SE502280C2 - Separering av aminosyror, aminosyrabaserad monomer och förfarande för framställning därav samt polymert material och förfarande för framställning därav - Google Patents

Description

502 280 2 Molekylavtrycksmetoden (eng. the molecular imprinting technique) innebär framställning av en syntetisk polymer med önskad afñnitet för en viss molekyll-Z (den s.k. printmolekylen). Polymeren är uppbyggd av monomerenheter och däremellan tvärbindare. Inne i nätverket finns ett avtryck av printmolekylen. Tillverkningen kan indelas i tre huvudsteg, se figur 1. Först bildas kemiska interaktioner mellan monomerer (av samma eller olika kemiska struktur) och printmolekyl i ett utvalt lösningsmedel. Dessa interaktioner kan vara av såväl icke-kovalent som kovalent natur. Efter tillsats av tvärbindare och initiator bildas i det andra steget en polymer runt monomer- printmolekylkomplexet. På så sätt erhålls en "gjutform" runt printmolekylen.

Det sista steget innefattar en extraktion för att avlägsna printmolekylen ur polymeren, varvid ett affinitetssäte återstår i polymeren. Detta afñnitetssäte utgör ett molekylavtryck av printmolekylen i polymeren.

Molekylavtrycket innebär att en form av adsorbtivt "minne" för printmolekylen har bildats i polymeren. Detta innebär att printmolekylen kommer att adsorberas bättre till polymeren än en till printmolekylen strukturellt besläktad molekyl, se fig. 2.

Beroende på printmolekylens art erhålles en substrat- eller enantioselektiv polymer.

Denna kan sedan användas till speciñk avskiljning av printmolekylen vid ett senare separationsförfarande, t.ex. vätskekromatograñ. Under extraktionssteget kan printmolekylen återvinnas.

Principiellt väljs funktionsmonomeren och även tvärbindaren efter de interaktioner som det är önskvärt skall existera mellan denna och printmolekylen. Interaktionerna kan antingen vara av typen icke-kovalent eller (reversibelt) kovalent. Den kovalenta inbindningen är inte lika generell som den icke-kovalenta. Dessutom måste mer drastiska kemiska betingelser tillgripas för att avlägsna printmolekylen under ß 502 280 extraktionssteget. När icke-kovalenta bindningar existerar kan betydligt mildare extraktionsbetingelser tillgripas. Den icke-kovalenta inbindningen är den mest generella inbindningstypen. Detta p.g.a. att fler interaktioner mellan printmolekylen och monomerer förekommer samtidigt som en blandning av olika monomerer kan utnyttjas3.

Molekylavtrycksmetoden har tillämpats fór att framställa polymerer med ovan beskrivna selektivt adsorbtiva egenskaper för aminosyraderivat (dock ej oderivatiserade aminosyror som är föremål fór denna uppfinning) och mindre peptiderl-z-3-4i5, ß-blockareó, kolhydratderivat och kolhydraterz, ketoner7 m.m.

Upprening av oderivatiserade aminosyror med hjälp av polymerer framställda med molekylavtrycksmetoden har hittills, bl.a. p. g.a. löslighetsproblem i organiska lösningsmedel, inte rapporterats. Denna uppfinning möjligör upprening av oderivatiserade aminosyror med hjälp av polymerer framställda genom en metod i vilken molekylavtrycksmetoden delvis utnyttjas.

En metod för separation av en mängd olika aminosyror, både från varandra och spaltning av respektive racemat, har utvecklats av V.A. Davankov et al. 8-9.

Metoden bygger på att bilda ett diastereomert komplex mellan en optiskt aktiv fast fas (t.ex. innehållande ett aminosyradexivat) och en aminosyraenantiomer i närvaro av en metalljon (t.ex. koppar(lI)), se ñgur 3. Dessa diastereomera komplex varierar i stabilitet. Denna skillnad kan utnyttjas för att separera aminosyror(enantiomerer) vid ett vätskekromatografiskt förfarande, då den aminosyra (enantiomer) som bildar det svagaste diastereomera komplexet elueras först. Davankov et al. har visat att man med denna metod kan separera ett antal aminosyror (enantiomerer). 502 280 4 Föreliggande uppfinning hänför sig till ett nytt sätt att separera aminosyror och deras enantiomerer med hjälp av en polymer framställd genom en ny metod som är en kombination av de principiellt helt olika molekylavtrycksmetoden och den s.k.

