SE537602C2 - Längdskida för utövande av klassisk längdskidåkning - Google Patents

Abstract

Sammandrag Foreliggande uppfinning avser metoder och arrangemang for att ge en Idassisk ldngdakningskida med overldgsna fast och glidegenskaper jamfort med en konventionell skida. Detta uppnas genom att ha en skida med en spannreducerande mekanism som kollapsar skidans spann ndr akaren anbringar en nedatriktad kraft pa mekanismen som ãr stone an ett visst troskelvdrde. Skidan atergar till sitt ursprungliga spanntillstand nar namnda kraft reduceras under ett andra troskelvdrde. Namnda Spannreducerande mekanism ger en skida med alla nedatriktade krafter fordelade i fastzonen ndr den spannreducerande mekanismen ãr kollapsad, och en skida med alia nedatriktade krafter fordelade i glidzonen nar mekanismen inte ãr kollapsad.

Description

Langdskida for utovande av klassisk langdskidakning Tekniskt Omrade Uppfmningen avser en klassisk langdskida, I synnerhet en skida med spann som har fastzon och glidzon.

Teknikens standnunkt Klassiska langdskidor har i allmanhet spann for att ge bra glidegenskaper. Detta spann fungerar som en bojd bladfjader. Styvheten och hOjden pa spannet valjs for att matcha vikten pa skidakaren. Nar skidakaren lagger all sin vikt pa lampligt stalle pa en skida sa bar spannets styvhet tillata fastzonen att atminstone delvis vara i kontakt med snon. Kontakten mellan fa.stzonen och snon forbattras nar skidakaren skjuter ifran nedat med foten. Spannet ãr ofta konstruerat sâ att kontakten forbattras ytterligare nar skidakaren lagger sin vikt och trycker med framre delen av foten. I glidfasen lagger skidakaren mer vikt narmare halen.

Fastzonen pa en skida har en yta med fastvalla eller annan metod att motsta bakatrorelser, sasom fiskfjallsstruktur, stighudar, kemisk belagging osv. Denna fastvalla, eller annan metod, Or bara effektiv nar kontakten med underlaget har signifikant tuck. Det vill saga, att under franskjutsfasen hindra skidan fran att glida bakat genom den positiva reaktionskraften som underlaget paverkar skidan med.

For en traditionell skida, anpassad for klassiska skidakningsteg kan det noteras att det namnda trycket under skidan inte Or idealt fordelat. I en ideal situation skulle alla krafter frail skidakarens vikt och franskjut fordelas i fastzonen. Dock, for skidor med traditionellt spann kommer en signifikant del av krafterna fordelas i glidzonerna. Detta for att kompromissa glidet i glidfasen mot fastet i franskjutsfasen. Ju styvare spannet Or desto battre Or glidet, och ju mjukare spannet Or desto battre faste. 1 Professionella tavlingsskidakare har oftast ett styvt spann, eftersom de kan anbringa stora franskjuts- och stakningskrafter. Motionsakare har vanligtvis mjukare spann, vilket ger ett samre glid.

Det fmns ett antal uppfinningar inorn omradet som forsoker att forbattra kompromissen mellan faste och glid. I US4300786, US4221400, US7360782, US 2011/0233900 Al och US4754989 beskrivs olika system och metoder for att statiskt Andra spannet. Detta 18ser inte problemet att ha bra glid och bra faste, det Or bara att man kan an.dra kompromissen sa att man exempeMs valjer att ha daligt eller bra glid.

I US5427400 sá Andras karakteristiken av spannet genom att spannet ãr styvare nar man star pa halen jamfort med nar man star pa framre delen av foten. En springa i skidans bas anvands for att astadkomma detta. Troligtvis ãr detta inte signifikant mer effektivt an att placera framre delen av foten narmre spannets centrum, och Mien mer forskjuten bakat. Detta ar det satt vilket de fiesta skidor tillverkas idag.

Pa liknande sat i US 5829776 sa Andras karakteristiken av spannet genom att trycka ner halen pa en platta som krokar fast i fratm-e delen av binclningen for att Oka spannets styvhet. Detta Or relativt begransat eftersom man far mjukare spann endast da man lyfter Mien. Problemet med detta Or att man tvingar skidakaren att lyfta Mien for att minska spannet. Lyftande av Mien sker vanligtvis inte i den initiala franskjutsfasen. Ytterligare ett problem med denna metod är att spannet forstyvas nar mer vikt laggs pa, men i den ideala situationen ska spannet bli mindre styvt nar mycket vikt anvands i franskjutsfasen 2 Problemlosning Foreliggande uppfinning loser namnda nackdelar och kompromisser med traditionellt spann.

Detta astadkoms genom mekanismer som ger skidan ett dynamiskt spann.

I samband med foreliggande uppfinning betyder dynamisk spann ett spann som har ett dynamiskt motstandsmonster mot yttre krafter. Ett traditonellt spann fungerar som en bladfjader, och ger saledes ett progressivt motstand mot yttre krafter. Det dynamiska spannet dr ett spann vars motstand initialt fungerar som ett normalt progressivt spann, men nar den yttre franskjutskraften blir stone an ett visst justerbart gransvarde kollapsar spannet nastan totalt och pa sa vis fOrdelas alla krafter i fastzonen. I det foljande kallas detta tillstand f6r lagre spanntillstand. Detta dynamiska spann astadkoms genom ett antal olika mekanismer, vilka är beskrivna i mer detalj i detaljbeskrivningen och figurerna. 3 Enligt en forsta utforingsform av uppfinningen astadkoms dynamiskt spann genom att ha en skida som bestar av en framre och en bakre del. Dessa delar âr forenade genom en gemensam bas. Basen har tva glidzoner, fram respektive bak, och en fastzon mellan dessa. Den framre och bakre delen är ocksa forenade av ett gangjarn, som ar placerat nara basen. Den framre och bakre delen har en mekanism for dynamiskt spann fastsatt i den byre ytan pa dessa. Denna mekanism for dynamiskt spann bestar av en kil som sitter mellan kanterna pa de ovre ytorna ndr spannet har hogt tillstand. Denna kil ãr fjdderbelastad sa att den bara kan tryckas ner om en nedatga.ende kraft stone an en fOrbestamd och justerbart niva anbringas. Denna nedatgaende kraft skapas av skidakaren. Ndr skidakaren trycker med tillrackligt stor kraft kommer kilen att tryckas ner och de byre delarna av den framre och bakre delen kommer att komma narmare varandra, och pa sa. salt forsatta skidan i lagt spanntillstand och ger pa sa salt skidan bra faste.

