SE529920C2 - Enhet och förfarande för att vika wellpappark - Google Patents

Description

20 25 30 35 529 920 2 papparkets båda yttre paneler till l80° med hjälp av ett par vikremmar och nämnda par vikbalkar och att med hjälp av en instyrningsstång styra in det vikta wellpapparket mellan ett par valsar för fastlimningen av den ena vikta panelens limflik på den andra vikta panelen.

Modern tillverkning av wellpapplàdor sker i s.k. in- linemaskiner. Dessa maskiner kännetecknas av att alla ar- betsmoment sker i linje i en och samma maskin. Well- pappark eller -ämnen, som är anpassade till de blivande lådornas format, matas in ett och ett i takt medelst en inmatningsenhet i in-linemaskinen.

Sedan trycks arken i ett eller flera tryckverk som befinner sig efter inmatningsenheten. Därefter följer rillning, slitsning och utskärning av limflik som sker i maskinens slitsenhet. Nästa moment är ev urstansning av lufthàl, handtagshàl eller annan urstansning beroende på lådornas konstruktion. Detta sker i den s.k. stans- enheten. Efter stansenheten befinner sig vikenheten. I denna enhet läggs lim på arkets limflik och därefter föl- jer en l80°-ig vikning av arkets yttre paneler. Limfliken limmas ihop med den yttre delen av panelen på arkets mot- satta sida. Slutligen sker en uppräkning och buntning av lådämnena.

De färdigproducerade lådämnena levereras i plant skick, vikta och limmade. Resning till lådor sker först i samband med att lådämnena kommer till användning och skall fyllas med de produkter de är avsedda för.

Det ställs allt högra kvalitetskrav på wellpapplàdor och det innebär att in-linemaskinerna måste kunna produ- cera lådor med allt högre precision både avseende tryck- ning och dimensionsstabilitet. Det sistnämnda innebär stora krav på precision i den vikningen som sker i in- linemaskinerna.

I resningsmaskinen reses det plana ”lådämnet” och botten på lådan försluts. Dålig vikning kan förorsaka problem med att bottenflikarna hakar i varandra och för- orsaka driftsstörningar. 10 15 20 25 30 35 529 920 3 I fyllnings- och förslutningsmaskinen förs produk- terna in t.ex. med en robot och då gäller det att lådorna inte är för trånga för detta orsakar problem och drifts- störningar. Vid förslutningen av locket så får givetvis inte flikarna haka i varandra och förorsaka driftsstör- ningar.

Lådorna får inte vara för stora invändigt. Man strä- var efter att förpackningen blir så tät som möjligt så att produkterna inte får utrymme att röra sig inne i lå- dan.

Vid tillverkningen av utgångsmaterialet, dvs. well- papparken, används olika papperskvaliteter. Wellpappen är uppbyggd av olika pappersskikt vars kvalitet varierar in- bördes. Tjockleken på wellpappen är avhängig av antalet pappersskikt, wellhöjd och de olika pappersskiktens kva- litet. Avsikten med de olika wellpappkvaliteterna är att anpassa utgångsmaterialet till de olika egenskaper som krävs för olika wellpapplådor. Det handlar om att vissa lådor kräver större styrka pga egenskaper i de produkter som skall förpackas. Andra wellpapplådor kan kräva gynn- sammare egenskaper för högre tryckkvalitet osv. Därutöver eftersträvas allt lägre tillverkningskostnader, vilket i sin tur medför att allt mer returfiberbaserat papper an- vänds vid tillverkningen av wellpapparken.

Wellpapparken består av olika skikt, 72 och vågformade skikt, s.k. fluting, 73 av papper, se sk linjer 7l, Fig. l som visar olika varianter av wellpappark.

Då wellpapparken kan bestå av olika kombinationer av papperskvaliteter, kombinationer av vàgprofiler och olika antal pappersskikt, så kan wellpapparken anpassas till olika behov. Detta innebär samtidigt att olika wellpapp- relaterade svårigheter uppstår vid vikningen i in- linemaskinerna.

Detta har till följd att en stor variation av olika wellpappkvaliteter kommer till användning för tillverk- ning av wellpapplådor. Därför ställs det allt större an- språk på in-linemaskinerna att kunna producera högsta 10 15 20 25 30 35 529 920 4 kvalitet på wellpapplådorna med de mest skiftande kvali- teter på utgàngsmaterialet, dvs. wellpapparken.

Av stor betydelse är lådornas dimensioner, geometri och problemfri resning i de automatiska resnings-, fyll- nings- och förslutningslinjer som allmänt förekommer för förpackning av olika produkter i wellpapplådor. Precisio- nen i vikningen är av avgörande betydelse för att uppnå dessa egenskaper och utgör därför viktiga kvalitets- och prestandakriterier för in-linemaskiner.

Innan arken viks i maskinen anbringas vikanvisningar i form av rillning på arken. Detta sker i maskinens slitsenhet (se Fig. 2) Med hänvisning till Fig. 2 på ritningarna har ett wellpappark l8 illustrerats, som har passerat genom in- linemaskinens inmatningsenhet, tryckverk, stansverk och skall matas in i vikenheten i den riktning som anges med pilen 15. Wellpapparket 18 är då helt plant, dvs ovikt, slitsverk samt och har försetts med motstående slitsar 50 och mellanliggande rillningslinjer 53 längs vilka wellpapparket skall vikas i vikenheten. Wellpapparket 18 har då tidigare försetts med stansade handtagshål 51 och tryckbilder 52, när så erfordras. Rillningslinjerna 53 mellan paren slitsar 50 och bigningslinjer 54 ningslinjerna tjänstgör vid en senare resning av well- papplådan (ej visad). Wellpapparket l8 består i den illu- strerade utföringsformen av två yttre paneler 55,56 samt två inre paneler 57,58. I vikenheten vikes de yttre pane- lerna 55,56 l80° längs tillhörande rillningslinjer 53 så att de bringas i kontakt med de inre panelerna 57,58, varvid en limflik 59 på den ena yttre panelen 55 limmas fast på den andra yttre panelen 56. I detta tillstånd kan det sammanvikta wellpapparket 18 buntas ihop med ett flertal likadana, mottagare. tvärs rill- vikta wellpappark för transport till en Hopbuntning av làdämnena sker i maskinens upp- räkningsenhet.

En grundförutsättning för vikningen är att arken transporteras absolut rakt och kontrollerat genom samtli- 10 15 20 25 30 35 529 920 5 ga arbetsprocesser i in-linemaskinen. Om arket vrider sig, dvs. inte transporteras absolut parallellt i in- linemaskinen, så överensstämmer inte längre vikningen med vikanvisningarna som anbringats på arken genom rillningen i maskinens slitsenhet. Förutsättningen för precision i vikningen har därmed försvunnit. Vikanvisningen, dvs rillningen, kan också ha förskjutit sig och ligga snett i arket pga sned transport av arket genom maskinen.

