SE514532C2 - Tandimplantatsystem - Google Patents

Description

20 25 30 35 514 .532 2 Vid andra dentalimplantatssystem är överbyggnaden fäst vid fixturen genom förband som saknar skruvgänga, exempelvis genom cementering.

Oavsett formen för infästningen av överbyggnaden vid fixturen, överför överbyggnaden en belastning till fixturen i implantationsriktningen genom ytor som ligger mot varandra.

Fixering av en fixtur i ett dentalimplantatssystem i benvävnaden hos överkäken eller underkäken förlitar sig primärt pà den inbördes läsningen mellan benvävnad och fixturens ytteryta. I huvudsak uppstår den inbördes lås- ningen mellan fixturens ytteryta och benvävnaden hos överkäken eller underkäken när ytterytan är grov, exem- pelvis genom att fixturen eller ytterytan förses med skruvgängor, fördjupningar, häl etc (makrogrovgörning), till bildande av håligheter i fixturens ytteryta genom blästring, plasmasprutning, etsning, hydroxiapatitöverd- rag, anordnande av vulster på ytterytan etc (mikrogrov- görning) eller maskinbearbetning av fixturens ytteryta.

Den inbördes läsningen mellan den yttre ytan av en fixtur och benvävnad hos den överkäke eller underkäke i vilken fixturen är implanterad möjliggör för fixturen att motstå större skjuvpåkänningar. Man kan betrakta detta som bero- ende pà att vävnad växer in i de kaviteter i fixturens ytteryta som åstadkommits genom att göra ytan grov.

En makrogrovgjord ytteryta pà fixturen ger mer ef- fektiv inbördes làsning än en mikrogrovgjord ytteryta pä fixturen vilken i sin tur ger mer effektiv inbördes lås- ning än en maskinbearbetad ytteryta pà fixturen. Allt ger emellertid mer effektiv inbördes låsning än fixturer som har en ytteryta med en slät, exempelvis en polerad ytter- yta. Mer än en form av grovgörande av ytan kan tillämpas på en fixtur för att främja inbördes läsning. Exempelvis är det känt att förse en fixtur med både makro- och mik- rogrovgjord ytteryta. 1892 förslogs av J. Wolff mation der Knocken, Berlin: A. Hirschald, (Das Gesetz der Transfor- l892) att ben- 10 15 20 25 30 35 514 532 3 vävnad áterformar sig själv som svar pà den mekaniska be- lastningshistoriken hos benet och i enlighet med matema- tiska lagar. Detta har sedan visat sig vara korrekt och är därför nu känt som Wolffs lag. En del konsekvenser av Wolffs lag är, att: 1. Om den pàkänning eller belastning för vilken benväv- nad utsättes minskas uppstår en nettoförlust beträf- fande benvävnad (benresorption) till dess att ett nytt stabilt tillstànd har erhållits i vilket pàkän- ningarna eller belastningarna är normala. 2. Om de pàkànningar eller belastningar för vilka ben- vävnad är utsatt är normala, då uppstår ingen netto- förändring av benvävnaden. 3. Om de belastningar eller pàkänningar för vilka ben- vävnaden är utsatt ökar inom fysiologiska gränser uppstår uppbyggnad av benvävnad till dess att ett nytt stabilt tillstànd har uppnåtts i vilket belast- ningarna eller pàkänningarna är normala. 4. Om de belastningar eller påkänningar för vilka ben- vävnad är utsatt är extremt höga, uppstår benresorp- tion.

Wolffs lag indikerar således behovet av belastnings- förhållanden i benvävnaden intill en implantatfixtur vil- ka är gynnsamma för bibehàllandet av ett stabilt till- stånd i benvävnaden. Annars uppstår marginell benresorp- tion, vilket förorsakar destabilisation av osseointegre- ringen av fixturen med benvävnaden och en försämring av det estetiska utseendet hos dentalimplantatssystemet i implanterat skick, ett betydelsefull kommersiellt avseen- de.

