SE464796B - Komposition avsedd att minska oeverviktstillstaand hos daeggdjur innehaallande pyruvat och dihydroxiaceton - Google Patents

Description

464 796 2 Uppfinningen beskrives närmare nedan med hänvisning till bifo- gade ritningar, vari fig. l är ett stapeldiagram, som åskådliggör effekten enligt föreliggande uppfinning på levertriglyceridsyntesen i det fall då etanol icke intas, fig. 2 är ett stapeldiagram, som åskådliggör effekten av uppfin- ningen på viktökningen i det fall då etanol icke intas, fig. 3 är ett stapeldiagram liknande det i fig. 1 men åskådlig- görande effekten av uppfinningen med intagande av etanol, fig. 4 är ett stapeldiagram liknande det i fig. 2 i det fall då etanol intas, fig. 5 är ett stapeldiagram, som ytterligare åskådliggör effekten av föreliggande uppfinning på viktökningen, fig. 6 är ett stapeldiagram, som åskådliggör effekten av förelig- gande uppfinning på det totala kroppsfettet, fig. 7 är ett stapeldiagram, som åskådliggör effekten av förelig- gande uppfinning på den procentuella andelen kroppsfett och fig. 8 är ett stapeldiagram, som åskådliggör effekten av förelig- gande uppfinning på den procentuella andelen kroppsprotein.

För att åskådliggöra verkan av uppfinningen matades en grupp råttor (grupp A), vardera med en vikt av ca 200 g, med en laboratorie- standarddiet under en period av 60 dagar, varvid dieten innehöll 15% protein, 28% fett och 57% kolhydrater. En andra grupp av råttor (grupp B) matades med samma diet som grupp A men med tillsats av en blandning av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin. Den specifika blandningen innehöll 22,5 g pyruvat, 22,5 g dihydroxiaceton och 2,25 g riboflavin per 1000 cm3 diet. Efter det-att råttorna hade fått stå på nämnda diet under 60 dagar underkastades varje grupp av råttor injektion med radioaktiv glycerol. Ca en timme efter injektíonen avlivades råttorna, levrarna avlägsnades och mängden bildad radioaktiv triglycerid bestämdes genom kemisk analys. Resultaten återges i fig. 1 och det framgår av denna att råttorna i grupp B, vilka intog blandningen av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin med samma basdiet, hade en mycket lägre levertriglyceridsynteshastighet. Dvs, råttorna i grupp B hade en synteshastighet av ca 0,05 mmol per gram per 30 minuter medan råttorna i grupp A, vilka icke erhöll nämnda blandning, hade en mycket högre triglyceridsynteshastighet om 0,15 mmol per gram per 30 minuter.

Mer överraskande är effekten på viktökningen vid tillsats av blandningen av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin till dieten. Detta visas 464 796 3 i fig. 2, där, sasom framgar, de rattor som icke erhöll blandningen ökade nästan 190 g under óü-dagarsperíoden medan de rattor som erhöll blandningen (grupp B) ökade endast ca 160 g. Av detta kan man dra den slutsatsen att liksom triglyceridsynteshastigheten minskar sa minskar även den totala viktökningen.

Vid en annan serie av försök, som sträckte sig över en period av ett ar, uppdelades rattor i tre grupper med 4-8 rattor i varje grupp. Den första gruppen (grupp C) matades med en diet innefattande 15% protein, 28% fett och 57% kolhydrater, dvs samma diet som för grupperna A och B. Den andra gruppen (grupp D) erhöll samma diet som grupp C med undantag av att hälften av kolhydrathalten i dieten ersattes kalorimässigt med etanol. Den tredje gruppen (grupp E) erhöll samma diet som grupp D innehållande etanol men med tillsats av 22,5 g pyruvat, 22,5 g dihydroxiaceton och 2,25 g riboflavin per 1000 cm3 diet. Effekten pa triglyceridsynteshastigheten visas i fig. 3. Det kan konstateras att grupp D, som intog etanol hade en mycket högre triglyceridsynteshastighet medan grupp E, som intog etanol men samtidigt intog behandlingsmedlet enligt uppfinningen, hade en mycket mycket lägre triglyceridsynteshastighet. Synteshastigheten bestämdes med en radioaktiv förstadieförening pa det sätt som har beskrivits ovan för grupperna A och B. Effekten pa viktöknignen visas i fig. 4. Man kan konstatera att grupperna C och D hade samma viktökning under ett ars tid, vilket antyder att intagandet av etanol och triglyceridsynteshastigheten har mycket lite att göra med viktökningen. I grupp E, som hade samma diet som grupp D, är viktökningen emellertid signifikant lägre, närmare bestämt av storleksord- ningen 450 g per ar jämfört med 600 g per ar för grupperna C och D.

