SE527241C2 - Flödesstabiliserat ventilationssystem - Google Patents

Description

20 25 30 35 527 241 2 Teknisk-ekonomiska krav 7) Driveffekten hos fläktar bör hàllas låg både av ekonomiska skäl och på grund av oönskad ljudalstring. 8) Tryckfördelningen mellan kanaler (ofta av olika längd) måste balanseras på ett rimligt sätt på grund av teknisk- ekonomiska krav.

Vanliga systemlösningar Det finns flera olika typer av installationer (systemlösningar) som uppfyller ovanstående funktionella krav. Kravet på frisk luft och kravet på rätt temperatur i en byggnad kan lösas på flera sätt. Av avgörande teknisk-ekonomisk betydelse är hur friskluften och värmen distribueras till och från lokalen där den brukas inom byggnaden.

Beträffande värme- och kyltransporten gäller att den kan vara - Vattenburen från en lokal central (oljepanna, elpanna, kyl- aggregat), - luftburen från en lokal central (oljepanna, elpanna, kyl- aggregat), - producerad i rummen (elradiator, eldstad, kylaggregat).

Friskluften kan komma via - en lokal central i byggnaden (mekanisk ventilation), -i direkt förbindelse mellan utrymmen och ytterluft (luft- spalter under fönster).

I utrymmen med stora komfortkrav måste punkterna 1-8 ovan upp- fyllas väl. Avgörande för hur de tekniska lösningarna ser ut idag har varit och är en rad teknisk-ekonomiska faktorer såsom byggkostnad, installationskostnader, komponentkostnader, myn- digheternas regelverk, förutom hur väl de funktionella tekniska kraven har uppfyllts. Dessa faktorer har tillsammans med tek- nisk innovationsförmàga styrt utvecklingen inom ventilations- branschen. Utvecklingen i Sverige med stora krav pá både värme och kyla i kontorsutrymmen har med tiden lett fram till venti- lationslösningar som kännetecknas av: 10 15 20 25 30 35 527 241 I. Värme- och kyltillförseln sker från en (närbelägen) central till rummet med vatten som energibärande medium.

II. Friskluften distribueras till och från rummen via ett ledningsnät från en lokal central.

III. Regleringen av friskluftmängd, värme och kyla sker " nära eller i rummet där människor arbetar.

Ovanstående prefererade utförande kräver således utrustning för att i rummet föra in frisk luft och samtidigt värma alternativt kyla den så att rätt komfort erhålles. De huvudsakliga tekniska fördelarna med denna inriktning på systemlösningen är: - En Vattenburen energitransport medför en klen dimensionering av ledningar m.m. emedan vatten kan bära mycket energi per kg medium. Vatten är dessutom lätt och effektivt att värmeväxla mellan olika system.

- Separeringen av luft och energitransporterna medför en ren- odling av komponenterna och funktionerna inom vardera systemet.

Detta leder i förlängningen till billigare komponenter och hög- re funktionssäkerhet.

- Kravet att kunna reglera inneklimatet i respektive rum inne- bär i realiteten att ett reglersystem måste finnas i respektive rum, varför det är logiskt att klara temperaturstyrningen av friskluften på denna plats.

- De idag existerande tekniska systemlösningarna enligt ovan erbjuder många fördelar men det finns fortfarande betydande nackdelar som man brottas med.

Nackdelar i nuvarande systemlösningar Vill man utveckla de bästa befintliga systemlösningarna kan man beakta följande synpunkter: Vattenburen energidistribution enligt I finns och de fungerar väl. Beträffande regleringen av friskluften både till mängd och temperatur finns en uppsjö av metoder och komponenter och det leder för långt att här gå in pà specifika sådana. Produkt- 10 15 20 25 30 35 527 241 utvecklingen har dock koncentrerats till komponenter och i många fall har deras plats i ett system försummats. Pâ sikt torde de vara nödvändigt att utgå från att primärt förbättra systemet och från denna utgångspunkt välja eller utveckla kom- ponenter. För närvarande gäller mer eller mindre att systemet blir summan av komponenter utan att den totala systemfunktionen granskas. Detta förhållande är förståeligt men ej bra. Huvudan- ledningen torde finnas i ett intresse hos fabrikanter att sälja sina egna komponenter och i en konservativ kår av VVS-konsulter som inte i första taget anammar nyheter.

