SE511451C2 - Hästsko av elastiskt material - Google Patents

Description

10 511451 2 seendet, så att hästskon efter en tids användning och under belastning kan bli betydligt bredare vid sin undre sida än vad som gäller vid dess övre sida. Om en deformerad hästsko enligt ovan utsätts för en belastning mot ett ojämnt underlag kommer defonnationen naturligtvis lokalt att bli ärmu större, vari- genom mycket stora lokala spärmingstoppar uppstår så att problemen för- varras.

De områden, av den kända hästskon, som är speciellt illa utsatta är områdena utanför sörnhålen.

PROBLEMSTÄLLNING Den föreliggande uppfinningen har till ändamål att så utfonna den inled- ningsvis antydda hästskon att denna eliminerar problemen hos äldre, känd teknik. Speciellt avser uppfinningen att så utfonna hästskon att den utan risk för att få skador kan användas även vid kall väderlek. Uppfinningen har vidare till ändamål att utfonna hästskon så att denna får en avsevärt ökad livslängd och så att plastiska defonnationen i hästskon efter en längre tids användning icke försämrar hästskons hållfasthet.

PROBLEMLÖSNING Den till grund för uppfinningen liggande målsättningen uppnås om den in- ledningsvis antydda hästskon kännetecknas därav att konvergansen för kant- ytoma är avpassad så, att den kvarstår även under belastning av hästskon.

Ytterligare fördelar uppnås om hästskon även ges ett eller flera av särdragen enligt patentkraven 2-1 1.

SAMMANSTÄLLNING ÖVER RITNINGSFIGURER Uppfinningen skall nu beskrivas närmre under hänvisning till bifogade rit- ningar. På dessa visar: fig 1 underifrån en del av en tidigare känd hästsko, fig 2 ett snitt längs snittmarkeringen A i fig 2 vid obelastad hästsko, 511 451 3 fig 3 ett snitt längs snittmarkeringen A i fig 1 vid belastad eller plastiskt deformerad hästsko, fig 4 en vy rakt underifrån av uppfinningsforemålet, fig 5 ett snitt längs snittmarkeringen B i fig 4, fig 6 ett snitt längs snittmarkeringen C i fig 4, ñg 7 ett snitt längs snittmarkeringen D i fig 4, fig 8 en rak sidovy av hästskon enligt fig 4, och ñg 9 hästskon enligt fig 4 sedd rakt uppifrån.

FÖREDRAGEN UTFöRINGsFoRM Hästskon enligt uppfinningen har en invändig kärna l av metall eller annat hårt, formstabilt material. Kärnan är i huvudsak fullständigt ingjuten eller innesluten i ett gummi- eller gummiliknande material, som har i huvudsak elastiska egenskaper men även en inre dämpning samt eventuellt en med tiden fortgående plastisk deformation. I höjdled befinner sig kärnan l närmre ovansidan 3 på det gummimaterialet eller det gummiliknande materialet 2 än dess undersida 4. Tjockleken i höjdled på käman 1 kan ligga i storleks- ordningen 3-6 mm, företrädesvis 4-5 mm. I breddled har kärnan l ungefär- ligen samma gnmdform som hästskon i övrigt men är något smalare så att kärnan även på sina sidokanter är inbäddad i gumrnimaterialet 2.

Gummimaterialet 2 mellan kärnan 1 och hästskons ovansida 3 är tunt, i stor- leksordningen 0,5-2 mm. Däremot är tjockleken på gummimateiialet 2 be- tydligt större på kärnans 1 undersida och uppgår rninst till kärnans tjocklek, eventuellt ungefär 1 1/2 gång denna. En hästsko av denna typ har en total höjd eller tjocklek som är större än tjockleken for en traditionell hästsko.

Genom hästskon sträcker sig sömhål 5 fi'ån hästskons undersida 4, genom kärnan l och upp till hästskons ovansida 3. Sörnhålen 5 har undre partier 6 (fig 6) som avsmalnar från undersidan 4 i riktning uppåt mot kärnan 1.

