SE528255C2 - Verktyg samt lösbar kropp för verktyg för spånavskiljande bearbetning med ås- och rillformade kopplingsmedel - Google Patents

Description

25 30 528 255 2 Utvecklingen av löstoppsverktyg för roterande bearbetning har under senare tid vant intensiv och resulterat i en mängd olika konstruktionslösningar. framförallt med avseende på gränssnittet mellan iöstoppen och grundkroppen. Bland annat har genom WO 02/14005 A1 , US 2001/0009636 A1 och SE 0300313-4, presenterats små fräsar i form av pinn- eller profilfräsar, vilka använder sig av en dragstång på vilkens främre ände iöstoppen kan fästas och dras in i ett axiellt häl i en grundkropp i form av ett långsmalt skaft. l det verktyg, som redovisas i det förstnämnda dokumentet, förbinds iöstoppen med dragstången via ett gängförband, medan verktygen enligt de båda sistnämnda dokumenten använder sig av hakformiga organ med snedställda kontaktytor för att dra in och fixera iöstoppen i ett hål i grundkroppen. l motsats till sådana verktyg, vilkas grundkroppar saknar häl för indragning av iöstoppen (se exempelvis US 5947660 och US 5988953), har dessa verktyg den fördelen att ett bakre hanelement på iöstoppen dras in i hålet igrundkroppen för att tillsammans med främre parti av dragstången klämmas fast inuti ett ring- eller hylsformigt parti av grundkroppen. Vid sädana jämförelsevis veka verktyg som pinn- och profilfräsar, vilkas grundkroppar utgörs av jämförelsevis smala skaft, erhålls därför en betydligt stabilare och mer tillförlitlig förankring av skärkroppen, än i det fall verktyget saknar hål i vilka delar av iöstoppen kan rymmas.

Det faktum att löstoppsverktyg varit föremål för ett stort antal förslag till konstruktionslösningar utgör i sig ett levande bevis för att utformningen av framförallt gränssnittet mellan iöstoppen och grundkroppen är ett svårbemästrat tekniskt problem. Sålunda måste hänsyn tas till en mängd olika faktorer, somgrundar sig icke blott på det faktum att iöstoppen och grundkroppen/dragstången tillverkas av olika material och i från varandra skilda tillverkningsenheter, utan även på det faktum att verktygen skall arbeta under svåra yttre förhållanden, såsom stark värmeutveckling, etc. l synnerhet utsätts sådana små verktyg som pinn- och profilfräsar för en mängd olika påfrestningar, som varierar högst avsevärt i olika funktionstillstånd. Sålunda utsätts iöstoppen, dvs den hårda, lösbara skärkroppen i en profilfräs, icke blott för axiella drag- resp tryckkrafter, utan även för allehanda radiella krafter, som verkar i olika riktningar. Att utforma ett fungerande gränssnitt mellan en löstopp och en 10 15 20 25 30 528 255 3 grundkropp blir därför i praktiken en delikat awägning mellan ett antal stundom motstridiga önskemål. l syfte att utveckla löstoppsverktyg i riktning mot en större fulländning har föreslagits ett mellan löstoppen och grundkroppen verkande gränssnitt av det slag som redovisas i den tidigare ingivna (ännu ej publicerade) svenska patentansökningen SE 0403039-2. l detta tall utnyttjas såsom gränssnitt mellan löstoppen och en igrundkroppen monterad dragstång, åtminstone ett par samverkande sk serrationsytor, vilka har en viss axiell utbredning och vilkas åsar och rillor sträcker sig vinkelrätt mot verktygets ~ lângdaxel. På detta sätt förbättras gränssnittets förmåga att överföra axiella krafter, och då framförallt dragkrafter mellan löstoppen och dragstången, i jämförelse med tidigare känd teknik.

Emellertid är även det i SE 0402039-2 beskrivna verktyget behäftat med ofullkomligheter. Sålunda har det visat sig att den lösbara skärkroppen under vissa omständigheter riskerar att brista eller spräckas, framförallt i det område av hanelement, som ansluter sig till skärkroppens huvud. En annan olägenhet är att serrationsytornas form ej med absolut säkerhet förhindrar felmontering av skärkroppen i dragstångens främre del.