Ytterligare en grundförutsättning för vikningen är att själva vikprocessen sker på ett mjukt och kontrolle- rat sätt så att inte de vikta panelerna påverkas nega- tivt, vilket kan leda till ”fishtailing”. som Fig.

Panelerna är då 3 visar inte vikta parallellt utan kommer att kona in på arkets ena sida.

Med dagens moderna och avancerade in-linemaskiner är det möjligt att på tillfredsställande sätt bemästra ovan beskrivna grundförutsättning för vikningen. Det är där- emot betydligt svårare att åstadkomma hög precision avse- ende minsta möjliga variationer eller avvikelser från låda till låda i avståndet mellan ytterkanterna på ytter- panelerna som möter varandra efter det att dessa paneler har vikts in vardera l80°, såsom Fig. 4 visar. Precisio- nen på vikningen är i detta avseende direkt avgörande för en problemfri och säker hantering av wellpapplådorna i de automatiska resningsmaskinerna.

Olika wellpappkvaliteter har direkt inflytande på variationen i avståndet mellan de vikta panelernas ”springa” S på Fig. 4 från lådämne till lådämne. Vissa kvaliteter är svårare att vika än andra kvaliteter. Genom att anpassa och utforma profilen på rill- och förrillhjul i maskinens slitsenhet kan man till viss del förbättra precisionen i vikningen och på så sätt reducera variatio- nen i avståndet mellan de vikta panelerna, ”springan”, mellan de olika lådorna. Svårigheten att uppnå tillräck- ligt hög vikprecision eller precision av ”gap vid fog” har ökat. Orsaken är att mängden wellpappkvaliteter, som är kritisk för vikningen har ökat. I synnerhet så har an- 10 15 20 25 30 35 529 920 6 vändandet av allt mer returfiberbaserad wellpappkvalitet bidragit till att försvåra vikningen i in-linemaskinerna.

Problemet hänger samman med vad som styr precisionen i själva vikningen. Rillningen har till uppgift att utgö- ra en vikanvisning som direkt kan bestämma var exakt vik- ningen skall ske. Det är runt vikanvisningen som den op- timala vikningen sker, se Fig. 5. Vid olika wellpappkva- liteter kan mer eller mindre stora avvikelser i vikning- ens precision förekomma. Detta hänger samman med olika egenskaper hos wellpappen. De tilltagande problemen med ökande andel av returfiberbaserat papper beror på de kor- ta fibrerna i dessa kvaliteter, som gör papperet sprött och att det lätt spricker när det utsätts för tryck och sträckningar, se Fig. 6. Pga den spröda linern i wellpap- pen tvingas man reducera rilltrycket för att förhindra sprickbildning, som är oönskad pga utseendeskäl och för- svagning av lådornas styrka, så att inte sprickbildning uppstår vid rillningen, se Fig. 7.

När rillningen inte blir tillräckligt markerad för- sämras förutsättningen för vikningen så att den inte sker exakt efter den anbringade rillanvisningen.

Vid vissa wellpappkvaliteter spricker antingen in- ner- eller ytterlinern eller båda linerna när den rill- ning som krävs för att erhålla en tillräckligt markerad vikanvisning skall anbringas. Man tvingas då att reducera rilltrycket för att undvika sprickbildningen. När rill- trycket inte är tillräckligt kraftigt blir enbart den inre linern delvis deformerad. Den yttre linern blir överhuvudtaget inte markerad, jfr Pig. 7. för precision i vikningen är en bra och distinkt vikan- visning genom en tillräckligt markerad rillning. Den kän- netecknas av en markering av så väl innerliner som ytter- liner.

Förutsättningen I en fas av vikningen kommer wellpapparkets insida (liner), exempelvis 72, i ingrepp med den motsatta sidan kring viklinjen 74 såsom framgår av Fig. 8. 10 15 20 25 30 35 529 920 7 Avhängigt av wellpappkvalitet bildas det mer eller mindre stora vulster 75,76 på båda sidor om viklinjen 74 på insidan 72 när arkets yttre paneler 55, 56 viks in mot de inre panelerna 57,58 i in-linemaskinen. Detta beror på att det uppstår ett överskott av material på grund av att vikningen styrs av wellpappens utsida 71.

I detta skede kommer därför vikningen delvis att styras av den kraft som uppstår pga kontakten mellan wellpappens inre ytor (insida 72) kring viklinjen 74. Ef- tersom det uppstår ett överskott av material på lådämne- nas insida kring viklinjen så uppstår vulstbildningar 75,76. Dessa vulstbildningar gör att vikningen kan ”rul- la” över, bort från viklinjen åt det ena eller det andra hållet, vilket bidrar till att försämra vikningens preci- sion. Vikningen kommer därför direkt att påverkas av nämnda kraft och variera från lådämne till lådämne, såsom framgår av Fig. 9.

Fig. 9a visar en rätt utförd vikning som ger den önskade spalten S. Fig. 9b visar en felaktigt utförd vik- ning som ”rullat” över, bort från viklinjen åt den ena hållet och därför åstadkommit en för stor spalt S+. Fig. 9c visar en felaktigt utförd vikning som istället ”rul- lat” över, bort från viklinjen åt det andra hållet och därigenom åstadkommit en för liten spalt S-. Ju tjockare wellpappen är desto större blir avvikelsen i noggrannhet som kan uppstå pga nämnda felaktiga vikning, såsom visats med B i Fig. 10 9c).

Med wellpapp som består av kraftigare (starkare) (jfr Fig. papperskvaliteter baserat på kraftliner så försvåras även vikningen trots att dessa papperskvaliteter tillåter kraftig rillmarkering utan att pappret spricker. Den ti- digare beskrivna vulstbildningen kring viklinjen får ge- nom den kraftiga linerkvaliteten en större inneboende kraft att styra vikningen på ett oönskat sätt.

Orsaken till de wellpapprelaterade "gap- variationerna” (S) i vikningen är att de inneboende spän- ningarna i wellpappen i kombination med den vulstbildning 10 15 20 25 30 35 529 920 8 som uppstår på lådämnets inre liner (papper) är betydligt större vid kraftigare wellpappkvaliteter. Detta bidrar till att försvåra vikning och försämra dess precision.

Det finns ett direkt samband mellan wellpappens tjocklek och storleken på ”gap-variationerna”. Tjockare wellpapp innebär som regel större ”gap-variationer", vil- ket framgår av Fig. 10.

Ytterligare faktorer som påverkar vikningen och dess precision är skillnader i styrka och ytvikt mellan olika liner och fluting hos wellpappen. Den yttre linern kan vara kraftigare än den inre linern. Det förekommer också det omvända förhållandet att den inre linern är kraftiga- re än den yttre linern. Flutingens förhållande till de omgivande linerkvaliteterna påverkar också mer eller mindre vikningen, se Fig. 1. Orsaken till olika kombina- tioner av ytterliner, innerliner och fluting beror på an- passning av lådämnenas egenskaper till hur de skall an- vändas.

