SE504915C3 - Drivring för manuellt driven rullstol - Google Patents

Description

504 915 i Fig. 3 och 4 visar alternativa fastsättningar av drivring på hjul.

En anordning 1 vid en drivring 2, som är avsedd att monteras vid en manuellt driven rullstol 3 och som innefat- tar en sidledes 4 från rullstolens körhjul 5 förskjuten och med sagda körhjul 5 förbunden drivring 2, som uppvisar en från rull- stolskörhjulet 5 skild mindre diameter, har en beläggning 6 som bildas av gummi eller annat lämpligt elastiskt material, t.ex. plast, och som omsluter en i drivringens inre 7 belägen kärna 8.

Enligt föreliggande uppfinning är drivringens elastiska materi- alskikt 9A tjockare T pà drivringens utsida U än vad tjockleken t på det elastiska materialskiktet 9B är på drivringens insida I.

En ringformig kärna 8 i drivringen 2 omslutes av ett åtminstone kring dess utsida U vridbart anslutet elastiskt materialskikt 9A varigenom detta tillàtes att röra sig utmed drivringens omkrets, sett tvärs ringens omkrets i riktning av pilarna 10, 11.

Det övre elastiska materialskiktet 9C uppvisar en tjocklek TE som är större på dess uppåtvända sida O, sett i radiell riktning, än vad materialskiktets 9B tjocklek t är på drivringens insida I, sett i axiell riktning. Därigenom erhålles även ett utvändigt skikt 9A respektive 9C som medger stor slitstyrka.

Kärnan 8 kan antingen bildas av ett ringformigt rör av t.ex. aluminium, plast, stål etc. eller kan utgöras av en homogen ring av lämpligt material och det elastiska material- skiktet 9 utgöres lämpligen av just cellgummi, företrädesvis naturgummi som uppvisar stor friktion. Drivringen 2 fastsättes på rullstolshjulet 5 på känt sätt, antingen i hjulets ekrar 12 med hjälp av distanshållare 13, såsom visas i Fig. 2, eller med hjälp av bleck 14 som skruvas fast i hjulfälgen 15 och därtill anslutna distanshållare 13 såsom visas i Fig. 3, eller med skruv 19 som iskurvas ett på fälgen 15 fästat öra 20, som är ansluten till en till drivringens 2 inre kärna 8 ansluten nit 21 eller annan förbindning, såsom visas i Fig. 4. * ¿2so4 915 Drivringens 2 funktion är till för att brukaren ej skall behöva ta på däcket 5A, som kan vara smutsigt, utan endast på respektive till vardera rullstolshjulet 5 ansluten drivring. Sagda drivring har en diameter som är mindre än däck- ets diameter så att brukaren med respektive hand skall kunna greppa om eller slå på drivringen 2 och driva fram rullstolen.

Drivringen 2 har en konstruktion som gör det lättare för användaren att driva fram rullstolen, främst för de personer som uppvisar svagare handfunktion. För den skull är drivringens 2 utsida U, d.v.s. den sida där användaren placerar handen 21 för att påverka drivringen 2 och därigenom driva fram rullstolen, försedd med ett betydligt tjockare T materialskikt 9A än vad skiktet 9B hos drivringens 2 insida I uppvisar, d.v.s. den sidan I av drivringen 2 som är vänd in mot hjulet 5 och där fastsättningsmedel 13 för anslutning av sagda ring 2 till hjulet befinner sig. Detta tunnare skikt 9B av drivringen är ej utsatt för speciellt slitage, varför tunnare tjocklek t är till- räcklig där.

Anledning till att man nu anordnar betydligt tjockare materialskikt på drivringens 2 utsida U än insida I beror på att utsidan U utsättes för yttre åverkan samt slitage beroende på handflatans 21A friktion vid framdrivningen. Man kan nästan slå på drivringen 2 med handen uppifrån och ned och detta medför stor friktion av handen 21.

