SE510890C2 - Förfarande och anordning för bredbandstransmission - Google Patents

Description

510 890 2 Ett annat sätt att erhålla bandspridning är genom direktsekvensmodulering. Direktsekvensmodulering används främst för att erhålla en bandspridning med stor momentan bandbredd vilken medger en hög informationsbandbredd.

Direktsekvensmodulationen utförs genom att signalen moduleras med en lång upprepningsbar, slumpliknande kodsekvens med mycket hög autokorrelationsfunktion. Genom att demodulationen sker på ett motsvarande sätt kommer signalen att återskapas samtidigt som eventuella störningar undertrycks med en faktor motsvarande längden på kodsekvensen, dvs effektivare ju större längd på utnyttjad kodsekvens eller direktsekvenslängd.

Härav följer att extremt bredbandig modulation kräver extremt långa kodsekvenser vilket gör att framförallt demodulatorn blir mycket komplex. Det kan därför vara lämpligt att realisera denna i maskinvara i stället för, som normalt brukligt är med programvara. Men även en maskinvarulösning blir för långa kodsekvenser mycket komplex, med stora kretslösningar som resul- tat och därmed höga kostnader.

Störundertryckningen är i detta fall direkt beroende av förhållandet: signalenergi * direktsekvenslängd / störenergi.

En nackdel med denna metod är att den ställer höga krav på synkroniseringens noggrannhet i mottagaren.

Ytterligare en nackdel är att den direktsekvensspridna signalens spektrum inte är linjärt, vilket minskar bandspridningens teoretiska processvinst.

Genom att kombinera direktsekvensspridning med frekvenshoppsspridning går det att erhålla en större bandspridning än med metoderna var och en för sig eftersom metodernas realisering begränsas av oberoende faktorer, dvs de begränsningar som ovan beskrivits för de två metoderna. 3 510 søbå Vid en kombination av bandspridningsmetoder utgörs bandspridningen av produkten av de båda applicerade metodernas bandspridningsfaktorer. Typiskt kan direktsekvensmodulationen göra så att signalens effekt sprids över 10 - 20 MHz medan frekvensen kan hoppa i storleksordningen GHz. Även denna teknik är emellertid förenad med nackdelar. Dessa består främst i höga realiseringskostnader, men också i att även om signalens spektrum blir relativt utspritt, så kommer det ändå att innehålla vissa toppar. Detta gör att risken för upptäckt blir lägre än för till exempel ren frekvenshoppsteknik, men ändock inte minimal.

Vidare visar patentet US 5 263 046 en bandspridningsteknik som kan användas för att överföra information genom samtidig svepning från en mittfrekvens till kanalens övre gräns och från kanalens undre gräns till nämnda mittfrekvens. Information överföres genom att modulera svepsignalerna genom fasomkastning.

Patentet US 5 105 294 visar ett optiskt överföringssystem som sänder och mottar digitala ettor och nollor, som våglängdsskiftade signaler.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Det är ett syfte med föreliggande uppfinning att anvisa ett förfarande och en anordning samt ett överföringssystem som övervinner problemen med den tidigare tekniken och som samtidigt uppfyller de inledningsvis nämnda kraven, nämligen - hög datatakt - kort fördröjning - utnyttjande av en stor kanalbandbredd - låg risk för upptäckt eller avlyssning - stor störtålighet Detta syfte uppnås genom att överföra data kodad medelst förutbestämda frekvenssvep relativt en förutbestämd frekvens, varvid ett visst svep motsvarar en viss symbol. Avkodning sker sedan medelst en anordning innefattande ett motsvarande antal 510 s9o 4 mottagarkanaler där svepande referensoscillatorer som alstrar referenssignaler vilka används för att verifiera förekomsten av de utsända, till frekvenssvep kodade, symbolerna. Sändaren sänder härvid förutbestämda frekvenssvep under tidsintervall med förutbestämd varaktighet. För att förkorta tiden för synkronisering i mottagaren kan varje mottagarkanal vara försedd med ett antal referensoscillatorer, vilka dessutom kan fås att följa olika, inbördes tidsförskjutna frekvenssvepsignaler.

