SE508113C2 - Avlägsning av sändarstörning - Google Patents

Description

15 20 25 30 508113 piskt finns på ett sändartorn vid en basstation i ett komu- nikationssystem för mobilradio. Man kan se att signalen först sänds till en enda linjedelare 50 från en basstation, ej vi- sad, där signalen delas innan den sänds till respektive an- 10a-lOd att 10a-10b har sedan sin egen respektive förstärkare, antennelement 40a-40d, respektive isolator, 30a-30d, och respektive filter 20a-20d. tennelement för sändas. Varje Antennkolumnerna innefattande elementen 10a-lOd, som visas i fig. 1 och 2, är vanligtvis monterade i grupper på sändar- torn. De kan monteras i linjära eller cirkulära grupper. Ett exempel pà en vanlig cirkulär grupp pä ett torn visas i topp- vyn i fig. 3a. Här visas fyra kolumner 1-4 som är åtskilda med 90° från varandra omkring ett sändartorn 5. Varje kolumn innefattar en grupp med antennelement 10a-lOd, såsom visas i fig. 1. Endast toppantennelementet 10a, 1 och 2, att antalet och det här visade mellanrummet endast är illust- motsvarande topp- antennelementet 10a i fig. visas. Det bör observeras rerande. Ett typiskt system har troligtvis 8 eller 16 antenn- element för varje kolumn.

I fig. 3b visas en motsvarande vy framifrån av samma torn som i fig. 3a. En främre kolumn 4 och två sidkolumner 1, 3, var och en med fyra antennelement 10a-lOd, visas. Den bakre kolumnen 2 syns inte bakom sändartornet 5. Detta arrangemang "SDMA" (Space Divided Multiple Access), ett förfarande för att geo- med antennelement används ibland för rumsmultiplex metriskt kombinera sändare i rummet för att åstadkomma effek- tiv åtkomst till radiosändarna och mottagarna.

På grund av problem med begränsat utrymme, i synnerhet i 10a-lOd ganska nära varandra. De är också arrangerade ganska nära var storstadsomräden, är antennelementen arrangerade och en av sina förstärkare, exempelvis 40 i fig. 1, isolato- rer, exempelvis 30 i fig. 1, och filter, exempelvis 20 i fig. 1. Detta täta arrangemang i grupper ökar påtagligt faran för störning. Det ökar också kvalitetskraven på filtret och iso- 10 15 20 25 30 508113 latorn, eftersom där finns annan fara för bärvågsstörning från angränsande antennkolumner.

Hos dessa antennsystem med åtskilda förstärkare för varje antennelement, se fig. 2, drivs förstärkarna 40a-40d vanligt- vis i ett icke-linjärt mod, även om de kan drivas i ett lin- järt mod. Det är välkänt inom området att en icke-linjär för- stärkare som tar emot signaler med två olika frekvenser ger utsignaler med var och en av dessa två frekvenser såväl som ("IM“) frekvensen och skillnadsfrekvensen för dessa två signaler. intermodulation produktutsignaler med den sammansatta Hos dessa täta arrangemang med antenngrupper tar ett givet antennelement 10a-10d emot ganska starka störsignaler från angränsande grupper.

Denna störsignal tvingas tillbaka genom filtret 20a-20d och isolatorn 30a-30d till effektförstärkaren 40a-40d, där att bilda IM- produkterna. Dessa IM-produkter stör ofta de önskade frekven- den blandas med den önskade signalen för serna. Problemet med att reducera faran för intermodulations- störning har tidigare àtgärdats med hjälp av flera olika för- faranden.

Ett förfarande har varit att driva förstärkarna i ett lin- järt mod sà att IM-produkterna inte alstras, eller åtminstone begränsas till ett minimum. Detta är emellertid en dålig lös- ning, eftersom linjära förstärkare har en låg DC-till-RF- verkningsgrad, som påtagligt förhindrar driften av gruppen.

En annan tillämpning beskrivs i US 4,498,083 som innebär eliminering av multipla störkällor i en antenngrupp. Den åstadkommer ett förfarande för att kontrollera fasvinkeln hos en inkommande störsignal och sedan använda fasförskjutare för att variera den mottagna signalen i förhållande till störsig- nalen. Varje störsignal, mäste hantera störsignaler 16 element i en linjär grupp. som erfordrar en fördubbling av ele- menten, signalen; exempelvis erfordrar fyra 10 15 20 25 30 508113 Även om det grundproblem som beskrivs i US 4,498,083 var Det mer specifikt oberoende spárning och variation av fasen för liknande, är' det specifika. problemet annorlunda. avser ett flertal störsignaler. Problemet och lösningen var annor- lunda än hos den aktuella tillämpningen.