Ovanstående analys tydliggör att det i princip finns mycket stora variationsmöjligheter beträffande wellpap- pens kvalitet. Detta utnyttjas för att anpassa lådämnenas egenskaper till hur de resta lådorna skall användas. Vad som skall förpackas och kostnaderna avgör som regel valet av wellpappkvalitet. De olika wellpappkvaliteterna inne- bär olika problem vid vikningen i in-linemaskinerna. Upp- finningen gör det möjligt att påtagligt reducera de well- papprelaterade vikproblem som förekommer.

KÄND TEKNIK FÖR ATT ÖVERBRYGGA WELLPAPPRELATERADE VIKPRO- BLEM I IN-LINEMASKINER Genom att utforma profilerna hos de rillar som finns monterade i in-linemaskinens slitsenhet på ett för well- pappkvaliteten så lämpligt sätt som möjligt kan man till viss del påverka vikningen och reducera variationerna i vikningen. Man eftersträvar att markeringen för viklinjen som skapats av rillprofilens näsa skall vara så kraftig som möjligt utan att wellpappen spricker. Rillprofilens 10 15 20 25 30 35 529 920 9 skuldror skall vara så gynnsamt utformade som möjligt för vikningen av exempelvis de sista 30° av den l80° vikningen för att minimera risken för att vikningen skall bli okon- trollerad på det sätt som framgår av Fig. 9.

Genom en förrillningsamordning som finns placerad i maskinens slitsenhet har man utöver rillningen ytterliga- re möjligheter att påverka viknoggrannheten genom i kom- bination med rillningsanordningen påverka området kring viklinjen beroende på wellpappkvaliteten. Denna kombina- tionsmöjlighet, se Fig. ll, möjliggör i viss utsträckning en anpassning av maskinens förmåga att vika olika well- pappkvaliteter med acceptabel precision.

Förrillning och rillningen sker i slitsen, när arket fortfarande är plant och inte har börjat vikas. Både rillanordningen (Fig. lla) och förrillanordningen (Fig. llb) har dock naturliga begränsningar i sin påverkan av viknoggrannheten. Detta beror på att man genom rillningen och förrillningen endast i begränsad utsträckning kan överbrygga spänningar som uppstår i wellpapplådornas inre liner, se Fig. 8. Genom att deformera wellpappen kraftigt i rillanordningen och i förrillanordningen kan spänningen i den inre linern reduceras, men vikningen försämras ini- tialt eftersom vikanvisningen blir mer diffus, se Fig. 12. Detta beror på att wellpappens struktur eller upp- byggnad med intakta wellpipor förstörts och den initiala vikningen i princip kan ske på olika ställen inom det de- formerade området. Wellpapplådornas staplingsstyrka på- verkas också negativt genom att wellpappen i lådornas hörn deformeras och inte längre kan bidra till bra stap- lingsstyrka, vilket är en viktig, eftersträvansvärd egen- skap. wellpappens struktur bestående av wellpipor bidrar väsentligt till staplingsstyrkan. Genom att ett område kring lådornas hörn deformeras på ett oönskat sätt så har styrkan i wellpiporna reducerats i de för staplingsstyr- kan i kritiska områdena kring lådornas hörn. Olika well- pappkvaliteter kräver också olika utformning av både rill- och förrillprofiler. Den stora variationen av well- 10 15 20 25 30 35 529 920 10 pappkvaliteter som förekommer och inte minst den ökande andelen av returfiberbaserad liner (papper) i wellpappen försämrar förutsättningarna för en bra vikning. Ett byte av olika rill- och förrillprofiler är tidsödande och kom- plicerat. Praktiskt låter det sig inte göras mellan pro- duktionen av olika wellpappark i in-linemaskinen. tid har en del in-linemaskiner utrustats med system för automatiskt rillprofilbyte. Genom denna åtgärd har man dock fortfarande inte kunnat ta hand om eller fullt ut påverka den grundläggande problematiken På senare som uppstår pga spänningar i lådans inre liner och vulst- bildningen kring viklinjen vid den slutliga hopvikning.

Genom aktiv styrning av vikremmen 7,8 (se Fig. 13) i maskinens viksektion för den kritiska sista vikning kan en viss påverkan av viknoggrannheten uppnås. Det förekom- mer även att in-linemaskiner är utrustade med rillanord- ningar vid viksektionens ingång. Även denna typ av anord- ningar har visat sig ha begränsad effekt.

Ytterligare teknik för att påverka variationer i vikningen som uppstår pga olika wellpappskvaliteter är att, efter det att vikningen utförts, påverka det vikta wellpapparket i efterhand med hjälp av horisontellt ori- enterade riktrullar 77,78, som Fig. 14 visar. Denna tek- nik har dock visat sig ha en begränsad effekt på viknog- grannheten, eftersom riktrullarna snarare tenderar att stuka wellpappen än att förmå rätta till och minska vari- ationerna i vikningen, se Fig. 15. Vikningen sker som re- gel längsmed wellpiporna, där wellpappen är förhållande- vis formbar och mindre motståndskraftig än tvärs wellpi- porna.

Orsaken till de begränsade effekterna med känd tek- nik beror på att man inte lyckats att vid rätt tillfälle påverka spänningen som uppstår vid kontakten mellan låd- ämnenas 18 paneler 55-58 kring viklinjen 74 (53). Man har inte heller lyckats att på ett tillfredsställande sätt påverka den oönskade vulstbildningen 75,76 på panelernas insida (72) kring viklinjen 74. 10 15 20 25 30 35 529 920 ll Ett ändamål med föreliggande uppfinning är således att åstadkomma en vikenhet för wellpappark vid in- linetillverkning av wellpapplådor, som ger hög preCiSiOn vid vikning av wellpapparken.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en vikenhet för wellpappark som skall användas till wellpappládor, som medger att en för svag vikanvis- ning kan förstärkas i en station i vikenheten som är an- ordnad efter rillstationen i wellpapparkens transport- riktning för att åstadkomma bättre vikprecision. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en vikenhet för sammanvikning av (well-)pappark i en in- linemaskin, i vilken inställningen av vikenhetens Olika komponenter sker från en kör- och inställningskonsol som även styr andra enheter i in-linemaskinen, utgående från i konsolen inmatade dimensions- och egenskapsuppgifter för wellpapparket.

Dessa ändamål har enligt föreliggande uppfinning uppnåtts med en vikenhet enligt det inledande stycket, som kännetecknas av att en efterrillanordning är regler- bart positionerad under resp. vikbalk, mellan varje vik- linjals bakre ände i transportriktningen och nämnda främ- re brytrulle, ett rillhjul, niska kroppar, vars basytor är riktade mot eller integre- rade med, och att varje efterrillanordning innefattar vilket är utformad som ett par stympat ko- varandra, och en höj- och sänkbar hållare, vil- ken är förskjutbart anordnad tvärs nämnda transportrikt- ning och på vars övre ände rillhjulet är roterbart lagrat i vinkel mot resp vikbalk.

