SE542521C2 - Koppling utformad att kunna försätta två axlar i och ur ingrepp med varandra - Google Patents

Abstract

Uppfinningen avser en koppling utformad att kunna försätta två axlar i och ur ingrepp med varandra. Kopplingen omfattar ett innersta (3), ett mellersta (4) och ett yttersta (5) rotorelement anordnade i varandra. Det innersta (3) rotorelementet har på sin ytteryta en första försänkning (6a-b), det yttersta (5) rotorelementet har på sin inneryta en andra försänkning (9a-b) och det mellersta (4) rotorelementet omfattar en genomgående öppning (7a-b). Den genomgående öppningen (7a-b) och de första (6a-b) och andra (9a-b) försänkningarna bildar en kavitet som mottar en kula (8). Kopplingen är försedd med en rotator som kan rotera det yttersta (5) rotorelementet relativt de övriga rotorelementen (3-4) och på så sätt försätta axlarna i och ur ingrepp med varandra.

Description

KopplingFöreliggande uppfinning avser en koppling enligt ingressen till det oberoende kravet.Uppfinningens bakgrund Kopplingar kan användas för att åstadkomma en låsfunktion i anslutning till exempelvisdörrhandtag. Med kopplingen i låst läge kan handtaget inte vridas och dörren öppnas inte.Genom att med våld tvinga handtaget att vridas, vrids kopplingen sönder och dörren kan öppnas ändå. Det finns alltså behov av en kopplingstyp som inte lika lätt kan vridas sönder med våld.

Ett ändamål med uppfinningen är därför att tillhandahålla en koppling som åstadkommer en låsande funktion genom att koppla isär ingående och utgående axel.

Dessa och andra ändamål uppnås genom en boj enligt de kännetecknande delama av det oberoende kravet.Sammanfattning av uppfinningen Uppfinningen avser en koppling utformad att kunna försätta två axlar i och ur ingrepp medvarandra. Kopplingen omfattar ett innersta 3, ett mellersta 4 och ett yttersta 5 rotorelementroterbart anordnade i varandra. Det innersta 3 rotorelementet omfattar på sin ytteryta minst enförsta försänkning 6a-b, det yttersta 5 rotorelementet omfattar på sin inneryta minst en andraförsänkning 9a-b och det mellersta 4 rotorelementet omfattar minst en genomgående öppning 7a-b. Den genomgående öppningen 7a-b och de första 6a-b och andra 9a-b försänkningama bildaren kavitet som mottar en kula 8. Kopplingen är försedd med en rotator som kan rotera detyttersta 5 rotorelementet relativt de övriga rotorelementen 3-4 och på så sätt försätta axlama i och ur ingrepp med varandra.

I en fördelaktig utföringsfonn vidgas den minst en första försänkningen 6a-b från sin botten. Påså sätt glider kulan på fördelaktigt sätt lätt in i och ut ur den första försänkningen på de snett avskuma kantema.

I ytterligare en utföringsform omfattar kopplingen minst två kaviteter, där varje kavitet mottar en kula 8. Kavitetema kan med fördel vara symmetriskt anordnade kring kopplingens rotationsaxel, för att ge en symmetrisk belastning av kopplingen.

Kopplingen är anordnad att bära en axel i vardera ände och är typiskt försedd med en axel i sin ena ände och en kavitet för att motta en axel i sin andra ände.