Insidan I av drivringen 2 utsättes, som sagts, inte alls för speciellt stor förslitning och yttre påverkan utan kan lätt kommas åt med handen och dess fingrar när man önskar gripa om drivringen 2.

Således uppnås stor teknisk effekt med hjälp av enkla men ändå väl fungerande tekniska medel, och uppfinningen är ej begränsad till ovan beskrivna och på ritningar visade utföringsexempel utan kan varieras inom ramen för patentkraven utan att uppfinningstanken frångàs.

Claims (8)

504 eís P a t e n t k r a v 1. Anordning (1) vid drivring (2) för manuellt dri- ven rullstol (3) och som innefattar en sidledes (4) från rull- stolens körhjul (5) förskjuten och med detsamma förbunden driv- ring (2) som uppvisar en från rullstolskörhjulet (5) skild mindre diameter, och att en beläggning (6) av gummi eller annat elastiskt material omsluter en i drivringens inre (7) belägen kärna (8) kännetecknad därav, att drivringens elastiska materi- alskikt (9A respektive 9B) är tjockare (T: t) på drivringens utsida (U) än dess insida (I). 2. I Anordning enligt patentkrav 1, kännetecknad därav, att en ringformig kärna (8) i drivringen (2) omslutes av ett åtminstone kring dess utsida (U) vridbart anslutet elastiskt materialskikt (9A). 3. Anordning enligt patentkrav 2, kännetecknad därav, att det elastiska materialskiktet (9) uppvisar en tjock- lek (TE; t) som är större pá dess uppàtvända sida (O), sett i radiell riktning, än på drivringens insida (I), sett i axiell riktning. 4. Anordning enligt något av patentkraven 2-3, kännetecknad därav, att det elastiska materialskiktet (9) som utgöres av jäst, cellgummi, företrädesvis naturgummi, med stor friktion omsluter en kärna (8) som består av ett rör. 505 009 Uppfinningen avser en trådmatningsanordning enligt patentkravets 1 ingress för l en textilmaskin. Trådmatningsanordningar av detta slag, som även kallas furnissörer, gör det möjligt att varaktigt lagra trådstycken av variabel längd. De används framför allt när textilmaskinens trådförbrukning varierar för att mellanlagra trådstycken med en viss längd och åter avge dessa när behov föreligger. Vid väv- och stickmaskiner används dessa anordningar t ex i kombination med trådväxlingsapparater, vilka tillför maskinen en tråd som är sammansatt av efter varandra följande stycken med olika egenskaper, t ex olika färg, varvid trådstyckena vid sina ändar förbinds med varandra med hjälp av knutar eller liknande. För att det därvid skall vara möjligt att få alla knutar eller motsvarande att bli belägna på ett givet ställe inom den av maskinen producerade väven måste längden av det trådstycke som vid varje tidpunkt är lagrat i matníngsanordningen vara mycket noggrant känd. Vid en genom EP-A- 0063 371 känd anordning av inledningsvis angivet slag lindas tråden upp på en som en fast magasineringstrumma utförd magasinerings- anordning med hjälp av ett lindarfinger, och dras ut i axiell riktning från magasi- neringstrumman med hjälp av en positivt, dvs väsentligen utan slirning arbetande matningsanordning. Emedan träden under knytningsoperationen eller motsvarande måste vara stillastående på magasineringstrummans inloppssida dras under denna tid mer tråd ut från magasineringstrumman än som tillförs, varigenom det lagrade trâdstyckets längd successivt avtar. För att det före varje knytningsoperation skall vara möjligt att trots detta säkerställa att det lagrade trådstycket alltid har samma längd måste omedelbart efter knytningen tillses att magasineringstrum- man under en tid tillförs mer tråd än som avges. Vid den kända anordningen mäts för detta ändamål antalet rotationsvarv som utförs av lindarfingret, och används för att beräkna längden av det tillförda trådstycket, samtidigt som antalet rotationsvarv för matarvalsarna i den efter- följande, positivt arbetande matningsanordningen mäts och används för att beräkna längden av det utmatade trådstycket. Med ledning av skillnaden mellan de båda värdena styrs lindarfingrets drivning på sådant sätt att samma trådmängd alltid finns på magasineringstrumman före en skarvning. Vid den praktiska tillämpningen av detta förfarande har det visat sig att den lagrade trådmängden gradvis ökar eller minskar allt mer, vilket inte endast är negativt för magasineringstrummans funktion rent allmänt, utan också resul- terar i en icke önskvärd förskjutning av skarvställena, dvs av knutarna eller lik- nande, i den vävda eller stickade varan. Grunden är att längdmätningen vid anord- ningens