SE530696C2 - Metod och anordning för detektering av rörelse hos ytan hos ett objekt - Google Patents

Description

25 30 530 B96 av diverse objekt i marken, ner till någon meters djup i marken. Därefter måste en expert betrakta en avbildning av de reflekterade signalerna och detektera, eller snarare identifiera avvikelser från en vanlig homogen volym av sand, jord, lera, sten, etc. Nackdelar med denna metod är dock att den befarade minans exakta läge eller djup är okänd, därtill ändras markens struktur och karak- teristiska särdrag kontinuerligt vilket ytterligare för- svårar detekteringen.

Ett annat närbesläktat teknikområde är övervakning av slutna, ej åtkomliga utrymmen, såsom militära bunkrar eller raserade hus, för att detektera huruvida personer befinner sig däri. Även här nyttjas radarteknik, varvid en eller tvâ sändare skickar ut signaler varpå en mottag- are tar emot de signaler som reflekteras av diverse objekt bakom den ej genomsynliga väggen. Därefter måste en expert betrakta en avbildning av de reflekterade sig- nalerna och identifiera karakteristiska radarekon som är hänförbara till en människa. Dock är utrymmet utformning och väggarnas placering okända och betraktas även som oväsentliga i en dylik operation.

Sammanfattning av uppfinningen Föreliggande uppfinning tar sikte på att undanröja ovannämnda nackdelar med tidigare kända metoder för detektering av rörelse hos ytan hos ett ej synligt objekt, och skapa en förbättrad metod. Ett primärt syfte med uppfinningen är att skapa en metod, vilken på ett klart och tydligt sätt visualiserar rörelser hos ytan hos det aktuella objektet. Detta medför att en operatör vid minsta tillstymmelse till rörelse vet exakt var och hur mycket objektets yta rört sig, för att kunna planera för reparation och driftsstopp, vilka om de är oplanerade och akuta är mycket kostsamma. 10 15 20 25 30 35 53Û B56 Enligt uppfinningen uppnås syftet medelst den inled- ningsvis definierade metoden innefattande särdragen defi- nierade i det oberoende kravet l. Enligt en andra aspekt hänför sig uppfinningen till en detekteringsanordning för detektering av rörelse hos ytan hos ett för detekterings- anordningen ej synligt objekt.

Enligt den föreliggande uppfinningen, tillhandahålls således en metod av inledningsvis definierad typ, vilken är kännetecknad av stegen att, generera en datamodell av objektet och ovannämnda utrymme, vilken datamodell sparas i en centralenhet innefattad i detekteringsanordningen, sända ut radarsignaler i form av radarpulser vilkas fre- kvenskomponenter fördelas inom frekvensområdet 30 MHz - 12,4 GHz, ta emot reflekterade radarsignaler som genere- ras vid reflektionspunkter som utgörs av dielektriska språng när radarsignalerna passerar in i respektive ut ur objektet, jämföra de emottagna reflekterade radarsignal- erna med de utsända radarsignalerna för att erhålla korreleringsresultat, vilka vardera kommunicerar ett avstånd mellan två kända positioner via nämnda reflektionspunkter, differensanalysera olika över tiden erhållna korreleringsresultat för att detektera en rörelse hos en specifik reflektionspunkt hos ytan, medelst differensanalyser av korreleringsresultat hörande till åtminstone tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner entydigt bestämma platsen för den specifika förflyttade reflektionspunkten, skapa en radarmodell över rörelsen hos ytan hos objektet, och visualisera radarmodellen i ovannämnda datamodell.

Fördelaktiga utföranden av den uppfinningsenliga metoden och detekteringsanordningen framgår vidare av de beroende patentkraven, samt av den efterföljande, detalj- erade beskrivningen av föredragna utföranden.

