SE504630C2 - Granat för granatkastare - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 504 630 Figur 6 visar längdsnitt av granaten enligt figuren 5 i det osäkrade tillstànd den befinner sig efter avfyrning ur granatens eldrör.

I figur 1 visas nu schematiskt ett eldrör 1 till en granat- kastare. I eldröret befinner sig granaten allmänt betecknad med 2 jämte tryckplattan 3. I visat tänkt läge har tryckplattan 3 just lösgjorts från granaten 2. Drivplattan 3 innehåller en drivladdning 4 som ligger under tryckplattan och initieras av en tändhatt 5. Tändhatten kan avfyras genom ett ej visat slagstift i eldrörets botten. När granatkastaren laddas är tryckplattan 3 fäst vid granaten 2 genom att en hylsa 6 till tryckplattan omsluter en i granaten fäst tapp 7 genom att hylsan har ett hàl, genom vilken en sprint 8 är inskjuten genom nämnda hål och in i ett hàl i tappen 7. När drivladdningen 4 exploderar ledes en del av gastrycket genom ett hàl 9 till ett centrumhàl i tappen 7 som stár i förbindelse med hàlet genom vilken sprinten 8 är införd och detta tryck skjuter ut sprinten 8. Härigenom lösgöres tryckplattan fràn granaten 2 men följer med granaten ut ur eldröret 2 men pà grund av dess mycket lättare vikt faller tryckplattan snabbt ner till marken utanför eldröret medan granaten har upptagit all tryckenergi från drivladdningen och tryckplattan och sändes iväg ut ur eldröret.

Granaten innefattar en verkansdel 10, i vilken den ej visade verkansladdningen är placerad. Vidare innefattar granaten en bärdel 11, som bildar granatens spetsdel, dvs. den del som slár ner i marken. Bärdelen 11 har ett ryggrör 12 runt vilket således verkansdelen 10 med fenor 13 är förlagd. Verkansdelen 10 är således pàförd ryggröret 12 och hàlles pà plats medelst någon form av friktionskraft eller liknande. Detta betyder att när drivladdningens tryckkraft utlöses, verkar denna första pá tryckplattan 3 och därefter överföres tryckverkan direkt pà ryggröret 10 via tappen 7 och pà grund av friktionskraft mellan ryggrör 12 och verkansdelen 10, följer verkansdelen 10 med när bärdelen 11 och däri infäst ryggrör 12 skjutes ut ur eldröret 1. Vid utskjutningen bringas en tändspets 14 i bärdelens 11 10 15 20 25 30 35 3 504 630 spets i osäkrat läge - därom mer i detalj senare.

I figur 2 visas hurusom granaten slagit ner i mark pà Visst avstånd från granatkastaren. Därvid har bärdelen 11 slagit ner i marken och tändspetsen 14 deformerats. Tändspetsen exploderar och tänder en laddning som fortplantar sig uppåt i kanalen 15 och fram till en andra ej visad drivladdning som ligger mellan bärdelen ll och verkansdelen 10. Vidare fortplantar sig tänd- laddningen till en stubinledning 16, som är ansluten till en ej visa verkansladdning i verkansdelen 10. Sàledes initierar tändkapseln 14 en tändning av den ej visade andra drivladd- ningen, vilket gör att dennas gastryck sänder iväg verkansdelen 10 uppát från bärdelen 11 genom att löpa av ryggröret 12.

Samtidigt har stubinledningen 16 tänts, som i sin tur avfyrar den ej visade verkansladdningen i verkandelen 1O¿M§tubig;_ ledningens 16 bränntid bestämmer således när verkansladdningen. avfyras i förhållande till när tändspetsen initierar tändningen §y_Päfld1addflin9sn och Sàledesiharfiverk§ndel§n_l91nà§t eniyi§s_ höidiöyer marken innan-fverkansladdningen. explQQf-ëitezrs Med hjälp av fördröjningen genom stubinledningen kan således bestämmas på vilken höjd över marken som verkansdelen avfyras.

Figur 3 visar schematiskt hur bärdelen 11 står kvar i marken med ryggröret 12 och figur 4 visar schematiskt verkansdelen 10 i luften.

Ovan har i samband med figurerna 1 till 4 uppfinningens princip beskrivits utan att därför i detalj beskrivits konstruktionen av bärdelen och verkansdelen. Tryckplattan har också i princip beskrivits men finns således i detalj beskriven i patent- ansökningen 9501309-O. I det följande kommer nu en föredragen utföringsform av själva granaten utan tryckplatta att beskrivas.

Den föredragna utföringsformen av granaten som visas i figuren 5 kan vara såväl en skarp granat som en övningsgranat. Den visas i längdsnitt och i säkrat tillstànd. De huvuddelar som motsvarar de som beskrivits i samband med figurerna 1 till 4 10 15 20 25 30 35 504 630 ' 4 har erhållit motsvarande hänvisningsbeteckningar. Således visas verkansdelen 10, den ovanför denna i figuren 5 anordnade bärdelen ll jämte ryggröret 12, på vilken verkansdelen 10 är påskjuten underifrån enligt figuren 5. Som framgår är ryggröret 12 fastskruvat i bärdelen 11.