Distributionen av friskluft från en central (fläktrum) till (kontors)utrymmen och distributionen av fránluften tillbaka kräver ett kanalsystem och olika typer av regleringar för att styra luftflödena. Det är här av intresse att syna vilka fakto- rer som är dimensionerade för systemet. a) Storleken på kanaler med tillbehör kostar pengar. Mindre dimensioner blir billigare och inkräktar mindre på utrymmen på bekostnad av flödeshastigheten i rörledningar. b) Stora fläkteffekter med stora tryckfall ökar möjligheten att för regleringsändamàl strypa flödet mycket i kanal- systemen. c) Antalet fläktcentraler i en byggnad är dyra och begränsas normalt till en enda eller ett fåtal. Detta medför ofta långa rörsystem med många förgreningar. d) Styrningen av flöden i olika kanaler sker ofta via sekventiella strypningar av kanaler för att uppnå ett specificerat tryckfall över de lokala tilluftdonen i rummen . e) Energiåtervinning mellan till- och frånluft är ekonomiskt viktig. Metoderna varierar men kräver normalt att ett frånluftsystem existerar. Därmed finns krav på dubbla kanalsystem. f) Konstruktioner ingående i delsystem nämnda under punkterna a) till e) ovan bär dessutom vara utformade så att inga genererande ljudnivåer uppkommer. 10 15 20 25 30 35 527 241 Låga ljudnivàer i kontorslokaler har kanske blivit den mest betydande dimensionerande faktorn i moderna ventilations- anläggningar. Dels beror det på att kraven i ljudkomfort har ökat och dels beror det på att ett billigt utförande för att klara faktorerna enligt a) till e) strider mot låga ljudnivåer.

De alstrade ljudtyperna är av flera slag och alla medför olägenheter.

Infraljud kan alstras i kanalsystem utan att höras och medföra obehagskänslor och illamående. Hörbara ljud alstras definitivt i kanalerna och fläktmotorljud och vibrationer vidarebefordras tillsammans med dessa genom kanalsystemen och in i rummen. Sist men inte minst alstras störande ljud hos de tilluftdon som i slutändan sprider luft i ett specifikt rum. För att råda bot på dessa olägenheter införs ofta olika typer av ljuddämpare längs kanalsystemet och tryckfallet över tilluftdonen specificeras i praktiken alltid av fabrikanten till ett högsta värde för att ljudnivån från detsamma skall hålla sig inom stipulerade grän- SGI' .

Kända ventilationssystem kan sålunda anses inbegripa en fläkt- central som levererar tilluft via en matningsledning. Utmed matningsledningen finns kanaler avgränsade, vilka leder in i respektive rum. Kanalerna utmynnar i ett eller flera tilluftdon i rummen. Fläktcentralen bör leverera luften med ett övertryck av storleksordningen 100 Pa för att klara befintliga behov för spjäll, strypningar, ljuddämpare m.m. utmed matningsledning för att slutligen leverera tilluft med ett tryck omkring 20 Pa strax före tilluftdonet.

Kravet på högsta tryckfall (ca 30 Pa) över ett konventionellt tilluftdon beror på önskemålet att undvika besvärande buller vid tilluftdonet. Detta leder i sig till krav på spjäll/stryp- ningar i kanalerna för att säkerställa att lufttrycket på till- luftdonets inloppssida är högst så stort (ca 30 Pa). Men sådana trycksänkande spjäll/strypningar framkallar också buller, som i sin tur kräver inmontering av ljuddämpare som är dyra såväl med avseende på kostnad som inmontering. Eftersom tryckfallet över det konventionella tilluftdonet skall vara lågt, krävs vanligen 10 15 20 25 30 35 527 241 att tilluftdonets luftgenomflöde är inställbart, exempelvis med ett strypspjäll, så att ett korrekt och önskat tilluftflöde till rummet kan inställas. Tilluftdonets flödesinställande strypspjäll har i sin tur en tendens att framkalla buller och kräver vanligen att tilluftdonet innehåller ljuddämpande medel.

