SE460208B - Golvplatta - Google Patents

Description

460 208 10 15 20 25 30 35 2 i allmänhet använt ett bikakeformigt material, i vilket bikakekonstruktionens olika element först kopplas sam- man för bildande av ett stabilt bikakeformigt stycke, vilket därefter lamineras på ytskivor för bildande av en sammansatt plattkonstruktion.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstad- komma en i förhållande till kända plattor förbättrad golvplatta.

Fördenskull har åstadkommits en golvplatta, som är av den inledningsvis nämnda typen och som enligt uppfin- ningen kännetecknas av att den motsatt täckskivan beläg- na sidan av bikakekonstruktionen är inbäddad i lagret och därigenom mekaniskt fäst i detta lager, vilket me- delst bikakekonstruktionen är skilt från täckskivan ett avstånd, som överstiger plattans halva tjocklek, att på lagret applicerade belastningar förorsakar tryckspänningar i detta men inga betydande dragspänningar, och att upp- åtstående väggar sträcker sig kring plattans kanter och förbinder lagret med täckskivan.

Denna uppfinning har ett flertal aspekter, och en- ligt en viktig aspekt utformas en sammansatt golvplatta med en ny och förbättrad bikakekonstruktion, vilken om- fattar flera separata, hopkopplingsbara skenor. Varje skena är utformad med flera från den ena kanten sig sträckande slitsar, som formats genom att skenan slit- sats och att skenans material på den ena sidan om slit- sen bockats tillbaka för åstadkommande av en avvinklad flik. Vid denna slitsningsoperation borttages inte nå- got material från skenan, utan fliken bockas tillbaka, varvid slitsen får ett snedställt gap med en väsentligt större bredd än skenans tjocklek.

Detta snedställda gap möjliggör en enkel hopmontc- ring av skenorna, när dessa flyttats till ett snedställt läge. Efter hopmonteringen flyttas skenorna till ett lä- i vilket de är vinkelräta mot varandra. I detta vin- ger kelräta läge samverkar de snedställda flikarna med slit- sens motstående kant för tätt ingrepp med de delar av 10 15 20 25 30 35 460 208 3 skenans motstående sidor, som sträcker sig längs fliken, varvid de hopmonterade skenorna blir fast hopkopplade utan något glapp. Därefter förbinds bikakekonstruktionen med åtminstone en täckskiva och lägesfixeras med skenor- na i sina hopkopplade, vinkelräta lägen.

Enligt en visad utföringsform fästes bikakekonstruk- tionen vid täckskivor medelst ett mellan skenorna anbragt vidhäftningsmedel, varvid en mycket stark, styv och lätt platta erhålls.

Enligt en annan utföringsform svetsas de bikakefor- miga skenorna på väsentligen jämntjocka övre och nedre täckskivor och lamineras en ytskiva på den övre täckski- van för att öka styvheten och förhindra intryckning.

Företrädesvis fästes ytskivan vid den intilliggande täckskivan medelst ett material, som förutom att det laminerar de båda skivorna även bildar en mycket effek- tiv ljuddämpande konstruktion.

Enligt en ytterligare utföringsform fästes bikake- konstruktionen även i detta fall medelst ett vidhäft- ningsmedel eller genom svetsning på den nedre täckski- van och sträcker sig endast delvis mot den motstående golvytan. Enligt denna utföringsform är plattans övre yta försedd med ett lager av lättbetong och är bikake- konstruktionen vid sin övre kant inbäddad i den nedre delen av betongen. Billig betong kombineras enligt den- na utföringsform med bikakekonstruktionen för åstadkom- mande av en mycket styv, stark och lätt platta.

Enligt alla ovannämnda utföríngsformer àstadkommes en lätt, billig och förbättrad platta, som är speciellt lämplig för åtkomliga golv.