Kort beskrivning av figurerna Fig. 1 visar kopplingen sammansatt sedd snett framifrån Fig. 2 visar en sprängskiss av kopplingens alla delelement sedda snett framifrån Fig. 3 visar ett tvärsnitt genom kopplingen i icke sammanlåsande läge Fig. 4 visar ett tvärsnitt genom kopplingen roterad på väg mot sammanlåsande läge Fig. 5 visar ett tvärsnitt genom kopplingen i sammanlåsande läge Fig. 6 visar kopplingen sedd rakt framifrån Fig. 7 visar ett tvärsnitt genom kopplingen längs linjen A-A i fig. 6 Fig. 8 visar ett tvärsnitt genom kopplingen längs linjen B-B i fig. 6 Fig. 9 visar kopplingen sedd rakt från sidan Beskrivning av en föredragen utfóringsform Uppfinningen avser en koppling som kan styras att koppla samman eller koppla isär två koaxielltanordnade roterbara axlar. Typiskt används kopplingen för att koppla samman eller koppla isärett handtag med en axel som är ansluten till ett dörrlås. Sammankopplingen och isärkopplingenåstadkoms typiskt med ett motordrivet element som roterar element i kopplingen relativtvarandra på ett sådant sätt att sammankoppling eller isärkoppling uppnås, men detta motordrivnaelement illustreras inte i figurema. Uppenbart kan denna rotation åstadkommas på olika sätt enligt känt teknik inom området.

Fig. 1 visar kopplingen 1 sammansatt sedd snett framifrån. Från kopplingen skjuter snett motbetraktaren ut en i tvärsnitt kvadratisk låsaxel 2 som typiskt är avsedd att skjutas in i ett lås ochvid rotation åstadkomma att låset öppnas eller sluts. Kopplingens huvudkropp utgörs av etthuvudsakligen cylindriskt element som avbildas längst från betraktaren, alltså till höger i figuren.Kring huvudkroppen periferi är anordnat kuggar som ett motordrivet element kan verka mot föratt åstadkomma den rotation som forsätter kopplingen i sammankopplande eller isärkopplande läge.

Fig. 2 visar en sprängskiss av kopplingens 1 delelement sedda snett framifrån. Längst frånbetraktaren, alltså längst till höger i bild finns ett innersta rotorelement 3. Det innerstarotorelementet 3 mottas i en cylindrisk kavitet i ett mellersta rotorelement 4, som illustrerasnärmast betraktaren, alltså längst till vänster i figuren. Det mellersta rotorelementet 4 i sin turmottas i ett yttersta rotorelement 5, som i figuren illustreras mellan de innersta 3 och mellersta 4 rotorelementen.

Det innersta rotorelementet 3 har en cylindrisk ytteryta med två försänkta spår 6a-b som sträckersig axiellt, där det ena spåret 6a är anordnat på ytterytans ena sida och det andra spåret 6b äranordnat på motsatt sida. Det innersta rotorelementet 3 har i sitt inre en i tvärsnitt kvadratisk kavitet som kan motta en motsvarande formad axel.

Det mellersta rotorelementet 4 har en cylindrisk kavitet riktad från betraktaren av figuren och kanhär roterbart motta det innersta rotorelementet 3. Det mellersta rotorelementet 4 har även encylindrisk ytteryta och bildar alltså ett rörformat element, till vilket den i tvärsnitt kvadratiskalåsaxeln 2 är ansluten. Genom det rörfonnade partiet av det mellersta rotorelementet 4 finns tvågenomgående öppningar 7a-b anordnade som kan motta varsin kula 8a-b. Skjuts kuloma in ibotten av de genomgående öppningama 7a-b, med det innersta rotorelementet 3 inuti detmellersta rotorelementet 4, kommer kuloma att hamna i spåren 6a på det innersta rotorelementet.De innersta och mellersta rotorelementen är då mekaniskt sammankopplade, så roterar den ena tvingas den andra också att rotera.

Det yttersta rotorelementet 5 har en huvudsakligen cylindrisk inneryta och kan här motta deinnersta och mellersta rotorelementen. Det yttersta rotorelementet 5 har därtill på sin inrecylinderyta sig utåt sträckande forsänkningar 9b, varav bara del av en syns i figuren.