Det grundläggande problem som sökes lösas är således att övervaka eller mäta konditionen hos väggarna i ett utrymme, företrädesvis ett industriellt processutrymme 10 15 20 25 30 35 5310 696 såsom en ugn på ett stålverk, vilket är utsatt för synnerligen extrema förhållanden. Tänkbara extrema för- hållanden kan exempelvis vara extrem kyla, mycket stark värme, mycket höga tryck, hög luftfuktighet, kemiskt frätande ämnen, eller andra miljöer som inte är lämpade för vare sig människor eller utrustning och/eller en kom- bination av någon av förutnämnda miljöförhållande. Ovan- nämnda övervakning önskas vara kontinuerlig även när pro- cessen är i drift, vilket stryker möjligheten att utföra kontroller när ingen drift sker i utrymmet. Genom att placera övervakningsutrustningen utanför utrymmet och kontrollera objektet genom att låta radarsignaler spridas från en sändare genom utrymmets vägg mot objektet och reflekteras tillbaka genom nämnda väggen till en mot- tagare, blir övervakningsutrustningen på så sätt helt skyddad då ingen del befinner sig i den extrema miljön.

Enligt den föreliggande uppfinningen är positionen känd för det objekt som skall övervakas och dessutom kan även hela utrymmet som övervakas betraktas som stationärt både före och efter den rörelse som utlöste detekter- ingen. Medelst uppfinningen kan rörelser hos en yta hos objektet detekteras, vilket kan visualiseras i en tre- dimensionell datamodell av utrymmet som övervakas. Över- vakningen kan ske kontinuerligt och om någon detekterbar rörelse inträffar kan ett automatiskt larm aktiveras.

Kortfattad beskrivning av bifogade ritningar En mer fullständig förståelse av ovannämnda och andra särdrag och fördelar av den föreliggande uppfin- ningen kommer att framgå från den följande, detaljerade beskrivningen av föredragna utföranden i samband med de bifogade ritningarna, i vilka: Fig. 1 är en schematisk vy ovanifràn av den uppfinnings- enliga detekteringsanordningen, objektet som skall 10 15 20 25 30 35 Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig. 530 BBS detekteras och utrymmet i vilket objektet är beläget, är en schematisk tredimensionell visualisering av datamodellen av utrymmet, i vilken en rörelse hos ytan hos den bakre väggen är detekterad och repre- senterad av en radarmodell som är placerad i data- modellen, visar en del av en kodsekvens som skickas till vardera sändare från centralenheten, visar en del av den radarsignal som sänds ut från vardera sändaren, baserat på kodsekvensen enligt figur 3, visar radarsignalens spektrala fördelning som bildas när kodsekvensen enligt figur 3 sänds ut, är en schematisk illustration som visar att re- flekterade radarsignaler genereras vid reflek- tionspunkter som utgörs av dielektriska språng när de utsända radarsignalerna passerar in i respek- tive ut ur objekt, visar hur radarsignalernas polarisation påverkas vid reflektion mot objektytor, visar en representation av en reflekterad radar- signal emottagen av mottagaren, visar en representation av mottagarens tolkning av den emottagna reflekterade radarsignalen i figur 8, 10 15 20 25 30 35 530 S95 6 Fig. 10 visar en nolldifferensdetektering i form av ett över tiden jämt fördelat brus, som erhålls när ingen rörelse detekterats, och Fig. llvisar en differensdetektering, som erhålls när en rörelse hos ytan hos det objekt som övervakas detekterats.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföranden I figur l visas en schematisk återgivning av den uppfinningsenligt detekteringsanordningen, generellt be- tecknad l, vilken är anordnad invid ett utrymme 2, som exempelvis utgörs av en industriell ugn. Utrymmet 2 inne- fattar och begränsas av ett skal, och betraktat från detekteringsanordningen l utgörs skalet i det visade utförandet av en främre vägg 3, en bakre vägg 4, första ett tak 7 och ett I fallet med en ugn utgörs skalet och andra sidoväggar 5, 6, (se fig. 2) golv 8 (se fig. 2). företrädesvis av värmebeständigt tegel som utvändigt är klätt med metallplàt 9.

Detekteringsanordningen 1, enligt ett föredraget utförande, innefattar en centralenhet 10, åtminstone tre sändare lla-c och en mottagare 12. De tre sändarna lla-c och mottagaren 12 är operativt förbundna med centralen- heten 10. Det skall påpekas att centralenheten 10 även kan innefatta en fristående dator (inte visad) operativt förbunden med övriga delar av detekteringsanordningen 1, för lagring, bearbetning och behandling av information.