Ehuru behandlingsmedlet i samtliga fall innehöll riboflavin antas det att sistnämnda medel har en marginell effekt pa viktökningen och att i huvudsak samma effekt kan uppnas med eller utan tillsats av riboflavin. Den kvantitativa effekten pa viktökningen är beroende av doseringen; doseringen är emellertid icke i sig kritisk. I syfte att uppna en praktisk effekt vad beträffar viktförlust bör medlet enligt uppfinningen administreras, vanligen under minst 15 dagar, till dess en märkbar viktförlust kan konstateras för en given diet. En effektiv behandling för reducering av viktökningen hos däggdjur tillhandahalls därför under utnyttjande av naturliga metaboliter, som är lätt tillgängliga till relativt lag kostnad.

Sasom är känt tjäna levern, förutom att syntetisera triglycerider, som ett lagringsmedium för glykogen. Glykogen är känt som nödsituations- bränsle eftersom glykogen, i motsats till fettförraden, är lättillgängligt och 464 796 4 lätt att återomvandla till glukos. Dvs, glukos som förs till levern från tarmen via portavenen omvandlas till glykogen och lagras. Da sa krävs ateromvandlas glukos från glykogen och frigörs i blodströmmen. Det har visat sig att leverns glykogenlagrande förmåga ökas genom administrering av blandningen enligt uppfinningen under en lång tidsperiod, varvid man samtidigt erhaller en ökning av leverns storlek. Detta visas i tabellen nedan, där glykogenkon- centrationen i mg/g levervävnad och total glykogen återges för samma grupper C, D och E av råttor som har beskrivits ovan i anslutning till fig. 2, varvid råttorna behandlades under en tidsperiod av ett år. Levrarna hos fyra rattor i varje grupp underkastades standardsyraextraktion av glykogen efter avlivning.

EE! Grupp C Grupp D Grupp E Glxkogenkoncentration* Ratta nr l 13,2 16,5 37,1 Rätta nr 2 17,9 13,6 31,1 Råtta nr 3 29,9 10,4 80,8 Rätta nr 4 25,6 30,2 40,3 Medelvärde (mg/g) 21,65 17,6 47,3 Total glzkogenab* Råtta nr 1 227,7 275,3 841,4 Rätta nr 2 225,5 199,6 602,0 Ratta nr 3 488,8 182,8 1624,8 Ratta nr 4 502,0 750,1 961,9 Medelvärde (mg) 361 351 1007 *mg glykogen per gram levervävnad H-mg glykogen Ehuru effekten pa individuella råttor i varje grupp varierar väsentligt framgår av tabellen ovan att samtliga råttor i grupp E, vilka behandlades med blandningen enligt uppfinningen utan intagande av etanol, hade mycket högre glykogenhalter än vare sig råttorna i grupp D, vilka intog etanol utan behandling, och råttorna i grupp C, som varken intog etanol eller behandlades med blandningen enligt uppfinningen. 464 796 5 Under många år har idrottsmän genom att äta stora mängder kolhydratbemängda måltider försökt att öka sina glykogenförråd före ett idrottsevenemang, som har krävt lång uthållighet eller höga prestanda.

Användningen av blandningen enligt uppfinningen synes öka leverns glykogen- lagringsförmåga avsevärt. Genom att således administrera en dosering av pyruvat och dihydroxiaceton till människor före ett ansträngande evenemang kan man öka uthålligheten och/eller prestanda. Riboflavin kan sättas till blandningen.

F ör att ytterligare åskådliggöra verkan enligt uppfinningen mata- des en grupp av sex råttor (Grupp F), vardera med en vikt av ca 200 g, med en laboratoriestandarddiet under en tidsperiod av 120 dagar, varvid dieten innehöll 15% protein, 28% fett och 57% kolhydrater. En andra grupp om 6 råttor (Grupp G) matades med samma diet som grupp F med undantag av tillsatsen av en blandning av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin. Denna blandning innehöll 22,5 g pyruvat, 22,5 g dihydroxiaceton och 2,25 g riboflavin per 1000 cm; diet. Efter det att råttorna hade fått sta på nämnda diet under 120 dagar erhölls de i fig. 5 visade viktökningsresultaten och av dessa framgår ånyo att råttorna i grupp G, som intog blandningen av pyruvat och dihydroxiaceton samt riboflavin med samma basdiet, hade en lägre vikt- ökning, dvs ca 495 g jämfört med ca 585 g för råttorna i grupp F. Ånyo fann 'man en märkbar inhibering av viktökningen hos djur matade med det av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin bestående medlet.