Genom kärnan l och det tunna gurmniskiktet på ovansidan av kärnan har sömhålet 5 företrädesvis konstant tvärsnitt. Övergången mellan det undre 511451 4 partiet 6 och avsnittet med konstant tvärsnitt ligger i höjdled i nivå med kärnans undersida 7.

Hästskon har en yttre kantyta 8 och en motsvarande inre kantyta 9. Enligt uppfinningen lutar åtminstone den yttre kantytan 8 i riktning uppifrån och ner in mot ett centrum 20 för hästskon (se fig 9). Lutningen är sådan att häst- skons för anliggning mot marken avsedda undersida är smalare än dess ovan- sida, som är avsedd för anliggning mot hoven.

Företrädesvis lutar också den inre kantytan i riktning uppifrån och ner utåt från ett centrum 20 for hästskon så att därigenom den inre och den yttre kant- ytan konvergerar i riktning neråt.

Lutningen för kantytan eller kantytoma är sådan att fortfarande i belastat till- stånd, även efter en plastisk långtidsdeformation av hästskon, så är under- sidan 4 smalare än ovansidan 3 räknat radiellt utåt från ett centrum för häst- skon.

Den inre kantytan 9 har ett övre parti 10, som är ungefarligen vertikalt eller vinkelrätt mot hästskons plan. Detta bandforrnade och i huvudsak vertikala parti 10 av den yttre kantytan 9 sträcker sig från hästskons ovansida och neråt ungefärligen till i nivå med kämans 1 undersida 7. Möjligen kan dock det övre partiet 10 vara något smalare så att det i höjdled slutar något ovanför kärnans l undersida 7.

Den inre kantytan 9 har vidare ett undre parti 11, som är snedriktat i riktning uppifrån och ner ut från ett centrum 20 från hästskon. Övergången mellan det undre partiet ll och undersidan 3 är mjukt rundad med en radie i storleks- ordningen 1-2 mm.

Den yttre kantytan 8 har en utformning som motsvarar den inre kantytan 9 och har därigenom ett övre parti 12, som är ungefårligen vertikalt eller vinkelrätt mot hästskons plan. Den yttre kantytan 8 har vidare ett undre parti 13, som i riktning uppifrån och ner lutar inåt mot ett centrum 20 for hästskon. Övergången mellan det undre partiet 13 och hästskons undersida 4 är mjukt rundad med en radie i storleksordningen 1-2 mm. Övergångarna mellan de båda kantytoma 8 och 9 och hästskons ovansida är även de något nmdade. 511451 Den yttre kantytan 8 till hästskon har ett antal fördjupningar 14, på ritning- arna lika många som antalet sömhål 5. Emellertid kan även ett annorlunda antal fördjupningar användas, både flera och färre än antalet sömhål.

Fördjupningama 14 är öppna i riktning neråt mot hästskons undersida 3, var- för en kantlinje mellan undersidan och den yttre kantytan får inbuktningar 15 vid varje fördjupning och bågforrniga utbuktningar 16 mellan dessa. För- djupningama 14 har ungefarligen koniska begränsningsytor, varvid konens storände är vänd neråt. Djupet på fördjupningama (i horisontell riktning) är sådant att fördjupningens inre begränsningsyta befinner sig i området för den undre kanten till ett sömhål 5, åtminstone för de fördjupningar 14 som är be- lägna mitt för sömhålen. Fördjupningarna 14 är vidare sådana att kantlinjen mellan fördjupningens inre yta och sömhålet såsom framgår av fig 8 blir något välvd enligt linjen 17, dvs sömhålens 5 undre partier 6 har sin undre och yttre del gemensam med den närbelägna fördjupningen 14.

