SE500830C2

SE500830C2 - Förfarande och anordning vid kanalutnyttjandet i ett radiokommunikationssystem

Info

Publication number: SE500830C2
Application number: SE9301695A
Authority: SE
Inventors: Claes Haakan Andersson; Knut Magnus Almgren; Yngve Kenneth Wallstedt
Original assignee: Ericsson Telefon Ab L M
Priority date: 1993-05-17
Filing date: 1993-05-17
Publication date: 1994-09-12
Also published as: AU674756B2; FI950159A0; CA2139627A1; TW243573B; FI950159A; NZ266551A; SG43773A1; KR950702768A; US5530917A; EP0650649A1; RU2122288C1; CN1109702A; EP0650649B1; SE9301695L; DE69429495D1; AU6809994A; SE9301695D0; WO1994027384A1

Description

15 20 25 30 01 fl) CI) CU f sd CD En kanal kan på känt sätt tilldelas till en förbindelse om kanalen uppfyller ett förutbestämt kriterium. Ett sätt att tilldela kanaler är härvid att uppskatta C/I-värdet för samtliga kanaler, genom att förutsätta bl.a. en viss sändareffekt.

IKriteriet för kanaltilldelning är att man tilldelar den kanal som har det högsta C/I-värdet. Nackdelen med ett sådant förfarande är att man inte tilldelar kanal med utgångspunkt från mobilens verkliga behov, utan istället tilldelar mobilen den bästa kanalen, vilket gör att resurserna ej optimeras. Detta problem behandlas i "The third IEEE International Symposium on Personal, Indoor and Mobile Radio Communications", October 19-21, 1992, Boston, Massachusetts, USA i. konferensrapporten "Novel radio access principles useful for third generation mobile radio systems" av Dag Åkerberg, Ericsson Radio Systems AB.

Ett annat kriterium är att C/I-värdet skall överstiga ett visst tröskelvärde och att man tilldelar den kanal som nätt och jämnt överstiger tröskelvärdet. Detta visas i IEEE artikeln "Reduction of cochannel interference. in cellular systems by intra-zone channel reassignment and adaptive transmitter power control", av Teruya Fuji och Masayuki Sakamoto, NTT, Japan.

Den europeiska patentansökan EP 0419205 visar ett kanaltilldelningsförfarande i ett mobiltelesystem innefattande mobilstationer och basstationer. En hastighetsdetektor mäter mobilstationernas hastighet och en signalgenerator genererar ett värde i beroende av hastigheten. En kanal som uppvisar Ikvalitetsegenskaper som stämmer överens med det genererade värdet från signalgeneratorn tilldelas till respektive mobilstation.

Hobilstationernas hastighet påverkar således kanalvalet.

Alla ovan beskrivna metoder har den gemensamma nackdelen att de endast tar hänsyn till en eller ett fåtal parametrar för att bedöma en förbindelse. De algoritmer som behövs för att uppfylla de fastställda kriterierna är dessutom invecklade och många gånger svåra att genomföra. 10 15 20 25 30 35 i samband med mobiltelesystem är att Ett allmänt problem förbindelserna mellan tilldelningen av de dubbelriktade basstationer och mobiler skett utan att välja kanaler på ett adekvat sätt. Man har tagit hänsyn till endast ett fåtal parametrar, exempelvis endast C/I-värdet, för att avgöra om förbindelsen är nöjaktig. Det har lett till att systemet har tilldelat en med goda kvalitetsegenskaper för en förbindelse, utan att ta hänsyn till konsekvenserna av tilldelningen, exempelvis i form av störningar för andra förbindelser eller ojämn fördelning av radioresurserna mellan olika basstationer. Detta har gjort att man ej optimerat mobiltelesystemet, exempelvis med avseende på radioresurser och störningar som åsamkas förbindelser. Exempel på radiokommunikationssystem där ovannämnda problem uppstår är mobiltelesystem som utnyttjar frekvensdelning (FDMA) , tidsdelning (TDMA), kodning (CDMA) och s.k. DECT-system. kanal andra RBDOGÖRELBB FÖR UPPPINNINGBN Uppfinningen kommer tillrätta med ovan beskrivna problem genom att alstra belastningsvärden för skilda förbindelser. Dessa belastningsvärden är skalära mått och kan direkt jämföras med varandra vid bedömning av en förbindelse.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma dubbelriktade förbindelser mellan radiostationer i ett radiokommunikationssystem med tillräckligt goda egenskaper i både upplänkarna och nerlänkarna och att samtidigt tillföra så lite störningar som möjligt för andra förbindelser. Detta åstadkommas genom att först registrera en uppsättning av parametrar som är förknippade med förbindelserna, vilka parametrar var och en genererar ett belastningsvärde för en förbindelse .

Belastningsvärdena som genererats av de olika parametrarna sammanvägs sedan till ett totalt belastningsvärde för förbindelsen. Parametrarna som sammanvägs kan vara parametrar som beskriver radiokanalernas egenskaper, exempelvis C/I-värdet, utsänd effekt P från radiostationerna, interferensen I eller parametrar som anger radiostationens prestanda. 10 15 20 25 30 35 k] 555 m0 Med utgångspunkt från det totala belastningsvärdet för en förbindelse kan man bestämma om förbindelsen är nöjaktig och därmed skall vara oförändrad eller om förbindelsens totala belastningsvärde behöver ändras, för att inte den totala belastningen på systemet skall bli för hög, exempelvis p g a oacceptabla störningar på andra förbindelser. Systemet kan optimera varje förbindelses belastningsvärde regelbundet prova förbindelsens aktuella belastningsvärde och f genom att jämföra det med estimerade belastningsvärden som är en uppskattning av belastningsvärdet om enbart alternativa belastningsvärden utnyttjas eller, om alternativa parameteruppsättningar med alternativa parametervärden utnyttjas.

De estimerade belastningsvärdena jämföres med det aktuella belastningsvärdet för förbindelsen och systemet väljer den uppsättning parametrar och parametervärden som för tillfället ger förbindelsen det minsta belastningsvärdet. I ett mobiltelesystem kan en första åtgärd i syfte att minska belastningsvärdet för en förbindelse vara att estimera belastningsvärdet för olika effektlägen och byta till det effektläge som för tillfället ger det lägsta belastningsvärdet. Minskar belastningsvärdet ej tillräckligt mycket kan en andra åtgärd vara att tilldela förbindelsen en annan kanal och om åtgärden att byta kanal inte är tillräcklig för att belastningsvärdet för en förbindelse kan systemet som en tredje åtgärd byta basstation för minska förbindelsen.

Ett. annat, ändamål med uppfinningen är att i exempelvis ett mobiltelesystem utnyttja basstationernas resurser optimalt.

Eftersom en basstation endast har tillgång till ett begränsat antal sändare/mottagare eller kanaler är det olämpligt att uttnyttja en sista sändare/mottagare eller kanal för en basstation om det finns fria återstående resurser hos en närliggande basstation. Vidare kan en basstations resurser optimeras om man för en förbindelse inom en basstation byter till en kanal med ett lägre belastningsvärde. För att utföra detta optimala resursutnyttjande sammanväger systemet även andra parametrar än de ovan nämnda som genererar ett belastningsvärde för förbindelsen. Exempel på sådana parametrar är dämpningen av 10 15 20 25 30 f! "c-”l C Cílu Ö-vn antalet i signalstyrkan mellan basstation och mobilstation, utnyttjade sändare/mottagare eller kanaler för en basstation (d v s trafikbeläggningen) , antal tillgängliga sändare/mottagare eller kanaler hos en basstation eller byte av kanal.

Ytterligare ändamål med uppfinningen är att optimera resurserna inom mobiltelesystemet. Systemet sammanväger även i detta fall parametrar som genererar belastningsvärden för en förbindelse, men tar nu hänsyn till ytterligare parametrar, exempelvis byte av basstation, återstående radioresurser för en basstation jämfört med närliggande basstationer och alstrar ett totalt belastningsvärde som bedömningsgrund för val av effektläge, kanal och basstation. Även summan av belastningsvärdena för förbindelserna i systemet kan optimeras. Exempelvis kan systemet byta basstation mellan två mobilstationer som har sin respektive förbindelse upprättad till två olika basstationer, om belastningsvärdet för de två förbindelserna minskar efter bytet.

Ett belastningsvärde för en viss förbindelse uppdateras med jämna mellanrum, d v s systemet mäter regelbundet parametrarna och genererar belastningsvärdet för förbindelsen.

Uppfinningen har de kännetecken som framgår av de bifogade patentkraven.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas närmare med hjälp av föredragna utföringsexempel och med hänvisning till bifogade ritningar.

FIGURBBBKRIVNING Fig. la visar en perspektivvy av ett cellulärt mobiltelesytem innefattande basstationer och mobilstationer.

Fig. lb visar i planvy celler med fyra mobilstationer och tre basstationer i mobiltelesystemet från fig. la och en typisk traf iks ituation . 10 15 20 25 ÛP: tzu Q Fig. 2a visar schematiskt signalvägar och kanaler i ett mobiltelesystem.

Fig. 2b visar ett diagram över dämpningen av signalstyrkan från två basstationer.

Fig. 3a visar ett diagram som visar en förbindelses belastningsvärde som funktion av C/I-värdet.

Fig. 3b visar ett block över en belastningsgenerator som utnyttjas för att alstra ett belastningsvärde samt en tabell som utnyttjas av belastningsgeneratorn. visar ett diagram över belastningsvärdet för en Fig. 4a förbindelse som funktion av interferensen i förbindelsens upplänk.

Fig. 4b visar i planvy två mobilstationer och två basstationer från fig. lb.

Fig. Sa visar ett diagram över belastningsvärdet för en förbindelse som funktion av prioritetsnivån för olika kanaler.

Fig. Sb visar en lista innefattande proritetsnivåer och belastningsvärden för kanalerna från fig. Sa.

Fig. Ga, b, c, d och e visar diagram över hur olika parametrar påverkar en förbindelses belastningsvärde.

Fig. 7a visar ett blockschema innefattande belastningsgeneratorer och sammanvägningskretsar.

Fig. 7b visar ett blockschema innefattande flera blockscheman från fig. 7a samt en komparator.

Fig. 8 visar ett diagram över hur olika åtgärder påverkar en förbindelses belastningsvärde. 10 15 20 25 ßÛÜ 9:20 alu Pig. 9a visar ett blockschema över tre belastningsgeneratorer och en sammanvägningskrets.

Pig. 9b visar ett diagram med belastningskurvor för tvâ basstationer.

Pig. 10 visar ett blockschema innefattande belastningsgeneratorer från fig. 9a och en komparator för urval av belastningsvärden.

Pig. 11 visar ett blockschema över en sammanvägningskrets innefattande belastningsgeneratorerna från fig. 7a och fig. 9a.

Pig. 12 visar ett blockschema över en komparator för urval av de alstrade belastningsvärdena från fig. 11.

Pig. 13 visar ett diagram med händelser för en trafiksituation mellan en abonnent och en mobilstation.

FÖREDRÄGEN UTFÖRINGSPORH Pig. la visar ett mobiltelesystem PLMN med ett flertal basstationer BS och mobilstationer MS. En abonnent A i ett publikt telefonnät PSTN upprättar en förbindelse till exempelvis mobilstationen MS1 via en lokalväxel LE, en central mobilteleväxel GMSC, en av mobilteleväxlarna MSCI, HSC2 , en av basstyrenheterna BSCI, BSC2, BSC3 och slutligen via en av basstationerna BS som styrs av basstyrenheterna BSCI, BSC2, BSC3.