Davankov-metoden. På detta sätt kombineras de båda separationsegenskapema, det molekylära avtrycket av den oderivatiserade aminosyraenantiomeren och stabiliteten av det diastereomera komplexet, i en och samma polymer, vilket leder till förhöjd separationsförmåga i den nya polymeren (se figur 4).

Föreliggande uppfinning omfattar således ett förfarande för separering av en vald aminosyra (enantiomer) ur en blandning av olika komponenter inkluderande andra aminosyror. Förfarandet kännetecknas av att blandningen av aminosyror bringas i kontakt med Aett polymert material som är uppbyggt av tvärbundna aminosyrabaserade monomerenheter, vilket polymera material innehåller molekylavtryck av den valda aminosyran (enantiomeren) och i vilket molekylavtryck det dessutom kan uppstår ett diastereomert komplex mellan aminosyran, en tvåvärd metalljon och den aminosyrabaserade monomerenheten.

Uppflnningen omfattar även en amínosyrabaserad monomer, vilken utgöres av N- metakrylaminometyl-L-prolin eller N-metakrylaminometyl-D-prolin.

Uppfinningen omfattar likaså ett förfarande för framställning av N- metakrylaminometyl-L-prolin eller N-metakrylaminometyl-D-prolin varvid L-prolin respektive D-prolin, fomalin och metakrylamid kondenseras under alkaliska betingelser. 5 502 280 Vidare omfattar uppñnningen ett polymert material för användning vid separering av en vald aminosyra (enantiomer) ur en blandning. Detta polymera material är uppbyggt av tvärbunden aminosyrabaserad monomerenhet och innehåller ett molekylavtryck av den valda aminosyran, i vilket molekylavtryck det dessutom finns ett diastereomert komplex mellan aminosyran, en tvåvärd metalljon och den aminosyrabaserade monomerenheten.

Slutligen omfattar uppfinningen även ett förfarande för framställning av ett polymert material, vilket förfarande omfattar a) framställning av ett diastereomert metalljonkomplex mellan en aminosyrabaserad monomerenhet och den valda aminosyran (enantiomeren), b) polymerisering av det diastereomera komplexet i närvaro av en tvärbindare och c) avlägsnande av den valda aminosyran från det polymeriserade diastereomera komplexet för bildninga av ett molekylavtryck av den valda aininosyran i det polymera materialet.

Enligt reaktionen i figur 5 framställs polymeriseringsbart (omättat) derivat av L- prolin: N-metakrylaminometyl-L-prolin. Utmärkande för metoden är att reaktantema är enkla och lätt tillgängliga substanser (prolin, metalcrylsyraamid och formaldehyd) och att reaktionen sker under alkaliska betingelser. Pâ helt liknande sätt kan man framställa motsvarande D-enantiomer.

Vid genomförandet av denna reaktion är det av vikt att pH-värdet är så anpassat att det ligger högre än pKag- värdet för prolin. Sekundâra aminosyror, som prolin, och liknande substanser (pipekolinsyra, hydroxiprolin, allo- hydroxiprolin, azetidin karboxylsyra och porretin) är stabila vad avser racemisering under basiska betingelserïo, vilket innebär att den optiska konfigurationen av aminen kan bibehällas under reaktionen. Däremot blir racemiseringen betydande om istället primära aminer användsm. 502 280 6 Komplexet mellan det polymeriseringsbaia derivatet av L-prolin, en tvávärd metalljon och en vald aminosyra (enantiomer) framställs genom sammanblandning av komponentema vid kontrollerat pH-värde. Om L-enantiomeren av prolinderivatet används i kombination med D-prolin blir det resulterande metalljonkomplexet stabilare än om L-enantiomeren av prolinderivatet användes i kombination med L- prolin13. Denna kombination av enantiomerer i komplexet introducerar en selektivitet för D-prolin i den resulterande polymeren. Om en selektivitet vill uppnås för L-prolin kan på helt liknande sätt komplexet mellan D-prolinderivatet, en tvåvärd metalljon och L-prolin framställas. Prolinderivatet kan även utnyttjas för framställning av polymerer med selektivitet för en annan aminosyraenantiomer än prolin. Detta kan ske genom framställning av komplexet mellan prolinderivatet och en enantiomer av annan aminosyra än prolin.