Detekteringsanordningen l är företrädesvis av ultrabred- bandradartekniktyp (UWB) och är anordnad att detektera rörelser i ytan hos ett objekt, vilket i det visade utföringsexemplet utgörs av ovannämnda skal, och vilket uppvisar en relativ dielektrisk konstant Q som är större än 1,1, och vilket anses vara stationärt under detek- teringsförfarandet, dvs. under den tid mätning pågår. 10 15 20 25 30 35 530 B95 Detta medför att det övervakade objektets eventuella naturliga rörelse är så liten att den inte är detekterbar under den tid som detekteringsförfarandet pågår för ett besluta huruvida en detekterad rörelse hos objektets yta skett. I ett följande exempel estimeras tiden för detek- teringsförfarandet till 30 sekunder som i sin tur begränsar hastigheten hos objektets naturliga rörelse till 10 um/s.

Objektet enligt uppfinningen utgörs i det visade ut- föringsexemplet av den främre väggen 3, den bakre väggen 4, de första respektive andra sidoväggarna 5, 6, taket 7 och golvet 8, och ytorna som övervakas är framförallt de som vetter in mot utrymmet 2. Skulle en vägg ge vika så skulle även den bakre ytan som är vänd bort från utrymmet 2 troligtvis också röra sig. Dock skall det påpekas att objektet kan vara ett, åtminstone under mätningen stationärt, fristående objekt beläget i nämnda utrymme 2.

Härefter antas att objektet utgörs av den bakre väggen 4 och objektets yta utgörs av den bakre väggens 4 yta 13 som vetter in mot utrymmet 2. Detekteringsanord- ningen 1 är belägen på motsatt sida om den främre väggen 3 i förhållande till objektet 4. I metallplåten 9 är upp- taget ett antal hål 14, tagaren 12 är placerade vid varsitt hål 14, så att radar- varvid sändarna lla-c och mot- signaler kan spridas in i respektive ut ur utrymmet 2.

Det skall påpekas att en sändare lla och mottagaren 12 kan anordnas i en och samma öppning 14, vilket är fallet i figur 2 där två av de streckade ringarna illustrerar varsin sändare llb-c och den tredje streckade ringen illustrerar en kombinerad sändare lla och mottagare 12.

Det skall påpekas att varje streckad ring kan utgöras av enheter som innefattar en kombinerade sändare och mottagare. För att erhålla en entydigt bestämd plats för en reflektionspunkt med hjälp av tre avstånd, vilka vardera är mellan två kända positioner (lla-c, 12) via åtminstone en reflektionspunkt, vilka avstånd hör till 10 15 20 25 30 35 ESÜ G95 tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner, är det viktigt att sändarna 11a-c och mottagaren 12 inte är lokaliserade utmed en rät linje, istället skall sändarnas lla-c och mottagarens 12 inbördes placering exempelvis bilda en triangel.

Ett första steg är att skapas en datamodell av utrymmet 2 och objektet 4. Detta kan exempelvis ske genom laserskanning av utrymmet eller programmering av utrymmet utgående från ritningar, varpå datamodellen sparas i centralenheten 10.

I detekteringsanordningens 1 centralenhet 10 genere- ras en binär kodsekvens, som har ett entydigt korrele~ ringsresultat, av vilken kodsekvens en del illustreras i figur 3 och vilkens längd bestämmer detekteringsanord- ningens 1 systemförstärkning. Systemförstärkningen är beroende av kodsekvensens längd, och en längre kodsekvens ger en högre systemförstärkning. Relationen är linjär så att en fördubbling av längden av kodsekvensen ger en fördubbling av systemförstärkningen. Med en längre kod- sekvens förlängs dock samtidigt den tid det tar för en kodsekvens att sändas ut och tas emot, vilket sätter en övre gräns för hur långa kodsekvenser som är lämpliga att använda. Exempelvis kan kodsekvensens längd vara 640 eller 1280 bitar.

Kodsekvensen repeteras kontinuerligt och matas exem- pelvis via en fiberoptisk länk till sändarna 11a-c. Valet av fiberoptik motiveras av att kodsekvensen inte får för- vrängas eller störas på vägen mellan centralenheten 10 och sändarna 11a-c.