Inuti ryggröret 12 finns en kolvstång 18, som i sin nedre ände har en fastskruvad kolvhylsa 19 som löper i ryggröret 12.

Kolvhylsan 19 påverkas underifrån av del av drivtrycket från granatkastarens drivladdning genom att liten del av drivtrycket passerar genom tryckplattan 3, ej visad i figur 5 men framgår av figur 1. Kolvhylsan 19 kan således skjutas uppåt genom ryggröret 12 en viss sträcka som senare kommer att förklaras. I övre änden av kolvstången 18 är fastgängad en plunge 20. Denna följer således kolvstångens 18 rörelse. Plungen 20 löper gastätt i ett cylinderlopp 21 i bärardelen 11. I spetsen på plungen 20 finns en tändanordning i form av en tändkapsel 22 och en tändspets 23. Vid nedslag ligger tändkapseln och tänd- spetsen 23 förskjutna utanför bärdelen 11 och påverkas således vid nedslaget så att tändspetsen 23 tändes. Härigenom kommer en liten laddning 24 att tändas. Som framgår finns en långsträckt kanal 25 uppborrad i plungen 20 och kanalen sträcker sig till ett ringformigt utrymme 26. Explosionsverkan från drivladd- ningen 24 förflyttar sig således genom kanalen 25 till ring- formiga utrymmet 26 och därifrån vidare, vilket kommer att beskrivas närmare nedan.

I säkrat tillstånd, dvs. när granaten transporteras för laddning i granatkastaren är en säkringshylsa 30 anordnad vid bärardelens 11 topp och således skyddande tändkapseln 22. Som framgår har plungen 20 en ringformig ansats 27 och i bärdelens ll cylinderlopp 21 finns i övre delen ett anslag 28. Detta anslag 28 begränsar plungens 20 rörelse uppåt ut ur bärdelen 11, se närmare figur 6.

Bärdelen 11 har i gränsen för delningen mot verkansdelen 10 en drivladdning 29. Som tidigare nämnts initieras denna drivladdning vid bärdelens nedslag och gastrycket från krut- 10 15 20 25 30 35 5 504 630 laddningen i drivladdningen 29 gör att verkansdelen skjutes bort fràn ryggröret 12. Mer härom i det följande.

I figur 5 visas en manuell säkringstapp 39. Under transport av granaten innan laddning är således granaten säkrad dels med säkringstappen 39, dels med säkringshylsa 30. Under verkans- delen 10 i figur 5 finns en fendel 31 som innefattar fenorna 13 anbringade på en hylsa 32. Hylsan 32 löper på ryggröret 12 och är säkrad från att falla bort genom friktion av en O-ring 33 vid fendelens 31 nedre del. O-ringen 33 säkrar således att fendelen håller verkansdelen 10 mot bärdelen ll vid transporten ut ur granatkastarens eldrör och till dess granaten slår ner.

Friktionskraften från O-ringen 33 är dock ej tillräcklig att förhindra på något sätt att verkansdelen 10 skjutes bort från bärdelen 11 vid avfyrningen av drivladdningen 29.

Figur 6 visar nu granaten laddad och i den form den lämnar granatkastarens eldrör. Härvid har kolvanordningen innefattande kolvstángen 18 och plungen 20 av gastrycket på kolvhylsan 19 skjutits fram i bärdelen 11 så att ansatsen 27 anligger mot anslaget 28. Drivtrycket kommer alltså från den drivladdning som ligger under den ej i figur 6 visade tryckplattan (se fig. 1) genom att del av gastrycket från denna drivladdning letts genom tryckplattan och in i kolvhylsan 19, dvs. underifrån i figur 6. Genom att således kolvanordningen förts uppåt kommer tändkapseln 22 och tändspetsen 23 att friläggas framför bär- delen 11. Vid nedslag i marken kommer en tändning att ske och laddningen 24 tändes och en tändkedja initieras som förlöper genom kanalen 25 och till ringformiga utrymmet 26. Härifrån fortlöper tändkedjan in i bärdelen 11 genom kanalen 34 och vidare till en kanal 35, varifrån tändkedjan delas i två delar.

En del tänder drivladdningen 29 för att skilja verkansdelen 10 från bärdelen 11 och med gastrycket driva upp den i luften, se fig. 2. Den andra delen av tändkedjan tänder ett fördröjnings- brännrör 36 som gör att en i verkansdelen anbringad verkansladdning 37 tändes först senare och efter det att verkansdelen lämnat bärdelen 11 och befinner sig i luften ovanför nedslagsplatsen för granaten. 10 15 20 25 30 35 504 630 6 Vid avfyrningen av den andra drivladdningen 29 kommer som nämnts verkansdelen 10 att skjutas loss från ryggröret 12 och detta innebär att fendelen 31 också skjuts bort och därigenom kommer denna att avskiljas från verkansdelen genast vid uppskjutningen från ryggröret 12. När sedan verkansdelen 10 befinner sig i luften, kommer verkansladdningen 37 att avfyras.

