SE503604C2 - Klossanordning för klossning av skivmaterial - Google Patents

Description

2 503 604 pressas samtidigt mot en kloss, vilken stöttar kortändan på lamellstaven mot väggen som sträcker sig vinkelrätt i förhållade till den vägg som löper parallelt med lamellstavarnas långsidor. Lätta knackningar med lämpligt verktyg t. ex en hammare med mellanliggande skyddskloss, användes för att inte skada den not eller spånt som skall användas för att passa i nästa rad lamellstavar.

Hela tiden pressas alla ihopfogade stavar mot varandra och emot klossarna som sitter mellan första lamellraden och väggens yta. Det är då ytterst viktigt att varje kloss har en mycket exakt tjocklek så att den ligger stumt mellan lamellstav och vägg, annars bildas springor med varierande bredd längs lamellstavanas kanter så att noterna inte helt går i varandra där springor finns, ofta med kilformat utseende. För att kortsidorna på lamellstavarna skall pressa mot varandra läggs alltid en kloss i början och slutet mellan kortändorna av varje rad lamellstavar och väggen.

Att tillverka klossar av trä eller träfiberskivor för hand på stället med rätt tjocklek, vilket är det vanligaste förfarandet, är en komplicerad och tidskrävande procedur.

Först sågas remsor av t.ex masonit som sedan kapas i korta smàbitar ca 4 x 10 cm. Därefter måste den rätta tjockleken med lämpligt verktyg täljas till, så att de exakt passar i springan mellan vägg och golv. Ofta är det svårt att tälja till den rätta tjockleken. Därför kan resultatet vid denna bearbetning bli så dåligt, att klossen blir för tunn eller tjock. Då klossen arbetar uppstår i detta fall springor emellan lamellstavarna, som gör att stavarna ej kommer att ligga rakt efter snöret. Vid arbetets gång försöker då golvläggaren att åtgärda detta, genom att försöka knacka ihop springona allt för hårt så att lamellstavarna förstörs eller reser sig i fogen. De ihopfogade lamellstavarna, som inte ligger stumt mot väggen, svarar då vid ihopknackningen med ett obestämt mothåll, vilket får lamellstavarna att glida ifrån varandra både här och 3 503 604 där. Att ej klossa med rätt tjocklek på klossarna kan ge resultatet att golvläggningen blir klart undermålig.

Ett annat problem med dagens tillyxade klossar är att de ofta blir för stora. Det kan vara svårt att tälja till dem så små och så låga, att de inte når upp till spännsnöret som man riktar upp lammellgovet emot. Snöret måste ju ligga så nära golvet som möjligt, för att effektivt kunna ge möjlighet att syfta snörets utbredning mot lamellgovets kant. Om avståndet mellan snöre och golv är för stort riskerar man att uppriktningen blir för oprecis. Mindre klossar är svåra att tillverka på grund av sin litenhet.

Dessa är svåra att få ett riktigt handgrepp om då klossens tjocklek täljes fram.

Det finns små färdigtillverkade klossar i plast, men. de har också sina nackdelar. För att dessa skall passa bör det finnas ett antal olika tjocklekar. För att täcka upp alla tjocklekar kan man behöva för att slippa glappet som uppstår om man har fel tjocklek, ha en massa lösa klossar till hands. Det kan vara svårt att välja mellan så många olika klossar, när man vill se vilken som passar bäst.

Givetvis skulle man kunna ha olika färger eller en uppmärkning av tjockleken på dem. men det skulle inte vara till stor hjälp, för även i detta fallet måste man prova om det passar, för det är inte lätt att med ögat se exakt vilken kloss man skall ta. Att försöka mäta i kanten med en tumstock för att se vilken kloss som passar är helt omöjligt, då detta inte blir exakt. Att lägga klossar på varandra är ej heller att föredraga, eftersom de tar extra tid att arbeta med. Ytterligare ett problem är att klossarna lätt vill välta i riktning mot golvet och lägga sig på golvet innan lamellskivan har pressats tillräckligt hårt mot golvet för att hålla klossen på plats.