Med detta i tanke har sökandena identifierat ett samband mellan belastningsförhàllandena i benvävnaden in- lO 15 20 25 30 35 514 532 4 till implantatfixturen och det sätt på vilket en över- byggnad ytmässigt griper samman med fixturen i implanta- tionsriktningen vis-ä-vis den nivå på fixturens ytteryta där den inbördes låsningen börjar. Föreliggande uppfin- ning tar hänsyn till detta inbördes beroende för att hjälpa till att förbättra belastningsförhàllandena på benvävnaden intill ytterytan av en implanterad fixtur.

Enligt uppfinningen har àstadkommits en fixtur för implantation i benvävnad i överkäken eller underkäken ge- nom förflyttning av denna i en riktning framåt för uppbä- rande av en överbyggnad, varvid fixturen uppvisar en främre ände, en bakre ände som uppvisar en ytingripande yta för ytingrepp med en ytingripande yta på stommen, och en ytteryta vilken framför ett förutbestämt läge på yt- terytan är avpassad för ingrepp med benvävnad hos överkä- ken eller underkäken, kännetecknad därav, att den ytin- gripande ytan av fixturen är strukturellt isolerad från fixturens ytteryta till en nivå som är belägen både fram- för den ytingripande ytan av fixturen och det förutbe- stämda läget på fixturens ytteryta.

Detta ytingripande arrangemang resulterar i en för- bättrad belastningsfördelning i intilliggande benvävnad hos överkäken eller underkäken. Exempelvis flyttas toppen av skjuvbelastningen hos de med varandra ingripande ytor- na framåt där risken för utlösning av belastning som in- ducerats av benresorption är mindre. Vidare har ett lägre värde på toppskjuvbelastningen mellan ytorna i allmänhet uppnåtts. Dessutom är de längsriktade kompressionsbelast- ningarna (i förhållande till den övre eller nedre käkbå- gen) i benvävnaden och de belastningar som förorsakas av de horisontella belastningarna eller böjmomenten på fixturen mindre när man rör sig längre fram in i benväv- naden och därför är den toppskjuvbelastning mellan ytorna som genereras i benvävnaden lättare ackommoderad där.

I ett utföringsexempel av uppfinningen befinner sig den ytingripande ytan av fixturen på en nivå som är belä- gen vid eller bakom det förutbestämda läget på ytterytan. 10 15 20 25 30 35 514 532 5 I ett utföringsexempel av uppfinningen som skall be- skrivas i det följande är den ytingripande ytan ett omrä- de pà den bakre änden av fixturen, vilket är strukturellt isolerat från den yttre ytan genom en ändlös urtagning i den bakre änden, vilken omger området, vilken urtagning uppvisar en bottendel som är belägen framför det förutbe- stämda läget pà fixturens ytteryta och området är beläget på en nivå bakom sagda basdel. Den ändlösa urtagningen kan intaga ett antal tvärsnittsformer, exempelvis ring- form.

I ett utföringsexempel av uppfinningen har urtag- ningen ändlösa inner- och yttre bakre kanter och området är beläget pà en nivå som sammanfaller med, är belägen framför, eller bakom den ändlösa bakre ytterkanten.

I ett utföringsexempel av uppfinningen är området beläget pà en nivä som sammanfaller med den ändlösa bakre inre kanten av urtagningen.

I ett utföringsexempel av uppfinningen är överbygg- naden och fixturen endast i inbördes ytingrepp via de yt- ingripande ytorna.

I ett utföringsexempel av uppfinningen är åtminstone ett parti av den yttre ytan av fixturen utfört grovt för sammanlàsning med benvävnaden, åtminstone ett parti av ytterytan uppvisar en bakre kant och en främre kant, och det förutbestämda läget på ytterytan definieras av den bakre kanten eller ett läge mellan de bakre och främre kanterna. Sistnämnda exempel skulle kunna vara det fall, i vilket den bakre kanten utskjuter från överkàken eller underkäken vid implantering av fixturen. Grovheten kan uppnås genom makrogrovgörning, exempelvis genom anordnan- det av skruvgängor, urtagningar, häl etc eller genom mik- rogrovgörning genom blästring, plasmasprutning, etsning, hydroxiapatitöverdrag, anordnande av vulster på ytterytan etc eller en blandning av bädadera. Grovgörandet kan ock- så erhållas genom maskinbearbetning.