Ytterligare särdrag hos uppfinningen anges i efter- följande patentkrav.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare i det följande under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig l är en planvy av en första utföringsform av denna uppfinning, varvid åskådliggörs en för ett åtkom- ligt golv avsedd bikakeicrmig platta, varvid bikake- 460 10 15 20 25 30 208 4 konstruktionen är svetsad på övre och nedre täckskivor och varvid den övre ytskivan är laminerad på den övre täckskivan för åstadkommande av en bullerdämpande och intryckningsmotverkande platta. Fig 2 visar en sektion längs linjen 2-2 i fig l. Fig 3 visar i en större skala en fragmentarisk sektion, som i detalj åskådliggör kon- struktionen i fig 2. Fig 4 visår i en större skala och i form av en sprängd perspektivbild en föredragen bi- kakekonstruktion enligt denna uppfinning, varvid visas dels skenorna före hopsättning, dels det i varje skena åstadkomna snedställda gapet. Fig 5 är en fragmentarisk planvy, som visar bikakekonstruktionens skenor i det lä- ge, i vilket de först hopmonteras med de båda uppsätt- ningarna skenor snedställda i förhållande till varandra för medgivande av enkel hopmontering. Fig 6 är en frag- mentarisk, fig 5 liknande planvy, men visar läget för de båda uppsättningarna skenor, när dessa har flyttats till ett läge vinkelrätt mot varandra. Fig 7 visar i en stör- re skala fragmentariskt en täckskiva, som utformats med ett mönster av nära varandra belägna utsprång för under- lättande av svetsningen av skivan på bikakekonstruktio- nen. Fig B visar i en mycket större skala en sektion längs linjen 8-8 i fig 7- Fig 9 är en fig 7 liknande vy, men visar täckskivan svetsad på bikakekonstruktionen.

Fig 10 visar i en större skala fragmentariskt och i per- spektiv en utföringsform, enligt vilken bikakekonstruk- tionen är fäst på täckskivorna medelst ett vid skenor- nas skärningar anbragt vidhäftningsmedel. Fig ll är en i större skala visad fragmentarisk planvy, vid vilken vissa delar är bortbrutna av förtydligande skäl, varvid en annan utföringsform visas, enligt vilken bikakekon- struktionen är kombinerad med lättbetong. Fig 12 visar fragmentariskt en sektion från fig ll.

Enligt en första utföringsform av denna uppfinning innefattar en fyrkantig, rektangulär golvplatta 10, en bikakekonstruktíon ll, talltäckskivor 12, 13. som är innesluten mellan tvâ me- Den nedre täckskivan 13 sträcker 10 15 20 25 30 35 460 208 5 sig längs bikakekonstruktionens botten till kanter 14 och sedan längs dennas sidokanter, längs uppåtstående väggar 16 och till sidoflänsar 17. Den nedre täckskivan är alltså formad som en grundbehållare, som sträcker sig längs bikakekonstruktionens undersida och upp längs dess sidokanter.

Den övre skivan 12 är en plan skiva, som sträcker sig längs bikakekonstruktionens ll ovansida och ut längs sidoflänsarna 17 för fullbordande av bikakekonstruktio- 13 är fästa vid bikakekonstruktionen längs dennas närliggande nens ll inneslutning. De båda täckskivorna 12, ytor antingen medelst något vidhäftningsmedel eller ge- nom svetsning, såsom diskuteras mera i detalj längre fram. Vidare är den övre täckskivan 127 företrädesvis svetsad eller på något annat sätt fäst vid flänsen l7 längs dennas överlappande partier för bildande av en en- hetlig struktur.

En ytskiva 18 är fäst på täckskivans 12 från bika- kekonstruktionens ll vända sida och bildar golvplattans yta, som när plattan används pá ett upphöjt golv utgör plattans belastningsyta. Denna ytskiva 18 är företrädes- vis laminerad på täckskivan 12 medelst ett vidhäftnings- medel, som förutom att det åstadkommer förbindningen mellan de båda skivorna verkar bullerdämpande, när yt- skivan utgörs av en metallskiva. Ett tillfredsställande ljuddämpande vidhäftningsmedel är ett värmehärdande elastlim.

Ytskivan 18 samverkar med täckskivan 12 för åstad- kommande av en yta, som motstår intryckning och fördelar på ytan applicerade belastningar över on tillräckligt stor area till förhindrandc av att bikakekonstruktionen deformeras längs de intill belastningsställena belägna partierna. När de båda täckskivorna l2, 13 svetsas på är dessa bikakekonstruktionen, såsom diskuteras nedan, i huvudsak lika tjocka, företrädesvis av storleksord- v ningen 0,38 mm för en 6lx6l cm platta. i sådana fall väljs tfiockleken för skivorna 12, 13 så, 460 208 l0 15 20 25 30 35 6 täckskivan 13 får tillräcklig styrka för att kunna upp- taga de förväntade tryckbelastningarna. Täckskivan 12, som har en för svetsningen erforderlig tjocklek, torde emellertid vara känslig för intryckning, eller bucklor, varför ytskivan 18 om den består av metall enligt detta exempel har en tjocklek av ca 0,74 mm. En sådan golvplat- ta, vars bikakekonstruktion består av uppsättningar av skenor av ca 0,30 mm tjocklek, såsom i detalj beskrivs längre fram, uppvisar god hállfasthet och tillfredsstäl- lande styvhet.