Sändarna lla-c sänder ut en radarsignal innefattande korta radarpulser orsakade av kodsekvensens amplitudför- ändring vid övergången från ett tillstånd till ett annat (se figur 4). Exempelvis kan radarpulserna i sändarnas 11a-c elektriska fält relateras till andra ordningens derivata av kodsekvensen. Radarsignalens spektrala för- delning som illustreras i figur 5 styrs dels av kodsek- 10 15 20 25 30 35 530 655 vensens bithastighet dels av den binära kodsekvensens uppbyggnad. Radarsignalens spektrala fördelning utformas därmed så att den överensstämmer med en av ETSI (European Telecommunications Standards Institute) utfärdad s.k. frekvensmask, dvs. uppsättning tillåtna utsändnings- effekter vid olika frekvenser. Radarsignalen tidsmulti- plexas, dvs. att varje sändare lla-c tilldelas ett tids- fönster för sin respektive utsändning, genom att kodsek- vensen sänds ut ett stort antal gånger under 10 sekunder eller 65 miljarder bitar från den första sändaren lla.

Därefter kopplas den andra sändaren llb in och utsänd- ningen upprepas. Därefter kopplas den tredje sändaren llc in och utsändningen upprepas igen vilket avslutar ett detekteringsförfarande, varefter den första sändaren lla aktiveras på nytt.

Radarsignalens vàgfront sprids i utrymmet 2 och genom objektet 4 och en del av radarsignalen reflekteras av objektets 4 främre yta 13, objektets 4 bakre yta 15 respektive av metallplåten 9 och sprids tillbaka till mottagaren 12, såsom illustreras i figur 6. Radarsignalen reflekteras i två fall, dels när den relativa dielektri- ska konstanten s, hos mediet i vilket radarsignalen fortplantas, abrupt förändras, dels när vågfronten når en metallyta. I det fall då reflektionen beror på abrupta förändringar i mediets dielektriska egenskaper, såsom när den utsända radarsignalen passerar in i respektive ut ur objektet 4, kan radarsignalvågens polarisationsriktning vrida sig och den reflekterade radarsignalvågen får en polarisation som avviker från den inkommande radarsignal- vågen. Vridningen beror exempelvis på positioneringen av, geometrin hos och/eller materialegenskaper hos mediet och kan därför inte förutses utan måste betraktas som mer eller mindre slumpmässig. Då reflektionen sker mot en metallyta, såsom metallplåten 9, kommer vridningen av radarsignalvågens polarisationsriktning att vara mer en~ tydig, dock kan densamma även i detta fall variera något, 10 15 20 25 30 35 EBÜ 595 10 beroende exempelvis på metallytans egenskaper, geometri och ytstruktur. Detta medför att mottagaren 12 måste kunna hantera reflekterade radarsignaler oavsett polar- isationsriktning hos den reflekterade radarsignalen.

Mottagaren 12 är således cirkulärt polariserad för att fånga in reflekterade radarsignaler med full signalnivå oberoende av den reflekterade radarsignalens polarisa- tion. Samtidigt är mottagaren 12 konstruerade att hantera radarsignaler som växlar polarisation mellan O° och 180% beroende på att detekteringsanordningen 1 i detta avse- ende inte är entydig (se figur 7). Överföringsledningar från mottagaren 12 till cen- tralenheten 10 skall företrädesvis ha en stor bandbredd för att inte förvränga radarsignalens vàgfront. Före- trädesvis används bredbandiga fiberoptiska länkar för överföring mellan mottagaren 12 och centralenheten 10.

I centralenheten 10 jämförs den utsända radar- signalen med den emmottagna reflekterade radarsignalen, eller med andra ord jämförs uppbyggnaden/utseendet av den utsända kodsekvensen med uppbyggnaden/utseendet av tolk- ningen av den mottagna reflekterade radarsignalen.