Uggfinningens sflten och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att vidareutveckla skärverktyg av ingressvis angivet slag dithän att verktyget tillgodoser ett stor antal krav av vilka vissa är motstridiga. Ett primärt syfte med uppfinningen är därför att skapa ett verktyg med ett mellan löstoppen och dragstången utformat gränssnitt, som på ett optimalt motstàr varierande och i olika riktningar verkande, yttre och inre krafter i det kraftspel, som uppstår icke blott i samband med verktygets arbete, utan även i samband med montering och demontering av löstoppen. Sålunda skall löstoppen, i synnerhet då densamma utgörs av en skärkropp av ett härt material, kunna utsättas för såväl axiella drag- och tryckkrafter, som radiella eller sidoriktade krafter, vilkas angreppsvinklar mot kroppen kan variera på ett högst irrationellt sätt. l synnerhet skall en av härdmetall förfärdigad skärkropp kunna motstå yttre krafter som vid konventionella, tidigare kända verktyg ofta förorsakar brott i området av gränssnittet. Samtidigt skall de inre spänningarna i en dylik skärkropp ej bli påfrestande höga. Å andra sidan får styrkan i 10 15 20 25 30 528 255 4 skärkroppen ej i alltför stor utsträckning vinnas på bekostnad av styrkan och funktionaliteten i dragstången. Med andra ord får dragstången ej utföras så klen att brott eller utmattning sker i själva dragstången. l en särskild aspekt tar uppfinningen sikte på att skapa ett roterbart verktyg, till exempel en pinnfräs, som i sin helhet är välbalanserat för att kunna drivas med höga varvtal utan att ge upphov till vibrationer, med ty åtföljande svårigheter, såsom värmeutveckling och försämrad bearbetningsprecision. Ett annat, allmänt syfte med uppfinningen är att skapa ett verktyg, som trots god funktionalitet, är enkelt att tillverka. Med andra ord skall verktyget kunna produceras medelst ett minimalt antal arbetsoperationer.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det primära syftet genom de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av uppfinningen är vidare definierade ide osjälvständiga kraven 2- 1 1.

Uppfinningen hänför sig även till en lösbar kropp som sådan, avsedd för verktyg av det aktuella slaget. Särdragen hos denna kropp framgår av dels det självständiga kravet 12, dels de osjälvständiga kraven 13-19.

Sammanfattning av uggfinningstanken Såsom utgångspunkt för uppfinningen tjänar det gränssnitt, som beskrivs i ovannämnda SE 0402039-2, och som använder sig av kopplingsmedel i form av så kallade serrationsytor, vilka utmärker sig genom att ytorna har en viss axiell utbredning och varför sig inbegriper konventionellt likformiga åsar och rillor, vilka sträcker sig tvärs verktygets längdaxel. Till skillnad från denna lösning bygger emellertid föreliggande uppfinning på tanken att i det enskilda kopplingsmedlet använda två åsar resp rillor, som är olika stora, dvs har olika höjd resp djup. Med fördel ges åsarna och rillorna dessutom en form, som radikalt awiker från den form, som är vedertagen för konventionella så kallade serrationsåsar och som karaktäriseras av tämligen branta flankvinklar och begränsad bredd.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: 10 15 20 25 30 528 255 5 Fig 1 en perspektivvy av ett i enlighet med uppfinningen utfört skärverktyg i form av en pinnfräs, Fig 2 en förstorad, partiell längdsektion av samma verktyg, visande en grundkropp, en dragstàng och en lösbar kropp i form av en skärkropp (fräshuvud), I Fig 3 en sprängvy visande samma komponenter som i tig 2, ehuru skilda från varandra, Fig 4 en förstorad perspektivvy av enbart själva skärkroppen, Fig 5 en sidovy av samma skärkropp, Fig 6 en förstorad perspektivvy av den i verktyget ingående dragstången, Fig 7 en sidovy av dragstàngen enligt tig 6.

Fig 8 en ytterligare förstorad, schematisk vy iliustrerande den geometriska formen hos ett bakre hanelement ingående i skärkroppen, Fig 9 en liknande schematisk vy visande den geometriska formen hos en i främre del av dragstången, Fig 10 en ytterligare förstorad detaljsektion visande ett enskilt gränssnitt mellan hanelementet och dragstàngen i hopkopplat tillstànd, Fig 11 en motsvarande sektion visande hanelementet och dragstàngen i ett átsärat tillstånd, Fig 12 en extremt förstorad detaljsektion av gränssnittet, och Fig 13 en sprängvy iliustrerande ett alternativt utförande av det uppfinningsenliga verktyget.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföranden av uggfinningen l fig 1-3 visas ett för spànavskiljande bearbetning avsett verktyg, som exemplifieras i form av en pinnfräs. Verktyget inbegriper tre huvudkomponenter, nämligen en grundkropp 1, en lösbar kropp 2, samt en dragstàng 3. l exemplet har grundkroppen 1 formen av ett làngsmalt skaft med cylindrisk grundform. En genomgående geometrisk centrumaxel genom verktyget är betecknad C. Utmed denna centrumaxel sträcker sig icke blott grundkroppen 1, utan även dragstángen 3 och den Iösbara kroppen 2, varför beteckningen C fortsättningsvis även kommer att användas för att beteckna den geometriska centrumaxeln för var och en av de tre komponenterna. 10 15 20 25 30 528 255 6 I det visade exemplet utgörs den lösbara kroppen 2 av ett fräshuvud, vilket på konventionellt sätt inbegriper såväl spånavskiljande skäreggar, som spånkanaler 5, och vilket är tillverkat av ett hårt material, såsom hårdmetall. Inom fackmannakretsar benämns denna komponent "löstopp”; en benämning som fortsättningsvis kommer att användas för att åsyfta den kropp, som kan monteras i grundkroppen med hjälp av dragstången. _ ' Det skall även påpekas att grundkroppen 1 och dragstàngen 3 vanligen tillverkas av stål eller av något annat material, som är "mjukare" än det hårda materialet i löstoppen 2.