Bikakekonstruktionen ger mycket god förbindning mel- lan de båda skivorna för kvarhàllning av dessa i ett kor- rekt åtskilt tillstånd, så att en mycket stark lådbalk- konstruktion àstadkommes, vilken kan vara mycket lätt för en viss uppskattad belastning. Det bör inses, att när golvplattor enligt denna uppfinning används vid upp- byggnad av ett upphöjt golv, uppbärs plattorna enbart vid sina hörn på socklar, såsom de i US-A-4 ll3 219 be- skrivna socklarna. Golvplattan måste alltså kunna upp- taga avsevärda belastningar, eftersom den enbart uppbärs vid hörnen, och inte blott kunna tåla utbredd belast- ning utan även kunna upptaga verkligt koncentrerade be- lastningar eller dynamiska rullbelastningar, som appli- ceras på något ställe längs golvplattans ovansida.

I fig 4-6, till vilka hänvisning nu sker, visas konstruktionsdotaljerna i en föredragen bikakekonstruk- tion för användning i golvplattor enligt denna uppfin- ning. Bikakekonstruktionen innefattar två uppsättningar 21, 22 parallella, av tunn metall bestående skenor 23 resp 24, vilka företrädesvis är identiskt lika. Skenor- na sträcker sig över konstruktionens hela bredd, och skenornas bredd är lika stor som konstruktíonens ll tjocklek. Längs varje skenas längd är flera slitsar 26 utformade med jämna intervall. Om skenorna 23, 24 är identiskt lika, sträcker sig varje slits vinkelrätt inåt från en längsgående kantyta 27 över något mer än halva skenans bredd och slutar i en inre slitsbotten 28. 10 15 20 25 30 35 460 208 7 Skenornas 23, 24 material längs slitsens ena sida är bockat utåt från skenans plan under en vinkel för bil- dande av en avvinklad flik 29, som sträcker sig till en flikkant 31. kant 32, som kvarstår i skenans plan och är belägen på Slitsens motsatta kant bildar en motstáende avstånd från kanten 31 för ástadkommande av ett sned- ställt gap 33, vars bredd är väsentligt större än skenor- 24 tjocklek.

De båda uppsättningarna skenor 21, 22 hopmonteras nas 23, för bildande av den bikakeformiga konstruktionen, såsom visas i fig 5, i vilken uppsättningens 21 skenor 23 är snedställda med avseende på uppsättningens 22 skenor 24, sà att respektive skenor befinner sig i linje med det snedställda gapet och enkelt kan föras samman till dess att skenans 23 obrutna parti ovanför de tillhörande slitsbottnarna 28 befinner sig i de i skenorna 22 for- made slitsgapen, och på liknande sätt skenornas 22 obrut- na partier under de däri formade slitsbottnarna 28 be- finner sig i skenornas 23 gap.

Eftersom de olika skenorna är snedställda för att komma i linje med de snedställda gapen och eftersom ga- pen har en väsentligt större bredd än skenornas tjock- lek, ma. Efter att ha satt samman två i en given bikakekon- är denna konstruktion relativt enkel att åstadkom- struktion ingående uppsättningar i det snedställda lä- get, flyttar man de sammansatta uppsättningarna till ett läge, i vilket de båda uppsättningarnas skenor sträcker sig vinkelrätt mot varandra, såsom visas i fig 6. I det- ta läge anligger flikarnas 29 kanter 31 mot de i den andra uppsättningen ingående skenornas genomgående par- tier och håller dessa i tät anliggning mot de därmed förenade kanterna 31. Detta beror på att flikarna 29 är så anordnade, att avståndet mellan kanterna 31 och 32 i skenornas plan är åtminstone lika litet som skenornas tjocklek, även om bredden av det snedställda gapet är väsentligt större än denna tjocklek. När de båda upp- sättningarna flyttats till ett läge vinkelrätt mot va- 460 208 10 15 20 25 30 35 8 randra, är skenorna således i tätt ingrepp med varandra och bildar en fast hopkopplad konstruktion utan något glapp. I själva verket är det fördelaktigt att placera och ge flikarna en sådan storlek, att avståndet i längd- riktningen mellan kanterna 31, 32 är något mindre än skenornas tjocklek för säkerställande av att ett fast hopkopplat tillstànd uppkommer, när de båda uppsätt- ningarna befinner sig vinkelrätt mot varandra. I detta tillstànd är skenorna och flikarna något avböjda beroen- de på att flikarnas kanter 31 är förskjutna i sidled från kanterna 32, när uppsättningarna är flyttade till det vinkelräta läget, så att en tät förbindning erhålls utan att några extremt snäva toleranser erfordras.

