SE531069C2 - Underbensortos - Google Patents

Description

25 30 35 40 531 OBS Problemet accentueras av att patienten ofta i möjligaste mån vill dölja sitt handikapp och därför önskar i möjligaste man låta för- bindningselementet och en eventuell svângled vara belägna tätt intill underbenet, exempelvis under en strumpa. Just detta för- hållande kan utgöra en anledning till att ortostillverkare hellre har valt att utföra underbensortosen utan någon svângled i förbind- ningselementet i inriktning mot ankelleden, och vidare låtit för- bindningselementet vara stelt anslutet till fotplattan som istället gjorts böjlig i sina främre och bakre delar, i fotens framåt-bakåt- riktning.

Ett ândamàl med uppfinningen år därför att anvisa en underbensortos, vars förbindningsdel kan sträcka sig nåra intill underbenets och fotens sida, men ândà medge en svängningsrörelse för fotplattan kring en axel som i huvudsak sammanfaller med ankelledens axel, var- vid fjåderorgan finns tillhandahállna för att i fotens svängrörelse- plan erbjuda en áterföring mot ett normallâge, dvs. ett läge i vilket fotplattan bär fotens undersida väsentligen vinkelrätt mot underbenets axel.

Ett ytterligare ändamål är därvid att frambringa en fjâdrings- funktion som erbjuder en svagare karaktàristik för fotplattans upp- svängning från neutrallâget, ån för fotplattans nedsvängning från neutralläget. Ändamålet uppnås helt eller delvis genom uppfinningen.

Uppfinningen definieras i det bilagda kravet 1.

Utföringsformer av uppfinningen anges i de bilagda underkraven.

Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas i exempelform, med hänvisning till den bilagda ritningen.

Fig. 1 visar en sidovy av en underbensortos.

Fig. 2 visar en schematisk vy tagen utmed linje II-II i fig. 1. 10 15 20 25 30 35 40 534 083 På ritningen visas en underbensortos, vilken innefattar en tunn fotplatta 2, som bildar ett underlag för undersidan av patientens fot. Fotplattan visas ha en till innerkanten anslutande uppåt och bakåt riktad tunga 21, som utbreder sig med väsentligen rât vinkel mot fotplattan 2. Vidare visas en fjäder 3, som med ett undre änd- parti 31 är fast ansluten till tungan 21. Fjâderns övre ândparti 34 är fast ansluten till en undre ânddel 41 av en väsentligen flat skena 41, som utbreder sig i huvudsak i samma plan som tungan 21.

Skenans 4 övre ândparti visas vara U-formigt såsom betraktat i ett plan som är parallellt med fotplattans 2 plan, varvid det U~formade partiets öppning visas vänd framåt för att emotta underbenets bakre del, dvs. det övre partiet på underbenets vadmuskler. En spânnrem visas sträcka sig mellan det U-formade partiets fria skånkelândar för att omsluta och innestänga underbenet. Remmen 5 kan vara anslu- ten till utsidan av skânklarna medelst kardborreförband, åtminstone till en av skänklarna.

En patientfot som uppbåres på fotplattan 2 har en ankelledsaxel 7, som är i huvudsak vinkelrät mot fotplattans 2 längdriktning och parallell med fotplattans 2 utbredningsplan. Av fig. 1 kan man se att fjädern 3 sträcker sig utmed en krökt bana mellan sina änd- partier 32, varvid fjädern sträcker sig på avstånd från ledaxeln 7 för att inte interferera med ankelledens utskott 6.

Av fig. 2 kan man vidare utläsa att fjädern 3 även sträcker sig i ett utbredningsplan som nära ansluter till utsidan av foten i området bakom ankelleden, dvs. mellan ankelleden och hälsenan och som skär fotplattans 2 inre längkant med en vinkel av ca 15 grader i fotplattans plan.

Fjädern 3 innefattar två fjâdersträngar 33, 34, som i fjâderns normalläge ligger ungefär likformigt åtskilda mellan fjäderns 3 övre och undre ândpartier 31, 32, i fjâderns 3 utbredningsplan. Då patienten går framåt och hans fot, som ligger i kontakt med under- laget, drar sig bakåt bakom en vertikal genom patientens tyngdpunkt, kan fotplattan 2 svänga uppåt kring ett svängningscentrum som defi- nieras av fjädern 3 och som sammanfaller med axeln 7.