Detta ldgre spanntillstand kommer att fOrbli tills skidakaren tar bort den nedatgaende kraften. Da kommer den fjanerbelastade kilen att tryckas upp mellan de Ovre delarna av framre och bakre delen av skidan, och pa sa salt aterstalla spannet till dess hogre tillstand med bra glidegenskaper.

Enligt en andra utf6ringsform av uppfinningen astadkoms dynamiskt spann genom att ha en skida som bestar av en framre och en bakre del. Dessa delar ãr forenade genom en gemensam bas. Basen har tva. glidzoner, frarn respektive bak, och en fastzon mellan dessa. Den framre och bakre delen är ocksa forenade av ett gangjdrn, som ar placerat nara basen. Den ovre delen av den bakre delen har forldngning som sticker ut ovanfor den framre delen. I slutet av denna fOrldngnings firms ett gangjarn med en plan del fastsatt. Denna plana del gar emot oversidan pa den frarnre delen, med en liten vinkel framat. Denna plana del ãr ¥ fjdderbelastad sa att den bara kan rora sig om den belastas med tillrackligt hog kraft. Den namnda vinkeln vdljs sa att fjadern inte behOver vara kraftig. Nar skidan belastas med tillackligt stor kraft kommer den nedre delen av den plana delen att glida langs oversidan pa den framre delen av skidan, vilken bOr ha lag friktion. Den namnda plana delen kommer att rotera runt gangjarnet som ãr fastsatt i 4 fOrlangningen. Nar den plana delen glider kommer vinkeln att andras och pa sâ vis kra.vs mindre och mindre kraft for att trycka den nedat. Salunda kommer forlangningen rOra sig nedat tills den tar emot oversidan pa den frarnre delen av skidan. Pa sâ vis har den beskrivna mekanismen kollapsat sá att spannet har ett la.gt tillstand, och pa samma sat som den fOrsta utforingsformen kommer detta tillstand att kvarsta tills skidakaren avlagsnar den nedatga.ende kraften. Da kommer den fjaderbelastade plana delen tryckas tillbaks igen och aterstalla skidan i dess Ovre spanntillstand med bra glidegenskaper. I en variant av denna utforingsform ar fjadern belagen i gangjarnet som sitter fast i fOrlangningen. Denna fjader ãr da av torsionstyp.

Enligt en tredje utforingsform av uppfmningen astadkoms dynamisk spann pa liknande sat som i den andra utf6ringsformen, forutom att istallet fOr ett gangjarn och en plan del sa trycker forlangningen ner mot en kil, som glider pa Overdelen av framre delen av skidan. Denna kil är fjaderbelastad. Nar tillrackligt stor kraft anbringas glider kilen framat och forlangningen kan kollapsa mot frarnre delen av skidan. Overgangen mellan olika spanntillstand sker pa liknande satt som fOr de tva f8rsta utforingsformerna Enligt en fjarde utfOringsform av uppfmningen astadkoms dynamisk spann pa liknande satt som i den tredje utforingsformen, forutom att istallet for glidande sá har minst en av kilen och forlangningen ett kullager for minskad friktion.

Enligt en femte utforingsform av uppfmningen astadkoms dynamisk spann genom att ha en fackverkskontruktion inuti skidan eller externt. Fackverket bestar av styva stanger. Fackverket har ett antal fjaderbelastade stanger och nar dessa belastas tillrackligt mycket av skidakaren ger de vika och fackverket kollapsar, och pa sa vis salts skidan i lagt spanntillstand.

Enligt en sjatte utforingsform av uppfmningen astadkoms dynamisk spann genom att ha en fjader med dubbelt krOkning internt i skidan eller externt. Fjadern med dubbel krokning har egenskapen att den har tva stabila tillstand, ett dar den ãr krokt at ena hâllet, och ett ddr den ãr krokt at andra hallet. Mellan dessa tillstand finns en skarp Overgangspunkt, dar fjaderns motstandskraft andrar polaritet. En sa.dan fjader anvands for att ge skidan en dynamiskt spann enligt vad som beskrivits for de andra utforingsformerna. Som en jamforelse kan namnas att det vanligaste anvandningsomradet for sadana fjadrar ãr sjdlvlindande reflexer och leksaker.

Enligt en sjunde utforingsform av uppfinningen astadkoms dynamisk spann genom att ha en skida som bestar av en framre och en bakre del. Dessa delar är fOrenade genom en gemensam bas. Basen har tva glidzoner, fram respektive bak, och en fastzon mellan dessa.

Oversidorna pa den framre och bakre delen ãr forenade av en mekansim for dynamiskt spann. Denna mekanism bestar av tvâ plattor som ãr forenade med tre gangjarn, tva som sitter ihop med overdelen av den framre och bakre delen pa skidan, och ett som forbinder de tva plattorna. Mekanismen bestar aven av en tryckande fjader de trycker det mellersta gandarnet uppat. Gangjarnen r konstruerade med en begransad rorelsefrihet som begransar hur hOgt upp fjadern kan trycka det mellersta gangjarnet. Nar inga externa krafter paverkar mekanismen har skidan ett h6gt spanntillstand. Nar tillrãckligt starka krafter pabringas mekanismen kollapsar den och skidan overgar till ett lagt sparmtillstand. Skidan atergar till Mgt spanntillstand ndr den externa kraften avlagsnas.