Den valda aminosyran (enantiomeren) kan vara vilken naturligt förekommande eller syntetisk aminosyra som helst.

Ett antal olika metalljoner kan tjäna som koordinerande center i det diastereomera komplexet. Som tidigare nämnts är Cu(II) mest förekommande men motsvarande komplex med Mn(II), Fe(II), Co(II), Zn(II), Cd(lI) och Ni(Il) har även beslcrivitsg.

Med tanke på den här beskrivna uppfinningens industriella tillämpbarhet är uppreningen av aminosyror utförd med andra mindre toxiska metalljoner än Cu(II) av största intresse 7 502 280 Polymeren kan framställas genom att polymerisera det utvalda diastereomera komplexet i ett organiskt lösningsmedel i närvaro av en tvärbindare, såsom etylenglykoldimetakrylat, under användning av en initiator, såsom azoisobutyronitril. Valet av initiator tillåter både termisk och fotolytisk (366 nm) initiering4. Komplexen kan även polymeriseras i vatten då med vattenlösliga tvärbindare, såsom N,N'-metylenbisalcrylamid, och med ett initiatorsystem baserat på ammoniumperoxodisulfat.

Kromatografisk separation av aminosyror (enantiomerer), på de framställda polymerema kan utföras med destillerat vatten, vattenbaserade lösningar och organiska lösningsmedel som mobila faser.

Uppfinningen beskrives bl.a. med hjälp av tidigare nämnda bifogade ñgurer och nedanstående utföringsexempel.

Figur 1 visar principen för framställning av ett molekylavtryck i en polymer. Figur 2 visar användningen av polymeren för separering av två olika föreningar. Figur 3 visar ett diastereomert komplex mellan en optiskt aktiv fast fas och en aminosyraenantiomer i närvaro av en koppar(II)jon (enligt V.A. Davankov et al. 39). Figur 4 visare ett polymen material enligt uppfinningen före avlägsnande av den såsom printmolekyl använda aminosyraenantiomeren (till höger i ñguren).

Figur 5 visar reaktionsformlen för framställning av N-metakrylaminometyl-L- prolin. 502 280 8 EXEMPEL 1.

F m " lnin av N-me l min m l-L- r lin Vid rumstemperatur löser man 3,00 g (0,026 mol) L-prolin (Sigma), 1,04 g (0,026mol) NaOH och 2.21 g (0.026 mol) metalcylsyraamid (Merck) i 50 ml vatten i en 100 ml rundkolv försedd med tät plastkork och magnetrörare. 2,0 ml (0,026 mol) formaldehyd (Merck) tillsättes under kylning med is/vatten-bad (ca. +4°C).

Reaktionslösningen omröres i 4 timmar och får därefter anta rumstemperatur.

Reaktionens förlopp kan följas genom tunnskiktskromatografi på DC-Alufolien, Kiselgel 60 F254 (Merck) med metanol p.a. som eluent. Detektion sker genom infargning med jod. L-prolin: Rp 0,35, metakrylsyraamid: Rp 0,83, N- metakrylaminometyl-L-prolin: Rp 0,56, formaldehyd infárgas ej med jod.

Reaktionsblandningens pH justeras till 8,5 med 2 M svavelsyra och därefter indunstas reaktionslösningen under reducerat tryck. Den resterande oljan torkas i exsickator under vakuum över NaOH och löses därefter i 40 ml metanol (Merck, max. 0,01% H20). Na2SO4 faller ut. Innan detta salt avñltreras tillsättes 10 g molekylsikt (Merck, 3 Å). Den resterande lösningen indunstas under reducerat tryck till en 'volym om ca. 30 ml. Denna reaktionslösning renas genom ett lcromatograñskt förfarande på en kiselgel-kolonn (Kiselgel 60, Merck, 4 x 60 cm) med metanol som eluent. Efter sammanslagning av lämpliga fraktioner och indunstning under reducerat tryck erhålles 3.00 g (motsvarande ett utbyte på 60% av teoretiskt maximum) ofargad substans. Rp 0,56 (metanol). Smältpunkt: 90-92°C.