ingång och utgång görs på olika sätt och härleds ur olika rörelser (i det ena fallet från lindarfingret, i det andra fallet från matarvalsarna). Om de båda mätanordningarna då avger mätvärden som avviker något från de tillförda och 505 009 l, utmatade trådstyckenas verkliga längd uppstår det vid bildandet av skillnaden mellan mätvärdena från de båda mätanordningarna ett additivt fel, som stadigt ökar och medför att längden av den för tillfället lagrade tråden successivt ökar eller minskar. Detta gäller även om mätfelet, t ex hänfört till avståndet mellan två knutar eller liknande, är mycket litet. Särskilt den längdmätning som görs med hjälp av den positiva trådmataranordningen har ofta mindre god noggrannhet, emedan den av denna anordning frammatade tråden oavsíktligt kan slira, och alla av sådan slirning förorsakade mätfel så småningom adderas till en betydande summa även om varje slirning är mycket liten. Uppfinningens syfte är mot denna bakgrund att utforma den inledningsvis angivna anordningen på sådant sätt att inga additiva fel kan uppträda och att längden av den i magasineringsanordningen befintliga tråden vid varje tidpunkt kan bestämmas mycket noggrant och/eller åtminstone vid bestämda tidpunkter kan inregleras mycket noggrant på ett förutbestämt referensvärde. Detta syfte uppfylls med den i patentkravet 1 angivna anordningen. Före- dragna utföringsformer anges i de osjälvständiga patentkraven. Uppfinningen kommer nu att förklaras närmare med ledning av två på rit- ningen visade utföringsexempel. Därvid visar fig 1 och fig 2 vardera ett förenklat blockschema för var sin utföringsform av anordningen enligt uppfinningen. Fig 1 visar en textilmaskin MT, som t ex kan vara en vävstol eller en stick- maskin, och som tillförs tråd f från en magasineringsanordning F, vilken i sin tur tillförs tråden från en knytanordning N (t ex enligt US-A- 4 645 248), som är ansluten till ett flertal förrådsspolar B med tråd av olika färg. Trådens f längd mellan textilmaskinen MT och magasineringsanordningens F utgång är en konstant och känd storhet. Trådens f längd mellan magasinerings- anordningens F ingång och knytanordningen N är likaså en konstant och känd storhet. Däremot är trådlängden mellan magasineringsanordningens F ingång och utgång variabel och okänd och beroende av längden av det trådstycke som för tillfället befinner sig i magasineringsanordningen F. Vid utföringsexemplet innehåller magasineringsanordningen F en fast maga- sineringstrumma, på vilken tråden 1.indas på med hjälp av ett inmatningsorgan M, som bildas av ett roterande, av en motor drivet lindarfinger. Vid magasinerings- anordningens F utgång finns ett utmatningsorgan S i form av en positivt, dvs iväsentligen utan slirning arbetande trådmatningsanordning. Längden av det tråd- stycke som för tillfället befinner sig i magasineringsanordningen F mäts med hjälp av en mätanordning med ett första mätelement E och ett andra mätelement C. Mätelementen E och C bildas exvis av elektroniska räknare, som räknar ut- signalerna från var sin av motorerna som driver lindarfingret och den positiva trådmatningsanordningen. Motorerna är för ändamålet försedda med vinkelkodgivare, vilkas utsignaler i kodad form anger respektive motors aktuella vinkelläge, och därmed vinkel.lägena för lindarfingret och trådmatningsanordningen. Mätelementen E och C mäter således antalet varv som motorerna roterar, liksom bråkdelar därav, och därmed även antalet trådvarv och trådstyckenas längd, liksom bråkdelar därav, som lindas upp på och av från magasineringstrumman, och avger mot dessa värden svarande signaler. Vidare innehåller mätanordningen ett med mätelementen E och C förbundet räkneverk, som t ex kan bestå av en som jämförare eller subtraherare utförd anordning CD, vilken beräknar skillnaden mellan utsignalerna från mätelementen E och C och ur de båda utsignalerna beräknar en längdsignal, som motsvarar- längden för de i magasineringsanordningen F mellanlagrade trådstyckena. Räkneverkets utgång är förbunden med ingången på en styrkrets IM, t ex ett gränssnitt, vars utgång är förbunden med styringången på ett inmatningsorgan M. Styrkretsen IM är därvid utformad som en reglerkrets på sådant sätt att inmat- ningsorganet M därav bringas att tillföra mer eller mindre tråd om den av anord- ningen CD avgivna längdsignalen anger en mindre eller en större lagrad trådlängd än ett förutbestämt referensvärde. Detta kontrolleras t ex med hjälp