Enligt en attonde utforingsform av uppfmningen astadkoms dynamisk spann genom att kombinera nagon av ovanstdende utforingsformer med en elektromekanisk eller elektromagnetisk mekanism. Alla fjaderbelastade delar kan ersattas med elektriska motorer eller elektromagneter. Pa sa vis ãr det mOjligt att basera spannets kollaps pa andra aspekter an kraftens storlek. Till exempel kan kollapsen vara baserad pa indata fran sensorer sasom accelerationsmaare, trycksensorer, fotlage, hastighet etc. 6 Enligt en nionde utfOringsform av uppfinnings astadkoms dynamisk spann genom att kombinera nagon av ovanstaende utforingsformer med en skidbindning. I synnerhet innefattar bindningen fjdderdelen av den dynamiska spannmekanismen. Vidare kan bindningen justeras pa sa sat att aktiveringen av den dynamiska spannmekanismen inte bara styrs av den palagda kraftens storlek, utan ocksa forhallandet mellan kraften som paverkar den framre och bakre delen av bindningen.

En fordel med utforingsforrnerna av uppfmningen ãr att de ger en skida med bade bra glidegenskaper och bra fastegenskaper samtidigt.

Ytterligare en fordel är att eftersom med uppfinningen kan spannets hojd designas med ett signifikant gap mellan basen och snarl dr det mOjligt att ha ytstrukturer i belaget med valdigt bra fastegenskaper, som till exempel fiskfjallsmOnster etc.

Figurforteckning Figur 1 illustrerar en klassisk langdskida som belastas med ungefar halften av skidakarens vikt.

Figur 2 illustrerar en klassisk ldngdskida som belastas med hela skidakarens vikt.

Figure 3 illustrerar en klassisk ldngdskida som belastas med hela skidakarens vikt plus kraften i franskjutet.

Figur 4 illustrerar en klassisk ldngdskida med dynamiskt spann enligt uppfmningen och hur krafterna fordelas.

Figure illustrerar en klassisk langdskida med en mekanism Rir att ge skidan dynamiskt spann.

Figur 6 illustrerar en forstorad version av mekanismen i figur 5. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 7 illustrerar en fOrstorad version av mekanismen i figur 5. Mekanismen har lagt spanntillstand. 7 Figur 8 illustrerar en forstorad version av en annan mekanism for dynamiskt spann. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 9 illustrerar en fOrstorad version av ytterligare en annan mekanism fOr dynamiskt spann. Mekanismen har hOgt spanntillstand.

Figur illustrerar en forstorad version av ytterligare en annan mekanism for dynamiskt spann. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 11 illustrerar en fOrstorad version av ytterligare en annan mekanism fOr dynamiskt spann. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 12 illustrerar en forstorad version av ytterligare en annan mekanism for dynamiskt spann. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 13 illustrerar en klassikt ldngdskida med dynamiskt spann erhallet genom en fjader med dubbel kurvatur. Skidan har h5gt spanntillstand.

Figur 14 illustrerar en f6rstorad version av ytterligare en annan mekanism fOr dynamiskt spann. Mekanismen har Mgt spanntillstand.

Figur illustrerar samma dynamiska spannmekanism som i figur 14. Mekanismen har agt spanntillstand.

Figur 16 illustrerar en forstorad version av ytterligare en annan mekanism fOr dynamiskt spann. Mekanismen har hogt spanntillstand.

Figur 17 illustrerar hur en skidpjdxa kan fastsattas i skidan fOr optimal aktivering av den dynamiska spannmekanismen.

Figur 18 illustrerar en fi5rstorad version av ytterligare en annan mekanism for dynamiskt spann, ddr mekanismen ãr integrerad med bindningen.

Detalibeskrivning av uppfinningen Uppfinning kommer i det foljande att beskrivas i mer detalj hari med 8 referenser till de bifogade figurerna, dar ett flertal utfOringsformer av uppfinningen visas.

Uppfinningen kan emellertid utforas i manga olika former och skall inte tolkas som begransad till de utforingsformer som visas hari, snarare tillhandahalls dessa utforingsformer sa att denna detaljbeskrivning skall vara grundlig och fullstandig, och kommer fullstandigt fOrmedla omfattningen av uppfinning for fackmannen Mom teknikomradet. Pa ritningarna hanvisar likadana hanvisningsbeteckningar till likadana element.

Vidare kommer fackman Mom omradet att inse att medan foreliggande uppfmning primart beskrivs som en apparat som an en del av en skida, kan uppfmningen dven utforas i skidbindningar liksom andra anordningar utanfor skidan som kan utfora de funktioner som beskrivs hari.

Dessutom b8r det vara klart f6r en fackman inom omradet att ritningarna inte an helt detaljerade eller i ratt skala. F8r illustrativt syfte visas vissa delar stone och oproportionerliga i forhallande till verkligheten.

Figur 1 visar en ungefarlig Oversikt Over hur de vertikala krafterna paverkar en klassisk ldngdskida ndr den an deMs belastad. Detta ãr till exempel en vanlig situation nar akaren dubbelstakar, sá att ungefar hdlften av dkarens vikt belastar en skida. I detta fall kan det ses att kraften fOrdelas pa skidan 100 i en framre del 102 och en bakre del 101. 9 Figur 2 illustrerar en typisk Oversikt Over hur de vertikala krafter paverkar en klassisk ldngdskida ndr den ãr belastad med stOrre delen av skidakarens vikt. Detta är till exempel en vanlig situation nar skidakaren glider pa en skida efter att ha franskjutit med den andra, sâ att ungefar hela skidakarens vikt är pa en skida. I detta fall kan det ses att kraften fordelas pa skidan 200 i en framre del 202 och en bakre del 201, men jamfort med Figur 1 kan noteras att delar av kraften ocksâ fordelas i fastzonen, som illustreras av de prickade kraftlinjerna 203. Det torde vara uppenbart for fackmannen inom omradet att pa grund av detta är det illustrerade spannet inte idealisk fOr att glida pa en skida.