En främre ände av grundkroppen 1 är betecknad 6, medan en bakre ände betecknas 7. Såsom framgår av fig 3 är i grundkroppens främre ände utformat ett hàl 8, vilket har en av centrumaxeln C definierad, rotationssymmetrisk form. Närmare bestämt avgränsas hålet av dels en cylindrisk yta 9, dels en svagt konisk yta 10 i anslutning till den främre mynning, som avgränsas av en ringformig, plan ansatsyta 11, vilken utbreder sig i rät vinkel mot centrumaxeln C. Via en avsmalnande övergångsyta 12 övergår hålet 8 i en smalare hålsektion 13, som vid sin främre ände är utformad med en hongänga 14. Hålsektionen 13 sträcker sig axiellt genom hela grundkroppen 1 och öppnar sig i den bakre änden 7.

Nu hänvisas även till fig 4 och 5, som illustrerar utformningen av löstoppen 2. Utmärkande för denna är att densamma inbegriper ett främre huvud 15 och ett bakre hanelement 16, vilket åtskiljs från huvudet 15 via ett övergångsparti 17 vars periferiska yta har cylindrisk grundform. På diametralt motsatta sidor är övergångspartiet dock utformat med tvâ plana ytor 18, vilka är parallella med varandra och tjänar såsom ett nyckelgrepp för att möjliggöra rotation av löstoppen.

En stor del av hanelementet 16 avgränsas av en rotationssymmetrisk yta 19, vilken är svagt konisk. Exempelvis kan konvinkeln uppgå till 59 (2 x 2,59). Via en bakre brytlinje 20 övergår konytan 19 i en andra konyta 21 med betydligt större konvinkel, till exempel 609 (2 x 309). I två diametralt motsatta områden är det generellt rotationssymmetriska hanelementet 16 utformat med urtagningar, vilka avgränsas av ytor 22, som är vända från varandra och tjänar såsom kopplingsmedel för samverkan med motsvarande kopplingsmedel i dragstàngen. Beskaffenheten hos dessa 10 15 20 25 30 528 255 7 kopplingsmedel 22 kommer att beskrivas mer detaljerat nedan med hänvisning till fig 8-12. Beträffande löstoppen 2 i övrigt skall påpekas att de spänavskiljande skäreggarna 4 utgörs icke blott av radiella eggar vid huvudets 15 främre ände, utan även av den ena av de två kanter, som avgränsar varje spànkanal |5. Vidare skall noteras att urtagningarna för bildande av kopplingsmedlen 22 är axiellt något kortare än haneiementet i dess helhet.

Detta innebär att konytan 19 utbreder sig ändlöst, dvs utan avbrott, iomràdet närmast löstoppens övergängsparti 17. Dessutom har konytan 19 en största diameter som är påtagligt mindre än övergàngspartiets 17 diameter, vilket innebär att en ringformig stödyta 23 skjuter ut radiellt i förhållande till konytan 19. Denna stödyta 23 är plan och är lokaliserad vinkelrätt mot centrumaxeln C för att ansättas mot ansatsytan 11 på grundkroppen 1.

Av fig 6 och 7 framgår att den i sin helhet med 3 betecknade dragstàngen inbegriper dels en främre, gaffelartad del 24, dels en smalare, bakre del 25, som àtskiljs från den främre delen via en avsmalnande midja 26.

Utvändigt har dragstàngen 3 rotationssymmetrisk grundform såtillvida att den utvändiga ytan 27 är cylindrisk. Även den bakre delen 25 har cylindrisk, tappartad form, ehuru densamma är utformad med en hangänga 28 utmed hela sin längd. Midjan 26 är generellt konisk, ehuru densamma avgränsas av dels ett övre, konvext välvt ytparti, dels ett undre, konkavt välvt ytparti, Av fig 6 framgår att den bakre änden av dragstàngen är utformad med ett nyckelgrepp 29 i form av ett spår. l dragstångens främre del 24 är utformat ett säte eller utrymme 30, vilket är avgränsat av tvä diametralt motsatta sidostycken 31 med identisk form. Sidostyckenas 31 insidor är utformade såsom kopplingsmedel 32 för samverkan med löstoppens kopplingsmedel 22.