Det skall noteras beträffande uppfinningen att en av de viktiga konstruktiva delarna är ryggröret 12. Såsom beskrivits i anslutning till fig. 1 överföres ju drivkraften från drivladdningen 4 direkt på tryckplattan 3 och därefter direkt på ryggröret 12. Detta är en viktig skillnad i förhållande till kända granater, där granaten i sig själv upptar trycket från drivladdningen. Genom att ryggröret är stelt fäst i bärdelen 11, överföres drivkraften till bärdelen 11 från ryggröret och övriga delar av granaten påverkas ej av drivkraften från drivladdningen och tryckplattan. Av den anledningen kan t.ex. en övningsgranat göras av billigare och enklare material, vilket särskilt gäller delarna 10 och 31. Det skall också observeras att runt bärdelen är anordnad en ring 40 av lämpligt material, som utgör eldrörsskydd och tryckreducering.

I kanalen 34 visas en form av spärrorgan som håller plungen 20 i sitt utskjutna läge. Spärrorganet innefattar en rörtapp 41 som i det i fig. 5 visade läget för plungen 20 hålles inskjuten mot verkan av en fjäderkraft från fjädern 42. När plungen 20 nått sitt utskjutna läge skjuter rörtappen 41 in i ringformiga utrymmet 26 och fixerar därigenom läget för plungen 20. Som framgår är rörtappen 41 således axiellt ihålig, innebärande att tändkedjan från ringformiga utrymmet 26 kan passera till kanalen 34 och vidare till kanalen 35.

För att ytterligare säkra granaten kan en brytpinne anordnas i hålen 13 och 14 utformade i kolvhylsan 19 resp. ryggröret 12.

En av fördelarna med granaten enligt uppfinnignen är att den kan skjutas ut ur ett betydligt kortare eldrör än vid tidigare 504 630 kända granater. Detta beror pà accelerationen och trycket till skillnad fràn kända granater inte upphör förrän granaten lämnat eldröret. Vid utskjutning av kända granater upphör trycket och även accelerationen när granatens mantels tätning passerar eldrörets mynning, vilket sker 60% tidigare än tryckplattan.

Claims (7)

10 15 20 25 30 35 504 san 8 PATENTKRAV

1. Granat för granatkastare och liknande avfyrningssystem, varvid granaten innefattar en ur ett eldrör medelst en drivladdning utskjutbar verkansdel, som mellan sig och drivladdningen har en drivladdningens verkan upptagande tryckplatta, k ä n n e t e c k n a d a v, att en bärdel är lösbart anordnad i utskjutningsriktningen framför verkansdelen, att bärdelen uppbär en andra drivladdning och i sin främre ände en tändhatt, som vid utskjutningen befinner sig delvis frilagd utanför främre änden och vid nedslag initierar den andra drivladdningen, att den andra drivladdningen ligger sä anordnad mellan bärdelen och verkansdelen att vid dennas avfyrning verkansdelen skjutes bort fràn bärdelen samtidigt som verksans- delens verkansladdning med fördröjning initieras.

2. Granat enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d a v, att bärdelen är infäst i ett ryggrör av metall som uppbär verkans- delen, som är anordnad runt ryggröret och axiellt är förskjut- bar fràn bärdelen mot verkan av en spärrkraft, att ryggröret inuti har en axiellt förskjutbar kolvnordning, som i den ände där ryggröret är infäst i bärdelen har en ut fràn bärdelen riktad tändkolv med tändhatt och i kolvanordningens andra ände har en tryckcylinder, som äár pàverkbar av liten del av trycket fràn drivladdningen som verkar pà tryckplattan vid utskjut- ningen.

3. Granat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att kolvanordningen har av en ansats begränsad rörelseriktning i riktning ut ur bärdelen och att i detta läge tändhatten skjuter fram utanför bärdelen, varjämte tändkolven har en kanal, som i nämnda läge stär i förbindelse med ett kanalsystem, som sträcker sig genom bärdelen till förbindelse dels med den andra drivladdningen, dels med verkansladdningen i verkansdelen.

4. Granat enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d a v, att tändkolven har nämnda ansats och att tändkolven gastätt löper i ett cylinderhål i bärdelen och att cylinderhàlet har ett 10 15 504 630 anslag, mot vilket ansatsen anligger i kolvanordningens utskjutna läge, varvid tändkolven har en axiell kanal fràn tändhatten till en genom tändkolven gående tvärkanal, vilken senare ligger mitt för en öppning till bärdelens kanalsystem.

5. Granat enligt krav 2 eller 4, k ä n n e t e c k n a d a v, att bärdelen har en med kolvanordningen samverkande snäppspärr, som låser kolvanordningens i dennas utskjutna läge.

6. Granat enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att ryggröret anligger direkt eller indirekt mot tryckplattan.

7. Granat enligt krav 2 eller 6, k ä n n e t e c k n a d a v, att ryggröret är anslutet till tryckplattan medelst en av gastryck utlösbar koppling.