För att ytterligare öka kanalbandbredden och för att försvåra avlyssning och upptäckt kan den valda givna frekvensen dessutom få variera enligt ett pseudo-slumpschema. I en föredragen utföringsform anordnas flera referensoscillatorer i varje mottagarkanal, varigenom dels synkroniseringstiden kan sänkas och dels flera olika, inbördes tidsförskjutna, frekvenssvepsignaler kan överföras inom samma frekvensband.

FIGURBESKRIVNING Uppfinningen kommer nu att beskrivas som icke begränsande utföringsexempel och med hänvisning till de bilagda ritningarna, i vilka: - Fig. la visar momentan sänd frekvens vid överföring med två kodade symboler och figurerna lb och lc visar momentan frekvens hos motsvarande referensoscillatorer vid avkodning av de sända symbolerna.

- Fig. 2a visar momentan sänd frekvens vid överföring med fyra kodade symboler och figurerna 2b - 2e visar momentan frekvens hos motsvarande referensoscillatorer vid avkodning av de sända symbolerna.

- Fig. 3a visar momentan sänd frekvens vid överföring med fyra kodade symboler varav tvâ är avsedda för en mottagare och de övriga två för en annan och figurerna 3b - 3e visar momentan frekvens hos motsvarande referensoscillatorer vid avkodning av de sända symbolerna.

- Fig. 4a - 4c visar momentan frekvens hos sändare respektive mottagare vid överföring av en svepsynkroniseringssekvens.

- Fig. 5a - 5c visar momentan frekvens hos sändare respektive mottagare vid överföring av en ramsynkroniseringssekvens.

- Fig. 6 är ett principiellt blockschema över en mottagare för 510 890 5 mottagning av två olika symboler.

- Fig. 7 är ett generellt blockschema över ett överföringssystem som utnyttjar frekvenssvepning för att överföra information.

BESKRIVNING Av FÖREDRAGNA UTFöRINGsFoRMER I Fig. la - 1c visas diagram över frekvens som funktion av tiden för punkt-til1-punkt-överföring över en kanal. Två symboler, i figuren betecknade a och b, sänds modulerat genom bredbandssvepning uppåt respektive nedåt från en viss mittfrekvens (fo).

Mittfrekvensen (fn) kan antingen vara förinställd till en fix frekvens eller också variera enligt ett pseudo-slumpschema för att minska risken för upptäckt och för att, för den händelse någon hittar rätt mittfrekvens, omöjliggöra avlyssning. För att åstadkomma detta ändras mittfrekvensen vid lämpliga tidpunkter, t.ex 1 gång/s, vilket på känt sätt styrs av interna, synkroniserade klockor inuti sändare respektive mottagare.

Under ett svep, som i exemplen nedan varar 1 mikrosekund (1 ps), sveper den sända signalen, företrädesvis linjärt, från mittfrekvensen uppåt eller nedåt över, i detta fall, 100 MHz.

Informationen ligger härvid enbart i själva svepet, dvs svepstartfrekvens svepslutfrekvens samt längden på det tidsintervall under vilket svepet varar, i detta fall 1 ps. I den visade föredragna utföringsformen sveper frekvensen, beroende på sänd symbol antingen uppåt eller nedåt från den givna mittfrekvensen under detta tidsintervall. Följande två svep är tänkbara varför överföringens kapacitet är 1000000 baud eller 1 Mbit/s, de två svepen representerar värdet av en symbol, dvs t.ex en logisk etta och logisk nolla. a (0) Positivt svep från mittfrekvens (fo ~ f0+10OMMz) b (1) Negativt svep från mittfrekvens (fo ~ fo-IOOMHZ) Vid demodulationen nyttjas en mottagare med två kanaler, vilka var och en innefattar var sin svepande referensoscillator, varvid var och en av dessa mottagarkanaler används för att detektera var sitt svep, se Figur lb och 1c, för att återskapa 510 890 6 den sända symbolsekvensen. Således visas i Fig. 1b ett diagram som en funktion av tiden för det frekvenssvep som en första referensoscillator alstrar och i Fig. lc visas motsvarande frekvenssvep som en andra referensoscillator i en andra mottagarkanal alstrar.