Mellan sidostyckena sträcker sig en botten betecknad 33.

Så långt det exemplifierade verktygets olika särdrag hittills redovisats är desamma i allt väsentligt tidigare beskrivna i SE 0402039-2.

Nu hänvisas till fig 8-12, som i detalj åskådliggör utformningen av de samverkande kopplingsmedlen 22, 32 i löstoppens hanelement 16 respektive dragstàngens främre, gaffelartade del 24. Av fig 8 framgår att haneiementet pà var och en av sina båda motsatta sidor uppvisar två äsar 34, 35, av vilka den förstnämnda är lokaliserad närmast löstoppens grova huvud (se konytan 19), medan den andra är lokaliserad i omrâdet av hanelementets 10 15 20 25 30 528 255 8 16 bakre ände. I anslutning till åsarna 34, 35 finns rillor eller försänkningar 36, 37 av vilka en främre 36 är belägen mellan den främre åsen 34 och löstoppens huvud, medan en bakre 37 är belägen mellan åsarna 34,35. l detta sammanhang skall nämnas att hanelementets bakre ände bildas av en yta, vars form år av underordnad betydelse. I exemplet är dock ändytan plan och utbreder sig vinkelrätt mot centrumaxeln C. Även det enskilda kopplingsmedel 32, som är utformat på insidan av varje sidostycke 31, inbegriper såväl ett par åsar 38, 39 som ett par rillor 40, 41. En främre äs 38 är belägen i omedelbart anslutning till den fria ändytan 42 på sidostycket 31 ,och åtskild från den bakre åsen 39 via den främre rillan 40.

Den bakre rillan 41 är belägen mellan åsen 39 och sätets 30 botten 33.

Det skall påpekas att konturformen eller topografin på hanelementets 16 vänstra sida är identisk med topografin på den högra sidan.

Av detta skäl har hänvisningsbeteckningar utsatts enbart på den vänstra sidan.

Samma förhållande gäller dragstángens kopplingsmedel 32. l tig 8 betecknar P1 ett tänkt plan, vilket sträcker sig vinkelrätt mot centrumaxeln C och i vilket de främre rilloma 36, närmare bestämt bottnarna i dessa, är belägna. På analogt sätt betecknar P2 ett för rilloma 37 gemensamt plan. P3 betecknar ett plan i vilket de främre àsarnas 34 ryggar eller rygglinjer är gemensamt belägna. Ett motsvarande plan för de bakre àsarnas 35 rygglinjer är betecknat P4.

Karaktäristiskt för uppfinningen är att den främre, närmast löstoppens huvud belägna rillan 36 i respektive kopplingsmedel är grundare än den bakre rillan 37, nämligen såtillvida att rillans 36 botten eller bottenlinje är belägen på ett större radiellt avstånd D1 från centrumaxeln C än den bakre rillans 37 botten (se avståndet D2). I och med att kopplingsmedlets 32 âsar 38, 39 skall passa in i kopplingsmedlets 22 rillor 36, 37 är även den enskilda åsens 38 rygg belägen på ett större radiellt avstånd D3 från centrumaxeln C än åsens 39 rygg (se avståndet D4 i fig 9).

Ehuru det i och för sig är tänkbart att variera den konkreta formen hos de beskrivna åsarna och rillorna inom ramen för efterföljande patentkrav, föredras att förläna desamma åtminstone partiellt välvd form, såsom illustreras på ritningarna. Sålunda är den enskilda àsen i det föredragna utförandet åtminstone partiellt avgränsad av en konvext välvd yta, medan den enskilda 10 15 20 25 30 528 5255 9 rillan avgränsas av en konkavt välvd yta. Med fördel är samtliga ytor delcylindriska genom att vara definierade av radier hos imaginära cirkelcylindrar. I exemplet är samtliga åsar och rillor i sin helhet avgränsade av välvda ytor, varvid närbelägna konvexa och konkava ytor övergår i varandra via tangenter. Detta framgår bäst av fig 11, som visar hurusom den främre rillan 36 utgörs av en konkavt välvd yta, som utbreder sig mellan tangeringspunkterna (eller -linjerna) TA, TB. Den främre àsen 34 på hanelementet 16 utgörs av en konvex, delcylindrisk yta, som utbreder sig mellan tangeringspunkten TB och en med TC betecknad tangeringspunkt. Vidare utgörs den bakre rillan 37 av en konkavt välvd yta mellan tangeringspunkten TC och en tangeringspunkt TD, i vilken rillan övergår i en konvext välvd, likaledes delcylindrisk yta, som definierar den bakre àsen 35.

