från de övreändama, är minst ett ankarelement (20A; 2OB) anordnat i anslutning till nedre ändar (2A, 3A)av förankringsstagen och är en stödbalk (6) anordnad, med vilken förankringsstagen är för-bundna. De övre ändarna av stödbenen är förbundna med stödbalken, åtskilt från förankrings-stagens förbindning med balken och förankringspunkten för en livlina är anordnad i an-slutning till en fribärande ände (6A) av stödbalken, vilken sträcker sig förbi ett förbindnings-område (CAl) för stödbenen, i en riktning bort från ett förbindningsområde (CA2) för för-ankringsstagen. Ett ankarelement för förankring av anordningen vid förgjutna betongplattor av håldäckstyp är även anordnat. (rig. 1)

Description

30 2 FR 2843149 A1 och US 6,7l5,238 visar vardera fallskyddsanordningar av vertikal typ, vilka allmänt är anordningar med fallfaktor “0”. Dessa anordningar omfattar en central mast eller stolpe med en nedre ände för fastsättning vid en stationär konstruktion, såsom en betongplatta till en byggnad. Med den centrala masten är vidare förbundna övre ändar av ett antal stödben som allmänt omger den centrala masten och som med nedre ändar därav bringas i stödjande ingrepp med en yta hos byggnaden. Genom mastens centrala placering är den allmärma geometrin för dessa anordningar i många fall otillräcklig för att erbjuda praktiskt fallskydd.

Placeringen av dessa anordningar är i praktiken begränsad genom nämnda geometri, vilken utesluter tillhandahållandet av praktiskt och säkert fallskydd nära en kant eller sida av t.ex. en betongplatta för en byggnad.

SAMMANFATTNING Ett allmänt syfte med denna uppfinning är att tillhandahålla förbättringar i fallskydd och att lösa de ovan diskuterade problemen.

Ett särskilt syfte med uppfinningen är att föreslå en väsentligt förbättrad fallskyddsförankring av vertikal typ.

Ett annat särskilt syfte med uppfinningen är att föreslå ett ankarelement för säker fixering av en fallskyddsförankring vid ett konstruktionselement.

Dessa och andra syften uppnås med uppfinningen såsom den definieras i de bifogade kraven.

Uppfinningen hänför sig allmänt till en fallskyddsförankring av vertikal typ, med minst ett stag för fastsättning vid ett konstruktionselement, minst två stödben med nedre ändar för att stödja anordningen och övre ändar som är direkt eller indirekt hopkopplade med en övre ände av nämnda stag och en förankringspunkt för en livlina. I en grundkonfiguration är två för- ankringsstag anordnade allmänt divergerande nedåt från de övre ändarna och är minst ett ankarelement anordnat vid nedre ändar av stagen. Vid deras övre ändar är de två förankrings- stagen förbundna med en stödbalk. Övre ändar av stödbenen är likaledes förbundna med stödbalken åtskilt från förankringsstagens förbindning med balken. Förankringspunkten för en livlina är anordnad vid en fribärande ände av stödbalken, vilken sträcker sig förbi ett förbindningsområde för stödbenen, pekande bort från ett förbindningsområde för stagen. 10 15 20 25 30 3 Enligt en annan aspekt hänför sig uppfinningen allmänt till ett ankarelement för förankring av en fallskyddsanordning enligt uppfinningen i anslutning till en förgjuten betongplatta av hål- däckstyp. I en grundläggande konfiguration har ankarelementet en grundkropp uppbärande en fast låsklack för ingrepp i ett urtag i betongplattan, ett rörligt kilelement och en manöver- arm förbunden med kilelementet.

Den grundläggande förankringen enligt uppfinningen uppvisar fördelar i form av: - en hög nivå av säkert skydd som ger en fallfaktor “0”; - enkel och okomplicerad montering och demontering praktiskt taget utan verktyg; - hög grad av valfri placering och mobilitet; - hög stabilitet och därmed säker funktion utan risk för tippning; och - mångsidighet i fråga om användningsområden och förankring.