Ju längre bak det förutbestämda läget eller anbring- ningsnivàn föreligger på fixturens ytteryta ju mer ben- lO 15 20 25 30 35 514 532 6 vävnad är involverad i lastupptagning. Finit elementana- lys indikerar också, att ju längre bak kontaktnivàn är belägen på fixturens ytteryta ju mindre blir toppvärdet av skjuvbelastningen mellan ytorna. En baktill belägen kontaktnivä är således att föredraga och följaktligen är i ett utföringsexempel av uppfinningen åtminstone en främre del av fixturen som uppvisar den främre änden av- passad att vid användning införas i benvävnad för implan- tation av fixturen, varvid åtminstone en främre del har en bakre kant och det förutbestämda läget på fixturens ytteryta befinner sig på den bakre kanten av åtminstone en främre sektion, varvid det förutbestämda läget på fixturens ytteryta ligger i linje med eller i huvudsak i linje med den yttre ytan av överkäken eller underkäken när fixturen är implanterad.

Företrädesvis är fixturens ytteryta avpassad att låsa samman med benvävnaden mellan det förutbestämda lä- get pä fixturens ytteryta och den främre änden av fixturen. Det förutbestämda läget pä fixturens ytteryta kan sammanfalla med den bakre kanten av fixturens ytter- yta.

I ett utföringsexempel av uppfinningen som skall be- skrivas nedan år de mot varandra vända ytorna av fixturen och stommen ogängade ytor.

I ett utföringsexempel av uppfinningen är fixturen att fixturen har ett i huvudsak cylindriskt skaft vilket vid en endostal fixtur med rotform. Med ”rotform” menas, användning av fixturen är implanterat i benvävnaden i överkäken eller underkäken. Den yttre ytan av skaftet är grovgjord för inbördes sammanlåsning med benvävnaden, ex- empelvis kan skaftet ha formen av en skruv. Termen ”rotform” användes för att skilja fixturen från endostala Skillnaderna mellan dessa två former av endostal fixtur visas i Biomaterials Science: An Intro- duction to Materials in Medicine. Ratner. Buddy D. et al, kapitel 7.4. Academic Press, 1996. bladfixturer. 10 15 20 25 30 35 514 532 7 Föreliggande uppfinning innebär vidare ett dentalim- plantatssystem som uppvisar en fixtur enligt uppfinningen och en överbyggnad för montering på fixturen, varvid överbyggnaden har en främre ände som uppvisar en gränsyta för angränsning till fixturens gränsyta i riktning fram- åt.

Uppfinningen innebär vidare en metod för installa- tion av en tandrekonstruktion i munhålan hos en patient innefattande stegen: anordnande av en fixtur som uppvisar en ytteryta av vilken åtminstone ett parti är avpassat för sammanlåsning med benvävnad i överkåken eller underkäken; anordnande av en överbyggnad på vilken tandrekon- struktionen är formad eller monterbar; implantation av fixturen i patientens överkäke eller underkäke i riktning framåt så, att åtminstone en främre del av åtminstone ett parti av ytterytan är belägen in- till överkäkens eller underkäkens benvävnad; och montering av överbyggnaden på fixturen så, att över- byggnaden ligger i ytkontakt med fixturen i riktning framåt mot en gränsyta på fixturen som är strukturellt isolerad från fixturens ytteryta till en nivå vilken be- finner sig både framför strukturens gränsyta och det läge i vilket sammanlåsningen mellan fixturens ytteryta och benvävnad börjar. Överbyggnaden kan ha formen av en distans för över- bryggande av det mjuka våvnadslager som ligger över över- kåken eller underkäken.

Såsom exempel skall nu utföranden av föreliggande uppfinning beskrivas med hänvisning till bifogade rit- ningsfigurer, på vilka: Fig 1 är en snittvy av ett bakre ändparti av en fixtur i ett dentalimplantatssystem av tidigare känt slag implan- terat i benvåvnaden i överkåken eller underkäken varvid den yttre ytan av fixturen uppvisar ett slätt bakre parti och ett läsande främre parti och varvid överbyggnaden 10 15 20 25 30 35 514 552 .;d. p§¿pvy:M§ 8 till systemet ligger i ytingrepp därmed sä, att den över- för en belastning till fixturen i implantationsriktningen via de gränsytor som är belägna bakom det läsande främre partiet av ytterytan.

