SE463993B - Anordning foer att identifiera en befogenhetsinformation med en elektronisk laasdel och en elektronisk nyckeldel - Google Patents

Description

15"' 20 25 30 35 463 993 2 eringsanordning kvarstår följande problem avseende låset och nyckeln, nämligen - att en vid nyckelsidan utförd signalprägling måste kunna identifieras vid låssidan; - att den vid nyckelsidan utförda signalpräglingen måste ske vid noggrant förutbestämda tidpunkter så att låsdelen ute- gslutande behöver koncentrera sig på dessa tidpunkter och med av- seende på signalidentifieringen är synkroniserad med de tidpunkter då signaler uppträder; samt - att en kodad signalprägling måste ske vid nyckelsidan.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att lösa ovanstående problem, vilket sker genom att anordningen uppvisar de i patent- kravet 1 angivna särdragen. Speciellt gynnsamma utföringsformer definieras i de övriga patentkraven.

Vid en speciellt gynnsam utföringsform kortsluts den nyckel- sidangtillhörande spolen över en diod, vilket medför-den fördelen, att allt efter diodens inkoppling den ena eller andra typen av 1 halvperioder, t.ex. de positiva halvperioderna, icke kortslutes _utan står till förfogande för räkning av pulserna, vilket säker- ställer att nyckeldelens -strömställare kommer att slutas vid exakt denftidpunkt som följer av signalgenereringen vid den låssidan tillhörande spolen. ' _ Uppfinningen förklaras närmare nedan i form av några i den bifogade ritningen visade utföringsexempel. Fig. 1 och 2 visar induktivt kopplade synkroniseringsströmställare. Fig. 3 och U illu- strerar.lås-nyckelkombinationer innehållande synkroniseringsström- ställaren och kompletteradeemed elektroniska element. Fig. 5 och 6 visar olika signalkurvor. §ig¿_1 visar en krets för "energiprägling" och fig; 7a därvid uppträdande signalförlopp.

Enligt kopplingen i fig. l matar en generator G en periodisk signal över ett motstånd Bl och en spole Ll. Vid användning i en elektronisk lås-nyckelkombination.hör-kopplingens nyssnämnda element till låssidan. En nyckelsidan tillordnad spole L2 är kopplad med låssidans spole Ll, så att det vid båda spolerna uppträder samma signalförlopp men med fasförskjutning. Om spolen L2 kortsluts medelst strömställaren S2, uppkommer ett ändrat signalförlopp icke endast på den med spolen L2 försedda sidan utan denna kortslutning kan även konstateras vid spolen Ll vid punkten S1. De tillhörande signalförloppen framgår av de till fig. 1 hörande kurvformerna. 10 å_ 15 20 25 30 35 NO 3 465 993 Den här illustrerade principen hänför sig till en induktivt kopplad strömställare.

En annan typ av denna strömställare erhålles, om en ändring av kopplingsförhållandet mellan spolarna Ll och L2 äger rum till o följd av att spelarna förflyttas relativt varandra eller till följd av att ett lämpligt material M förskjutes mellan spolarna. På detta sätt kan strömställarens S2 funktion aktiveras respektive avakti- 'veras. Strömställaren skulle härvid således vara beroende av kopp- lingsförhållandet, och det skulle således röra sig om en induktiv kopplingsströmställare.

Såsom framgår av det i fig. 1 visade signalförloppet, för- svinner signalen under den tid som strömställaren S2 är kortsluten.

Lyckas man på något sätt kortsluta signalen vid strömställaren S2 _ på sådant sätt att räkning av signalen vid strömställaren S2 icke avbrytes,_så-blir det möjligt att åstadkomma en synkronsering mel- lan:signalerna.kDet.blir härigenom möjligt att sluta strömställaren S2 på~spolens L2 sida efter exakt n upprepningar av signalen Sl på, spolens fll sida. “ Om, såsom visas i fig. 2, kortslutningen vid spolen L2 sker över en diod Dl, så kan nyssnämnda mål uppnås. I detta fall kort- sluts exempelvis icke de positiva halvperioderna av signalen, var- för dessa finns tillgängliga för räkning. Genomföres en räkning av de positiva signalperioderna på spolens L2 sida, kan således ström- ställaren S2 slutas vid en tidpunkt som exakt ges av signalgenere- ringen på spolens Ll sida.

