SE521919C2 - Metod för detektering av en rulldel som inte ligger i linje med en rulle - Google Patents

Description

20 25 30 35 40 521 919 '75 2 Att ämnet stöds ojämnt orsakas vanligen av olika typer av rullfel och i den tidigare nämnda ansökan beskrivs en metod för detektering av rullfel vilka kan vara antingen lagerfel eller monteringsfel. Båda typerna av fel kan leda till att enstaka rullar och/eller hela rullsegment inte är i linje, d v s rullarna och/eller segmenten är inte i linje med den längsgående bansträckningen i stränggjutningsmaskinen.

Den tidigare ansökan behandlar emellertid inte problemet med rulldelar som inte liggeri linje med en rulle. Så som beskrivits ovan är rullarna vanligen delade i åtminstone två rulldelar, vilka rulldelar är antingen enskilt monterade i stödorgan eller lcke-roterbart anbringade på en gemensam axel, vilken axel är monterad i stödorgan.

Om rulldelarna är placerade på en gemensam axel kommer rulldelarna av sig själva ligga i linje i förhållande till varandra. Om rulldelarna istället är enskilt monterade i stödorgan finns det ett behov att kunna justera in dem mot en tänkt horisontell linje bildande en rulle.

Inriktningen av rulldelarna i varje rulle mäts med konventionell mätutrustning såsom exempelvis en linjal, och justeringar kan till exempel göras genom att använda shims vid lagerhusen.

Efteråt monteras flera rullar ihop bildandes ett segment, vilket segment placeras i maskinen i linje med den längsgående rullbanans sträckning. Vid montering av dessa segment i stränggjutningsmaskinen är det mycket troligt att rulldelarnas inriktning i linje med rullarna blir mer eller mindre förstörd på grund av storleken, vikten och otympligheten hos segmenten.

När gjutprocessen startas upp är det därför viktigt att kontrollera så att alla rulldelar i en rulle ligger korrekt i linje med varandra, d v s så att de befinner sig på en tänkt horisontell linje, vilken linje i sin tur är riktad vinkelrätt mot rullbanans längsgående sträckning. Det är tyvärr vanligtvis mycket svårt att särskilja en rulldel som inte ligger i linje eftersom avståndet mellan en rulldel som ligger i korrekt linje och en rulldel som inte liggeri linje vanligtvis är mycket litet. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en metod för att detektera en rulldel som inte ligger i linje med en rulle i en stränggjutningsmaskin, där metoden innefattar stegen av: att mäta den radiell lasten som utövas av materialet på vardera stödorganet hos rulldelarna i en rulle, att med varandra jämföra de radiella lastvärdena vid stödorganen anbringade i de yttre ändarna av rullen, att med varandra jämföra de radiella lastvärdena vid stödorganen anbringade i de inre ändarna av rullen, och att fastställa förekomsten av en rulldel som inte liggeri linje där divergensen mellan lastvärdena vid stödorganen i de yttre ändarna av rullen och/eller stödorganen i de inre ändarna av rullen överstiger ett förbestämt värde.

KORT BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig. 1 illustrerar i en schematisk perpektivvy en uppsättning rullar i en stränggjutningsmaskin, 10 15 20 25 30 35 40 521 9 1 9ïf fi: . f' 3 Fig. 2 visar en schematisk vy över två rulldelar som ligger korrekt i linje med en rulle, Fig. 3 visar en schematisk vy enligt Fig. 3 där en av delarna inte ligger i linje med den tänkta horisontella linjen hos rullen.

BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER I Fig. 1 visas schematiskt l perspektiv rader av rullar 10 i en typisk sektion av en stränggjutningsmaskin som har ett övre segment 12, en inre kylningskammare 14 och en yttre kylningskammare 16, varvid paren av rullar 10 leder och stödjer det ändlösa ämnet 18 av strängjutningsmaterial. I det övre segmentet 12 har ämnet 18 en mer eller mindre flytande kärna, men vid matning under kontinuerlig rörelse i pilens riktning kommer ämnet 18 att stelna allteftersom det kyls av.

