SE460944C - Saett att tillverka en anordning foer uppbaerning av konstgjorda taender - Google Patents

Description

460 944 2 I en kåke som saknar tänder kommer så småningom delar av benet att resorberas. Till följd av detta kan antalet platser dår det år möjligt att fästa fixturer vara begrän- sat. Detta tillsammans med det faktum att det inte finns något enkelt sått att styra riktningen och djupet för fix- turerna vid fastsåttning av den i tandbenet leder till att fixturerna, och därmed distanserna, kan komma att luta i förhållande till varandra och att distanserna kan sticka upp olika mycket ovanför slemhinnan.

Efter det att distanserna har fåsts pà fixturerna framställs en modell av kåken, såsom denna ser ut med de inopererade fixturerna och de därpå fästa distanserna. För detta ändamål skruvas avtryckselement fast i distanserna och ett avtryck görs av kåken i detta tillstànd. Når av- trycket har stelnat lossas avtryckselementen från distan- serna, varpå hela gipsavtrycket kan lossas från kåken. Mo- delldistanser och modellfixturer av mässing skruvas hår- efter i avtryckselementen, varvid de får samma lutning och placering i höjdled som de verkliga fixturerna och distan- serna i kåken, och avtrycket fylls med gips. Når gipset har stelnat och avtrycket med avtryckselementen till sist lossats fran gipset med måssingsfixturerna och -distanser- na utgör denna en exakt modell av kåken.

I samband med detta framställs åven en gipsmodell av motstáende kåke. Slutligen får patienten bita i en mjuk massa, varvid man erhåller ett bitavtryck som visar hur patientens käkar år placerade i förhållande till varandra É och sålunda vilket utrymme man har för att bygga upp en 4 konstgjord tandrad.

Gipsmodellerna av patientens käkar fästs i en konst- gjord kåkled, vilken med hjålp av bitavtrycket stålls in så att den överensstämmer med patientens bettförhállanden.

Pâ modellen av den tandlösa kåken läggs dårefter en vaxvall, i vilken konstgjorda tånder placeras ut så att ett riktigt bett och ett tilltalande utseende erhålles.

Detta kontrolleras också genom att vaxvallen med de dåri placerade tänderna provas i patientens mun. 460 944 3 vaxvallen utgör en modell för den brygga som skall gjutas i nästa steg och som så småningom skall uppbära de konstgjorda tänderna. Den formas därför efter kåken och förses med hål, som överensstämmer med distanserna för att den färdiga bryggan senare skall kunna skruvas fast i dessa.

Nar vaxmodellen år färdig innesluts den i en gjut- form, varefter vaxet ángas bort och guld slungas in i gjutformen.

Nar guldet stelnar undergár det emellertid dimen- sionsförändringar, vilket ibland medför att den sålunda gjutna guldbryggan inte kommer att passa exakt på distan- serna, vilket i sin tur skulle leda till att dessa utsat- tes för oönskade pàkänningar om bryggan monterades i detta skick. Guldbryggan måste alltså korrigeras, vilket görs genom att den sågas av på ett eller flera ställen, anpas- sas till distanserna och slutligen löds ihop igen.

Nar guldbryggan är klar kläds den med tandköttslik- nande plast och konstgjorda tänder, varvid hål lämnas i förlängningen av hålen i bryggan. Härefter år protesen färdig att monteras i patientens mun med hjälp av skruvar som förs genom hålen i plasten och bryggan samt fästs i den invändiga gangan i skallen på den skruv som håller samman distansen och fixturen. Slutligen fylls hålen i plasten igen med plast och slipas till.

Detta sätt att framställa, prova ut och fästa en tandprotes i patientens käke används, såsom nämnts, all- mänt i Sverige idag. Det finns emellertid ett antal prob- lem med detta sätt.

Ett första problem är att det är arbets- och tidskrä- vande.

Ett andra problem är att guldet i bryggan och titanet i distanserna tillsammans kan ge upphov till oönskade elektrokemiska reaktioner i munnen.