Ett förfarande för användning av vikenheten enligt uppfinningen kännetecknas av steget att under viknings- förfarandet deformera de vulster som vid vikningen bildas i wellpapparket vid viklinjen genom att trycka in vuls- terna i wellpapparket i riktning mot wellpapparkets mot- satta sida.

Vidareutvecklingar av uppfinningen framgår av de särdrag som anges i underkraven. 10 15 20 25 30 35 529 920 12 En föredragen utföringsform av uppfinningen kommer nu att illustreras i exemplifierande syfte och med hän- visning till de bifogade ritningarna, på vilka: Fig. 1 i en sidovy schematiskt visar olika well- papparks uppbyggnad; Fig. 2 i en vy ovanifràn visar ett ark av papp eller wellpapp som skall vikas samman till ett dubbelvikt låd- eller kartongämne för senare resning; Fig. 3 visar ett exempel på s.k. fishtailing som uppstår vid vikningsfel; Fig. 4 visar ett exempel på en korrekt utförd vik- ning; Fig. 5 illustrerar en vikanvisning som kan bestämma exakt var vikningen skall ske samt en utförd hopvikning av ett (well-)pappark: Fig. 6 illustrerar sprickbildning i en vikanvisning hos ett (well-)pappark som är framställt med en ökad an- del returfibrer; Fig. 7 illustrerar en försvagad vikanvisning för att undvika sprickbildning i ett (well-)pappark som är fram- ställt med en ökad andel returfibrer; Fig. 8 åskådliggör uppkomsten av vulster vid slutfa- sen av (well-)papparkets hopvikning; Fig. 9a-9c visar olika slutresultat vid hopvikning av (well-)pappark enligt känd teknik; Fig. 10 illustrerar avvikelsen i noggrannhet för olika tjocka (well-)pappark: Fig. lla och llb visar tvärsnittvyer av en förut känd rillanordning resp en förrillanordning; Fig. 13 visar en vikning av ett (well-)pappark genom aktiv styrning av en vikrem enligt känd teknik; Fig. 14 visar en känd anordning för att korrigera vikningen av (well-)pappark: Fig. 15 illustrerar det resultat som ofta erhålles då anordningen enligt Fig. 14 används; Fig. 16 i en sidovy schematiskt åskådliggör vikenhe- tens uppbyggnad; 10 15 20 25 30 35 529 920 13 Fig. 17 i förstorad skala visar den i Fig. 16 inra- made sidovyn av efterillanordningen enligt uppfinningen; Fig. 18 i ett snitt längs linjen I-I i Fig. 17 visar efterillanordningen konstruktion sedd i transportriktning; (well-)papparkens Fig. 19 visar det i Fig. 18 inringade omrâdet C i förstorad skala; Fig. 20 visar ett antal utföringsformer i tvärsnitt av rillskivans periferikant; Fig. 21 visar några utföringsformer i planvy av rillskivan; Fig. 22 i ett snitt längs linjen II-II i Fig. 16 vi- sar vikenhetens konstruktion efter efterrillanordningen sedd i (well-)papparkens transportriktning; Fig. 23 är ett schema över en in-linemaskin för tillverkning av wellpapplådor och de i denna ingående en- heterna samt deras automatisering enligt uppfinningen; och Fig. 24 illustrerar en alternativ utformning av ef- terillanordningen.

Med hänvisning först till Fig. 16, som schematiskt åskådliggör vikenehetens uppbyggnad, innefattar vikenehe- ten ett par parallella, höger och vänster vikbalkar 1,2 (se även Fig. 18), vilka genomgående sträcker sig från vikenhetens ingång 19, dvs där wellpapparken 18 matas in i vikenheten, till vikenhetens utgång 20, där we1lpaPPaf“ ken 18 matas in i ett valspar 14 eller någon annan anord- ning som förbinder wellpapparkets eller lådämnets yttre paneler 55,56 med varandra. Vikbalkarna 1,2 är förskjut- bart uppburna på stativ (ej visat) hos ett på ett golv 80 anordnat maskinfundamentet och kan förflyttas i sidled, dvs tvärs wellpapparkens 18 transportriktning 15, med hjälp av tillhörande manövreringsdon (ej viSad@)- ManÖV“ reringsdonen är exempelvis ett par ställdon som är fästa vid respektive stativ och vikbalk, såsom lätt inses av en fackman på området. 10 15 20 25 30 35 529 920 14 Vikbalkarna 1,2 är företrädesvis lådformade och an- slutna till en respektive sugkälla, exempelvis en fläkt (ej visad), för att skapa ett undertryck i vikbalkarna. I vikbalkarnas undersida finns genomgående spår eller slit- sar och intill vikbalkarnas 1,2 undersida löper en höger och vänster transportrem 3,4, vilka sträcker sig längs vikbalkarnas undersida från vikenhetens ingång 19 till dess utgång 20. Transportremmarna 3,4 är ändlösa och lö- per mellan en driven och en odriven brytrulle såsom är känt för en fackman på området. Transportremmarna 3,4 är utformade med ett flertal genomgående hål, varvid well- papparken 18 sugs fast på transportremmarna med hjälp av undertrycket i vikbalkarna 1,2 och transporteras säkert genom vikenheten i transportriktningen 15.

Under varje vikbalk 1,2 är en höger respektive väns- ter viklinjal 6 anordnad, som sträcker sig längs respek- tive vikbalk och under transportremmarna 3,4 från viken- hetens ingång 19 och mot, men ej fram till, vikenhetens utgång 20, såsom kommer att förklaras närmare nedan. Vik- linjalerna 6 är förskjutbara i sidled tillsammans med tillhörande vikbalk 1,2. Det minsta möjliga lådformatet, dvs minsta möjliga bredd på wellpapparket 18 och speci- ellt panelerna 57 och 58, är direkt beroende av bredden på vikbalkarna 1,2 och hur nära det är möjligt att föra ihop dessa tvärs transportriktningen 15.

I vikenhetens främre parti eller halva i transport- riktningen är en höger och en vänster vikstång 33,34 fast anordnad utanför, och i samverkan med, respektive viklin- jal 6. Vikstängerna 33,34 sträcker sig från en punkt över och på utsidan av respektive viklinjal 6 till en punkt i huvudsak i samma vertikalplan som och i vertikalled under tillhörande viklinjal 6.

Vid vikenehetens ingång 19, utanför och över den ena viklinjalen och i transportriktningen 15 framför dess tillhörande vikstång är ett limmunstycke med reglerdon 35 positionerat, vars position anpassas till positionen för limfliken 59 hos det matade wellpapparket 18. 10 15 20 25 30 35 529 920 15 Wellpappark 18 inmatas ett efter ett och i takt vid vikenhetens ingång, gripes av paret transportremmar 3,4 och transporteras längs viklinjalerna 6. Härvid an- bringas först lim från limmunstycket 35 på wellpapparkets limflik 59 och därefter fångas wellpapparkets 18 yttre paneler 55,56 upp av vikstängerna 33,34, som i samverkan med respektive viklinjal 6 successivt viker ned de yttre panelerna, längs deras rillningslinjer 53, från 180° (plant wellpappark) till 45°-150°, företrädesvis 60°-120° och mer företrädesvis 80°-lO0°.