Den dubbelriktade förbindelsen innefattar alltså också radioförbindelsen mellan en av basstationerna, exempelvis basstationen BS1, och mobilstationen MS1, vilken upprättas genom att tilldela radioförbindelsen lämpliga kommunikationskanaler. I fig. la visas även ytterligare en abonnent A2.

Pig; lb visar närmare mobilstationen H81 som kommunicerar via basstationen BS1 i en första cell CELL1 . I angränsande celler CELL2 och CELL3 finns mobilstationerna H82 och MS3 som kommunicerar med basstationer B52 respektive B53 . Kommunikationen 10 15 20 25 30 35 mellan en basstation och en mobilstation är dubbelriktad och utgör en del av en förbindelse. Varje förbindelse utnyttjar två varav den ena utnyttjas för kommunikation från frekvenser, mobilstationen till basstationen, s.k. upplänk, och den andra utnyttjas för kommunikation från basstationen till mobilstationen, s.k. nedlänk.

I de traditionella analoga FDMA systemen behövs för varje förbindelse en unik frekvens. För ett FDMA system kan en radioka- nal därför i princip betraktas som en frekvens. I ett TDMA system av typ GSM behövs för varje förbindelse en unik tidlucka på en frekvens. För ett GSM-system kan man därför betrakta en radiokanal såsom en tidlucka på en frekvens. I ett TDMA system enligt amerikansk standard TIA IS-548 behövs däremot två tidluckor på en frekvens för varje s.k. full rate förbindelse.

För ett sådant TDMA system kan man alltså säga att en s.k. full rate radiokanal i princip är två tidluckor på en frekvens.

I traditionella FDMA system och TDMA system enligt GSM och TIA är förbindelserna dubbelriktade och olika frekvenser används för upplänk och nedlänk. I TDMA system enligt den nya Europeiska DECT standarden är förbindelserna också dubbelriktade men däremot används samma frekvens för både upplänk och nedlänk.

Mobilerna MS1, MS2 och MS3 sänder alla information till respektive basstation B81, B52 och BS3 med signalstyrkan Cl, C2 respektive C3. Dessa signaler från mobilerna utgör samtidigt störande signaler till de övriga basstationerna. Vid så kallad fast frekvensfördelning i mobiltelesytem försöker man undvika dessa. störningar genom att angränsande celler tilldelas väl åtskilda frekvenser. Vid adaptiv frekvensfördelning mätes istället störningarna på skilda frekvenser och endast relativt ostörda frekvenser' utnyttjas för* en förbindelse. Inte desto mindre uppstår det välkända problemet att skilda basstationer och mobilstationer stör varandra. Exempelvis sänder mobilstationen MS3 signalen C3 till basstationen BS3, varvid även en störande, interfererande signal I3 sänds till basstationen BS1. På samma sätt sänder även mobilstationen MS2 en störande signal I2 till 10 15 20 25 30 35 (H I 8. ï_)\ Û basstationen BS1. För att avgöra om en förbindelse har tillräckligt goda egenskaper för dubbelriktad kommunikation kan man uppskatta förbindelsens C/I-värde i både upplänk och nedlänk.

C/I-värdet för en förbindelses upplänk är kvoten mellan den signalstyrka hos den egna bärfrekvensen som en mottagande basstation känner- av' och. den sammanlagda signalstyrkan från mobilstationer som sänder med samma eller närliggande frekvenser som samma basstation känner av. I tidsdelade system, exempelvis TDMA (Time Division Multiple Access), förutsätts att de störande mobilstationerna utnyttjar tidlucka som den störda basstationen utnyttjar. Exempelvis är C/I-värdet i upplänk för förbindelsen mellan mobilstationen MSI och basstationen BS1 Cl/(I2+I3). På motsvarande sätt kan man definiera ett C/I-värde för förbindelsens nedlänk. I interferensen I är även brusnivån Samma. för förbindelsen inräknad.

En förbindelses egenskaper påverkas bl. a. av C/I-värdet för förbindelsen, men även av flertalet andra parametrar, exempelvis utsänd effekt P från en mobilstation respektive en basstation, interferensen I och trafikbeläggningen.

Sambandet mellan C/I-värdet, interferensen I och utsänd effekt P för en förbindelse mellan basstationen B81 och mobilstationen MSI kan lätt förstås av följande resonemang. Antag att basstationen BS1 har tillgång till ett visst antal kanaler' med uppmätta interferensevärden I. Interferensvärdena I för de olika kanalerna finns lagrade och sorterade efter storleksordning i en lista.

Eftersom interferensen I är ett tidsmedelvärde under lång tid kan interferensen betraktas som någorlunda konstant under en kortare tidsperiod. Mobilstationen MSI kan variera signalstyrkan Cl genom att sända med varierande effekt P. Ju högre den utsända effekten P är, desto större blir signalstyrkan Cl. Om signalstyrkan Cl ökar, så ökar även förbindelsens C/I-värde och den genererade störningen i på den aktuella frekvensen och i förekommande fall tidluckan. Även närliggande frekvenser kan få ökad störning. omgivningen Ett av de problem som föreliggande uppfinning löser är att 10 15 20 25 30 35 __ _ :o 3:3 590 tilldela en kanal för kommunikation mellan en basstation BS och en mobilstation MS till en förbindelse, exempelvis mellan abonnenten A och mobilstationen H51. Enligt kända metoder och med ett förenklat betraktelsesätt enligt fig. 2a väljer mobilstationen MS1 i traditionella mobiltelesystem en kanal för en förbindelse på följande sätt. Först väljes en av flera basstationer, enligt exemplet basstationen B81, och sedan väljes en av flera kanaler Kl-K3 som den utvalda basstationen BS1 i systemet har tillgång till. Slutligen regleras den utsända effekten på kanalen till ett av' effektlägena P1-P3 för' att uppfylla ett förutbestämt kriterium på förbindelsens signalstyrka. En förbindelses signalstyrka bestäms i en första approximation av utsänd effekt P från mobilstationen MSl resp basstationen BS1 och en dämpning Ll mellan mobilstationen MS1 och basstationen BS1. Såsom åskådliggörs i fig. 2a bestäms valet av basstation BSl, BS2 och BS3 av dämpningen L, genom att den basstation som uppvisar minst dämpning väljs som i detta fall är basstationen BSl med dämpningen L1. Valet av kanal Kl, K2, och K3 styrs av interferensen I, d v s den kanal med lägst interferens väljs som i detta utföringsexempel är kanal Kl med interferensen Il. Slutligen regleras den utsända effekten P mellan olika effektlägen P1,P2,P3 i den utvalda kanalen så att förbindelsen uppfyller ett förutbestämt kriterium på signalstyrkan. Effektläget i detta exempel är P2. Förbindelsen utnyttjar således basstationen BSl, kanalen Kl och effektläget P2.

Fig. 2b visar ett diagram över hur dämpningen av signalstyrkan SS från basstationerna BSl och B52 varierar med mobilstationens MS1 läge i förhållande till basstationerna. En kurva 21 visar signalstyrkan SS från basstationen BS1 och en kurva 22 visar signalstyrkan SS från basstationen BS2. I traditionella mobiltelesytem väljer man som nämnts basstation genom att mäta hur mycket signalstyrkan SS från respektive basstation dämpas.

Antag att mobilstationen HS1 befinner sig i läge D1 enligt fig. 2b och står i begrepp att upprätta en förbindelse. Mobilstationen MS1 mäter signalstyrkan från basstationen BS1 resp BS2 som i 10 15 20 25 30 35 ll SÉO detta fall är ssla resp sS2a. Eftersom signalstyrkan från basstationen BS1 dämpats mindre upprättas förbindelsen mellan basstationen B81 och mobilstationen MS1. Om Mobilstationen Msl däremot befinner sig i läge D2 när en förbindelse skall upprättas utnyttjas basstationen BS2, eftersom den i läget D2 uppvisar en högre signalstyrka SS2b. Antag vidare att mobilstationen H81 har upprättat en förbindelse med basstationen B81 i läge D1 och rör sig i riktning mot basstationen BS2. I läge D2 är signalstyrkan SS2b högre från basstation BS2 än signalstyrkan SS1b från basstationen BS1. Byte av basstation sker emellertid inte förrän i läge D3, då skillnaden i signalstyrka mellan basstationerna BS2 och B81 överstiger ett tröskelvärde ASS och således uppnår man en slags hystereseffekt. En mobilstation som avser att upprätta en förbindelse väljer alltså i läget D2 basstationen BS2, medan samma mobilstation MSI som redan upprättat en förbindelse i läge D1 och rör sig mot basstation BS2 i läget D2 fortsätter att utnyttja basstationen B81. Hysteresen utnyttjas för att förhindra upprepade byten av basstation för en mobil som rör sig i närheten av en cellgräns. Nackdelen med denna metod för byte av basstation är att mobilerna rör sig in i närliggande celler innnan byte av basstation sker. Basstationerna måste då dimensioneras för en större cell och sänder därmed med onödigt hög effekt, vilket genererar störningar i mobiltelesystemet. Även mobilstationerna måste sända med högre effekt eftersom de befinner sig på ett längre avstånd till bastationerna, vilket även de genererar onödigt mycket störningar. En annan nackdel är att systemet ej tar hänsyn 'till. antalet 'tillgängliga sändare/mottagare eller kanaler hos basstationerna. I ett mobiltelesystem är det gynsammare att acceptera en basstation med lite högre dämpning jämfört med att utnyttja den sista lediga sändaren/mottagaren hos en närliggande basstation, så som skall förklaras närmare nedan.

Nackdelen med detta kända sätt att tilldela en basstation, en kanal och ett effektläge till förbindelser mellan basstationer och mobilstationer är att man inte säkert valt den kombination av kanal och effektläge som är mest gynsamt för systemet. Exempelvis kan en närliggande basstation, t.ex. basstationen BS2, ha tillgängliga kanaler för mobilstation MS1 basstation, 10 15 20 25 30 35 12 Ä I .fï ',i! n Ü r BJ med betydligt lägre interferensvärden I än vad basstationen B81 kan erbjuda. Vidare kan inom den närliggande basstationen en kanal vara ledig, för vilken man kan tillåta låg utsänd effekt, vilket gör att denna kanal stör andra förbindelser mindre.

För adekvat bedömning av förbindelserna tilldelas dessa enligt "uppfinningen vardera ett belastningsvärde, allmänt betecknat med förbindelser. eller mellan olika flertal parametrar C/I-värdet, parameter B, som direkt kan jämföras Belastningsvärdet beror av ett parameterkombinationer, exempelvis effekten P och interferensen I. parameterkombination tilldelas ett separat belastningsvärde och gemensamt den utsända Varje eller de olika belastningsvärdena sammanväges till ett belastningsvärde för förbindelsen. För en pågående förbindelse kan dess belastningsvärde direkt beräknas med utgångspunkt från aktuella parametervärden, exempelvis effektenI>och interferensen I. För en förbindelse som skall upprättas mellan basstationen BS1 och mobilstationen.MS1 utföres en estimering av belastningsvärden för exempelvis skilda kanaler med utgångspunkt från uppskattade parametervärden. På liknande sätt estimering av belastningsvärden vid kanalbyte eller byte av basstation, så som skall förklaras närmare nedan. Nedan beskrivs ett antal parametrar och deras belastningsvärden. utföres Fig. 3a visar ett diagram som åskådliggör hur parametern C/I påverkar belastningsvärdet Bc för en förbindelses nedlänk. Ett lågt parametervärde (C/ I) 1 medför att förbindelsen har dålig kvalite och följaktligen tilldelas det låga parametervärdet ett högt belastningsvärde Bcl. Ett högt parametervärde (C/I)2 medför däremot. att, kvaliten på förbindelsen är' högre och det höga parametervärdet tilldelas därför ett mindre belastningsvärde Bo.