Ett tredje problem hänger samman med den ovan nämnda resorptionen hos kåken. Om tänder har saknats lange i kå- ken kan denna vara kraftigt resorberad. Detta betyder i 460 944 4 sin tur att avståndet mellan den tandlösa kåken och kåken mitt emot är stort och att det således fordras en stor uppbyggnad för att de konstgjorda tänderna skall komma 1 lämplig betthöjd. Guldbryggan maste med andra ord vara kraftig och ha stor utsträckning i vertikalled, vilket gör att den blir tung. Detta kan upplevas obehagligt av pa- tienten.

Ett fjärde problem som hör samman med materialet 1 bryggan och dennas tyngd är priset. Guld är ett dyrt mate- rial och eftersom det fordras så mycket som mellan 15 och 40 g för en normal brygga blir det dyrt att få en sådan tillverkad.

Ovannämnda problem är välkända för fackmannen på om- rådet och många försök har gjorts att lösa dem.

Ett förslag till lösning visas i den svenska patent- ansökan 8605272-7.

I denna beskrivs en brygga, vilken på samma satt som i det ovan beskrivna fallet förankras i kåken med hjälp av fixturer och distanser. Bryggan byggs i det här fallet upp av ett antal bryggelement, som vart och ett består av en infästningsdel, vilken skruvas fast i en distans, och två vingar, som skjuter ut pa ömse sidor om infästningsdelen i riktning mot vingen på den angränsande distansens brygg- element. Vid uppbyggnaden av bryggan inprovas bryggele- menten till varandra och framställs mötesytor mellan bryggelementen. När alla bryggelementen har anpassats till varandra svetsas bryggan ihop vid mötesytorna och kläds med plast och tänder pá sedvanligt vis.

Bryggan i denna konstruktion är tillverkad av titan, vilket eliminerar problemen med oönskade elektrokemiska reaktioner och vidare reducerar tyngden och priset för bryggan.

Den i SE 8605272-7 beskrivna bryggan har emellertid andra nackdelar. Eftersom distanserna, såsom beskrivits ovan lutar och befinner sig på olika höjd i förhållande till varandra ör det för det första ett delikat arbete att anpassa bryggelementen till varandra pá så sätt att exakta 460 944 5 mötesytor erhålles. Om käken är lite resorberad är det för det andra svårt att erhålla en lämplig betthöjd, eftersom bryggelementen inte på samma sätt som vid den kända guld- bryggan är anpassningsbara i vertikal led, utan kan komma att ta upp för stor plats. Om käken i stället är kraftigt resorberad kan det vara nödvändigt att placera tandraden på ett betydande avstånd i sagital led framför själva bryggan. I sådant fall uppstår ett hållfasthetsproblem, eftersom tänderna inte har något stöd av bryggan. Ändamålet med föreliggande uppfinning är således att åstadkoma en anordning för uppbärning av konstgjorda tän- der i en käke och ett sätt att tillverka anordningen, vil- ken anordning och vilket sätt löser ovannämnda problem med den kända tekniken. Ändamålet uppnås med hjälp av en inledningsvis be- skriven anordning, vilken har de i patentkravet 1 angivna kännetecknen, och med ett sätt att tillverka anordningen som har de i patentkravet 4 angivna kännetecknen.

Enligt uppfinningen kapas rör till en lämplig höjd på så sätt att alla rörens ändytor ligger i ett och samma plan i den färdiga anordningen. På detta sätt kan en bryg- gas och därmed de därpå fästa, konstgjorda tändernas höjd över förankringselementen enkelt anpassas till patientens behov så att en lämplig betthöjd erhålles oberoende av om benet i käken är lite eller kraftigt resorberat. Ändytorna bildar också ett säte, på vilket det är enkelt att fästa bryggan, som kan bestå av en prefabricerad balk. I och med att bryggans utsträckning 1 sagital led kan anpassas efter patientens behov kommer vidare raden av konstgjorda tänder alltid att ha stöd av bryggan från fixtursidan, varvid god hållfasthet erhålles. Eftersom bryggan och rören med för- del tillverkas av titan hålls också priset nere.