Slitsen 26 formas företrädesvis genom någon enkel skärande operation, varvid ett mejselliknande skärverk- tyg används, vilket skär materialet och böjer tillbaka fliken i en enda operation utan att någon metall bort- förs från skenorna. Skäroperationen utförs på sådant sätt, att fliken 29 får tillräcklig bredd och avböjs tillräckligt, så att det snedställda gapet blir betyd- ligt bredare än skcnans tjocklek och så att slitsens bredd i längdriktningen, när skenorna flyttas till det vinkelräta läget, blir något mindre än tjockleken av det för skenan använda materialet. Om tjockare material an- vänds, kan fliken antingen göras något bredare eller böjas tillbaka en större vinkel för anpassning av slit- sens längsgående utsträckning eller bredd, varvid metal- ler av olika tjocklek kan användas.

Denna typ av bikakekonstruktion lämpar sig för au- tomatiserad produktion utan någon större bearbetning.

Det bör noteras att olika skenor i uppsättningarna ef- ter monteríngen av bikakekonstruktionen inte är förbund- na med varandra förutom själva sammansättningen, och in- till dess att täckskivorna är fastsatta är konstruktionen inte permanent sammankopplad. Genom att den med bikake- konstruktionen försedda plattan är rektangulär, hålls bikakekonstruktionen, så snart den placerats i plattan, 10 15 20 25 30 35 460 208 9 emellertid i läge, så att skenorna och uppsättningarna sträcker sig vinkelrätt mot varandra genom kontakten mellan skenornas ändar och den uppàtstående väggen 16.

Två olika sätt att förbinda bikakekonstruktionen med täckelementen visas. Det första sättet omfattar svetsning, såsom visas i fig 7-9, och vid det andra sättet utnyttjas ett vidhäftningsmedel, såsom visas i fig 10.

Svetsförbandet mellan täckskivorna och bikakekon- struktionen åstadkommas, med hänvisning till fig 7-9, genom att täckskivorna 12, 13 förses med upphöjda ut- språng. Eftersom utsprången på de båda skivorna är lika- dana, beskrivs endast den nedre täckskivans 13 konstruk- tion i detalj, underförstått att den används på samma sätt som och har samma konstruktion som täckskivan 12.

Täckskivan 13 är företrädesvis utformad med ett mönster av små, lángsträckta utsprång, varvid fyra upp- höjda utspràng 36-39 är formade symmetriskt kring de genomkorsande föreningsställena mellan uppsättningens skenor. Mönstret har alltså fyra utsprång 36-39 i ett mönster, i vilket en grupp om fyra utsprång är placera- de vid varje i bikakekonstruktionen ingående skenas skär- ningar. Om slitsarna t ex är så utformade, att den hop- monterade bikakekonstruktionen utgörs av kvadratiska celler med 12,7 mm sida, anordnas utspràngens mönster på sådant sätt, att centrum-centrumavståndet mellan när- belägna, av fyra utsprång bestående mönster är l2,7 um i vardera riktningen.

Företrädesvis är avståndet mellan de motstàende ut- sprángen 36, 38 resp 37, 39 i detta fall ca 6,4 nmxoch är varje mönster placerat på ett avstånd av 6,4 mm från nästa närbelägna grupp. Utsprången är upphöjda från den metall som bildar täckelementen, såsom visas i fig 8, varvid vartdera utsprånqet är relativt smalt men lång- sträckt.