Det konstanta belastningsvärdet Bc3 i början av belastningskurvan förklaras av att belastningsvärdet B inte ökar när C/I-värdet sjunkit under ett visst tröskelvärde (C/I)3, vilket motsvarar att förbindelsens C/I-värde (C/I)3 är i samma storleksordning som förbindelsens brusnivå.

Fig. 3b visar en belastningsgenerator Gc som är en anordning för 10 15 20 25 30 35 JJ g. e! ( ( att generera ett belastningsvärde B från en parameter. I exemplet tillföres parametern C/I med ett värde (C/I)2 belastningsgeneratorn Gc som då alstrar ett belastningsvärde Bc2 vid sin utgång. Belastningsgeneratorn kan exempelvis innefatta en mikrodator som omvandlar parametervärden till belastningsvärden.

Alternativt kan belastningsgeneratorn Gc innerymma en lista i en minneskrets som översätter belastningsgeneratorns insignaler till motsvarande utsignaler, d wr s motsvarande belastningsvärden.

Exempelvis översätts insignalen (C/I)2 till utsignalen Bc2. I fig. 3b visas ett exempel på en sådan lista 32. Listan 32 har två kolumner med C/I-värden i den ena och belastningsvärden i den andra. Varje rad innefattar ett C/I-värde och ett tillhörande belastningsvärde.

C/I-värdet är endast ett exempel på en parameter som kan utnyttjas för att generera ett belastningsvärde B för en förbindelse. I exemplet alstras ett belastningsvärde B för förbindelsens nedlänk. Motsvarande belastningsvärde alstras även i förbindelsens upplänk, vilket dock ej visas. För att systemet skall minimera belastningsvärdet B för en förbindelse måste systemet förutom att ta hänsyn till belastningsvärden i både upplänk och nedlänk även ta hänsyn till andra parametrars bidrag till ett belastningsvärde för förbindelsen. Ytterligare några exempel på sådana parametrar ges nedan.

Fig. 4a visar ett diagram över hur belastningsvärdet Bined i en förbindelses nedlänk beror av interferensen Iup i dess upplänk.

Belastningsvärdet Bined följer en kurva 41. Diagrammet i fig. 4a förklaras lättast genom att betrakta mobilstationerna BS1 och BS2 i de två närliggande cellerna CELLl och CELL2 enligt fig. 4b.

Antag att kommunikation sker i den ena cellen mellan den första mobilstationen MS1 och tillhörande basstation BS1. Den första mobilstationeniﬂsl kommer då att störa den andra basstationen BS2 med en störsignal IM1. Om den andra basstationen BS2 avser att upprätta en förbindelse till den andra mobilstation H82 kommer basstationen BS2 att störa den första mobilstationen MS1 med en störsignal IB2. Ju större interferens IM1 som basstationen BS2 känner av, desto större interferens IB2 kommer basstationen BS2 10 15 20 25 30 35 14 att åsamka mobilstation H81. Belastningsvärdet.B»i nerlänk kommer därför att öka om interferensen i upplänk ökar. Belastningsvärdet alstras även i detta fall av en belastningsgenerator såsom beskrivits ovan.

Parametern interferens i upplänk Iup genererar på detta sätt ett belastningsvärde för förbindelsens nedlänk. På motsvarande sätt genererar parametern i nedlänk Ined ett belastningsvärde för förbindelsens upplänk, vilket dock ej visas.

Naturligtvis kan detta resonemang, att en parameter som påverkar belastningsvärdet för en förbindelses upplänk även påverkar förbindelsens nedlänk och vice versa, interferens belastningsvärdet i utvidgas att gälla även andra parametrar, effekt P, C/I-värdet m.m. exempelvis utsänd Fig. Sa visar ett diagram över belastningsvärdet Bt för en förbindelses nedlänk som en funktion av prioritetsnivån för kanaler för en basstation, exempelvis basstationen BS1. När en kanal skall tilldelas är den ofta rangordnad i en lista 5 efter kanalens egenskaper, exempelvis kan den vara ordnad efter hur mycket kanalen är störd, d v s efter kanalens interferensvärde I, såsom visas i fig. Sh. I listan, som kan vara lagrad i en minneskrets, visas kolumner med prioritetsnivån, kanalnummer och interferensen. Listan kan lätt kompletteras med en kolumn för belastningsvärdet, vilket streckade linjer.

Minneskretsen med listan kan då ingå i en belastningsgenerator och utnyttjas till att omvandla parametern Prioritetsnivå till motsvarande belastningsvärde på liknande sätt som förklarades i samband med beskrivningen till fig. 3b ovan. Interferensvärdet I är ett tidsmedelvärde under en lång tid, i storleksordningen timmar. Interferensvärdet I visar hur interferensen för en viss kanal varit tidigare oberoende av hur kanalen utnyttjats för förbindelser. Ett lågt prioritetsvärde 7 i diagrammet, d v s en motsvarar att kanalen har goda visas med plats högt upp i listan, kvalitetsegenskaper, vilket avspeglas i ett lågt belastningsvärde Bt? medan ett högre prioritetsvärde 25 visar på sämre kvalitetsegenskaper, vilket ett högre belastningsvärde Bt2S antyder. Det är därför naturligt att belastningsvärdet för en 10 15 20 25 30 35 FÛ» 930 förbindelses nedlänk ökar då prioritetsnivån ökar, vilket diagrammet åskådliggör. Fig. Sa visar även att belastningskurvan planar ut efter en prioritetsnivå över 40, vilket ger ett maximalt belastningsvärde Bt40 för parametern prioritetsnivå.

Parametern prioritetsnivå genererar således ett belastningsvärde B för en förbindelses nedlänk. På motsvarande sätt genererar belastningsvärde i parametern Prioritetsnivå även ett förbindelsens upplänk. För att få ett adekvat mått på hur parametern Prioritetsnivå påverkar en förbindelses belastningsvärde torde det vara uppenbart att systemet även i detta fall skall ta hänsyn till belastningsvärdet som genereras både i upplänk och i nedlänk.

Fig. Ga visar' hur parametern utsänd effekt i nedlänk Pned påverkar belastningsvärdet Bp för en förbindelses nedlänk.

Diagrammet visar att belastningsvärdet Bp i början av diagrammet, för utsänd effekt som är lägre än Po, är konstant. Därefter ökar belastningsvärdet Bp linjärt med utsänd effekt mellan effektvärdena P0 och P1, vilket motsvarar belastningsvärdena Bpo respektive Bpl. För effektvärden över värdet Pl är belastningsvärdet Bp konstant med värdet Bpl.

Fig. 6b visar ett diagram som illustrerar belastningsvärdet B för en förbindelse med hänsyn tagen både till interferensen i förbindelsens upplänk Iup och effekten i förbindelsens nedlänk Pned. På den vågräta axeln är interferensen i upplänken Iup avsatt och på den lodräta axeln är effekten i förbindelsens nedlänk Pned avsatt. Belastningsvärdets variation är avsatt i form av gradientkurvor 61, 62 och 63. I det streckade området 64 är belastningsvärdet noll. På kurvan 61 är belastningsvärdet Bl, vilket sedan ökar till B2 respektive B3 vid de följande gradientkurvorna 62 och 63.

Fig. 6c visar ett diagram där belastningsvärdets B variation med C/I-värdet i en förbindelses upplänk såväl som nedlänk är avsatt.

I det streckade området 65, d v s när C/I värdet överstiger 20 dB för både upplänken och nedlänken, är belastningsvärdet noll. I området 66 är belastningsvärdet oberoende av C/I-värdet i 10 15 20 25 30 _ is gﬁn 230 va.. x. nedlänken (C/I)ned. Om en förbindelse har C/I-värden i upplänken resp nedlänken som motsvarar punkten 69 förändras belastningsvärdet inte om C/I-värdet för nedlänken minskar i omrâdet 66. Om C/I-värdet för nedlänken däremot sjunker från punkten 69 in i området 67, ökar belastningsvärdet B. I området 67 är istället belastningsvärdet B oberoende av C/I-värdet i förbindelsens upplänk (C/I)up. I området 66 ökar belastningsvärdet från noll vid gränsen till område 65 linjärt med belastningsvärdet B4 för varje decibel som C/I-värdet i upplänk minskar, vilket visas med en pil 66a. På motsvarande sätt ökar belastningsvärdet i området 67 med värdet B4 per decibel som C/I-värdet i nedlänk minskar, vilket visas med en pil 67 a.

Den sämre av länkarna bestämmer således belastningsvärdet B.

Fig. 6d visar belastningsvärdets variation med C/I-värdet för en förbindelse. Jämfört med beskrivningen till fig. 3a, som även den beskriver belastningsvärdets variation med C/I-värdet, utnyttjas i detta fall en något mer komplicerad funktion. Pig. 6 visar en belastningskurva 16 som matematiskt kan beskrivas i termer av en andragradsfunktion enligt nedan. 12 < C/I < 30 C/I 2 so C/I 5 12 se = = acmax*((c/I-so)/(12-3o))2 0 BcﬂlaX 50 ~ø ll ~o Även andra funktioner än den ovan beskrivna är möjliga att utnyttja. Det torde vara uppenbart att man även kan använda mer komplicerade funktioner även för andra parametrar.

Fig. 6e visar belastningsvärdets Bp variation med utsänd effekt P i en något mer komplicerad funktion jämfört med fig. 6a. I fig. 6e visas en kurva 26 som är en andragradskurva som beskriver belastningsvärdets variation med effekten P. Kurvan beskrivs matematiskt enligt nedan. 20 < P < 40 P S 20 *((P-zo)/40-zo))2 ll än BP = Bpmax = 0 ~n 10 15 20 25 30 35 17 f :Fn (ID II) CO JJ (D F P 2 40 ' Bpmax Även i detta fall gäller att kurvan 26 i en alternativ utföringsform kan göras mer komplicerad.

Ytterligare en parameter som kan tilldelas ett belastningsvärde är mobilstationens prestanda, exempelvis vilken typ av mottagare, antenn eller avkodare mobilstationen är utrustad med samt vilken bithastighet som den utnyttjar, exempelvis s.k. halfrate eller fullrate. Denna prestandaparameter m kan multipliceras med det redan sammanvägda totala belastningsvärdet, såsom skall beskrivas sätt kan hänsyn till Även parametrar med uppgift om nedan. På motsvarande systemet ta basstationernas prestanda. mobilstationens kategori kan sammanvägas, exempelvis kan systemet med hjälp av belastningsvärden ta hänsyn till mobilstationer som används för särskilt viktiga samtal såsom nödsamtal till polis eller ambulans.

Fig. 7a visar ett blockdiagram där tre olika belastningsvärden sammanväges, vilka genererats från tre olika parametrar. De tre olika parametrarna C/I, P och I tillförs till motsvarande belastningsgenerator Gc, Gp och Gi som avger vardera ett av respektive parameter beroende belastningsvärde Bc, Bp respektive Bi. Dessa belastningsvärden är estimat, vilka fås genom att uppskatta värden på de olika parametrarna eller verkliga värden som fås genom mätning av parametrarna. I anslutning till fig. 3b har belastningsgeneratorn Gc för parametern C/I beskrivits.

