SE523663C2 - Snöavvisande tillsats för hästskor - Google Patents

Description

W H 20 25 30 35 LH ND LN Ö\ Ü\ UU 2 uppgift att vid nedtrampning tränga ned i snön och dela en inuti skon bildad snökaka i två hälfter som lättare lossnar från skons innerkanter. Även om denna ås fungerar någorlunda tillfredsställande med avseende på sin förmåga att dela en snökaka i två hälfter, har snön ändock en tendens att under vissa väderförhållanden sitta kvar på tillsatsen under åtmin- stone några hovnedtrampningar.

Qppfinningens syften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att vidareutveckla den genom SE 0100561-O kända hästskotillsatsen och skapa en förbättrad tillsats. Ett grundläggande syfte med uppfinningen är därför att skapa en tillsats som under utnyttjande av den inneboende elasticiteten i materialet i skivan förmår att på ett effektivt sätt hålla skivans undersida fri från snö. Ett ytterligare syfte är att skapa en tillsats som låter sig mon- teras icke blott på sådana vinterskor, som är utformade med gängade hål för lösgörbara broddar och som visas i SE 0100561-O, utan även för skor med permanent fastsittande brod- dar, varvid tillsatsen monteras i samband med omskoning. Ett ytterligare syfte är att skapa en hästskotillsats som låter sig tillverkas på ett enkelt sätt av ett enda material, nämli- gen plast, som kan ges önskad form i ett enda skott i ett för ändamålet lämpat formningsverktyg.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det grundläggande syftet medelst de särdrag som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av den uppfin- ningsenliga hästskotillsatsen är vidare definierade i de osjälvständiga patentkraven.

Sammanfattning av uppfinningen Uppfinningen grundar sig på tanken att utforma ett kalottartat och nedåt konvext välvt materialparti i den del av skivan utmed vilken den snöskärande eller snöklyvande åsen sträcker sig. Genom den inneboende elasticiteten i skivmateri- alet, som med fördel, ehuru ej nödvändigtvis, kan bestå av po- lyuretan, kan detta kalottparti omväxlande konverteras mellan en välvd, utbuktande grundform i skivans obelastade tillstånd (dvs då hoven ej är i kontakt med underlaget) och en deforme- W M 25 30 35 523 663 3 rad, intryckt form då hoven jämte tillsatsen trampas ned och belastas. När därefter hoven jämte tillsatsen lyfts upp och kalottpartiet återgår till sin utbuktande grundform sprätter den snö som sitter fast på tillsatsens undersida iväg från tillsatsen. Genom att åsen är utformad i ett stycke med kalottpartiet och sträcker sig utmed dettas undersida kommer åsen att medfölja kalottpartiet i dettas rörelser mellan utbuktande och intryckt tillstànd, varigenom den del av åsen som sträcker sig mellan kalottpartiets främre och bakre kanter erhåller en förbättrad förmåga att klyva och avskilja en på skivans undersida fastsittande snökaka.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningarna är: Fig 1 en snett underifrån betraktad perspektivvy av en snöavvisande tillsats enligt uppfinningen, Fig 2 en planvy ovanifrån av samma tillsats, Fig 3 en längdsektion A-A i fig 2, Fig 4 en tvärsektion B-B i fig 2, Fig 5 en schematisk vy visande en hov, en hästsko och en tillsats, vilken visas i ett obelastat grund- eller utgángstillstånd, och Fig 6 en mot fig 5 svarande vy visande tillsatsen i ett deformerat, intryckt tillstånd.

Detalierad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfin- ningen I fig 1-4 visas en i sin helhet med 1 betecknad snöavvisartillsats separat utan samband med någon hästsko. I fig 5 och 6 visas samma tillsats tillsammans med en schematiskt visad hov H och en på denna applicerad sko 2.