Fig 2 är en finit elementanalys av belastningsfördelning- en i benvävnaden intill fixturen enligt fig 1 när över- byggnaden griper samman med fixturen med en belastning av 1000 N applicerad pà fixturen i implantationsriktningen via gränsytorna.

Fig 3 är en snittvy av en del av det bakre ändpartiet av en annan fixtur i ett tandimplantatssystem enligt tidiga- re känd teknik implanterat i benvävnaden i en överkäke eller underkäke som har en läsande ytteryta med en an- bringningsnivà som sammanfaller med fixturens ingångs- punkt in i benvävnaden och till vilken en överbyggnad i systemet bildar gränsyta därmed så att den lägger en be- lastning på fixturen i implantationsriktningen via gräns- ytorna som är anordnade så att de sammanfaller med an- bringningsnivàn.

Fig 4 är en finit elementanalys av belastningsdis- tributionen i benvävnaden intill fixturen enligt fig 3 när överbyggnaden ytmässigt griper samman med fixturen med en belastning av 1000 N applicerad pä fixturen i im- plantationsriktningen genom gränsytorna.

Fig 5A är en schematisk vy av ett tidigare känt tandim- plantatssystem som uppvisar en fixtur som har ett bakre ändparti som när fixturen är implanterad utskjuter bakåt i förhållande till ytterytan av benvävnaden i överkäken eller underkäken och varvid det förekommer en honurtag- ning och vidare uppvisande en läsande ytteryta med en an- bringningsnivà som startar vid punkten för fixturens in- gäng i benvävnaden när den är implanterad, och en distans för överbryggande av det mjuka vävnadslager som ligger över överkäken eller underkäken för uppbärande av en re- 10 15 20 25 30 35 514 532 9 konstruktion som har ett hanutsprång vid dess främre ände vilket är så konstruerat och dimensionerat vis-ä-vis hon- urtagningen, att fixturen och distansen har ett sådant ytingrepp, att fixturen belastas i implantationsriktning- en via de gränsytor som är belägna bakom ingångsnivån.

Fig 5B är en förstorad vy av den interfaciala kontakten mellan fixturen och distansen i fig 5A.

Fig 6 är en finit elementanalys av belastningsfördelning- en i benvävnaden intill fixturen enligt fig 5A och SB när distansen befinner sig i ytingrepp med fixturen med en belastning av 1000 N lagd på fixturen i implantations- riktningen genom gränsytorna.

Fig 7 är en snittvy av en fixtur i ett tandimplantatsy- stem enligt uppfinningen implanterat i benvävnaden i överkäken eller underkäken uppvisande en sammanlåsande ytteryta med en kontaktnivä som sammanfaller med ingångs- punkten för fixturen i benvävnaden och till vilken en överbyggnad i systemet är anpassad att ytmässigt samman- gripa med en gränsyta pä fixturen vilken är strukturellt isolerad från fixturens ytteryta till en nivå som är be- lägen både framför gränsytan på fixturen och kontaktni- vån.

Fig 8 är en ovanvy av fig 7.

I ritningsfigurerna indikerar lika hänvisningsbe- teckningar lika delar.

I fig 1 visas en snittvy av en del av det bakre änd- partiet av en rotformad endostal fixtur 1 enligt ett ti- digare känt tandimplantatssystem som är implanterat i överkäken eller underkäken med en utsträckning som inne- fattar både kortikal benvävnad 12 och spongiös benvävnad 14. Fixturen 1 har en stomme 6 som uppvisar en ytteryta och av fixturen 1, vilken är vänd mot benvävnaden 12, 14, 10 l5 20 25 30 35 514 552 fflat :u,1ffrpf 10 i vilken en fattning 8 sträcker sig framåt från öppningen i den bakre änden av fixturen 1 till ett läge mellan den bakre änden och en främre ände av fixturen 1 för använd- ning vid anslutning av en överbyggnad (icke visad) såsom en distans till den bakre änden av fixturen 1.

Ytterytan av fixturen 1 är delad i en slät bakre del 3 intill det kortikala benet 12 och en låsskruvgängad främre del 5 som har en axiell utsträckning som innefat- tar både den kortikala och spongiösa benvävnaden 12, 14.