I Fig. 2a - 2e visas ett förfarande som är en variant till det i Fig. 1, där fyra olika symboler kan överföras punkt-till-punkt på en kanal. Informationen ligger i detta fall både i startfrekvens och svepriktning. Följande fyra svep är tänkbara varför överföringens kapacitet är 2000000 baud eller 2 Mbit/s.

De fyra svepen representerar värdet av en symbol, som t.ex består av två binära bitar, vardera logisk etta eller nolla. a (00) Positivt svep från mittfrekvens (fo e +1OOMHz) b (01) Negativt svep från mittfrekvens (fo ~ -lO0MHz) c (10) Positivt svep mot mittfrekvens (fo-1OOMHz ~ fo) d (11) Negativt svep mot mittfrekvens (f0+1O0MHz ~ fo) En utsänd sekvens modulerad enligt detta förfarande åskådliggörs i Fig. 2a, som visar utsänd frekvens som funktion av tiden. Vid demodulationen nyttjas i mottagaren fyra mottagarkanaler vilka var och en används för att verifiera förekomsten av var sitt svep, se Fig. 2b - 2e, vilka visar oscillatorfrekvenserna som funktion av tiden för de fyra olika mottagarkanalerna.

Förfarandet som beskrivits ovan kan också utnyttjas för att åstadkomma överföringen avsedd för överföring på två oberoende kanaler i samma frekvensband, vilket illustreras av diagrammen i Fig. 3a - 3e. Med detta förfarande kan två sändare samtidigt sända till en eller fler mottagare.

Således kan med det i fig 3a visade förfarandet, samma frekvensband utnyttjas för att samtidigt sända information från två olika sändare till en och samma mottagare eller så kan frekvensbandet utnyttjas för att samtidigt sända information från två olika sändare till två olika mottagare.

Modulation sker även i detta fall genom bredbandssvepning med, i det valda exemplet ett 100 MHz svep på en tid av 1 mikrosekund. , 510 890 Informationen för var och en av de två kanalerna ligger här både i startfrekvens och svepriktning, se Fig 3a. Exempelvis kan svepen visade i figur 3b - 3e användas för överföring på de tvâ olika kanalerna, varför överföringens kapacitet är 1000000 baud eller 1 Mbit/s per kanal. De fyra svepen representerar värdet av en symbol för de två kanalerna, dvs t.ex en logisk etta eller nolla.

Vid demodulationen nyttjas, liksom vid det i samband med Fig 2b - 2e beskrivna utföringsexemplet, fyra mottagarkanaler innefattande vardera var sin svepande referensoscillator, vilka var och en används för att detektera var sitt svep, se Figur 3b - 3e. Kanal 1 motsvaras i det visade exemplet av heldragen linje på vilken symbolerna a och b överförs medan kanal 2 motsvaras av streckad linje på vilken symbolerna c och d överförs.

I alla de ovan beskrivna exemplen fordras synkronisering av mottagarnas sveposcillatorer med mottagna signaler samt synkronisering av sända ramar. För synkroniseringsdetektering av de mottagna signalerna kan ett flertal submottagare anordnas per mottagarkanal och användas oberoende av om enkanalsöverföring eller flerkanalsöverföring nyttjas. Det vill säga i varje mottagarkanal anordnas ett flertal referensoscillatorer med inbördes förskjutna starttider. Beroende på utnyttjande av överföringen ger detta olika prestanda beträffande synkroniseringstid. Begränsningen ligger härvid i den mottagande utrustningen och beror på antalet tillgängliga submottagare.

Synkroniseringen sker i två steg, en svepsynkronisering där mottagarens svepgeneratorer synkroniseras med inkommande signals svep följt av en ramsynkronisering där ramarna, dvs informationsblockens avgränsande element, identifieras i syfte att synkronisera kanalkodningen, dvs den felrättande kodningen i själva informationsöverföringen.

Innan svepsynkronisering skett befinner sig mottagaren i synkroniseringsletningsmod varvid mottagaren söker över tidsdomänen genom att förskjuta svepstarttiden för referensoscillatorerna genom att införa ett tidsskift hos dessa, 510 890 8 t.ex genom att föra in en fördröjning med längd utgörande en bråkdel av tidsintervallet mellan starttiderna för två efter varandra följande frekvenssvep, t.ex en 0,1 us lång fördröjning efter varje grupp om 10 svep innan nästa grupp om 10 svep påbörjas. Den effektiva bandbredden hos mottagarna är i detta exempel 10 MHz vilket medför att 100 svep kan behövas innan svepsynkronisering kan ske. Detta medför att en förväntad synkroniseringstid blir lika med 50 * lus = 50ps.