Uppmätningen av luftflödet genom tilluftdonet, och inställning- en av detta är en tids- och kostnadskrävande arbetsinsats, och förutsätter att tilluftdonet är reglerbart.

Ett ändamål med uppfinningen är att anvisa tekniker med vilka de nämnda olägenheterna helt eller delvis kan undanröjas. Ändamålet uppnås med ett ventilationsförfarande enligt det självständiga förfarandekravet. Ändamålet uppnås även med en ventilationsanläggning enligt det självständiga anläggningskravet.

Utföringsformer av uppfinningen anges i de bilagda osjälvstän- diga patentkraven.

Uppfinningen är baserad på konceptet att man skall använda ett tilluftdon vilket har en vägg med en mångfald luftdysor som insläpper tilluften till rummet. Dysorna är utformade för att framkalla minsta möjliga strömningsstörningar och därigenom minsta möjliga bullerutveckling. Dysornas utformning i detta syfte tillhör i sig teknikens ståndpunkt. Antalet dysor vid konstant flöde påverkar inte ljudalstringen hos tilluftdonet.

Detta innebär frihet att vid stipulerat flöde och (tyst) ljud- nivå konstruera tilluftdon dimensionerade för tryckfall mellan 60-250 pascal, vilket är omöjligt med konventionella tilluft- don. Tryckfallet genom tilluftdonet etableras väsentligen enbart av dysorna.

Dysorna utformas därvid vanligen med en öppningsdiameter i storleksomràdet 4-7 mm. För en testad utföringsform valdes diametern 5,7 mm. Dysan har mjukt rundad trattform och avsmal- nar ända fram till sitt utlopp. De inbördes lika stora dysorna i tilluftdonet genomsläpper vart och ett ett luftflöde som är väl 10 15 20 25 30 35 definierat och som i relativt ringa 527 241 7 omfattning varierar med tryckfallets storlek. Det är därför möjligt för en konstruktör att för ett visst rum med ett givet önskat tilluftflöde och tryckfall anvisa ett tilluftdon som uppfyller ljudkraven.

Genom att själva tilluftdonet kan ta hand om ett stort tryck- fall, krävs inga trycksänkande och bullerframkallande stryp- ningar i tilluftkanalerna. Behovet av bullerdämpning för reglerspjäll och dylikt i tilluftdonet bortfaller dessutom, ty där kan reglering göras pà ett tyst sätt genom att ett antal dysor i ett don blockeras eller frilägges.

Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas i exempelform med hänvisning till den bilagda ritningen.

Fig l Fig 2 Pig 3 visar schematiskt en ventilationsanläggning för en byggnad. visar en sektion tagen utmed linje II-II i fig 1. visar en sektion tagen utmed linje III-III i fig 2. visar en sektion tagen utmed linje IV-IV i fig 3.

Fig 5A-5C visar på varandra följande steg vid tillverkningen Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig. 10 av ett tilluftdon enligt uppfinningen. visar ett alternativt tilluftdon. visar en axialsektion genom en dysa. visar en annan utföringsform av ett tilluftdon. visar ett nomogram. visar en annan utföringsform av ett tilluftdon.

Fig 1 visar schematiskt en byggnad med en fläktcentral l, en luftmatningsledning 2 och ett flertal längs denna avgrenade 10 15 20 25 30 35 kanaler 3, vilka leder fram till respektive tilluftdon 4 i tillhörande rum 5. Rummen kan anses ha olika stora behov av tilluftflöden. Trycket P1 vid fläktcentralens l utlopp faller till P2 vid ledningens 2 ände. I rummen 5 skall lufttrycket P0 givetvis vara atmosfärstryck.