Figur 3 visar en typisk bild av hur de vertikala krafterna paverkar en klassisk langdskida nar den dr belastad med skidakarens hela vikt plus ytterligare kraft som orsakas av franskjutet i franskjutsfasen. Detta ãr till exempel en vanlig situation ndr skidakaren a.ker med omvdxlande diagonalsteg och skjuter ifran for att producera en drivkraft. I detta fall kan det ses att kraften fordelas pa skidan 300 i en framre del 302 och en bakre del 301, men jamfort med Figur 2 kan noteras att en betydande del av kraften nu kommer fran fastzonen, sasom illustreras av de prickade kraftlinjerna 303. Emellertid är det mesta av kraften fortfarande fiirdelad i glidande sektionerna 301 och 302. Salunda bOr det vara uppenbart fOr fackmannen inom teknikomradet att det visade spannet inte ger ett perfekt taste. 10 Figur 4 illustrerar en typisk overblick Over hur de vertikala krafterna kommer att distribueras i franskjutsfasen ndr en skida med den foreslagna uppfinningen implementerad i spannet arivands. Den totala kraften kommer fran skidakarens vikt och ytterligare kraft som orsakas av franskjutet i franskjutsfasen. Detta ãr till exempel en vanlig situation ndr skidakaren Aker med omvdxlande diagonalsteg och skjuter ifran for att producera en drivkraft. I detta fall kan man se att viss kraft fordelas pa skidan 400 i en framre del 402 och en bakre del 401, men jamfort med Figur 3 kan noteras att nu endast en mycket liten del ãr fOrdelad i glidzonerna, och att nastan all kraft kommer fran lastzonen, sasom illustreras av prickade kraftlinjerna 403. Det torde vara uppenbart for fackmannen Mom omradet att en skida med dynamiskt spann ger ett mycket battre faste an en konventionell klassisk langdakningsskida.