Belastingsgeneratorerna Gp och Gi är utförda på motsvarande sätt som generatorn Gc och genererar estimerade belastningsvärden i motsvarighet till diagrammen i fig. 6a respektive fig. 4a. De tre olika belastningsvärdena tillförs sedan en sammanvägningskrets S1 som i det enklaste fallet summerar de olika belastningsvärdena till ett totalt belastningsvärde Även andra sammanvägningsmetoder kan utnyttjas, belastningsvärdet Bc som genererats från parametern C/I viktas med en viss faktor innan summeringen. Vidare kan det sammanvägda belastningsvärdet Bltotl multipliceras med ett belastningsvärde efter summeringen. I fig. 7a visas även en belastningsgenerator Bltoti' exempelvis kan 10 15 20 25 30 35 Gm som genererar ett belastningsvärde Bm i beroende av parametern m, mobilens prestanda. Belastningsvärdet Bm sammanvägs sedan med belastningsvärdet Bl från sammanvägningskretsens S1 utgång i totl en andra sammanvägningskrets S2, som i detta exempel är en multiplikator, till ett nytt totalt belastningsvärde Btotz .

Ytterligare en belastningsgenerator Gh som genererar ett belastningsvärde Bh i beroende av en parameter hysteres h, som summerar tillföres en sammanvägningskrets S3 Belastningsvärdet Bh med det sammanvägda belastningsvärdet Btotz från utgången från sammanvägningskrets S2. Parametern hysteres förklaras närmare nedan i samband fig. 8. Från sammanvägningskretsens S3 utgång alstras då ett belastningsvärde C/I-värdet, effekten P, med Bt°t3 som beror av parametrarna interferensen I, mobilens prestanda m och hysteresen h. Genom att lägga till fler belastningsgeneratorer och väga samman de alstrade belastningsvärdena kan man på uppfinningsenligt sätt lägga till ytterligare parametrar som påverkar det totala belastningsvärdet för förbindelsen mellan abonnenten A och mobilstationen MS1.

Antag nu att en förbindelse skall upprättas mellan mobilstationen MS1 i fig. lb och abonnenten A via en basstation. I en förenklad utföringsform av uppfinningen väljer systemet då med kända metoder först en av basstationerna B81, BS2 eller BS3 som finns tillgängliga. Valet kan exempelvis ske genom att betrakta signalstyrkan SS från respektive basstation, såsom tidigare beskrivits i anslutning till beskrivningen av fig. 2b. Den valda basstationen, enligt exemplet B81, har tillgång till ett antal kanaler Kl, K2 och K3, varav en skall tilldelas. Fig. 7b visar ett blockdiagram där varje block motsvarar en kanal Kl, K2 och K3 för vilka estimerade belastningsvärden Bltotl ,B2totl och B3tot1 alstras, genom att uppskatta värden på de olika parametrarna.

Fig. 7 b visar även en komparator KOMP1 för att jämföra dessa belastningsvärden.

Kanalerna Kl, X2 och K3 har olika interferensvärden I, vilka är uppmätta en under en relativt lång tidsperiod såsom beskrivits ovan. Enligt uppfinningen ges varje kanal ett minsta 10 15 20 25 30 35 “ïfï *ÜJO 30 belastningsvärde genom att sammanväga och optimera parametrarna C/I, I och P till det totala belastningsvärdet Bltotl, Bztotl respektive B3t°t1 enligt beskrivningen till fig. 7a och 7b.

Systemet optimerar det totala belastningsvärdet för varje kanal genom att variera den utsända effekten P och tilldelar sedan förbindelsen den kanal Kl, K2 eller K3 som har det lägsta totala «- belastningsvärdet. När parametern P varieras ändras även kanalens C/I-värde. Tilldelningen av den kanal Kl, K2 eller X3 som har det lägsta totala belastningsvärdet Bltøtl, Bztotl eller B3t°t1 sker genom att jämföra dessa belastningsvärden i en komparator KOMPI enligt fig. 7b. Komparatorn KOMPI mottager vid sina ingångar de totala belastningsvärdena och avger vid sin utgång det lägsta av belastningsvärdena, vilket värde benämns Bmin. Enligt exemplet är Bmin = Bltotl, d v s kanalen Kl har lägst belastningsvärde och utses för förbindelsen. När kanalen Kl har valts, upprättas förbindelsen mellan basstationen BSl och mobilstationen MSl på gängse sätt på denna kanal med kända signaleringsförfaranden.

När väl förbindelsen upprättats på den valda kanalen Kl, provar systemet på motsvarande sätt andra relevanta kanaler K2 och K3 som hör till basstationen BSl för den pågående förbindelsen mellan mobilstationen H51 och basstationen BS1, genom att uppskatta parametervärden och på så sätt få fram estimerade belastningsvärden. Detta utföres genom att systemet estimerar förändringen av belastningsvärdena Bltotl, B2totl och B3totl för kanalerna Kl , K2 och K3 och optimerar belastningsvärdena för varje kanal Kl, X2 och KB. Hela tiden utnyttjar systemet den kanal som ger det lägsta belastningsvärdet för förbindelsen. En förändring av belastningsvärdet för en förbindelse kan exempelvis bero på att mobilstationen förflyttat sig i mobiltelesystemet eller att nya aktiva mobilstationer tillkommit i systemet. Belastningsvärdet är även i detta fall ett värde som genererats genom sammanvägning av ett flertal parametrar, exempelvis C/I, I och P enligt beskrivningen till fig. 7a. När en kanal med ett lägre belastningsvärde än det för kanal Kl påträffats sker själva bytet av kanalen på känt sätt och med kända signaleringsförfaranden. regelbundet 10 15 20 25 30 35 sas 230 2° I en utvidgad utföringsform av uppfinningen kan systemet lägga till ett förutbestämt belastningsvärde Bh som motsvarar att systemet byter kanal för förbindelsen mellan mobilstationen MSI och basstationen B81 eller att effekten P regleras i syfte att optimera belastningsvärdet för den kanal som utnyttjas för den pågående förbindelsen. I fig. 8 visas exempel på sådana extra belastningsvärden. Exempelvis är åtgärden att reglera effekten P för en kanal, benämnd h3, förknippad med ett belastningsvärde Bh3. På motsvarande sätt är åtgärden att byta kanal, benämnd h2, exempelvis från kanal Kl till kanal K2, förknippad med ett Belastningsvärdet Bh2 är högre än belastningsvärde Bh2. belastningsvärdet Bhl därför att åtgärden att byta kanal är mer komplicerad än att reglera effekten, d v s systemet måste utföra en större mängd signalbehandling om en kanal bytes för förbindelsen, jämfört med om effekten P regleras för den kanal som förbindelsen utnyttjar. I fig. 8 visas även en åtgärd hl som är förknippad med ett belastningsvärde Bhl, vilket närmare förklaras nedan i samband med beskrivningen till fig. 11 nedan.

Dessa belastningsvärden som uppkommer i samband med effektreglering respektive kanalbyte, adderas till det tbtala belastningsvärdet för en kanal, exempelvis belastningsvärdet Bltotl för kanal Kl enligt fig. 7a. Belastningsvärdet Bh3 avser en effektreglering för den kanal Kl som utnyttjas för förbindelsen, medan belastningsvärdet Bh2 avser belastningsvärdet som uppkommer om man byter kanal från, enligt exemplet, kanal Kl till kanal l<2. Belastningsgenerator Gh mottager då vid sina ingångar signalerna hl, h2 och h3, varav endast en är aktiv åt gången. En belastningsgenerator Gh avger vid sin utgång belastningsvärdet Bh som är ett av belastningsvärdena Bhl, Bh2 eller Bh3. Belastningsvärde Bh summeras med belastningsvärdet i summeringskretsen S3 som då avger ett belastningsvärde Bratz Bt°t3 enligt fig. 7a. I exemplet förutsättes att belastningsvärdet för mobilens prestanda Bm=1, så att Bt°t2=1*B1t°t1. I detta fall tillföres belastningsvärdet Btotz till komparatorn KOMP1 istället för belastningsvärdet Bltotl enligt fig. 7b. 10 15 20 25 30 35 EGO :EQ beskrevs J I samband med beskrivningen till fig. 2b tillvägagångssättet i traditionella mobiltelesystem i samband med byte av basstation. Enligt ett uppfinningsenligt sätt att byta basstation tar systemet inte bara hänsyn till dämpningen L av signalstyrkan, utan betraktar även andra parametrar. Systemet tilldelar då belastningsvärden till ett antal parametrar som är förknippade med val av basstation, exempelvis dämpningen L av signalstyrkan, antalet tillgängliga sändare/mottagare N hos en basstation och antalet använda sändare/mottagare p hos en basstation. Belastningsvärdena för varje parameter vägs sedan samman till ett totalt belastningsvärde för respektive basstation. Om en skall mobilstationen MS1 och en basstationen styrs då valet av basstation av de totala estimerade belastningsvärdena för resp.

I fig. 9a visas hur belastningsvärden förbindelse upprättas mellan basstation BSl, BS2 , BS3. för parametrarna signalstyrkan L mellan mobilstationen MSI och basstationen BSl, antal tillgängliga sändare/mottagare N hos en basstation samt antalet använda sändare/mottagare p hos basstationen sammanväges. Tre olika belastningsgeneratorer Gl, Gn, Gp alstrar varsitt belastningsvärde Bl, Bn respektive Bp som sammanvägs i en sammanvägningskrets S4. Denna är i det enklaste fallet en summeringskrets, som alstrar ett totalt belastningsvärde, exempelvis Bbl för basstationen BS1.

Enligt en alternativ utföringsform av uppfinningen betecknar N antalet tillgängliga kanaler hos en basstation och p antalet använda kanaler.

I fig. 9b visas ett diagram som åskådliggör det uppfinningsenliga sättet att byta basstation. Kurvorna 91 och 92 visar hur belastningsvärdet B för en förbindelse mellan mobilstationen HS1 beror av avståndet till basstationerna BS1 resp BS2. Kurvorna 91 och 92 anger att basstationerna BS1 och BS2 sänder med ungefär samma effekt och har ett lika antal återstående sändare/mottagare till förfogande.

.Antag att mobilstationen H51 befinner sig i läge D4 och avser att upprätta en förbindelse. Mobilstationen MS1 väljer då 10 15 20 25 30 35 22 f) N -_ f q *'\.=š; \._'v _ -v C basstationen BS1 eftersom belastningskurvan 91 i det läget ger ett belastningsvärde Bla som är lägre än belastningsvärdet B2a som hör till basstationen BS2. Mobilstationen MS1 rör sig sedan i riktning mot basstationen BS2 och byter basstation till basstationen BS2 i läge D6 eftersom belastningsvärdet Blc på kurvan 91 då överstiger belastningsvärdet B2c på kurvan 92 med ett förutbestämt tröskelvärde AB.

Antag vidare i en annan situation att antalet lediga sändare/mottagare minskar för basstationen BS1 . Belastningskurvan 91 för basstation BS1 kommer då att förändras till en kurva 91' såsom visas i fig. 9b. Om mobilstationen avser att upprätta en förbindelse i läget D4 väljs fortfarande basstationen BS1 eftersom belastningsvärdet Bla' är lägre än belastningsvärdet B2a. th mobilstationen på samma sätt som tidigare rör sig i riktning mot basstationen BS2 byter den basstation redan i ett eftersom belastningsvärdet Blb' för kurvan 91' överstiger belastningsvärdet B2b med det tröskelvärdet AB. Beskrivningen till fig. 9b tar endast hänsyn till basstationernas belastningsvärden och belastningsvärdena för kanalerna är inte inräknade. läge D5, förutbestämda egna Fig. 10 visar hur valet av basstation sker enligt utföringsformen av uppfinningen som beskrevs i samband med fig. 9a när en förbindelse skall upprättas. En komparator KOHPZ mottager vid sina ingångar de estimerade totala belastningsvärden Bbl, Bb2, Bb3 för basstationerna BS1 , BS2 resp BS3 och avger vid sin utgång det minsta av belastningsvärdena Bbl, Bb2 och Bb3, benämnt Bbmin. I detta exempel förutsättes att parametern mobilens prestanda m=l.