Ett är US 4,500,883. Även här var problemet att oberoende spåra och annat exempel på en tidigare tillämpning eliminera störsignaler från multipla källor. Grundidën var att åstadkomma ett medel så att den störsignal som anländer vid ett godtyckligt antennelementpar anländer l80° ur fas. En servomotor har åstadkommits för att justera läget för anten- nelementen som svar på uppmätta störnivàer. Detta förfarande var också helt annorlunda jämfört med uppfinningen.

Ytterligare i US 4,3l4,25O tionsprodukter ett exempel på tidigare tillämpningar beskrivs som mer specifikt var inriktat på intermodula- sonx härrör från antenner av' aktiv typ, där varje antennelement är försedd med sin egen förstärkare, på samma sätt som hos uppfinningen. Uppfinningen i detta patent justerar faslutningen hos bärvàgorna över gruppen med anten- nelement. Även om förfarandet enligt US 4,3l4,25O minskar in- åstad- bärvågsfrek- termodulationsprodukterna. hos antenner- av- aktiv' typ, koms detta genom att ändra faslutningen hos venserna.

Sammanfattning av uppfinninqgn Såsom har visats, för att åstadkomma högeffektutsignaler hos många moderna wmbilradiosystem, använder varje antennko- lumn en förstärkare placerad uppe i. sändartornet för varje antennelement. Varje komponent har sin egen isolator och fil- ter, vilket följaktligen ger ett stort antal komponenter. En faktor som negativt påverkar storleken och kostnaden för des- Ett för- farande som kan öka avlägsnandet av IM-produkten medför mins- sa komponenter är intermodulationsprodukter ("IM"). kade krav på de andra komponenterna. 10 15 20 25 30 508113 Följaktligen. är ett syfte :ned uppfinningen. att reducera störning mellan antenngrupper i en mobilradiostation, där varje grupp innefattar ett antal antennelement, skapa vissa olika sändningssträckor för varje antennelement sà att summan av IM-produkter inte verkar vara koherent fràn antennkolum- nen. Detta kan ástadkommas genom att indela sändningssträckan fràn förstärkarnas effektutgàng till antennelementen i N fa- ser, där N är antalet antennelement pá antennkolumnen. För- stärkarna kan vara enkla bärvàgor eller multipla bärvàgsför- stärkare. inkoherent Detta syfte skapar en summa av IM-produkter frán antennkolumnen. Emellertid, i sig själv, skapar den ock- sä en inkoherent summa fràn de önskade sända signalerna.

Följaktligen är det ett annat syfte med uppfinningen att kom- pensera sträckan hos sändningssträckan fràn förstärkarna till antennelementen med en motsvarande förskjutning i sändnings- sträcka vid ingången till sändningslinjen hos varje effekt- förstärkare.

Kortfattat kan uppfinningen åstadkomma ovannämnda och and- med N vart och ett med sin egen effektförstärkare, ra syften pä följande sätt. En antennkolumn används, antennelement, isolator och filter. Det första elementet N=1 finns vid ko- lumnens topp. Varje efterföljande element finns direkt under det föregående elementet, der N=1, så att N=2 befinner sig direkt un- osv. tills vi när det understa elementet N=N.

En sträcka dL beräknas baserat pà den elektroniska våg- längden L. Sändningssträckan mellan den första förstärkaren och det första antennelementet är L. Sändningssträckan mellan den andra förstärkaren och det andra antennelementet är L+dL.

Varje efterföljande sändningssträcka ökas med en sträcka dL, så att den tredje sändningssträckan blir L+2dL, blir L+3dL, ren och det Nzte antennelementet är sedan L+(N-1)dL. den fjärde osv. Sändningssträckan mellan den Nzte förstärka- 10 15 20 25 30 508113 Detta resulterar i en IM- produkter, som i själva verket åstadkommer en IM-strále, som "styrning" av kolumen med lutar nedåt eller uppàt. Resultatet är att IM-produkterna in- te uppträder koherent mot andra angränsande antennkolumner vid basstationen. De önskade signaler som skall överföras "styrs" emellertid också, om inte något medel tillhandahålls för att förhindra detta. Detta kan göras genom att först kon- statera att den totala sändningssträckan för den önskade sig- nalen kan indelas i tvâ delar, från linjedelaren till effekt- förstärkaren, och sedan fràn effektförstärkaren till antenne- lementet.