Svetsningsoperationen utförs genom att bikakekon- struktionen ll placeras med skärningarna mellan skenor- 460 208 10 15 20 25 30 35 10 na förlagda väsentligen i mitten av varje därtill höran- de mönster, och under det att plattorna pressas tätt mot bikakekonstruktionen tillförs elektrisk ström för åstad- kommande av en punktsvets eller strängsvets mellan täck- skivan och skenorna på vardera sidan om skärningen eller föreningsstället dem emellan, såsom visas i fig 9. Såle- des bildas fyra separata och distinkta svetsar omkring samtliga av skenornas skärningar, vilka svetsar förbinder varje skena med varandra vid två ställen intill varje föreningsställe, såsom visas medelst svetsarna 41. Ge- nom att i huvudsak etablera punktkontakt mellan utsprången och skenorna, är det möjligt att säkerställa att en god svets bildas vid varje önskat ställe och att täckskivorna svetsas på bikakekonstruktionen utan alltför hög uppvärm- ning och utan att onormalt stor strömstyrka erfordras.

Tack vare att fyra separata svetsar åstadkommes vid varje föreningsställe, två vid varje skena, svetsas ske- nerna med angränsande slits 26 på båda sidor om varje slits för säkerställande av att slitsens fria kantytor och ändytor lägesfixeras.

För säkerställande av att korrekta svetsar åstad- kommes mellan bikakekonstruktionen och de båda täckski- vorna 12, l3 bör dessa vara lika eller i huvudsak lika tjocka, när två plattor används, såsom enligt den i fig l visade utföringsformen. Detta säkerställer att båda täckskivorna svetsas korrekt och samtidigt, varefter yt- skivan 18 appliceras för att göra plattan tjockare, vil- ket erfordras för förhindrande av intryckningar och lik- nande.

Eftersom grupperna av utsprång innefattar fyra på avstånd från varandra belägna utsprång, anordnade enligt ett kvadratiskt mönster, säkerställs en korrekt svets även om toleranserna vid tillverkningen är sådana, att föreningsställena mellan skenorna och utsprången inte är perfekt centrerade. I själva verket kan dessa före- ningsställen vara förskjutna en relativt lång sträcka i förhållande till centrumet för varje utsprångsmönster '_31 10 15 20 25 30 460 208 ll utan att ett sådant tillstànd uppkommer, att korrekt svetsning inte kan ske.

I fig 10 visas en alternativ metod och konstruk- tion för fastsättning av täckskivorna på bikakekonstruk- tionen. Enligt denna utföringsform används ett vidhäft- ningsmedel för att förbinda täckskivorna med bikakekon- struktionen 11. Täckskivorna har enligt denna utföríngs- form inte nägra upphöjda utspràng utan utgörs snarare av enkla, plana metallskivor, pà vilka små mängder vid- häftningsmedel 42 avsättes pá ställen, som överensstäm- mer med föreningsställena mellan skenorna 23, 24 i ett i fig 10 visat mönster. Täckskivorna anbringas därefter mot bikakekonstruktionen med vidhäftningsmedlet i linje med föreningsställena mellan bikakekonstruktíonens ske- nor, och vidhäftningsmedlet härdar under det att skivor- na pressas mot bikakekonstruktionen för åstadkommande av ett permanent förband. Företrädesvis appliceras vid- häftningsmedlct pà täckskivorna i X-formiga droppar 43, så att förbindning mellan skivan och varje skena upprät- tas även om vidhäftningsmedelsdropparna inte befinner sig exakt mittför föreningsställena mcllan skenorna och utan att någon större mängd vidhäftningsmedel behöver användas.

Alternativt kan vidhäftningsmedlet i vissa fall an- tingen appliceras på bikakekonstruktionens längdkantytor medelst doseringsrullar eller anbringas i strängar på täckskivan.

Det har visat sig att golvplattor av den hittills beskrivna konstruktionen är mycket styva och lätta. En kvadratisk golvplatta med 61 cm sida, 25,4 mm utvändig höjd, bikakekonstruktion med 0,30 mm tjocka skenor, 0,61 mm tjocka täckskivor och en 1,22 mm tjock ytskiva nedböjs endast 0,89 mm under en central belastning av 4500 N, när plattan uppbärs vid sina hörn. En kantbe- lastning av 4500 N vid mitten av plattans kant orsakar en nedböjning av 1,27 mm. Vidare väger en sådan golv- platta 8,2 kg jämfört med tidigare kända, av pressad 460 208 10 15 20 25 30 35 12 metall bestående plattor, som väger 12,7 kg och som inte r är lika styva som plattan enligt denna uppfinning.