Föredragna vidareutvecklingar av uppfinningens grundläggande idé och utföringsforrner där- av anges i de beroende underkraven.

Andra än de beskrivna fördelarna med uppfinningen kommer att bli tydliga vid genomläsning av den följ ande detaljerade beskrivningen av en utföringsforrn av uppfinningen.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen och dess ytterligare syften och fördelar kommer att förstås bäst genom hän- visning till den följ ande beskrivningen läst i anslutning till de bifogade ritningarna, på vilka: Fig. 1 är en perspektivvy av en schematisk, exemplifierande första utföringsform av en mobil fallskyddsförankring enligt uppfinningen; Fig. 2 är en sidovy av utföringsforrnen av fallskyddsförankringen enligt Fig. 1; Fig. 3 är en partiell och delvis schematisk illustration av en uttöringsfomi av ankar- elementet enligt uppfinningen, för användning på förankringen i Fig. 1 och 2; Fig. 4A är en partiell sidovy av en kil hos arikarelementet i Fig. 3; 10 15 20 25 30 4 Fig. 4B är en partiell vy ovanifrån av kilen i Fig. 4A, i ett snitt längs linjen A-A; Fig. 5A är en vy framifrån av en grundkropp hos ankarelementet i Fig. 3; Fig. SB är en vy bakifrån av grundkroppen hos ankarelementet i Fig. 5A; Fig. SC är en vy ovanifrån av grundkroppen hos ankarelementet i Fig. 5A och SB; Fig. 6 är en schematisk illustration, delvis i snitt, av funktionen för ankarelementet i Fig. 3 i samband med en Standardiserad, förgjuten betongplatta; och Fig. 7 är en perspektivvy av en alternativ, schematisk utföringsform av en mobil fall- skyddsförarikring enligt uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING Uppfinningen kommer nu att förklaras med hänvisning till exemplifierande utföringsformer av fallskyddet eller fallskyddsanordningen enligt uppfinningen såväl som till ankarelementet därför. Dessa utföringsforrner av uppfinningen illustreras på bifogade ritningsfigurer och hänför sig till en användning av lösningen enligt uppfinningen specifikt på en standardiserad, förgjuten betongplatta av håldäckstyp (HD/F), med urtag formade däri, vilka är avsedda att mottaga lyftutrustning etc. Det skall understrykas att ritningama endast har till syfte att be- skriva exemplifierande utföringsformer av uppfinningen och inte är avsedda att begränsa uppfinningen till detaljer eller till något specifikt användningsområde för denna. I samman- hanget skall understrykas att lösningen enligt uppfinningen kan användas för andra specifika fallskyddsapplikationer som kräver t.ex. andra typer av ankarelement som är lämpliga för sådana applikationer. Det skall således inses att uppfinningen likaledes omfattar införlivandet av sådana specifika, till olika applikationer relaterade särdrag och varje lämplig kombination av särdrag som visas och beskrivs häri.

Med hänvisning åter till diskussionen i inledningen har det ansetts vara ett problem att be- fintliga fallskyddsanordningar av vertikal typ antingen är stationära, extremt tunga och flytt- bara endast med tung utrustning eller har mycket begränsad mångsidighet med avseende på 10 15 20 25 30 5 både valfri placering och enkel flyttbarhet. Uppfinningen avser därför att lösa de problem och brister som hänför sig till befintliga, konventionella fallskyddsanordningar av vertikal typ.

Det föreslås ett nytt tillvägagångssätt för åstadkommande av en säker, mångsidig och mycket mobil fallskyddsanordning för användning tillsammans med konventionell personlig fall- skyddsutrustning, inbegripande livlinor och selar. Den grundläggande idén bakom den före- slagna lösningen är att åstadkomma en kombination av en gynnsam geometri för anordningen och säkert och stabilt och ändå praktiskt stöd och förankring av anordningen med avseende på ett konstruktionselement. Den skapar grundförhållanden för att medge mycket mångsidig och enkelt justerbar placering av en fallskyddsanordning.