av en jäm- förare D, vars ena ingång tillförs ett referensvärde Ref och vars andra ingång tillförs längdsignalen från anordningen CD, och som på sin utgång avger en mot- svarande skillnadssignal, vilken tillförs styrkretsen IM och vidarebehandlas av denna så som erfordras. Därigenom blir det möjligt att hålla den på magasinerinsgtrumman lagrade trådlängden väsentligen konstant. Alternativt kan utförandet vara sådant att inmat- ningsorganet M vid behov kan stannas för att t ex medge en knytningsoperation eller liknande på magasineringstrummans ingångssida, medan tråden samtidigt matas ut kontinuerligt på magasineringstrummans utloppsida. I detta fall utförs anordningen IM på sådant sätt att inmatningsorganets M motor efter att knytnings- operationen eller liknande avslutats åter kopplas in, och därefter under en tid drivs med sådan hastighet att den på magasineringstrumman befintliga trådlängden åter nått den förutbestämda längden före nästa knytningsoperation. Vid ett sådant utförande justeras således inte den magasínerade trådens längd omedelbart, utan över en tid. Därvid erhålles dock fördelen att jämföraren D alltid visar den exakta avvikelsen mellan längden för det på trumman för tillfället magasínerade tråd- stycket och den längd som trådstycket i fråga skall ha. Om inmatnings- och utmatningsorganens E, C rörelser inte vid varje tidpunkt exakt anger den tillförda resp den avgivna trådmängden, vilket i första hand kan bero på en liten slirning vid mätningen av tråden genom utmatningsorganet S, kommer den av anordningen CD beräknade längden för den lagrade tråden att gradvis avvika allt mer från den lagrade trådens verkliga längd. För att för- hindra uppkomsten av ett sådant additivt fel är mätanordningen försedd med en speciell korrigeringsenhet. Denna har vid utförandet enligt fig 1 två knut- 505 009 Ä detektorer D1, D2, som är placerade före resp efter magasineringsanordningen F i trådens f matningsriktning (pil v). Knutdetektorerna kan vara optoelektroniska, kapacitiva eller liknande. De övervakar tråden f och avger en signal varje gång en knut K passerar. För enkelhets skull antas därvid att avståndet mellan knut- detektorerna D1 och D2 är exakt lika med avståndet mellan M och S. De båda knutdetektorernas D1, D2 utgångar är förbundna med organ som har till uppgift att bestämma längden av den för tillfället magasinerade tråden med ledning av de trådstycken som vid matningen av en knut K genom magasi- neringsanordningen F matas in i och/eller ut från denna. Organen kan för detta ändamål t ex innehålla ytterligare mätelement E', företrädesvis i form av en ytterligare elektronisk räknare, som startas när knuten K passerar» knutdetektorn D1 och stoppas när samma knut K passerar knutdetektorn D2. Vid utföringsexem- plet tillförs mätelementet E' samma signaler som mätelementet E, så som anges schematiskt med ledningar L i fig 1. Mätelementets E' utgång är ansluten till en mätvärdesomvandlare -E', som byter tecken på det av E avgivna värdet utan att ändra dettas storlek. Omvand- laren -E' är förbunden med det andra mätelementet C på sådant sätt att det senares utgång vid uppträdandet av en signal från knutdetektorn D2 ställs in på det av omvandlaren -E' bildade värdet. Samtidigt ställs utgången på mätelemen- tet E vid uppträdandet av signalen från knutdetektorn D2 på noll. Den beskrivna anordningen fungerar på följande sätt: Innan anordningen startas ställs först utgången på samtliga mätelement E, C, E' på noll. Magasinerings- anordningen töms, så att det mellan M och S belägna trådstycket får en längd som är lika med avståndet mellan M och S. Därefter startas anordningen. Emedan räkneverket visar att det magasinerade trådstycket har en längd som är lika med avståndet mellan M och S börjar inmatningsorganet M att linda på mer tråd på magasineringstrumman än vad som matas ut av utmatningsorganet S. Detta fortsätter tills utsignalen från jämföraren D försvinner, vilket indikerar att det lagrade trådstycket uppnått en längd som är lika med värdet Ref. Sam- tidigt kan detta värde göras synligt med hjälp av anordningen CD. Vid den fort- satta driften styrs inmatningsorganet M på sådant sätt av jämföraren D att detta värde upprätthålls. Om en av knytanordningen N bildad knut K under textilmaskinens MT drift uppträder vid knutdetektorn D1 kopplas mätelementet E' in, och dess utgång nollställs. Det börjar sedan att mäta längden av den tråd som från denna tidpunkt tillförs