Att klossa upp den första raden lamellstavar är mycket tidsödande och tålamodsprövande med dagens metoder. Det tar ofta lika lång tid som att lägga hela golvet i ett 4 503 604 mindre rum. Dessutom ger dagens klossar alldeles för dåligt mothåll vid uppklossning av lamellstavarna.

Ett syfte med föreliggande uppfinning är att eliminera de nackdelar som finns med ovan beskrivna klossar samt att förenkla och förbättra monteringssättet både kvalitativt, tidsmässigt och ekonomiskt. De för uppfinningen utmärkande särdragen anges i efterföljande patentkrav.

Tack vare uppfinningen har man nu åstadkommit ett klossningsdon, med flera inbygdda klossar som har olika tjocklekar, vilka lätt kan väljas och sättas på plats och som vid uppklossningen av lamellstaven passar bra i springan mellan golvet och väggen utan att konfronteras med spännsnöret. Enligt uppfinningen uppvisar ett klossningsdon minst två olika, men helst minst fyra tjocklekar på de i detta ingående klossarna sammanbundna med varandra med sammanbindningsorgan, som kan ha ett antal olika utseenden och formationer. De kan likna ekrar som går till ett nav eller kan ha formen av' ett nät, cirkelsegment, trianglar, cirklar, ellipser, fyrkanter romboider, oregelbundna formationer m m eller kombinationer av' dessa olika formationer. Dessa kan ha mindre eller större utbredning för att bilda hela sammanbindningsorganet. Dock sitter klossarna längst ut i kanten av sammanbindningsorganens utbredning åtkomliga från minst en sida för klossning. Ett klossningsdon kan också vara utformat så att de ingående klossarna är direkt sammanbundna. med varandra 'utan att sammanbindningsorgan håller samman dem. Spännsnöret får då löpa i kanaler eller ursparingar i själva klossen så att det kan löpa fritt utan att beröra någon del av klossningsdonet. Kanalen eller ursparingens vägg kan då liknas vid ett sammanbindningsorgans tunna del utanför vilket spännsnöret skall löpa. Man kan här även utesluta kanalerna, men då måste spännsnöret löppa fritt ett knappt stycke från klossen. Då blir det inte lika enkelt att syfta spännsnöret mot klossens kant, varför precisionen i 5 _ 503 604 golvläggningsarbetet blir sämre. Detta gäller även för klossningsdon med sammanbindingsorgan som är lika tjocka som de ingående klossarna, som då i praktiken saknar sammanbindníngsorgan och i stället utgör klossar sammanbundna direkt utan tunnare sammanbindningsorgan.

Genom att föra klossningsdonet mot det spännda snöret och genom att lägga dess utbredningsyta mot väggen och sänka det ner mot det spännda snöret, kan lämplig' kloss som ingår i klossformationen vridas fram, så att den syftar mot spännsnöret. Direkt ser man om klossen passar och går precis fritt under snöret eller om den är för tunn eller för tjock. Om den ej passar vrides klossformationen efter den information provad kloss har givit. Sekundsnabbt hittas då den rätta klossen som då förs ner på sin plats mot golvet med utbredningsytan mot väggen. Spännsnöret går fritt eftersom den valda klossen inte är högre än att den går fritt från spännsnöret. Sammanbindningsorganen bör helst vara tunnare än den tunnaste klossen som ingår i klossningsdonet för att inte tangera snöret under arbetets gång. Det är viktigt att spännsnöret kan hänga fritt utan att något kommer i beröring med snöret. Annars blir sträckningen på snöret inte helt rak. Om de andra klossarna eller de andra sammanbindningsorganen , som är fallet då fyra klossar är sammanbundna med en kryssformation, ej kommer i kontakt med spännsnöret, kan givetvis sammanbindníngsorganen till dessa klossar vara tjockare än den tunnaste klossen, men då åtgår onödigt mycket material för att framställa klossningsdonet.

Materialåtgàngen behöver alltså inte bli större i klossningsdonet enligt uppfinningen än i en vanlig kloss, eftersom man i klossningsdonet använder sig av mycket mindre klossar, där bara den aktiva delen som klossar upp behöver vara i rätt tjocklek och av massivt material.