Synkroniseringssekvensen består av ett antal upprepade likadana svepmönster. När mottagarna träffar ett svep synkroniseras de automatiskt till detta svep.

Fig. 4a - 4c visar en svepsynkroniseringssekvens som mottas, se fig 4a, för att jämföras med de signaler som alstras av mottagarens sveposcillatorer, se Fig. 4b och 4c. Därefter övergår mottagarna till att automatiskt följa mittfrekvens och tidsläge för det fall att denna varierar med tiden. Detta sker genom att avläsa och korrigera de kvarstående felen i svepstarttid och svepstartfrekvens, för referensoscillatorernas uppåt respektive nedåtriktade frekvenssvep.

Synkroniseringstíden kan dock minskas om, i enlighet med ovanstående, varje mottagarkanal förses med ett antal submottagare, vilka företrädesvis har inbördes förskjutna starttider av 1/M us där M är antalet submottagare i varje mottagarkanal.

Med detta arrangemang fås således en minskning av synkroniseringstidens väntevärde till 50/M ps. Vidare kan med detta arrangemang mottagare fås att motta trafik från flera sändare samtidigt. Detta åstadkoms på följande sätt: Först detekterar en uppsättning av sveposcillatorer i en submottagare att en signal överförs. Dessa låses då på denna signal och fortsätter att följa denna tills dess att signaltrafiken upphör. Övriga submottagare fortsätter att söka över tidsdomänen efter andra signaler som är tidsförskjutna mot den första. Detta förfarande upprepas sedan tills dess att alla 510 890 submottagare följer var sin egen signal. På detta sätt kan hela 9 mottagarens kanalbandbredd utnyttjas.

Vidare kan samma frekvensband utnyttjas av flera olika sändare om de utsända frekvenssvepen från de olika sändarna varar under olika långa tidsintervall. Således skulle en sändare kunna sända frekvenssvep med en varaktighet på 1 ps och en annan sändare skulle kunna sända samma frekvenssvep men utspritt över ett annat tidsintervall, t.ex 2 us. Detta förutsätter dock naturligtvis att den mottagare som skall motta de utsända frekvenssvepen känner till längden på de frekvenssvep som en sändare sänder till denna mottagare och att motsvarande referensoscillatorer som alstrar referenssignaler med motsvarande varaktighet finns anordnade i mottagaren.

Efter det att mottagarnas demodulatorer synkroniserats enligt ovanstående övergår mottagarna till att leta efter en speciell ramsynkroniseringssekvens. Därvid jämförs mottagen sekvens med en särskild sekvens med hög autokorrelationsfunktion, t.ex en Goldsekvens. Ramsynkronisering sker när korskorrelationen mellan den mottagna sekvensen och mottagarens sekvens överstiger ett visst tröskelvärde eller då maximal korskorrelation hittats.

Denna jämförelse sker i en därför avsedd korrelator, vilken mäter korskorrelationen mellan mottagen sekvens och den förutbestämda sekvensen.

Efter det att ramsynkronisering skett befinner sig kanalen i trafikfas, dvs överföringen av information har påbörjats, vilket visas i Fig. Sa - 5c.

Ramsynkronisering sker i en föredragen utföringsform inte enbart i inledningsskedet av kommunikationen utan upprepas med jämna mellanrum. I händelse av utebliven ramsynkronisering återgår mottagaren till synkroniseringsletningsmod efter en förutbestämd tidsperiod.

Varje sändning är avslutad med en slutsekvens eller EOT-sekvens (End Of Transmission) vilket medger att mottagarna snabbt kan övergå från trafikfas till synkroniseringsletningsmod. I 510 890 händelse av ej mottagen EOT-sekvens sker övergång från trafikfas 10 till synkroniseringsletningsmod efter det att ramsynkroniser- ingen uteblivit en förutbestämd tidsperiod.

Den principiella uppbyggnaden av en mottagare för överföring av två olika symboler kommer nu att beskrivas med hänvisning till Fig. 6, varvid den utsända signalen antas vara alstrad såsom beskrivet ovan i samband med figur la.

