SE465778B - Plastfilm innehaallande en llpe och en etensampolymer samt dess anvaendning till foerpackning - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 40 465 778 många fall uttalats, att PVC-film är olämplig till emballering av ost och andra feta produkter. Flera av de använda mjuk- ningsmedlen, exempelvis då alkylftalater, är icke heller fysiologiskt invändningsfria.

En ytterligare olägenhet är, att PVC-material vid för- bränning bildar klorväte, som har starkt korroderande egenska- per. Det antages även från en del håll, att klorinnehållet i PVC vid dess förbränning under vissa förhållanden kan medföra bildning av synnerligen giftiga föreningar av typ klorerade dioxiner och bensofuraner.

Dessa olägenheter har medfört att man sökt finna olika alternativ till användningen av PVC-film. Speciellt har man dock sökt använda olika material på basis av polyeten (PE), som vanligen icke erfordrar någon mjukning, och som vid för- bränning icke ger några korroderande eller höggiftiga produk- ter. Beroende på den avsedda användningen kan sådana filmer uppdelas i tre grupper: 1. Hushållsfilm: Sådan film användes i hemmen för emballering av matvaror genom att varan omsvepes med filmen eller genom att man med filmen täcker exempelvis en skål eller tallrik, på vilken varan befinner sig. Någon mera påfrestande hantering av den emballerade varan brukar icke förekomma. För denna använd- ning är kraven på elastisk återgång, punkteringshàllfasthet, resistens mot slöjbildning och vattenångpermeabilitet icke speciellt höga, medan däremot större krav ställes på en lämp- lig avrivbarhet och en god klibb- eller häftförmåga mot olika material. Under dessa betingelser är det tillfyllest att använda filmer av lågdensitetspolyeten (LDPE), eventuellt i blandning med en linjär lågdensitetspolyeten (LLDPE), med en densitet inom området 0,920 - 0,925 g/cm3, och med en tillsats av klibbmedel. I handeln är även polyetenfilmer av denna typ helt dominerande för denna användning. 2, "Cateringfilm": Med sådan film avses plastfilm som användes till förpackning av livsmedel i butiker med manuell betjäning och även i storkök och storhushåll. På en sådan film ställes högre krav än på en film för hushàllsbruk, men ej heller här behöver den emballerade varan utstå någon mera påfrestande hantering. Ett exempel på denna typ av användning är emballe- ring av färdiga måltider i storkök, exempelvis för senare servering till flygpassagerare. I dessa fall kan en film av UI 10 15 20 25 30 40 465 778 linjär lágdensitetspolyeten (LLDPE) med en densitet inom området 0,920 - 0,925 g/cm3 och med tillsatt klibbmedel vara tillfyllest, eventuellt med inblandning av lågdensitetspoly- eten (LDPE). Om däremot en sådan film användes till emballe- ring av varor i tråg, där de förpackade varorna sedan skall exponeras i en självbetjäningsbutik, blir problemen genast större. När kunderna hanterar förpackningarna, kommer filmen att tryckas in på olika ställen, och eftersom filmmaterialet har en dålig elastisk återgång, kommer det att förbli in- tryckt. Redan efter en dags exponering i butik ser förpack- ningen då helt ofräsch ut, och varan är i de flesta fall osäljbar. En film av enbart polyeten kan alltså här icke uppfylla de föreliggande kraven. 3. Film för maskinell emballering: Sådan film användes för maskinell emballering av tråg eller brickor, på vilka först anbringats livsmedel, såsom kött, ost, frukt, m.m. Apparatur för sådan maskinell emballering ha framtagits för användning med mjukad PVC-film, och fungerar väl med sådana filmer.

Försök att använda filmer enligt grupperna 1 och 2 ovan har dock icke givit tillfredsställande resultat. Apparaturen för maskinell emballering arbetar ofta på sådant sätt, att ett ark skäras av från en rulle av filmen och sedan matas fram medan det hàlles ut av griparmar. Tråget med den därpå anbragta varan föres sedan upp underifrån mot filmen, så att denna sträckes över tråget. Filmen svepes sedan under tråget, och detta föres över en värmeplatta, så att filmen värmesvetsas på trågets undersida. För att filmen skall kunna användas i apparaturen erfordras att den har en god avrivbarhet (låg rivstyrka i tvärriktningen) för att arket skall kunna bildas. Å andra sidan måste filmen ha en tillräcklig hállfasthet för att icke söndras när den sträckes över tråget med varan. Dessa krav på filmen motsäger således i viss utsträckning varandra.