Fig. 1 och 2 visar en exemplifierande utföringsform av en fallskyddsanordning 1 där upp- finningens grundkoncept kan utnyttjas. Fallskyddsanordningen 1 består av förankringsstag 2, 3 för fixering av anordningen 1 vid ett strukturellt eller stationärt konstruktionselement och stödben 4, 5 för att stödja anordningen på konstruktionselementet. Normalt är anordningen uppburen på såväl som fixerad vid samma konstruktionselement, i det exemplifierande fallet betongplattan 40 av HD/F-typ som visas i Fig. 6, men i teorin kan förankringsstagen 2, 3 förankras vid ett annat konstruktionselement än det som stödbenen 4, 5 har kontakt med.

Två förankringsstag 2, 3 är anordnade allmänt divergerande nedåt från hopkopplade övre ändar 2B, 3B och mot inbördes åtskilda nedre ändar s 2A, 3A. På samma sätt är två stödben 4, 5 anordnade allmänt divergerande nedåt från hopkopplade övre ändar 4B, 5B och mot inbördes åtskilda nedre ändar 4A, 5A. Stödbenens 4, 5 övre ändar 4B, SB är förbundna med en stödbalk 6 vid ett förbindningsområde CAl för stödbenen och de övre ändarna 2B, 3B av förankringsstagen 2, 3 är förbundna med stödbalken 6 vid ett förbindningsornråde CA2 för förankringsstagen, åtskilt från förbindningsområdet CA1 för stödbenen 4, 5. Från de åtskilda förbindningsområdena CA1 och CA2 är paret av stödben 4, 5 och paret av förankringsstag 2, 3 likaledes riktade så att de inbördes divergerar nedåt mot de nedre ändarna 4A, 5A och 2A, 3A, bildande en bred och stadig bas för hela anordningen 1.

En ände 6A av stödbalken 6 är fribärande, och sträcker sig förbi förbindningsområdet CAl för stödbenen i en riktning bort från förbindningsornrådet CA2 för förankringsstagen. En förankringspunkt 7 för en livlina är anordnad i anslutning till nämnda fribärande ände 6A av 10 15 20 25 30 6 stödbalken 6, och medger därigenom placering av förankringspunkten 7 i en mycket fördel- aktig position för användning av anordningen t.ex. vid kanten av en betongplatta. Den mot- satta änden 6B av stödbalken 6 kan med fördel placeras approximativt vid förbindnings- området CA2 för förankringsstagen.

Ett ankarelement 20A och/eller 20B är anordnat i anslutning till den nedre änden 2A, 3A av minst ett av förankringsstagen 2, 3. Det kan i vissa fall vara tillräckligt att anordna endast ett enda ankarelement 20A. För att uppnå högre säkerhet och stabilitet är det normalt att föredra att de två förankringsstagen 2, 3 vardera har ett ankarelement 20A, 20B anordnat vid en nedre ände 2A, 3A därav för fixering av anordningen l vid ett konstruktionselement 40. I den utföringsform av ankarelementet 20A som visas i Fig. 3 innefattar det en frigörbar fast- spänningsmekanism 22, 24 som tjänar till att fastspänna resp. frigöra fallskyddsanordningen 1 relativt konstruktionselementet 40.