När foten sedan når sitt bakre ândlâge kommer användaren att böja ned foten och fotplattan kring axeln 7 och när foten/fotplattan sedan lämnar underlaget för en framåtrörelse relativt underlaget, 10 15 20 25 30 35 40 531 089 erbjuder den belastade fjädern 3 en uppätsvångning av foten och fotplattan för att lyfta upp foten.

Genom fjäderns utförande med tvä parallella krökta fjådersträngar 33, 34 erbjudes en fjäderkaraktäristik som ökar äterföringskraften för fotplattan 22, vid ökad stegländ eller ökad gänghastighet, sä att foten pä gynnsamt vis snabbt svänges upp mot neutralläget och hindras från att interferera med underlaget. Å andra sidan kommer strângarna 33, 34 att komma till kontakt med varandra i sitt gemensama utbredningsplan, då fotplattan 22 och därmed foten svänges upp förbi normalläget, då fotplattan 22 fort- farande ligger väsentligen parallellt an mot underlaget i slutdelen av fotplattans 22 kontakt med underlaget, varigenom alltså fjädern 3 fär en särskilt kraftig stegring av sitt böjmotständ och därigenom särskilt väl kan kompensera för svaghet i användarens vadmuskler.

Enkelt uttryckt erbjuder alltsa fjädern 3 tack vare sin strukturella utformning olika fjäderkaraktäristik vid fotplattans böjning uppåt respektive nedåt från neutralläget, i en god anpassning till patien- tens behov.

Av ritningsfigurerna kan man utläsa att förbindningselementet 8, dvs. tungan 21 med fjädern 3 och skenans 4 undre del, sträcker sig tätt intill användarens underben samtidigt som elementet 8 erbjuder en gynnsam fjädringsfunktion tack vare fjäderns 3 utformning, varvid fjädringsfunktionen frambringar en svängningsrörelse mellan förbind- ningselementets övre och undre delar, vars axel i huvudsak saman- faller med ledaxeln 7 för patientens ankelled. Vidare uppkommer ingen interferens mellan förbindningselementet och den närliggande ankelledknappen 6. Patienten med påsatt ortos ställer ned foten tillsammans med fotplattan 22 i sin sko, varvid patienten kan ha en fotsocka antingen enbart på foten eller på kombinationen av foten och fotplatta och fjäder 3 och därigenom effektivt dölja ortosen.

Genom att fjädern sträcker sig utmed en krökt bana mellan sina ändar, varvid ändpartierna inbördes allmänt bildar en rät vinkel, uppnås sedan från början en tilltagande återföringskraft för en tilltagande riktningsândring mellan fjäderändarna i fjâderns plan, utgående från fjäderns avlastade tillstånd, samtidigt som fjädern erbjuder olika karaktâristik för utböjning i motsatta riktningar från fjäderns obelastade neutraltillständ.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 531 oss Patentkrav

1. Underbensortos innefattande en fotplatta, vilken är buren av ett därifrån uppskjutande förbindningselement, vars övre änddel har ett lösbart förband som kan kopplas till en övre del av en patients underben, varvid att ett längdavsnitt av förbind- ningselementet är bildat av ett fjäderelement, kännetecknad av att fjäderelementet sträcker sig i en krökt bana på radiellt avstånd från ett svängrörelsecentrum för fjäderelementet att fjäderelementets svängrörelsecentrum är placerat för att ligga i huvudsak inriktat mot patientens ankelledsaxel, och att fjäder- elementet (3) innefattar två i huvudsak parallella fjädersträngar (33, 34), som är anordnade med inbördes avstånd i ett plan som är allmänt parallellt med underbenets närliggande sida.

2. Underbensortos enligt krav 1, kännetecknad av att fjäderelementet (3) sträcker sig bakom fjäderelementets sväng- rörelsecentrum och utbreder sig i en yta som är i huvudsak parallell med underbenets sida.

3. Underbensortos enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att fotplattan är stelt ansluten till förbindningselementet och att förbindningselementet är, med undantag för fjäderelementet, väsent- ligen böjstyvt i den yta i vilken fjäderelementet utböjes då patien- ten går med monterad underbensortos.

4. Underbensortos enligt något av kraven 1-3, kännetecknad av att förbindningselementet, inklusive fjäderelementet, sträcker sig utmed och nära intill underbenet.

5. Underbensortos enligt något av kraven 1-4, kännetecknad av att förbindningselementet sträcker sig längs underbenets insida.