E? ]_::7l,2° (c=0,773 i metanol/dest. vatten, 3/1). 9 502 280 IH- NMR (c1=3coon); 1 H, 5.1 ppm, s; 1 H, 4.8 ppm, s; 111, 4.1 ppm , a, 21 = 12.45 Hz, AB- spin system; 1 H, 4.02 ppm, d, 2J = 12.16 Hz, AB-spin system, 1 H, 3.73 ppm, m; IH, 3.1 ppm, m; 1 H, 4 H, 1.5 ppm, m; 3 H, 1.1 ppm, s. 130- NMR; R-goog 175.9 ppm; RHN-go-R, 174.4 ppm; (R2)(R1)Q= CH2, 138.3 ppm; (R2)(R1)C= QHZ, 128.1 ppm; NQH(CH2)(COO'), 67.6 ppm; N-QHZ-N, 62.2 ppm; NQH2CH2, 56.2 ppm; CHQH2CH2, 30.6 ppm; CH2QH2CH2, 24.8 ppm. 1,71 g (7,3 mmol) N-metakrylaminometyl-L-prolin, 1,165 g (7,3 mmol) CuSO4 och 0.84 g (7,3 mmol) D-prolin löses i 20 ml dest. vatten. pH justeras med 1 M NaOH till 6,85. Lösningen indunstas under reducerat tryck och torkas över natt i exsickator. Därefter löses den torra återstoden i 30 ml metanol och efter avñltreríng av oorganiska salter evaporeras metanollösningen under reducerat tryck. 2,95 g (motsvarande ett utbyte på 98 % av teoretiskt maximum) blåfargad substans erhålles. RF 0,51 (metanol). Smältpunkt: 206-208°C. IR (cm°1): 3500-3200, 2960- 2850; 1680-1640 (stark); 1610-1550 (stark); 1550-1520; 1470-1430; 1420-1300. 502 280 1° F m"lnin v lmr 2.95 g (7,2 mmol) N-metakrylaminometyl-L-prolin - Cu(II) - D-prolin komplex löses tillsammans med 7,77 g (39,2 mmol) etylenglykoldimetakrylat (Merck) i 13 ml metanol i ett provrör. Lösningen genomströmmas med kvävgas och innan provröret förses med en tätslutande kork tillsättes 95 mg (O,58 mmol) azoisobutyronitril (Merck). Polymerisationen får sedan fortgå vid +65°C över natt.

Den bildade polymeren krossas för hand i mortel och males därefter i en maskinell mortelutrustning (Retsch, Haan, Tyskland) i 5 minuter. Materialet siktas genom en 25 um sikt-duk. Materialet fär sedan sedimentera i tvâ omgångar i 95% etanol med avlägsnande av supematanten. Sedimentet tvättas omsorgsfullt med l/1 95% etanol/dest. vatten och 1 M NH3 för att avlägsna D-prolin och torkas därefter i exsickator över natt. Aminosyraanalys efter hydrolysering (6 M HCl, 24 tim., 110 OC) av ett prov på polymeren gav att polymeren innehåller 52% av den teoretiska mängden prolinderivat.

Krgmatograñsk utvg" dei-ing.

Det erhållna polymermaterialet packas i en I-IPLC-stålkolonn (100 x 4,6 mm) i dest. vatten under 200 bars tryck. Kolonnen anbringas i en I-IPLC-utrustning (Kontron, Schweiz) och ekvilibreras i 1 M NH3 vid flödet 0.25 ml/ min, dctektion sker genom mätning av absorbans vid 260 nm. 400 ug D,L-prolin injiceras i 20 ul dest. vatten. k'L=0,40 , k'D= 1,37. Separationsfaktor: 3,4. Dessutom injicerades samma mängd av följande racemat: D,L-threonin, D,L-fenylalanin, D,L-serin och D,L- valin. Dessa racemat upplöstes ej. Separationsfalctorn för motsvarande upplösning av D,L-prolin med polymer framställd enligt Davankov-tekniken var 1,54”. 11 502 280 EXEMPEL 2. 1,71 g (7,3 mmol) L-metalcrylaminometyl-L-prolin, 1,165 g (7,3 mmol) CuSO4 och 0.767g (7,3 mmol) L-serin löses i 20 ml dest. vatten. pH justeras med 1 M NaOH till 6,8. Lösningen indunstas under reducerat tryck och torkas över natt i exsickator. Därefter löses den torra återstoden i 30 ml metanol och efter avfiltrering av oorganiska salter indunstas metanollösningen under reducerat tryck. 2,95 g (motsvarande ett utbyte på 98 % av teoretiskt maximum) blåfargad substans erhålles. RF 0.53 (metanol). Smältpunkt: l72-174°C. IR (cm'1): 3500-3200, 2960- 2850; 1680-1640 (stark); 1610-1550 (stark); 1550-1520; 1470-1430; 1420-1300.