Hos uppfinningen ökar sändningssträckan från effektför- stärkaren till antennelementet med ett belopp dL, då vi går från det första förstärkar-elementparet till det sista. I syfte att hälla den totala sändningssträckan konstant, då vi går från det första förstärkar-elementparet till det sista, måste vi sedan subtrahera denna sträcka dL från sändnings- Sänd- ningssträckan mellan linjedelaren och effektförstärkaren för sträckan mellan linjedelaren och effektförstärkaren. den första förstärkaren är följaktligen L.

Sändningssträckan mellan linjedelaren och förstärkaren för den andra förstärkaren är L-dL, Detta fortsätter pà ett så- dant sätt att sändningssträckan mellan linjedelaren och för- stärkaren minskar med ett belopp dL för varje följande för- stärkare. Sträckan mellan linjedelaren och förstärkaren för den Nzte förstärkaren är sedan L-(N-1)dL. Detta resulterar i att den totala sändningssträckan för den önskade radiosigna- len förblir konstant 2L för varje linjedelar-förstärkar- antennelementväg. Vägen för IM-produkterna förskjuts, såsom beskrivs ovan, så att den inte är koherent i förhållande till den önskade signalen eller i förhållande till angränsande an- tennkolumner. 10 15 20 25 508113 Kort figurbeskrivning Uppfinningen beskrivs nu mer detaljerat med hänvisning till föredragna utföringsformer av uppfinningen, som endast ges i form av exempel, och illustreras i de bifogade ritning- arna, där: Fig. 1 visar ett schema av tre antennkolumner med fyra an- tennelement var, där endast en förstärkare och ett filter och en isolator tillhandahålls för alla antennelementen.

Fig. 2 visar ett diagram av tre antennkolumner med fyra antennelement var, där varje antennelement är försett med sin egen förstärkare och filter och isolator.

Fig. 3a visar en toppvy av ett radiosändartorn med fyra kolumner med antennelement i en cirkulär grupp.

Fig. 3b visar en vy framifrån av radiosändartornet i fig. 3a med fyra kolumner med antennelement i en cirkulär grupp.

Fig. 4 visar en sprängvy av den föredragna utföringsformen av uppfinningen, där sàndarsträckorna varieras för att åstad- komma en alstring av IM-produkter med lika fasavstànd.

Fig. 5 visar en sprängvy av en alternativ utföringsform av uppfinningen, där sàndarsträckorna varieras för att åstadkom- ma alstring av IM-produkter med motriktade faser.

Fig. 6 visar fasvektordiagrammen för bàde den föredragna utföringsformen och den alternativa utföringsformen.

Detaljerad beskrivning I fig. 4 visas den föredragna utföringsformen av uppfin- (Il IMII) fasavstànd för fallet med en 8 dipolantennkolumn. Det bör ob- ningen, en alstring av intermodulationsprodukter med 10 15 20 25 30 508115 serveras att en 8 dipolkolumn har valts för att underlätta beskrivningen, och uppfinningen fungerar för ett godtyckligt antal antennelement i en kolumn. Radiosignalen börjar vid en källa 60 som är lokaliserad i basstationen, vilken inte visas 50 i fig. 1, 2, och sänds sedan till olika antennelement 10a-10h utmed ett antal här. Signalen delas i en linjedelare, vägar 70a-70h. Varje antennelement 10a-10h har sin egen för- stärkare 40a-40h och filterisolator 25a-25h (som här är loka- liserade tillsamans för att underlätta beskrivningen).

Ett avstånd dL beräknas sedan från dL=(L/2)/N, där N är antalet antennele- ment 10a-10h i kolumnen. 4 är N=8, så dL=(L/2)/8. Av- ståndet i en första del av signalvägen, som symboliseras med block 100a, där signalen färdas till den första förstärkaren 10a, andra del Avståndet L är den elektriska våglängden.