Fullständig låsning mellan fixturens ytteryta och den om- givande benvävnaden 12, 14 börjar således vid en nivå 7 (”kontaktnivå”) vilken är belägen i ett läge under eller framför ingången för fixturen 1 i benvävnaden 12, 14.

Vid detta tandimplantationssystem uppvisar överbygg- naden en ogängad gränssnittsyta som ytmässigt griper sam- man med fixturen 1 på en ogängad kantyta 9 av fattningen 8. Den implanterade fixturen 1 är således belastad i im- plantationsriktningen eller i riktning framåt av över- byggnaden väl över eller bakom kontaktnivån 7, såsom an- ges med pilen i fig 1.

Fig 2 är en finit elementanalys av den kraftfördel- ning som uppstår i benvävnaden intill fixturen 1 i tand- implantationssystemet enligt fig 1 när en framåtriktad belastning av 1000 N lågges på fixturen 1 på kantytan 9.

X-axeln i analysen anger distansen från fixturens ytter- yta D1 medan y-axeln anger distansen in i benvävnaden D2 från benvävnadens yta B. Det vertikala stapeldiagrammet till höger år nyckeln för de belastningar (Mpa) som är representerade i analysen.

Såsom framgår av fig 2 inträffar en relativt hög in- terfacial skjuvpåkänningstopp i benvävnaden i överkäken eller underkäken intill fixturen 1 vid eller just bakom kontaktnivån 7. Den finita elementanalysen visar också, att en mycket låg belastning uppträder i benvävnaden in- till det släta bakre ytterytpartiet 3, nämligen på grund av att ytanliggningen mellan överbyggnaden och fixturen 1 leder till påkänningsförhållanden i benvävnaden intill 10 15 20 25 30 35 514 532 ll det släta ytterytpartiet 3 och kontaktnivàn 7 vilka är ogynnsamma när det gäller upprätthàllandet av ett stabilt tillstånd i benvävnaden.

I fig 3 visas förhållandena beträffande gränsskikts- belastning och benvävnadslàsning för en rotformad endostal fixtur 101 i ett annat hittills föreslaget tand- implantatssystem. Fixturen 101 är försedd med en läsande bearbetad ytteryta 105 med en kontaktnivà 107 som börjar där fixturen 1 går in i benvävnaden och överbyggnaden (icke visad) har en ogängad yta som anligger mot en ogängad kantyta 109 på fixturens 101 fattning 108, vilken befinner sig pà en nivå som motsvarar kontaktnivàn 107.

Belastning av fixturen 101 i implantationsriktningen el- ler i riktning framåt uppträder också i nivå med kontakt- nivàn 107.

En finit elementanalys av den belastningsfördelning som uppträder i benvävnaden intill fixturen 101 i tandim- plantationssystemet enligt fig 3 när en framàtriktad be- lastning av 1000 N lägges på fixturen 101 på ändytan 109 visas i fig 4. Den maximala skjuvbelastningen i gränsytan sammanfaller fortfarande med kontaktnivàn 107 även om den är reducerad jämfört med systemet enligt fig 1 där kon- taktnivàn är belägen längre fram pà fixturens ytteryta.

Dessutom kan hela koronal kortex uppbära belastningen från överbyggnaden i detta arrangemang. Risken för margi- nell benresorption beroende på outnyttjad hypotrofi är således reducerad för detta arrangemang.

Emellertid är den maximala gränsytbelastningen fort- farande mycket hög. Vidare är den maximala gränsytbelast- ningen i benvävnaden olämpligt belägen just under stället för fixturens ingång i benvävnaden. Denna positionering av den maximala skjuvpåkänningen i gränsytan är olämplig på grund av att ingångsstället för fixturen 101 i benväv- naden är känslig beroende på milda inflammatoriska pro- cesser som är resultatet av kirurgisk skada.