I denna utföringsform innefattar ankarelementet 20A närmare bestämt en grundkropp 24 som har en basplatta 25 vilken uppbär en fast låsklack 29 för ingrepp i ett senare, i samband med Fig. 6, beskrivet urtag 41, 42 i en betongplatta 40 av den ovan nämnda HD/F-typen. Vid en sida av basplattan 25 är anbringade två åtskilda fästplattor 27A, 27B som i monterat läge grenslar den nedre änden 2A av ett tillhörande förankringsstag 2 hos fallskyddsanordningen l. Ankarelementet 20A är anbringat vid den nedre änden 2A av förankringsstaget 2 tex. med hjälp av ett skruv/mutterförband 31 och motsvarande öppningar formade genom staget och fästplattorna, såsom illustreras av borrningar 32 genom fästplattorna 27A, 27B som visas i Fig. SC. Vid de nedre ändama av fästplattoma 27A, 27B är anbringad en stödplatta 26 som i fallskyddsanordningens 1 fixerade eller förankrade arbetstillstånd kommer att ingripa med en övre yta 40A av konstruktionselementet 40.

På motsatt sida av basplattan 25 är fastsatta två åtskilda styrskenor 28A, 28B som bildar en styming 28 avsedd att glidbart styra och stödja ett kilelement 22 hos ankarelementet 20A.

Stymingen 28 som bildas av de åtskilda styrskenoma 28A, 28B medger styrd rörelse för kil- elementet 22 i motsatta riktningar WM (Fig. 6) mellan ett nedre fastspänningsläge fixerande fallskyddsanordningen l vid konstruktionselementet 40 och ett övre frigöringsläge som med- ger att fallskyddsanordningen 1 tippas eller lutas till ett nedan beskrivet läge som tillåter för- flyttning av fallskyddsanordningen 1 på detta. 10 15 20 25 30 7 Det rörliga kilelementet 22 har en bakre kilplatta 22C inpassad för styrd rörelse i ett styrspår 28C format av styrskenoma 28A, 28B som är ””underskurna”” på motsatta sidor (se Fig. SC).

Det omfattar vidare en övre platta 22A. Med en övre sida av den övre plattan är förbunden en kilmanöverarm 21 som har ett övre vinklat handtagsparti 21A som visas i Fig. 1. En front- platta 22B är anordnad så att den förbinder fria ändar av den övre plattan 22A och den bakre plattan 22C och därigenom bildar själva den sluttande kilytan. Vid en sida av manöverarmen 21 är anbringat ett stoppelement 23 för samverkan med ett motsvarande hakelement 30 som är fastsatt vid en övre ände av basplattan 25 på ankarelementets 20A grundkropp 24 för att hindra kilelementet 22 från att falla ut nedåt från styrningen 28 när det släpps. Detta hakelement 30 bildar likaledes ett rörelsestopp som samverkar med kilens 22 övre platta 22A för att medge att hela fallskyddsanordningen 1 tippas när kilelementet 22 höjs upp från dess nedre fastspärmingsläge och mot det övre frigöringsläget.

Ankarelementens 20A, 2OB funktion för säkring resp. frigöring av fallskyddsanordningen l kommer nu att beskrivas kortfattat i samband med Fig. 6. Såsom nämnts kortfattat ovan är det illustrerade ankarelementet 20A konstruerat för samverkan med ett urtag 41, 42 format i betongplattor 40 av HD/F-typ eller håldäckstyp. Sådana urtag 41, 42 är standardiserade i den typen av förgjuten betongplatta 40 och fungerar som fästen för lyftutrustning som används för att lyfta plattorna i läge på en byggarbetsplats. När anordningen 1 skall fixeras vid plattan 40 förflyttas den till ett läge där ankarelementet 20A är inriktat med ett urtag 41, 42 i plattan 40. I denna position greppas kilmanöverarmen 21 vid dess handtagsparti 21A och lyfts upp.