En seg film är svår att riva av, men håller väl när den sträckes, och vice versa. Härtill kommer att filmen måste uppvisa en tillräcklig elastisk återfjädring för att den framställda förpackningen skall kunna hanteras i Självbetjä- ningsbutik utan att snabbt förlora sitt tilldragande utseende.

Dessa krav kan icke uppfyllas av de hittills kända förpack- ningsfilmerna på basis av polyeten. Å andra sidan uppvisar filmer av mjukad PVC goda hanteringsegenskaper och presenta- 10 15 20 25 i., 30 35 40 465 778 tionsegenskaper, men de har i stället de olägenheter, som nämnts i det föregående.

Det är alltså tydligt, att väsentliga förbättringar erfordras inom området för de filmer som tillhör den ovan nämnda gruppen 3, och även i viss mån för filmerna inom grup- pen 2. Genom föreliggande uppfinning undanröjes nu de angivna olägenheterna, och tillhandahållas en förpackningsfilm, som uppfyller högt ställda krav i fråga om hanteringsegenskaper, och som icke har de olägenheter, som är förbundna med filmer av PVC.

I enlighet med föreliggande uppfinning tillhandhålles en plastfilm för förpackningsändamål, vilken kännetecknas av att den består av A) 30-70 viktprocent av minst en linjär lågdensitets- polyeten med en densitet mellan 0,880 och 0,935 g/cm3; B) 70-30 viktprocent av minst en sampolymer av eten och eventuellt substituerad akrylsyra, en eller flera estrar av eventuellt substituerad akrylsyra, ett eller flera metallsal- ter av eventuellt substituerad akrylsyra, och/eller vinylace- tat; C) 0-50 viktprocent av en eller flera lågdensitetspoly- etener; D) 0-5 viktprocent slöjförhindrande medel; och E) 0-5 viktprocent klibbmedel.

Den linjära lågdensitetspolyetenen har företrädesvis en densitet, som är lägre än 0,920 g/cm3. Om flera sådana poly- etener ingår, bör minst en av dem ha en densitet under detta värde. Smältindex för den linjära lágdensitetspolymeren ligger vanligen mellan 0,1 och 20.

Vidare utgöres sampolymeren företrädesvis av en sampoly- mer av eten och akrylsyra, vari halten av akrylsyra är mellan 2 och 25 viktprocent, och företrädesvis då mellan 5 och 9 viktprocent. Sampolymeren har lämpligen ett smältindex mellan 1 och 20.

Det väsentliga och grundläggande draget i föreliggande uppfinning är, att som komponent i filmen ingår etensampoly- mer, där sam-monomeren är så vald, att de intermolekylära krafterna blir höga, vilket ger en god elastisk återgång.

Genom kombination med linjära lågdensitetspolyetener erhålles en utmärkt balans mellan de övriga mekaniska egenskaperna, 10 20 30 35 40 465 '778 såsom hällfasthet, punkteringsresistens och rivstyrka. För en ytterligare balansering av egenskaperna kan i filmen även inga en eller flera lägdensitetspolyetener. Dessa tjänar då till att ge en klarare film och en bättre avrivbarhet, och kan även utgöra en billig komponent, som sänker den färdiga filmens pris. Lágdensitetspolyetenen har lämpligen ett smältindex mellan 0,1 och 20 och en densitet av 0,910 - 0,935 g/cm3.

Filmen enligt uppfinningen kan utgöra en homogen film, som innehåller de angivna komponenterna i de angivna proporti- onerna. Den kan dock även, i en föredragen utföringsform, utgöras av en flerskiktsfilm, exempelvis da i tre skikt, varvid skikten har olika sammansättning, men där filmens totala sammansättning faller inom de angivna gränserna. I en sådan treskiktsfilm kan de bada ytterskikten bestå av övervä- gande linjär làgdensitetspolyeten, medan mittskiktet till övervägande del bestár av etensampolymeren, eventuellt med tillsats av linjär làgdensitetspolyeten och/eller lågdensi- tetspolyeten. Genom att anordna komponenterna i flera skikt kan man i många fall bättre utnyttja de positiva egenskaperna hos varje material. I en homogen blandning kan det ofta hända, att i stället de negativa egenskaperna hos varje material överväger. Filmen framställes lämpligen med en total tjocklek inom omradet fràn 8 till 25 um.

Som komponent A i filmen användes en eller flera linjära lágdensitetspolyetener, vanligen betecknade LLDPE och VLLDPE.