Fig 5A och SB visar en endostal fixtur 201 med rot- form och en distans 202 i ett tidigare känt dentalimplan- 10 l5 20 25 30 35 514 532 12 tatssystem. Fixturen 201 i systemet är försedd med en di- stans 208 i en bakre änddel 230 som uppvisar ett ogängat bakre parti 211 och ett invändigt gängat främre parti 213 för ett utsprång på den främre änden av distansen 202 som uppvisar ett koniskt ogängat bakre parti 211 och invän- digt gängat främre parti 213 för ett utsprång på den främre änden av distansen 202 som har ett ogängat koniskt bakre parti 215 och ett utvändigt gängat främre parti 217 för ytingrepp med fixturens 201 distans 202. Fixturen 201 är vidare försedd med en läsande ytteryta 205 med en kon- taktnivå 207 som börjar där fixturen 201 inträder i ben- vävnaden.

Såsom mer tydligt visas i fig SB, är vinklarna hos sidoytorna av de koniska bakre partierna 211, 215 av fattningen 208 och utspràngen sädana, att det koniska bakre partiet 215 med sin yta ligger an mot kantytan 209 av det koniska bakre partiet 211 vid den öppna änden av fattningen 208, vilken befinner sig på en nivå bakom både kontaktnivàn 207 och benvävnadens yttre yta 216.

Det skall noteras, att distansen 202 också skulle kunna ha formen av en sammansatt distans som uppvisar en hylsdel som vid sin främre ände uppvisar ett koniskt par- ti 215 och en skruvdel som passerar genom hylsdelen för àstadkommande av det skruvgängade främre partiet 217.

En finit elementanalys av den belastningsfördelning som uppstår i benvävnaden intill fixturen 201 i dentalim- plantationssystemet enligt fig 5A och SB när en fram- àtriktad belastning av 1000 N lägges på fixturen 201 på gränsytan 209 pä distansen 202 visas i fig 6. Gräns- snittet mellan fixturen 201 och distansen 202 i detta sy- stem resulterar i en reduktion av toppbelastningen på benvävnaden runt fixturen 201 under en belastning av 1000 N och flyttar skjuvbelastningen i ytan något framför kontaktnivàn 207 jämfört med de tidigare kända system som beskrivits ovan med hänvisning till fig 1 - 4. Den maxi- mala skjuvbelastningen i ytorna är fortfarande belägen 10 15 20 25 30 35 514 532 13 nära kontaktnivàn 207 och således ingàngssättet för fixturen 201 i benvävnaden 216.

I fig 7 och 8 visas en cylindrisk rotformad endostal fixtur 301 enligt föreliggande uppfinning implanterad i benvävnaden 312, 314 i överkäken eller underkåken, vilken uppvisar en bakre ände 330 som i huvudsak sammanfaller med benvävnadens ytteryta 316, en främre ände 370 och en läsande ytteryta 305 med en kontaktnivå 307 vid den bakre änden 330 av fixturen 301. Den låsande ytan 305 kan defi- nieras genom makrogrovgörning, mikrogrovgörning eller ma- skinbearbetning eller en kombination av vilka som helst av dessa ytutformningar. I den bakre änden 330 av fixturen 301 är en ringformig urtagning 360 anordnad, vilken sträcker sig framåt från den bakre änden 330 till en bottendel 380 som år anordnad i ett läge eller på en nivå som befinner sig framför kontaktnivån 307, i detta fallet en nivå som sammanfaller med övergången med det kortikala benlagret 312 och det spongiösa benlagret 314.

Den bakre änden 330 uppvisar således en ringformig ytter- yta 340 och en inneryta 350 som är distanserad från den ringformiga ytterytan 340 medelst den ringformiga urtag- ningen 360.