I en alternativ utföringsform av uppfinningen tar systemet.hänsyn till alla parametrar som är förknippade med en förbindelse samtidigt, genom att sammanväga belastningsvärdena som genereras från de olika parametrarna. Om en förbindelse skall upprättas mellan mobilstationen H81 och abonnenten A via en basstation, genereras av exempelvis utsänd effekt P, belastningsvärden som interferensen I, sammanvägs parametrarna C/I-värdet, 10 15 20 25 30 35 23 1 »I 8 L- fr: f prioritetsnivå för kanalerna, dämpningen L mellan basstation och tillgängliga sändare/mottagare i använda sändare/mottagare i mobilstation, antalet basstationerna N, antalet basstationen p, mobilens prestanda m och hysteresen h till ett totalt belastningsvärde Bt°t3 enligt fig. 11. Där visas belastningsgeneratorerna Gc, Gp och Gi som liksom tidigare genererar varsitt belastningsvärde Bc, Bp respektive Bi, vilka sammanvägs till ett belastningsvärde Bltotl i sammanvägningskretsen S1. Belastningsgeneratorerna Gl, Gn och Gp genererar såsom tidigare beskrivits även de varsitt belastningsvärde, vilka sammanvägs till ett belastningsvärde Bbl i sammanvägningskretsen S4. Belastningsvärdena Bbl och Bltotl från sammanvägningskretsarna S4 resp S1 sammanvägs i ytterligare en sammanvägningskrets S5, exempelvis en summeringskrets, till ett belastningsvärde Bltotla. Vidare visas belastningsgeneratorn Gm som tar emot parametern mobilens prestanda m och belastningsgeneratorn Gh som tar emot parametern hysteres h, vilka tidigare beskrivits. Belastningsvärdet Bm från belastningsgeneratorn Gm sammanvägs med belastningsvärdet Bltotla i sammanvägningskretsen S2 som i detta exempel är en multiplikator. Från sammanvägningskretsen S2 alstras ett sin tur sammanvägs med belastningsvärde Btctz som i belastningsvärdet Bh från belastningsgeneratorn Gh till ett totalt belastningsvärde benämnt Btota i sammanvägningskretsen S3.

Det skall observeras att denna sammanvägning utföres för flera basstationer, exempelvis basstationerna BS1, BS2 och B83 och för skilda kanaler hos dessa basstationer.

För alla relevanta kombinationer av basstationer, kanaler och effektlägen estimerar systemet belastningsvärden som direkt kan jämföras med varandra när en förbindelse skall upprättas.

Systemet väljer sedan den kombination av basstation, kanal och effektläge som genererar det minsta belastningsvärdet. estimerar systemet När väl förbindelsen upprättats belastningsvärden för alla relevanta kombinationer av basstation, kanal och effektläge och väljer den kombination som för tillfället ger lägst belastningsvärde. I detta fall sammanvägs 10 15 20 25 30 35 24 in CD LD '0 I CD även de belastningsvärden Bh som är förknippade med effektreglering, byte av kanal och byte av basstation, såsom tidigare beskrivits.

Antag att förbindelsen mellan mobilstationen HS1 och abonnenten A är upprättad via basstationen BS1 enligt fig. la. Förbindelsen antas vidare utnyttja. kanal Kl och. är' då belastad med ett belastningsvärde Btota som, med hänvisning till fig. 11, utgörs av Bt°t3= (ßltotl + Bbl) * Bm + Bh, där Bh=0, eftersom förbindelsen förutsätts vara optimerad för kanal Kl.

Belastningsvärdet Bt°t3 är då lika med belastningsvärdet Btot2, d v s Bt°t3=Bt°t2. Systemet provar nu för alla relevanta kombinationer av basstationer , kanaler och effektlägen om förbindelsens belastningsvärde kan minskas. Om förbindelsen istället exempelvis skulle utnyttja basstationen BS2 och en tillhörande kanal, exempelvis kanal K4, uppgår belastningsvärdet Bt°t¿ för förbindelsen till Bt°t4 = (B4t°tl + Bb2) * Bm + Bh, där Bh = Bhl eftersom byte av basstation från basstationen BS1 till basstationen BS2 sker. B4t°tl är ett belastningsvärde för kanal K4 som basstationen BS2 antas utnyttja, vilket värde motsvarar belastningsvärdet Bltotl för kanal Kl som basstationen BS1 utnyttjar. Bm förutsätts i de båda fallen vara lika eftersom mobilstationens MS1 prestanda ej förändrats. Systemet byter basstation om Bt°t4 < Btotz. Valet sker i en komparator KOMPB enligt fig. 12. Komparatorn KOMP3 mottager belastningsvärdena Btotz, Bt°t4 och Btots som motsvarar belastningsvärden för förbindelsen då basstationen BS1 och kanal Kl utnyttjas, basstationen BS2 och kanal K4 utnyttjas respektive basstationen BS3 och en kanal K5 utnyttjas. I exemplet är det minsta varför detta alstras vid belastningsvärdet Bt°t4, värde komparatorns KOMP3 utgång.

Om en förbindelse skall upprättas mellan mobilstationen MSI och abonnenten A via en basstation provar systemet alla relevanta kombinationer av basstationer, kanaler och effektlägen och jämför de totala etimerade belastningsvärdena för de olika alternativen och väljer i en komparator det alternativ som erbjuder lägst belastningsvärde. Belastningsvärdet Bh är då Bh=0, eftersom något 10 15 20 25 30 35 TI ÛQ f byte av kanal eller basstation ej sker. Effektläget förutsätts vara optimerat för varje kanal innan valet av den basstation och den kanal som förbindelsen skall utnyttja görs.

I en annan utföringsform av uppfinningen provar systemet alternativa kombinationer av basstation, kanal och effektläge för en förbindelse endast om det aktuella belastningsvärdet för en upprättad förbindelse överstiger ett visst tröskelvärde Btl, d v s om B > Btl. I ett mobiltelesytem med relativt låg trafikbelastning är det av mindre betydelse att optimera resurserna, varför systemet då kan tillåtas att optimera belastningsvärdet endast under vissa förutsättningar.

I ännu en utföringsform av uppfinningen optimeras summan av alla belastningsvärden för de olika förbindelserna inom en basstation.

Systemet bevakar de olika förbindelsernas belastningsvärden såsom tidigare men undersöker nu även om summan av alla belastningsvärden för de olika förbindelserna inom en basstation kan minskas. Exempelvis undersöks om två pågående förbindelser kan byta kanaler i syfte att minska summan av dessa två förbindelsers belastningsvärden, vilket belyses med följande exempel. Lämpligen betraktas två förbindelser, varav den ena är förknippad med det största belastningsvärdet inom basstationen och den andra förbindelsen är förknippad med det lägsta belastningsvärdet inom basstationen. Abonnenten A har förbindelse med mobilen MS1 via basstationen BS1 på kanalen Kl. Ytterligare en abonnent A2 har förbindelse med en mobilstation H84 via basstationen BS1 på kanalen K2, enligt fig. lb. Systemet genererar ett belastningsvärde Blnsl för den förbindelsen mellan abonnenten A och mobilstationen MS1 på kanalen Kl, samt genererar ett estimerat belastningsvärde BZMSI för en förbindelse mellan abonnenten A och mobilstationen MS1 på pågående kanalen K2. Systemet genererar även ett belastningsvärde BIHS4 för den pågående förbindelsen mellan abonnenten A2 och mobilstationen MS4 på kanalen K2 och genererar ett estimerat belastningsvärde 82384 för förbindelsen mellan abonnenten A2 och mobilstationen H84 på kanalen Kl. Summan av de estimerade belastningsvärdena BZMSI och BZMS4, inräknat hysteresvärden för 10 15 20 25 30 35 26 føo Cris ïfï \'\-' U kanalbyten, jämföres med summan av de aktuella belastningsvärdena B1 och B1MS4. Om summan av de aktuella belastningsvärdena MSl 31x51 och 31x34 estimerade belastningsvärdena Bznsl och 32x84 utföres kanalbyte så att förbindelsen för abonnenten A föres på kanal X2 och förbindelsen för abonnenten A2 föres på kanalen Kl. Systemet utför ovan nämnda byte även om belastningsvärdet för den ena förbindelsen ökar, om belastningsvärdet för den andra förbindelsen minskar så pass mycket att summan av belastningsvärdena efter bytet minskar. Även kanalbyten för tre eller flera förbindelser kan utföras.

Belastningsvärdet kan då öka på en eller flera förbindelser, men minska så pass mycket för de övriga förbindelserna att summan av överskrider summan av de belastningsvärdena minskar efter kanalbytena.

Detta förfarande kan utvidgas att gälla även optimering av summan av belastningsvärdena för alla förbindelser som hör till flera basstationer eller förbindelserna i hela mobiltelesystemet. Antag att två förbindelser med två olika belastningsvärden är upprättade i två olika celler mellan mobilstationerna MSI och MS2 och basstationerna BSl resp BS2. Systemet väljer att kasta om förbindelse upprättas mellan förbindelserna så att en mobilstationen MS1 och basstationen BS2 och den andra upprättas mellan mobilstationen MS2 och basstationen B51 om det sammanlagda belastningsvärdet för de två förbindelserna minskar. I den ena cellen kan belastningsvärdet öka, medan en minskning sker i den andra cellen. Även byte mellan tre eller fler basstationer kan utföras. Vidare kan systemet minska effekten i en förbindelse även skulle öka belastningsvärdet för just den förbindelsen. Minskningen av effekten kan leda till lägre belastningsvärden för andra förbindelser, vilket kompenserar för om det ökningen av belastningsvärdet p g a effektminskningen, varigenom summan av belastningsvärdena sjunker efter effektminskningen.

Exempelvis kan ett lägre effektläge leda till mindre störningar på andra förbindelser i närliggande celler som utnyttjar samma frekvenser och i förekommande fall tidluckor.

Det bör observeras att systemet i vissa fall kan välja parametrar som bara hör till en kanal eller bara till en basstation etc, 10 15 20 25 30 35 vilket torde framgå av beskrivningarna till fig. 7b och fig. 10.

Systemet kan då även välja basstation och kanal i två steg och tar då i det första steget hänsyn till parametrarna som hör till en basstation och därefter till parametrarna som hör till en kanal. Vidare bör observeras att systemet tar hänsyn till belastningsvärden både i upplänk och i nedlänk såsom tidigare beskrivits i samband med fig. 4b. Systemet kan utföras så att belastningsvärdena i upplänk och nedlänk sammanväges på något sätt. Exempelvis kan ett. medelvärde bildas eller också. kan systemet bara ta hänsyn till det sämsta belastningsvärdet.

Alternativt kan belastningsvärdena som. härrör från en förbindelses upplänk respektive nedlänk sammanvägas med övriga parametrar enligt fig. 11.