Gränsen mellan LLDPE och VLLDFE är nagot flytande, men polye- tener med en densitet under ca 0,920 brukar benämnas VLLDPE.

Densiteten hos de linjära lágdensitetspolyetenerna kan varie- ras inom vida gränser. Generellt gäller, att vid en hög densi- tet ökar styvheten, men rivetyrkan, den elastiska ätergàngen och punkteringshàllfastheten minskar. Om i stället en mycket lag densitet användes, så ökar framför allt den elastiska återgángen. Valet av densitet kan alltså bestämmas med avseen- de pa vilka egenskaper hos filmen som eftersträvas, och kan även påverkas av de andra ingående komponenterna. Om sålunda den använda sampolymeren B är mycket mjuk, kan detta kompen- seras av en relativt styv linjär lägdensitetspolyeten A, och vice versa.

Vidare kan man använda flera olika linjära làgdensitets- polyetener. Detta är av speciell betydelse vid framställning 10 15 20 25 30 35 40 465 778, av en film i flera skikt. Härvid kan då ett första skikt bestå av en linjär lågdensitetspolyeten med en mycket låg densitet, exempelvis ca 0,900, vilket ger goda mekaniska egenskaper, medan det andra skiktet, i mitten, utgöres av sampolymeren.

Det tredje skiktet, på andra sidan om mittskiktet, kan utgöras av en linjär lågdensitetspolyeten med en densitet av 0,920 - 0,925 för att ge filmen erforderlig styvhet.

Den använda etensampolymeren kan företrädesvis utgöras av en eten-akrylsyrasampolymer med en akrylsyrahalt mellan 2 och 25 viktprocent, varvid speciellt goda resultat har erhål- lits med akrylsyrahalter mellan 5 och 9 viktprocent. Sådana sampolymerer finnes tillgängliga i handeln, exempelvis från Dow Chemical under handelsnamnet Primaconfil Sampolymerens smältindex kan variera, bereoende på förfarandet vid sträng- sprutningen, men ligger vanligen mellan 1 och 20. Om filmen strängsprutas plan, ligger vanligen smältindex högre än om filmen blåses, något som är välkänt för fackmannen.

I stället för akrylsyra eller tillsammans med denna kan man även använda substituerad akrylsyra, såsom metakrylsyra, eller en eventuellt substituerad ester, såsom butylakrylat.

Vidare kan man även använda metallsalter av eventuellt substi- tuerad akrylsyra, speciellt då zink- och natriumsalter. Poly- merer av sådana salter är kända som jonomerer, och saluföres exempelvis av E.I. du Pont de Nemours & Company.

Slutligen kan även användas sampolymerer av eten och vinylacetat. Sådana sampblymerer betecknas allmänt EVA-po1y- merer, och saluföres av flera tillverkare.

Den ovan angivna uppräkningen av sampolymerer som kompo- nent B i filmen enligt uppfinningen är icke uttömmande, utan varje etensampolymer kan användas, som faller inom omfånget för de föreliggande patentkraven.

I sampolymererna kan halterna av sam-monomerer och polymerens smältindex lätt inställas av fackmannen på basis av enkla rutinförsök.

Som eventuell tredje komponent C kan i filmen ingå en eller flera lågdensitetspolyetener (LDFE). Denna kan användas för att finljustera de önskade egenskaperna, speciellt då för att förbättra avrivbarheten. Den kan även användas för att späda ut sampolymeren, och på detta sätt sänka filmens pris.

I filmerna enligt uppfinningen kan även ingå slöjför- 10 15 20 25 30 35 40 465 778 hindrande medel ("antifogmedel"), speciellt då i de filmer som faller inom de ovan nämnda grupperna 2 och 3. Det slöjförhind- rande medlet har till uppgift att förhindra att vatten konden- serar till små droppar på filmens insida. Sådan kondens hind- rar att kunden klart kan se innehållet i förpackningen, och vid förpackning av kött kan mörka fläckar uppstå på köttet när bildade droppar faller ned på detta. Flera slöjförhindrande medel är välkända för fackmannen, och sådana medel utgör icke i och för sig föremål för den föreliggande uppfinningen.

Normalt användes de slöjförhindrande medlen i en halt av 0 - 5 viktprocent, men om så erfordras, kan även högre halter använ- das. I vissa fall föreligger dock då en risk för migrering av dem till det förpackade livsmedlet.