I fig. som också är lika med avståndet för en som symboliseras med block 110a, därefter näste signalen färdas från den första förstärkaren är lika med L, av signalvägen, 40a till det första antennelementet 10a. Man kan se att det totala avstånd som varje signal färdas fràn linjedelaren 50 till det första antennelementet l0a är 2L.

Där föreligger en skillnad mot avstånden för antennelement numer två 10b. Hår färdas signalen först en första del av avstånd 100b, lika med L-dL, till innan den färdas en andra del av avstånd l10b, lika med L+dL, mel- lan den andra förstärkaren 40b och det andra antennelementet 100. från linjedelaren 50 till det andra antennelementet 10b. signalvägen motsvarande ett den andra förstärkaren 10b, signalvägen motsvarande ett Här färdas signalen pà nytt ett totalt avstånd om 2L För varje efterföljande antennelement 10a-10h minskar de delarna motsvarande avstånden 100a-100h mellan 50 40a-40h, under det att motsvarande andra delar av signalvä- första av signalvägarna signallinjedelaren och förstärkaren garna motsvarande avstånden 110a-ll0h mellan förstärkarna 40a-40h och antennelementen 10a-10h ökas. För en godtycklig 10 15 20 25 30 508113 förstärkare 10a-10h numrerad N, där N=l-8, är det avstånd som signalen från till 40a-40h L-(N-1)dL. Följaktligen är exempelvis det avstånd som signalen färdas från linjedelaren 50 till den sjunde förstär- karen 40g (N=7), L-6dL. färdas linjedelaren 50 förstärkaren För en godtycklig förstärkare 40a-40h numrerad N, N=1-8, är det avstånd 110a-1l0h som signalen färdas från förstärka- ren 40a-40h till dess motsvarande antennelement 10a-10h lika med L+(N-1)dL. Sà är exempelvis det avstånd 110h som signalen (N=8) till det ät- tonde antennelementet 10h lika med L+7dL. Emellertid inses färdas från den åttonde förstärkaren 40h det lätt att det totala avståndet som signalen färdas från linjedelaren 50 till antennelementet 10a-10h alltid är lika med 2L. signalen färdas, Följaktligen förblir det avstånd, sonx den önskade alltid i fas.

IM- Störsignaler tas emot från náraliggande antenn- Läget är emellertid helt annorlunda när vi betraktar produkterna. kolumner vid olika antennelement 10a-10h utmed en given ko- lumn. Dessa störsignaler tvingas sedan tillbaka från antenn- elementet, exempelvis 10a, genom filtret och isolatorn, 25a, till förstärkaren, 40a. Dessa kombineras sedan med de önskade signalerna för att skapa IM-produkter, som sänds tillbaka från förstärkaren. 40a genon\ filtret och isolatorn 25a till antennelementet 10a, där de sänds till luftgränssnittet.

I normalfallet reflekteras de IM-produkter som skapas av en given störsignal tillbaka utmed ett plan parallellt næd antennkolumnen. Detta orsakas av det faktum att de störsigna- ler vi i första hand betraktar är de som härrör från angrän- sande antennkolumner. De anländer till angränsande kolumner pá tornet i fas och sänds sedan tillbaka i fas.

Hos den utföringsform av uppfinningen som visas i fig. 4 tvingas emellertid störsignalen, och följaktligen dess mot- svarande IM-produkter, att färdas ett längre avstånd för var- 10 15 20 25 30 508113 10 je efterföljande antennelement. Exempelvis är det avstånd som IM-produkterna måste färdas L för det första antennelementet l0a, under det att det är L+7dL för det åttonde antennelemen- tet 10h. Det det IM- produkterna färdas ökar då vi går från det första antennele- bör observeras att avstånd som mentet l0a till det åttonde l0h. Detta ger en större fördröj- ning då vi går från det första antennelementet lOa till det åttonde 10h.

Denna fördröjning orsakar en förskjutning hos vàgfronten från den IM-produktvåg som orsakas av en given störsignal.