Eftersom de olika välvda ytor, som ingår i kopplingsmedlet 32 (se fig 11), övergår i varandra via tangeringspunkter, som är belägna i samma axiellt åtskilda plan som tangeringspunkterna i kopplingsmedlet 22, har dessa tangeringspunkter ej markerats i fig 11. Såsom framgår av fig 10 sammanfaller dock dessa tangeringspunkter, när hanelementet 16 förs in i sätet 30.

För fullståndighets skull skall påpekas att kopplingsmedlens olika ytor i just exemplet är raka, såtillvida att generatriser utmed ytorna är raka, och vinkelräta mot ritningsplanet. Detta innebär att förflyttning av hanelementet in i och ut ur sätet 30 sker genom en rak, translatorisk rörelse i riktning vinkelrätt mot ritningsplanet.

Nu hänvisas åter till fig 8 och 9 i vilka R1 och R2 betecknar radierna för hanelementets 16 främre och bakre rillor 36,37. På analogt sätt är radierna för àsarna 34, 35 betecknade Fi3 resp H4. Såsom ovan antytts har rillorna 36,37 sina djupaste belägna bottnar eller bottenlinjer lokaliserade i planen P1, P2, medan åsarnas 34, 35 längst från centrumaxeln C belägna ryggar eller rygglinjer är lokaliserade i planen P3 resp P4. Såsom vidare framgår av fig 8 är åsamas 34,35 rygglinjer belägna i ett gemensamt plan P5, som är parallellt med centrumaxeln C och vinkelrätt mot ritningsplanet. Med andra ord är avståndet mellan àsens 34 rygglinje och centrumaxeln C lika stort som avståndet mellan àsens 35 rygglinje och centrumaxeln C.

På analogt sätt tangerar rillornas 40, 41 bottnar ett gemensamt plan P6, som är parallellt med centrumaxeln C och vinkelrätt mot ritningsplanet. Med 10 15 20 25 30 528 255 10 andra ord är rillornas bottnar belägna på lika stora avstånd från centrumaxeln C. Åsarnas 34, 35 radier H3, H4 är (men behöver ej vara) lika stora, medan rillornas 36, 37 radier H1, H2 är olika stora. Det faktum att rillan 37 är djupare än rillan 36, dvs att avståndet D2 är mindre än avståndet D1, är en följd av att den konkava yta, som avgränsar rillan 37, har givits en större axiell utsträckning än den konkava yta som definierar rillan 36. Detta framgår tydligt av fig 11, som visar hurusom det axiella avståndet mellan tangeringspunkterna TC och TD är betydligt större än motsvarande avstånd mellan tangeringspunkterna TA och TB.

I det visade -utförandeexemplet som hänför sig till en pinnfräs med diametem 12 mm (huvudets 15 diameter) uppgår krökningsradierna H3, H4 för hanelementets 16 åsar 34, 35 till 1,5 mm, medan rillans 36 radie H1 uppgår till 0,8 mm, och rillans 37 radie H2 till 2,5 mm.

I fig 9 betecknar H5 och H6 àsarnas 38, 39 radier, medan H7, H8 betecknar rillornas 40, 41 radier. Hypotetiskt vore det tänkbart att åsarnas 38, 39 radier H5, H6 exakt överenstämmer med rillornas 36, 37 radier H1, H2 (och radierna H7, H8 med radierna H3, H4). I praktiken år dock detta ej möjligt i det att hanelementet 16 då skulle behöva införas i sätet 30 med extremt fin passning. I praktiken ges därför åsarna 38, 39 radier H5, H6, som är något mindre än rillornas 36, 37 radier H1, H2. Samtidigt ges rillorna 40, 41 radier H7, H8, som är något större än åsarnas 34, 35 radier H3, H4. l praktiken kan dessa radieskilnader uppgå till minst 0,01 mm och högst 0,05 mm. Hesultatet av dessa radieskillnader framgår tydligt av fig 12, som visar hurusom ett spel 43 på någon eller nägra hundradels millimeter uppstår, då hanelementet 16 förs in i sätet 30.

Innan det beskrivna verktygets funktion beskrivs i detalj skall, med hänvisning till fig 3, påpekas att den såsom styryta tjänade utvändiga konytan 19 på löstoppen 2, har en diameter (medeldiameter), som är något större än diametern hos den invändiga konytan 10 i grundkroppen. Denna skillnad i diameter kan vara så liten som 0,002-0,02mm, men ändock säkerställa en kraftfull förspänning mellan ytorna 10, 19 då löstoppen monteras i grundkroppen.