Ytterligare kan som komponent E i filmen användas ett klibbmedel. Sådana medel är även välkända för fackmannen, och kan exempelvis utgöras av fettsyraestrar, polyisobutylen och ataktisk polyeten. Klibbmedel erfordras främst när filmen framställes genom filmblåsning, medan vid plan strängsprutning filmen oftast i sig kan göras klibbig genom lämpligt val av de ingående polymererna. Sålunda är vissa linjära lågdensitets- polyetener och eten-vinylacetatsampolymerer med höga halter av vinylacetat naturligt klibbiga, och genom den mycket släta yta och snabbkylning som erhålles vid plan strängsprutning ökar klibbigheten ytterligare. Om däremot alltför klibbiga kompo- nenter användes vid filmblåsning, kan problem uppkomma genom att den planlagda filmsïangen blir svår att dela, och att filmen fastnar vid de ramanordningar som planlägger den. Man kan då visserligen avstå från att dela filmslangen, och använ- da filmen dubbel, men svårigheter kan då uppstå vid blåsningen av den mycket tunna filmen. Vid blåsning av film kan det därför vara lämpligt att använda ett klibbmedel som migrerar ut till filmens yta efter blåsningen.

Filmerna enligt uppfinningen framställes företrädesvis medelst plan strängsprutning eller filmblåsning. Dessa förfa- randen för framställning av filmer i ett eller flera skikt äv välkända för fackmannen, och lämplig apparatur finnes till- gänglig i handeln från ett flertal tillverkare. Valet av framställningsprocess bestämmas i viss mån av de önskade egenskaperna hos den färdiga filmen. Sålunda är det vid plan strängsprutning lättare att erhålla filmer med en högre klib- 10 15 20 25 30 35 40 465 778 bighet och högre klarhet, och vanligen kan material med högre smältindex användas. För blåsta filmer är det a andra sidan lättare att erhålla produkter med lika egenskaper i alla riktningar.

Som angivits i det föregående, är filmerna enligt före- liggande uppfinning speciellt lämpliga för användning till emballering av livsmedel på trag eller brickor, och främst då vid maskinell emballering. Denna användning utgör därför även ett väsentligt föremål för föreliggande uppfinning.

Uppfinningen áskàdliggöres närmare av de följande utfö- ringsexemplen.

Exempel 1: En film i tre skikt enligt uppfinningen framställdes genom plan strängsprutning vid 260-270°C och med en hastighet av 150 m/min. Filmens tjocklek var 15 um, och den bestod av följande skikt: A: 4 um VLLDPE med en densitet av 0,917 g/cm3 och ett smältindex av 3,3 B: 7 um sampolymer av eten och akrylsyra med en akrylsyra- halt av 9 viktprocent och ett smältindex av 1,5 C: 4 um av samma polymer som i skikt A Filmen provkördes i en automatisk tragförpackningsmaskin av typen Automac 44. Vid provningen förpackades äpplen i trag med 6 stycken i'varje trâg, och med den hastighet som normalt användes för PVC-film. Av de emballerade tràgen var 85 Z helt utan anmärkning, medan 15 2 hade nagot eller nagra sma hål pa undersidan av tragen. Vid en jämförelse med PVC-film, så ger denna ett något bättre resultat, men även här förekommer hal på undersidan.

Exempel 2 En film i tre skikt enligt uppfinningen framställdes pá samma sätt som i exempel 1, men med följande sammansättning av skikten: A: 4 um LLDPE med densiteten 0,919 och smältindex 6 B: 7 um sampolymer av eten och akrylsyra med en akrylsyra- halt av 9 viktprocent och ett smältindex av S C: 4 pm av samma polymer som i skikt A IN 10 15 20 25 ^~z 30 35 40 465 778 Vid provkörning i tràgförpackningsmaskin på samma sätt som i exempel 1 erhölls även goda resultat. Några av proverna visade dock en benägenhet för sprickbildning i filmens maskin- riktning på trågets ovansida, när tråget underifrån föres uppåt och möter filmen.

Exempel 3 ' En film i tre skikt enligt uppfinningen framställdes genom plan strängsprutning vid 240-250°C och med en hastighet av 130 m/min. Filmen hade en tjocklek av 15 um, och bestod av följande skikt: A: 4 um VLLDPE med densiteten 0,915 och smältindex 4,4 B: 7 um blandning av 70 viktprocent LDPE med densiteten 0,920 och smältindex 4,4 och 30 viktprocent sampolymer av eten och vinylacetat med en halt av 28 viktprocent vinylacetat och med smältindex 3,2 C: 4 um av samma polymer som i skikt A Vid provkörning i trágförpackningsmaskin på samma sätt som i exempel 1 erhölls fullgoda resultat för 85 % av förpack- ningarna, medan 10 % uppvisade en del smáhàl på undersidan, och 5 % uppvisade hål på ovansidan.