Rullarna 10 är vardera monterade med sin axel väsentligen vinkelrät mot den längsgående bansträckningen och de är roterbart monterade i stödorgan 20 vid vardera änden av vardera rullen 10.

Rullarna 10 är vanligen delade i åtminstone två rulldelar 22, vilka rulldelar 22 är placerade axiellt efter varandra och vilka rulldelar 22 är antingen enskilt monterade i stödorgan 20 eller icke roterbart anbringade på en gemensam axel, vilken axel är monterad i stödorgan.

Om rulldelarna är enskilt monterade i stödorgan finns det ett behov att kunna justera dem till en tänkt horisontell linje bildande en "rulle". Inriktningen av rulldelarna 22 kan mätas med konventionell mätutrustning såsom exempelvis en linjal. Genom användning av exempelvis shims kan justeringar till den tänkta horisontella linjen göras vid stödorganen 20.

I det följande, och med hänvisning till Fig. 2 och 3, kommer ett exempel av den föreliggande uppfinningen att beskrivas i vilket grundprincipen för uppfinningen kommer att förklaras.

Endast en rad med rullar 10 i en stränggjutningsmaskin kommer att betraktas eftersom lasterna på de två raderna inte märkbart påverkar varandra tack vare ämnets 18 smälta kärna och exemplet beskriver endast fallet med en initial felriktning, d v s fallet då rulldelen 22 monterats fel i rullen 10 vilket kan detekteras i början av gjutprocessen.

En liknande felriktning kan naturligtvis också inträffa under gjutprocessen om en eller flera stödorgan 20 exempelvis går sönder.

I exemplet, och med hänvisning till Fig. 2, betraktas en rulle 10 vilken bildas av två rulldelar 22 och rulldelarna 22 är enskilt monterade i stödorgan 20. Om rulldelarna 22 hos rullen 10 är i linje med varandra, som i Fig. 2, kommer de att befinna sig på en tänkt horisontell linje 26, vilken linje i sin tur är vinkelrät mot rullbanans längsgående sträckning. I Fig. 3 ligger emellertid en av rulldelarna 22 i rullen 10 inte i linje med den horisontella linjen 26, och följaktligen inte heller med maskinens bana. 10 15 20 25 30 35 40 45 521 919;§¶¿?§f§f*" 4 Med metoden enligt den föreliggande uppfinningen kan det lätt fastställas om rulldelarna 22 ligger i linje eller inte. I korthet innefattar metoden stegen av att mäta den radiella lasten, benämnd F i ritningarna, som materialet utövar på vardera stödorganet 20 hos rulldelarna 22 i rullen 10, och sedan jämföra värdena dem emellan för att se så att vardera stödorgan 20 bär en rimlig last. Företrädesvis jämförs de radiella lastvärdena vid stödorganen 20 anbringade i de yttre ändarna 32, 34 av rullen med varandra och de radiella lastvärdena vid stödorganen 20 anbringade i de inre ändarna 28, 30 av rullen 10 jämförs med varandra.

Sedan kan förekomsten av en rulldel 22 som inte ligger i linje fastställas där skillnaden mellan lastvärdena vid stödorganen 20 i de yttre ändarna 28, 30 av rullen 10 och/eller stödorganen 20 i de inre ändarna 32, 34 av rullen 10 överstiger ett förbestämt värde. En acceptabel skillnad räknas ut i förväg eller utprövas noggrant.