Om således frekvensen på signalgeneratorsidan ändras, så änd- ras även frekvensen på strömställarsidan, men räkningen av de po- sitiva halvperioderna fortgår oförändrat så att omkopplingsförlop- _pen alltid sker vid exakt samma period men med annan tidsdifferens.

Lösningsprincipen för den inledningsvis anförda problemställ- ningen framgår av fig. 3, där elektronikenheten E2 tillfogats till kretsarna i fig. l och 2. Denna elektronikenhet tjänar till att vid punkten S3 avkänna och räkna exempelvis de positiva halvperioderna hos nyckelkretsen. Enheten E2 innehåller en kodning, medelst vil- ken det fastställes när strömställaren S2 skall kortslutas. Av de båda signalförloppen är det inte längre låskretsförloppet som är bestämmande utan nyckelkretsförloppet. Vid en bestämd tidpunkt (efter n positiva halvperioder hos signalen) sker kortslutning, som med fördröjningen lit kan konstateras vid punkten Sl. Med denna princip kan de på nyckelsidan uppträdande signalerna med fullständig 10' i, 15 20 25 30 35 H0 463 993 synkronism konstateras och därmed identifieras vid punkten Sl.

Härtill kommer komponenten El, som åstadkommer en likströms- signal av växèlströmssignalen. Med denna komponent alstras mat- ningsenergin för nyckelsidan. Även i detta fall är det en uppen- bar fördel att endast den ena halvperioden avlägsnas kortvarigt så att ingen varaktig inverkan märks i energiförsörjningen.

Den i fig. 3 visade kopplingen kan förbättras ytterligare ii syfte att möjliggöra att signalen på ännu mer pregnant sätt kan utnyttjas som bärare av information. Vid den i fig. 3 visade kopp- lingen är signalgeneratorsignalen överlagrad på den av kortslut- ningen förorsakade signalen, och härvid föreligger uppgiften att än entydigare särskilja denna signal från signalgeneratorns grund- ~ signal.

I princip kan man härvid tänka sig två vägar. Lämplig signal- manipulation kan utföras såväl vid delen 2 som vid delen l. All extra utrustning som måste drivas vid den rörliga delen (här nyc- keldelen 2) medför härvid problem. All extra manipulation vid den- na del för bättre signalöverföring höjer komponentantalet och där- med energiförbrukningen och utrymmesbehovet. Extra utrustning skall såeldes endast drivas på denna del då detta medges av utrym- mesbehovet. I princip kan nedanstående utföranden emellertid hän- föra sig såväl till del l som till del 2. _ Det förelagda problemets lösning utgår från att det i delen 1 finns en andra spole L3, som är rumsligt separerad från spolen Ll på sådant sätt att spolens L2 elektromagnetiska inverkan på spolen L3 blir utan betydelse. Om spolen L3 förbinds kopplings- tekniskt på lämpligt sätt med spolen Ll så att de vid dessa spolar förefintliga grundsignalerna är fullkomligt lika,*så kan alla av- _ vikelser från denna likhet pâ entydigt sätt utrönas med en diffe- rentialförstärkare.

Denna problemlösning är skisserad i fig. 4. I fig. 5 visas signalernas utseende vid punkterna A, B, C när delen 2 icke befin- ner sig i närheten av delen 1. Medelst motstånd Rl, R3 är induk- tanserna Ll, L3 avstämda på sådant sätt, att deras signaler i punk- terna A och B uppvisar en fasförskjutning. Till följd av skill- naderna mellan dessa signaler A och B, vilka matas till operations- förstärkarens OPl ingångar, erhålles som utsignal från operations- förstärkaren signalförloppet C.

Om nu delen 2 närmar sig delen l, kommer den totala induk- tansen genom de nu i närheten av varandra befintliga induktanserna 1? 15' 20 25 30 35 NO 5 465 993 Ll och L2 att ändra signalförloppet A så att - vid korrekt av- stämning av motstånden Rl och R3 - signalerna A och B överlag- rar sig exakt eller - om spolarna Ll, L3 är motriktat lindade - blir 1800 fasförskjutna. Till följd av den uteblivna fasskill- naden mellan signalerna A och B vid operationsförstärkarens in- gångar, uppträder ej längre någon signal vid förstärkarutgången.