Figur illustrerar en typisk oversikt av en utforingsform av uppfmningen. En klassisk ldngdskida 501 har en dynamisk spannmekanism 502. 11 Figur 6 och 7 visar en foredragen utfOringsform av uppfinningen. Figur 6 illustrerar den mekanism som beskrivs i 502 i en stone skala fOr okad tydlighet och darmed visas endast delar av skidan 501. Mekanismen bestar av ett antal delar, av vilka endast de viktigaste visas for att klargora presentationen. Skidan 501 bestar av en framre och en bakre del. Delarna sitter ihop med en gemensam bas. Basen bar tva glidzoner, vid den framre och bakre delen respektive, och en fastzon. De framre och bakre delar ãr ocksâ forenade med ett gangjarn 602, som ãr belaget nara basen. De frarnre och bakre delarna har en dynamisk spannmekanism fast vid de ovre ytorna. Denna dynamiska spannmekanism bestar i huvudsak av en vinklad kil 613 som ãr inklamd mellan tva plattor 603 och 604. Plattan 603 ar fast vid den ovre ytan av den bakre delen av skidan 501 och plattan 604 ar fast vid den ovre delen av den framre delen av skidan 501. Kilen är fast pa insidan av den framre delen av skidan med ett gangjarn 614. En fjader konstruktion besta.ende av en justerskruv 612, en fjader 611 och en mutter 610 anvands for att justera den erforderliga kraften som kravs for att trycka kilen 613 nedat. Fjadern 611 och muttern 610 ar fasta vid varandra och kilen 613 sá att de inte kan rotera nar stallskruven 612 vrids. I det hoga spanntillstandet trycker fjadern i ovannamnda konstruktion kilen 613 uppat, sa att den ãr inklamd mellan plattorna 603 och 604. Den dynamiska spannmekanism bestar ocksa av en ovre vinklad plattform 605 som ãr fast vid plattan 603 med ett gangjarn 607. Den vinldade plattform 605 kan trycka mot den vinklade kilen 613. Nar plattformen 605 trycks ned med en kraft som ãr st6rre an kraften fran fjadern konstruktionen 610-612 plus friktion /lir sig kilen 613 nedat och den ãr inte langre inklamd mellan plattorna 603 och 604, vilket far den dynamiska spannmekanismen att kollapsa till ett lagt spanntillstand, sasom visas i Figur 7. Plattorna 603 och 604 och kilen 613 bar snedstallda kanter, sa att nar den palagda kraften reduceras kommer kilen 613 att pressas mellan plattorna 603 och 604 av fjaderkonstruktionen 610-612. Vinkeln pa denna snedstallning kommer att avera vid vilken kraftniva skidan atergar till hogt spanntillstand. 12 Figur 8 visar en annan utforingsform, som ãr en variant pa utfOringsformen som beskrivs i Figur 5-7. Skillnaden i denna utforingsform är att en fjader 803 trycker direkt pa kilen 802 Figur 9 illustrerar ytterligare en annan utforingsform dar dynamiskt spann uppnas genom att ha en skida 901 som bestar av en framre och en bakre del. Delarna forenas av en gemensam bas. Basen har tva glidzoner, fram respektive bak, och en lastzon. De framre och bakre delarna ãr ocksa fOrenade med ett gangjarn 902, som ãr beldget ndra basen. Den ovre delen av den bakre delen har en forldngning 903 som straeker sig ut ovanfor den frdmre delen. I slutet av denna forldngning sitter en led 904 med en plan struktur 905 bifogad. Denna plana struktur 905 gar emot den Ovre delen av den framre delen av skidan 901 med en vinkel frama.t. Den är ocksa forhindrad att glida bakat genom fOrhojningen 920. Den plana strukturen 905 trycks ocksa tillbaka av en fjaderkonstruktion bestaende av en fjader 906, justerskruv 907 och en mutter 908 fast vid skidan. Saledes kan den plana strukturen 905 bara rOra sig framat om skidan 901 dr belastad med tillrackligt stor vertikal kraft. Den namnda vinkeln är vald sa att fjadern 906 inte behover vara stark och tung. Ndr skidan 901 ãr belastad med tillracklig kraft, som bestams av stdllskruven 907, kommer den nedre anden av den plana strukturen 905 glider ldngs ytan av den framre delen av skidan 901, som skall ha lag friktion. Den ovre delen av den plana strukturen 905 kommer att rotera runt leden 904 fast vid fOrldngningen 903. Eftersom den nedre dnden av den plana strukturen 905 glider ytterligare framat Andras vinkeln och darmed kravs mindre och mindre kraft for att trycka den neat. Darfor kommer forrangningen 903 att rora sig nedat tills den nar den owe delen av den frdmre delen av skidan 901. Saledes har den beskrivna mekanismen kollapsat till ett lagt spanntillstand, och endast en liten nedatriktad kraft kravs flir att halla mekanismen i detta tillstand. Detta laga spanntillstand kvarstar tills akaren tar bort nastan all nedatriktade kraft, da kommer den fjdderbelastade plana strukturen 905 att tryckas tillbaka igen, och pa sa salt aterstalla skidan till ett Mgt spann tillstand med goda glidegenskaper. 13 Figur illustrerar ytterligare en annan utforingsform dâr dynarniskt spann uppnas genom att ha en skida 1001 som bestar av en framre och en bakre del. Delarna är forenade av en gemensam bas. Basen har tva glidzoner, vid den framre respektive bakre delen, och en fastzon. De frdmre och bakre delarna ãr ocksa forenade med ett gangjarn 1002, som är beldget ndra basen. Den ovre delen av den bakre delen har en forldngning 1003 som stracker sig ut ovanfor den framre delen. Pa den ovre ytan av den framre delen av skidan 1001 firms en kil 1009 som har en vinklad Ovre yta beldgen. Kilen 1009 stoppas att glida bakat av den lilla fOrhojningen 1020. Den plana strukturen skjuts tillbaka av en fjader konstruktion bestaende av en fjader 1006, justerskruv 1007 och en mutter 1008 fast vid skidan. Saledes kan kilen 1009 bara rora sig framat om skidan belastad med tillracklig kraft. Den namnda vinkeln av den Ovre ytan hos kilen 1009 vdljs sá att fjddern 1006 inte behover vara stark och tung. Ndr skidan êir belastad med tillracklig kraft, som bestams av stallskruven 1007, kommer kilen 1009 glider framat Fangs ytan pa den framre delen av skidan 1001, som skall ha lag friktion. Eftersom kilen 1009 glider ytterligare framat kommer den bakre kanten av kilen 1009 gá fri fran den framre kanten pa forlangningen 1003, och &armed kommer forldngningen att rora sig nedat tills den vidror den ovre delen av den framre delen av skidan 1001. Saledes har den beskrivna mekanismen kollapsat till ett lag spanntillstand, och endast en liten nedatriktad kraft krdvs far att halla den mekanism i detta tillstand. Detta 'Aga spanntillstand kvarstar tills akaren tar bort nastan all den nedatriktade kraften, da kommer kilen 1009 att skjutas tillbaka igen, och pa sa sat aterstalla skidor till ett hogt spanntillstand med goda glidegenskaper.

Med hanvisning nu till Figur 11, som visar ytterligare en utforingsform som ãr en variant av utforingsformen som illustreras i Figur 10. I den utforingsform som illustreras i Figur 11 ãr kilen 1009 i Figur 10 ersatt av en kil 1109 med rullager 1110 for att minska friktionen. Dessutom har forldngningen 1103 ett rullager 1111 for att ytterligare reducera friktionen. 14 Figur 12 illustrerar ytterligare en annan utfOringsform dar dynamiskt spann uppnas genom att ha en fjaderbelastad fackverksstruktur inbaddad inuti skidan. Figur 12 visar en skiss Over fackverkets struktur. Fackverksstrukturen bestar av en ovre lang stang 1201 som stracker sig fran den framre delen av spannet till den bakre delen.

Fackverksstrukturen bestar ocksa av en lagre lang stang 1204 som stracker sig fran den framre delen av spann till den bakre delen. Den ovre stangen 1201 och den undre stangen 1204 är fOrbundna med styva balkar 1203, vilket ger fackverksstrukturen styva egenskaper.

Nara mitten av fackverksstrukturen är den ovre stangen 1201 och den undre stangen 1204 forbundna med styva balkar 1202, som r fasta permanent till den ovre stangen 1201, men som kan rora sig ldn.gs den nedre stangen 1204. Forflyttningen av 1202 langs stangen 1204 begransas av en fidder 1205 som är fast till stangerna 1202. Ndr fackverksstrukturen ür belastad med tillrãcklig stor neda.triktad kraft dar stangerna 1202 ãr fasta i stangen 1201 kommer fjadern 1205 att forlangas och darmed forlorar fackverksstrukturen sin styvhet vid denna punkt och kollapsar darmed. Skidan kommer da in i ett lagt spanntillstand och kommer inte tillbaka till hogt spanntillstand forran den nedatriktade kraften avldgsnas.