I fig ll och 12 visas en annan utföringsform enligt h» denna uppfinning, varvid en bikakekonstruktion 46 med i huvudsak samma hopkopplingsbara uppbyggnad som enligt de tidigare diskuterade utföringsformerna är placerad inuti en nedre metalltäckskiva 47 och är förbunden med denna medelst svetsar 48, som liknar de i samband med fig 7-9 i detalj beskrivna svetsarna.

Enligt denna utföringsform används endast en enda metallskiva och utgörs plattans övre parti av ett lätt- betongslager 49. Vidare är bredden av de skenor som bil- dar uppsättningen mindre än plattans totala djup, varvid bikakekonstruktionen endast sträcker sig från den nedre täckskivan 47 till en övre begränsningslinje 51, som är belägen på avstånd från lättbetonglagrets ovansida 52.

Bikakekonstruktionen sträcker sig företrädesvis in i och är inbäddad i den nedre delen av betonglagret för àstadkommande av en väl sammankopplande förbindning. Den totala höjden av en föredragen platta är 33,4 mm och dess betonglager 49 är 12,7 mm, varvid bikakekonstruktionen sträcker sig halvvägs in i betonglagret. Bikakekonstruk- tionen befinner sig således på ett avstånd av 6,4 mm från plattans ovansida och är med ca 6,4 mm inbäddad i den ned- re delen av betongen. Genom denna uppbyggnad står plattans nedre eller plana parti 53 under spänning och sammantrycks betongen 49, när en last appliceras på ovansidan 52. Såle- des belastas betongen, som med god verkan kan upptaga tryck- krafter, på ett lämpligt sätt, medan metallen, vilken med god verkan kan upptaga dragkrafter, också belastas på ett lämpligt sätt. Eftersom skenorna i bikakekonstruktionen har en fri höjd av blott ca 20,7 mm i en 33,4 mm tjock platta enligt denna utföringsform, kan själva bikakekonstruktionen upptaga avsevärda belastningar utan att deformeras. Även om lättbetong är ett fördelaktigt material för lagret 49 be~ roende på dess låga kostnad och avsevärda tryckhàllfast- -u het, kan i vissa fall andra gjutbara material användas. 10 15 20 30 35 460 208 13 Företrädesvis är täckskivan 47 dels uppbockad längs plattans omkrets för bildande av uppåtstående väggar 54, dels ombockad vid den övre kanten 56 för att sträcka sig tillbaka ned längs sidoväggarna 57, varvid tjockleken av plattans övre kantpartier utgörs av dubbla metalltjockle- ken. Metallen bockas in från det nedåt sig sträckande vägg- partiet 57 för bildande av en inátriktad fläns 58 och en inre, uppâtstàende vägg 59 för àstadkommande av en samman- satt konstruktion, som befinner sig på avstånd från ovan- sidan av plattan, vilken är fylld med betonglagret 49 för förbindning av metallkantpartierna och betongkantpartier- na och till förhíndrande av att dessa àtskiljs, när plat- tan utsätts för kantbelastningar.

Om skenorna i bikakekonstruktionen är formade av ett 0,30 mm tjockt material, täckelementet är 0,38 mm tjockt och betongen har en densitet av 1500 kg/m3, väger en 61x61 cm platta ca 13,2 kg och kan motstå en central belastning av 5000 N med en nedböjning av blott 1,0 mm. När en sádan vid hörnen uppburen platta pà liknande sätt belastas med en koncentrerad kraft av 5000 N längs plattans kant mitt- emellan hörnen, förorsakas en nedböjning av blott 1,8 mm. Även om plattorna enligt denna utföringsform av upp- finningen väger mer än en helt i metall utförd platta, är plattorna enligt uppfinningen billiga beroende på att be- tongen jämfört med metallen är betydligt billigare per viktsenhet.

Enligt denna uppfinning ástadkommes en ny och för- bättrad platta av bikakekonstruktion, vilken platta är relativt lätt och billig att producera och vilken ger en mycket stark och tillförlitlig plattkonstruktion, som är speciellt lämplig för upphöjda golv och liknande. Även om denna uppfinning har beskrivits och åskåd- liggjorts med hjälp av föredragna utföringsformer, bör det inses att olika modifieringar och omarrangemang av delarna kan tillgripas utan att man för den sakens skull avviker från uppfinningstanken, vilken framgar av denna beskrivning och bifogade patentkrav.