Försänkningama tillåter kuloma att glida ut ur spåren 6a-b i det innersta rotorelementet 3, men kan sedan inte lämna de kaviteter som gemensamt bildas av spåren 6a-b i det innerstarotorelementet 3, de genomgående öppningama 7a-b i det mellersta rotorelementet 4 ochforsänkningarna 9b i det yttersta rotorelementets 5 inneryta. Kulorna kan försättas i endera avdessa två lägen och sättet att flytta dem från ena läget till det andra beskrivs bättre i anslutning till figurema 3-5.

Fig. 3 visar ett tvärsnitt genom kopplingen i icke sammanlåsande läge. Tvärsnittet sträcker sig irät vinkel mot kopplingens centrumaxel och snittet går genom centrum på en av de genomgåendeöppningama 7a-b i det mellersta rotorelementet 4. De innersta 3, mellersta 4 och yttersta 5 rotorelementen är illustrerade, den ena inuti den andra.

De två forsänkta spåren 6a-b i det innersta rotorelementet 3 syns i tvärsnitt och det framgår attspårets sidor inte är parallella, utan att spåret vidgas från dess botten och utåt. Detta innebär attkuloma 8 tenderar att vilja falla ur bottenläget spontant och vrids axeln tvingar de snedställdasidoma på spåret ut kuloma ur bottenläget, så att kopplingen inte kopplar samman de ingåendeoch utgående axlarna. I figuren har båda kuloma 8 rullat ut ur botten på respektive spår ochligger an mot botten på respektive fórsänkning 9a-b i det yttersta 5 rotorelementet, så kopplingen är inaktiv, det vill säga att den inte kopplar samman de ingående och utgående axlama Fig. 4 visar ett tvärsnitt genom kopplingen roterad på väg mot sammanlåsande läge. Det yttersta5 rotorelementet har roterats moturs relativt de andra rotorelementen så långt att kuloma nära nårforsänkningarnas 9a-b ändlägen. Försänkningamas 9a-b ändlägen, alltså forsänkningamas kanter,är inte parallella med varandra och i dethär läget syns tydligt att kanterna skulle kunna tvinga inkuloma i de genomgående öppningama 7a-b i det mellersta rotorelementet 4, så att de tvingas ini botten på de forsänkta spåren 6a-b i det innersta rotorelementet 3, men detta läge har ännu inte nåtts.

Fig. 5 visar ett tvärsnitt genom kopplingen i sammanlåsande läge, där fórsänkningarnas 9a-bkanter på det yttersta 5 rotorelementet passerats och kuloma har tvingas hela vägen in i degenomgående öppningama 7a-b i det mellersta rotorelementet 4, så att de hamnat i botten på deíörsänkta spåren 6a-b i det innersta rotorelementet 3. Det yttersta 5 rotorelementets inrecylinderyta låter inte kuloma lämna detta läge och därmed är de innersta 3 och mellersta 4 rotorelementen sammankopplade via kuloma.

Fig. 6 visar kopplingen sedd rakt framifrån, alltså från det håll åt vilken den i tvärsnittkvadratiska låsaxeln 2 är riktad. Ur detta perspektiv syns inte det innersta rotorelementet 3, utanbara de mellersta 4 och yttersta 5 rotorelementen. I figuren är med streckade linjer A-A och B-B markerat var tvärsnitten görs som illustreras i figurema 7 och 8.

Fig. 7 visar ett tvärsnitt genom kopplingen längs linjen A-A i fig. 6, alltså ett tvärsnitt som intelöper genom kuloma. Det framgår tydligt hur det innersta rotorelementet 3 tagits emot i dencylindriska kaviteten i det mellersta rotorelementet 4 från den sida som vetter från den i tvärsnittkvadratiska låsaxeln 2. Det yttersta rotorelementet 5 har därtill trätts på det mellerstarotorelementet 4 från samma håll och når en klack på det mellersta rotorelementet så att det inte kan skjutas längre.