Figur 13 illustrerar ytterligare en annan utfOringsform ddr dynamisk Spann uppnas genom att ha en dubbelkrokt fjader 1302 fast vid skidan 1303. Den Ovre delen av Figur 13 visar en forstorad sidovy 1302 och en forstorad vy framifran 1301 av den dubbelkrOkta fjadern. Den dubbelkrokta fjadern har formen av en yta, vilken har en egenskap att den har tva stabila tillstand, ett ddr den ãr krOkt i en riktning, och ett ddr den är krokt i den andra riktningen. Mellan dessa till tillstand finns en skarp overgangspunkt, dar den b6jande kraften hos fjadern andrar polaritet. En dubbelkrOkt fidder anvands med en Overgangspunkt som ger skidan en dynamisk spann sasom beskrivits for de andra utfOringsformerna av denna uppfmning. Som referens kan namnas att den kanske vanligaste anvandningen av dubblakrokta fiddrar ãr reflektorer och leksaker som kan fdsta sig sjalv runt olika objekt, se t.ex. US3410023.

Figur 14 och visar ytterligare en annan utforingsform av uppfmningen. Skidan 1401 bestar av en framre och en bakre del. Dessa delar f8renas av en gemensam bas 1404. Basen 1404 har tvá glidzoner, pa den frdmre respektive bakre delen, och en fastzon. Framre delen har en ovre yta 1402 och bakre delen har en ovre yta 1403 och dessa ãr forenade genom en dynamisk spannmekanism som är fast vid dessa ovre ytor 1402 och 1403. Denna dynamiska spannmekanism bestar huvudsakligen av tva plattor 1430 som är f8renade med varandra medelst gangjarnet 1421. De tva plattorna 1430 dr ocksa ansluten till den framre ovre ytan 1402 med gangjdrnet 1422 och till den bakre byre ytan 1403 med gangjarnet 1420. Del av konstruktionen ãr ocksâ en tryckande fjader 1410 som trycker uppat pa gangjdrnet 1421. Gan.gjdrnen 1420, 1421 och 1422 är konstruerade med ett begransat rorelseomfang som begransar hur hogt fjadern 1410 kan skjuta gangjdrnet 1421. Ndr ingen yttre kraft verkar pa den dynamiska spannmekanismen har skidan ett h8g spanntillstand, sasom illustreras i Figur 14. Nar tillrackligt stor yttre nedatriktad kraft appliceras pa namnda mekanism, kollapsar mekanismen och skidan intar ett lag spanntillstand, sasom illustreras i Figur 15. Skidan 1401 atergar till ett hogt spanntillstand ndr den yttre kraften avlagsnas. 16 Figur 16 illustrerar ytterligare en annan utfOringsform dar dynamiskt spann uppnas genom att ha en skida 1601 som bestar av en framre och en bakre del. Delarna forenas av en gemensam bas. Basen har tvâ glidzoner, vid den framre respektive bakre delen, och en fastzon. De framre och bakre delarna ãr ocksa forenade med ett gangjarn, som ãr belaget nara basen. Den ovre delen av den bakre delen har en forlangning 1603 som stracker sig ut ovanfor den framre delen. I slutet av denna forlangning finns en led 1604 med en plan struktur 1605 bifogad. Gangjarnet 1604 har en integrerad torsionsfjader som trycker den plana strukturen 1605 i en moturs riktning. Den plana strukturen 1605 gar mot den i5vre delen av den framre delen av skidan i en vinkel. Det farhindras ocksa att glida bakat av den lilla forhojningen 1620. Saledes kan den plana strukturen 1605 bara ga framat om skidan belastad med tillracklig stor kraft. Den namnda vinkeln ar vald sa att torsionsfjadern inte behover vara stark och tung. Nar skidan àr belastad med tillrackligt stor kraft tvingas den nedre anden av den plana strukturen 1605 att glida langs ytan av den framre delen av skidan 1601, som skall ha lag friktion. Den ovre delen av den plana strukturen kommer att rotera runt det fjaderbelastade gangjarnet 1604 fast vid forlangningen 1603. Alit eftersom den plana strukturen glider langre fram andras vinkeln och darmed kravs mindre och mindre kraft for att pressa ner den. Dad& kommer forlangningen att rora sig nedat tills den vidror den ovre delen av den framre delen av skidan 1601. Saledes har den beskrivna mekanismen kollapsat till ett lagt spanntillstand, och endast en liten kraft kravs for att halla mekanismen i detta tillstand. Detta laga spanntillstand kvarstar tills akaren tar bort nastan all den neda.triktade kraften, da kommer den fjaderbelastade plana strukturen att tryckas tillbaka igen, och pa sâ satt aterstalla skidan till ett hogt spanntillstand med goda glidegenskaper. 17 En ytterligare utforingsform ãr en variant av alla utforingsformer ovan dar en fjader anvandes. I denna utforingsform ersatts fjadrarna med en elektrisk anordning, sasom en elektromagnet eller en elektrisk motor. I denna utforingsform aktiveras inte mekanismen bara av kraftens trOskelvarde. Aktiveringen baseras pa elektriska sensorer sasom accelerometrar, tryckgivare och hastighetsensorer, vilkas utsignaler bearbetas av en mikroprocessor. Mikroprocessorn aktiverar sedan den elektriska motorn eller elektromagneten.

I annu en annan variant av ovanstaende utforingsformer ar halen ansluten till deaktiveringen av den dynamiska spannmekanismen, pa ett sadant satt att spannet endast atergar till ett hogt spanntillstand om halen lyfts fran skidan.

I annu en annan variant av ovanstaende utforingsformer är halen ansluten till aktiveringen av den dynamiska spannmekanism, pa ett sadant satt att spannet endast kan gâ over till lagt spanntillstand om forhallandet mellan trycket under halen och framfoten trycket ligger inom ett visst intervall. Till exempel om det mesta av vikten ligger pa halen aktiveras inte overgangen till lagt spanntillstand.