Ledningarna 3 kan vara olika långa.

I en praktisk situation kan tryckskillnaden mellan P1 och P2 uppgå till ca 30 Pa. För att förhindra att en förändring av luftutflödet i ett rum skall ha kraftig påverkan av luftut- flödet i andra rum, är det lämpligt att låta fläktcentralen 1 etablera ett tryck P1 uppgående till storleksordningen 100 Pa under atmosfärstryck och att se till att största delen av tryckfallet tas upp över tilluftdonen.

Fig 2-4 visar schematiskt ett tilluftdon omfattande en rak cirkulärcylindrisk plåtmantel 41 som vid yttre änden 42 är tillsluten med en plàtgavel, och som vid inre änden 48 är ansluten till kanalens 3 ände.

Plåtmanteln 41 är försedd med ett flertal dysor 43 (fig 7).

Tilluftdonen och dysorna är utformade för att erbjuda en luft- genomströmning med minimerad bullerutveckling. Dysorna 43 är för den sakens skull utformade för att framkalla minsta möjliga störning i luftflödet ut genom dysan. Dysans innervägg är där- för slät och kontinuerligt krökt och ansluter kontinuerligt till plåtmanteln. Vidare är dysans 43 vägg anordnad att vara konisk ända fram till utloppsmynningen 44. Dysan har väsentligen cirkulärt tvärsnitt. Samtliga dysor 43 i tillufukræt 4 bör vara lika utförda. Dysans inneryta bör vara slät och ha en god form- noggrannhet, och vidare bör dysan vara framställd så att den saknar skarpa kanter, grader, ytojämnheter och dylikt som skulle kunna framkalla buller.

Eventuellt kan dysans effektiva ytor vara ytbelagda för detta ändamål. Alternativt kan dysorna vara präglade med stämplar som säkerställer en god formnoggrannhet och en fin ytfinhet för dysorna när dessa är framställda av ett plåtstycke. Med hänvis- ning till fig. 5A-C kan luftdonet 4 framställas genom att en 10 15 20 25 30 35 527 24-1 9 plan plåt 140 i en första operation, exempelvis en borrnings- operation eller en stansningsoperation, förses med ett hål 44' för varje dysa 43 som skall framställas. Såsom visas i fig. 5B underkastas plåten 140 en präglingsoperation i anslutning till hålet 44', till bildning av dysan 43 i den fortfarande plana plåten 140. Såsom visas i fig. 5C kan plåten enligt SB sedan böjas så att två motstående kanter därav förbindes, till bild- ning av det i fig. 2-4 visade tilluftdonet.

Varje dysa 43 erbjuder vid det angivna tryckfallet ett bestämt luftgenomflöde, som varierar förvånansvärt lite vid förändring i tryckfallet. Därför kan man vid en anläggning av den antydda typen i förväg utforma tilluftdonet 4 så att det erbjuder ett i förväg bestämt luftflöde, helt enkelt genom att man förser det aktuella tilluftdonet med ett motsvarande antal dysor. Genom att använda relativt små dysor, krävs ett relativt stort antal dysor, exempelvis minst 50 för att frambringa ett tillräckligt luftflöde till ett ordinärt kontorsrum, och därigenom blir bullernivån särskilt låg.

I fig. 3 indikeras att dysorna 43 är anordnade i en rad och riktade allmänt parallella. Härigenm uppnås fördelen att tilluften införes i rummet såsom en ridå. Denna ridá kan utnyttjas för att i an- slutning till ett diffusormunstycke erbjuda en ejektorverkan varigenom mgivningsluft i rummet 5 suges in i ejektormunstycket av de luftstràlar som utströmmar genom dysorna 43. Den insugna luftströnuen kan därvid passera en värmeväxlare. Tack vare den relativt höga hastigheten hos luften, sm utströmmar genom dysorna 43, uppnås även en god blandings- effekt med avseende på blandningen mellan tilluften och luften so redan finns i rummet. Vidare erhålles en hög verkningsgrad för värmeväxlaren, eftersm tilluftens inloppshastighet i runnet direkt eller indirekt erbjuder höga lufthastigheter genm värmeväxlaren.