Korrelatorn är symetrisk, vilket innebär att även en jämförelse av en komplementär radarsignal sker, för att erhålla ett mer entydigt korreleringsresultat. Figur 8 visar en reflekterad radarsignal som tas emot av mot- tagaren 12. Figur 9 visar mottagarens 12 tolkning av den reflekterade radarsignalen i figur 8. innefattad i detekte- ringsanordningen 1 jämför alla bitar i den utsända kod- sekvensen med motsvarande delar av tolkningen av den En korrelator (inte visad) emottagna reflekterade radarsignalen, och rapporterar i ett korreleringsresultat hur många bitar som är överens- stämmande. Resultatet normeras och varje jämförelse resulterar i ett tal som ligger i intervallet -1 till +1.

Resultat i närheten av -1 eller +1 indikerar en god överensstämmelse mellan den utsända radarsignalen och den 10 15 20 25 30 35 530 656 ll mottagna reflekterade radarsignalen, och värdet av alla jämförelser med åtminstone viss överrensstämmelse summeras för att bilda en punkt i ett korrelerings- resultat. Därefter flyttas den utsända kodsekvensen och tolkningen av den mottagna reflekterade radarsignalen i förhållande till varandra ett i förväg bestämt avstånd, exempelvis en bit eller exempelvis i steg om l/12 av en bit för att erhålla mjukare övergångar och högre noggrannhet i korreleringsresultatet. Förloppet upprepas således företrädesvis för alla bitar med s.k. 12 bitars översampling, till dess att den cykliska kodsekvensen förflyttats ”ett helt varv”. Tiden som förlöpt till en punkt som utgör en markant topp i korreleringsresultatet, motsvarar den tid som förlöpt från utsändningen av radar- signalen till mottagandet av radarsignalen som reflekterats av en reflektionspunkt.

Med hjälp av korrelatorn sker en jämförelse av ett tidsintervall från O till lOO ns. det ett radaravstând på O - 15 m, som är lika med det av- I fri rymd motsvarar ståndet mellan sändaren lla-c och mottagaren 12 via en reflektionspunkt. I det föreliggande utförandet blir rad- aravståndnoggrannheten för enstaka reflektionspunkter hos ett objekt i fri rymd ca 4 mm, och upplösningen mellan två olika reflektionspunkter ca 92 mm i fri rymd. Med andra ord kommer reflektionspunkter som ligger närmre varandra än 92 mm i linje bort från mottagaren 12 inte med säkerhet kunna särskiljas från varandra. Dock skall påpekas att då upplösningen mellan två reflektionspunkter förutsätter att radarsignalen sprids genom ett dielekt- riskt material förbättras upplösningen med 1/(&J”. Kvoten 1/(8Q“ är ett mått på hur mycket radarsignalens hastighet reduceras när den sprids genom ett dielektriskt material.

För exempelvis en viss typ av tegel med relativ dielekt- risk konstant sr= 3,5 blir upplösningen mellan två ref- lektionspunkter ca 50 mm. Genom att sända ut radarsig- nalen från åtminstone tre sändarpositioner och förena de 10 15 20 25 30 35 530 656 12 fastställda radaravstånden från respektive sändarposition kan en tredimensionell radarmodell beskriva det utrymme 2 som övervakas, dvs. varje reflektionspunkt är entydigt bestämd med hjälp av tre avstånd, vilka vardera är mellan två kända positioner (lla-c, 12) via nämnda reflektionspunkt, vilka avstånd hör till tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner.

Om den industriella processen som sker i utrymmet 2 löper kontinuerligt har detekteringsanordningen 1 till- gång till en referensradarmodell som beskriver det för- hållande i utrymmet 2 som anses vara normalt. Referens- radarmodellen utgörs av ett ”medelresultat” av flera korreleringsresultat. Uppstår en förändring i radar- modellen sparas den sista normala referensradarmodellen och en differensanalys genomförs medelst en i detekter- ingsanordningen 1 innefattad differensdetektor (inte visad). Differensanalysen går således ut på att jämföra flera över tiden erhållna korreleringsresultat för att kunna detektera avvikelser. Nämnda differensanalys påminner om filtrering av klotter vid användning av en övervakningsradar.