Hanteringsmässigt blir klossningsdonet lagom stort att arbeta med, eftersom hela klossningsdonet fungerar som en större bit att hålla i, dvs lika stor som de klossar som idag användes, utan att komma i kontakt med spännsnöret. 503 604 6 Fördelarna blir mànga med uppfinningen. Man slipper ha en massa olika lösa klossar med sig att välja emellan. Ett klossningsdon används stället för ett antal olika klossar som ligger löst. Inget täljande eller filande behövs för att injustera rätta tjockleken. Lätt hittas den rätta tjockleken utan besvärande prövningar bland olika tjocka klossar. Man får alltid den bästa passningen mellan lamellstav och golv med uppfinningen. Inget glapp uppstår mellan de lagda lamellstavarna. Arbetet går snabbt och enkelt med den första radens lamellstavar. som ju bestämmer kommande raders uppriktning. Om den första ej är helt rak blir det problem med alla de andra raderna, vilket medför att hela govet blir dåligt lagt. Risken att spännsnöret störs av en kloss som gàr emot försvinner vid användandet av upfinningen.

Vid fortsatt läggning av lamellstavarna kommer inga springor att uppstå. Ihopfogningen av lamellstavarna kommer att fungera mycket lättare och passa bättre. Detta gör att inga efterjusteringar eller för hårda knackningar kan förstöra det lagda lamellgolvet. Klossningsdonet kan ytterligare förbättras om det förses med ett viloplan fästad på varje kloss på den vertikala sidan som vätter in mot rummet, som i sin tur vilar pà lamellgovets horisontella yta. Denna viloyta hindrar klossningsdonet från att tippa innan lamellgovet pressats mot klossningsdonet.

Uppfinningen beskrivs närmare nedan med hjälp av några föredragna utföringsexempel under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 visar en schematisk perspektivvy av en första utföringsform av ett klossningsdon enligt uppfinningen innefattande fyra klossar med olika tjocklek, fig. 2 visar en sidovy av det i fig l avbildadee klossningsdonet, 9 503 604 fig. 3 visar en alternativ utföringsform av klossningsdonet innehållande àtta klossar med olika tjocklek, fig. 4 visar en alternativ utföringsform av klossningsdonet där detta har en formation såsom en rektangel, fig. 5 visar ett klossningsdon som har en formation som en cirkel, fig. 6 visar ett klossningdon, där klossarna sitter direkt ihop med varandra, fig. 7 visar klossningsdonet i fig 6 från sidan, fig. 8 visar vy av en del av en bottenkloss i ett klossningdon, fig 9 visar en sidovy av den i fig 8 avbildade bottenklossen.

Fig 1 visar en schematisk perspektivvy av ett klossningasdon 1 besàende av fyra klossar 2 med fyra olika tjocklekar exempelvis 2, 3, 4, och 5 mm sammanbundna med sammanbindningsorgan 3 med en tjocklek som är minst lika tunn, men helst tunnare än den tunnaste klossen 2, för att spännsnöret 4 skall kunna löpa ostört utan att komma i kontakt med klossningsdonet 1. Sammanbindningsorganen 3 bildar ett kors där de möts i ett nav 5 mitt i klossningsdonet 1.

I fig 2. visas klossningsdonet 1 fràn sidan med sin plana baksida 6 vänd mot en vägg 7.Ett snöre 4 löper fritt från klossningsdonet 1. Den inställda klossen 8 av klossarna 2 är i linje med spännsnöret 4 och passar precis i enspringa (10) mellan lamellgolvet 9 och väggen 7. 503 604 Fíg 3 visar en alternativ utföringsform av ett klossningsdon, men med åtta klossar 2 istället för fyra som i fig 2. Spännsnöre 4 har plats mellan klossarna 2 enligt två alternativa lägen (Alt 1) och (Alt 2). Man kan naturligtvis tänka sig att klossningsdonet 1 är utrustat med fem, sex eller sju stycken klossar 2 med tillhörande lika många sammanbindningsorgan 3.