Detta kommer att bringa kilen 22 till dess upphöjda läge med dess övre platta 22A ingripande med hakelementet 30. Kilmanöverarmen 21 och därigenom hela anordningen 1 sänks sedan för införande av ankarelementet 20A i urtaget 4l. Ankarelementets 20A stödplatta 26 vilar sedan på plattans övre yta 40A och låsklacken 29 är placerad i nivå med en inre utbuktning 42 formad i själva urtaget 41. Genom att fortsätta den nedåtriktade rörelsen för kilmanöverarmen 2l och därigenom för själva kilen 22, kommer den sistnämnda att förflytta ankarelementet 20A som en helhet åt höger i FIG. 6 tills låsklacken 29 kommer till fullt fixerande ingrepp med urtagets 41 utbuktning 42. Detta fixerar säkert ankarelementet 20A och därigenom hela fallskyddsanordningen 1 vid plattan 40. För frigöring av ankarelementet 20A från plattan 40 lyfts kilen 22 helt enkelt upp med hjälp av kilmanöverarrnen 21, vilket medger att låsklacken 29 kan lämna urtagets utbuktning 42. 10 15 20 25 30 8 I den illustrerade exempliñerande utföringsformen är stödhjulsenheter 8 anordnade vid de nedre ändama 4A, 5A av varje stödben 4, 5. I kombination med den beskrivna utförings- formen av ankarelementet 20A, och i synnerhet med hjälp av dess manöverarm 21, kommer detta att medge väldigt enkel och praktisk, selektiv förflyttning av fallskyddsanordningen 1.

Stödhjulsenhetema 8 har vardera ett stödhjul 10 som är lagrat i ett hjulupphängningsstag 9, närmare bestämt vid en distal ände därav som sträcker sig från dess samordnade stödben 4, 5 i samma riktning som stödbalkens 6 fribärande ände 6A. Stödhjulen 10 är placerade i en nivå ovanför stödbenens 4, 5 nedre ändar 4A, 5A i ett tillstånd när fallskyddsanordningen 1 är fixerad vid konstruktionselementet 40. Uttryckt på annat sätt är stödhjulen 10 anordnade ovanför en stödyta hos dessa stödben 4, 5 när anordningen är i sitt arbetsläge, fixerad vid och uppburen på konstruktionselementet. Det kommer nu att inses att ankarelementet eller - elementen 20A, 20B frigörs från konstruktionselementet genom att lyfta upp tillhörande kil 22. När kilen höjs upp ännu mer ingriper dess övre platta 22A med hakelementet 30 vilket i sin tur förorsakar en liten tippning eller lutning av hela fallskyddsanordningen 1. En sådan lutning bringar stödhjulsenheternas 8 stödhjul i kontakt med en övre yta av konstruktions- elementet och medger således enkel och bekväm förflyttning av hela fallskyddsanordningen 1 mellan arbetspositioner.

Såsom angivits ovan, är det allmänna syftet med uppfinningen att åstadkomma en säker fall- skyddsanordning med faktor “0” och av den vertikala typen. Anordningen skall tillhandahålla säkert och tillförlitligt stöd och skall vara manuellt enkelt och snabbt förankringsbar vid och frigörbar från ett stationärt konstruktionselement, tillåtande en mycket fördelaktig mångsidig- het när det gäller valfri placering nära kanter etc. Detta syfte uppnås genom att utveckla en anordning som har ovan nämnda förankringsstags- och stödbensgeometri, och genom att till- handahålla en förankring för en livlina vid en fribärande ände av en stödbalk som samman- kopplar övre ändar av förankringsstag och stödben, varvid den fribärande änden sträcker sig förbi förbindningspurikter för stödbenen. Med tillägg av de selektivt aktiverade stödhjulen i anslutning till stödbenens ändar i kombination med de manuellt manövrerade arikarelementen vid ändar av förankringsstagen, kommer anordningen även enkelt att kunna flyttas manuellt för omplacering vid valfria platser.