magasineringsanordningen F av inmatningsorganet M. Samtidigt vandrar knuten K successivt framåt genom magasineringsanordningen F, tills den slutligen når knutdetektorn D2, som därvid kopplar ifrån mätelementet E', nollställer det första mätelementets E utgång och bringar det andra mätelementet C att ta emot det värde som tillhandahålls av omvandlaren -E'. ~, sos 009 Mätelementet E' avger vid denna tidpunkt på sin utgång en signal som anger den verkliga längden av det lagrade trådstycket vid den tidpunkt då knuten K passerar knutdetektorn D2. Detta följer av att det trådstycke som vid den tidpunkt då knuten K passerar knutdetektorn D1 befinner sig mellan D1 och D2 först måste vandra förbi D2 innan knuten K kan inträffa vid D2. Därvid borde utmat- ningsorganet S visserligen helt tömma magasineringsanordningen F, men detta kan på grund av avståndet mellan M och S inte ske utan trådbrott. Inmatnings- organet M måste därför samtidigt eftermata minst så mycket tråd som motsvarar avståndet mellan M och S resp D1 och D2. Om M eftermatar endast denna längd har det lagrade trådstycket efter att knuten K inträffat vid D2 exakt samma längd som avståndet mellan M och S. Av likartade resonemang följer att mät- elementet E' visar det för tillfället lagrade trådstyckets längd även när M tillför lika mycket tråd som matas ut av S eller när M tillför mer tråd än vad som matas ut av S under knutens K förflyttning från D1 till D2. Omedelbart efter att knuten K inträffat vid knutdetektorn D2 matas således det av mätelementet E' bestämda värdet med omvänt tecken in i mätelementet C, så att räkneverket tillför jämföraren D en signal som är lika med skillnaden mellan värdet 0 på E:s utgång och det nya värdet på C:s utgång, varvid detta värde ersätter den föregående längdsignalen. Om denna för justeringsändamål utnyttjade signal, som bestämts med ledning av en knuts K passage genom maga- sineringsanordningen F, är lika med den längdsignal som avgavs av räkneverket före denna mätning förblir styrkretsen IM overksam. Om signalen däremot avviker från den föregående längdsignalen, t ex på grund av ett för räkneverket icke upptäckbart, genom mätfel vid E eller C uppkommet additivt fel, påverkar lM inmatníngsorganet M på sådant sätt att det mellanlagrade trådstyckets längd korrigeras så som erfordras. En sådan justering kan göras varje gång en knut K passerar eller endast när valda knutar K passerar knutdetektorerna Dl och D2. På detta sätt kan den av räkneverket avgivna, för styrkretsen IM bestämmande längdsignalen hållas inom relativt trånga, godtagbara gränser. Eventuella av noggrannhetsfel i mät- elementen E och C förorsakade mätfel kan som mest adderas till den närmast följande mätningen med hjälp av en knut K enligt ovan. Den med hjälp av en knut K bestämda signalen kan dock i sig själv vara behäftad med ett enkelfel, 'som beror av eventuella noggrannhetsfel i konstruktionen hos de för mätningen utnyttjade in- och utmatningsorganen M, S, och som är konstant. I den ovanstånde beskrivningen har förutsatts att knutdetektorerna D1 och D2 har samma avstånd som organen M och S, och liksom dessa är placerade omedelbart vid magasineringsanordningens F ingång och utgång, men i princip kan avståndet mellan D1 och D2 även vara större. I detta fall måste ett känt avstånd mellan D1 och magasineringsanordningens F ingång och ett likaså känt 505 009 is avstånd mellan D2 och magasineringsanordningens F utgång föras in i beräkning- arna, vilket dock inte innebär några problem, emedan båda avstånden är oföränd- rade under den löpande driften och endast behöver dras ifrån mätresultatet. Vid utföringsformen enligt fig 2, vid vilken detaljer som återkommer från fig 1 bibehållit samma hänvisningsbeteckningar, är mätelementets E utgång' för- bunden med dels räkneverkets anordning CD och dels ett minne LB. Dettas utgång och anordningens CD utgång är anslutna till de båda ingångarna på en summerare SU i räkneverket, vars utgång avger längdsignalen och är förbunden med jämföraren D. Knutdetektorerna D1 och D2 har till uppgift att styra mätelementens E och C arbete på följande sätt: När anordningen startas nollställs mätelementen E och C och minnet LB, och magasineringsanordningen F töms, så att det magasinerade trådstyckets längd blir lika med avståndet mellan M och S. Jämföraren D anger således en avvikelse från värdet Ref, vilket medför att styrkretsen IM styr inmatningsorganet M att åstadkomma den erforderliga