Figur 17 illustrerar ytterligare en annan utforingsform. Figur 17 visar hur en pjaxa kan fastas pa skidor tillsammans med dynamiska spannmekanismer. I Figur 17 liknar den dynamiska spannmekanism den som visas i Figur 6 och 7, men det kan vara en mangd olika dynamiska spannmekanisms sasom beskrivits tidigare. I Figur 17 placeras pjaxan 1750 pa en platta 1730. Plattan 1730 kan integreras med skidbindningen eller en platta dar skidbindning kan monteras.

Under plattan 1730 firms ett gangjarn 1720, som ãr placerad vid en viss position i fram-bak riktningen. Det bar vara uppenbart att nar den resulterande kraften fran skon verkar bakom gangjarnet 1720 fmns det ingen kraft som trycker pa den dynamiska spannmekanismen 1710.

Nar den resulterande kraften verkar framfor gangjarnet 1720 pressar plattan 1730 ned pa den dynamiska spannmekanismen. Det bor sta Idart for fackmannen inom omradet att det ãr mojligt att ha ett system dar den dynamiska spannmekanism endast aktiveras nar skidakarens tyngd verkar pa skidan tillrackligt langt fram. 18 Figur 18 illustrerar en annan f6redragen utfOringsform av uppfinningen. Skidan 1801 bestar av en framre och en bakre del. Delarna forenas av en gemensam bas. Basen bar tva glidzoner, vid den framre respektive bakre delen, och en fastzon. De framre och bakre delarna har en dynamisk spannmekanism fast vid de ovre ytorna och denna dynamiska spannmekanism integreras med skidans bindning. Denna dynamiska spannmekanism bestar i huvudsak av en vinklad kil 1832 som ligger inkldmd mellan tva plattor 1810 och 1811. Plattan 1811 ãr fast vid undersidan av den ovre ytan av den bakre delen av skidan 1801 och plattan 1810 ãr fast vid undersidan av den ovre ytan av den framre delen av skidan 1801. Kilen 1832 är fast vid en platta 1831 som as den nedre ytan av skidbindningens platta. Plattan 1831 as ansluten till en balk 1830 som delvis platsar i en skara i pjdxan 1850 dá namnda pjdxor as fast vid bindningen. Tillsammans utgor plattan 1831 och balken 1830 en del av skidbindningen. Kombinationen av plattan 1831 och balken 1830 fungerar som en bladfjdder, som ãr farbojd och drar kilen 1832 uppat med en viss kraft, men vinkeln i kilen 1832 hailer den fran att rOra sig ytterligare uppat ndr nArnnda dynamiska spannmekanism är i hogt spanntillstand. Den bindande delen bestar av 1831 och 1830 ãr fast vid skidan med fastena 1820 och 1821. Nar dkaren anbringar neddiriktad kraft av en viss storlek till den framre delen av skidpjaxan 1850 kommer namnda bindningsdelar 1831 och 1830 att bojas och saledes skjuta kilen 1832 nedat, och darmed kollapsa skidan till ett lAgt spanntillstand. Storleken nedatriktade kraft som behovs kan justeras av den langsgdende placeringen av fastelementet 1820 och h6jden av fdstelementet 1821. Skidan kommer inte att aterga till h6gt spanntillstand forrdn det mesta av namnda nedatriktade kraft avldgsnas. Det bor stâ klart for fackmannen inom omradet att den mekanism som beskrivs i Figur 18 inte kommer att kollapsa om dkaren applicerar nedatriktade kraften nara hdlomradet av pjaxan 1850. 19 Foreliggande uppfinning dr inte begransad till de ovan beskrivna foredragna utforingsformerna. Olika alternativ, modifieringar och ekvivalenter kan anvandas. Darfor bor de ovannamnda utfOringsformerna inte tas som begransande for uppfinningen, vilken definieras av de bifogade patentkraven.

Claims (30)

Patentkrav

1. En ldngdskida (501) for att utova klassisk ldngdskidakning, inklusive en glidande fas och en franskjutande fas, kannetecknad av: En skida innefattande en frdmre del, en bakre del, en spannreducerande mekanism och en skidbindning, ndmnda framre del och namnda bakre del har en gemensam nedre yta, namnda gemensamma nedre yta har en framre och en bakre glidyta och en central fastzon, namnda framre del och namnda bakre del ãr forbundna med varandra med atminstone namnda spannreducerande mekanism, namnda spannreducerande mekanism har ett hog spanntillstAnd och ett Mgt spanntillstand dal- det hOga spanntillstandet ãr ett tillstand ddr namnda skidas spann ãr Mgt och namnda fdstzon inte ãr i kontakt med den underliggande ytan och det ldga spanntillstandet ár ett tillstand ddr namnda skidas spann är lagt och namnda fdstzon är i kontakt med namnda underlag, ndmnda laza spanntillstand ger namnda skida egenskapen att neddtriktade krafter verkande pa namnda spannreducerande mekanism fordelas framst i namnda fdstzon, ndmnda spannreducerande mekanism karaktdriserad av att aktivering av namnda spannreducerande mekanism kollapsar namnda hoga spanntillstand till namnda raga spanntillstand, namnda spannreducerande mekanism karaktdriserad av att inaktivering av namnda spannreducerande mekanism aterstdller namnda laga spanntillstand till namnda hoga spanntillstand .

2. En ldngdskida (501) enligt patentkrav 1, kdnnetecknad av att naninda spannreducerande mekanism baseras pa en kil (613).

3. En ldngdskida(501) enligt krav 2, kannetecknad av att ndmnda 161 (613) ãr inkldmd mellan namnda frarnre del av skidan och namnda bakre del av skidan nar namnda spannreducerande mekanism ãr i namnda hoga spanntillstand.