Blockschemat i figur 6 visar således uppbyggnaden av en mottagare utan submottagare för överföring av information kodad medelst två olika symboler bestående av en mottagarkanal för varje vågform (svep) 601 respektive 603, en för de två mottagarkanalerna gemensam svepsynkroniseringslogikenhet 605, en gemensam ramsynkroniseringsdetektor 607 samt en avkodare 609, vilken sammanställer de två mottagarkanalernas utsignaler samt avkodar dessa till symboler vilka matas ut som ett flöde av utdata.

Den inkommande signalen 611 leds på två ledningar 613 respektive 615 till respektive skillnadsbildningskretsar 617 och 619. I skillnadsbildningskretsarna 617 och 619 bildas skillnaden mellan insignalen och signaler alstrade av två svepgeneratorer 621 och 623. Svepgeneratorerna 621 och 623 alstrar signaler motsvarande de utsända symbolerna, dvs svepgeneratorn 621 alstrar ett positivt svep från mittfrekvensen (fo e f0+100MHz) och svepgeneratorn 623 alstrar ett negativt svep från mittfrekvensen (fo ~ fo-IOOMHZ) under ett tidsintervall motsvarande det tidsintervall under vilket de utsända frekvenssvepen varar, dvs i detta fall lus. Utsignalerna från skillnadsbildningskretsarna 617 och 619 leds dels till integratorer 625 och 627 och dels till detektorer 629 och 631. Integratorerna 625 och 627 integrerar utsignalerna från skillnadsbildningskretsarna 617 och 619 över tiden. I en föredragen utföringsform integreras utsignalerna under ett tidsintervall från referensoscillatorernas svepstarttid till referensoscillatorernas svepsluttid eller över heltalsmultiplar därav. Därefter matas utsignalen från integratorerna till svepsynkroniseringslogikblocket 605. 510 890 Beroende på signalerna från integratorerna 625 och 627 fattar ll svepsynkroniseringslogikblocket beslut om svepsynkronisering bedöms föreligga eller inte. Om svepsynkronisering bedöms föreligga låser svepsynkroniseringslogikblocket svepsynkroniseringsgeneratorerna 633 och 635 i detta tidsläge varefter svepsynkroniseringslogikblocket 605 avger en signal till avkodaren 609 som indikerar att svepsynkronisering nu är fullbordad. Om svepsynkronisering inte bedöms föreligga avger svepsynkroniseringslogikblocket en signal till svepsynkroniseringsgeneratorerna 633 respektive 635 indikerande att dessa skall införa ett tidsskift i det genererade frekvenssvepet.

Beslutet om vid vilket tidsskift som synkronisering skall beslutas vara upprättad kan antingen fattas beroende på om utsignalnivån från någon av integratorerna 625 och 627 understiger ett visst tröskelvärde eller beroende på det tidsskift som genererar den lägsta utsignalnivån från någon av integratorerna 625 och 627.

När synkronisering åstadkommits börjar avkodaren 609 motta de data som genereras av de båda detektorerna 629 och 631.

Detektorerna 629 och 631 beslutar för varje svep, som alstras av svepgeneratorerna 621 och 623, i beroende av utsignalen från kretsarna 617 och 619 om en symbol motsvarande den som motsvaras av de alstrade i svepgeneratorerna 621 och 623 alstrade frekvenssvepen mottagits som insignal eller inte. Om en detektor 629 eller 631 beslutar att en insignal motsvarande den som alstras av en mottagarkanal 601 respektive 603 ankommit så avger denna detektor 629 eller 631 en signal till avkodaren 609 indikerande att en symbol svarande mot denna mottagarkanal 601 eller 603 har detekterats.

Signalerna svarande mot de olika symbolerna matas också till ramsynkroniseringsdetektorn 607. Denna letar efter en viss ramsynkroniseringssekvens. När denna sekvens har hittats avger ramsynkroniseringsdetektorn 607 en signal till avkodaren 609 om att ramsynkronisering nu åstadkommits. Därefter börjar avkodaren 609 avge signaler svarande mot de symboler som detekteras i 510 890 12 detektorerna 629 och 631.