Emellertid, nalen samtidigt vid varje antennelement lOa-l0h, så där finns så som beskrivits ovan, anländer den önskade sig- ingen lutning hos vàgfronten för den önskade signalen. Denna förskjutning i förhållande till fasen hos den önskade signa- förhållande till störning från IM-produkterna. len i IM-produkterna ger en omdirigerad På samma sätt som i fig. 4 visas en alstring av intermodulation- En annan utföringsform av uppfinningen visas i fig. 5. produkter ("IM") med motriktad fas för fallet med en 8 dipo- lantennkolumn. Även här är en 8 dipolkolumn vald för att un- derlätta beskrivningen, och uppfinningen fungerar för ett godtyckligt antal antennelement i en kolumn. Radiosignalen börjar vid en källa 60 lokaliserad i en basstation, ej visad. 50 i fig. 1, 2, sedan till olika antennelement l0a-lOh utmed ett antal vägar Signalen delas i en linjedelare, och sänds 70a-70h. Varje antennelement 10a-10h har sin egen respektive förstärkare 40a-40h, (av illustrativa skäl visas de här lokaliserade tillsamans). och respektive filter-isolator 25a-25h Avståndet L är även här den elektriska våglängden. Ett avstånd dL beräknas sedan från dL=(L/2)/N, där N är antalet 5 är N=8, så dL=(L/2)/8.

Avståndet för den första delen av signalvägen, som symboli- antennelement i kolumnen. I fig. seras av block lO0a, där signalen färdas till den första förstärkaren 40a, är lika med L, som också är lika med av- 10 15 20 25 30 508113 ll ståndet för den andra delen av signalvâgen, som symboliseras med block 110a, första antennelementet 10a. Det bör observeras att det tota- varefter signalen måste färdas till det la avstånd som signalen färdas från linjedelaren 50 till det första antennelementet 10a är 2L.

Detta kontrasterar mot avstànden för antennelement nr 2, 10b. Här färdas signalen först en första del av den signalväg som motsvarar ett avstånd 100b lika med L-dL till den andra förstärkaren 40b innan den färdas en andra del av signalvâgen motsvarande ett avstånd 110b lika med L+dL mellan den andra förstärkaren 40b och det andra antennelementet lOb. Här fär- das signalen på nytt ett totalt avstånd om 2L mellan linje- delaren 50 och det andra antennelementet 10b.

För' varje efterföljande antennelement 10a-10h alterneras första delen motsvarande 100a-100h mellan linjedelaren 50 och förstärkarna 40a-40h mellan L och L-dL, under det att de motsvarande andra delarna den av signalvägarna avstànden av signalvägarna motsvarande avstånden 110a-110h mellan för- stärkarna 40a-40h och antennelementen 10a-10h alternerar mel- lan L och L+dL. För en given förstärkare 40a-40h numrerad N, där N är ett udda tal, är det avstånd som signalen färdas från linjedelaren 50 till förstärkaren 40a-40h lika med L.

För en godtycklig förstärkare 40a-40h numrerad N, där N är ett jämnt tal, jedelaren 50 till förstärkaren 40a-40h lika med L-dL. är det avstånd som signalen färdats från lin- För en godtycklig förstärkare 40a-40h numrerad N, där N är ett udda tal, är det avstånd som signalen färdas från för- stärkaren 40a-40h till dess motsvarande antennelement 10a-10h lika med L. För en godtycklig förstärkare 40a-40h numrerad N, där N âr ett jämnt tal, är det avstånd som signalen färdas från förstärkaren 40a-40h till dess motsvarande antennelement 10a-10h lika med L+dL. Så exempelvis är det avstånd som sig- nalen färdas från den åttonde förstärkaren (N=8) till det åt- tonde antennelementet lika med L+dL. Emellertid inses det 10 15 20 25 30 508113 12 lätt att det totala avstånd som signalen färdas fràn linjede- laren 50 till antennelementet 10a-l0h alltid är lika med 2L.

Det avstånd som signalen färdas förblir följaktligen alltid i fas.

Det inses av symmetrin i det läge som visas i fig. 5 att läget lätt kan omvändas mellan de udda numrerade vägarna och de jämnt numrerade vägarna. Det är också möjligt att konstru- era systemet sä att de första fyra sträckorna från linjedela- ren 50 till de första fyra förstärkarna 40a-40d alla är lika med L. och L.

Sträckorna mellan de första fyra förstärkarna 40a-40d deras respektive antennelement lOa-l0d är också lika med Dessutom är sträckorna för de andra fyra sträckorna från linjedelaren 50 till de andra fyra förstärkarna 40e-40h alla L-dL. Sträckorna mellan de andra fyra föstärkarna 40e-40h och deras respektive antennelement 10e-10h är alla lika med L+dL.