Framtill på denna sko 2 finns en tåkappa 3 och på undersidan av densamma är anordnade ett lämpligt antal broddar 4. Det skall redan nu påpekas att det exemplifierade utförandet av tillsatsen är avsett för sådana hästskor som har broddarna 4 varvid tillsatsen monteras i samband med att Till och 6 visas sålunda hurusom en främre del av permanent fästa, hoven skos genom att sömmar (ej visade) drivs in i hoven, vänster i fig 5 tillsatsen hålls fast mellan hoven och skon. 10 15 20 25 30 35 523 663 4 Nu hänvisas till fig 1-4 som i detalj illustrerar utformningen av den uppfinningsenliga tillsatsen 1. Denna utgörs av en av ett elastiskt material förfärdigad skiva som uppvisar en ovansida 5 och en undersida 6. På undersidan är utformad en i sin helhet med 7 betecknad äs, vilken är lång- dvs ungefär mitt emellan 8'. smal och sträcker sig centralt, tillsatsskivans båda sidokanter 8, Utmed större delen av sin yta är skivan jämntjock. I det visade exemplet tänkes ski- van vara ca 2 mm tjock. Tjockleken kan dock variera, t ex inom området 1,5-3 mm. Materialet i skivan kan med fördel utgöras av plast, i synnerhet polyuretan.

På samma sätt som i SE 0100561-0 kan tillsatsskivan initialt tillverkas med den allmänna formen hos en hästsko, men ha en större yta än den individuella sko på vilken den är avsedd att monteras, varvid skivan i samband med montering tillskäres så att den passar den enskilda skon. Närmare bestämt tillskärs skivan så att ytterkanten på åtminstone en bakre del av skivan kommer att smyga an mot innerkanten av skon. Med andra ord kommer den färdigformade och monterade tillsatsen att, med undantag för ett mindre främre parti, som är infäst mellan hoven och skons ovansida, kunna svängas in i och ut ur skon.

Sá långt den visade tillsatsen hittills beskrivits är densamma i allt väsentligt tidigare känd genom SE 0100561-0.

Utmärkande för uppfinningen är att ett nedåt konvext välvt, kalottartat materialparti 9 är utformat i skivan, när- mare bestämt i anslutning till åsen 7. Detta materialparti benämns fortsättningsvis i korthet endast ”kalott”. Den kon- kreta, geometriska formen hos kalotten 9 kan i praktiken vari- era högst avsevärt. Väsentligt är dock att kalotten buktar ut i riktning nedåt från det plan i vilket den jämntjocka, plana skivan i övrigt är belägen, såsom visas i fig 4. Med undantag för den förtjockade äsen är materialet i kalotten jämntjockt.

På kalottens ovansida bildas därför en konkav försänkning 10.

Med fördel har kalotten samma tjocklek (t ex 2 mm) som skivan i övrigt. Kalottens konturform bestäms av en ändlös kantlinje ll (se fig 2). Denna kantlinje kan vara cirkulär, men i det visade exemplet föredras oval, närmare bestämt elliptisk form.

Mer konkret är ellipsens storaxel orienterad i rät vinkel mot W 15 20 25 30 35 Lfi ND LN O\ O\ U4 5 åsens 7 längdutsträckning (varav följer att lillaxeln är ori- enterad utmed samma axellinje som åsen). Kalottens höjd eller djup, sådan denna bestäms av den konkava försänkningens 10 maximala djup, kan variera inom tämligen vida gränser. I exemplet tänkes försänkningens 10 djup dock vara ungefär lika stort som skivans 1 tjocklek, t ex 2 mm.

På ritningarna är tillsatsskivans 1 främre ändparti generellt betecknat 12, medan det bakre ändpartiet är beteck- nat 13. I ning 14 i det främre ändpartiet är utformad en U-formig urtag- vilken tåkappan 4 på hästskon kan härbärgeras. I exemplet avgränsas denna urtagning av en rak kant 15, som sträcker sig i rät vinkel mot åsens längdutsträckning, samt två korta sidokanter 16, som sträcker sig i rät vinkel mot kanten 15.