lagrade längden. Den motsvarande längdsignalen- avges vid denna tidpunkt endast av räkneverket CD, SU. När den första knuten K passerar D1 sätts mätelementen E och C på 0, och börjar därefter att på nytt mäta längden av de tillförda och utmatade tråd- styckena. På detta sätt elimineras eventuellt förekommande additiva fel. När knuten K inträffar vid knutdetektorn DZ nollställer denna åter mätelementen E och C, samtidigt som det värde som vid denna tidpunkt ligger på Ezs utgång överförs till minnet LB och uppträder på dettas utgång. Liksom vid utföringsexem- plet enligt fig 1 motsvarar därefter de på Ezs och LB:s utgångar avgivna signalerna den ur en knuts förflyttning genom magasineringsanordningen bestämda längden av det mellanlagrade trådstycket. Till skillnad mot fallet vid fig 1 bildas nu emellertid längdsignalen ur summan av utsignalerna från LB och CD. Om signalen på LB:s utgång är lika med värdet Ref kvarstår utsignalen från CD på värdet noll. Detta gäller så länge M och S under den fortsatta driften tillför resp avger lika stor trådmängd. Om M och S däremot matar olika stora trådmängder ger denna skillnad utslag på CD:s utgång, och därmed även på D:s utgång, tills det förutbestämda referensvärdet Ref åter- ställts av IM. Liksom vid utföringsexemplet enligt fig 1 kan inga adderade fel uppträda. Det i LB lagrade värdet kontrolleras då och då med ledning av en knuts K för- flyttning genom magasineringsanordningen F. På så sätt korrigeras eventuella i CD uppträdande adderade fel. Om exvis utmatningsorganet S slirar ökar längden av det mellan två knutpassager lagrade trådstycket, emedan mätelementet C visar en större utmatad trådmängd än den verkliga. Vid nästa knutpassage mäts således av mätelementet E en relativt värdet Ref alltför stor längd för det lagrade trådstycket och lagras i LB. Därefter fördröjs inmatningsorganet M av IM relativt , 505 009 utmatningsorganet S tills en mot den oönskade längdökningen svarande signal med negativt tecken uppträder på CD:s utgång. Denna signal dras i summerings- kretsen SU bort från LB:s utsignal, så att den av SU avgivna, korrigerade längd- signalen åter blir lika med värdet Ref. De beskrivna förfarandestegen upprepas nästa gång en knut eller en utvald knut K passerar. Uppfinningen är inte begränsad till de beskrivna utföringsexemplen, utan kan modifieras på många sätt. Detta gäller inte minst för de i det enskilda fallet använda in- och utmatningsorganen M och S, mätelementen E och C och knut- detektorerna D1 och D2 med tillhörande kretsar. Bl a kan, så som visas i fig 2, vissa av anordningens element, t ex mätelementet E, vara gemensamma för eller utnyttjas gemensamt av mätanordningen och korrigeringsanordningen. Vidare skulle det till utmatningsorganet S hörande mätelementet C kunna utnyttjas för periodisk korrigering av längdsignalen. I detta fall måste dock längdsignalen korri- geras med beaktande av det värde den hade vid passagen av en knut K förbi- knutdetektorn D1, emedan den med hjälp av mätelementet C bestämda längden endast gäller för denna tidpunkt, och inte för den tidpunkt då knuten K passerar knutdetektorn D2. Vidare kan vid utföringsformen enligt fig 1 mätelementets C utgång nollställas när knuten K inträffar vid D2, samtidigt som utsignalen från E' utan teckenändring matas in i E, så att den uppträder på dettas utgång. Vidare är uppfinningen inte begränsad till magasineringsanordningar F med fast magasineringstrumma, utan kan också användas med lämpliga anpassningsåtgärder vid magasineringsanordningar av helt annat utförande, inklusive sådana som har en roterande magasineringstrumma, där inmatningsorganet exvis kan bildas av en drivmotor för trummans rotation. Vidare är det tänkbart att utnyttja knytanord- ningen N själv som knutdetektor D1 genom att den avger en signal vid en knytningsoperation. Avståndet mellan knytanordningen N och magasineringsanord- ningen F får i detta fall beaktas på samma sätt som vid en på avstånd från F anordnad knutdetektor D1. Slutligen kan den på CD:s (fig 1) eller SU:s (fig 2) utgång uppträdande längdsignalen utnyttjas direkt för att beräkna den exakta tidpunkten för en knytningsoperation, som måste tidigareläggas eller senareläggas beroende på den längd den i magasineringsanordningen lagrade tråden för tillfället har. I ett sådant fall är det inte nödvändigt att säkerställa att den lagrade tråd- ilängden alltid är densamma vid en knytningsoperation. P a t e n t k r a v :