Framställning av mlymer, 6,8 mmol N-metakrylaminometyl-L-prolin - Cu(II) - L-serin komplex löses tillsammans med 5,24 g (34 mmol) N,N'-metylenbisakrylamid i dest. vatten så att totalvolymen blir 160 ml. 0,125 g (0.54 mmol) (NH4)2SO4 tillsättes tillsammans med 40 ul N,N,N',N'-tetrametyletylendiamin och lösningen genomströmmas med kvävgas under några minuter. Efter 4 timmar vid rumstemperatur erhålles en gelliknande polymer.

Den bildade polymeren isoleras genom filtrering och får sedan sedimentera i 5 omgångar i dest. vatten med avlägsnande av supematanten. Sedimentet tvättas omsorgsfullt med 1/1 95% etanol/dest. vatten och dest. vatten för att avlägsna L- serin och torkas därefter i exsickator över natt. Aminosyraanalys efter hydrolyseríng (6 M HCl, 24 tim., 110 °C) av ett prov på polymeren gav att polymeren innehåller 64% av den teoretiska mängden prolinderivat. 502 280 12 Kromatoggñsk gtyfi çring, Polymeren (1,4 g) slammas upp i 50 ml 0,1 M Cu(CH3COO)2 pH 5,3, tvättas därefter med 5 omgångar dest. vatten och packas vid flödet 0,30 m1/min i dest. vatten i en làgtrycks-lcromatograflkolonn (8 x 2,5 cm). 22 mg D,L-serin appliceras i 0,5 m1 dest. vatten och separationen utförs med samma eluent och flödet 0,30 ml/min. Eluatet samlas i fraktioner om 1,45 ml. Innehållet av de två enantiomererna i fraktionerna bestämmes genom HPLC-analys efter derivatisering med (+)-1-(9- fluorenyl)ety1k1oroformat15. Analysen gav att: fraktionerna 7, 8, 9, 10 och 11 innehöll 100 % D-serin; fraktionema 12, 13,14 och 15 96% D-serin och 4% L- serin; fraktion 18, 19 och 20 95% D-señn och 5% L-serin. 13 502 280 REFEREN R 1. B. Ekberg och K. Mosbach, Trends in Biotechnology, vol.7, 92-96, 1989. 2. G. Wulff, American Chemical Society Symp. Ser., vol 308, 186-230, 1986. 3. L. I. Andersson, “Molecular recognition in synthetic polyrners: A study of the preparation and use of molecularly imprinted polymers, doktorsavhandling, Tillämpad Biokemi, Lunds Universitet, 1990. 4. D. O'Shannessy, B. Ekberg och K. Mosbach, J. of Anal. Biochem., vol. 470, 391-399, 1989. 5. L. I. Andersson och K. Mosbach, J. of Chrom. , vol 516, 313-322, 1990. 6. L.Fischer, R. Muller, B. Ekberg och K. Mosbach, J. of Amer. Chem. Soc., 113, 9358-9360, 1991. 7. K. J. Shea och T.K. Dougherty, J. of American Chem, Soc., vol. 108, 1091- 1093, 1986). 8. V.A. Davankov, Pure and Applied Chem., vol 54, 2159-2168, 1982. 9. V. A. Davankov, J.D. Navratil och H.F. Walton, "Ligand Exchange Chromatography", CRC Press Inc., Boca raton, Florida, 1988). 10. R. Liardon och M. Friedman, J .Agric. Food Chem., Vol. 35, 661-667, 1987. 11. L. Julian et al., J. Am. Chem. Soc., 70, 180-183, 1948. 12. G. E. Hein et al., J. Am. Chem. Soc., 84, 4487, 1962. 13. V. A. Davankov, V. R. Meyer och Maya Raís, Chirality, vol. 2, 208-210, 1990. 14. B.Lefebre, R. Audebert och C. Quivoron, J. of Liq. Chrom., 1, 761-774, 1978. 15. S. Einarsson, B. Josefsson, P. Möller och D. Sanchez, Anal. Chem., vol. 58, 1191-1195, 1987.