En speciell egenhet hos det uppfinningsenliga systemet är att tilluftdonet 4 kan genomsläppa tilluften med ett högt tryck- fall utan att framkalla något besvärande buller, och inte hel- ler framkallar något störande buller om tryckfallet skulle vara märkbart högre än det nominella. Ventilationsanläggningen behö- ver därför normalt inte ha några trycksänkande spjäll eller 10 15 20 25 30 35 527 241 10 dylikt i ledningssystemet mellan fläktcentralen 1 och de olika tilluftdonen. Eftersom inga trycksänkande och bulleralstrande spjäll behöver användas, behöver inte heller några kostsamma ljuddämpare installeras i anslutning till dessa.

Ett väsentligt särdrag hos de uppfinningsenliga tilluftdonen är att dessa utsläpper tilluften till det aktuella rummet via dysor 43 som uppgår till ett minsta antal för att klara ljud- nivåkraven.

Vid etablering av en ventilationsanläggning enligt uppfinningen känner konstruktören till det önskade luftutflödet från respek- tive rum 5. Vanligen har man valt en standarddysa med en öpp- ningsdiameter av exempelvis 5,7 mm, varvid en dimensionerings- modell (nomogrammet enligt fig 5) kan byggas upp. Konstruktören kan då med kunskap om den aktuella tryckfallsnivån PUP2-P0 optimera tilluftdonen och beställa eller låta tillverka dessa, exempelvis med ett lämpligt antal dysor. När sedan anläggningen bygges upp, kommer det aktuella tilluftdonet 4 att erbjuda det beräknade luftgenomflödet med god noggrannhet även om tryck- fallet skulle ha en relativt stor avvikelse från det dimen- sionerande tryckfallet. Vidare skulle bulleralstringen vid tilluftdonet inte stiga besvärande om tryckfallet avviker väsentligt från det nominella.

Givetvis är det möjligt att tillverka tilluftdon så att man kan helt avskärma ett valt antal av dysorna. Tilluftdonet kan allt- så förtillverkas med ett relativt stort antal dysor, varvid man i en given situation avskärmar de dysor som inte erfordras för att tilluftdonet skall leverera det önskade luftflödet. Av- skärmningen kan givetvis utformas på många olika sätt, allt ifrån enskilda pluggar för de enskilda dysorna 43, till olika former av slider som medger fullständig avskärmning respektive friläggning av ett flertal dysor genom förskjutning av sliden.

Såsom framgår av fig. 8, kan ett tilluftdon enligt fig. 2-4 i sitt yttre ändparti sakna dysor, och där innehålla en cylind- risk slid 141 som är försedd med ett eftergivligt glatt och 10 15 20 25 30 35 527 241 11 tätande ytskikt 142 av exempelvis en mjuk plast på sin ytterom- krets utmed sin längd. Den cylindriska sliden kan vara kopplad till en koaxiell skruv 144 som sträcker sig ut genom gaveln 42 och ingriper med en mutter 145. Skruven är vid yttre änden för- sedd med ett handtag 146 som kan roteras för hand.

Genom att vrida på handtaget 46 förskjutes alltså sliden 141, 142 axiellt i rörmanteln 141 så att sliden kan bringas till positioner vari den helt övertäcker och avskärmar ett valt antal dysor 43 som är axiellt åtskilda längs manteln 41. Skru- ven 144 kan vara försedd med synliga markeringar i det utanför muttern 145/gaveln 42 belägna området, varvid markeringarna 147 kan avläsas mot någon referens, exempelvis mutterns 145 fria kortände, varvid arrangemanget kan vara sådant att slidens 141 inre ände 148 är belägen mellan närliggande dysor 43 då marke- ringen 147 sammanfaller med referensen. Markeringarna 147 kan givetvis också vara anordnade att indikera antalet dysor som avskärmas av sliden 141.