Fig. 8 visar ett tvärsnitt genom kopplingen längs linjen B-B i fig. 6, alltså ett tvärsnitt som löpergenom kuloma 8. Ur det här perspektivet syns det att det alltså är totalt fyra kulor, ett par på vänster sida om kopplingens centrumaxel och ett par på höger sida om kopplingens centrumaxel Fig. 9 visar kopplingen sedd rakt från sidan på ett sätt som motsvarar fig. 7, men illustreras härinte i tvärsnitt. Fig. 10 visar kopplingen sedd rakt bakifrån, alltså från den sida som vetter frånden i tvärsnitt kvadratiska låsaxeln 2. Kuloma 8 blottas alltså mot betraktaren, men kan intelämna de kaviteter de befinner sig i eftersom de låses i läge av de genomgående öppningama 7a- b i det mellersta rotorelementet 4.

I den beskrivna utforingsfonnen används två par kulor Sa-b, ett par på ena sidan och ett par påmotsatt sida av rotationsaxeln. Uppenbart kan behöver de inte uppträda parvis, utan kopplingenkan vara försedd bara med en kula på ena sidan och en kula på motsatt sida. Man kan även tänkasig att bara använda en enda kula, men lastfordelningen blir då asymmetrisk och det är mindrelämpligt. Lösningar med en eller flera kulor fördelade på tre eller fler ställen kring det innerstarotorelementets 3 periferi är förstås också tänkbara. Uppenbart måste då de innersta, mellersta och yttersta rotorelementens spår, försänkningar och genomgående hål då anpassas på ett motsvarande sätt.

I den beskrivna utföringsforrnen är försänkningamas 9a-b kanter inte parallella med varandra föratt underlätta for kantema att tvinga in kuloma i de genomgående öppningama 7a-b. Med så breda spår som de som illustreras i figurerna måste försänkningamas 9a-b inte vara parallella utan att funktionen ändras, men vidgas forsänkningama mot kopplingens centrum, krävs mindre kraft for att tvingas in kuloma.

I den beskrivna utforingsfonnen är kopplingen åt ena håller försedd med en axel och åt andrahållet med en kavitet for mottagning av en axel. Uppenbart kan det omvända vara möjligt ochgivetvis kan kopplingen vara försedd med axlar åt båda håll eller kaviteter for mottagning av axlar åt båda håll.

I den beskrivna utforingsfonnen omfattar det innersta 3 rotorelementet spår som mottar kuloma,vilket är ett enkelt sätt att anpassa rotorelementet for att kunna motta ett valt antal kulor på samma sida, men uppenbart kan spåret ersättas med en annorlunda utfonnad forsänkning.

Claims (5)

1. Krav 1 En koppling utformad att kunna försätta två axlar i och ur ingrepp med varandra, därkopplingen omfattar ett innersta (3), ett mellersta (4) och ett yttersta (5) rotorelement roterbartanordnade i varandra, kännetecknad av att det innersta (3) rotorelementet på sin ytterytaomfattar minst en forsta forsänkning (6a-b), det yttersta (5) rotorelementet på sin innerytaomfattar minst en andra forsänkning (9a-b) och det mellersta (4) rotorelementet omfattarminst en genomgående öppning (7a-b), där den genomgående öppningen (7a-b) och de forsta(6a-b) och andra (9a-b) forsänkningama bildar en kavitet som mottar en kula (8), där vidarekopplingen är försedd med en rotator som kan rotera det yttersta (5) rotorelementet relativt de övriga rotorelementen (3 -4).

2. En koppling enligt krav 1, kännetecknad av att den minst en forsta forsänkningen (6a-b) vidgas från sin botten.

3. En koppling enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att kopplingen omfattar minst två kaviteter, där varje kavitet mottar en kula (8).

4. En koppling enligt krav 3, kännetecknad av att kavitetema är symmetriskt anordnade kring kopplingens rotationsaxel.

5. En koppling enligt något av de ovanstående kraven, kännetecknad av att kopplingen är anordnad att bära en axel i vardera ände.