I det följande redogörs för hur belastningsvärden beräknas och utnyttjas i en trafiksituation när en förbindelse skall upprättas mellan mobilstationen MS1 och abonnenten A med hänvisning till fig. la och fig. 13. Mobilstationen MS1 förutsätts vara aktiverad i mobiltelesystemet PLMN och information om mobilstationen MS1 finns 5. ett besök-lokaliseringssregister VLR2. Mobilstationen sänder en signal 101 med kanalbegäran på en allmän styrkanal CCCH till basstyrenheten BSC2 via basstationen BS1. Denna kanalbegäran är en begäran om en samtalskanal, som kan vara en av de ovannämnda kanalerna K1,K2,K3 för beräknas. En signal 102 med uppgift om parametervärden såsom C/I- värdet, interferensen I, effekten P m.m. skickas samtidigt över från mobilstationen MS1 till basstyrenheten BSC2 på styrkanalen CCCH. Basstationsstyrenheten BSC2 genererar belastningsvärden i belastningsgeneratorer i beroende av parametervärdena och sänder de genererade belastningsvärdena Bc, Bi, Bp med en signal 104 till mobilteleväxeln HSC2. Pâ samma sätt sänds också signalen 101 mobilteleväxeln MSC2. Ytterligare basstyrenheten BSC2, vilka belastningsvärden med kanalbegäran till parametervärden som finns exempelvis antalet använda sändare/mottagare p för basstationerna BS1-BS3 och dämpningen L genererar belastningsvärden Bp, Bl som även de sänds vidare till mobilteleväxeln MSC2 med en signal 105.

I besök-lokaliseringsregistret VLR2 finns uppgift om mobilens lagrade i 10 15 20 25 30 35 28 TI IT30 8 O I' .fjJ prestanda,_ parametern m, som där i en belastningsgenerator genererar ett belastningsvärde Bm, vilket värde sänds med en signal 110 till mobilteleväxeln HSC2. I mobilteleväxeln MSC2 sammanvägs belastningsvärdena Bp, Bl med belastningsvärdena Bi, Bc, Bp och belastningsvärdet Bm i sammanvägningskretsen S1, S2, S4, S5. Komparatorn KOHP3 jämför de sammanvägda belastningsvärdena och väljer den kombination av basstation, samtalskanal och effektläge som ger förbindelsen mellan mobilstationen MS1 och abonnenten A via en av basstationerna BS1- BS3 det minsta belastningsvärdet. Därefter sker en verifieringsprocess, varvid mobiltelesystemet kontrollerar att mobilstationen MS1 har behörighet att upprätta en förbindelse.

Detta förklaras närmare i CME 20 System Training Document, Ericsson Radio Systems AB, 1991. Kommunikationen för verifieringsprocessen sker nu i fortsättningen på en till mobilstationen MS1 tilldelad styrkanal DCCH. Om mobilstationen HS1 är behörig sänder mobilteleväxeln MSC2 en signal 106 med tillträdesbekräftelse till mobilstationen MS1 via styrkanalen DCCH. Mobilstationen MSl sänder då en signal 107 med uppkopplingsbegäran tillsammans med abonnentens A telefonnummer 108 till mobilteleväxeln MSC2 via styrkanalen DCCH.

Mobilteleväxeln tar emot signalen 107 med uppkopplingsbegäran och sänder en signal 109 med uppgift om den utvalda basstationen, samtalskanalen och effektläget till mobilstationen MS1 via basstyrenheten BSC2. Därefter sätts på styrkanalen DCCH förbindelsen upp genom att utnyttja den utvalda kombinationen av basstation, samtalskanal och effektläge. även göras i Genereringen av belastningsvärdena kan mobilstationen MS1 och mobilteleväxeln MSC2. Sammanvägningen kan alternativt göras i basstationen eller basstyrenheten. De ovan angivna exemplen är förenklade och det bör observeras att tillvägagångssättet kan modifieras inom ramen också observeras att mobilstationen, för uppfinningstanken . Det bör belastningsvärdena i utföringsexemplen beräknas endast för samtalskanalen och inte för styrkanalerna DCCH och CCCH. enlighet med Själva signaleringsförfarandet sker i 10 15 20 25 30 35 29 signaleringsförfarande nr. 7 enligt CCITT, se vidare ovan nämnda referens CME 20 System Training Document.

Simuleringar på ett mobiltelesystem som utnyttjar uppfinningen har genomförts och uppvisar mycket goda resultat. Jämfört med ett mobiltelesystem som utnyttjar fast frekvensfördelning uppnås en ökning av kapaciteten med 100 t. Ytterligare en fördel med uppfinningen är att mobilstationerna förbrukar mindre effekt och att mobilstationernas batterier därmed räcker längre. Vidare blir frekvensplanering ej nödvändig med ett mobiltelesystem som utnyttjar föreliggande uppfinning. Detta framgår av en rapport "Capacity enhancements in a TDMA system" av Magnus Almgren, Håkan Andersson och Kenneth Wallstedt, Ericsson Radio Systems AB, april 1993, vilken avses att publiceras. Exempel på belastningsvärden som utnyttjats i simuleringen är Bpmax = 1000 enligt fig. Ge, Bcmax = 1800 enligt fig. 6d, värdet B4 = 200/dB enligt beskrivningen till fig. 6c så att belastningsvärdet är 4000 vid axlarna C/Ined och C/Iup. Vidare uppgår belastningsvärdena Bhl, Bh2 och Bh3 enligt fig. 8 till 300, 200 respektive 100.

Dessa numeriska värden på belastningsvärdena kan erhållas genom direkta beräkningar på exempelvis signalstyrkor från basstationen eller mobilstationen. För att erhålla adekvata belastningsvärden utnyttjas också simuleringar på ett mobiltelesystem enligt ovan.

Skilda numeriska värden för Bpmax, B4 m. fl. belastningsvärden utnyttjas och den kombination av numeriska värden väljes som ger ett maximalt utnyttjande av' resurserna. Ett exempel på ett kriterium för resursutnyttjande är att välja de belstningsvärden Även fullskaleförsök kan värden som medger mesta möjliga trafik. att belastningsvärdenas numeriska utnyttjas, genom förändras i ett radiosystem med pågående trafik.

Uppfinningen kan även utnyttjas för radiokommunikationssytem med fasta radiostationer, radiolänksytem. Det förekommer även att mobiltelesytem utnyttjas såsom fasta nät i brist på befintliga publika telenät. Systemet innefattar även då basstationer och mobilstationer, men mobilstationerna är fast installerade hos abonnenterna. exempelvis ett 10 15 20 25 30 ”MC-S ¥'iJ .D Û (JJ I traditionella mobilradiosystem används samma basstation för en förbindelses upplänk och nedlänk. Även system där man i vissa fall använder en basstation för upplänken av en dubbelriktad förbindelse och en annan basstation för nedlänken av samma förbindelse förekommer. Även här kan uppfinningen utnyttjas.

I traditionella mobilradiosystem används bara en radiokanal från en basstation för nedlänken. I den nya CDMA standarden används däremot för en enda förbindelse i vissa fall fler än en radiokanal från fler än en basstation för att få sändardiversitet Uppfinningen kan även tillämpas på ett mobilradiosystem som CDMA-standarden, mobilradiosytem med enkelriktade förbindelser där samma frekvens utnyttjas för både upplänken och nedlänken. i nedlänken. utnyttjar liksom på I traditionella mobílradiosystem.är basstationerna fasta. Man kan även tänka sig mobilradiosystem där en basstation skall kunna vara rörlig. Detta kan bli aktuellt då man behöver tillfälligt ökad kommunikationskapacitet på varierande platser.

Ovan har belastningsvärden som är fördelaktigare ju lägre belastningsvärdet för en förbindelse är beskrivits. uppenbart och ligger inom ramen för uppfinningen att även andra typer av belastningsvärden kan utnyttjas, exempelvis inverterade värden av belastningsvärdena. Detta ger belastningsvärden av en ny typ, godhetstal, som är fördelaktigare ju högre värde godhetstalet har för en förbindelse.

Det är Uppfinningen är naturligtvis inte begränsad till de ovan beskrivna och på ritningarna visade utföringsformerna, utan kan modifieras inom ramen för de bifogade patentkraven.

Claims

10 15 20 25 30 35 V) (_) ,.l .fjﬂ CD 31 52* PÄTBNTKRÅV

1. Förfarande för uppkoppling av en förbindelse i ett radiokom- munikationssystem (PLHN) innefattande åtminstone en första radiostation (BSl) med åtminstone en sändare/mottagare, varvid radiokommunikationssystemet (PIJIN) har tillgång till kanaler (K1,K2,K3) avsedda för förbindelser mellan åtminstone en första abonnent (A) och åtminstone ytterligare en radiostation (H81) och varvid förbindelsernas egenskaper beror av till radiokom- munikationssystemet (PLHN) hörande parametrar (C/I, P, I, m, h) k ä n n e t e c k n a t därav att förfarandet omfattar följande förfarandesteg: - val av en första uppsättning av parametrarna, - estimering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i den valda första uppsättningen av parametrarna, - generering av ett första totalt belastningsvärde (Btctz) för förbindelsen med den första uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas estimerade värden, - val av åtminstone en alternativ uppsättning av parametrarna, - estimering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i åtminstone en av de valda alternativa uppsättningarna av parametrarna, - generering av åtminstone ett alternativt totalt belastnings- värde för förbindelsen med någon av de alternativa (Bron) uppsättningarna av parametrarna i beroende av parametrarnas estimerade värden, - jämförelse (KOMPI) (Btøtz) och åtminstone något av de alternativa totala belast- av det första totala belastningsvärdet ningsvärdena (BtOt4) för förbindelsen, - val av en av parameteruppsättningarna med ledning av jämförel- sen av de totala belastningsvärdena (Btotyßtotﬂ och, - utnyttjande av den valda parameteruppsättningen för förbindel- sen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (Msi) .

2. . Förfarande vid handover i ett radiokommunikationssystem (PLMN) (BSl) med varvid radiokommunikations- innefattande åtminstone en första radiostation åtminstone en sändare/mottagare, 10 15 20 25 30 35 CH CD CD ÖO I JJ G3 32 systemet (PLMN) har tillgång till kanaler (K1,K2,K3) avsedda för förbindelser mellan åtminstone en första abonnent (A) och åtminstone ytterligare en radiostation (MSI) och varvid förbin- delsernas egenskaper beror av till radiokommunikationssystemet (PLM) hörande parametrar (C/I, P, I, m, h) n a t därav att förfarandet omfattar följande förfarandesteg: - val av en första uppsättning av parametrarna hörande till en pågående förbindelse mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (H51), - registrering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i den valda första uppsättningen av parametrarna, - generering av ett första totalt belastningsvärde (ßtøtz) för förbindelsen med den första uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas registrerade värden, - val av åtminstone en alternativ uppsättning av parametrarna, - estimering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i åtminstone en av de valda alternativa uppsåttningarna av k ä n n e t e c k - parametrarna, - generering av åtminstone ett alternativt totalt belastnings- värde (Bt°t4) för förbindelsen 'med någon av de alternativa uppsättningarna av parametrarna i beroende av parametrarnas estimerade värden, - jämförelse (KOMPI) (ßtotz) och åtminstone något av de alternativa totala belast- ningsvärdena (Bt°t4) för förbindelsen, - val av en av parameteruppsâttningarna med ledning av jämförel- av' det första totala. belastningsvärdet sen av de totala belastningsvärdena (Bt°t2,Bt°t4) och, - utnyttjande av den valda parameteruppsättningen för förbindel- sen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (Msi) .