Claims (17)

502 280 14 PA NTKRAV

1. l. Förfarande för separering av en vald aminosyra ur en blandning inkluderande andra aminosyror, k ä n n e t e c k n a t av att blandingen bringas i kontakt med ett polymert material som är uppbyggt av tvârbundna aminosyrabaserade monomerenheter, vilket polymera material innehåller molekylavtryck av den valda aminosyran, i vilket molekylavtryck det dessutom finns bundet ett diastereomert komplex mellan en tvåvärd metalljon och den aminosyrabaserade monomerenheten.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att den valda arninosyran är en i naturen förekommande eller syntetisk aminosyra.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att den valda aminosyran är en enantiomer av en kiral aminosyra.

4. Förfarande enligt ett eller flera av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a t av att den aminosyrabaserade monomeren är N-metakrylaminometyl-L-prolin eller N-metakrylaminometyl-D-prolin.

5. Förfarande enligt ett eller flera av de föregående kraven, k ä n n e t e c k n a t av att den tvåvärda metalljonen väljes bland koppar(II), mangandl), jäm(II), kobolt(II), zink(II), kadmiumÜI) och nickel(II).

6. Aminosyrabaserad monomer, k ä n n e t e c k n a d av att den utgöres av N- metalcrylaminometyl-L-prolin eller N-metakrylaminometyl-D-prolin. 15 502 280

7. Förfarande för framställning av N-metakrylaminometyl-L-prolin eller N- metakrylaminometyl-D-prolin, k ä n n e t e c k n a t av att L-prolin respektive D- prolin, formalin och metakrylamid kondenseras under alkaliska betingelser.

8. Polymert material för användning vid separering av en vald aminosyra ur en blandning inkluderande andra aminosyror, k ä n n e t e c k n a t av att det polymera materialet är uppbyggt av tvârbunden aminosyrabaserad monomerenhet och innehåller ett molekylavtryck av den valda aminosyran, i vilket molekylavtryck det dessutom finns bundet ett diastereomert komplex mellan en tvåvärd metalljon och den aminosyrabaserade monomerenheten.

9. Polymert material enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att den aminosyrabaserade monomeren år N-metalcrylaminometyl-L-prolin eller N- metalqylaminometyl-D-prolin.

10. Polymert material enligt krav 8 eller 9, k ä n n e t e c k n a t av att den tvâvärda metalljonen väljes bland koppar(Il), mangan(II), järn(Il), kobolt(II), zink(II), kadmium(II) och nickel(II).

11. ll. Polymert material enligt ett eller flera av de föregående kraven, k å n n e t e c k n a t av att den valda aminosyran âr en i naturen förekommande eller syntetisk aminosyra.

12. Polymert material enligt ett eller flera av de föregående kraven, k â n n e t e c k n a t av att den valda aminosyran är en enantiomer av en kíral aminosyra. 502 280 » 'Ö

13. Förfarande för framställning av ett polymert material för användning vid separering av en vald aminosyra ur en blandning inkluderande andra aminosyror, kännetecknat av a) framställning av ett diastereomert metalljonkomplex mellan en aminosyrabaserad monomerenhet och den valda aminosyran, b) polymerisering av den komplexbundna aminosyrabaserade monomerenheten i metalljonkomplexet i närvaro av en tvârbindare och c) avlägsnande av den valda aminosyran från det polymeriserade metalljonkomplexet för bildning av ett molekylavtryck av den valda aminosyran i det polymera materialet.

14. Förfarande enligt krav 13, k ä n n e t e c k n a t av att den valda aminosyran är en i naturen förekommande eller syntetisk aminosyra.

15. Förfarande enligt lcrav 13 eller 14, k ä n n e t e c k n a t av att den valda aminosyran är en enantiomer av en kiral aminosyra.

16. Förfarande enligt ett eller flera av kraven 13-15, k ä n n e t e c k n a t av att den aminosyrabaserade monomeren är N-metakrylaminometyl-L-prolin eller N- metakrylaminometyl-D-prolin.

17. Förfarande enligt ett eller flera av kraven 13-16, k ä n n e t e c k n a t av att den tvåvärda metalljonen väljes bland koppar(Il), mangan(Il), järn(ll), kobo1t(II), zink(II), kadmium(Il) och nicke1(II).