I det följande skall föreliggande uppfinning beskri- vas genom ett utföringsexempel under hänvisning till bi- fogade ritningar, på vilka fig l schematiskt visar ett flertal, i käken förankrade fixturer och i dessa fästa distanser, varvid en 460 944 6 fixtur och en distans visas i tvärsnitt. fig 2 är ett tvärsnitt och schematiskt visar ett rör en- ligt uppfinningen, som är monterat pá en distans, vilken i sin tur är monterad pà en fixtur; fig 3 är en schematisk sidovy och visar en käke med distanser och däri monterade rör; fig 4 är en planvy ovanifrán och visar schematiskt ett exempel på en brygga, som är monterad på rör; och fig 5 är en sidovy och visar ett exempel på en annan brygga, som är monterad pá rör.

Vid ett utförande av sättet enligt uppfinningen in- opereras på samma sätt som vid det ovan beskrivna, kända sättet fixturer i patientens käke och fästs distanser i dessa.

I fig 1 visas hur fixturerna och distanserna sitter i käken. Fixturer l med en utvändig gänga 2 och en invändig gänga 3 är implanterade i tandbenet 14. I varje fixtur 1 är en distans 4 iskruvad med hjälp av en skruv S, som fäs- ter i fixturens invändiga gänga 3 och som har en skalle 6 med en invändig gänga 7. Distanserna 4 sträcker sig genom slemhinnan 8 i kåken och sticker upp ovanför denna. Såsom tidigare nämnts och såsom också framgår av figuren lutar distanserna något 1 förhållande till varandra och befinner sig också pà olika höjd över slemhinnan 8.

När distanserna har fästs på fixturerna görs på samma sätt som tidigare en modell av vardera käken och tas ett bitavtryck. A Därefter fästs, såsom visas i fig 2, ett rör 19 i varje distans 4 pà modellen av den tandlösa käken. Detta rör är cylinderformat och har en ände som är utformad för att passa på distansen 4. Röret 19, vilket företrädesvis är tillverkat av titan, har vidare vid sin mot distansen vända ände en invändig, ringformad ansats 21. Fastsätt- ningen av röret 19 i distansen 4 sker med hjälp av en skruv 23, vilken förs genom röret och skruvas fast i den invändiga gängan i skruvens 5 skalle 6 så att skruven kom- mer till anliggning mot ansatsen 21 i röret. Den geomet- 460 944 7 riska längdaxeln för röret 19 blir på detta sätt inriktad med den geometriska längdaxeln för distansen 4 och fix- turen l. k Modellen med de fastskruvade rören 19 fästs därefter i den konstgjorda käkleden och ett plan genom rören som ger patienten en lämplig betthöjd bestäms och märks ut.

I fig 3 visas modellen av käken med distanser 4 och däri monterade rör 19. Av figuren framgår att distanserna 4 lutar nagot i förhållande till varandra och också är be- lägna på olika höjd, vilket i sin tur medför att rören lu- tar i förhållande till varandra och att deras fria ändytor ligger på olika höjd. Det plan 30 i vilket rören 19 skall kapas är i figuren utmärkt med en streckad linje.

Modellen med rören flyttas sedan till en trádgnist- ningsmaskin, i vilken rören kapas på den angivna höjden så att varje rörs fria ändyta kommer att ligga i det angivna planet 30.

I den konstgjorda käkleden bestäms vidare en lämplig form för en brygga, som skall bära upp de konstgjorda tän- derna, och ett lämpligt läge för denna i sagital led. Det- ta kan t ex göras genom att man arbetar med ett formbart material och gör en modell av bryggan på modellkäken i den konstgjorda käkleden.

När denna modell är klar skärs bryggan ut från exem- pelvis en titanplåt. Bryggan kan även åstadkommas från en prefabricerad plan eller rund balk.

Pâ samma sätt som i fallet med rören 19 kapas bryggan i ett plan med hjälp av trádgnistning, så att bryggans an- liggningsytor mot rörens ändytor kommer att ligga i ett gemensamt plan. Omràdena mellan anliggningsytorna kan där- efter formas på önskat sätt.