I det normala läget där inga förändringar i korre- leringsresultatet uppkommer ger differensdetektorn en nolldifferensdetektering i form av ett över tiden jämt fördelat brus (se figur 10). Om däremot en rörelse i objektets 4 yta 13 har inträffat registrerar differens- detektorn en tydlig differens och ger en differensdetek- tering (se figur 11). En sådan differens kan exempelvis uppstå genom att en del av objektets 4 yta 13 förskjuts framåt mot detekteringsanordningen l. En kraftig puls- svängning från differensdetektorn markerar indirekt avståndet från sändaren lla-c till mottagaren 12 via punkten där händelsen har inträffat, avståndet visas i sekunder och med kunskap om spridningshastigheten för radarsignalen i olika medier kan avståndet utläsas. Figur 10 visar nolldifferensdetektering utgående från 10 15 20 25 30 35 530 555 13 utsändningen från den första sändaren lla och figur ll visar differensdetektering utgående från utsändningen från den första sändaren lla.

Reflektionspunktens exakta läge identifieras, genom att utgå från differensdetekteringar utgående från res- pektive av de tre sändarna lla-c, i en tredimensionell radarmodell och placeras i den tredimensionella laser- skannade datamodellen av objektet 4 och utrymmet 2, för att fastställa att det är objektet 4 som rört sig och inte något annat i utrymmet 2.

Den tredimensionella radarmodellen från detekter- ingsanordningen l måste korrigeras med hjälp av i förväg fastställda kalibreringsdata för att passa in i den las- erskannade datamodellen av utrymmet 2. Detta beror på att radarsignalen sprids genom material med olika dielektri- ska egenskaper och sprids därmed med olika hastigheter.

Genom korrigeringen kan den tredimensionella radarmodel- len och den laserskannade datamodellen av utrymmet fås att överensstämma. I figur 2 visas utrymmet 2 som över- I detta fall har en deformerad del av den bakre väggen 4 simulerats. vakas samt den rörelse som har inträffat.

Bilden visar också de tre sändarnas lla-c och mottagarens 12 placering bakom den främre väggen 3.

Detekteringsanordningen 1 ger möjlighet att konti- nuerligt övervaka utrymmet 2 och ge automatiska larm om rörelser detekteras. Önskade rörelser och förändringar på andra platser i utrymmet, exempelvis rörelser hos produk- ter som bearbetas i utrymmet, kan genom deras detekterade positioner sorteras bort eller om så önskas signalbehand- las i en separat process.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är inte begränsad enbart till utföran- dena beskrivna ovan och visade i ritningarna. Således, kan detekteringsanordningen och detekteringsförfarandet 10 15 53Ü 556 I4 modifieras på alla tänkbara sätt inom ramen för de bifogade kraven.

Det skall påpekas att istället för att använda tre sändare och en mottagare, kan tre mottagare och en sändare användas för att uppnå samma resultat, nämligen åtminstone tre avstånd, vardera mellan två känd position via åtminstone en reflektionspunkt, hörande till tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner.

Dessutom kan två mottagare och två sändare användas. I ett föredraget utförande kan tre sändare och tre mottag- are användas, vilka är anordnade i par innehållande en sändare och en mottagare. Varje par är anordnat i ett hål i metallplåten, varpå sex avstånd, vardera mellan två kända positioner via reflektionspunkter, kan erhållas vilket ökar noggrannheten och precisionen hos detekter- ingsanordningen.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 53Ü 595 15 Patentkrav

1. Metod för detektering av rörelse hos ytan (13) hos ett objekt (4) medelst en detekteringsanordning (1), var- vid objektet (4) är stationärt under ett detekterings- förfarande, och beläget i ett utrymme (2) på motsatt Sida om en vägg (3) i förhållande till detekteringsanordningen (l),_och uppvisar en relativ dielektrisk konstant Srsom är större än 1,1, metoden kännetecknas av stegen att: a) generera en datamodell av objektet (4) utrymme (2), vilken datamodell sparas i en centralenhet (10) innefattad i detekteringsanordningen (1), och ovannämnda b) sända ut radarsignaler i form av radarpulser vilkas frekvenskomponenter fördelas inom frekvensområdet 30 MHz - 12,4 GHz, c) ta emot reflekterade radarsignaler som genereras vid reflektionspunkter som utgörs av dielektriska språng när radarsignalerna passerar in i respektive ut ur objektet (4), d) jämföra de emottagna reflekterade radarsignalerna med de utsända radarsignalerna för att erhålla korrelerings- resultat, vilka vardera kommunicerar avstånd mellan två kända positioner (lla-c, 12) punkter, via nämnda reflektions- e) differensanalysera olika över tiden erhållna korre- leringsresultat för att detektera en rörelse hos en specifik reflektionspunkt hos ytan (13), f) medelst differensanalyser av korreleringsresultat hörande till åtminstone tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner (lla-c, 12) 10 15 20 25 30 35 53Û E56 16 entydigt bestämma platsen för den specifika förflyttade reflektionspunkten, g) skapa en radarmodell över rörelsen hos ytan (13) hos objektet (4), datamodell. och visualisera radarmodellen i ovannämnda