Om man antar att till exempel ämnet 18, se Fig. 2, är placerat väsentligen koncentriskt på rulldelarna 22, ligger de två delarna 22 i det schematiska exemplet korrekt i linje med varandra när de två stödorganen 20 som stödjer de inre ändarna 28, 30 av rulldelarna 22, d v s de ändar som är vända mot varandra, uppbär huvudsakligen samma last och de två stödorganen 20 som stödjer de yttre ändarna 32, 34 av rulldelarna 22 uppbär huvudsakligen samma last. Detta är det ”ideala” lastmönstret och i figuren betecknar reaktionskrafterna Fmne, de krafter som verkar i stödorganen 22 vid de inre ändarna 28, 30 av rulldelarna, och Pom, de krafter som verkar i stödorganen 20 vid de yttre ändarna 32, 34 av rulldelarna 22.

Om lastmönstret skiljer sig betydligt från detta ”ideala” lastmönster är det troligt att åtminstone en rulldel 22 inte är i linje med den tänkta horisontella linjen 26 som är vinkelrät mot rullbanans längsgående sträckning.

I Fig. 3 visas rullen 10 från Fig. 2 där en av rulldelarna 36 inte ligger i linje. Här är de två inre reaktionskrafterna Finne, inte lika och de två yttre reaktionskrafterna Foute, inte lika på grund av den olika belastningen från ämnet 18, eftersom rulldelen 36 som inte ligger i linje inte kan stödja ämnet 18 så mycket som den rulldel som är i linje kan göra. När man således jämför de två krafterna Fmne, med varandra kommer det att finnas en divergens, precis som det också kommer att finnas en divergens mellan de två krafterna Fouw.

Genom att förse vardera stödorganet 20 med en mätanordning 24 är det möjligt, i enlighet med metoden, att detektera rulldelar som inte liggeri linje. Denna mätanordning 24 kan mäta den radiella kraften F som verkar i stödorganet 20 på grund av ämnets 18 last som verkar på rullen 10. Mätningen sker företrädesvis i inledningsskedet av gjutprocessen, men den kan naturligtvis också utföras senare i processen för att detektera eventuella fel hos rulldelarna 22.

Det bör förstås att uppfinningen inte är begränsad till utföringsformen som beskrivits ovan och som visats i ritningarna, utan kan varieras inom ramen för de närslutna kraven. 10 15 20 521 919 LISTA övER HÄNVISNINGSBETECKNINGAR 10 12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 rulle övre segment hos stränggjutningsmaskin inre kylningskammare yttre kylnlngskammare ämne stödorgan rulldel mätningsanordning tänkt horisontell linje inre ände av rulldel inre ände av rulldel yttre ände av rulldel yttre ände av rulldel rulldel som ligger i fel linje Finne, radiell reaktionskraft i inre stödorgan Fyue, radiell reaktionskraft i yttre stödorgan

Claims (4)

10 15 20 25 30 521 9 1 9-7 *Üfifïí " 6 PATE NTK RAV

1. Metod för detektering av en rulldel (36) som inte ligger i linje med en rulle (10) i en stränggjutningsmaskin, vilken maskin har ett flertal rullar (10) anordnade i en rad efter varandra och ruiiarna (10) är delade i åtminstone två rulldelar (22) var och en roterbart monterade i stödorgan (20) och anordnade att transportera material producerat i maskinen, kännetecknad av att metoden innefattar stegen av: - att mäta den radiell lasten som utövas av materialet (18) på vardera stödorganet (20) hos rulldelarna (22) i en rulle (10), - att med varandra jämföra de radiella lastvärdena vid stödorganen (20) anbringade i de yttre ändarna (32, 34) av rullen (10), - att med varandra jämföra de radiella lastvärdena vid stödorganen (20) anbringade i de inre ändarna (28, 30) av rullen (10), och - att fastställa förekomsten av en rulldel (36) som inte ligger i linje där divergensen mellan lastvärdena vid stödorganen (20) i de yttre ändarna (32, 34) av rullen (10) och/eller stödorganen (20) i de inre ändarna (28, 30) av rullen (10) överstiger ett förbestämt värde.

2. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att stödorganet (20) innefattar en mätnlngsanordning (24).

3. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att stödorganet (20) är ett rullningslager.

4. Metod enligt krav 1, kännetecknad av att stödorganet (20) är ett glidlager.