På samma sätt som ovan innebär symmetrin här att sträckorna från linjedelaren 50 till de första fyra förstärkarna 40a-40d alla kan vara L-dL under det att de kan vara lika med L från linjedelaren 50 till de andra fyra förstärkarna 40e-40h.

Sträckorna fràn de första fyra förstärkarna 40a-40d till de- ras respektive antennelement l0a-10d är också lika med L+dL, under det att 40e-40h till deras respektive antennelement 40e-40h är lika med L. sträckorna fràn de andra fyra förstärkarna Emellertid är läget här helt annorlunda i denna utförings- form när vi betraktar IM-produkterna. Störsignaler tas emot från näraliggande antennkolumner vid olika antennelement.

Dessa störsignaler tvingas sedan tillbaka från antennelemen- 25a, till förstärkaren, 40a. Dessa kombineras med de önskade signalerna ten, exempelvis 10a, genom filtret och isolatorn, för att skapa IM-produkter, som sänds tillbaka fràn förstär- karen 40a genom filtret och isolatorn 25a till antennelemen- tet 10a, där de sänds till luftgränssnittet. 10 15 20 25 30 508113 13 I normalfallet reflekteras de IM-produkter som skapas av en given störsignal tillbaka utmed ett plan parallellt næd antennkolumnen. Detta på grund av det faktum att de störsig- naler som vi i första hand är intresserade av härrör från an- gränsande antennkolumner och når en angränsande kolumn i fas.

Hos den utföringsform av uppfinningen sonm visas i fig. 5 tvingas emellertid störsignalen, och följaktligen motsvarande IM-produkter, att färdas ett annorlunda avstånd för varje par med antennelement 10a-10h. Exempelvis är det avstånd som IM- produkterna måste färdas L för det första antennelementet 10a, 10b. Det är sedan L på nytt för det tredje antennelementet under det att det är L+dL för det andra antennelementet 10c och på nytt L+dL för det fjärde antennelementet 10d.

Det bör observeras att det avstånd som IM-produkterna fär- das växlar mellan L och L+dL då vi går från det första anten- nelementet 10a till det åttonde antennelementet 10d. Vågfron- ten för IM-produkterna från de jämnt numrerade antennelemen- ten, här 10b, 10d, 10f, och 10h, växlar i förhållande till vågfronten för IM-produkterna från de udda numrerade antenne- lementen, här 10a, 10c, 10e, och 10g. Detta resulterar i läg- re koherens hos IM-produkterna.

Emellertid, nalen samtidigt till varje antennelement såsom beskrivs ovan, anländer den önskade sig- 10a-10h, så där finns ingen lutning hos vågfronten för den önskade signalen.

Denna förskjutning av fasförhàllandet hos den önskade signa- len jämfört med IM-produkterna ger en minskad störning från IM-produkterna. 6 visas två fasvektordiagram för den utföringsform 4 och 5. I det första fasdiagrammet A kan man se att fasen är indelad i åtta delar, I fig. som visas i fig. motsvarande de åtta olika antennelementen i fig. 4. Där visas att fasen hos IM- produkterna från varje efterföljande antennelement förskjuts ytterligare med en åttondel i förhållande till bärvågssigna- len. Det bör observeras att ett system med N antennelement 10 15 20 25 508 113 14 delar det första diagrammet A i N delar. Jämför detta med det andra diagrammet B, som motsvarar den utföringsform som visas i fig. 5. Här växlar IM-produkterna mellan att vara i fas med bärvàgen till att vara 180° ur fas.

Uppfinningen resulterar i en minskning av de IM-produkter som alstras av effektförstärkarna hos antennkolumner. Typiska nivåer på IM-produkter är ungefär 80 dBm. Detta kan beräknas som: IM30=PO-ITXTX-II-IM3-IL-IF IM30 = IM3 utnivà ITxRx = isolering mellan Rx- och Tx-antenner ITxTx = isolering mellan Tx-antenner IL = införselförlust Tx-väg IM3 = IM alstrad av effektförstärkare PO = effektutsignal från sändare IF = isoleringsfilter IL = isoleringsisolator.