4. En langdskida (501) enligt krav 2 eller 3, kannetecknad av att ndmnda kil trycks pa av en fjadermekanism (610-612).

5. En ldngdskida (501) enligt krav 4, kannetecknad av att namnda fjadermekanism (610-612) ãr justerbar.

6. En ldngdskida enligt krav 4 eller 5, kannetecknad av att namnda fjadermekanism ãr integrerad med namnda kil. 21

7. En ldngdskida enligt patentkrav 6, kannetecknad av att namnda fjadermekanism ãr integrerad med ndmnda skidbindning.

8. En langdskida (901) enligt patentkrav 1, kannetecknad av att namnda spannreducerande mekanism baseras pa en forldngning fran namnda bakre del av skidan.

9. En langdskida (901) enligt krav 8, kannetecknad av att ndmnda forldngning har en fjdderbelastad utlosningsmekanism fast mellan namnda forlangning och namnda frdmre del av skidan.

10. En ldngdskida (901) enligt patentkrav 9, kannetecknad av att namnda fjdderbelastade utlosningsmekanism ãr baserad pa en platta (905) fast via ett gangjarn (904) till namnda forlangning, namnda platta glider mot namnda frdmre del av skidan och plattan trycks pa av en fidder.

11. En ldngdskida (1001) enligt patentkrav 9, kannetecknad av att namnda filderbelastade utlosningsmekanism ãr baserad pa en snedstalld kil (1009) som glider pa namnda frdmre del av skidan, namnda forldngning trycker pa namnda snedstallda kil (100) och namnda snedstallda kil trycks pa av en fjader (1006).

12. En ldngdskida (1601) enligt patentkrav 9, kannetecknad av att namnda fjdderbelastade utlOsningsmekanism ãr baserad pa en platta (1605) fast via ett gangjam(1604) till ndmnda forldngning, namnda platt glider mot namnda framre del av skidan och namnda gangjarn (1604) har en integrerad torsionsfjdder.

13. En ldngdskida (1101) enligt patentkrav 11, kdnnetecknad av att namnda lutande kil (1109) har ett lager f8r minskad friktion.

14. En ldngdskida (1101) enligt krav 11 eller 13, varvid namnda forldngning har ett lager for minskad friktion.

15. En ldngdskida enligt krav 10 till 14, varvid ramnda fjader stoppas av en forhojning i namnda framre del av skidan.

16. En rangdskida enligt patentkrav 1, kannetecknad av att ndmnda spannreducerande mekanism baseras pa en fackverksstruktur med atminstone en fjdderbelastad stang (1202), varvid fackverksstrukturen har egenskapen att den kollapsar nar den ár belastad med tillrdckligt av namnda nedatriktade krafter.

17. En ldngdskida enligt patentkrav 1, kdnnetecknad av att ndmnda spannreducerande mekanism baseras pa en dubbelkrokt fjdder (1302), 22 varvid namnda dubbelkrokta fjader har egenskapen att den kollapsar ndr den ãr belastad med tillrackligt av ndmnda nedatriktade krafter.

18. En ldngdskida (1401) enligt patentkrav 1, kannetecknad av att namnda spannreducerande mekanism baseras pa en f8rsta platta forbunden med ett forsta gangjdrn till namnda framre del av skidan och en andra platta ansluten till namnda bakre del av skidan med ett andra gangjarn, varvid namnda forsta platta och namnda andra platta ãr ansluten till varandra med ett tredje gangjam.

19. En langdskida (1401) enligt patentkrav 18, kannetecknad av att namnda tredje gangjarn trycks pa av en fjadermekanism (1410).

20. En ldngdskida (1401) enligt patentkrav 18 eller 19, van i atminstone ett av namnda gLigjarn har ett begransad rotationsspann.

21. En rangdskida enligt krav 1 till 20, kannetecknad av att namnda skidbindning ãr anordnad sã att den trycker pa namnda spannreducerande mekanism

22.

23. En langdskida enligt krav 1 till 20, kannetecknad av att namnda skidbindning ãr integrerad med namnda spannreducerande mekanism 23.En langdskida enligt krav 1 till 22, kannetecknad av att namnda aktivering utilises genom att ndmnda nedatriktade krafter applicerade pa namnda spannreducerande mekanism overstiger en viss niva.

24. En langdskida enligt krav 1 till 22, kdnnetecknad av att namnda aktivering utl8ses genom att namnda nedatriktade krafter applicerade pa namnda spannreducerande mekanism overstiger en viss niva och dessutom att ndmnda nedatriktade krafter har en viss kvot mellan framfoten och hdlomradet.

25. En ldngdskida enligt krav 1 till 24, kannetecknad av att namnda inaktivering utilises av att de namnda nedatriktade krafterna applicerade pa namnda spannreducerande mekanism minskar under en viss niva.

26. En langdskida enligt krav 1 till 24, kannetecknad av att namnda inaktivering utilises av att namnda nedatriktade krafter applicerade pa namnda spannreducerande mekanism minskar under en viss niva och dessutom att namnda nedatriktade krafter har en viss kvot mellan framfoten och hdlomradet.

27. En langdskida enligt krav 1 till 26, kannetecknad av att ndmnda spannreducerande mekanism ãr ansluten till en pjdxa under namnda utovande av klassiskt ldngdskidakning 23

28. En langdskida enligt krav 1 till 27, kannetecknad av att namnda fastzon har ett grovt monster for okat grepp.

29. En ldngdskida enligt krav 1 till 28, kdnnetecknad av att namnda gemensamma nedre yta ãr uppdelad i atminstone tva delar.

30. En ldngdskida enligt krav 1 till 29, kannetecknad av att namnda skida kan delas upp i atminstone tva. delar. 24