Efter vikstängernas 33,34 ovannämnda slutpunkt eller ände i transportriktningen 15 och på avstånd från dessa är en höger och en vänster, ändlös vikrem 7,8 anordnad under och i samverkan med respektive vikbalk 1,2. Varje vikrem 7,8 sträcker sig från en tillhörande brytrulle 16 med i huvudsak vertikal axel vid respektive vikstàngs 33,34 nämnda slutpunkt till en tillhörande brytrulle 17 med horisontell axel i huvudsak intill valsparet 14, se fig. 16. Vikremmarna 7,8 vrides sålunda från en i huvud- sak vertikal orientering vid brytrullen 16 till en hori- sontell orientering vid brytrullen 17. Vikremmarna 7,8 samverkar med respektive vikbalk 1,2 och vrider succes- sivt papparkets 18 yttre paneler 55,56 mot dess inre pa- neler 57,58 tills de yttre panelerna i allt väsentligt anligger mot de inre panelerna, dvs en vridning av de yttre panelerna från 0° vid vikenhetens ingång 19 till cza 180° vid den horisontella brytrullen 17.

Företrädesvis innefattar vikeneheten även en höger och en vänster stödstång 31,32, vilka har i huvudsak sam- ma utsträckning i transportriktningen 15 som vikremmarna 7,8. Dessa stödstänger 31,32 har till uppgift att under- stödja de yttre panelerna 55,56 som vikes och intar, ge- nom sin flexibilitet, en för panelernas 55,56 vikning gynnsam vinkel eller position i höjdled relativt well- papparkets inre paneler 57,58 som är anpassad till vik- remmarnas 7,8 vridningsvinkel i transportriktningen 15.

Med fördel innefattar vikeneheten också ett höger och 10 15 20 25 30 35 529 920 16 vänster, stångformat panelstöd 9,10, företrädesvis dub- belkrökta, vilka har i huvudsak samma utsträckning i transportriktningen 15 som vikremmarna 7,8 (och stöd- stängerna 9,10) och vilka kan svängas från en inaktiv po- sition vid maskinfundamentets botten (ej visad) till en aktiv position innanför paret stödstänger 31,32 för att vid behov understödja breda, yttre paneler 55,56 som vi- kes. För precisionen vid vikningen av större wellpappark 18 har panelstöden 9,10 visat sig ha en mycket gynnsam effekt.

Vid slutet av stödstängerna 32 och panelstöden 9,10 samt mellan dessa är en instyrningsstàng 11 förskjutbart anordnad på två axlar 39 tvärs transportriktningen 15 precis framför valsparet 14, se Fig. 16. Instyrnings- stången 11 är förskjutbar parallellt med valsparet 14.

Instyrningsstången 11 kan förflyttas i sidled till en po- sition för optimal instyrning av vikta wellpappark 18 mot valsparets 14 spalt. Valsparet 14 är stationärt fäst vid vikenhetens stativ vid dess utgång 20 och valsnypet och ställs in beroende på arktjocklek och önskat presstryck.

För en mer utförlig presentation av en vikenhet för vilken en efterrillanordning 81 enligt föreliggande upp- finning är lämpad hänvisas det till den svenska patentan- sökningen 0501943-5, de. inlämnad 2005-09-02 med samma sökan- Med hänvisning nu till Fig. 17 och 18, som är en si- dovy resp en vy i transportriktningen, skall efterrillan- ordningen 81 enligt uppfinningen närmare beskrivas.

Uppfinningsföremàlet är ett par efterrillanordningar 81 som är anordnade i vikenhetens eller in-linemaskinens vikningssträcka i en position, där vikningen av (well)- papparkets 18 yttre paneler 55,56 delvis har skett, exem- pelvis i vikenhetens mittområde i transportriktningen 15 såsom visats i Fig. 16. Varje efterrillanordning 81 är reglerbart positionerad under, och i samverkan med, re- spektive vikbalk 1,2. I transportriktningen 15 är efter- rillanordningarna 81 företrädesvis positionerade i jämn- 10 15 20 25 30 35 529 920 17 höjd med varandra, mellan varje viklinjals 6 bakre ände i transportriktningen och före de främre brytrullarna 16.

Med fördel överensstämmer efterrillanordningarnas 81 pla- cering i vikenheten med en position som motsvarar en vik- ning av de yttre panelerna på c:a 90°. Uppfinningen inne- fattar dock även andra placeringar där en tillräckligt kraftig och fullt inställbar efterrillning kan åstadkom- mas. Efterrillningen kan således utföras då de yttre pa- nelerna har vikts 45°-l50°, företrädesvis 60°-l20° och mer företrädesvis 80°-lOO°.

Efterrillanordningens funktion är att åstadkomma en tillräckligt kraftig efterrillning som i förhållande till vikenhetens övriga inställningar kan ställas in optimalt.

Syftet med efterrillningen är att deformera de vulster 75, 76 (se Fig. 8 och 19) därmed reducera de ovan nämnda variationerna som uppstår som en direkt följdverkan av vulstbildningen.

Nedanstående beskrivning är applicerad på in- som uppstår under vikningen och linemaskiner med tryckning från ovansidan och vikning av arket nedåt, som Fig. 23 visar. Uppfinningen gäller dock i lika hög grad maskiner som bygger på tryckning från un- dersidan och vikning uppåt.

Varje efterrillanordning 81 innefattar ett rillhjul 82 och en tillhörande hållare 83, på vars övre ände rill- hjulet 82 är roterbart lagrat kring en axel 84 som bildar en vinkel a mot vikbalkens 1,2 undersida, transportrem- marna 3,4 och wellpappersarkets 18 inre panel 57 som är 90°. Rillhjulet 82 är utformat som ett par stympat koniska kroppar 85,86 med konvinkeln Zd, vars mindre än basytor är riktade mot varandra och vars toppytor således är riktade från varandra, jfr Fig. 18. Företrädesvis är kropparna 85, 86 utformade som identiska, separata krop- par, men det är även möjligt att utforma dessa som en kropp i ett stycke om kropparnas med varandra integrerade basytor är utformade som en utskjutande rillskiva, vilken kommer att beskrivas nedan. 10 15 20 25 30 35 529 920 18 Den yttre kroppen 85 är så orienterad att dess stym- pat koniskt formade periferiyta kan bringas att anligga mot den inre panelen 57,58 och trycka denna mot transportrem 3,4, resp som i sin tur understödjes av tillhö~ rande vikbalk 1,2. Den inre kroppen 86 anligger då mot wellpapparkets 18 yttre panel 55,56 och trycker denna mot Fig. 18 Kropparnas ett mothàll, exempelvis ett hjul såsom visats i och som kommer att diskuteras närmare nedan. konvinkel 2d väljes sådan att efterrillningen sker då den yttre panelen 55 har vikts en valfri vinkel från den inre panelens 57 plan i intervallet 45°-l50°, intervallet 60°-120° och mer företrädesvis i intervallet 80°-100° såsom diskuterats ovan. I Fig. 18 har efterrill- ningen visats ske vid 90° mellan nämnda paneler. Genom företrädesvis i att tillföra en efterillning när arkets yttre paneler delvis har vikts kan en för svag vikanvisning förstärkas och en bättre vikprecision åstadkommas. Detta beror på att spänningen i den inre linern ändras under vikningen och möjliggör ytterligare rillning genom efterrillanord- ning.