1. Trådmatningsanordning för en textilmaskin, innefattande en knytanordning (N) för hopfogning av tråden (f) av olika, med hjälp av knutar förbundna tråd- avsnitt, en mellan knytanordningen (N) och textilmaskinen (MT) belägen magasiner- ingsanordning (F) för mellanlagring av ett stycke av tråden (f), och en mätanord- ning för bestämning av längden av det i magasineringsanordningen (F) lagrade 505 009 vs trådstycket, varvid mätanordningen har ett första mätelement (E) för alstring av en första utsignal, som svarar mot längden av det till magasineringsanordningen tillförda trådstycket, ett andra mätelement (C) för alstring av en andra utsignal, som svarar mot längden av det från magasineringsanordningen utmatade tråd- stycket, samt ett räkneverk (CD, SU) för alstring av en ur de båda utsignalerna avledd, mot längden av det mellanlagrade trådstycket svarande längdsignal, känna- tecknad av att mätanordningen har en för korrigering av längdsignalen anordnad korrigeringsenhet, som innehåller dels knutdetektorer (D1, D2), som i matnings- riktningen är anordnade före och efter magasineringsanordningen (F) och avkänner träden (f) och avger en signal när en knut (K) passerar, och dels med knutdetek- torerna förbundna organ för alstring av en signal, som svarar mot längden av de trådstycken som medan en knut (K) passerar genom magasineringsanordningen (F) matas in i och/eller ut från denna.