Vid den genom SE 0100561-O kända tillsatsen är åsen på tillsatsskivans undersida jämnbred utmed hela sin längd och smalnar av i riktning bakåt, varvid den främre änden av åsen ansluter sig till en särskild, förtjockad stödkappa i området av skivans främre ände. Till skillnad från åsen på den kända tillsatsen är åsen 7 enligt uppfinningen utformad med en kon- turform som varierar utmed åsens längdutsträckning. Sålunda uppvisar åsen ett främre ändparti 17 som är bredare än ett efterföljande midjeparti 18, vilket i sin tur övergår i ett bakre parti 19 som är generellt kilformigt eller avsmalnande i riktning mot en bakre spets 20. Det jämförelsevis breda, främre ändpartiet 17 avgränsas framtill av en bågformig främre kantyta 21. Denna kantyta 21 är fjärmad från urtagningens 14 kantyta 15. Närmare bestämt svarar avståndet mellan kantytorna 15, 21 mot avståndet mellan hästskons 3 innerkantyta 22 och insidan på tåkappan 4. Kantytan 21 sträcker sig i rät vinkel mot skivans 1 plan på samma sätt som innerkantytan 22 sträcker sig i rät vinkel mot hästskons plan. Detta innebär att den främre kantytan 21 på åsen 7 kommer att anligga och stöda mot innerkantytan 22 på hästskon. Det må även noteras att det främre ändpartiets 17 bredd är ungefär lika stor som den största bredden hos kilpartiet 19 (i övergången mellan midje- partiet och kilpartiet).

I skivans 1 ovansida öppnar sig ett säte eller hålrum skälartad form. 22, som med fördel kan ha en konkavt välvd, W Ü 20 25 30 35 523 663 6 Vid prov som ligger till grund för uppfinningen har det visat sig att smuts kan ansamlas i detta säte 23 under uppbyggnad av en uppåt från skivans ovansida förhöjd kropp eller knast 24 (se fig 6). Denna knast 24 bildar i praktiken ett lägesbestäm- mande stopp mot hovens insida 25. Motsättningsvis till en teo- retiskt tänkbar, med en förutbestämd form, anpassar sig en dylik, av smuts och av plasten i tillsatsskivan utformad knast jord uppbyggd knast, automatiskt till hovens individuella form.

I riktning axiellt bakåt från sätet 23 öppnar sig vidare ett antal långsmala ursparingar 26. Dessa har framför allt till uppgift att spara material och att reducera åsens 7 styvhet i området av kalotten 9. I detta sammanhang skall noteras att kalotten 9 år lokaliserad omedelbart bakom sätet 23 och utbreder sig bakåt ungefär till övergången mellan åsens midjeparti 18 och kilparti 19. Åsen 7 är betydligt tjockare än själva skivan 1. Därest skivan har en tjocklek av ca 2 mm kan åsen sålunda ha en höjd av storleksordningen 5-8 mm. Lämpligen är åshöjden ca 7 mm.

Såsom tydligt framgår av fig 1 har åsen sin maximala höjd ungefär i området av kalotten. Bakåt från kalotten smalnar dock åsen av och reduceras mot noll i området av skivans bakre kant. Betraktad tvärsnittsvis är åsen kilformig.

Den uppfinninqsenliqa snöavvisartillsatsens funktion och för- iâlål: Då tillsatsen, efter tillskärning för anpassning av formen till den aktuella skons form, monterats på hoven intar tillsatsen ett utgångsläge enligt fig 5. I detta tillstånd har kalotten 9 en välvd, initial form eller grundform, så länge tillsatsen är obelastad. Detta obelastade tillstånd uppstår så snart hoven lämnar marken. Då hästen trampar ned hoven kommer kalotten 9 att deformeras och tryckas in i riktning mot hovens inre, såsom visas i fig 6. I och med att kalotten är utformad i anslutning till åsens 7 midjeparti kommer även åsen att åtminstone delvis medfölja kalotten i dennas inåtgående defor- mationsrörelse, varvid även det bakre kilformiga partiet 19 av åsen kommer att åtminstone delvis buktas eller svängas inåt.