I tilluftdonet enligt fig 3 visas dysorna ligga i en rad samt riktade parallella åt samma håll, men det bör stå klart att dysorna givetvis kan riktas åt olika håll, om så önskas. En fördel med uppfinningen är att dysorna erbjuder en relativt hög hastighet, och att man genom att välja en viss inbördes orien- tering för dysorna kan uppnå ett önskat och gynnsamt flödes- mönster för luften som lämnar tilluftdonet.

Det föredrages att något variera det inbördes avståndet mellan närliggande dysor 43, så att man kan undvika risken för resonans- effekter som skulle kunna framkalla buller. Vidare föredrages att i enlighet med i sig känd teknik placera dysorna inbördes på sådant sätt att man undviker bullerreflektionsproblem.

Den specifika utformningen av en dysa 43 i syfte att minimera bullerutvecklingen vid de indikerade förutsättningarna är i sig väl känd och kan uthämtas ur litteraturen.

Ett ventilationssystem enligt uppfinningen blir flödesstabili- serat, och har det dominerande tryckfallet över tilluftdonen. 10 15 20 25 30 35 527 241 12 Genom att bullerutvecklingen vid tilluftdonet blir låg, tack vare slät, mjukt rundad bullerminimerande utformning av dysan, kan man etablera ett högt tryckfall över luftdonet/dysorna utan att besvärande buller uppkommer. Genom att välja mindre dys- öppning och ett större antal dysor, kan man för ett och samma genomflöde väsentligt minska bullerutvecklingen. Man kan leve- rera ett tilluftdon med ett något för stort antal dysor, varvid man för justeringsändamål kan frilägga eller plugga igen ett valt antal dysor för att vid ett visst uppmätt tryck i tilluft- donet kunna fininställa det luftflöde som inledes i rummet.

Antalet dysor kan väljas i området 20-500 och helst i storleks- ordningen 100. För ett tilluftdon, som utformats för ett dimen- sionerande tryckfall av 100 Pa, kan man tillåta ett tryckfall av upp till 250 pascal utan att bullerutvecklingen blir besvä- rande, om detta är önskvärt.

En fördel med ett luftdon av dystyp är vidare att en stegring av tryckfallet över donet medför en betydligt mindre stegring av luftgenomflödet. Man kan därför exempelvis avstänga upp till en tredjedel av kanalerna 3 (luftdonen 4) utan att besvärande förändringar i luftflöde och buller uppträder vid övriga till- luftdon.

Ett tilluftdon för ett ordinärt kontorsrum har lämpligen ät- minstone 50, företrädesvis omkring 80, eller fler dysor. I fig. 10 visas schematiskt ett tilluftdon vilket har en första del som är ansluten till tilluftkanalen och som är dimensionerad för ett lämpligt luftflöde till detta rum. Denna luftdondel visas ansluten via en öppnings- och stängbar ventil, till en ytterligare luftdondel som kan vara dimensionerad exempelvis för ett lika stort luftgenomflöde som den första delen, varvid antalet dysor lämpligen är lika och dysorna har lika storlek.

Genom att öppna ventilen etableras då väsentligen en fördubb- ling av luftinflödet i rummet, väsentligen utan bullerstegring, och framför allt uppnås detta utan att några ytterligare för- anstaltningar behöver vidtas.

En ytterligare fördel med tilluftdonet och anläggningen är att man genom att sätta igen en mindre andel av dysorna i ett till- 10 527 241 13 luftdon (i syfte att lokalt reglera luftinflödet i ett visst rum) inte får någon väsentlig påverkan av luftflödena som ut- strömmar genom de övriga tilluftdonen i anläggningen.