Slutligen visas i Fig. 7 är ett generellt blockschema över ett överföringssystem som utnyttjar frekvenssvepning för att överföra information. Således visas en sändare 701 som via en antenn 703 sänder en sekvens av frekvenssvepta signaler 705 enligt ovan beskrivna kodningsförfarande. Denna sekvens av frekvenssvep mottas därefter via en antenn 707 av en mottagare 709 i vilken frekvenssvepdetektion, demodulation och annan signalbehandling sedan sker.

Den ovan beskrivna tekniken kan nyttjas för enkanalig överföring av information eller för flerkanalig överföring i ett antal olika typer av informationsöverföringssystem, varvid användningsområdet kan vara civilt såväl som militärt.

Claims (19)

/3 510 890 PATENTKRAV

1. Förfarande för att verifiera förekomsten av en repetitiv första signal vars frekvens sveper mellan en första och en andra frekvens under ett första tidsintervall, kännetecknat av stegen a) att skillnaden/skillnaderna mellan minst en repetitiv referenssignal vars frekvens också sveper mellan den första och den andra frekvensen under ett andra tidsintervall motsvarande det första tidsintervaller och den första signalen bildas, b) att skillnaden mellan nämnda minst en referenssignal och den första signalen integreras över ett tredje tidsintervall för erhållande av ett mot antalet referenssignaler svarande antal andra signaler, c) att nämnda minst en referenssignal tidsförskjuts för det fall någon av de andra signalernas signalnivå inte understiger ett tröskelvärde, d) att stegen a) - c) upprepas tills någon av de andra signalernas signalnivå understiger tröskelvärdet och e) att förekomsten av den första signalen verifieras för det fall någon andra signals signalnivå understiger trëskelvärdet.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att stegen a) - e) upprepas för att verifiera efterföljande förekomster av den första signalen.

3. Förfarande enligt något av krav 1 - 2, för det fall att antalet referenssignaler är minst två, kännetecknat av att referenssignalerna är inbördes tidsförskjutna med en bråkdel av det första tidsintervaller.

4. Anordning för att verifiera förekomsten av en repetitiv första signal vars frekvens sveper mellan en första och en andra frekvens under ett första tidsintervall, kännetecknad av organ för att alstra minst en repetitiv referenssignal vars frekvens också sveper mellan den första och den andra frekvensen under ett andra tidsintervall motsvarande det första tidsintervaller, organ för att bilda skillnaden mellan nämnda minst en referenssignal och den första signalen, organ för att integrera skillnaden mellan dessa nämnda minst en referenssignal och den första signalen över ett tredje tidsintervall för erhällande av ett mot M..__...¿ai .. /7 i få 510 890 antalet referenssignaler svarande antal andra signaler, organ för att tidsförskjuta nämnda minst en referenssignal om någon andra signals signalnivå inte understiger ett tröskelvärde samt organ för att verifiera förekomsten av den första signalen när någon andra signals signalnivå understiger tröskelvärdet.

5. Anordning enligt krav 4, för det fall att minst två referenssianaler alstras, kännetecknad av organ för att inbördes tidsförskjuta referenssignalerna med en bråkdel av det första tidsintervaller

6. Förfarande för överföring av information från en sändare till en mottagare, kännetecknat av att informationen utsänds som mot olika symboler svarande frekvenssvep från sändaren, att nämnda frekvenssvep mottas av mottagaren, varvid varje möjlig sänd symbols svepstarttid, svepsluttid, svepstartfrekvens, svepslutfrekvens och signalsvepskaraktäristik är kända i eller kan bestämmas i mottagaren och att sänd symbol avkodas i mottagaren endast med användning av informationen som finns i frekvenssvepriktningen och/eller sveptiden.

7. Förfarande enligt krav 6, kännetecknat av att de utsända frekvenssvepen varierar linjärt från en svepstartfrekvens till en svepslutfrekvens.

8. Förfarande enligt något av krav 6 - 7, kännetecknat av att svepstartfrekvensen och/eller svepsl-utfrekvensen varierar med tiden enligt ett pseudo-slumpschema.