Claims (9)

460 208 10 15 20 25 30 14 PATENTKRAV

1. Rektangelformig golvplatta för upphöjda golv, vilken platta är anordnad att uppbäras vid sina hörn och vilken omfattar en bikakekonstruktion med sins- emellan hopkopplade bikakeväggar, vilka samverkar för avgränsning av flera små celler, en nedre, av metall bestående täckskiva, som är fäst längs bikakekonstruk- tionens ena sida, och ett lager av gjutbart material längs den motsatt täckskivan belägna sidan av bikake- konstruktionen, vilket lager utgör den motsatt den nedre täckskivan belägna ytan av plattan och vilket har god tryckhållfasthet och begränsad draghållfast- het, k ä n n e t e c k n a d därav, att den motsatt täckskivan (47) belägna sidan av bikakekonstruktionen (46) är inbäddad i lagret (49) och därigenom mekaniskt fäst i detta lager, vilket medelst bikakekonstruktionen är skilt från täckskivan ett avstånd, som överstiger plattans halva tjocklek, att på lagret applicerade belastningar förorsakar tryckspänningar i detta men inga betydande dragspänningar, och att uppåtstàende väggar (54, 59) sträcker sig kring plattans kanter och förbinder lagret med täckskivan.

2. Golvplatta enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att lagrets (49) tjocklek utgör åtminstone ca en tredjedel av plattans tjocklek.

3. Golvplatta enligt krav 1, k ä n n e t e C k - nad därav, att de uppåtstående väggarna (54, 59) bildar i lagret (49) inbäddade spärrsektioner till förhindrande av att dessa väggar âtskiljes.

4. Golvplatta enligt krav l, k ä n n e t e c k - n a d därav, att lagret (49) är format av lättbetong.

5. Golvplatta enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att bikakekonstruktionen (46) är formad av metallplåt och att täckelementet (47) är svetsat i) f, V13. 10 l5 20 25 30 35 460 208 15 på bikakekonstruktionen med täta intervall längs för- bindningsytan dem emellan.

6. Golvplatta enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a d därav, att bikakekonstruktionen (46) omfattar första och andra uppsättningar (21, 22) av likartade, långsträckta, av tunn metall bestående skenor (23, 24), som är hopkopplade med varandra för bildande av flera små celler, att skenorna i den första upp- sättningen sträcker sig väsentligen vinkelrätt mot skenorna i den andra uppsättningen, att skenorna i varje uppsättning är försedda med flera i sidled sig sträckande slitsar (26), som sträcker sig frán skenor- nas ena längdkantyta och är anordnade med intervall längs skenorna, att varje slits längs sin ena sida har en flik (29), som är formad av skehans material och är avvinklad fràn dennas plan och šlutar i en fri kant (31), att den andra sidan av åarje slits utgöres av en motsatt, av skenans matešial bestående 1 kant (32), vilken tillsammans med den tillhörande fliken bildar ett snedställt gap (33), som är snedställt i förhållande till skenan och har en bredd, vilken är väsentligt större än skenans materisltjocklek, att flikens fria kant och den tillhöraåde motsatta kanten är belägna på ett avstånd från varandra i ske- nornas längdriktning, vilket avstånd är åtminstone lika litet som skenornas tjocklek, att uppsättningarna hopsättes medan skenorna i varje uppsättning är sned- ställda i förhållande till skenorna i den andra upp- sättningen i det snedställda gapets riktning och efter hopsättning är flyttade till ett läge, i vilket de i uppsättningarna ingående skenorna sträcker sig vin- kelrätt mot varandra, och att uppsättdingarna åtminstone längs sin ena sida är fästa vid en täckskiva (12, 13; 47) för kvarhällning av de i varje uppsättning ingående skenorna väsentligen vinkelrätt mot de i den andra uppsättningen ingående skenorna.

7. Golvplatta enligt krav 6, k ä n n e t e c k - 460 208 l0 16 n a d därav, att de motstående kanterna (31, 32) är i tätt ingrepp med sidørna av de skenor (23, 24) som sträcker sig däremellan, när uppsättningarna (21, 22) är flyttade till nämnda vinkelräta läge.

8. Golvplatta enligt krav 6, k ä n n e t e c k - n a d därav, att täckskivan (47) är fäst vid uppsätt- ningarna (21, 22) medelst ett vidhäftningsmedel (42), som är placerat vid de i uppsättningarna ingående skenornas skärningar.

9. Golvplatta enligt krav 6, k ä n n e t e c k - n a d därav, att täckskivan (47) är svetsad på skenor- na (23, 24). u