Det uggfinningsenliga verlgygets funktion och fördelar 10 15 20 25 30 528 255 11 En första åtgärd vid montering av löstoppen 2 i grundkroppen 1 är att frän sidan föra in löstoppens hanelement 16 i sätet 30 i dragstångens 3 främre del. Härefter förs dragstången in i hålet 8 och skruvas fast med sin hangänga 28 i ingrepp med hongängan 14. initialt kan detta ske enbart manuellt, dvs utan verktyg. Då emellertid löstoppen 2 börjar närma sig grundkroppens främre ände måste tillgripas ett verktyg (ej visat), som appliceras mot det av de plana ytorna 18 bildade nyckelgreppet. Medelst detta verktyg låter sig löstoppen dras in till ett ändläge i vilket den ringformiga stödytan 23 ansätts mot ansatsytan 11. Under slutfasen av denna operation kommer ytorna 19, 10 i kontakt med varandra, varvid det hyls- eller ringformiga materialpartiet i grundkroppens främre ände påförs en förspänning tack vare ovannämnda diameterskillnad. Närmare bestämt nyps det främre partiet av hanelementet 16 fast av det elastiskt eftergivliga materialet (stål) i det främre materialpartiet i anslutning till konytan 10. l övrigt fylls hålets 8 cylindriska sektion 9 ut av dragstàngens båda sidostycken 31 i det att de uvändiga cylindriska ytorna 27 på dessa hålls med fin passning i kontakt med den likaledes cylindriska, invändiga ytan 9. Med andra ord fixeras löstoppen jämte dragstången på ett ytterst stabilt och tillförlitligt sätt i grundkroppen.

Byte av löstopp kan genomföras utan att dragstången 3 behöver avlägsnas ur grundkroppen. Sålunda kan dragstången - med hjälp av ett mot nyckelgreppet 18 applicerat verktyg - skruvas ut så längt att sätets 30 botten 33 något passerar ansatsytan 11. Härefter är löstoppen fri att dras ut åt sidan och ersättas av en ny löstopp, som i sin tur förankras på ovan beskrivet sätt i det i fig 1 och 2 visade läget.

En väsentlig fördel med det uppfinningsenliga verktyget är att den del av löstoppen som är känsligast för påverkan av sådana yttre krafter, som strävar att skjuva av eller bryta sönder löstoppen, nämligen det främre parti av hanelementet som avgränsas av det främre rillorna (se planet P1) erhåller optimal styrka, utan att fördenskull inkräkta på drastångens styrka och förmåga att överföra dragkrafter till löstoppen i samband med dennas montering och fixering. Sålunda har de bakre och kraftigaste àsarna i dragstångens kopplingsmedel en bibehållen, god kraftöverföringsförmåga i axiell riktning.

Dessa kraftigare äsar griper in i hanelementets djupaste rillor i hanelementets minst känsliga område, nämligen i det bakre parti, som är beläget djupt nere i 10 15 20 25 30 528 255 12 grundkroppens hål och därför mindre utsatt för så stora skjuv- och böjpåkänningar, som det närmare löstoppens huvud belägna partiet. En annan fördel är att monteringen av löstoppen i samband med byte blir idiotsäker. Tack vare skillnaden i form mellan de främre och bakre åsarna resp rillorna kan sålunda löstoppens hanelement ej felmonteras i dragstångens säte genom eventuella försöka att föra in hanelementets bakre åsar i sätets främre rillor.

Vidare är det på ritningarna exemplifierade utförandet särskilt fördelaktigt såtillvida att samtliga åsar och rillor är avgränsade av välvda, mjukt och flackt rundade ytor, vilka helt saknar varje form av skarp eller kantig övergång, som skulle kunna tjäna såsom brottanvisning. I praktiken torde dessutom den verksamma kontakten mellan samverkande ytor bli betydligt bättre än om kontakten skulle förverkligas med hjälp av plana kontaktytor, i och med att plana kontaktytor kräver en i praktiken icke uppnåelig precision för att icke ge enbart linje- eller punktkontakt.