Exempel 4 För jämförelse framställdes en film i tre skikt pà samma sätt som i exempel 3, men bestående av följande skikt: 4 um VLDPE med densiteten 0,915 och smältindex 4,4 B: 7 um LDPE med densiteten 0,920 och smältindex 4,4 C. 4 um av samma polymer som i skikt A Vid provkörning i tràgförpackningsmaskin på samma sätt som i föregående exempel sprack filmen i samtliga fall när tràget med äpplen fördes upp nedifrån mot filmen. Dessutom var àterfjädringen och punkteringshállfastheten sämre än för de föregående filmerna.

Exempel 5 För ytterligare jämförelse framställdes en film i tre skikt på samma sätt som i exempel 1, men bestående av följande skikt: 10 20 30 40 10 465 778 A: 4 um LLDPE med densiteten 0,919 och smältindex 6 B: 7 um VLDPE med densiteten 0,910 och smältindex 7 C: 4 um av samma polymer som i skikt A Vid provkörning i trägförpackningsmaskin på samma sätt som i föregående exempel höll filmen för de flesta förpack- ningarna, men visade en benägenhet att deformeras irreversi- belt redan vid själva emballeringen, vilket medförde att förpackningarna fick ett mindre tilltalande utseende. Filmen visade även en avsevärt sämre aterfjädring än filmerna enligt uppfinningen.

De enligt exemplen framställda filmerna har även under- sökts med avseende pà anslagshállfasthet, punkteringshàllfast- het och äterfjädring, och har därvid även jämförts med en PVC-film med tjockleken 15 um.

Anslagshällfastheten bestämdes härvid medelst "Dart Drop” enligt ASTM D 1709-67.

Punkteringshàllfastheten bestämdes genom att filmen spändes över en öppen cylinder med diameterna 76 mm, varefter en cylinder med diametern 7 mm pressades ned mot filmen vid den öppna cylinderns medelpunkt, och nedpressningen till brott uppmättes. Motsvarande bestämning gjordes med användning av en konisk provkropp med diametern 3 mm. Återfjädringen bestämdes genom att filmen spändes över en öppen cylinder pá samma sätt som vid bestämningen av punk- teringshàllfastheten, varefter en cylinder med diametern 15 mm pressades mot filmen till olika djup under 5 sekunder. Efter en äterhämtningstid av 1 minut bestämdes djupet av den kvarstående deformationen.

Resultaten framgår av följande tabell.

Ex. nr “Dart drop” Punkterings- Återfjädring hàllfashet (gram) Z 7 mm ø 3 mm 1 cm 2 cm 3 cm 1 117 2-3 cm 2-3 cm ingen märke märke 2 95 2-3 cm 2-3 cm ingen märke 0,5 cm 3 55 1-2 cm < 1 om ingen märke 1 cm 4 57 < 1 cm < 1 cm ingen 0,5 cm - 5 90 11 om 11 om märke 0,5 om 2 cm PVC 220 2-3 cm 2,3 cm ingen ingen märke UI 10 15 20 25 11 465 778 I tabellen avses under återfjädringen med "ingen" att inga synliga spar förelåg efter intryckningen. Med “märke“ avses, att ett synligt märke kvarblev i filmen, men till ringa djup. Filmen enligt exempel 4 söndrades vid intryckningen till 3 cm djup.

Av de visade försöksresultaten framgår klart, att filmer enligt föreliggande uppfinning uppvisar väsentligt förbättrade mekaniska egenskaper i jämförelse med filmer av enbart poly- eten, och att dessa egenskaper till och med närmar sig de överlägsna mekaniska egenskaperna hos PVC-film. Samtidigt erfordrar de föreliggande filmerna ingen tillsats av mjuk- ningsmedel, och de innehåller ingen halogen, varför de olämp- liga egenskaper som föreligger hos PVC-folier icke kan uppkom- ma. Genom föreliggande uppfinning tillhandahållas alltså ett filmmaterial till förpackning av varor, speciellt då livsmedel i styckeform, på tråg eller brickor, speciellt då maskinell förpackning, för exponering, hantering och försäljning i självbetjäningsbutiker. Materialet uppvisar därvid praktiskt taget lika goda hanteringstekniska egenskaper som den tidigare använda PVC-folien, men har icke detta materials olägenheter.