Den främre änden av en distans (icke visad) i det system i vilket fixturen 301 utgör en del är så konstrue- rad och dimensionerad, att distansen griper samman med fixturen 301 i riktning framåt åtminstone på den inneryta 350 som föreligger på den bakre änden 330 av fixturen 301. Såsom framgår av belastningsfördelningsdiagrammet i fig 7 till höger om fixturen 301 resulterar detta arran- gemang i att den maximala ytskjuvbelastningen 6 i benväv- naden 312, fixturens ytteryta 305 är belägen väl framför både kon- 314 i överkäken eller underkäken intill, taktnivån 307 och stället för fixturens inträde i benväv- naden 312, resultat av urtagningen 360 som strukturellt isolerar in- 314 i överkäken eller underkäken. Detta är ett nerytan 350 från fixturens ytteryta 305 till en nivå framför kontaktnivàn 307, varigenom inhiberas eller mot- 10 15 20 25 30 35 514 532 14 verkas att den framåtriktade belastning som appliceras på innerytan 350 från distansen överföres till benvävnaden 312 intill fixturens ytteryta bakom bottnen 380 av urtag- ningen, eftersom det icke förekommer någon direkt över- gångsväg genom fixturen 301 till den delen av fixturens ytteryta. Detta skulle också vara verklighet om innerytan 350 låg ovanför kontaktnivàn 307 genom att innerytan 350 befann sig ovanför benvävnadsytan 316 eftersom detta inte skulle vara hinder för det faktum att denna lastbärande yta av fixturen är strukturellt isolerad från fixturens ytteryta till ett läge framför kontaktnivàn 307.

Vidare kan enligt föreliggande uppfinning innerytan 350 vara belägen på en nivå längre fram än som visas, dvs, framför kontaktnivàn 307. En förbättrad belastnings- fördelning i benvävnaden intill fixturen 301 uppträder fortfarande jämfört med tidigare kända system som beskri- vits med hänvisning till fig l - 6, eftersom den slutliga elementanalysen indikerar, att ju längre fram en över- byggnad kan applicera den framåtriktade belastningen på en fixtur relativt kontaktnivàn ju mer reduceras den max- imala ytbelastningen i benvävnaden och denna förflyttas bort från benvävnadsytan 316.

Distansen kan ha ett ringformigt utsprång på dess främre ände för anbringning i fixturens 301 urtagning 360. Företrädesvis är utsprànget avpassat att endast lig- ga i ytkontakt med den inre begränsningsväggen av urtag- ningen 360 eftersom anslaget pålägger en framàtriktad be- lastning på en yta av fixturen som icke endast befinner sig nedanför kontaktnivàn 307 men som är ytterligare strukturellt isolerad från fixturens ytteryta till en nivà framför urtagningens bottendel 380. En förbättrad belastningsfördelning i benvävnaden intill fixturen 301 skulle fortfarande uppstå även om distansen var avpassad att ligga i ytanslag mot den yttre begränsningsväggen av urtagningen 360 såväl som, eller i stället för, den inre begränsningsväggen av urtagningen 360. Alternativt ligger distansen icke i ytanliggning alls i urtagningen 360. 10 15 20 514 532 15 Innerytan 350 kan vara försedd med en framátriktad, invändigt gängad borrning för ett skruvutspràng pä di- stansen för inskruvning för att medelst skruvförband hål- la distansen i fixturen 301. Skruven kan vara en integre- rat utformad del av distansen eller en komponent i en flerdelad distans såsom är tidigare känt.

Komponenterna i tandimplantationssystemet kan vara utförda av konventionella material av känt slag, exempel- vis kommersiellt rent titan och legeringar därav, och me- delst konventionella metoder.

Sammantaget innebär föreliggande uppfinning en fixtur i ett tandimplantationssystem som uppvisar en läsande ytteryta kring vilken belastningsfördelningen i implanterat skick och sammanmonterat med en överbyggnad är förbättrad genom avpassning av den inbördes ytkontak- ten mellan fixturen och överbyggnaden så, att överbyggna- den befinner sig i ytingrepp med fixturen på ett gräns- snitt därav, som är strukturellt isolerat från fixturens ytteryta till en nivå som befinner sig både framför gränssnittsytan mellan fixturen och kontaktnivån.

Claims (18)

10 l5 20 25 30 35 514 532 m- ._ 16 PATENTKRAV

1. Fixtur (301) i ett tandimplantatsystem för im- plantation i benvävnad (312, 314) i överkäken eller un- derkäken genom förflyttning därav i riktning framåt för uppstödjande av en överbyggnad, varvid fixturen uppvi- sar:- en främre ände, en bakre ände (330) som uppvisar en anliggningsyta (350) för anliggning mot en anliggningsyta på överbyggna- den, och en ytteryta (305) som framför en förutbestämd posi- tion (307) pä ytterytan är avpassad för sammanläsning med benvävnad i överkäken eller underkäken, k ä n n e t e c k n a d av att ingreppsytan pà fixturen är strukturellt isolerad fràn fixturens ytteryta till en nivå som befinner sig både framför ingreppsytan och den förutbestämda positionen av ytterytan.