I fig 4 visas schematiskt hur en brygga 25 kan se ut ovanifràn när den är monterad pà rören 19. Bryggan har skurits ut från en plàt och har ett bàgformat parti-27, vilket ansluter till käkens form och ovanför vilket de konstgjorda tänderna skall placeras. Från det bägformade partiet sträcker sig tungor 29, vilka fästs på rören 19. 460 944 8 I fig 5 visas ett annat exempel på hur en brygga 25 kan se ut. I detta fall utgörs bryggan av en smal balk som är placerad rakt ovanför rören 19.

När balken har placerats 1 korrekt läge pà rören, fästs den vid dessa, exempelvis genom lasersvetsning.

Därefter tas gipset 1 modellen bort, så att modell- fixturerna och -distanserna frilaggs och kan skruvas loss frán rören. Balken och rören placeras i en jigg och hal tas genom balken i rörens förlängningar. Háltagningen kan exempelvis göras genom borrning. När detta är gjort kläds balken på känt sött med plast och konstgjorda tänder och skruvas fast i patientens kåke, varefter hålen i plasten fylls igen.

Ovan beskrivna sätt och anordning kan varieras pà manga sätt inom ramen för efterföljande patentkrav. Exem- pelvis skulle rören kunna föstas direkt i fixturerna, var- vid distanserna blir överflödiga. Materialet i bryggan och rören är företrädesvis titan, men även andra material är tänkbara. Förkortningen av rören kan ske på många sätt.

Exempelvis skulle planslipning kunna användas 1 stället för den angivna tràdgnistningen. Vidare kan bryggan fås- tas på rören pá många olika sätt, exempelvis genom lim- ning, skruvning eller lödning. Anordningen enligt uppfin- ningen kan naturligtvis ocksá fästas på fixturer och dis- tanser med annat utseende ån vad som visas häri. Rören kan ha annan form och tvärsnitt än vad som visats häri.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 460 944 PATENTKRAV

1. Sätt att tillverka en anordning för uppbärning av konstgjorda tänder, vilken är avsedd att förankras i för- 4), som är helt eller delvis inbäddade i en käke (14), vilket sätt innefattar att förlängnings- ankringselement (1, stycken (19) åstadkommes och fästs i modellförankringsele- ment i en modell av den käke i vilken anordningen skall fästas, på så sätt att förlängningsstyckena bildar för- längningar av modellförankringselementen och har samma inbördes vinklar mellan sina längdaxlar som modellförank- ringselementen har, k ä n n e t e c k n a t av att ett plan (30) som definierar ett önskat läge för tanduppbär- ningsorganet (25) i förhållande till modellförankrings- elementen bestäms, att förlängningsstycken (19) förkortas pà så sätt att deras mot tanduppbärningsorganet vända ändytor ligger i nämnda plan, att tanduppbärningsorganet kapas i ett plan innan det fästs på förlängningsstyckena på så sätt att när tanduppbärningsorganet fästs på för- längningsstyckena ligger dess anliggningsytor mot förläng- ningsstyckena i nämnda plan, och att tanduppbärnings- organet (25) fästs på förlängningsstyckena före använd- ningen i munnen. '

2. Sätt enligt krav 1, att förlängningsstyckena k ä n n e t e c k n a t av (19) förkortas genom kapning med hjälp av trådgnistning.

3. Sätt enligt krav 1, att förlängningsstyckena k ä n n e t e c k n a t av (19) förkortas genom planslip- ning.

4. Sätt enligt något av krav 1 eller 2, åk ä n n e - av att hål, den geometriska längdaxeln för respektive förlängnings- stycke (19), detta har fästs på förlängningsstyckena. t e c k n a t som är axiellt inriktade med tas genom tanduppbärningsorganet (25), när 460 944 10

5. Sätt enligt något av krav 1-4, k ä n n e - t e c k n a t av att tanduppbärningsorganet (25) fästs på förlängningsstyckena (19) genom svetsning. 10 15 20 25 30 35