I fig 4 visa ännu en alternativ utföringsfor av ett klossningsdon 1 med sammanbingningsorgan 3 som har formation såsom en rektangel.

I fig 5 visas ett klosningdon 1 med en formation som en cirkel. Naturligtvis är andra tänkbara formationer möjliga, än de som visas i fig 4 och fig 5. Några av dessa varianter nämns ovan i beskrivningen.

I fig 6 visas ytterligar ett klossningsdon 1 utan sammanbindningsorgan där klossarna 2 sitter direkt ihop med varandra. Spännsnöret 4 löper här ett kort stycke framför klossen så att den garanterat inte tangerar spännsnöret 4. Lamellstaven 9 kan då få en uppklossning av 'den nedersta klossen 8 av klossarna 2 i klossningsdonet 1.

I fig 7 visas detta klossningdsonet snett från sidan. Här syns spännsnöret 4 ligga på ett uppskattat avstånd från bottenklossen 8 i klossningsdonet 1.

I fig 8 visas en bottenkloss 8 av klossarna 2 i ett klossningsdon 1 med ett spår eller en kanal 10 för att ge möjlihet åt spännsnöret 4 att löpa fritt utan att röra vid bottenklossen 8.

I fig 9 visas samma kloss som fig 8 sedd från sidan. Här ses snöret 4 gå i kanalen eller ursparingen 10. Denna bidrager till att göra det lättare att syfta snöret 4 mot enklosskant 11 då man skall välja rätt kloss 2 i klossníngsdonet 1 eftersom kanten 11 lätt går att med ögat q sus 604 syfta in under spännsnöret 4. Kanalen eller ursparingen 10 kan vara så bred att den blir ett sammanbindningsorgan 3 enligt fig l.

Claims (7)

503 604 /0 Patentkrav

1. l. Anordning vid ett klossningsdon för klossning av skiv- material, exv. i form av ett lamell- eller parkettgolv, för upprätthållande av en önskad läggning av skivmaterialet (9) pá ett underlag som gränsar till en vägg (7) och där klossar. (2) används som mellanlägg relativt väggen, kännetecknad av att klossningsdonet (l) uppvisar minst två, från ett centralt sammanbindningsorgan (3,5) och i ett och samma ut- bredningsplan som detta utskjutande, olika tjocka klossar (2), vilka var och en är valbart inpassbar mellan ett kant- parti av skivmaterialet (9) och den angränsande väggen (7) samtidigt som samanbindningsorganet (3,5) åtminstone på ett förutbestämt avstånd från respektive kloss (2) har en tjock- lek, som är minst lika tunn som den tunnaste i klossnings- donet (l) ingående klossen (2).

2. Anordning enligt patentkrav 1, kännetecknad av att respektive kloss (2) uppvisar en i huvudsak rektangulär lådform med två motstående, parallellt med varandra sig sträckande sidoytor.

3. Anordning enligt patentkrav l, kännetecknad av att klossarna (2) är odelat utformade tillsammans med saman- bindningsorganet (3,5) och belägna på ett lika inbördes avstånd från varandra.

4. Anordning enligt patentkrav l, kännetecknad av att klossarna (2) bildar en kryssformation tillsammans med sam- manbindningsorganet (3,5) innefattande minst tre klossar (2) med olika tjocklek och vilka klossar (2) är belägna längst ut på de ben som bildar nämnda kryssformation.

5. Anordning enligt patentkrav 1, kânnetecknad av att klossarna (2) bildar en stjärnformation tillsammans med sam- manbindningsorganet (3,5) innefattande minst fyra klossar (2).

6. Anordning enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att klossningsdonet (1) uppvisar en plan baksida (6), vilken är avsedd att vändas mot väggen (7). ” so: 604

7. i Anordning enligt något av föregående patentkrav, .kännetecknad av att klossarna (2) själva bildar sammanbindningsorgan och sitter direkt ihop med varandra, varvid de tjockare klossarna (2) uppvisar kanaler eller ursparingar (10) för ett spännsnöre (4).