2. Fixtur enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k - n a d av att ingreppsytan pä fixturen befinner sig på en nivå som är belägen i, eller bakom, den förutbestämda po- sitionen på ytterytan.

3. Fixtur enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a d av att ingreppsytan är ett område (350) på den bakre änden av fixturen vilket är strukturellt isole- rat fràn den yttre ytan medelst en ändlös urtagning (360) i den bakre änden, vilken omger sagda område, varvid ur- tagningen uppvisar en bottendel (380) som är belägen framför den förutbestämda positionen på fixturens ytter- yta och sagda omrâde är beläget pà en nivå bakom sagda bottendel.

4. Fixtur enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k - n a d av att urtagningen har ändlösa inre och yttre bak- re kanter och att sagda område är beläget på en nivå som sammanfaller med, befinner sig framför, eller bakom den ändlösa yttre bakre kanten. l0 15 20 25 30 35 514 532 17

5. Fixtur enligt patentkrav 4, k à n n e t e c k - n a d av att sagda område är beläget på en nivå som sam- manfaller med den ändlösa inre bakre kanten av urtagning- en.

6. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att åtminstone ett parti av den yttre ytan av fixturen (305) är grovgjord för samman- låsning med benvävnaden, att åtminstone ett parti av yt- terytan uppvisar en bakre kant och en främre kant och att den förutbestämda positionen på ytterytan definieras av den bakre kanten eller en position mellan de bakre och främre kanterna.

7. Fixtur enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k - n a d av att åtminstone ett parti av fixturens ytteryta är makrogrovgjord.

8. Fixtur enligt patentkrav 6 eller 7, k ä n n e - t e c k n a d av att åtminstone ett parti av fixturens ytteryta är mikrogrovgjord.

9. Fixtur enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k - n a d av att åtminstone ett pari av fixturens ytteryta är grovgjord genom maskinbearbetning därav.

10. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att åtminstone ett främre parti av fixturen som uppvisar den främre änden är avpas- sat att vid användning införas i benvävnad för implanta- tion av fixturen, att åtminstone det främre partiet har en bakre kant och att den förutbestämda positionen på fixturens ytteryta är belägen på den bakre kanten av det sagda åtminstone främre parti varvid den förutbestämda positionen på fixturens ytteryta ligger i linje med eller i huvudsak i linje med ytterytan av överkäken eller un- derkäken, när fixturen är implanterad.

11. ll. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att hela eller i huvudsak hela fixturens ytteryta är avpassad att låsas samman med benvävnaden mellan den förutbestämda positionen på fixturens ytteryta och den främre änden av fixturen. 10 15 20 25 30 35 - K . _ ,_ Å ( f -f ...~ [f § - - u . f U »»«<- mf .. . f. f, : * ~ f .f i < .f ._ , ; f i' í e < - :w _. ,_,, _. 18

12. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att den förutbestämda posi- tionen på fixturens ytteryta sammanfaller med den bakre kanten av fixturens ytteryta.

13. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att ingreppsytan på fixturen är en ogängad yta.

14. Fixtur enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d av att fixturen är en endostal fixtur med rotform.

15. Tandimplantatssystem innefattande en fixtur (301) för implantation i benvävnad (312, 314) i överkäken eller underkäken genom förflyttning därav i riktning framåt enligt något av patentkraven 1 till 14 och en överbyggnad för montage på fixturen, varvid överbyggnaden har en främre ände som uppvisar en ingreppsyta för in- grepp med ingreppsytan på strukturen i riktning framåt.

16. System enligt patentkrav 15, k ä n n e t e c k - n a t av att överbyggnaden har formen av en distans för överbryggande av det mjuka vävnadslager som ligger över överkäken eller underkäken.

17. System enligt patentkrav 15 eller 16, k ä n - n e t e c k n a t av att ingreppsytorna på fixturen och överbyggnaden är ogängade ytor.

18. System enligt något av patentkraven 15 till 17, k ä n n e t e c k n a t av att ingreppsytorna pà fixturen och överbyggnaden är de enda sammangripande ytorna.