När därefter hoven ånyo släpper kontakten med marken kommer 10 15 20 25 30 523 663 7 skivan att svängas i riktning utåt eller nedåt, varvid kalot- ten momentant återgår till sin ursprungliga, välvda grundform.

I samband härmed kommer eventuellt fastsittande snö att sprätta iväg från kalottens undersida. Vid förutnämnda ned- trampning ombesörjer åsen en klyvning av varje på tillsatsen fastklabbad snökaka, vilket redan i sig underlättar snöns avlägsnande. Vid vissa väderförhållanden kan emellertid åtmin- stone delar av dessa åtskilda kakhälfter tendera att kvarbli på den tidigare kända tillsatsen. I och med förekomsten av den välvda kalotten, som mycket snabbt återgår till sin välvda grundform efter intryckning, erhålls en sprättverkan som effektivt får snön att lossna även under särdeles besvärliga väderförhållanden.

Då tillsatsen är monterad på hoven är tillsatsskivans främre ändparti tämligen styvt förbundet med skon, framför allt genom åskantytans 2l anliggning mot skons innerkantyta 22 och skivans 1 fastklämning mellan skons ovansida och hovens trampyta. Till följd av den av smuts individuellt uppbyggda knasten 24, som anligger mot hovens insida, hålls skivan dess- utom horisontellt i plan med trampytan. Från området bakom sätet 23 är dock skivan och den i denna utformade kalotten elastiskt eftergivliga så att skivan kan böja sig på ett flex- ibelt sätt relativt skon, allt under det att kalotten omväx- lande trycks in och buktas ut.

Tånkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad blott till det ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandet. Sålunda är det tänkbart att utforma tillsatsen så att densamma kan monteras icke blott på hästskor med permanent fastsittande broddar, dvs genom att införa tillsatsens främre parti mellan hoven och skon i samband med skoning, utan även på skor med lösgörbara broddar, dvs på det sätt som beskrivs i SE 0100561-O.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 523 663 Patentkrav

1. Snöavvisande tillsats för hästskor, innefattande en av ett elastiskt material förfärdigad skiva (1) med en ovansida (5) och en undersida (6) på vilken är utformad en långsmal äs (7) med uppgift att vid nedtrampning skära ned i snön, k ä n - n e t e c k n a d därav, att i anslutning till åsen (7) är i skivan utformat ett nedåt konvext välvt, kalottartat materi- alparti (9), vilket genom den inneboende elasticiteten i mate- rialet är omväxlande konverterbart mellan en välvd grundform i ett obelastat tillstånd och en deformerad, intryckt form i ett genom nedtrampning belastat tillstånd, varvid detsamma har till uppgift att under återgång från den intryckta formen till den välvda grundformen sprätta iväg fastsittande snö.

2. Tillsats enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att kalottpartiets (9) axiella utsträckning är mindre än åsens (7) längd.

3. Tillsats enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att kalottpartiet (9) är lokaliserat bakom en främre kant (21) på åsen och att denna främre kant (21) på åsen är belägen på avstånd från en främre kant (15) på skivan (1).

4. Tillsats enligt något av föregående krav, k ä n n e - (1) mad en urtagning (14) för att härbärgera en tåkappa (3) på en hästsko (2). t e c k n a d därav, att i skivans främre kant är utfor-

5. Tillsats enligt något av föregående krav, k ä n n e - (7) är bredare än bakomvarande partier (18) av åsen, och att i sagda (23). t e c k n a d därav, att ett främre parti (17) av åsen främre ändparti är utformat ett uppåt sig öppnande säte

6. Tillsats enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a d därav, att åsen (7) har en höjd som är större än skivans (1) tjocklek.