Det lufttryck P1 som fläktcentralen 1 skall leverera till kanalsystemet skall uppfattas så att lufttrycket ifråga till- handahålles vid ledningens 2 ände i området närmast uppströms ledningarna 3. Själva fläktcentralen skulle kunna vara belägen på ett relativt långt fysiskt avstånd fràn denna ingång i kanalsystemet, varvid fläktcentralen skulle behöva vid sin utgång leverera ett högre tryck som faller till allra lägst 70 pascal vid det egentliga kanalsystemets ingång 9.

Claims (8)

527 241 14 P a t e n t k r a v

1. Förfarande för att tillföra tilluft till ett flertal rum (5) i en byggnad, varvid en fläktcentral bringas att leverera luft med ett tryck av åtminstone 70 pascal över atmosfärstryck vid en ingång (9) till ett kanalsystem, vilket innefattar tilluftkanaler som via ett eller flera tilluftdon (4) inmynnar i respektive rum (5), kännetecknat av att man använder tilluftdon som har en mångfald inbördes väsentligen lika luftutloppsdysor med bullerreducerande utformning, vilka definierar tryckfallet över tilluftdonet, att kanalsystemet utformas för att säkerställa att tryckfallet över tilluftdonet blir större än tryckfallet genom kanalsystemet från ingången (9) fram till tilluftdonets (4) inlopp, att tryckfallet över tilluftdonet dimensioneras för ett värde inom området 60-250 pascal, och att dysorna har en fri diameter av högst ca 8 mm, och att tilluftdonets luftgenomflöde regleras genom val av antalet luftgenomströmmade dysor.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att tryck- fallet genom kanalsystemet fram till tilluftdonen (4) begrän- sas till mellan 0,1 och 1 gånger tryckfallet över tilluft- donet till rummet.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, kännetecknat av att tilluftdonets tryckfall dimensioneras för ett värde inom området 80-150 pascal.

4. Förfarande enligt något av kraven 1-3, kännetecknat av att man för att reducera bullerutvecklingen vid i övrigt lika förhållanden ökar antalet dysor i tilluftdonet och mins- kar dysornas storlek.

5. Förfarande enligt något av kraven 1-4, kännetecknat av att man för ett tilluftdon väljer ett antal dysor uppgående till åtminstone 20 och företrädesvis till åtminstone 50 och helst åtminstone 70, och företrädesvis högst 500. 527 241 15

6. Förfarande enligt något av kraven l-5, kånnetecknat av att luftflödet genom ett tilluftdon justeras genom frilägg- ning eller avskärmning av dysor.

7. Flödesstabiliserad ventilationsanläggning för att tillföra tilluft till ett flertal rum i en byggnad, varvid anläggningen innefattar en fläktcentral (1) som är anordnad att med ett övertryck av åtminstone 70 pascal relativt atmos- färstrycket inleda luft i ett kanalsystem (2, 3), innefattande tilluftskanaler (3), vilka var och en via ett eller flera tilluftdon (4) inmynnar i respektive rum, kännetecknad av att tilluftdonet har en mångfald inbördes lika dysor (43) genom vilka tilluften inledes i rummet (5), att dysorna är utformade för att ge en låg bullerutveckling vid luftens genomströmning, att dysorna är anordnade att bestämma tryckfallet genom till- luftdonet, att dysorna har en fri diameter av högst ca 8 mm, och att kanalsystemet är utformat för att säkerställa att tryckfallet över respektive dysa blir större än tryckfallet genom kanalsystemet som leder till tilluftdonet, varvid tryckfallet över tilluftdonet dimensioneras för ett värde inom området 60-250 pascal, varigenom tilluftdonets luftgenomflöde är reglerbart genom val av antalet öppna dysor.

8. Flödesstabiliserande ventilationsanläggning enligt krav 7, kännetecknad av att antalet dysor i varje tilluftdon är minst 20 och företrädesvis minst 50.