3. Förfarande vid kanalbyte i ett radiokommunikationssystem (PLMN) innefattande åtminstone en första radiostation (BS1) med åtminstone en sändare/mottagare, systemet (PLMN) har tillgång till kanaler (K1,K2,K3) avsedda för förbindelser mellan åtminstone en första abonnent (A) och åtminstone ytterligare en radiostation (MSI) och varvid förbin- varvid radiokommunikations- delsernas egenskaper beror av till radiokommunikationssystemet 10 15 20 25 30 35 ( J" l L ) CD *'20 (_). (D 33 (PLM) hörande parametrar (C/I, P, I, m, h) k ä n n e t e c k n a t därav att förfarandet omfattar följande förfarandesteg: - val av en första uppsättning av parametrarna hörande till en pågående förbindelse mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSI), - registrering av vården för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i den valda första uppsättningen av parametrarna, - generering av ett första totalt belastningsvärde (ßtotz) för förbindelsen med den första uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas registrerade värden, - val av åtminstone en alternativ uppsättning av parametrarna, - estimering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i åtminstone en av de valda alternativa uppsâttningarna av parametrarna, - generering av åtminstone ett alternativt totalt belastnings- vârde (Bt°t4) för förbindelsen uppsâttningarna av' parametrarna i beroende av parametrarnas estimerade värden, - jämförelse (KOMPIL) av det första totala belastningsvârdet (ßtøtz) och åtminstone något av de alternativa totala belast- ningsvärdena (Bt°t¿) för förbindelsen, - val av en av parameteruppsâttningarna med ledning av jämförel- sen av de totala belastningsvärdena (Bt°t2,Bt°t4) och, - utnyttjande av den valda parameteruppsättningen för förbindel- sen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSI).

4. Förfarande för optimering av kanalutnyttjandet i ett radiokom- munikationssystem (PLM) innefattande åtminstone en första radiostation (BSI) med åtminstone en sändare/mottagare, varvid radiokommunikationssystemet (PLMN) har 'tillgång' till kanaler (Kl,K2,K3) avsedda för förbindelser mellan åtminstone en första abonnent (A) och åtminstone ytterligare en radiostation (MSI) och varvid förbindelsernas egenskaper beror av till radiokom- munikationssystemet (PLMN) hörande parametrar (C/I, P, I, m, h) k â n n e t e c k n a t därav att förfarandet omfattar följande förfarandesteg: - val av en första uppsättning av parametrarna, 10 15 20 25 30 (fï \ 'w fx; f) 1 CD 34 (. - registrering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i den valda första uppsättningen av parametrarna, - genereríng av ett första totalt belastningsvärde (ßtotz) för förbindelsen med den första uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas registrerade värden, - val av åtminstone en alternativ uppsättning av parametrarna, - registrering av värden för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i åtminstone en av de valda alternativa uppsättningarna av parametrarna, - generering av åtminstone ett alternativt totalt.belastningsvär- de (Bt°t4) för förbindelsen med någon av de alternativa uppsätt- ningarna av parametrarna (C/I, P, I, m, h) parametrarnas registrerade värden, - jämförelse (KOMPI) av' det första totala. belastningsvärdet (ßtotz) och åtminstone något av de alternativa totala belast- i beroende av ningsvärdena (Bt°t4) för förbindelsen, - val av en av parameteruppsättningarna med ledning av jämförel- sen av de totala belastningsvärdena (Bt°t2,Bt°t4) och, - utnyttjande av den valda parameteruppsâttningen för förbindel- sen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSI).

5. Förfarande enligt patentkrav l, 2, 3, eller 4 k ä n n e- t e c k n a t av att åtminstone det första totala belastnings- vârdet (ßtotz) erhålles genom - generering av belastningsvärden (Bc,Bp,Bi, Bm, Bh) för parametrarna (C/I, P, I, m, h) i den respektive uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas värden, och - sammanvägning av belastningsvârdena (Bc,Bp,Bi, Bm, Bh) för den respektive uppsättningen av parametrarna.

6. Förfarande enligt patentkrav 5, k ä n n e t e c k n a t av att belastningsvärdena (Bc, Bp, Bi, Bm, Bh) för parametrarna (C/I, P, I, m, h) optimeras vid sammanvägningen.

7. Förfarande enligt något av patentkraven 1 till 6, varvid förbindelserna är dubbelriktade, k ä n n e t e c k n a t därav, 10 15 20 25 30 än :Ü CD a? JN (I) 35 att skilda totala belastningsvärden genereras för förbindelsernas tvâ skilda riktningar.

8. Förfarande enligt något av patentkraven 5, 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsätt- ningarna innefattar parametrar (C/I, P,I) som tillhör kanalerna (K1,K2,K3), varvid de genererade belastningsvârdena (Bc,Bp,Bi) sammanvägs genom summering (S1).

9. Förfarande enligt patentkrav 8, k ä n n e t e c k n a t därav, att parametrarna som tillhör kanalerna är kvoten mellan kanalens signalstyrka och de interfererande signalstyrkorna (C/I), interfererande signalstyrkor (I) och kanalens utsända effekter (p) .

10. Förfarande enligt något av patentkraven S, 6 eller 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsätt- nngarna innefattar parametrar (L,N, p) som tillhör radio- stationerna (B81), varvid de genererade belastningsvärdena (Bl,Bn,Bp) sammanvägs genom summering (S4).

11. ll. Förfarande enligt patentkrav 10, k ä n n e t e c k n a t därav, att parametrarna som tillhör radiostationerna är dämp- ningen (L) av signalstyrkan mellan en av radiostationerna (BS1) och den ytterligare radiostationen (MSl), antalet tillgängliga sändare/mottagare (N) för radiostationen (B81) och antalet använda sändare/mottagare (p) hos radiostationen (BSl).

12. Förfarande enligt patentkrav 8 eller 9, k ä n n e- t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsâttningarna även innefattar en prestandaparameter (m) som tillhör den ytterligare radiostationen (MSI), sammanvägs med kanalernas belastningsvärden (Bc, Bp, Bi) genom multiplikation (S2). vars genererade belastningsvärde (Bm)

13. Förfarande enligt patentkrav 8 eller 9, k ä n n e- t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsättningarna även 10 15 20 25 30 __ 'l (- u l_:_. 0"? 1' JJ 'Û 36 innefattar en bytesparameter (h1,h2,h3) belastningsvärde (Bh) vid byte av minst en av radiostationen, kanalen, effektläget hos den ytterligare radiostationen (HS1) eller effektläget hos radiostationen (BS1), varvid det.genererade belastningsvärdet (Bh) sammanvägs genom summering (S3). som genererar ett

14. Förfarande enligt patentkrav 8 och 10, k ä n n e- t e c k n a t därav, att kanalernas (Kl,K2,K3) belastningsvârden (Bc,Bp,Bi) och radiostationens (B81) belastningsvärden (Bl,Bn,Bp) sammanvâges genom summering (S5).

15. Förfarande enligt patentkrav 9 och 11, k ä n n e- t e c k n a t därav, att kanalernas (K1,K2,K3) belastningsvârden (Bc,Bp,Bi) ochiradiostationens (BS1) belastningsvärden (Bl,Bn,Bp) sammanvâges genom summering (S5).

16. Förfarande enligt patentkrav 14 eller 15, k â n n e- t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsâttningarna även innefattar prestandaparametern (m) som tillhör den ytterligare radiostationen (MSI), sammanvâgs med förbindelsernas belastningsvärden Bl,Bn,Bp) genom multiplikation (S2). vars genererade belastningsvârde (Bm) (Bc,Bp,Bi:

17. Förfarande enligt patentkrav 14 eller 15, k ä n n e- t e c k n a t därav, att de valda parameteruppsâttningarna även innefattar bytesparametern (hl,h2,h3) som genererar belastnings- värdet (Bh) vid byte av minst en av radiostationen, kanalen, effektlâget hos den ytterligare radiostationen (MS1) eller effektlâget hos radiostationen (BS1), varvid det genererade belastningsvärdet (Bh) sammanvägs genom summering (S3).

18. Förfarande enligt något av patentkraven 1 till 5, k ä n n e t e c k n a t att den nämnda förbindelsen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSI) via den första radiostationen (B81) är belastad med det första totala därav, belastningsvârdet (ßtotz), och en förbindelse mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MS1) via en andra av radiostationerna (BS2) är belastad med något av det alternativa 10 15 20 25 30 fl |\P~ 4)' (__. 37 a f_.= -J totala belastningsvårdena (Btøtü , varvid förbindelsen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (H81) omkopplas att ske via den andra av radiostationerna (B82) med ledning av skillnaden mellan det första totala belastningsvärdet (Btotz) och det nämnda alternativa totala belastningsvärdet (Btctn _

19. Förfarande enligt patentkrav 18, k ä n n e t e c k n a t därav, att omkopplingen utföres, då skillnaden mellan det första totala belastningsvärdet (Btotz) och det nämnda alternativa totala belastningsvärdet (Btotﬁ överstiger ett förutbestâmt belopp (AB) .

20. Förfarande enligt något av patentkraven 1 till 5, varvid radiokommunikationssystemet (PIMN) utgöres av ett mobiltelesystem (PLMN) , radiostationerna utgöres av basstationer (B81, B82) och den ytterligare radiostationen (H81) mobilstation k ä n n e t e c k n a t därav, att den nämnda utgöres av en första - förbindelsen via basstationen (B81) är belastad med det första totala belastningsvärdet (Btotz) , och förbindelsen mellan abonnenten (A) och mobilstationen (H81) via en andra av bas- stationer-na (B82) âr belastad med något av de alternativa totala belastningsvärdena (Btotà , varvid förbindelsen mellan abonnenten (A) och mobilstationen (H81) omkopplas att ske via den andra av basstationerna (B82) , då det första totala belastningsvärdet (Btotz) har ett mindre fördelaktigt belopp än det nämnda alternativa totala belastningsvärdet (Btotu .

21. Förfarande enligt patentkrav 20, k ä n n e t e c k n a t därav, att omkopplingen utföres, då skillnaden mellan det första och det nämnda alternativa överstiger ett förutbestämt totala belastningsvärdet (Btotz) totala belastningsvärdet (Btot4 ) belopp (AB) .

22. Förfarande enligt något av patentkraven 1 till 5, varvid radiokommunikationssystemet (PLMN) utgöres av ett mobiltelesystem (PLMN) , radiostationerna utgöres av basstationer (B81, B82) och den ytterligare radiostationen (H81) utgöres av en mobilstation, och varvid en första förbindelse är upprättad mellan den första 10 15 20 25 30 35 ~íï sa abonnenten (A) och en första av mobilstationerna (H81) via basstationen (B81) på en första av kanalerna (Kl) och är belastad med det första totala belastningsvârdet (Btotz) k ä n n e t e c k n a t därav, att en andra förbindelse är upprättad mellan en andra abonnent (A2) och en andra av mobilstationerna (H84) via basstationen (B81) på en andra av kanalerna (X2) , vilken andra förbindelse âr belastad med ett tredje totalt belastningsvärde (Btots) , varvid de alternativa totala genereras dels för den första förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (H81) på den andra belastningsvärdena kanalen (K2) , dels för den andra förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (H84) på den första kanalen (Kl), varvid byte av kanal utföres så att förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (HS1) utnyttjar den andra kanalen (X2) och förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (H84) utnyttjar den första kanalen (Kl) om summan av det första totala belastningsvârdet (Btot2) och det tredje totala belastningsvârdet ) är mindre fördelaktigt än summan av de nämnda alternativa (Brors totala belastningsvärdena.