Med hänvisning till Fig. 18-20 innefattar rillhjulet 82 nämnda stympat koniskt formade kroppar 85,86 och en mellan kropparna utbytbart anordnad rillskiva 87, som med sin periferikant utskjuter från kropparnas 85,86 basytor.

Kropparna 85,86 och rillskivan 87 är roterbart lagrade medelst kullager på nämnda axel 84 för frilöpande rota- tion kring denna, orsakad av transportremmarnas 3,4 rö- relse. Alternativt kan naturligtvis rillhjulet 82 vara motordrivet, styrt av en kör- och inställningskonsol som kommer att presenteras nedan. Det är denna rillskiva som utför själva efterrillningen. När wellpapparken passerar mellan rillhjulet 82 och ett mothàll påverkas wellpappar- kens inre liner 72 kring viklinjen 74. Den spänning som byggs upp i den inre linern i wellpapparken vid vikningen av lådornas yttre panelen genom kontakttrycket kring vik- linjen mellan de vikta panelerna kommer genom rillskivans 87 mottryck att motverkas och reduceras samtidigt som 10 15 20 25 30 35 529 920 19 vulsterna 75,76 kring viklinjen deformeras se Fig. 19.

Genom att spänningen i den inre linern reduceras och ge- nom att vulstbildningen deformeras kommer vikningen att kunna styras och den försämrade precisionen i vikningen beroende på egenskaperna hos olika wellpappkvaliteter att begränsas. Det är först när spänningen byggts upp i in- nerlinern pga vikningen som efterrillningen har avsedd effekt. Efterrillningen skall därför ske när detta för- hållande uppnåtts. Samtidigt får vikningen inte ha avan- cerat så långt att trycket i den inre linern hunnit pà- verka eller ta över och styra vikningen. Det aktuella om- rådet ligger inom 10° till cza 160° vikning, jfr ovan dis- kuterade intervall.

Utformningen av rillskivans 87 profil i efterrillan- ordningen kan variera pga wellpappkvalitet. En stor mängd olika rillprofiler som kan komma till användning ryms därför inom ramen för uppfinningen. Grundläggande former som kan komma i fråga för uppfinningens rillprofiler finns därför illustrerade i Fig. 20. Inom varje grundform kan det finnas en stor mängd variationer avseende bred- der, vinklar etc. Sålunda illustrerar Fig. 20, övre raden och den nedre raden till höger ett antal varianter av en rillskivas periferikant 95 i ett snitt III-III genom dess rotationsaxel (96) (jfr Fig. 21), samt att periferikanten 95 är i huvudsak konvex. Å andra sidan illustrerar den nedre raden till vänster några va- rianter där periferikanten 95 är i huvudsak konkav. Vida- som alla har det gemen- re har rillskivans 87 periferi visats vara cirkelformad, men den kan även vid behov vara polygonal eller tandad såsom âskådliggjorts i Fig. 21.

En anordning som möjliggör automatisk växling mellan rillprofilbredder och/eller olika rillprofiler har visats i Fig. 24. Denna alternativa utföringsform av efterrill- anordningen 81 har illustrerats i en vy i transportrikt- ningen 15, dvs i en delvy från linjen 97 i Fig. 18. Denna anordning är utformad som ett revolverhuvud, form av en revolverskiva 98, som är roterbart inställbar exempelvis i 10 15 20 25 30 35 529 920 20 kring en axel 99 och som roterbart uppbär två eller flera mindre rillhjul 82. Axeln 99 är fäst vid hållarens 83 övre ände, på ett sätt motsvarande axeln 84 i Fig. 18.

Varje rillhjul 82 är med sin tillhörande axel 84 roter- bart fäst vid revolverskivan 98. I utföringsformen som visats i Fig. 24 är revolverskivan 98 stegvis inställbar i tre positioner, så att alltid något av rillhjulen 82 är aktivt och deformerar de uppkomna vulsterna 75,76. Rill- hjulen 82 har rillskivor 87 med olika formade profiler.

Med denna utföringsform kan rillhjulet med den aktuella profilen lätt bringas i aktiv position i stället för att man skall behöva demontera ett befintligt rillhjul och montera ett nytt, såsom i utföringsformen enligt Fig. 18.

Med hänvisning åter till Fig. 18 är varje rillhjul 82 såsom tidigare angivits roterbart uppburet på den övre änden av en tillhörande hållare 83. Genom att hållaren är expanderbar i höjdled, företrädesvis genom att vara tele- skopisk, kan rillhjulets position i höjdled ställas in med hjälp av ett ej visat manövreringsdon, exempelvis en hydraulcylinder, som är fäst vid hâllarens 83 båda tele- skopiska partier och som är anslutet till ovannämnda kör- och inställningskonsol. Vid varje hállares 83 nedre ände är en resp uppfästningsvagn 88 fäst, vilka båda uppfäst- ningsvagnar löper på en styr- och stödskena 89 som är fast fäst på golvet 80 i rät vinkel mot wellpapparkens 18 transportriktning 15, jfr Fig. 16. Rillhjulens 82 posi- tion i sidled ställes sålunda in genom att uppfästnings- vagnarna 88 förflyttas på styr- och stödskenan 89 med hjälp av ej visade manövreringsdon, exempelvis hydraulcy- lindrar, som är anslutna till ovannämnda kör- och in- ställningskonsol.

Såsom angivits ovan trycker rillhjulets 82 yttre kropp 85 vid efterrillningsoperationen wellpapparkets 18 inre panel 57,58 mot den understödda transportremmen 3,4 och den inre kroppen 86 trycker då papparkets yttre panel 55,56 mot ett mothåll, varvid rillskivan 87 samtidigt ut- för nämnda efterrillning. Som ett lämpligt mothåll för 10 15 20 25 30 35 529 920 21 den inre kroppen 86 är ett mothàllshjul 90 roterbart an- ordnat, frilöpande eller drivet, på en axel 91. Axeln 91 är, för ett cylindriskt mothållshjul, orienterad paral- lellt med den inre kroppens 86 stympat koniska mantelyta vid dess kontakt med den yttre panelen 55,56, i utfö- ringsformen på Fig. 18 vertikalt. Koniska mothállshjul är naturligtvis också tänkbara och då har axeln 91 givetvis en annan orientering. Mothållshjulets periferiyta är an- ordnad mittemot den inre kroppens periferiyta. Den yttre panelen klämmes därigenom och fixeras mellan mothållshju- let 90 och den inre kroppen 86, under det att den inre panelen 57 klämmes och fixeras mellan transportremmen 3,4 och den yttre kroppen 85. Rillhuvudets utformning bidrar således till att stabilisera och styra in rillskivan i rätt position genom att dess utvändiga ytor är dels pa- rallella med mothàllsrullen och dels med transportremmen 3,4.