En modifierad andra utföringsforrn av fallskyddsanordningen 100 enligt uppfinningen skall nu beskrivas kortfattat med hänvisning till Fig. 7. I denna utföringsforin är förankringsstagen 10 15 20 25 30 9 102, 103 och stödbenen 104, 105 såväl som de vid stödbenens 104, 105 nedre ändar 104A, 104B anordnade hjulstödenhetema 108 och stödbalken 106 med fribärande ände 106A och med förankringspunkt 107 allmänt identiska med motsvarande delar av uttöringsformen i Fig. 1 och 2. Den huvudsakliga skillnaden är att i den andra utföringsformen är en för- bindningsbalk 111 anordnad, vilken förbinder förankringsstagen 102, 103 och uppbär ett gemensamt ankarelement 120. Närmare bestämt är förbindningsbalken 111 här visad tör- bunden med de åtskilda nedre ändarna 102A och 103A av förankringsstagen 102, 103 och med det gemensamma ankarelementet 120 anordnat i ett centralt område av förbindnings- balken 111, vid en plats approximativt mellan dess förbindningar med törankringsstagens 102, 103 nedre ändar 102A, 103A. Förbindningsbalken 111 som sarnmanbinder förankrings- stagen 102, 103 vid deras nedre ändar 102A, 103A, fungerar som en förstärkande och stabiliserande stång för hela fallskyddsanordningen 100. Den centrala placeringen av det enda ankarelementet 120 bidrar ytterligare till en snabb och bekväm hantering hela fall- skyddsanordningen 100. I den illustrerade utföringsformen har det enda centrala ankar- elementet 120 dimensioner som är väldigt lika de för ankarelementen i den första utföríngs- fonnen. En altemativ dimensionering av ankarelementet kan dock vara att föredraga och antyds med streckprickade linjer i Fig. 7. Den inbegriper en utsträckning av ankarelementets grundkropp och basplatta utmed en huvuddel av förbindningsbalken 111 i syfte att ytterligare stabilisera törankringen. Företrädesvis är kilen och dess styrskenor i denna alternativa utföringsforrn dimensionerade såsom i den första utföringsformen för att bibehålla enkel och snabb hantering.

I altemativa, men inte specifikt visade utföringsformer av uppfinningen kan variationer av de olika illustrerade delarna av enheterna enligt uppfinningen utnyttjas utan att man avviker från uppfinningens omfattning. Ett exempel på detta är användningen av fallskyddsanordningen i kombination med andra typer av ankarelement, avsedda för fixering av anordningen och dess förankringsstag vid andra typer av konstruktionselement i alternativa applikationer. Likaledes kan varianter av stödhjulsenhetema utnyttjas i enlighet med uppfinningen, såsom individuellt eller gemensamt justerbara hjulstöd eller hjulstöd avpassade för törflyttning över olika typer av ytor. Det skall därför understrykas att även om uppfinningen har beskrivits och visats med särskild hänvisning till en applikation i samband med betongplattor av håldäckstyp eller HD/F-typ, är uppfinningen på intet sätt begränsad till sådana applikationer. Uppfinningens 10 10 grundprinciper kan utnyttjas i samband med andra typer av fórgiutna betongplattor eller t.o.m. med andra typer av konstruktionselement.

Uppfinningen har beskrivits i samband med vad som nu anses vara de mest praktiska och föredragna utfóringsforrnema men det skall inses att uppfinningen inte är begränsad till de visade utfóringsforrnerna. Den täcker även varje praktisk kombination av särdrag som be- skrivits och visats häri och är således avsedd att täcka olika modifieringar och ekvivalenta arrangemang som faller inom de bifogade kravens grundtanke och skyddsomfång.

Claims (9)