I fig 13 visas ett alternativt utförande av uppfinningen. l detta fall inbegriper löstoppen 2 enbart ett enda kopplingsmedel 22, vilket samverkar med ett enda kopplingsmedel 32 idragstàngen 3. Själva utformningen av kopplingsmedlen eller- ytorna är identisk med den ovan beskrivna. Såsom tydligt framgår av fig 13 är dock ytorna i fråga lokaliserade i axiella plan, som är förskjutna i sidled i förhållande till centrumaxeln C. Närmare bestämt är kopplingsmedlet 22 lokaliserat på ett sådant sätt att löstoppens hanartade element 16a blir kraftigare än det i dragstången 3 ingående sidostycke 31a på vilket kopplingsmedlet eller- ytan 32 finns. l övrigt är den i fig 13 visade problemlösningen analog med den tidigare beskrivna.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till de ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandena. Ehuru det beskrivna gränssnittet mellan den i grundkroppen ingående dragstången och en med dragstången förbindbar kropp, är särskilt lämpat för fixering av just skärkroppar eller löstoppar av hårdmetall, är det sålunda tänkbart att utnyttja gränssnittet även för montering av andra lösbara kroppar, till exempel förlängningskroppar och liknande. Det skall även påpekas att uppfinningen kan tillämpas på andra verktyg än just roterande verktyg. l synnerhet skulle uppfinningen kunna tillämpas på sådana 10 15 20 25 30 528 255 13 förhållandevis slanka eller smala verktyg, som används för avsticknings- eller spårstickningsoperationer. Beträffande möjligheterna att modifiera de beskrivna kopplingsmedlens geometriska form, skall påpekas att àsama och rillorna i dessa varken behöver vara raka eller sammanhängande. Sålunda är det tänkbart att utföra åsarna och rillorna med en i horisontalplanet krökt form. l stället för att definieras av raka generatriser definieras desamma sålunda av. cirkelbågformiga generatriser, varvid löstoppen får vridas i samband med inskjutning i dragstångens säte. Ej heller behöver åsarna resp rillorna sträcka sig i just rät vinkel mot den geometriska centrumaxeln. Inom ramen för uppfinningen är det sålunda tänkbart att snedställa åsarna/rillorna i en viss, spetsig vinkel mot axeln, till exempel inom området 70-909. l det sistnämnda fallet skulle kopplingen mellan löstoppen och dragstången kunna utföras så att löstoppens hanelement låter sig införas endast fràn sätets ena sida för att i ett slutläge centreras i detta. Det är även tänkbart att utföra till exempel en enskild ås med en fördjupning i området mellan sina båda motsatta ändar. På så sätt skulle etableras två åtskilda delflankytor i stället för en enda sammanhängande flankyta. Samma möjlighet gäller även den enskilda rillan. Det är vidare tänkbart, att utforma gränssnittet med medel, till exempel snäppmedel, som automatiskt centrerar i löstoppen i dragstången, även i det fall denna ej är fastskruvad i grundkroppen. Det är dessutom fullt tänkbart att utföra dragstången på annat sätt än med en gängad bakre kropp. För uppgiften att dra in löstoppen i grundkroppen kan sålunda även andra lösningar tillgripas. En annan möjlighet att modifiera verktyget är att utforma löstoppen med en eller flera kanaler för kylvätska. Avslutningsvis skall påpekas att begreppet ”huvud” används såväl i föregående beskrivning, som i efterföljande patenkrav, för att beteckna den främre, från grundkroppen utskjutande delen av den lösbara kroppen. Därest den lösbara kroppen skulle utgöras av någonting annat än just en skärkropp, till exempel en förlängningsdetalj, har detta ingen betydelse för gränssnittets utformning. Med andra ord skall begreppet ”främre huvud” tolkas i vidaste bemärkelse.

Claims (17)

10 15 20 25 30 528 255 14 Patentkrav

1. Verktyg för spànavskiliande bearbetning, innefattande en grundkropp (1) med ett hål (8), som har en av en geometrisk centrumaxel (C) definierad, rotationssymmetrisk grundform, och öppnar sig i en främre mynning, - en Iösbar kropp (2) med ett främre huvud (15) och ett bakre hanelement (16), samt en dragstäng (3), som inbegriper sàväl en bakre del (25), som en främre del (24) i vilken ingår ett kopplingsmedel (32) med uppgift att genom mekaniskt ingrepp i ett annat kopplingsmedel (22) ingående i iöskroppens (2) hanelement (16) överföra axiella krafter mellan dragstángen och löskroppen, varvid iöskroppens hanelement är indragbart i och utskjutbart ur sagda hål (8) med hjälp av dragstàngen (3), k ä n n e te c k n a t a v, att vart och ett av de båda kopplingsmedlen (22, 32) innefattar två axiellt åtskilda äsar (34, 35; 38, 39), vilka sträcker sig i vinkel mot centrumaxeln (C) och av vilka en i iöskroppens (2) hanelement (16) utformad främre as (34) år omgiven av dels en första rilla (36) i anslutning till iöskroppens huvud (15), dels en andra rilla (37) i anslutning till den bakre äsen (35), varvid den första rillan (36) är grundare än den andra (37) såtillvida att dess botten är lokaliserad pà ett större radiellt avstånd från centrumaxeln än den andra rillans (37) botten, och att en första rilla (40) i det andra kopplingsmedlet (32) är belägen mellan dettas främre och bakre àsar (38, 39), medan en andra rilla (41) är belägen bakom den bakre àsen.