Mothållsrullens axel 91 är i sin tur fäst vid eller integrerad med en excenteraxel 92, vilken är inställbart upphängd i ett hus 93 som företrädesvis är försett med en manövreringsanordning, ej visad, för att vrida excenter- axeln 92 och därigenom förflytta mothållshjulet 90 i riktning mot eller från rillhjulet 82. Varje hus 92 är fast fäst vid resp vikbalks 1,2 yttersida, rakt ovanför styr- och stödskenan 89.

Vid varje efterrillanordning 81 är i huvudsak företrädesvis en resp styrstång 94 fäst, vilken sträcker sig i riktning mot, men ej fram till, valsparet 14 och är positionerad i papparkets invikningsområde, dvs mellan vikremmen 7,8 och transportremmen 3,4, såsom bäst visats i Fig. 22. Styr- stången 94 hjälper till vid styrningen av den yttre pane- len 55 under vikningsprocessen.

Styrstångens 94 funktion är att styra làdflikarna för att förhindra att dessa trycks in och låser sig.

Styrstången ersätter härigenom de partier av viklinjaler- na 5,6 som i vikenheten enligt den tidigare nämnda svens- 10 15 20 25 30 35 529 920 22 ka patentansökningen 0501943-5 finns efter brytrullarna 16 i transportriktningen 15.

Då vikenhetens konstruktion nu har beskrivits kommer dess funktion att beskrivas.

Efter den tidigare beskrivna vikningen av de yttre panelerna 55,56 från O° till 90° enligt den visade utfö- ringsformen i vikenhetens främre parti eller halva i transportriktningen 15 bringas de yttre panelerna 55,55 i ingrepp med respektive vikrem 7,8 för fortsatt successiv vikning inåt mot de inre panelerna 57, 58. När well- papparken 18 därefter närmar sig de bakre brytrullarna 17 har de yttre panelerna 55,56 vikts nästan 180° mot de inre panelerna 57,58. Den krökta instyrningsstången 11 fångar då upp de vikta panelerna 55,56 och styr dessa tillsammans med panelerna 57, 58 in i valsparets 14 nyp, där den yttre panelens 55 limflik 59 pressas mot och klistras fast på den andra yttre panelen 54. Instyrnings- stångens inställning, som sker i sidled beroende på för- hållandet mellan lådans smala och breda ytterpanel, är motoriserad och ställs in automatiskt via konsolen 21 i rätt position.

Vikremmarna 7,8, som styr de yttre panelernas 55,56 vikning från 90° till 180° i den illustrerade utfö- ringsformen, drives med en hastighet som är 2% till 3% högre än maskinens övriga hastighet och drives av de ho- risontella brytrullarna 17.

Genom den påverkan på panelerna som vridningen under själva vikningen av panelerna förorsakar ökar förut- sättningen för optimal vikning ju längre maskinens vik- sträcka är. Ekonomiska och platsmässiga orsaker gör dock att man måste begränsa viksträckans längd. För att uppnå en optimal vikning över viksträckans begränsade längd krävs en så mjuk vikrörelse som möjligt och att man där- igenom utnyttjar viksträckan optimalt. Vid maskiner med manuell inställning överlåter man till maskinoperatören att ställa in vikrörelsen. Detta är ett både tidskrävande och kunskapskrävande arbete som resulterar i mer eller 10 15 20 25 30 35 529 920 23 mindre optimala inställningar, med varierande kvalitet på lådornas vikning som en direkt följdverkan.

Fig. 23 illustrerar schematiskt uppbyggnaden av en in-linemaskin för tillverkning av wellpapplådor och de i denna ingående enheterna samt deras automatisering enligt uppfinningen. Inställningen av de olika maskinenheterna, dvs inmatningen 61, tryckenheten 62, slitsenheten 63, stansenheten 64, vikenheten 65 och uppräknings- och bunt- ningsenheten 66 är helt motoriserade och för- programmerbara för att dels minska maskinens ställtider och dels säkerställa så exakta och noggranna inställ- ningar som möjligt. Dessa inställningar sker centralt från kör- och inställningskonsolen 21 och via en an- slutningsledning till varje enhet och är läsbara på en dataskärm. Inställningen av efterrillanordningen, dvs hållarnas 83 och uppfästningsvagnarnas 88 manövrerings- don, mothållshjulets 90 manövreringsanordning samt rill- hjulets 82 och/eller mothållshjulets 90 rotationsmotorer sker med fördel också från kör- och inställningskonsolen 21.

Genom motoriseringen av vikrörelsens inställningar har ett viktigt, krävande och svårt maskininställnings- förfarande automatiserats. För att genomföra den manuella inställningen fick operatören tidigare gå in i det under körning ur säkerhetshänseende avspärrade området i viken- heten. Detta innebar att maskinen då måste vara stilla- stående, vilket både innebar betydande tidsförluster och att man utlämnade maskininställningen till operatörens förmåga och kunnighet. Systemet enligt uppfinningen inne- bär att inställningen av vikrörelsen för varje lådämne som skall köras ställs in efter ett beräknat, inställningsvärde. Med denna inställning som bas kan se- optimalt dan operatören vid behov genomföra finjusteringar beroen- de på driftsförhållanden, såsom maskinhastighet och well- pappskvalitet. Genom motoriseringen av inställningarna kan detta göras under drift på ett säkert sätt för ma- skinoperatören. Den optimerade inställningen kan sedan 10 15 529 920 24 precis som maskinens alla andra inställningar sparas i en databas för att maskinen vid senare återkommande order skall kunna ställas in automatiskt på tidigare optimala inställningar.

Vikenheten har ovan beskrivits i samband med att ar- kens yttre paneler vikes nedåt. Såsom lätt inses av en fackman på området är det möjligt, och i vissa fall önsk- värt, att istället vika de yttre panelerna uppåt, vilket åstadkommes genom att vikenhetens olika element som vi- sats vara positionerade ovanför arkens transportplan po- sitioneras spegelvänt under, och i förhållande till, transportplanet och vice versa.

Vidare har arket genomgående i texten benämnts ”wellpappark”. Naturligtvis är uppfinningen även tillämp- lig på annan papp än wellpapp.

Uppfinningen är inte begränsad till det ovan be- skrivna eller på ritningarna visade, utan kan förändras inom ramen för de bifogade patentkraven.