23. Förfarande enligt något av patentkraven 1 till 5, varvid radiokommunikationssystemet (PLHN) utgöres av ett mobiltelesystem (PLHN) , radiostationerna utgöres av basstationer (B81, B82) och den ytterligare radiostationen (H81) utgöres av en mobilstation, och varvid en första förbindelse är upprättad mellan den första abonnenten (A) och en första av mobilstationerna (H81) via basstationen (B81) , vilken första förbindelse âr belastad med det första totala belastningsvârdet (Btotz) k ä n n e t e c k n a t därav, att en andra förbindelse är upprättad mellan en andra abonnent (A2) och en andra av mobilstationerna (H84) via en andra av basstationenerna (BS2) , vilken andra förbindelse är belastad med ett fjärde totalt belastningsvârdet, varvid de alternativa totala belastningsvärdena genereras dels för förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (H81) via den andra basstationen (BS2), dels för förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (H84) via den första basstationen (BS1) , varvid byte av basstationer utföres så 10 15 20 25 30 35 n FN 13 39 ff r"\. l att förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och mobilsta- tionen (MSI) utnyttjar den andra basstationen (B82) och förbin- delsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilsta- tionen (MS4) utnyttjar den första basstationen (B81) om summan av det första totala belastningsvärdet (Btot2) och det fjärde totala belastningsvärdet är mindre fördelaktigt än summan av de nämnda alternativa totala belastningsvärdena.

24. För-farande enligt något av de föregående patentkraven, varvid den första radiostationen (BS1) har tillgång till åtminstone en delmângd av systemets kanaler (Kl,K2,K3) på vilka förbindelser upprättas, vilka förbindelser är upprättade via den första radiostationen (B81), k ä n n e t e c k n a t därav, att valet av av en av parameteruppsättningarna sker så att summan av de totala belastningsvärdena för förbindelserna som hör till den första radiostationen (B81) blir optimalt fördelaktig. ett radiokom- första

25. Anordning för att hantera trafikresurser i munikationssytem (PLMN) innefattande åtminstone en radiostation (B81) med åtminstone en sändare/mottagare, vilket radiokommunikationssystem (PIMN) har tillgång till ett antal kanaler (K1,K2,K3) avsedda för förbindelser via radiostationen (BS1) mellan åtminstone en första abonnent (A) och åtminstone ytterligare en radiostation (MS1), varvid förbindelsernas egenskaper beror av till radiokommunikationssystemet (PLMN) hörande parametrar (c/I,P,I,m,h), k â n n e t e c k n a d därav, att - systemet har anordningar för att välja en första uppsättning av parametrarna, - systemet år anordnat att registrera värden för parametrarna (C/I,P,I,m,h) i den valda första uppsättningen av parametrarna, - belastningsgeneratorer (Gc,Gp,Gi,Gm,Gh) är anordnade att generera ett första totalt belastningsvârde (ßtotz) för förbin- delsen med den första uppsättningen av parametrarna i beroende av parametrarnas registrerade vården, - systemet har anordningar för att välja åtminstone en alternativ uppsättning av parametrarna, 10 15 20 25 30 ff! VD II. 133 l 1 ' (_ 40 - systemet är anordnat att registrera värden för parametrarna i åtminstone en av de valda alternativa uppsâttningarna av parametrarna, - belastningsgeneratorer (Gc,Gp,Gi,Gm,Gh) generera åtminstone ett alternativt totalt. belastningsvärden (Bt°t4) för förbindelsen med någon av de alternativa uppsätt- ningarna av parametrarna i beroende av parameterarnas registre- är anordnade att rade värden, - en komparator (KOHl) är anordnad för jämförelse av det första totala belastningsvärdet (ßtctz) och åtminstone något av de alternativa totala belastningsvârdena (Bt°t4) för förbindelsen, - komparatorn (KOMPI) är anordnad att välja en fördelaktig av uppsâttningarna av parametrarna med ledning av jämförelsen av de totala belastningsvârdena (Bt°t2,Bt°t4) och, - systemet är anordnat att utnyttja den valda uppsättningen av parametrarna för förbindelsen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (H51).

26. Anordning enligt patentkrav 25, k ä n n e t e c k n a d av att belastningsgeneratorena (Gc,Gp,Gi,Gm,Gh) är anordnade att generera belastningsvärden (Bc,Bp,Bi,Bm,Bh) (C/I,P,I,m,h) i den respektive uppsättningen av parametrarna, och att en samanvägningskrets (S1-S5) är anordnad att sammanväga belastningsvârdena (Bc,Bp,Bi,Bm,Bh) för den respektive uppsätt- ningen av parametrarna till det respektive totala belastningsvâr- det (B B ) för förbindelsen. för parametrarna tot2' tot4

27. Anordning enligt patentkrav 26, k ä n n e t e c k n a d därav, att radiokommuniktionssytemet (PLMN) även innefattar en optimeringsanordning som är anordnad att optimera.belastningsvâr- dena (Bc,Bp,Bi,Bm,Bh) för parametrarna (C/I,P,I,m,h) i samband med att belastningsvârdena sammanvâgs i sammanvägningskretsen (sl-ss).

28. Anordning enligt något av patentkraven 25 till 27, varvid förbindelserna är dubbelriktade, k a n n e t e c k n a d av att radiokommunikationssystemet (PLMN) är anordnat att generera 10 15 20 25 30 å. 4.2) .'10 (f) (D 41 skilda totala belastningsvârden för förbindelsernas två skilda förbindelser.

29. Anordning enligt något av patentkraven 26 till 28, k å n n e- t e c k n a d av att sammanvâgningskretsen (S1-S5) innefattar en summeringskrets .

30. Anordning enligt något av patentkraven 26 till 28, k å n n e t e c k n a d av att sammanvâgningskretsen (Sl-S5) innefattar en multiplikator.

31. Anordning enligt patentkrav 25 eller 26, k â n n e- t e c k n a d därav, att den nämnda förbindelsen mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSI) via den första radiostationen (BS1) år belastad med det första totala belastningsvârdet (Btotz) , och en förbindelse mellan abonnenten (A) och den ytterligare radiostationen (MSl) via en andra av radiostationerna (BS2) .âr belastad med något av det alternativa totala belastningsvårdena (Btdu) , varvid systemet âr anordnat att omkoppla förbindelsen mellan abonnenten (A) och den ytter- ligare radiostationen (H81) att ske via den andra av radio- stationerna (BS2) med ledning av skillnaden mellan det första totala belastningsvârdet (Btotz) och det nämnda alternativa totala belastningsvârdet (Btotn

32. Anordning enligt patentkrav 31, k â n n e t e c k n a d därav, att systemet âr anordnat att utföra omkopplingen, då skillnaden mellan det första totala belastningsvârdet (Btotz) och det nämnda alternativa totala belastningsvârdet (Btotlt) över- stiger ett förutbestâmt belopp (AB) .

33. Anordning enligt patentkrav 25 eller 26, varvid radiokom- munikationssystemet (PLHN) utgöres av ett mobiltelesystem (PL-MN) , radiostationerna utgöres av basstationer (BSl, BS2) och den ytterligare radiostationen (MSI) utgöres av en första mobil- station k å n n e t e c k n a d därav, att den nämnda förbindel- sen via basstationen (BS1) år belastad med det första totala belastningsvârdet (Btotz) , och förbindelsen mellan abonnenten (A) 10 15 20 25 30 35 z-'ïﬁ f;-,~ ñgp; ma; k '~"~ 'vv (_) och mobilstationen (MS1) via en andra av basstationerna (BS2) är belastad med något av de alternativa totala belastningsvärdena (Bt°t4), varvid systemet är anordnat att omkoppla förbindelsen mellan abonnenten (A) och mobilstationen (MS1) att ske via den andra av (BS2), då det totala belastningsvärdet (Btot2) har ett mindre fördelaktigt belopp än det nämnda alternativa totala belastningsvärdet (Bt°t4). basstationerna första

34. Anordning enligt patentkrav 33, k ä n n e t e c k n a t därav, att systemet är anordnat att utföra omkopplingen, då skillnaden mellan det första totala belastningsvärdet (Bt°t2) och det nämnda totala överstiger ett förutbestämt belopp (AB). alternativa belastningsvärdet (Bt°t4)

35. Anordning enligt patentkrav 25 eller 26, varvid radiokommunikationssystemet (PLMN) utgöres av ett mobiltelesystem (PI-MN) . den ytterligare radiostationen (MSl) utgöres av en mobilstation, och varvid en första förbindelse är upprättad mellan den första abonnenten (A) (MS1) via basstationen (BSl) på en första av kanalerna (Kl) och är belastad med det första totala belastningsvärdet (Btot2) k ä n n e- t e c k n a d därav, att en andra förbindelse är upprättad mellan radiostationerna utgöres av basstationer (BS1, BS2) och och en första av' mobilstationerna en andra abonnent (A2) och en andra av mobilstationerna (MS4) via basstationen (B81) på en andra av kanalerna (K2), vilken andra förbindelse är belastad med ett tredje totalt belastningsvärde (ßtots), varvid systemet är anordnat att generera de alternativa totala belastningsvärdena dels för den första förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (MSI) på den andra kanalen (K2), dels för den andra förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (MS4) på den första kanalen (Kl) och varvid systemet är anordnat att utföra byte av kanal så att förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (MSI) utnyttjar den andra kanalen (K2) och förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (MS4) utnyttjar den första kanalen (Kl) om summan av det första totala belastningsvärdet (Btot2) och det tredje totala belastningsvärdet (ßtots) är mindre 10 15 20 25 30 35 43 fördelaktigt än summan av de nämnda alternativa totala belastningsvärdena.

36. Anordning enligt patentkrav 25 eller 26, varvid radiokommunikationssystemet (PIMN) utgöres av ett mobiltelesystem (PLMN), radiostationerna utgöres av basstationer (BS1, BS2) och den ytterligare radiostationen (MS1) utgöres av en mobilstation, och varvid en första förbindelse är upprättad mellan den första abonnenten (A) (MS1) via basstationen (BS1), vilken första förbindelse är belastad med det första totala belastningsvärdet (ßtotz) k ä n n e t e c k n a d därav, att en andra förbindelse är upprättad mellan en andra abonnent (A2) och en andra av mobilstationerna (MS4) via en andra och en första av' mobilstationerna av basstationenerna (BS2), vilken andra förbindelse är belastad med ett fjärde totalt belastningsvärdet, varvid systemet är anordnat att generera de alternativa totala belastningsvärdena dels för förbindelsen mellan den första abonnenten (A) och den första mobilstationen (MS1) via den andra basstationen (BS2), dels för förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (MS4) via den första basstationen (BS1), varvid systemet är anordnat att utföra byte av basstationer så att förbindelsen mellan den abonnenten (A) och mobilstationen (MS1) utnyttjar den andra basstationen (BS2) och förbindelsen mellan den andra abonnenten (A2) och den andra mobilstationen (MS4) utnyttjar den första basstationen (BS1) om summan av det första totala belastningsvärdet (Btot2) och det fjärde totala belastningsvärdet är mindre fördelaktigt än summan första av de nämnda alternativa totala belastningsvärdena.

37. Anordning enligt något av patentkraven 25-36, varvid den första radiostationen (B51) har tillgång till åtminstone en delmängd av systemets kanaler (K1,K2,K3) på vilka förbindelser upprättas, vilka förbindelser är upprättade via den första radiostationen (BS1), k ä n n e t e c k n a t därav, att komparatorn (KOMPI) är anordnad att utföra valet av en av summan av de totala parameteruppsättningarna så att belastningsvärdena för förbindelserna som hör till den första radiostationen (BS1) blir optimalt fördelaktig.