De övre ändarna på fördjupningar-na 14 befinner sig i höjdled på avstånd från hästskons ovansida 3. Lämpligen kan fördjupningarna 14 sträcka sig unge- färligen till i nivå med kämans l undersida 7. Övergången mellan fördjupningarna 14 och angränsande ytor på hästskon är mjukt välvda eller rundade. Vidare gäller att bredden för hästskons undersida är ungefärligen den samma utefier alla de delar av hästskon, där fördjupning- ama 14 saknas.

I sin främre ända har hästskon en tåkappa 18, som sträcker sig uppåt från hästskons ovansida. I området under tåkappan 18 och i övergången mellan den yttre kantytan 8 och hästskons undersida 4 finns ett mjukt välvt parti 19 som har större, eventuellt betydligt större krökningsradie än vad som gäller för andra övergångar mellan kantytoma 8 och 9 och undersidan 4.

Uppfinningen kan modifieras inom ramen för bifogade patentkrav.

Claims (11)

10 15 20 25 30 35 511 451 6 PATENTKRAV
1. l. Hästsko innefattande en kärna (l) av metall, vilken äri huvudsak inne- sluten i ett under belastning i huvudsak elastiskt defonnerbart material (2), såsom ett gummi- eller gummiliknande material, varvid hästskon har yttre (8) och inre (9) kantytor, som konvergerar i riktning uppifrån och nedåt, k å n n e t e c k n a d därav, att konvergensen for kantytoma (8, 9) är avpassad så, att den kvarstår även under belastning av hästskon.
2. 2. Hästsko enligt kravet l, k ä n n e t e c k n a d därav, att konvergensen for kantytorna (8, 9) är avpassad så att den kvarstår under belastning av hästskon även sedan det gummi- eller gummiliknande materialet lång- tidsdeformerats plastiskt.
3. 3. Hästsko enligt kravet 1 eller 2, k å n n e t e c k n a d därav, att såväl den yttre som den inre kantytan (8 resp 9) lutar inåt resp utåt mot resp från hästskons centrum (20).
4. 4. Hästsko enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d därav, att hästskons yttre kantyta (8) har ett antal fördjupningar (14), vilka är öppna neråt, så att en yttre kantlinje mellan hästskons undre yta (4) och dess yttre kantyta (8) får inbuktningar (15) i områdena for fördjupningar-na, varvid for- djupningarnas (14) övre ändar befinner sig på ungefårligen samma höjd som kärnans (1) undersida (7).
5. 5. Hästsko enligt kravet 4, k ä n n e t e c k n a d därav, att fordjupningama ( 14) har ungefärligen koniska begränsningsytor.
6. 6. Hästsko enligt något av kraven 4 eller 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att en fördjupning (14) är anordnad mitt for åtminstone flertalet av de for söm avsedda hålen (5).
7. 7. Hästsko enligt något av kraven 4-6, k ä n n e t e c k n a d därav, att fördjupningarna (14) vid sina undre ändar sträcker sig i riktning in mot häst- skons centrum (20) till områdena for de yttre kantema på de hål (5), som är avsedda for söm. 10 15 511 451 7
8. 8. Hästsko enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k n a d därav, att övergången mellan hästskons undre yta (4) och dess yttre kantyta (8), åtrnin- stone längs merparten av hästskons omkrets, är mjukt rundad.
9. 9. Hästsko enligt något av kraven l-7, k ä n n e te c k n a d därav, att övergången mellan hästskons undre yta (4) och dess inre kantyta (9), åtmin- stone längs merparten av hästskons inre omkrets, är mjukt rundad.
10. 10. Hästsko enligt något av kraven 4-9, k ä n n e t e c k n a d därav, att övergången mellan en fördjupning (14) och angränsande ytor (4, 8) på häst- skon är mjukt rundade.
11. ll. Hästsko enligt något av kraven 4-10, k ä n n e te c k n a d därav, att hästskons undersida (4) har ungetärligen samma bredd längs huvuddelen av de partier, som saknar fordjupningarna (14).