2. Metod enligt krav 1, kännetecknad av, justera det från korreleringsresultat kommunicerade avståndet mellan två kända positioner (lla-c, 12) via nämnda reflektionspunkter, med hänsyn till att de utsända respektive emottagna radarsignalerna sprids genom väggen (3), som åtskiljer detekteringsanordningen (1) och objektet (4), och som uppvisar en relativ dielektrisk konstant srsom är större än 1,1. steget att

3. Metod enligt krav 1, kännetecknad av, form utsända radiovågorna utgörs av en binär cyklisk kod- sekvens, som har ett entydigt korreleringsresultat. att de i puls-

4. Metod enligt krav 1, kännetecknad av, att radarsig- nalerna sänds ut från åtminstone tre sändare (lla-c) innefattade i detekteringsanordningen (1), och de reflek- terade radarsignalerna tas emot av en mottagare (12) innefattad i detekteringsanordningen (1).

5. Metod enligt krav 1, kännetecknad av, nalerna sänds ut från en sändare att radarsig- (11a-c) innefattad i detekteringsanordningen (1), och de reflekterade radar~ signalerna tas emot av åtminstone tre mottagare (12) innefattade i detekteringsanordningen (1).

6. Detekteringsanordning (1) för detektering av rörelse (13) hos ett objekt (4), vilket är stationärt under ett detekteringsförfarande, och vilket är beläget i ett utrymme (2) på motsatt sida om en vägg (3) i föfhåll" hos ytan 10 15 20 25 30 35 530 E96 17 ande till nämnda detekteringsanordning (1), och vilket uppvisar en relativ dielektrisk konstant zrsom är större än 1,1, kännetecknad av, (10) i vilken en datamodell av objektet och ovannämnda utrymme (2) är sparad, medel (lla-c) för att sända ut radarsignaler i form av pulser vilkas frekvens- komponenter är fördelade inom frekvensområdet 30 MHz - 12,4 GHz, medel (12) för att ta emot reflekterade radar- signaler som genereras vid reflektionspunkter som utgörs att densamma innefattar en cen- tralenhet av dielektriska språng när radarsignalerna passerar in i respektive ut ur objektet (4), medel för att jämföra de reflekterade radarsignalerna med de utsända radarsignal- erna för att erhålla korreleringsresultat, vilka vardera kommunicerar ett avstånd mellan två kända positioner (lla-c, 12) via nämnda reflektionspunkter, medel för att differensanalysera olika över tiden erhållna korreleringsresultat för att detektera en rörelse hos åtminstone en specifik reflektionspunkt hos ytan (13), medel för att entydigt bestämma platsen för den specifika förflyttade reflektionspunkten utgående från differensanalyser av korreleringsresultat hörande till åtminstone tre inbördes åtskilda uppsättningar av två kända positioner (lla-c, 12), medel för att skapa en radarmodell över en detekterad rörelse hos ytan (13) objektet (4), och medel för att visualisera radarmodellen i ovannämnda datamodell. hos

7. Detekteringsanordning enligt krav 6, kännetecknad av, att densamma innefattar åtminstone tre sändare (lla-c) anordnade att sända ut radarsignalerna, och en mottagare (12) anordnad att ta emot de reflekterade radarsignal- erna.

8. Detekteringsanordning enligt krav 6, kännetecknad av, att densamma innefattar en sändare (lla-c) och åtminstone tre mottagare anordnad att sända ut radarsignalerna, 53Ü 696 18 (12) anordnade att ta emot de reflekterade radarsignal- erna .