«Kurvan C sammanfaller således med noll-linjen (resp. har ett kon- ' stant värde). Detta förändras i det ögonblick som strömställaren S1 sluts. Spolen L2, som vid öppen strömställare erhåller sin ener- gi från spolen Ll och i motsvarighet därtill uppbygger en spänning vid motståndet R2, kortsluts, varvid fältsammanbrott sker som ge- nast påverkar spolen Ll så att det signalförlopp uppkommer, som visas vid området ts i fig. 6. Den till följd av strömställaränd- ringen i del 2 förorsakade ändringen påverkar ej spolen L3 i del l, eftersom denna spole befinner sig på tillräckligt stort avstånd från spolen Ll. Q O I fig. 6 visas motsvarande förlopp, Kurvformerna A-och B i fig. 5 har smält samman till en enda kurva i fig. 6. Endast vid _punkten ts ( den tidpunkt då strömställaren Sl sluts) uppträder en kortvarig differens mellan de båda signalerna. Därvid ändrar sig insignalen till operationsförstärkaren, som på sin utgång av- ger signalen.förstärkt i form av kurvformen C. Denna signal utgör en så tydlig_avbildning av strömställarens S1 omkoppling, att den utan större svårigheter kan vidarebearbetas elektroniskt.

Avstämningen av kretsarna i delarna l och 2, respektive deras anpassning till varandra, kan även ske automatiskt genom att mot- stånden Bl, R3 utföres som spänningsstyrda motstånd. Operations- förstärkarens utsignal utnyttjas i detta fall för att ändra det ena motståndet i sådan grad att utsignalen antar ett minimivärde.

I stället för kortslutning av den nyckelsidbelägna spolen L2 medelst strömställaren S1 kan även en synkronomkopplare åstadkommas genom extra belastning av spolen L2 genom att en strömställare an- sluter en oladdad kondensator till spolen, varvid dock bör beaktas att den kapacitiva kortslutningen icke kan jämställas med den me- delst strömställarslutning uppnådda största tänkbara belastningen, samt att den i och för sig kända, tidsexponentiella avklingningen av den kapacitiva kortslutningens verkan icke är utnyttjbar i sam- band med en synkronomkopplare.

Däremot representerar tillförseln av den i en laddad konden- sator lagrade energin en ytterligare möjlighet för den genom spol- rf;- 463 993 .. 10 15 påverkan åstadkomma synkroniseríngen. Kondensatorn ansluts me- delst en strömställare till spolen, varvid inkopplingstidpunkten kan bestämmas genom de kända synkroniseringsåtgärderna, exempel- vis räkning av halvperíoder.

I fig. 7 visas i form av ett utföringsexempel principen för den på energitillförsel inriktade synkronomkopplaren. Härvid in- nehåller nyckelströmkretsen en extra kapacitans, som över kort- slutningsströmställaren S2 ansluts till induktansen L2. Ström- ställarens S2 manövrering styrs via elektronikenheten E3, så att den i kondensatorn Cl befintliga laddningen vid en lämplig tid- punkt bringas passera induktansen L2, varvid den därvid alstrade strömmen kommer att påverka låsspolen Ll. Det är uppenbart att ener- gi icke går förlorad vid denna typ av kortslutning utan att den i - kondensatorn Cl befintliga energin i stället tillföres kortvarigt.

Denna vid tidpunkten tl uppträdande energitillförseln uppträder i form av en spets i kurvformen i fig. Ta.

Claims (1)

1. v 465 993 Patentkrav Anordning for att identifiera en befogenhetsinformation med en elektronisk låsdel och en elektronisk nyckeldel, varvid sväng- ningar överföras från låsdelen till nyckeldelen och, med ett som nyckelkännetecken tjänande frekvens- eller pulsmönster, genom en elektronik modulerat tillbakaöverföres till låsdelen och vidare- behandlas av en mottagnings- och identifieringsanordning hos lås- delen,och varvid fram- och återföringen av energin sker mellan låsdelen och nyckeldelen genom en vågkoppling medelst spolar, k ä n n e t e c k n a d därav, att en diod (D1) är anordnad på nyckelsidan och att en kortslutning sker via denna diod vid spolen (L2) på nyckelsidan, samt att elektroniken (E2) avfrågar och räknar de av dioden (D1) framsläppta halvvågorna av den av nyckeldelen upptagna svängningen, varvid i denna elektronik är lagrad en kod, med vilken en strömställare (52), som kortsluter den på nyckelsidan befintliga spolen (L2) blir verksam vid tidpunkter, som är noggrant bestämda av koincidens hos ett räknarförlopp på både nyckel- och låssidan.