2. Anordning enligt kravet 1, kännetecknad av att organen innefattar det första mätelementet (E) eller ett mot detta svarande mätelement (E').

3. Anordning enligt kravet 2, kännetecknad av att korrigeringsenheten innehåller element (-E', C, E, LB) för att ersätta längdsignalen med den av det första mätelementet (E, E') alstrade signalen.

4. Anordning enligt något av kraven 1 till 3, kännetecknad av att räkne- verket innehåller en anordning (CD), som avger en längdsignal i form av en mot skillnaden mellan de båda mätelementens (E, C) utsignaler svarande signal, och att korrigeringsenheten är förbunden med de båda mätelementen (E, C) på sådant sätt att när en knut (K) passerat knutdetektorerna (D1, D2) det ena mätelementets utsignal nollställs och samtidigt det andra mätelementets utsignal ställs in på det värde som den av korrigeringsenheten alstrade signalen har.

5. Anordning enligt något av kraven 1 till 3, kännetecknad av att räkne- verket innehåller en anordning (CD) för att bilda skillnaden mellan de av de båda mätelementen (E, C) alstrade utsignalerna, ett minne (LB) och en med den skill- nadsbildande anordningen (CD) och minnet (LB) förbunden summabildningskrets (SU), och att korrigeringsenheten är förbunden med minnet (LB) på sådant sätt att den signal som avges av korrigeringsenheten matas in i minnet (LB) när en knut (K) passerar knutdetektorerna (D1, D2).

6. Anordning enligt kravet 5, kännetecknad av att vid inmatningen av åsignalen i minnet (LB) nollställs samtidigt mätelementen (E, C).

7. Anordning enligt något av kraven 1 till 6, kännetecknad av att maga- sineringsanordningen (F) har en fast anordnad magasineringstrumma, ett runt dennas axellinje roterande lindarfinger för pålindning av tråden (f) på magasineringstrum- man, och en drivmotor för lindarfingret, och att det första mätelementet (E) därvid bildas av ett element som mäter lindarfingrets avverkade varv.

8. Anordning enligt kravet 7, kännetecknad av att mätanordningen är Q 505 009 förbunden med en jämförare (D), som jämför längdsignalen med en referensvärdes- signal (Ref), och att jämföraren (D) är förbunden med en styrkrets (IM) för lindar- fingrets drívrnotor, som styrs så att det lagrade trådstycket inregleras på det av referensvärdessignalen (Ref) bestämda värdet.