10 15 20 25 30 PATENTKRAV

1. En fallskyddsanordning (1; 100) med fórankringsstag (2, 3; 102, 103) fór fixering av an- ordningen vid en betongplatta (40), minst två Stödben (4, 5; 104, 105) med nedre ändar (4A, 5A; 104A, 105A) för att stödja anordningen på betongplattan och med övre ändar (4B, 5B; 104B, 105B) som är förbundna med en övre ände (2B, 3B: 102B, 103B) av nämnda förankringsstag, ett förankringsbart och frigörbart ankarelement (20A; 20B; 120) i anslutning till en nedre ände (2A, 3A; 102A, 103A) av fórankringsstaget och en förankringspunkt (7; 107) för en livlina, kännetecknad av: a. två fórankringsstag anordnade att divergera allmänt nedåt från deras respektive övre ändar; b. en stödbalk (6; 106) med vilken de övre ändarna av förankringsstagen är förbundna; c. att de övre ändama av stödbenen är förbundna med stödbalken, åtskilt från förankringsstagens förbindning med stödbalken; d. att fórankringspunkten för en livlina är anordnad i anslutning till en fribärande ände (6A; 106A) av stödbalken, vilken sträcker sig förbi ett fórbindningsområde (CA1) för stödbenen, i en riktning bort från ett fórbindningsområde (CA2) för fór- ankringsstagen, bildande en fallskyddsanordning av vertikal typ; och e. selektivt aktiverbara stödhjulsenheter (8; 108) anordnade vid de nedre ändama (4A, 5A; 104A, 105A) av stödbenen (4, 5; 104, 105) fór att medge selektiv fórflyttning av anordningen.

2. En fallskyddsanordning (1) enligt krav 1, kännetecknad av att de två förankringsstagen (2, 3) vardera har ett ankarelement (20A, 20B) anordnat vid en nedre ände därav för fastsättning av anordningen vid betongplattan (40).

3. En fallskyddsanordning (100) enligt krav 1, kännetecknad av en fórbindningsbalk (111) som förbinder förankringsstagen (102, 103) och som bär ett gemensamt ankarelement (120).

4. En fallskyddsanordning (100) enligt krav 3, kännetecknad av att det gemensamma ankarelementet (120) är anordnat i ett centralt område av förbindningsbalken (lll), vid en 10 15 20 25 30 2 position approximativt mellan dess förbindningar med de nämnda nedre ändarna (102A, l03A) av förankringsstagen (102, 103).

5. En fallskyddsanordning (100) enligt krav 3 eller 4, kännetecknad av att förbindnings- balken (111) sammanbinder förankringsstagen (102, 103) vid deras nedre ändar (102A, 103A), verkande som en förstärkande och stabiliserande stång.

6. En fallskyddsanordning (1; 100) enligt något eller några av krav 1-5, kännetecknad av att stödhjulsenheterna (8; 108) innefattar stödhjul (10; 110) lagrade i ett hjulupphängningsstag (9; 109), vid en nivå ovanför de nedre ändarna (4A, SA; 104A, lO5A) av stödbenen (4, 5; 104, 105) i ett tillstånd med anordningen fastsatt vid betongplattan (40).

7. En fallskyddsanordning (1; 100) enligt något eller några av krav 1-6, kännetecknad av att ankarelementet/-elementen (20A, 20B; 120) innefattar en frigörbar fastspänningsmekanism (22, 24) som verkar till att fastspänna resp. frigöra anordningen relativt betongplattan (40).

8. Ett ankarelement (20A, 20B; 120) för förankring av en fallskyddsanordning (1; 100) enligt något eller några av krav 1-7 vid en förgjuten betongplatta (40) av håldäckstyp eller HDflï-typ, kännetecknat av en grundkropp (24) som uppbär en fast låsklack (29) avsedd att ingripa i ett urtag (41, 42) i plattan, ett rörligt kilelement (22) och en manöverarm (21) förbunden med kilelementet.

9. Ett ankarelement (20A, 20B; 120) enligt krav 8, kännetecknat av att ankarelementets grundkropp (24) har en styrning (28) för att glidbart styra och stödja kilelementet (22) för rörelse i motsatta riktningar (WM) mellan en nedre fastspänningsposition fixerande an- ordningen (1; 100) vid betongplattan (40) och en övre frigöringsposition medgivande lutning av anordningen till en position där anordningens stödhjul (10; 110) bringas att ingripa med betongplattan för att medge förflyttning av anordningen därpå.