Claims (12)

10 15 20 25 30 35 529 920 25 PATENTKRAV

1. Vikenhet för wellpappark (18) vid in- linetillverkning av wellpapplådor, innefattande ett par parallella och i sidled förskjutbara vikbalkar (1,2) med en respektive ändlös transportrem (3,4), vilka sträcker sig från vikenhetens ingång (19) till vikenhetens utgång (20), ett par viklinjaler (6), vilka är anordnade under respektive vikbalk (1,2) och vilka sträcker sig från vi- kenhetens ingång (19) och mot, men ej fram till, vikene- hetens utgång (20), ett par utanför respektive viklinjal (6) och i vinkel mot respektive viklinjal fast positione- rade vikstänger (33,34), vilka är anordnade i vikenehe- tens, i wellpapparkens (18) transportriktning (15), främ- re parti, (7,3), der och samverkar med en respektive vikbalk (1,2) samt sträcker sig från en tillhörande främre brytrulle (16) efter vikstängernas (33,34) avslutande ände i transport- riktningen (15) till en tillhörande brytrulle (17) med horisontell axel i huvudsak intill utgången (20), varvid ett wellpappark (18) som inmatats vid vikenhetens ingång (19) gripes av paret transportremmar (3,4), längs viklinjalerna (6) och wellpapparkets (18) båda ytt- re paneler (54,55) vikes successivt från O° av respektive vikstång (33,34) i samverkan med tillhörande viklinjal (6), varefter varje vikt panel (54,55) bringas i ingrepp ett par vikremmar vilka är anordade un- transporteras med respektive vikrem (7,8) samt den med denna samverkan- de vikbalken (1,2) för fortsatt vikning och lämnar däref- ter respektive vikbalk (1,2) för att slutligen avlämnas från paret brytrullar (17) med horisontell axel, med pa- nelerna (54,55) vikta 180°, vid utgången (20), känneteck- nad av att en efterrillanordning (81) är reglerbart po- sitionerad under resp vikbalk (1,2), mellan varje viklin- jals (6) bakre ände i transportriktningen (15) och nämnda främre brytrulle (16), och att varje efterrillanordning (81) innefattar ett rillhjul (82), vilket är utformat som 10 15 20 25 30 35 529 920 26 ett par stympat koniska kroppar (85,86), vars basytor är riktade mot, eller integrerade med varandra, och en höjd- och sänkbar hållare (83), vilken är förskjutbart anordnad tvärs nämnda transportriktning (15) och på varS Övre ände rillhjulet (82) är roterbart lagrat i vinkel mot resp vikbalk (1,2), att ett resp mothàllshjul (90) via en axel (91) och ett hus (93) är roterbart fäst vid varje vikbalk (1,2), att varje mothållshjul (90) är positionerat mitt- emot resp rillhjuls (82) (86) laren (83) för att mellan sig nypa wellpapparkets (18) yttre panel (54,55) och att resp rillhjuls (82) koniska kropp (85) längst bort från hàllaren (83) anligger mot wellpapparkets (18) inre panel (57,53) 0Ch trYCkef denna koniska kropp närmast hål- mot resp transportrem (3,4).

2. Vikenhet enligt patentkravet 1, kännetecknad av att paret kroppars (85,86) konvinkel (2a) ligger i inter- vallet 80°-l0O°.

3. Vikenhet enligt patentkravet 1 eller 2, känne- tecknad av att varje rillhjuls (82) stympat koniska krop- par (85,86) är utformade som en resp. separat enhet och (87) varvid kropparna att en i huvudsak cirkelformad rillskiva (85,86), (85,86) och rillskivan (87) är anordnade pà en gemensam (84).

4. Vikenhet enligt patentkravet 3, kännetecknad av (87) periferikant (95) (96) är i huvudsak konvex.

5. Vikenhet enligt patentkravet 3, kännetecknad av är utskju- tande anordnad mellan kropparna axel att rillskivans i ett Snitt 9en0m dess rotationsaxel att rillskivans (87) periferikant (95) i ett snitt genom dess rotationsaxel (96)

6. Vikenhet enligt något av patentkraven 3 till 5, är i huvudsak konkav. kännetecknad av att rillskivans (87) periferi är polygo- nal eller tandad.

7. Vikenhet enligt något av föregående patentkrêvf kännetecknad av att varje mothàllshjul (90) är förskjut- bart anordnad mot och bort från nämnda koniska kropp (86). 10 15 20 25 30 35 529 920 27

8. Vikenhet enligt något eller några av föregående patentkrav, kännetecknad av att hàllarnas (83) ning i höjd och tvärs transportriktningen (15), mothålls- inställ- hjulens (90) inställning tvärs transportriktningen (15), mothållshjulens (90) (82) rotation styres fràn en kör- och inställningskonsol (21), rotation och/eller rillhjulens i vilken wellpapparkens (18) dimensioner och egenskaper har inmatats och vilken under vikenhetens drift medger finjustering.

9. Vikenhet enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att efterrillanordningen (81) åtminstone två rillhjul (82), vilka är roterbart lagrade på en revolverskiva (98) ställbart fäst vid nämnda hållare innefattar som i sin tur är stegvis in- (83).

10. Vikenhet enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att en styrstàng (94) med sin ena ände är fast fäst vid varje efterillanordning (81), på samma sida som dess rillhjul (82) i förhållande till wellpapparkets (18) (54,55) mot, men ej fram till, vikenhetens utgång (20).

11. Förfarande för vikning av wellpappark (18) vid yttre panel och vars andra ände sträcker sig in-linetillverkning av wellpapplådor, innefattande stegen att i takt mata in wellpappark (18) limbestrykning, att i vikenhetens, i wellpapparkets (18) i en vikenhet under transportriktning (15) första parti successivt vika well- papparkets (18) båda yttre paneler (55,56) från 0° med hjälp av ett par vikbalkar (1,2) och ett par med dessa (33,34), wellpapparkets transportriktning (15) andra parti succes- sivt vika wellpapparkets (18) båda yttre paneler (55,56) till 180° med hjälp av ett par vikremmar (7,8) och nämnda samverkande vikstänger att i vikenhetens, i par vikbalkar (1,2) och att med hjälp av en instyrnings- (11) (18) ett par valsar (14) för fastlimningen av den ena vikta panelens (55) limflik (59) på den andra vikta panelen (56), kännetecknat av steget att under vikningsförfaran- (75,76) Stäng styra in det vikta wellpapparket mellan det deformera de vulster som vid vikningen bildas 10 15 529 920 28 i wellpapparket (18) vid viklinjen (74) genom att trycka in vulsterna (75,76) i wellpapparket (18) i riktning mot wellpapparkets (18) motsatta sida (71) och att vulsterna (75,76) vid varje viklinje (74) tryckes in i wellpappar- ket (18) med hjälp av ett som en stympad dubbelkon format rillhjul (82) i samverkan med den som motháll fungerande vikbalken (1,2) och med ett vid vikbalken (1,2) fäst mothàllshjul (90).

12. Forfarande enligt patentkravet 11, kännetecknat (82) undre och roterbart av steget att under drift finjustera rillhjulets (1,2) yttre sida genom att ett första manövreringsdon för rill- hjulets ringsdon för rillhjulets (82) position tvärs wellpappar- (18) (15) och inställningskonsol position i förhållande till vikbalkens (82) position i höjdled och ett andra manövre- kens transportriktning fjärrstyres från en kör- (21).