2. Verktyg enligt krav 1, k ä n n e te c k n at a v, att den enskilda àsen (34, 35; 38, 39) är åtminstone partiellt avgränsad av en konvext välvd yta, och den enskilda rillan (36, 37, 40, 41) av en konkavt välvd yta.

3. Verktyg enligt krav 2, k ä n n e te c k n at a v,,att sagda ytor är delcylindriska genom att vara definierade av radier hos imaginära cirkelcylindrar.

4. “Verktygenligtkrav2eller3, kännetecknat av, att närbelägna konvexa och konkava ytor övergår direkt i varandra via tangenter (TA; TB, TC, TD). 10 15 20 25 30 528 255 15

5. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v, att den bakre rillan (37) har en större axiell utsträckning (TC-TD) än den främre rillan (36).

6. Verktyg enligt något av föregående krav, kä n n e t e c k n a t a v, att ryggar eller rygglinjer på de båda åsar (34, 35), som ingår i hanelementets (16) kopplingsmedel (22), är belägna i ett tänkt, gemensamt plan (P5), som är parallellt med centrumaxeln (C).

7. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t. a v, att de första och andra kopplingsmedlens (22, 32) topografi, sådan denna bestäms av åsarnas och rillornas profilform i tvärsnitt, är identisk.

8. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v, att vinkeln mellan å ena sidan verktygets centrumaxel (C) och å andra sidan kopplingsmedlens inbördes parallella åsar och rillor uppgår till 902.

9. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v, att radierna (H3, H4) för de båda åsar (34, 35), som ingår i det första kopplingsmedlet (22), är något mindre än radierna (H7, H8) hos samverkande rillor (40, 41) i det andra kopplingsmedlet (32), och att de båda åsarna (38, 39) i det andra kopplingsmedlet (32) uppvisar radier (H5, H6), som är något mindre än radierna (H1, H2) hos samverkande rillor (36, 37) i det första kopplingsmedlet (22).

10. verktygenligtkrav9,kännetecknatav,att radieskillnadema uppgår till minst 0,01 mm och högst 0,05 mm.

11. Verktyg enligt något av föregående krav, k ä n n e te c k n a t a v, att hanelementet (16) är utformat med två motsatta, från varandra vända första kopplingsmedel (22), vilka är anordnade att samverka med mot varandra vända, andra kopplingsmedel (32) på insidan av två åtskilda sidostycken (31) ingående i dragstångens (3) främre del (24), varvid hanelementet (16) är införbart från sidan i ett mellan sagda sidostycken (31) avgränsat säte (30). 10 15 20 25 30 528 255 16

12. Lösbar kropp för verktyg för spånavskiljande bearbetning, innefattande ett främre huvud (15) och ett bakre hanelement (16), vilka sträcker sig utmed en gemensam geometrisk axel (C), och av vilka hanelementet (16) uppvisar ett mekaniskt kopplingsmedel (22), som inbegriper han- och honartade ingreppsorgan, k ä n n e te c k n a d a v, att koppiingsmediets (22) ingreppsorgan utgörs av åtminstone två axiellt åtskilda ásar (34, 35), vilka sträcker sig i vinkel mot centrumaxeln (C) och av vilka en främre (34) är omgiven av dels en första rilla (36) i anslutning till sagda huvud (15), dels en andra rilla (37) i anslutning till den bakre àsen (35), varvid den första rillan (36) är grundare än den andra såtillvida att dess botten är lokaliserad på ett större radiellt avstånd från centrumaxeln än bottnen i den andra rillan (37).

13. Kropp enligt krav 12, k ä n n e te c k n a d a v, att den enskilda åsen (34, 35) år åtminstone partiellt avgränsad av en konvext välvd yta, och den enskilda rillan (36, 37) av en konkavt välvd yta.

14. Kropp enligt krav 13, kâ n n e t e c kn a d a v, att ytorna är delcylindriska genom att vara definierade av radier (H1, R2, F13, H4) hos imaginära cylindrar.

15. Kropp enligt krav 13 eller 14, kä n n e te c kn a d a v, att närbelägna konvexa och konkava ytor övergår i varandra via tangenter (TB, TC, TD).

16. Kropp enligt något av kraven 12-15, k ä' n n e te c k n a d a v, att den bakre rillan (37) har en större axiell utsträckning (TC-TD) än den främre rillan (36).

17. Kropp enligt något av kraven 12-16, k ä n n e te c k n a d a v, att det båda åsarnas (34, 35) ryggar är belägna i ett tänkt, gemensamt plan (P5), som är parallellt med centrumaxeln (C).