Av intresse är den upptäckten att denna viktinhibering i själva verket är en sekundär effekt av en minskning av det totala kroppsfettet. Av fig. 5 framgår att det lipotropa medlet inducerar en 16%-ig minskning av viktökningen medan, såsom visas i fig. 6, man erhöll en 32%-ig minskning av det totala kroppsfettet hos råttorna i grupp G jämfört med råttorna i grupp F. Det totala kroppsfettet hos de sex råttor som ingick i grupp F var ca 235 g medan det totala kroppsfettet hos råttorna i grupp G var ca 160 g. Aktuella ändringar i kroppssammansättningen återfanns hos råttorna i grupp G och den procentuella andelen kroppsfett minskade med ca 7%.

Såsom visas av stapeldiagrammet i fig. 7 uppvisade råttorna i grupp F en ökning av kroppsfettet med 3l,4% medan råttorna i grupp G, som intog blandningen av pyruvat, dihydroxiaceton och riboflavin, uppvisade en ökning av 2l,7%. Av dessa data kan man dra den slutsatsen att det lipotropa medlet icke endast inhiberar viktökning utan att denna minskning av vikt- ökningen är en sekundär effekt av inhiberingen av kroppsfettet, icke protein, vatten, kolhydrat eller mineraler. Den inhiberande effekten av det lipotropa 464 796 6 medlet pa fettmetabolismen är så stor att kroppssammansättningen i själva verket ändras såtillvida att den procentuella andelen kroppsfett minskar.

En annan överraskande upptäckt enligt föreliggande uppfinning är den ökning av kroppsproteinkoncentrationen (2%) som induceras av det lipotropa medlet. Ehuru denna ökning är liten är den kliniskt väsentlig, eftersom proteinkoncentrationen i kroppen är liten och endast en måttlig ökning av kroppsproteinet är värdefull. Detta är speciellt väsentligt för vissa patienter, speciellt viktväktare eller kroppsbyggare. Kroppsproteinet hos ràttorna i grupp F var, sasom visas i fig. 8, ca 10,596 medan kroppsproteinet hos rattorna i grupp G var ca 12,596.

Enligt den föredragna aspekten av föreliggande uppfinning tillhan- dahålls en behållare eller förpackning innefattande en farmaceutiskt godtag- bar blandning av pyruvat och dihydroxiaceton med eller utan riboflavin i en enhetsdoseringsmängd jämte bruksanvisning för administrering av effektiva mängder under en viss tidsperiod, vanligen minst 15 dagar. F öreträdesvis innehåller behållaren en flytande bas, sasom mjölk eller glukos, för att förbättra blandningens palpabilitet och/eller patienttolerans. En effektiv dagsdos kan naturligtvis beroende på omständigheterna uppdelas i tva behål- lare. Behallarens innehåll kan koncentreras utan flytande bas i syfte att reducera innehallets vikt, varvid man bekvämt tillhandahåller en tillräcklig kvatitet för en effektiv daglig användning under en tidsperiod av minst 15 dagar. Detta erbjuder även den fördelen att doseringen, som kan variera fran patient till patient, bekvämt kan väljas. Dagsdoserna kan föreligga i tablett- form eller införlivas som beståndsdel i födoämnen såsom kakor eller liknande.

Claims (3)

464 796 PATENTKRAV

1. l. Användning av en komposition, vilken som aktiva beståndsdelar innehåller purovat och dihydroxiaceton, för framställning av ett preparat, för oralt bruk vid behandling av överviktstillstànd hos däggdjur eller för reduktion av en förväntad viktökning vid en given diet.

2. Användning av kompositionen enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att kompositionen därutöver innehåller riboflavin i terapeutiska mängder.

3. Användning av kompositionen enligt krav l eller 2, k ä n n e - t e c k n a d av att vid denna användning glykogenkoncentrationen i dägg- djurets lever stiger.