Detta innebär ett väsentligt och oväntat framsteg inom för- paokningstekniken.

Det är att märka, att de i föreliggande beskrivning visade utföringsformerna och exemplen icke avser att begränsa uppfinningen. För fackmannen framgår det klart, att även ytterligare modifikationer och varianter är möjliga utan att gå utom ramen för de föreliggande patentkraven.

Claims (9)

46 12 5 778 Patentkrav

1. Plastfilm för maskinell förpackning av varor, speciellt då livsmedel, k ä n n e t e c k n a d därav, att den består av A) 30-70 viktprocent av minst en linjär làgdensitets- polyeten med en densitet mellan 0,680 och 0,935 g/cm3; B) 70-30 viktprocent av minst en sampolymer av eten och eventuellt substituerad akrylsyra, en eller flera estrar av eventuellt substituerad akrylsyra, ett eller flera metallsal- ter av eventuellt substituerad akrylsyra, och/eller vinylace- tat; C) 0-50 viktprocent av en eller flera lågdensitetspoly- F etener; D) 0-5 viktprocent slöjförhindrande medel; och' E) 0-5 viktprocent klibbmedel; varvid filmen är uppbyggd av minst tva skikt, där minst ett av skikten till sin huvuddel består av sampolymer B), eventuellt i blandning med lágdensitetspolyeten C), och minst ett av skikten till sin huvuddel består av linjär làgdensitetspoly- eten A).

2. Film enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att minst en linjär làgdensitetspolyeten har en densitet, som är lägre än 0,920 g/cm3.

3. Film enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att sampolymeren utgöres av en sampolymer av eten och akrylsyra med en akrylsyrahalt mellan 2 och 25 viktprocent, företrädesvis då mellan 5 och 9 viktprocent, och med ett smältindex mellan 1 och 20.

4. Film enligt något av krav 1-3,' k ä n n e t e c k - n a d därav, att den består av tre skikt, varvid de bada ytterskikten består av minst en linjär làgdensitetspolyeten, och det mellanliggande skiktet bestàr av minst en etensam- polvmer, eventuellt i blandning med en linjär làgdensitets- polyeten och/eller en làgdensitetšpolyeten, varvid minst ett av skikten innehåller slöjförhindrande medel och eventuellt klibbmedel.

5. Film enligt något av krav 1-5, k ä n n e t e c k - n a d därav att den är framställd medelst plan strängsprut- ning eller filmblasning. 13 465 778

6. Användning av en plastfilm, bestående av A) 30-70 viktprocent av minst en linjär lágdensitets- polyeten med en densitet mellan 0,880 och 0,935 g/cm3; _ i B) 70-30 viktprocent av minst en sampolymer av eten och eventuellt substituerad akrylsyra, en eller flera estrar av eventuellt substituerad akrylsyra, ett eller flera metallsal- ter av eventuellt substituerad akrylsya, och/eller vinylace- tat; C) 0-50 viktprocent av en eller flera làgdensitetspoly- etener; D) 0-5 viktprocent slöjförhindrande medel; och E) 0-5 viktprocent klibbmedel, varvid filmen är uppbyggd av minst tva skikt, där minst ett av skikten till sin huvuddel består av sampolymer B), eventuellt i blandning med làgdensitetspolyeten C), och minst ett av skikten till sin huvuddel bestàr av linjär lágdensitetspoly- eten A), till maskinell förpackning av varor, speciellt dä livsmedel, på tràg eller brickor.

7. Användning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att minst en linjär làgdensitetspolyeten har en densi- tet, som är lägre än 0,920 g/cm3.

8. Användning enligt krav 6 eller 7, k ä n n e - t e c k n a d därav, att sampolymeren utgöres av en sampoly- mer av eten och akrylsvra med en akrylsyrahalt mellan 2 och 25 viktprocent, speciellt då mellan 5 och 9 viktprocent, och med ett smältindex-mellan lgoch 20.

9. Användning enligt något av krav 6-8, k ä n n e - t e c k n a d därav, att filmen består av tre skikt, varvid de bada ytterskikten bestar av minst en linjär làgdensitets- polyeten, och det mellanliggande skiktet bestar av minst en etensampolymer, eventuellt i blandning med en linjär làgdensi- tetspolyeten och/eller en lagdensitetspolyeten, varvid minst ett av skikten innehåller slöjförhindrande medel och even- tuellt klibbmedel. ~~