Typiska värden kan vara: 20dB=-80dBm. som alstras av effektförstärkaren resulterar detta i en lägre IM30=+33dBm-30dB-45dB-l5dB-3dB- Eftersom uppfinningen minskar de IM-produkter utnivà hos IM-produkterna. Förväntade förbättringar kan ligga i intervallet 10-20 dB, beroende pà den specifika systemrea- De IM- utprodukter kan också möjliggöra lägre krav pà standarder för liseringen. resulterande förbättringarna hos förstärkarna, filter och isolatorer, vilket kan ge betydligt lägre kostnader. 508113 15 De ovan beskrivna utföringsformerna tjänar endast som il- lustration och år icke-begränsande. En fackman inom området inser att avvikelser kan göras från de ovan beskrivna utfö- ringsformerna utan att avvika fràn ramen och andan för upp- finningen. Följaktligen skall uppfinningen inte betraktas sá- som begränsad till de beskrivna exemplen, utan skall i stäl- let betraktas såsom ligga inom ramen för de efterföljande kraven.

Claims (6)

10 15 20 25 508115 16 P a t e n t k r a v

1. Antennkolumn, där antennkolumnen har N antennelement, där N är ett heltal större än 1, där varje antennelement har sin egen motsvarande förstärkare, filter-isolator, och en ge- mensam radiokälla för att sända radiosignaler med våglängden L till vart och ett av nämnda N antennelement via N fasta och olika vägar, kånnetecknad av att var och en av nämnda N fasta och olika vägar har en första del och en andra del, där den första delen är delen hos vägen mellan en linjedelare, som delas av alla N fasta och olika vägar och varje nämnd förstärkare, och där den and- ra delen är delen av vägen mellan var och en av nämnda för- stärkare och dess motsvarande antennelement, där summan av sträckorna hos den första delen och den andra delen av varje väg är lika med 2L, och där sträckorna hos de olika delarna av vägarna är valda pà ett sàdant sätt att summan av fasvek- torerna för intermodulationsprodukterna huvudsakligen är lika med noll.

2. Antennkolumn enligt krav 1, kännetecknad av att sträckan för den första delen av var och en av nämnda N vägar är lika L med 1.- UI- Uíšš) och sträckan för den andra delen av vägarna L är lika med L +(n-líšš), där n är ett heltal mellan 1 och N.

3. Antennkolumn enligt krav 1, kännetecknad av att Sträckan för den första delen av de udda numrerade vä- garna hos nämnda N vägar lika med L och sträckan för nämnda andra del av de udda numrerade vägarna hos nämnda N vägar är lika. med L, och att sträckan hos nämnda första del av' de 10 15 20 508 113 17 - L jämnt numrerade vägarna hos nämnda N vägar är L-(Eg) under det att sträckan för den andra delen av de jämnt numrerad vä- L garna hos nämnda N vägar är L + (ššJ.

4. Antennkolumn enligt krav 1, kännetecknad av att sträckan av den första delen av de jämnt numrerade vä- garna hos nämnda N vägar är lika med L och sträckan för den andra delen av de jämnt numrerade vägarna av nämnda N vägar är lika med L, och att sträckan för den första delen av de _ A L udda numrerade vägarna hos nämnda N vägar är L-(EE) under det att sträckan för den andra delen av de udda numrerade vä- L garna hos nämnda N vägar är L-+(šš).

5. Antennkolumn enligt krav 1, kännetecknad av att sträckan för den första delen av' de första N=1 till N=N/2 vägarna hos nämnda N vägar är lika med L och sträckan för den andra delen av de första N=1 till N=N/2 vägarna hos nämnda N vägar är lika med delen av de N=N/2 till N=N L, och att sträckan för den första vägarna hos nämnda N vägar är lika L med L - íšš) under det att sträckan för den andra delen av de N=N/2 till N=N vägarna hos L + '__ . (L) 2N

6. Antennkolumn enligt krav 1, nämnda N vägar är lika med kännetecknad av att 508 113 l8 sträckan för den första delen av nämnda N=N/2 till N=N vägarna av nämnda N vägar är lika med L och att sträckan för den andra delen av nämnda N=N/2 till N=N vägarna av nämnda N vägar är lika med L, och att sträckan för den första delen av de första N=l till N=N/2 vägarna av nämnda N vägar är lika L med L - under det att sträckan' för den andra delen av de första N=l tillAN=N/2 vägarna av nämnda N vägar är lika med ma»