9. Förfarande enligt något av krav 6 - 8, för det fall att antalet olika överförda symboler är lika med två, särskilt betecknande en logisk etta respektive en logisk nolla, känne- tecknat av att den ena symbolen kodas och utsänds som ett frekvenssvep från eller mot en viss given frekvens och den andra symbolen kodas och utsänds som ett frekvenssvep från eller mot nämnda givna frekvens, varvid nämnda frekvenssvep inte är likadana.

10. Förfarande något av krav 6 - 8, för det fall att antalet olika överförda symboler är lika med fyra, kännetecknat av att en fif /ó 510 89-0 slags symbol överförs som ett frekvenssvep uppåt från en viss given frekvens, en andra slags symbol överförs som ett frekvenssvep nedåt från nämnda givna frekvens, en tredje slags symbol överförs som ett frekvenssvep uppåt mot nämnda givna frekvens samt att en fjärde slags symbol överförs som ett frekvenssvep nedåt mot nämnda givna frekvens.

11. Förfarande enligt något av krav 6 - 8, för det fall att mottagaren mottager signaler frän två olika sändare samtidigt kännetecknat av att en slags symbol överförs som ett frekvenssvep uppåt från en viss given frekvens, en andra slags symbol överförs som ett frekvenssvep nedåt från nämnda givna frekvens, en tredje slags symbol överförs som ett frekvenssvep uppåt mot nämnda givna frekvens samt att en fjärde slags symbol överförs som ett frekvenssvep nedåt mot nämnda givna frekvens, varvid två av de olika symbolerna sänds från en sändare och de övriga två symbolerna från en andra sändare.

12. System för överföring av information från en sändare till en mottagare kännetecknat av att sändaren har organ för att utsända symboler kodade som frekvenssvep och att mottagaren har motsvarande organ för att detektera nämnda frekvenssvep och för att avgöra vilken symbol som sänts genom att endast bestämma svepriktningen och/eller sveptiden.

13. System enligt krav 12, kännetecknat av att sändaren har organ för att utsända frekvenssvepen som signaler vars frekvens linjärt ökar eller minskar från en svepstartfrekvens till en svepslutfrekvens.

14. System enligt något av krav 12 - 13, kännetecknat av att mottagaren innefattar ett mot antalet sända symboler svarande antal mottagarkanaler vilka var och en innefattar en referensoscillator för att följa ett mottaget frekvenssvep.

15. System enligt krav 14, kännetecknat av att varje mottagarkanal innefattar ett flertal referensoscillatorer, vars svepstarttider är inbördes tidsförskjutna.

16. System enligt något av krav 13 - 15, kännetecknat av att 510 890 fb sändaren och mottagaren innefattar organ för att variera svepstartfrekvensen och/eller svepslutfrekvensen enligt ett pseudo-slumpschema.

17. System enligt något av krav 12 - 16, för det fall att antalet olika överförda symboler är lika med två, särskilt betecknande en logisk etta respektive en logisk nolla, känne- tecknat av att sändaren innefattar organ för att koda och utsända den ena symbolen som ett frekvenssvep från eller mot en viss given frekvens och organ för att koda och utsända den andra symbolen som ett frekvenssvep från eller mot nämnda givna frekvens, varvid nämnda frekvenssvep inte är likadana.

18. System enligt något av krav 12 - 16, för det fall att antalet olika överförda symboler är lika med fyra, kännetecknat av att sändaren innefattar organ för att koda och utsända en slags symbol som ett frekvenssvep uppåt från en viss given frekvens, en andra slags symbol som ett frekvenssvep nedåt från nämnda givna frekvens, en tredje slags symbol som ett frekvenssvep uppåt mot nämnda givna frekvens samt en fjärde slags symbol som ett frekvenssvep nedåt mot nämnda givna frekvens.

19. System enligt något av krav 12 - 16, för det fall att mottagaren mottager signaler från två olika sändare samtidigt kännetecknat av organ i sändarna för att koda och utsända enslags symbol som ett frekvenssvep uppåt från en viss givenfrekvens, en andra slags symbol som ett frekvenssvep nedåt frånnämnda givna frekvens, en tredje slags symbol som ett frekvenssvep uppåt mot nämnda givna frekvens samt en fjärde slags symbol som ett frekvenssvep nedåt mot nämnda givna frekvens, varvid två av de olika symbolerna sänds från en sändare och de övriga två symbolerna från en andra sändare.